Pepparkakor och andra godsaker

Den här veckan har jag kännt mig lite smågrinig, det är nog en kombination av lite sömn och mycket snö, men jag lyckades ändå vara på mycket gott humör innan veckan var över. Anledningen till mitt goda humör den här gången var att mina elever verkligen skämde bort mig under den sista lektionen, de hade märkt att jag var på lite sämre humör än vanligt och fyllde mina händer pepparkakor när de kom in i klassrummet. Genast blev jag lite mer uppåt, men det var inte riktigt slut där. En stund in på lektionen fick jag ännu en pepparkaka, den här gången var den större än tidigare och mitt namn stod skrivet med kristyr över hela kakan. En sådan gång är det inte svårt att känna att man valt rätt jobb. Nu var inte det här första gången under veckan som mina elever skämt bort mig, i onsdags fick jag både godis och ris a la Malta från hemkunskapen och igår kom en av mina trevliga åttor upp med en stor påse lussekatter och gav mig så pass många att jag var tvungen att spara två stycken till idag för att inte behöva gå hem illamående. Den här dagen inleddes dessutom med stämningsfull sång i kyrkan, som sig bör när det vankas första advent. Sångerna som sjöngs var ungefär samma som vi sjöng när jag gick i högstadiet. En sång som väcker roliga minnen är Hosianna Davids son, den brukade vi nämligen sjunga i en lite mer elak version mot min gode vän David. Idag sjöngs den vanliga versionen, inte av mig, men av många av eleverna. Adventsmorgon är den trevlig tradition.
En sak som jag lärde mig idag var att om man nu vill visa en svartvit dokumentär om första världskrigets avslutning bör man välja en bättre lektion än fredagens sista timme, om inte avsikten är att eleverna ska somna förstås.
I morgon är det Kjellvander, kommer nog att bli en riktigt trevlig kväll.

Dagens låt: Christian Kjellvander - When the mourning comes
I´ll be there just to make you happy
I´ll be there just to see the sun
I´ll be there just to keep you happy
Might be there when the mourning comes

Torres

Blev en riktigt lång arbetsdag igår och det kändes idag, speciellt på morgonen. Jag tror eleverna jag hade första timmen också märkte att jag var lite trött, de frågade nämligen om jag inte fått mitt morgonkaffe. En till anledning till att jag var lite sliten idag var att jag satt uppe och såg fotboll till strax före elva igår, igår spelade nämligen Liverpool ännu en ödesmatch i CL. Det blev seger med 4-1, men det satt långt inne och det var bara tolv minuter kvar när Torres gjorde det förlösande 2-1-målet. När vi värvade Torres från Atletico Madrid i somras var jag långt ifrån säker på att det var en bra värvning, vi slängde upp en hel del pengar för honom och jag var osäker på om han skulle kunna anpassa sig till spelet i England. Det har visat sig att min oro var helt obefogad, Torres är nog den bästa anfallare vi haft på mycket länge. Fowler var en vass målskytt, samma sak med Owen, men Torres är mer. Han är inte lika beroende av sina medspelare som de hör två var när de var på topp, han har en teknik och en snabbhet som gör att han kan skapa chanser på egen hand. Mot Newcastle i helgen var han suverän, men fick inte till avsluten, igår var det han som såg till att vi kunde plocka hem tre poäng. Det första målet var en markeringsmiss, men det andra målet var världsklass. Gårdagens vinst gjorde det enklare att komma upp i morse, men det var inte roligt att se hur snön helt plötsligt vräkte ner. Jag hatar att behöva sopa av bilen och jag tror jag spyr nästa gång jag ser en snöboll, men när man ser hur lyriska eleverna är över att äntligen få snö till slalombacken känns det inte lika jobbigt att se de där vita flingorna, även om jag har svårt att förstå deras entusiasm.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Foreign rain
I dreamt you like a bird
Songs left half-heard
I wanted to be around
Your back and where I’m bound

Rockbjörnen 2007

Då var det dags att dela ut den där rockbjörnen igen och eftersom det garanterat kommer vara fel personer som prisas på galan så tänker jag passa på att dela ut mina rockbjörnar här och nu:

Årets svenska kvinnliga artist: Säkert! - Jag har inte lyssnat så mycket på någon kvinnlig svensk artist i år, men Annika Norlins nya projekt fastnade jag för. Starka låtar som "Allt som var ditt" och "Det kommer bara leda till nåt ont" gjorde att jag var tvungen att köpa skivan och då märkte jag att det fanns fler guldkorn att hitta där.

Årets svenska manliga: Christian Kjellvander - Här var det tuff konkurrens, speciellt med tanke på att både Moneybrother och Jens Lekman släppt nya skivor under året, men det går inte att komma ifrån att skivan som Kjellvander kom ut med härom veckan är otroligt bra. Jag älskade den första skivan, jag dyrkade den andra skivan och den här kan jag inte sluta att lyssna på. Mount pleasure innehåller mängder av bra låtar, men här får Moneybrother nöja sig med att ta andraplatsen.

Årets svenska grupp. Weeping Willows - Även om konkurrensen var rätt tuff även här, band som Perishers och Isolation Years har släppt starka skivor under året, så var det mycket lätt att hitta en vinnare. Fear & Love är ett otroligt bra album och Weeping Willows är givetvis årets svenska grupp.

Årets svenska nykomling: Kapten Hurricane - Här var det svårare, jag kan inte komma på någon nykomling som jag lyssnat speciellt mycket på under året. Därför ger jag mitt pris till ett band som borde kunnat bli årets nykomling om bara musiksverige hade lite bättre smak. Kapten Hurricane är ett väldigt bra band som jag hittade via myspace och efter att ha lyssnat igenom deras musik kan jag inte säga annat än att de förtjänar att höras av fler.

Årets svenska låt: Moneybrother & Ane Brun - It might as well be now - Här kan ajg inte komma ifrån Moneybrother, den här låten är helt enkelt för bra för att inte prisas.

Årets svenska album: Weeping Willows - Fear & Love - Behöver egentligen inte motiveras, när världens bästa band släpper nytt är det rätt givet att de ska prisas så mycket som möjligt.

Årets utländska artist: Bright Eyes - Här var det tuff konkurrens mellan Conor Oberst och Ryan Adams, men ajg tycker trots allt att Cassadaga är snäppet vassare än Easy tiger och därför hamnar det här priset hos Bright Eyes.

Årets utländska grupp: Arctic Monkeys - Det här bandet har jag lyssnat på en hel del under året och deras skiva är verkligen mycket bra. Låtar som "505" kan man inte få nog av och även om jag missade deras spelning i Stockholm så känns de som ett ganska givet val som årets grupp, trots att ett band som Editors också släppt nytt under året.

Årets utländska låt: Bright Eyes - No one would riot for less - Otroligt stark låt från Cassadaga, som i en perfekt värld skulle ta hem det här priset hur enkelt som helst.

Årets utländska album: Bright Eyes - Cassadaga - Tuff konkurrens här också, men Cassadaga är den bästa skivan som gjorts av en utländsk artist under året. Det grämer mig att jag missade Bright Eyes när han var på besök i Sverige, men det kommer förhoppningsvis fler chanser.

Årets svenska live-akt: Weeping Willows - Jag såg bandet tre gånger under turnén, första gången av de tre var enormt bra. Jag har sett många bra spelningar i år, men WW på Skottes gör att priset hamnar hos mina största favoriter.

