Iron Man 2

I förrgår såg jag och Malin den senaste filmen i raden av marvelfilmatiseringar, nämligen Iron Man 2. Precis som jag skrev härom dagen blev jag positivt överraskad av den första filmen och hade därför vissa förväntningar på uppföljaren, jag tycker inte riktigt att filmen levde upp till det jag hoppats på, men den hade samtidigt kunnat vara betydligt sämre. Robert Downey Jr. är perfekt i rollen som Tony Stark, det visade han redan i ettan och han underströk det än mer i uppföljaren. Mickey Rourke fick tyvärr alldeles för lite plats i den här filmen, han är en klasskådespelare och det han presterade som Whiplash var väldigt bra. Under långa stunder var han dock inte alls med i handlingen och det förlorade filmen på. Samuel L Jacksons Nick Fury hade en väldigt liten roll, Scarlett Johanssons Black Widow aningen större, men hon hade kunnat utnyttjas på ett bättre sätt. Jag störde mig lite på att man spelade på hennes utseende vid många tillfällen, bland annat ett onödigt ombyte i baksätet av en taxi. Filmen innehöll en hel del action och specialeffekterna var välgjorda, man slapp dessutom den pinsamma humor som kan förekomma i den här typen av filmer, exempelvis Transformers. En helt okej film, men jag vet inte om jag hade gillat den speciellt om jag inte varit ett troget marvel-fan.

Dagens låt: The Nationel - Mistaken for strangers

Andjakt

Härom dagen var jag och Malin i Boulognern för att mata änderna. Vi har promenerat där flera gånger de senaste veckorna, men då har vi inte haft med oss någon mat till dem. Den här gången hade vi med oss bröd, men i stället saknades det änder. Vi letade överallt, men inga änder.

Det här var den enda anden vi hittade, han fick äta sig mätt på det bröd som vi hade tagit med oss, men hans kompisar var som bortblåsta-

Vi tittade oss omkring, men kunde inte se några fler änder.

Anledningen till andavsaknaden var nog det här, vanligtvis brukar vara ganska lugnt i vattnet, men nu forsade det fullt från kraftverket.

Vi fick vända hemåt med det mesta av vårt bröd kvar, hoppas på bättre lycka nästa gång.

Dagens låt: The Drums - Let´s go surfing

Iron Man i morgon

I morgon är det äntligen dags för en ny marvelfilm, det är den första sedan Wolverine för min del och det ska bli oerhört intressant. Filmen vi ska se i morgon är givetvis Iron Man 2, uppföljare till en film som överraskade mig mycket positivt. Trailern till den första filmen om Iron Man var sådär, men filmen visade sig vara riktigt bra och Robert Downey Jr. var klockren i huvudrollen, det kändes givet med en uppföljare och nu är den alltså här. Att det är ännu fler stora namn med i den här filmen lovar gott, kanske speciellt Mickey Rourke i rollen som filmens skurk, Whiplash. Jag läste inte speciellt mycket Iron Man när jag var liten, men han brukade dyka upp i de tidningar jag läste och hade en stor roll i det briljanta Secret Wars, som gick i Spindelmannen under en period. Han är en intressant karaktär, som skiljer sig från många av marvels andra hjältar på flera sätt, den andra spelfilmen om honom ska bli mycket spännande att se.
I går hade vi nattgäster här i lägenheten, det var pappa som var i krokarna och jobbade tillsammans med en kollega. Det är onekligen lättare att ha besökare som sover över i den här lägenheten än vår förra, då det finns ett helt annat utrymme här. Det är både en fin och praktisk lägenhet vi hittat, ett riktigt kap. Det var i alla fall riktigt trevligt med besök.
Tiden går fort fram nu, snart är det maj och då börjar det snart ordnas inför betygsättning och skolavslutning. Snart är det sommar och det känns väldigt skönt att man kan se tendenser till det på vädret också.