Dagens låt: Bright Eyes - No one would riot for less
so love me now, hell is coming
yeah kiss my mouth, hell is here

Lördag

På lördag är det dags att se Christian Kjellvander live, det var längesen jag såg honom nu, så det ska verkligen bli roligt. Den här versionen av dagens låt är otroligt bra, nästan lika bra som versionen som finns med på nya skivan.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Two souls
You can only ever die in two arms
I like yours the best

Frusna ben

Kallt, blött och snöigt, det är verkligen inte väder för mig just nu. Jag har tidigare här skrivit och beklagat mig över slasket och snön, men nu börjar jag märka ännu en sak som gör vintern jobbig. Den senaste tiden har jag börjat gå på gym efter jobbet och då brukar jag ha kläderna bilen, för att slippa dra in väskan på jobbet. Idag märkte jag att det nog är något som jag måste sluta med, det blir nämligen kallt i bilen och en kall bil ger kalla kläder. Att kläderna skulle bli kalla att vara i en kall bil borde jag kanske förstått, men det gick inte upp för mig förrän jag idag drog på mig mina träningsbyxor och insåg att de måste ha varit i närheten av fryspunkten. Visserligen blev man ganska snabbt varm, men innan värmen infann sig var det riktigt otrevligt.
Från och med nu måste jag nog inse att det är bäst att bära in träningsväskan i värmen på jobbet också, det är helt klart värt den mödan för att slippa förfrusna ben nere på gymmet.
På tal om ben så har jag ett stort rött märke på ett av mina ben idag, jag trodde inte att man sköt så hårt i korpen, men igår var det en av våra motståndare som fick på en riktigt pärla. Utan att tänka gick jag ner på knä och täckte skott, resultatet blev att jag idag alltså har ett rött märke med två vita prickar på vänstra låret. Att träffen sved behöver jag nog inte ens skriva, men förlusten vi åkte på sved ännu mer.

Dagens låt: Weeping Willows - Shiver in the morning light
I don´t know what you did to me
But I know I want some more of it

Veckans lista v.47

1. Ryan Adams - Veckans förstaplats känns rätt given eftersom veckans konsert var så pass bra. Jag trodde aldrig att jag skulle få se Ryan Adams live, hans skivor hade börjat tappa och de recension jag läst från andra spelningar har inte varit speciellt positiva, men så kom Easy tiger. Easy tiger var skivan som fick mig att återigen börja tro på Ryan och den fick mig att skaffa biljetter till hans spelning på Chinateatern samma dag som de släpptes. Nu har jag sett Ryan och jag är väldigt glad över det.

2. Jamie Carragher - I gårdagens match mot Newcastle sattes han inte på några större prov, han hade det så pass lugnt att han kunde ta sig upp i anfallet en gång och avlossa ett skott. Nu är det inte gårdagens match som gör att Kung Carra tagit plats på veckans lista, det är snarare något han inte var med om som gör att han är med. I veckan missade nämligen England EM och det är vekligen inte något jag sörjer. Tidigare har Carra tackat nej till landslaget av den enkla anledningen att han inte tyckte att han fick en ärlig chans att spela sig in på sin favoritposition, resultatet av att man inte satsade på Carra blev att man fick ställa upp med en medioker backlinje i den avgörande matchen mot Kroatien och det var en av anledningarna till att de engelska spelarna får en längre semester än många av sina klubbkamrater.

3. Johan Antilla - I början av den här veckan hade jag ett litet återfall in i trallpunken och det bandet det blev mest lyssnande på var Radioaktiva Räker. Deras sångare, Johan Antilla, var en av mina favoriter när jag gick på högstadiet och jag var alltid snabb med att köpa på mig det material de släppte. Antilla spelade dessutom en soloskiva som hette Ensamvarg, den var helt klart över förväntan. Det var en akustisk skiva med bra texter och sköna melodier och där visade Antilla att han kunde mer än bara sjunga punk. Nu var det längesen jag hörde jag något av Antilla, men jag träffade en av Kusens arbetskamrater på en fest för någon månad sedan, han kändes tydligen Antilla och hade lite koll. Tydligen bodde min gamla punkidol i huvudstaden och jobbade med datorer, så musiken verkar vara ett avslutat kapitel för honom.

4. Andreas Westh - Bollnäs har börjat säsongen mycket bra och är obesegrade efter tre omgångar. Westh är den spelare som håller ihop giffarnas försvar och det gör han alltid på ett utmärkt sätt, med honom i backlinjen är Bollnäs svårspelade och det är bara att hoppas att man fortsätter lika bra säsongen igenom. Inte nog med atr Westh är en stabil back, han har också satt en del straffar under de första matcherna, så det ser ut att kunna bli en bra säsong både för honom och för Bollnäs GIF.

5. Pavel Brendl - Ett lag som inte inlett sin säsong på bästa sätt är Brynäs IF, där ser det allt annat än bra ut, med sparkade tränare, styrelsemedlemmar som avgår och spelare som inte presterar. Den enda som kommer någonvart just nu är den spelare som de flesta var mest oroliga över innan säsongen började, nämligen Pavel Brendl. Gamla trotjänare som Dackell och Sjödin producerar ingenting, men Brendl ser till att komma med i målprotokollet ganska ofta. Om Brynäs inte ska hamna i kvalserien måste fler än Brendl göra mål, så är det inte nu.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Polish daughter
Touching all the trees to see if there was one with bark
like mine

Skäms på mig

Idag läste jag en intressant krönika i min tidning, den handlade om låtar som man skäms över att tycka är bra. Bakgrunden till krönikan var inslaget som Kristian Luuk använder i sitt nya program, där känsidar får visa upp videor som betytt något för dem. På slutet av programmet får gästen visa upp en video som de skäms för att de gillar, onekligen ett intressant grepp. När jag läste krönikan började jag fundera över vilka låtar jag skulle kunna välja mellan om jag skulle välja ut en skämsvideo, det är väldigt svårt. Jag känner att jag kan stå för det mesta av den musik som jag gillar, det finns en del musik i min historia som jag skäms över, men eftersom jag inte gillar det nu längre kan jag inte gärna plocka fram en sådan video. Jag skulle kanske kunna plocka fram någon klyschig power ballad, men samtidigt skäms jag inte över att gilla de låtarna, då de väcker gamla minnen från mellanstadietiden. Nu har jag i alla fall kommit på en låt som jag tycker det är lite pinsamt att uppskatta, nämligen den här. Jag vet inte om det är den otroligt töntiga videon som gör att jag tycker låten är lite pinsam eller om det bara är artisten som gör det, men jag kan inte låta bli att tycka att låten är ganska skön, men samtidigt har jag alltid varit svag för ballader. Om jag var med i Luuks program och skulle plocka ut fem videor skulle det nog bli:
1. Guns N Roses - You could be mine, min första riktiga favoritlåt och det var då mitt musikintresse väcktes.
2. Weeping Willows - Broken promise land, behöver inte kommenteras, givetvis ska WW vara med.
3. Morrissey - November spawned a monster, behöver inte heller förklaras.
4. Bright Eyes - Perfect sonnet, en av alla artister som jag upptäckt sedan jag flyttade till Gävle och en ganska passande avslutning innan man slänger fram skamlåten.

Dagens låt: Social Distortion - Reach for the sky
Yesterday is history and tomorrow's a mystery
But baby right now, its just about you and me,

Försök till konsertbild

Det kommer knappast som en överraskning att jag inte lyckades få till en bättre bild av Ryan Adams än det här. Det är svårt att fota under en spelning och när ljuset dessutom är så pass begränsat som det var i tisdags blir det inte lättare. Ryan var i alla fall mycket bra och det är ingen tvekan om att det var värt några dagars trötthet att besöka konserten. Det har faktiskt gott bättre än jag trodde att jobba dagarna efter spelningen, bara man kom igång och fick i sig lite kaffe så gick det faktiskt ganska smärtfritt att jobba, tröttheten har mest kommit frmåt kvällen. Allra tröttast var jag framför tv:n i onsdags, men det kanske har att göra med Sveriges urtrista spel i matchen mot Lettland att göra också.
Fredagsfintemat som vi började med på skolan förra veckan hade idag spridit sig till eleverna, ett flertal av dem kom gående i slips och skjorta idag och det var en trevlig överraskning. Nästa fredag är det dags för den årliga adventsmorgonen, det första steget mot den ultimata julstämningen. I fjol satt jag bara och lyssnade på sången, detta påpekade mina nior för mig. De ansåg att jag också borde bidra till julstämningen genom att sjunga med i låtarna, så i år måste jag nog försöka mima mig igenom låtarna i alla fall.

Dagens låt: The Smiths - There is a light that never goes out
And if a double-decker bus
Crashes into us
To die by your side
Is such a heavenly way to die

Återfall

En av mina elever har den goda smaken att uppskatta svensk trallpunk, samma musikstil som jag dyrkade när jag var 14-15 år. Eftersom jag har en hel del sådana skivor kvar lånade jag ut några till honom, för att han skulle få en inblick i hur det lät på min tid. Jag passade på att lyssna igenom skivorna jag skulle låna ut till honom på vägen till jobbet igår, skivor som jag inte lyssnat igenom på nästan tio år. En sak som jag ganska snabbt reagerade över var att jag kom ihåg skivorna otroligt bra, jag visste precis vilka låtar som skulle komma och jag visste precis hur texterna till låtarna gick. Jag hade ett kort återfall i trallpunken under förra terminen och det fick jag nu också, det blev en del punktittande på youtube under gårdagen och där fanns det mycket spännande. En höjdare som jag hittade var en livespelning med Radioaktiva Räker, kanske inte världens bästa kvalitet, men det var ändå roligt att se. Det bandet fick jag aldrig chansen att se live, trots att jag besökte Bollnäspunken två gånger. Mitt trallpunksintresse gick över när jag upptäckte Weeping Willows och sedan började leta musik utifrån dem, men fortfarande i gymnasiet köpte jag punkskivor och lät Bolinder beställa tröjor från Birdnest, han hade nämligen internet före mig. Att jag i somras prioriterade Damien Rice före Charta 77 är ett tydligt tecken på att trallpunken är något som jag lämnat, men det är fortfarande roligt att höra skivorna ibland och jag tycker fortfarande att det är ganska bra.

Dagens låt: Jeff Buckley - You and I
Silver eyes
I can see us shine

Ryan

Det blev en lång dag, kom inte hem till lägenheten i Gävle förrän klockan var halv tre, men det är ingen tvekan om att det var värt det. Gårdagens konsert med Ryan Adams var en höjdare, speciellt den andra halvan. Jag och Ronnie kom ner till Stockholm en halvtimme innan spelningen skulle sätta gång och vi hade inga problem med att hitta en taxi som kunde ta oss till Chinateatern, där det hela skulle äga rum. Jag införskaffade en stilig t-shirt innan vi gick in och satte oss på våra platser i salongen, det var en riktigt schysst konsertlokal som verkligen var passande för musiken. Sedan kom Ryan Adams ut på scenen tillsammans med sitt band, The Cardinals, och konserten satte igång. En sak jag reagerade över tidigt under framträdandet var att jag nog aldrig sett en spelning där ljuset varit så dämpat, Ryan stod ute till vänster på scenen vid mikrofonen och det var ingen tydlig bild man fick av honom från publikplats. Två gånger bröts spelningen pga något strul med en monitor och det gjorde att starten inte blev den allra bästa, men spelningen växte hela tiden och när man kom in för tredje gången drog man igång en omgång med låtar som var makalöst bra. Låtarna från Easy tiger blev ännu bättre live, When the stars go blue var otrolig, men allra bäst var ändå Why Do They Leave. Munspelandet på den var underbart och Ryan framförde hela låten med en inlevelse som imponerade. Ryans mellansnack var inte lika imponerande, jag förstod inte riktigt skämten han drog och de första gångerna han pratade var det lite svårt att höra vad han sa. Jag har hört en hel del om Ryans humör, det gjorde att man blev lite orolig varje gång han vände sig mot ljudteknikern för att ge order, men han fortsatte att spela och det var mycket glädjande.
Nu har jag sett Ryan live och jag är mycket nöjd, jag saknade en hel del låtar, men samtidigt fick jag höra låtar som jag inte kände igen som var riktigt bra. Det blev inte många timmar sömn i natt, men jag har trots det inte varit speciellt trött under dagen på jobbet, man blir uppiggad av den här typen av resor, hoppas det här flytet håller i sig nu.

Dagens låt: Ryan Adams - Don´t fail me now
Oh day, oh night, oh darkened light
Drown me with water and burn me with fire
And don't fail me know

Jubileum

Idag är det något av ett jubileum, jag skriver nämligen inlägg nummer 800 här. Mitt första inlägg skrev jag den andra juni 2005 och mitt åttahundrade inlägg som jag skriver idag kommer faktiskt att handla om ungefär samma sak. Då satt jag hemma, lite sliten efter min sista tunntömning, och lyssnade på Ryan Adams. Samma Ryan Adams ska jag i morgon se live för första gången i mitt liv och det ska bli oerhört häftigt. Konserten äger rum på Chinateatern, en lokal jag aldrig besökt tidigare och eftersom jag och Ronnie var tidigt ute när vi bokade våra biljetter kommer vi att ha bra platser.
Jag kommer nog att vara rätt trött när jag kliver upp dagen efter konserten, vi kommer nämligen hem klockan två på natten och jag måste åka till jobbet klockan sju dagen efter, men jag är övertygad om att det kommer att vara värt några dagars trötthet, äntligen får jag se Ryan Adams live och det har jag väntat på länge.

Dagens låt: Ryan Adams - Touch, feel, lose
You know your kisses, they like lightnin' and thunder
And your smile is sweet and come down like rain

Vinst

Idag tog vi säsongens första vinst med CSKA Gorbatjov inte nog med att vi vann, vi vann stort också. 10-5 är vår största segermarginal någonsin, det är också första gången vi gör tvåsiffrigt. Vinsten var extra skön för mig eftersom jag var bortrest när vi vann vår enda match förra säsongen, så det här var min första serievinst på ganska länge. Nästa match har jag också det stora hedersuppdraget att ta över kaptensbindeln från Den Gamle Franken som är tvungen att åka till Barcelona med sitt jobb över helgen, vi får se om vi lyckas följa upp den här segern med en till, i såna fall får vi något så ovanligt som en segersvit.
Igår var jag hemma hos Den Gamle Franken och såg på lite fotboll, den var inte speciellt upplyftande. Något som däremot var upplyftande var den tv-serie som vi såg två avsnitt av innan matchen började, nämligen Police Squad. Både jag och Den Gamle Franken är stora fans av Nakna pistolen-filmerna och det här var serien som filmerna kommer ifrån. Också här spelas huvudrollen av Leslie Nielsen och också här är skämten fruktansvärt låga. En sak jag reagerade över när jag såg serien var att många skämt är lika eller nästan lika som de man använder i filmerna, det måste vara ganska ovanligt att man gör en film baserad på en tv-serie, använder sig av samma skämt och gör succé. Hur som helst, Longshot-skämtet är redan en klassiker.
Ikväll är Magnus Betnér med i Parlamentet, så det är bara att bänka sig framför tv:n vid halv nio och njuta av en stunds högklassig humor.

Dagens låt: Weeping Willows - If you know what love is
I left a clue for you to see
All you have to do is choose me

Veckans lista v.46

1. Ryan Adams - På tisdag är det alltså dags, då ska jag äntligen se detta geni live för första gången. Jag har lyssnat på Ryan sedan han släppte "Gold", en skiva som jag fortfarande håller som en av de bästa skivor som någonsin gjorts. Det han gjort efter den skivan har hållit en väldigt varierande kvalitet, men den nya skivan är det bästa han gjort på länge. Jag har hört att Ryan ska vara väldigt ojämn live, så jag hoppas verkligen att vi får se honom när han är på sitt allra bästa humör. Med hans låtar borde det vara svårt att få till en konsert som inte är underbar, så jag är inte speciellt orolig över att vara missnöjd när jag lämnar lokalen på tisdag. Det finns några låtar som jag hoppas få höra mer än andra, men den jag hoppas mest på är min personliga favorit Harder now that it´s over. Det är en av de bästa låtar jag hört, mycket bra text och en melodi som man inte kan annat än uppskatta. Annars hoppas jag på mycket material från "Gold" och "Heartbreaker", att han kör mycket från "Easy tiger" räknar jag med.