Dagens låt: Roky Erickson & Okkervil River - Goodbye sweet dreams

Moon

I fredags hade vi avslutning med CSKA Gorbatjov, vår starka säsong avslutades med en middag på en restaurang här i stan. Sju man från truppen hade samlats för avslutningen och det hela blev en riktigt trevlig afton, med god mat och sedan en hel del prestigefyllda matcher på vår anfallare Kus tv-spel.
Igår hade jag och Malin filmkväll här hemma, vi såg en mycket intressant film, som inte alls var vad jag trodde den skulle vara när vi hyrde den. Filmen hette Moon och huvudrollen spelades av Sam Rockwell, som tillsammans med en robot med Kevin Spaceys röst var filmens i princip enda skådespelare. Det hela kretsade kring en bas på månen och den ensamma arbetaren där, som bara hade två veckor kvar tills dess att han skulle få åka hem till sin familj. Jag hade väntat mig en alienliknande film, men fick i stället en film som kändes lite mer egen. Monster i rymden har man sett om många gånger tidigare, därför var vändningen i den här filmen mycket intressant. Moon var helt klart en sevärd film och jag har full förståelse för den positiva kritik som filmen mött.
På onsdag är det dags för en ny filmkväll, då är det Iron Man 2 som gäller och det ska bli oerhört spännande. Återigen en spännande marvelfilm, första filmen om Iron Man var över förväntan, jag hoppas på en film i samma klass den här gången. Med birollsinsatser av Mickey Rourke, Samuel L Jackson, Scarlett Johanson och, nyss nämnde, Sam Rockwell lovar gott.

Dagens låt: Thåström - Karenina

Låtarna som missade

Min lista är nu färdig och det är på sin plats att ta upp några låtar som inte riktigt tog sig in på listan, av olika anledningar. Först ut är en låt som jag först hade med på listan, men sedan inte kunde bestämma mig kring. Anledningen till att jag hade problem med låten var att den väcker så mycket känslor hos mig, men kanske mer för vad den symoliserar än hur den går. Låten är givetvis Gerry & the Pacemakers You´ll never walk alone. Jag älskar låten och när den spelas i samband med att mina favoriter kommer in på planen är det bland det häftigaste som finns, att dessutom få höra fansen sjunga med gör det hela än mer mäktigt. Det här är en låt som är omöjlig att få in på en ranking, därför utelämnade jag den.
En annan låt jag funderade länge på, men sedan utelämnade var Guns N Roses You could be mine. Det var min favoritlåt när jag var yngre och av den anledningen kände jag att den kanske hade gjort sig förtjänt av en plats på listan, men eftersom listan faktiskt rankade de 100 bästa låtarna jag vet just nu hade det varit fel att ta med den. En bra låt är det dock fortfarande.
Modern love eller Started out med Yvonne var två låtar jag hade glömt när jag gjorde listan, men det är inte säkert att de tagit plats ändå, men de hade onekligen varit med i diskussionerna.
En apa som liknar dig med Olle Ljungström och Kärlekens tunga med Eldkvarn är två svenska låtar som mycket väl hade kunnat knuffa sig in på listan, om jag inte glömt bort dem när jag jobbade på listan. Någon topplacering hade det dock inte blivit för någon av låtarna, trots att de båda är riktigt bra.
Mumford & Sons spelning och deras briljanta skiva hade nog gjort att White blank page tagit en plats på listan om jag gjort den igen idag.
Blue monday av New Order är en annan låt som var på gränsen att komma in, men missade på målsnöret, trots att det är en riktigt bra låt.
Det här är några exempel på bra låtar som inte tog sig in på listan, det finns onekligen en hel del bra musik.