2. Paul Fusco - Alf blir bara bättre och bättre ju mer jag tittar, i helgen har jag hunnit med att se fem avsnitt på min box och nu är det bara två stycken kvar. Den andra säsongen är bättre än den första, kommentarerna sitter klockrent varje gång och samspelet med familjen Tanner, speciellt Willy, är perfekt. Nu blir det till att leta upp säsong tre så fort som möjligt, jag har vant mig vid en dos Alf varje helg den senaste tiden, så det skulle kännas lite konstigt att helt plötsligt vara utan.

3. Christian Kjellvander - I veckan blev det klart att jag ska se honom två gånger under hans nuvarande turné, första gången blir här i Gävle den första december, den andra gången blir fredagen veckan efter i Norrköping. Jag har verkligen fastnat för hans nya skiva, den blir bara bättre och bättre och ju mer man lyssnar, desto mer märker man hur briljant Kjellvander har byggt upp sina låtar för att de ska få ett extra djup. Jag läste en recension från turnépremiären och det verkar onekligen som om Kjellvander är i högform även på scenen, det ska bli otroligt roligt att se honom igen.

4. Marko Herajärvi - Bandysäsongen är i full gång nu och ävn om jag inte hunnit se några matcher live än, så tycker jag det verkar som om laget som Bollnäs har i år håller minst lika bra klass som fjolårets. Visst, det har försvunnit två tunga namn i Ville Altonen och Timo Oksanen, men nyförvärven som ska ta över har redan börjat visa upp sig. Det började med att Antti Ekman slog till med två mål i premiären och följde upp dem med ett mål mot Falun i onsdags, sedan klev den nya målvakten Marko Herajärvi också fram och visade att han är en bra ersättare till Timo. Fakun fick en straff med två minuter kvar att spela i onsdags, ställningen var 3-3 och ett mål då skulle troligtvis varit förödande för Bollnäs. Herajärvi räddade straffen och samtidigt en poäng, vi verkar inte behöva oroa oss över målvaktsfrågan i vinter heller.

5. Orvar Säfström - Nu kommer snart årets julvärd att presenteras och jag fortsätter att hålla fast vid att Orvar vore det perfekta valet, men det kommer säkert inte att bli han som tände ljuset i år heller. Det blir säkert någon tråkig prgramledare som sitter där i fåtöljen och myser under hela julafton, när det med Orvar hade kunnat vara så mycket bättre. Jag hoppas att SVT någon gång inser det här också.

Dagens låt: Magnus Carlson - Vi kommer att ses igen
Jag har inte glömt dig
du finns i varenda låt jag hör
Det knns rätt fast det kan va fel
åh, du har nog glömt mig
du finns i varenda sak jag gör
Jag är kär fast det kan va fel
Vi kommer att ses igen
För hur kan nått som är fel, kännas så här rätt

Tisdag

Mycket bra dag igår och det kommer det nog att bli på tisdag också, då är det nämligen äntligen dags för Ryan Adams.

When you're walking downtown
Do you wish I was there
Do you wish it was me

Skjorta och Gessle

Det var en lite ovanlig arbetsdag idag, jag och mina kollegor hade nämligen kommit överens om att vi skulle klä oss lite extra fint, lite fredagsfint. Finkläder är inte min starka sida, men jag hade i alla fall en skjorta som jag kunde ha till en cardigan och byxor. Det var väldigt roligt att se hur eleverna reagerade när alla deras lärare kom gåendes i allt från skjorta och slips till kjol, de var övertygade om att vi hade något lurt på gång. Några av mina elever startade en utredning för att komma på varför vi såg ut som vi gjorde, hur de än tjatade och frågade svarade vi bara att det var för att det var fredag, det köpte de inte. De hade idéer om allt från att någon fyllde år till att någon hade namnsdag eller skulle gifta sig
En annan ovanlig incident som inträffade idag var att jag fick höra en version av en Per Gessle-låt som jag faktiskt uppskattade. Jag har ett riktigt mastodont pass SO med mina nior alldeles innan de slutar, 100 minuter SO sist på en fredag är kanske inte det lättaste så vi har gjort en uppgörelse som går ut på att om de jobbar hårt den första timmen så få de bestämma vad vi gör den sista halvtimmen. Idag hade de bestämt att de skulle ha olika uppträdanden. Efter en sång, en hypnosshow och en mimande sångare var det dags för det avslutande numret. Hela klassen gick upp för att sjunga, jag fick sätta mig framför dem på en stol. En av eleverna sade att låten de skulle sjunga var tillängnad mig eftersom de hört att det var en låt som jag tyckte mycket om, sedan sjöng hela klassen "Här kommer alla känslorna på en och samma gång" av Per Gessle med ett taktfast gitarrkomp i bakgrunden. Just den låten hade jag på första plats när jag rankade världens mest irriterande låtar här i somras och jag har flera gånger nämnt både här och för mina elever att jag inte ger mycket för Gessle, men i den här versionen var den inte alls lika jobbig att höra. Jag följde förresten upp förra årets rittradition idag, också då ritade jag en zeppelinare på tavlan när vi läste om första världskriget, den här gången gjorde jag det dessutom utan att de bad om det. Kanske håller mitt självfötroende när det gäller att rita på att växa eller så är det bara det att zeppelinare är så pass lätt att rita att jag vet att jag klarar av det.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - Joy and Jubilee
Everything
Is on the wing
And every face is in a hidden place

Handtvätt

Jag brukar vara slarvig ibland när jag skriver på tavlan, men jag har bättrat mig lite grand från tidigare år, jag är dock fortfarande ganska slarvig när jag suddar. Jag brukar se till att sudda bort det mesta med tavelsudden, om det blir något kvar brukar jag ta bort det med fingrarna. Det finns två nackdelar med att sudda whiteboard med fingrarna, till att börja med blir det fläckar efter fingrarna på tavlan, dessutom blir man väldigt skitig om händerna. Idag hade jag en ganska lång genomgång om satsdelar och då blir det en hel del suddande, när jag varit inne på de sista attributen började jag slarva med suddandet och detta medförde att det blev lite text kvar på tavlan. När jag märkte det gick jag tillbaka och tog bort det sista med handen. Lektionen fortsatte och jag gick runt och hjälpte mina elever med att göra sina satslösningar. När jag kom fram till en av mina flitiga elever tittade han på mina händer och frågade vad jag hade gjort, då såg jag att de nästan var helt svarta, jag hade nog suddat mer än jag trodde med händerna. När jag förklarat varför jag var så skitig gick han bestämt bort och hämtade tavelsudden och förklarade för mig att man skulle använda den för att inte bli så skitig. Jag fortsatte sedan hjälpa mina elever, då kände jag plötsligt hur nåfon grep tag i min hand, sedan blev handen fuktig. Jag vände mig om och såg hur eleven stod där med en blöt trasa och tvättade av mina händer, när detta var klart tog han fram en torr trasa och torkade mina händer. Därefter var jag helt ren. Mina elever är onekligen duktiga på att ta hand om sin lärare.

Dagens låt: Paus - Kärlekens tunga, äntligen är en av världens bästa covers ute på youtube, lyssna och njut.
Du vill höra kärlekens tunga
säga orden igen

Sal 428 no more

Idag var det dags för konferens för mig, den ägde rum på min gamla gymnasieskola. Jag har varit iväg på liknande konferenser tidigare och då har vi alltid varit mitt gamla hemklassrum, sal 428. Även om det känts lite knepigt att sitta där igen så har det varit roligt att komma tillbaka, det väcker alltid gamla minnen till liv att sitta där inne. Nu när jag kom till skolan idag såg jag att vi inte alls skulle vara i samma sal som tidigare, det var något helt nytt nummer och inte 428 som det alltid varit tidigare. På beskrivningen hur man skulle gå stod det två trappor upp och sedan höger, jag följde beskrivningen och märkte att jag helt plötsligt stod utanför samma gamla klassrum, men numret var inte längre detsamma. De hade döpt om klassrummet där jag, Ljung, Hallgren och Bolinder hade vår storhetsperiod. Jag minns inte vilket nummer salen hade nu, men det kändes lite vemodigt att de bytt.
Konferenserna vi har i klassrummet brukar vara av varierande kvalitet, men en sak som alltid håller hög klass är frukten vi får när vi kommer dit. Jag kan inte låta bli att imponeras av att de lyckas hitta så goda och saftiga äpplen under vintern, det var alltid gott förra terminen och det var precis samma höga klass i år också. Personligen har jag svårt att hitta goda äpplen under vintern, på sommaren är det inga problem, då är alla äpplen på ICA goda och man kan ta färg efter vilket humör man är på. Mitt problem med att hitta goda äpplen gör att jag blir än mer imponerad över hur duktiga inköparna till våra konferenser är med att högklassiga exemplar av denna goda frukt. Idag passade jag på att äta tre äpplen under den dryga timme som vi hade vårat möte och alla, utom det sista som var lite tort, smakade mycket bra.

Dagens låt: Loney, Dear - Take it back
The last night I had you, i sang your song, it was all that i could do

Mer Kjellvander

Idag blev det klart med ännu en Kjellvander-konsert, inte nog med att jag ska se honom i Gävle den första december, nu är det också ordnat med biljetter till spelningen i Norrköping helgen efter. Nu är inte Kjellvander den enda anledningen till att jag ska ner till Norrköping, jag ska samtidigt passa på att hälsa på Dino och Minela. Jag var ner en gång i somras, men innan det var det längesen jag hälsade på. Det kommer säkerligen att bli väldigt roligt.
Trots att det blir femte gången jag hälsar på mina kamrater där nere så har jag bara varit och sett IFK Norrköping spela en enda gång och den gången höll det på att inte bli någon match. Först och främst höll jag på att komma för sent ner, mitt tåg blev nämligen stående i Tierp i nästan två timmar. Egentligen skulle jag ha haft gott om tid på mig när jag kom ner innan matchen skulle börja, men nu blev det i stället till att gå direkt från tåget till Idrottsparken. När matchen sedan satte igång fick den brytas efter två minuter, anledningen var att motståndarfansen hade fått för sig att springa in på en läktardel där de inte fick vara. Det blev ganska stökigt i några minuter och spelare från motståndarlaget fick gå bort och lugna sina supportrar. Till slut kom i alla fall matchen igång igen, IFK förlorade oturligt på den obligatoriska storlagsstraffen, som alltid dyker upp när de stora lagen är illa ute. Det blir alltså ingen fotboll den här gången heller, men väl Christian Kjellvander och det är utan tvekan minst lika bra.

Dagens låt: Christian Kjellvander - When the mourning comes
I´ll be there just to make you happy
I´ll be there just to see the sun
I´ll be there just to keep you happy
Might be there when the mourning comes

Lämplig måndag

Det är tveklöst enklare att komma tillbaka till jobbet efter en helg med vinst än efter helg med förlust. Eftersom det blev tre säkra poäng mot Fulham i lördags kunde jag idag förklara för mina kollegor varför det blev vinst, i stället för att försöka förklara bort en förlust. Nu är det inte så att alla mina kollegor är intresserade av fotboll, men jag har några med samma intresse som jag. Jag mötte en av dessa fotbollsintresserade kollegor i arbetsrummet när jag var på väg till min gamle vän kopiatorn, han hade koll på att Liverpool vunnit och sade givetvis grattis när jag mötte honom, jag tackade och gick vidare. Några av mina andra kollegor blev en aning förvånade och frågade om inte jag fyllde år i februari? De hade inte koll på helgens resultat i premier league och blev således rätt förvånade när jag blev gratulerad och också tackade som om ett grattis vore det mest självklara jag kunde få höra under dagen.
Det har varit en bra dag idag, förutom att min knallpulverpistol klickade på första skottet när jag gick igenom Skotten i Sarajevo för niorna. Jag tror dock att mitt budskap om skottens betydelse gick fram ändå.

Dagens låt: Weeping Willows - I close my eyes
I dream about your smile
I'll keep that dream alive

Dansbander?

Torgny Melins hör verkligen inte till mina favoriter, snarare tvärtom, därför blev jag oerhört förvånad när deras låt Dansbander började ljuda i min lägenhet igår. Först tänkte jag att det borde vara grannen, inte för att han/hon spelat hög musik tidigare, men det var det enda alternativet som dök upp i huvudet på mig. Jag insåg dock ganska snabbt att det verkligen var i min lägenheten den här musiktortyren spelades upp, så jag började genast leta efter källan. När jag kom in i mitt tv-rum märkte jag snabbt vad det var som lät. Kvällen innan hade några kompisar varit hos mig, en av dem hade glömt sin mobiltelefon på mitt tv-bord och nu var det någon som ville ha tag på honom. Hans signal på telefonen var Dansbander och det var därför som jag tvingats stå ut med den som bakgrund till min egen kvalitetsmusik. Som tur var tystnade den till slut, men det skulle komma fler samtal och även om jag nu visste att telefonen var här blev jag förvånad varje gång. Förvåningen övergick varje gång till irritation, speciellt eftersom jag inte gärna svarar i andras telefoner och därför tvingades lyssna på hela signalen varje gång det ringde. Nu är telefonen i alla fall tillbakalämnad, så nu kommer det att dröja innan Torgny Melins för ta upp plats i min lägenhet, det är en sak som är säker.
Såg förresten en bra film hos Kusen idag, Rescue Dawn hette den. Om de avslutat filmen tio minuter tidigare hade den varit ännu bättre, men helt klart sevärd och Christian Bale är som vanligt mycket bra.

Dagens låt: Weeping Willows - Failing in love
I saw you just the other night
I couldn't get you out of my sight
You got me inspired
I felt a desire
Underneath the dancefloor lights

Veckans lista v.45

1. Christian Kjellvander - Äntligen är han tillbaka med nytt material, dessutom nytt material som är otroligt bra. Kjellvander har en väldigt egen röst, det känns ibland som om han har en hel orkester där nere i halsen som kan anpassa sig efter musiken, det finns helt enkelt en enorm bredd i hans sätt att sjunga. Precis som på hans två första skivor är alla låtarna väldigt starka, det finns inga mellanspår eller låtar som klickar förbi. Igår uppträdde Kjellvander i tv, hos Babben, det gjorde han akustiskt tillsammans med sin fru. Låten han framförde då var Two souls, redan på skiva är den låten magnifik, men i den versionen han spelade i tv igår växte den nästan ännu mer. Om några veckor kommer Kjellvander till Gävle, dit har jag haft biljett ett tag, det kanske också blir så att jag åker ner till Norrköping och ser honom veckan efter. Kjellvander live är alltid bra.

2. Fernando Torres - Visst kändes 8-0-vinsten i veckan bra, men det är nästan så att gårdagens seger mot Fulham kändes viktigare. Om vi ska hänga med i toppstriden så måste vi vinna hemma på Anfield och det gjorde vi igår, tack vare Fernando Torres. Vårat spel har varit ganska stelt de senaste veckorna, det hänger nog mycket samman med att just Torres har varit skadad. Igår kom han in med tjugo minuter kvar och han visade på den korta tiden att han håller en annan klass än våra andra anfallare. Voronin och Crouch, som inledde matchen, gjorde helt okej insatser och är duktiga anfallare, men Fernando Torres är världsklass. Det förlösande 1-0-målet som han gjorde igår var ytterligare ett bevis på hans klass, nedtagning på bröstet, ett ryck, en vändning och sedan skott mellan benen på backen som försökte bryta, målvakten chanslös. Det är väldigt skönt att ha Torres tillbaka, speciellt med tanke på det tuffa matchande som väntar i december och januari.