Dagens låt: Okkervil River - Red

Världens bästa låtar, plats 1

1. The Smiths - There is a light that never goes out
Förstaplatsen på den här listan kommer nog inte som någon överraskning, Smiths vackra poppärla har allt som en låt ska ha. Texten är en av de allra bästa som någonsin skrivits, känslorna i den är överlägsna och refrängen tar fram det allra bästa i Morrisseys textförfattande. Melodin är även den perfekt och drivet i den passar utmärkt till sången. Första gången jag hörde den här låten hade jag ännu inte upptäckt The Smiths, då var det Weeping Willows som spelade en cover av den på en spelning. Jag fastnade direkt för det jag hörde och såg snart till ha en skiva med låten på i min ägo, sedan den dagen har jag hållit The Smiths och Morrissey mycket högt, kanske högst av alla. Låtvalet till listan var svårt, samtidigt som det var självklart. Låtar som That joke isn´t funny anymore och I know it´s over har kvaliteter som ger mig rysningar, men There is a light that never goes out kändes ändå som ett givet val när jag skulle välja låt. Ingen låt kan stoltsera med en finare formulering än denna:

And if a double-decker bus
Crashes into us
To die by your side
Is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck
Kills the both of us
To die by your side
Well, the pleasure - the privilege is mine

Offside

När jag var liten läste jag GOAL, en fotbollstidning som innehöll intervjuer med kända spelare och diverse topplistor skrivna av tidningens skribenter. Ju äldre jag blev, desto mer började jag störa mig på tidningen. Listorna var makalöst dåliga och deras intervjuer innehöll ingenting som man inte redan hade hört eller läst någon annanstans, det var helt enkelt ointressant. Därför sade jag upp min prenumeration. Under de senaste åren har jag inte läst någon fotbollstidning, förutom de gånger jag varit i Liverpool och köpt på mig allt jag hittat om klubben. För några år sedan fick jag låna ett nummer av tidningen Offside av en kollega på mitt tidigare jobb, jag gav mig aldrig riktigt tid att läsa tidningen ordentligt och efter ett tag lämnade jag tillbaka den nästan oläst. Jag inser nu vilket misstag det var. I julas fick jag nämligen en prenumeration på tidningen av syster och numera är tidningens ankomst till vår lägenhet en högtidsstund. Trots att det handlar mycket om allsvenskan, en serie jag inte följer speciellt aktivt, är artiklarna så pass intressanta att de ändå är givande att läsa. Ofta är de på ett mer personligt plan än vad man är van vid och man får verkligen veta mer om spelarna, inte bara sånt som står i skvallerpressen. Tidningen är så pass bra skriven att det blir otroligt spännande att läsa artiklar om vanligtvis ointressanta spelare Stefan Selakovic och Wanderson. Jag hade gärna sett fler sidor om internationell fotboll, kanske främst brittisk, men det är onekligen en mycket bra tidning även utan den ingrediensen. Jag förstår inte varför jag inte insett tidningens storhet tidigare.

Dagens låt: Okkervil River - For the enemy

Världens bästa låtar, plats 2

2. Weeping Willows - Try it once again

Det allra svåraste på den här listan var att välja ut vilken låt som skulle hamna överst på den och vilken av mina två favoriter som skulle få silverplatsen. Efter mycket grubblande hamnade mitt silverval på den bästa låten med mitt favoritband, nämligen Try it once again med Weeping Willows. Tyvärr finns inte den ypperliga låt med på youtube och det är för mig oförklarligt, men nu är det så och inte mycket att göra åt. Jag har vid flertalet tillfällen här beskrivit min fascination för Weeping Willows och vad de betytt både för mig och mitt musikintresse. Den här låten är avslutningslåten på deras första skiva, en skiva som jag håller som den bästa som någonsin gjort, Broken Promise Land. Magnus Carlsons röst gör mycket i den här låten, tillsammans med den oerhört snyggt uppbyggda melodin. Texten är klockren, precis som vanligt, och den sjungs fram med en känsla som håller världsklass. Låten har också en personlig vikt för mig, då det är den låt jag fick tillägnad mig på en spelning med bandet i Gävle för några år sedan. Bandet hade då inte spelat låten live på många år, men gjorde det här eftersom jag hade önskat den av dem. Jag blir på gott humör när jag tänker på den här låten och den kommer alltid att ha en speciell plats hos mig. Det var svårt att sätta en sådan här viktig låt på andra platsen, men när jag skulle välja mellan den här och ettan gick jag lite efter låtens innehåll. När man väljer mellan två likvärdiga låtar kändes det fel att plocka en låt som är dyster, när den andra låten passar bättre. Jag hade kunnat skriva flera sidor om den här låten och dess betydelse för mig, men det får räcka så här. Try it once again är en magnifik skapelse.