3. Peter Forsberg - Jag har aldrig varit speciellt intresserad av hockey, men några starka minnen har jag även från den här sporten. Det kanske allra starkaste hockeyminnet, förutom Brynäs SM-guld, är Foppas straff i Lillehammer 94. Sedan den dagen har jag alltid beundrat Foppa, att göra en sådan grej i det läget är ett bevis på att man är en stor idrottsman och det har han bevisat många gånger sedan dess. I veckan fick Foppa lämna återbud till landslagssamlingen och nu verkar det tyvärr se tungt ut för honom att göra en comeback och jag har full förståelse för om han slutar nu för att slippa alla skador. Det är trist när idrottare tvingas sluta pga att kroppen inte håller, men med tanke på alla smällar Foppa åkt på är det ett under att han hållit på så länge som han gjort. Peter Forsberg är i alla fall den bästa svenska hockeyspelare jag sett och det kommer han nog att fortsätta vara.

4. Emil Svanängen - Loney, Dear växer fortfarande, jag har en av skivorna i bilen nu och det är ingen tvekan om att det är högklassig musik som Svanängen gjort. Låtarna är bra uppbyggda och har bra texter. Bland det bästa som finns är att upptäcka ny bra musik och det har jag gjort i Loney, Dear.

5. Bill Murray - Nyligen såg jag Broken Flowers, i den bevisar Bill Murray en en gång att han är en av de absolut bästa skådespelarna. Han gör en roll som är som skapad för honom och han gör det på ett skickligt sätt. Om någon annan skådespelare haft huvudrollen i den härn filmen tror jag den hade blivit ganska medioker, men med Murray blir filmen i stället riktigt bra.

Dagens låt: Dusty Springfield(Shirelles i klippet, men jag lyssnar på Springfields version) - Will you still love me tomorrow
Tonight, with words unspoken
You said that I'm the only one
But will my heart broken
When the night meets the morning sun?

Orutin och omslag

Nu har jag ätit min dyrkade mannagrynspudding och en sak står klart för mig, det är att jag äter det alldeles för sällan. Dels skulle jag gärna äta det oftare eftersom det är otroligt gott, men nu har jag också ätit det så pass sällan att jag igår inte kom ihåg hur man åt det. Alla med koll vet att man äter mannagrynspudding med sked, igår när jag ställde mig i matkön tog jag upp en kniv och en gaffel och lade bredvid min tallrik. Ett riktigt nybörjarmisstag, som dessutom följdes av att jag tog en plattallrik i stället för en djup. Jag blev lätt chockad när jag upptäckte vad jag hade gjort, men jag återfick snabbt fokus och bytte ut både tallrik och bestick, sedan fortsatte jag mot målet, nämligen maten.
Det var precis lika gott i år som tidigare år, men tydligen är det inte lika gott på alla skolor. Jag fick under dagen ett sms från en av mina gamla elever som besviken konstaterade att gymnasieskolan där hon går inte alls serverar lika god mannagrynspudding som på min skola. Nu är det några månader kvar till nästa gång det slevas upp pudding i tallrikar på jobbet, men den är väl värd all väntan.
Tänkte passa på att tipsa om nätets kanske roligaste sida också. Sidan jag menar är Katastrofala omslag. Här kan man se misslyckade skivomslag tillsammans med väldigt fyndiga kommentarer. Sidan uppdateras ganska ofta och varje uppdatering är ett givet skratta. Gå dit och titta, ni kommer inte att ångra er. Min favorit är nog skivan med Ludgo-Pelle som är inlagd den fjortonde maj.

Dagens låt: Morrissey och Siouxie Sioux - Interlude
Time is like a dream
And now, for a time, you are mine
Let's hold fast to the dream
That tastes and sparkles like wine

Loney, Dear

Idag hinner jag inte skriva något, i stället bjuder jag på en suverän låt. Bara att lyssna och njuta.

keeping me calm, keeping me calm like you do, I love you, I love you, keeping me calm

Mat eller inte mat?

Debatten om huruvida mannagrynspudding är mat eller inte gick vidare idag, dock med en annan klass än senast. Idag hade jag ännu en elev som påstod att man absolut inte kunda klassa skolans godaste måltid som mat. Han kunde gå med på att det var mat om man skulle lägga ner en potatis i puddingen i stället för att ha saftsås till, men när den serveras som den gör nu så var det enligt honom mer ett mellanmål. Jag kan inte riktigt förstå hur man kan något att invända mot denna delikata måltid och att man inte kan äta sig mätt på den är bara en myt. Man kan utan tvekan bli mätt av bara puddingen, det kanske inte håller i så länge, men mätt blir man absolut. I morgon är det i alla fall dags för mannagrynspuddingen och med tanke på att det är så många som inte uppskattar den lika mycket som jag gör så borde det betyda att det blir mer kvar till mig.
Bra dag på jobbet annars idag, har hunnit med att resa runt och besöka några av mina elever som är ute på prao. Jag hade också turen att stöta på några av mina gamla nior, som jag inte sett på länge, mycket trevligt.
För övrigt är Christian Kjellvanders skiva fortfarande suverän, ut och köp den.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Need not worry
Back when your eyes were blue on whitest white
before darkness had stolen even one night
Back when loving was not out of weakness

Storvinst och höjdarmåltid

Veckan började inte bra, med parkeringsböter, men igår fortsatte den på ett sätt som var klart mer upplyftande. Det jag menar är givetvis Liverpools insats i CL-matchen mot Besiktas. Jag var inställd på en tuff match, det blev det inte riktigt. 8-0 tror jag inte jag sett en match på den här nivån sluta någon gång och om matchen varit tio minuter till är jag övertygad om att det hade blivit tvåsiffrigt också. Besiktas spelade helt utan glöd under den andra halvleken och vi visade upp ett fantasifullt anfallsspel som vi inte varit i närheten av sedan säsongens allra första matcher. Det här var precis vad laget och vi fans behövde efter den senaste månadens krampaktiga spel, då vi skapat få chanser och de vi skapat har vi missat. Tyvärr ger ju inte en storvinst fler poäng än en uddamålsvinst, men det här borde ha givit spelarnas självförtroende en rejäl skjuts. Det var mycket som gladde igår, men det kanske mest positiva var Aurelios insats på vänsterbacken. Riise har inte varit bra i år och om vi nu får in frisk Aurelio kommer vi att få en helt annan bollbehandling på den kanten och det känns väldigt bra. Sedan måste det givetvis också nämnas att Mascheranos och Gerrards höll väldigt hög klass, jag hoppas slippa se Sissoko från start på mycket, mycket länge.
Inte nog med att veckan fick en positiv vändning igår, det är också givet att den kommer att få en bra avslutning. På fredag är det nämligen mannagrynspudding i matsalen på jobbet, som jag har väntat. Idag var det en av mina elever som påstod att mannagrynspudding inte kunde klassas som mat, där var jag tvungen att bestämt säga emot. Det är inte bara mat, det är dessutom en av de godaste maträtter man kan bjudas på. Som tur var fick jag medhåll av några elever i klassrummet och jag tycker personligen att jag gick segrande ur den här korta debatten.
Idag kom äntligen Kjellvanders nya skiva, den är utan tvekan i samma klass som de tidigare, vilket betyder att det är en suverän skiva.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Somewhere else
Too afraid to make mistakes and bleed
There´s someone who means way to much to me