Äntligen

Äntligen verkar det som om Hicks och Gillette besämt sig för att sälja Liverpool FC, förhoppningsvis till någon mer värdig att vara ägare till världens bästa klubb. Det är en otroligt tråkig utveckling att det numera är den klubb med den rikaste ägaren som har bäst chans att vinna titlar, men om vi ska ha en chans att någon gång ta vår nittonde ligatitel krävs det att det kommer in en stormrik ägare med pengar, som gör att vi kan bygga ny arena och värva nya spelare. Jänkarnas hade bland annat som uppgift att se till att vår nya arena skulle börja byggas, men än så länge är det otroligt långt borta. Visst, de har givit oss pengar till att värva en spelare som Torres, men de har också sett till att vr skuld idag är avsevärt högre än tidigare. Vi håller på att halka efter lagen i toppen och när City kan fortsätta att spendera sina arabpengar kommer vi snart att vara en bit bakom dem också, om det inte kommer in en rik ägare. Hicks och Gillette har sabbat mer för vår klubb än de gjort nytta och det känns väldigt bra att det äntligen verkar finnas ett slut på deras ägande. Drömmen vore om det kunde komma in en ägare som verkligen älskar klubben lika mycket som vi fans gör, men det är nog att hoppas på för mycket. Det är bara att hoppas att det är en person med ett relativt fläckfritt förflutet som kommer in och att han har för avsikt att göra oss till en storklubb igen och inte bara ser ett tillfälle att själv tjäna pengar. Liverpool FC är en unik klubb, med unika fans och med en historia som inga lag kan mäta sig med. Vem det än är som kommer som ägare efter de två inkompetenta amerikanerna, så är det viktigt att den här personen förstår allt det och tar sig an uppgiften på rätt sätt. Det är ingen tvekan om att en bra ägare har alla förutsättningar att älskad av fansen, speciellt med tanke på hur de tidigare ägarna skött sig.

Dagens låt: The Decemberists - Sixteen military wives

Justice

Idag är det 21 år sedan den fruktansvärda läktartragedin som inträffade på Hillsboroughstadion.

Gerard Bernard Patrick Baron (67)
John Alfred Anderson (62)
Raymond Thomas Chapman (50)
Henry Thomas Burke (47)
Eric George Hughes (42)
Arthur Horrocks (41)
David Hawley (39)
Thomas Howard (39)
Brian Christopher Mathews (38)
David George Rimmer (38)
Inger Shah (38)
Michael David Kelly (38)
Patrik John Thompson (35)
Roy Harry Hamilton (34)
Vincent Michael Fitzsimmons (34)
Eric Hankin (33)
Stephen Francis Harrison (31)
Peter Reuben Thompson (30)
Alan Johnston (29)
Anthony Peter Kelly (29)
Christopher Edwards (29)
James Robert Hennessy (29)
Joseph Clark (29)
Martin Kenneth Wild (29)
Alan McGlone (28)
Barry Glover (27)
Christine Anne Jones (27)
Francis Joseph McAllister (27)
Gary Harrison (27)
Nicholas Peter Joynes (27)
Andrew Mark Brookes (26)
Barry Sidney Bennett (26)
Christopher James Traynor (26)
Paul Anthony Hewitson (26)
Paula Ann Smith (26)
David Steven Brown (25)
Richard Jones (25)
Derrick George Godwin (24)
Graham John Roberts (24)
Peter Andrew Burkett (24)
Colin Andrew Hugh William Sefton (23)
David Leonard Thomas (23)
Tracey Elizabeth Cox (23)
William Roy Pemberton (23)
David John Benson (22)
David William Birtle (22)
Gary Collins (22)
Tony Bland (22)
Carl William Rimmer (21)
Joseph Daniel McCarthy (21)
Marion Hazel McCabe (21)
Paul David Brady (21)
Peter Francis Tootle (21)
Peter McDonnell (21)
Thomas Steven Fox (21)
Gordon Rodney Horn (20)
Ian Thomas Glover (20)
Stephen Paul Copoc (20)
Colin Mark Ashcroft (19)
Colin Wafer (19)
David William Mather (19)
Gary Christopher Church (19)
Ian David Whelan (19)
James Philip Delaney (19)
Paul William Carlile (19)
Sarah Louise Hicks (19)
Carl Brown (18)
Carl David Lewis (18)
Christopher Barry Devonside (18)
Gary Philip Jones (18)
James Gary Aspinall (18)
John McBrien (18)
Jonathon Owens (18)
Paul Clark (18)
Carl Darren Hewitt (17)
Graham John Wright (17)
Henry Charles Rogers (17)
Keith McGrath (17)
Simon Bell (17)
Stephen Francis O'Neill (17)
Steven Joseph Robinson (17)
Stuart Paul William Thompson (17)
Kester Roger Marcus Ball (16)
Martin Kevin Traynor (16)
Nicholas Michael Hewitt (16)
Kevin Daniel Williams (15)
Kevin Tyrrell (15)
Peter Andrew Harrison (15)
Philip John Steele (15)
Victoria Jane Hicks (15)
Adam Edward Spearritt (14)
Lee Nicol (14)
Paul Brian Murray (14)
Philip Hammond (14)
Thomas Anthony Howard (14)
Jon-Paul Gilhooley (10)