Måndagsmissar

Den här veckan började verkligen inte på något bra sätt, den började i stället med en irriterande motgång. När jag gick ut till bilen igår morse såg jag att det satt en lapp på vindrutan, genast gick det upp för mig att det faktiskt var november nu och det innebär att det är datumparkering utanför min lägenhet. 500 kr åt skogen är inte direkt det första man vill vara med om när man inleder en vecka. idag har jag så smått börjat smälta böterna, men med tanke på hur mycket pengar min bil kostat de senaste veckorna så var det onekligen mycket dålig tajming.
På tal om dålig tajming så gjorde jag en liten miss till igår, fast den här gången var det ännu mer klantigt. Eftersom min fotbollssäsong blev kort har jag fortfarande kvar suget efter att spela, men det finns vissa ställen som är mindre lämpade för att användas som fotbollsrum. Ett sådant ställe är mitt arbetsrum. Innan eleverna hade kommit igår satt jag vid mitt skrivbord och blev lite rastlös. För att dämpa min rastlöshet tog jag upp en volleyboll som av någon anledning låg bredvid skrivbordet. Först satt jag bara och snurrade den lite, sedan gick jag bort till en kollega för att kolla på några papper. När jag gjort det började jag jonglera bollen lite med axlarna, det var ingen bra idé. Efter en liten stund fick jag nämligen felträff och råkade skicka iväg bollen rakt på en kollegas skrivbord, där stod det en välfylld kaffekopp, som efter mitt jongleringsförsök var helt tom. Det var bara för mig att knalla iväg och hämta hushållspapper och börja torka bort det utspillda kaffet från min kollegas skrivbord. Nu har jag i alla fall lärt mig att arbetsrummet inte är ett bra rum att hålla på med bollar.
En tröst för dagens missar var det i alla fall att komma hem och mötas av ett paket innehållande Loney, dears skivor, mycket bra musik.

Dagens låt: Loney, Dear - I Love You (In With The Arms)
keeping me calm, keeping me calm like you do, I love you, I love you, keeping me calm

Veckans lista v.44

1. Anders Wendin - Behöver ingen större motivering, spelningen i torsdags var suverän.

2. Dolph Lundgren - I helgen fyllde denna svenska actionlegend 50 år och det måste givetvis uppmärksammas. När jag var yngre brukade jag och David se till att inte missa någon av de filmer som kom ut med Dolph, det var på den tiden han gjorde filmer som Dark Angel, Red Scorpion, Showdown in little Tokyo och Universal soldier.
På senare år har jag inte sett någon ny film med Dolph och jag tror inte att jag missat något. Precis som de andra actionhjältarna från hans generation så börjar åldern ta ut sin rätt och det gör att actionscenerna inte är lika spektakulära som de var en gång i tiden, men de gamla filmerna håller fortfarande.

3. Dusty Springfield - Härom veckan fastnade jag för hennes musik när jag satt och slölyssnade vid youtube samtidigt som jag rättade prov, efter det såg jag till att beställa hem ett par av hennes skivor, det ångrar jag inte. Speciellt den andra skivan jag köpte, Blue for you, är mycket bra. Några av låtarna har jag hört med Walker Brothers också, så jag visste att de skulle vara bra, men de andra låtarna håller också hög klass. Att upptäcka ny musik är alltid roligt.

4. Emil Svanängen - En annan artist som jag upptäckt den senaste tiden är Loney, Dear, mannen bakom den musiken heter Emil Svanängen. Loney, Dear är väldigt lugn musik, med bra texter och skön känsla, helt enkelt väldigt bra. Jag upptäckte bandet av en slump när jag satt vid datorn och kollade på några Moneybrother-klipp på youtube och redan första låten fick mig att fastna. Efter att ha hört några fler låtar såg jag till att beställa de två skivor som bandet gjort och de ligger nu och väntar på mig hemma hos mina förldrar, det ska bli oerhört intressant att höra dem.

5. Harry Kewell - Som Liverpool-fan finns det inte mycket att glädja sig åt just nu, även om vi inte förlorat i serien ännu så ser spelet otroligt knackigt ut och vi har alldeles för svårt att få in bollen. Dessutom är många av våra spelare på skadelistan och det är klart att det märks när spelare som Agger, Alonso, Torres och Pennant inte finns med på planen. En spelare som inte är skadad länge och som gjorde ett piggt inhopp igår är Harry Kewell. Man har börjat vänja sig vid att Kewell är skadad mer än han spelar, men varje gång han blir frisk hoppas man givetvis på att det ska vara sista gången han har ett långt skadeavbrott. Kewell har en riktigt hög kapacitet, men alla skador har gjort att hans karriär stannat av helt och nu känns det verkligen som sista chansen för honom att visa att han var värd de där pengarna vi betalade för honom.

Dagens låt: Moneybrother - Klaraberg till dig
och jag vet att det är fel men jag ska vänta på dej,
till stjärnorna slocknar och helvetet fryser
jag ska vänta på dig

Vinter

Jag gillar höstväder, det är lagom temperatur ute och luften är frisk. Igår kom ett tydligt tecken på att hösten är på väg att övergå i vinter, igår kom nämligen årets första riktiga snöväder. Jag spelade poker tillsammans med Den Gamle Franken, syrran, Ronnie, Pappa G, Gorbatjov, Gorbatjovs bror och Liv, när vi var färdig med spelandet framåt tolv gick jag in i mitt sovrum och tittade ut genom fönstret. Till min stora förvåning, och till viss del även förskräckelse, märkte jag att marken utanför var kritvit. Utan att jag hade märkt det hade snön fallit under ett par timmar under kvällen och mitt höstlandskap var förvandlat till ett vinterlandskap. Idag är det ganska fint väder ute, solen skiner. Detta gör att vinterlandskapet blivit förvandlat till ett plasklandskap, det är snöblask överallt och det går inte att gå ut utan att bli blöt. Jag fick för mig att åka och träna lite i morse, min vana trogen klev jag i sandalerna och knallade ner till bilen. När jag väl kom till bilen var mina strumpor blöta, sandaler var inte ett bra val en sån här dag.
Snö är något som jag inte gillar, förutom på julafton, och kylan som ofta hänger ihop med snö är inte heller något som jag uppskattar. Jag brukar se till att hålla mig inne på vintern, då slipper man både snö och kyla. Förra vintern hade jag dock en hel del skoj utomhus också, bland annat hade jag en mycket trevlig dag i pulkbacken med mina elever och så var jag också iväg på en resa till fjällen med min klass som var helt suverän. Annars är det egentligen bara en sak jag tycker om att göra utomhus på vintern och det är att kolla på bandy. Nästa helg har Bollnäs GIF sin premiär, tyvärr spelar man sent på lördagen och då är jag inte i stan. Nu ska jag inte sitta här och såga vintern helt, det finns några fördelar med vintern också. En av fördelarna är givetvis julen, min favorithögtid. En annan fördel är mörkret som blir utomhus, det gör att jag slipper gå bort till fönstret och dra ner persienerna under andra halvleken av PL-matcherna på lördagarna. Under inledningen av säsongen brukar solen se till att det blänker på tv:n, det slipper man när det är kolsvart ute. En fördel med vintern är också att både mandariner och apelsiner blir mycket godare än under andra delar av året och det ska inte underskattas. Det finns nog ingen frukt som är godare än en riktigt saftig apelsin.
Troligtvis kommer snön som ligger här utanför att vara borta i morgon, men det här snöfallet var en påminnelse om att man snart kommer att få skrapa bilen i fem minuter varje morgon innan man åker till jobbet. Jag hoppas hösten hänger i ett tag till, det är lite för tidigt att lämna över till vintern redan.