Justice for the 96

Mumford & Sons

Härom dagen var jag och Malin på Debaser i Stockholm och såg Mumford & Sons, en mycket bra kväll.

Johnny Flynn agerade förband och det gjorde han bra, bra sång och mysig musik.

Därefter klev Mumford & Sons på scenen och de bjöd på en riktigt, riktigt bra spelning.

Banjospelaren var mästerlig och höll dessutom full fart under hela spelningen.

Sångarens röst var lika stark som på skivan, han fick dessutom svettas bakom trummorna under en låt, samtidigt som han sjöng.

Musiken var väldigt varierad och såväl de snabba som de lugnare partierna höjde sig en nivå från den, redan innan briljanta, skivan.

Dagens låt: Mumford & Sons - Whispers in the dark, från spelningen.

Mumford ikväll

Lovet är nu slut och det är dags att börja jobba igen, måndagen innehåller dock mer än bara jobb. Direkt efter jobbet ska jag och Malin ta bilen ner till Stockholm och Debaser Slussen för att se Mumford & Sons konsert. Det ska bli riktigt roligt att komma iväg på en spelning igen, vi har inte varit på en konsert i huvudstaden sedan Moz spelning på Hovet i somras, så det börjar onekligen bli dags igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för förväntningar på Mumford & Sons live, jag har inte sett speciellt många klipp med dem på nätet, så det enda jag har att gå på är deras förträffliga debutskiva. Jag är dock ganska säker på att det kommer bli en mycket bra spelning.
Senast jag såg en spelning på Debaser Slussen var flera år sedan, så var det Saybia som stod för underhållningen och Bolinder och Fredde gjorde mig sällskap. Förutom den spelningen har jag varit på Slussen med YouWillNeverKnow och gått på klubb, en riktigt trevlig kväll. Nu är det tredje gången jag besöker lokalen och jag har sett fram emot den här dagen sedan dess att jag köpte de otroligt billiga biljetterna till konserten. Det kommer bli en bra kväll, den saken är säker.