Dagens låt: Muse - Unintended, otroligt bra låt.
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You should be the one Ill always love

En timme

En timme, så lång tid in i Hard corps tog det innan Van Damme delade ut sin första riktiga spark. Förr i tiden, på den tiden då Van Damme slogs mycket och pratade så pass lite att man inte behövde ge honom ett franskt namn i filmen för att förklara hans uttal, brukade det ta max fem minuter innan de första skurkarna var nedslagna. Det är tydligt att Van Damme är på väg bort ifrån sina slagsmål och numera använder sig av vapen i filmerna för att kunna komma med i actionfilmer. En scen när man tydligt märkte att Van Damme inte längre slåss på samma sätt var när han skulle göra upp med sin arbetsgivare. Förr i tiden brukade man alltid visa fighterna från avstånd så att man tydligt kunde se alla sparkar och slag och hur pass svåra de var att utföra. Nu filmade man en av slagskämparna åt gången, så att man antingen bara såg deras slag eller att de blev träffade.
Handlingen i filmen var inte speciellt nyskapande, det var lite som att se en hiphopversion av Bodyguard och det är verkligen inget gott betyg. Van Damme har dessutom fått för sig att han ska börja visa känslor i sina filmer nuförtiden, förut visade han känslor genom att bli arg, skrika och sparka lite hårdare än tidigare, nu ska han försöka sig på svordomar och känslosamma blickar. Det går väl kanske inte så bra.
Hard corps var en dålig film och det var tydligt att översättarna tyckte samma sak, den som översatte den här filmen måste nämligen ha varit en praktikant eller något åt det hållet, massvis av konstiga och obegripliga översättningar.
Det är bara att hoppas att det dröjer lång tid innan nästa Van Damme-rulle kommer ut till försäljning.

Dagens låt: Paus - En lögn
Om du kommer hit
Slår sönder mitt hus av glas
Nära kom närmre stå still
Om vi kommer dit
Förhoppningar andetag
Men nära räcker inte till

Stad och musik

Idag gjorde jag en stadstur med Den Gamle Franken, uppdraget var i första hand att köpa en present, men jag hann med en hel del annat också. Bland annat hann jag med att äta lunch, vi valde en restaurang som vi ofta besöker och som ofta har bra luncher. Idag hade de Flygande Jacob på menyn, det är en maträtt som jag gillar skarpt och nu var det dessutom många år sedan jag åt den, så jag behövde ingen längre betänketid innan jag beställde. När jag fått maten och satte mig ner att äta möttes jag av en stor besvikelse, det smakade inte alls som jag mindes Flygande Jakob. När jag har ätit den förut har det åtminstone varit banan i den, det här var bara kyckling i nån halvtaskig tomatsås, inte bra.
Det här var andra gången under min stadsvistelse som jag blev irriterad, den första var, som vanligt, i parkeringshuset. När jag kom upp med min bil hamnade jag bakom en annan bil, som tydligen var fast besluten att få en plats så nära hissarna som möjligt, hur lång tid det skulle ta att få den där platsen verkade vara av mindre betydelse. Bilen gick nämligen otroligt långsamt och när det kom upp folk från affären för att göra sig redo att åka stannade bilen och inväntade dem. Det här kanske är godtagbart om det är fullt på parkeringen, men så var inte fallet idag, det fanns gott om platser och det är inte så pass stort där inne så att det blir jobbigt att gå från någon av parkeringarna. Jag lyckas alltid råka ut för sånt här när jag åker ner på stan, det kanske är något typ av straff jag får för att jag är lat och inte går ner?
Jag upptäckte förresten ett nytt, intressant band i veckan. Bandet heter Loney, dear och de låtar jag hörde med dem gav verkligen mersmak. Exempel på bandets kvalitet kan du höra här och här.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - Even if love
And i loved to look at you

Favorit i repris

Jag och Gorbatjov har sett Moneybrother tillsammans vid ett flertal tillfällen, bland annat på luciadagen förra året. Moneybrother gjorde då en makalös spelning på Spegeln här i stan, idag var det dags igen, Moneybrother på Spegeln.

Eftersom vi var på plats före insläpp gick vi in på puben bredvid för att slippa frysa. Gorbatjov sitter här och smuttar på en öl och förbereder sig för kvällens höjdare.

Jag visar stolt upp min biljett och drömmer mig tillbaka till grymma konserten vi fick uppleva i fjol.

Innan Moneybrother började spela värmde Florence Valentin upp publiken och jag måste säga att jag blev positivt överraskad av det här bandet. Jag hade inte hört speciellt mycket av dem innan det här, bara Pokerkväll i Vårby gård, så jag hade inga som helst förväntningar, men bandet var en trevlig bekantskap. I sina bästa stunder påminde de lite om Ebba Grön, det hade inte känts konstigt om de dragit igån Flyktsoda eller någon annan låt av den typen. De var givetvis inte lika bra som Ebba Grön, men till och från tyckte jag att man kunde höra likheter och det är inget dåligt betyg. Det är nog inte lätt att agera förband, men Florence Valentin gjorde det bra.

Sedan var det dags för Moneybrother och det var precis så bra som det brukar vara. Inledningen med Down at the R från nya skivan följdes upp med en suverän version av Från Klaraberg till dig och sedan hade han publiken med sig genom hela spelningen. Det är svårt att plocka ut höjdpunkter från en så här pass bra konsert, men en av dem var utan tvekan It might as well be now, när bandets gitarrist fick ta över Ane Bruns roll i duetten. Moneybrothers låtar är som gjorda för att spelas live och en låt som Blow him back into my arms är alltid underbar att höra, den kan man inte få nog av. Visst saknade jag en del låtar, t.ex Bara ett fån gör så mot sig själv och What´s the use in trying, men det får man alltid räkna med när man går på konsert. It´s been hurting all the way with you Joanna och Dom vet ingenting om oss var, som vanligt, högklassiga och man upphör aldrig att förvånas över hur pass mycket Reconsider me lyfter live. Moneybrother är klass.

Dagens låt: Moneybrother - What´s the use in trying?
I can`t make my dreams come true
What`s significant about them?
They all included you

Dataexperten

Den här dagen inledde jag med en tavla, en ganska otrevlig sådan. Jag hade nämligen glömt bort att stänga av väckningen på min mobil, den ringer tio över sex varje vardag, för att jag ska hinna iväg till jobbet. Idag skulle jag inte iväg till jobbet och då är det ingen höjdare att tvingas kliva upp och stänga av en pipande telefon, speciellt inte för mig som har väldigt svårt att somna om. Nu tror jag att jag lyckades somna om en liten stund, men det blev inte alls den sovmorgon som jag hoppats på. Några timmar senare råkade jag ut för nästa problem, mitt internet slutade nämligen att fungera och det är aldrig roligt. Jag gick genast bort till min telefon och ringde upp Kusen, som jobbar med sådana ärenden. Han vet vad det gäller när jag ringer honom på jobbet, det är inte första gången jag ringer till honom och försöker förklara vad som är problemet. Kusen är en expert på att lösa mina problem, men den här gången var han inte lika säker på vad som var problemet, så då fick jag kliva in i leken och hjälpa honom. På hans arbetsplats kunde man inte se vad som var uppkopplingsproblemet i uppgången, men de misstänkte att det var något fel på strömmen, så han ringde mig och bad mig gå ner i källaren och titta om det var något på gång där nere. Jag knallade ner till källaren, där var det helt svart. Ur en öppen dörr dök det upp en elektriker, jag frågade på mitt allra mest dataexpertlika sätt: "Vi har problem med uppkopplingen i huset, så vi tänkte kolla om det vbar något fel på elen här nere."
Elektrikern svarade att det hade blivit lite strul med att nätet snart skulle vara uppe igen, det var bara för mig att föra meddelande vidare till Kusen och plötsligt hade jag gjort en uppgift åt ett dataföretag. Jag, som knappt kan installera en skrivare på egen hand, hade besparat ett dataföretag extra arbete, det kommer nog inte att hända många fler gånger i mitt liv.

Dagens låt: Moneybrother - No damn! I don´t love you, ikväll smäller det.
But a night like this it's hard to sleep
While the sky rests up above
There is nothing left to do
You ought to be here to