Dagens låt: Mumford & Sons - Roll away your stone

Världens bästa låtar, plats 3

3. Morrissey - November spawned a monster
När man kommit så här pass högt upp på listan börjar det bli väldigt ångestfullt att välja låtar. Alla låtar som är på topp tre hade kunnat vara på första plats, faktum är att jag hade den här låten på första plats när jag skulle göra en snabb topp fem-lista åt en bekant. Nu är den hur som helst trea, men den hade lika gärna kunnat vara etta, ja ni fattar. Morrissey är min husgud, jag älskar all musik han gjort och det är ytterst få artister som betytt så mycket för mig som Moz gjort. Jag upptäckte honom genom ett av banden som är kvar på listan, jag antar att många av er vet vilket band jag menar, deras sångare är ett stort fan av Morrissey och brukade spela covers av Moz musik på sina spelningar. Det väckte mitt intresse och det är jag bandet evigt tacksam för. Att välja ut en enda låt av en sån här gigant är nästintill omöjligt, det finns massvis av låtar ur hans katalog som hade kunnat tränga sig in här, allra närmast var Speedway, Jack the Ripper och det lite nyare mästerverket Life is a Pigsty. Valet föll dock till slut på November spawned a monster, en låt vars titel är nog för att uppskatta den, nu är låten dessutom så mycket mer. Introt är otroligt snyggt och Morrisseys sång är, som vanligt, perfekt. Att texten är briljant behöver man egentligen inte nämna, det är ju trots allt givet när det är Moz som ligger bakom den. Stämningen i låten är oslagbar och tempoväxlingarna är suveräna. Jag älskar den här låten och hade äran att få höra den live när jag såg Moz för första gången, det var magiskt.

Nyckelstrul

Idag gjorde jag en förmiddag på jobbet, man blir mer effektiv vid skrivbordet där än i soffan här hemma. Jag hann med att göra en hel del under de timmarna jag var där och det kändes bra att få lite gjort. När jag kom hade jag tänkt gå och träna, det gick inte så enkelt som jag trodde. Våra sopor var ganska fulla, så jag bestämde mig för att ta med dem när jag gick, därför gick jag ut vägen via innergården, det var inget bra val. När jag kom upp ur källaren, som man måste passera för att komma till innergården, märkte jag att dörren mot innegården inte hade blivit ordentligt stängd. Jag försökte smälla igen den, men det gick inte. För att vara säker på att få igen den ordentligt stoppade jag in min nyckel i låset och vred om, sedan stängde jag den och släppte. Nu var dörren låst, tyvärr var det också så att min nyckel hade fastnat. Nyckeln dit är samma som till lägenhetsdörren, så med den fast i källardörren kunde jag inte ta mig någonstans. Jag slet och drog i nyckeln och testade att vrida den åt alla olika håll, men det gick inte. Den enda lösningen jag kunde komma på var att ringa till vår hyresvärd, tyvärr satt vår bostadsförvaltare i möre i ytterligare två timmar och så länge var jag inte riktigt redo att vänta. Till slut blev jag kopplad till en annan av dem som har ansvar för vårt hus, men han satt och åt lunch när jag kom fram och kunde inte komma på en gång. Till slut sade han att han kunde vara på plats om en kvart, det erbjudandet tog jag och lade sedan på telefonen. När jag pratat färdigt med honom gick jag ner till dörren igen och försökte rubba min nyckel, den här gången släppte den. Där stod jag med nyckeln i handen och med en hyresvärdsarbetare på ingång inom en kvart, tyvärr hade jag inte uppfattat namnet på arbetaren, så jag kunde inte ringa tillbaka till honom och säga att han inte behövde komma. Det enda jag kunde göra var att vänta de där femton minuterna vid källardörren tills det att han kom, då kunde jag berätta att problemet var löst och sedan fortsatte jag min promenad mot gymmet, något försenad.

Dagens låt: Thåström - Kort biografi med litet testamente

Tisdags-tv

Det blev två till avsnitt av True Blood igår, ikväll kommer säsongen att ta slut och det känns både spännande och vemodigt. Precis som det ska vara med bra serier är man spänd på att se hur det kommer att sluta, samtidigt som man egentligen inte vill att det ska ta slut. Slut tar det hur som helst ikväll och det känns skönt att veta att det kommer en till säsong längre fram.
När vi tittat färdigt igår såg jag lite fotboll på tv, det var Barcelona-Arsenal i kvartsfinalen av den där turneringen jag ignorerat i några månader, sedan vi åkte ur den. Igår tittade jag hur som helst och det är omöjligt att inte bli imponerad av Lionel Messis spel. Det spel som han presterar just nu är bland det bästa jag sett en spelare göra på väldigt länge, det är väl egentligen bara Zinedine Zidane på senare år som varit så pass dominant i så här stora matcher som Messi. Nu börjar det det pratas om att han ska vara bättre än Maradona var och det känns oerhört överdrivet, visst är Messi otroligt bra, men han har en hel del kvar att lyckas med innan man kan nämna honom i samma andetag som Den Störste. Maradona vann VM på egen hand och tog ligatitlar med ett i övrigt ganska mediokert Napoli. Jag är visserligen ganska partisk, för mig är Maradona överlägsen, men det borde åtminstone krävas ett VM-guld för Messi innan han är uppe på samma nivå som de allra bästa. Kanske kan han och Maradona tillsammans ordna det i sommar i Sydafrika, det vore verkligen inte mig emot.

Dagens låt: Mumford & Sons - White blank page, på måndag är det dags.

Världens bästa låtar, plats 4

4. Nick Cave - Straight to you
Tyvärr finns inte videon till denna låt kvar på youtube, så länken ovan är en lite rasslig livevideo, men låtens storhet går fram ändå. Nick Cave är en underbar låtskrivare, hans texter är fenomenala och hans låtar besitter en enorm förmåga att gripa tag i en när man lyssnar. Hans röst gör mycket stor del i låtarna, ingen sjunger som honom och hans mörka, djupa röst är trollbindande. Den här låten är min absoluta favorit bland alla hans verk och det finns många anledningar till det, till att börja med texten. Formuleringar som:

The light in our window is fading
The candle gutters on the ledge
Well now sorrow, it comes a-stealing
And I'll cry, girl, but I'll come a-running
Straight to you

och

Heaven has denied us its kingdom
The saints are drunk howling at the moon
The chariots of angels are colliding
Well, I'll run, babe, but I'll come running
Straight to you

Den sista delen av låten är riktigt mäktig och musik blir inte mycket bättre än när Cave sjunger om de överförfriskade helgonen och de krockande änglakörerna. Musiken i låten är inte lika framträdande som Caves sång, men samtidigt är den viktig för låtens helhet och jag hade inte kunnat tänka mig ett upplägg som hade blivit bättre. Jag gillade Nick Cave skarpt redan innan jag, Malin, syster och Ronnie såg honom på Annexet i Stockholm, men efter det att jag såg honom live gillar jag honom ännu mer, han var underhållande att se på scenen och hans röst var precis lika bra live som på skiva. Nick Caves plats i toppen av listan och det är bara de riktiga tungviktarna som hamnar högre upp, vilka de är kommer inom kort, men jag skulle tro att några redan listat ut åtminstone vilka band som är kvar.

True Blood

Vi är nu drygt halvvägs in i den andra säsongen av True Blood och det börjar bli riktigt spännande. Redan första säsongen var mycket bra och den andra följer upp den på ett utomordentligt sätt. Under den första säsongen kretsade handlingen kring ett mindre antal personer än i den andra, men många av de nya tillför mycket till handlingen och det är nästan så att jag tycker att den här säsongen är än mer spännande än den första. Vi har sett åtta avsnitt på bara några dagar nu och det skulle förvåna mig om vi inte sett alla avsnitten av den här säsongen innan mitt påsklov är slut, sen är det bara att börja invänta säsong tre, som inte kan vara allt för långt borta. Innan nästa säsong dyker upp ska vi försöka få tag på och se den fjärde säsongen av Dexter. Det var längesen vi såg nya avsnitt av den serien nu och jag längtar efter att få se fortsättningen, få serier är så beroendeframkallande som den. Först ska vi dock se klart på True Blood och med tanke på den cliffhanger som avslutade det förra avsnittet ska det bli väldigt spännande att se hur nästa avsnitt inleds, så fort Malin kommer hem från jobbet blir det till att ta plats i soffan och följa den spännande fortsättningen.

Dagens låt: The Smiths - Half a person

Världens bästa låtar, plats 5

5. Radiohead - Creep
Att den här låten är en av de bästa låtar som någonsin gjorts är för mig en självklarhet, få låtar besitter så mycket som det här Radiohead-verket. Radiohead har gjort flera högklassiga låtar, även Karma Police hade kunnat hamna högt på den här listan om reglerna tillåtit två låtar från samma band, men Creep står ut som den i särklass bästa låten. Den har det mesta, ett snyggt intro, en lugn och stämningsfull vers och en refräng som river i en. Inlevelsen i sången är en av låtens allra starkaste bitar, varje ord känns äkta och när texten dessutom är briljant gör det att man fastnar. Formuleringarna i låten är enkla, på samma gång är de briljanta:

You float like a feather
In a beautiful world
I wish I was special
You're so fuckin' special

Övergångarna mellan vers och refräng är väldigt snyggt gjorda, med en stark sångavslutning och ett gitarriff som slår an tonen inför nästa del av låten. Att Thom Yorke dessutom har en enormt bra röst gör inte direkt låten sämre, jag hoppas verkligen att jag någon gång får chansen att höra den här magnifika låten live. Det närmaste jag kommit låten live är Freddie Wadlings suveräna cover av den, men hur bra den än är når den inte riktigt upp till orginalet. Creep är onekligen en Fucking special låt.

Påsk

Påskhelgen har verkligen gått undan. I förrgår åkte vi till mor och far i Svedja, där vi åt gott och umgicks. Det har varit något av en tradition de senaste åren att jag och Malin kommer upp i påsk och samtidigt hälsar på de nyfödda lammen, men i år var lammen sena. Vi fick nöja oss med att hälsa på de fega fåren, som krävde en dos knäckebröd för att komma så nära att de gick att klappa. Innan vi igår åkte tillbaka till Gävle tog vi en promenad bort till Lilltjära och provgick den nya tunneln som kommit till byn, nu slipper man gå över de obevakade övergångarna och det är något som verkligen är på tiden. Vägen till Persvensviken har genast blivit helt ofarlig. Två trevliga dagar var det i alla fall i Svedja, trots att jag bara vann ett av två kortspel på lördagkvällen, men det kan ju vara roligt för mamma att vinna ibland också. Igårkväll var vi hemma hos Malins mor och far och åt påskmiddag, mycket trevligt även det. Jag hade dessutom äran att få provsmaka deras nya, sextonåriga special-Lagavulin och det var inte helt fel. Den var lite mildare än den Lagavulin jag har hemma, men rökigheten fanns kvar och den levde helt klart upp till förväntningarna. Idag är det sista dagen i påskhelgen och tyvärr är det mysiga påskvädret försvunnet, så jag spar nog min premiär i löparspåret till i morgon.

Dagens låt: Shearwater - Hidden lakes

Marsipanjakt

Första dagen på påsklovet idag och mot alla odds så skiner solen. Vi ska alldeles strax ner på stan och titta lite, mitt främsta mål är att hitta marsipan. Under påsken brukar det finnas goda marsipanskapelser hos konditorierna och det är verkligen något som jag uppskattar med den här högtiden. Eftersom det brukar vara ganska dyrt att köpa färdigformade marsipansaker ska jag också se till att köpa oformad marsipan när vi senare idag åker och handlar, det behöver inte se ut som kycklingar och ägg för att det ska smaka bra.
Igår var det en händelserik dag, jag hann med att jobba, ha personalfest, se en bedrövlig svensk domare försämra Liverpools chanser till seger i Europa League och besöka ny klubb på Rockbaren, som var ungefär lika dålig som de tidigare klubbarna de haft där. En trevlig eftermiddag och kväll var det ändå.
Ikväll ska vi ha middag här med några av Malins kompisar, det kommer säkert också att bli trevligt. I morgon blir det bilfärd hemåt Svedja för det årliga påskfirandet där hemma.

Dagens låt: Arcade Fire - My body is a cage