TV-spel

Jag spelar inte speciellt mycket tv-spel längre, sedan jag slutade med CM spelar jag spel över huvud taget mycket sällan. Igår var jag dock hemma hos Feg-Per och testade det senaste NHL-spelet. Det har hänt en del med de spelen sedan EA Hockey. Jag och David brukade spela EA Hockey och NHLPA Hockey 93 hemma hos honom på hans Sega Megadrive när vi var små, då var det otroligt häftigt. Det mest trovärdiga hockeyspel jag spelat innan det var Blades of steel på mitt åttabitars och även om det också var roligt höll det inte samma klass som spelen till SEGA. Vi kunde sitta i timmar och spela och tröttnade aldrig. När vi spelade NHL skulle vi båda vara Los Angeles Kings, förstafemman med Rob Blake, Paul Coffey, Luc Robitaille, Wayne Gretzky och Jari Kurri kommer jag nog aldrig att glömma. Det har hänt en hel del med NHL-spelen sedan 1993, varje år kommer det ett nytt spel med små justeringar från de tidigare, men det kommer aldrig att komma en uppdatering som gör att det känns så nyskapande som det gjorde första gången man satt där vid NHLPA-hockey och kunde välja bland riktiga namn i en riktig liga, i stället för att välja mellan smala eller tjocka spelare, som man gjorde i Ice-Hockey, som jag spelade innan.
Nu är mitt sportlov snart slut, i övermorgon är det dags att börja jobba igen. Jag känner mig dock riktigt utvilad nu, lovet var välkommet och har gjort gott, nu är det bara att köra igen.

Dagens låt: Perssons Pack - Ikväll tar vi över stan
Jag vill vara din Bonnie, vill du vara min Clyde
Ikväll tar vi över stan
Från Renbron till Schenströmsplan

Perssons Pack

Idag gjorde jag något jag inte gjort på ganska länge, nämligen köpte en skiva i en skivaffär. Oftast brukar jag göra mina köp på internet, men nu när jag insett att det faktiskt finns en helt okej affär med skivor här i stan kunde jag göra ett undantag från mina vanor.
Skivan jag köpte var comebackskivan med mina hembygdsfavoriter Perssons Pack. De är ganska nya för mig, när jag växte upp och de var som störst såg jag mest på dem som gubbmusik. Nu på sistone har jag börjat inse att det faktiskt är riktigt bra, om det betyder att jag hade fel när jag var liten eller att jag börjat gilla gubbmusik låter jag vara osagt. Hur som helst är det en mycket bra skiva, Öster om Heden, och det ska bli mycket intressant att se bandet lite på Peace & Love i sommar. Trots att jag härstammar från samma område som Persson har jar aldrig sett bandet live, man brukar spela i Bollnäs på juldagen, men jag har aldrig gått. Om jag vetat tidigare vad jag vet nu, alltså att de är bra, hade jag nog besökt deras spelningar i stället för att trängas bland fullt folk på Tranan under mina sista juldagar i Bollnäs. Förutom mitt skivinköp har jag också hunnit med en sväng på gymmet idag, faktiskt mitt femte pass den här veckan, så jag är riktigt nöjd med min insats. Nu börjar det bli dags att ta tag i det jobb som jag plockat med mig hem för att få gjort under ledigheten.

Dagens låt: Perssons Pack & Annika Norlin - Stenad i Stockholm, mycket bra duett från den nya skivan.

Vinst på Bernabeu

Igår var det dags för den första av två åttondelsfinaler i champions league mot Real Madrid. Jag var nervös innan matchen, vi har inte direkt övertygat på sistone och Real kommer från sin bästa period på mycket länge, dessutom spelade vi på bortaplan. Det var dock en fröjd att se oss spela igår, kanske inte någon bländande offensiv, men det hade jag inte väntat mig, vi spelade däremot en helt prickfri defensiv och lät inte Real skapa någonting alls. Med tio minuter kvar lyckades vi också sätta ett segermål, Yossi Benayoun, av alla, nickade in en frispark från Aurelio och gav oss ett mycket bra utgångsläge inför returen om två veckor. Att slå Real borta utan Gerrard och med en halvskadad Torres är imponerande och det bevisar än en gång att vi inte är det enmannalag som många vill påstå. Returen kommer garanterat att bli en nervös tillställning, men nu har vi övertaget och gör vi en lika bra insats som igår kommer Real att få det väldigt svårt.
Idag är det dags för en annan viktig, men kanske inte lika nervös, match, nämligen Brynäs-Timrå. Om Brynäs lyckas ta poäng ikväll blir det slutspel och det vore roligt. Jag ska på matchen tillsammans med pappa och Malins pappa. Det var ett tag sedan jag var till Halstablettshallen, så det ska bli skoj att se om laget blivit bättre.

Dagens låt: Glasvegas - Geraldine, förbannat bra.

Totoro

Igår såg jag och Malin klart Min granne Totoro. Vi har sett den i omgångar eftersom vi varit för trötta på kvällarna för att se en hel film, det kanske får det att låta som om den här animerade filmen av Miyazaki är tråkig, men det är den inte. Jag tyckte det var lite segt i inledningen, där det mest var barn som sprang runt och skrek, men när Totoro kom in i handlingen blev det hela mycket mer intressant. Totoro och kattbussen är karaktärer som man blir på gott humör av att se, speciellt Totoro, när man ser honom kan man inte låta bli att le.
Jag har inte sett någon av Miyazakis filmer tidigare, även om jag har varit sugen av att se både Det levande slottet och Spirited away, så jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Det var i alla fall en mysig stämning genom hela filmen och den var väldigt snyggt gjord. En fantasifylld film som blev glad av, Min granne Totoro är något som jag kan rekommendera.
Igår kom ännu ett band till Rockweekend i Kilafors, den här gången var det WASP som bokades. Det kommer bli en rejäl tillställning på min gamla tennisplan i sommar också, riktigt roligt. Jag ska se till att ta mig dit åtminstone en av dagarna, det är inte riktigt min musik, men när det händer något i Kilafors måste man ju ställa upp.

Dagens låt: Glasvegas - Fuck you it´s over, otroligt bra låt det här. Hypen kring det här bandet var verkligen befogad.

Wrestler

Nu har jag äntligen sett Wrestler och jag är mycket nöjd. Precis som man skriver i många recensioner av filmen så är det här verkligen Rourkes film, han är helt fenomenal. Han är i bild under nästan hela filmen och han gör det otroligt bra. Filmen var filmad på ett lite skakigt och smutsigt sätt och det satte stämningen än mer i filmen och det är verkligen ett tragiskt människoporträtt som han gör Rourke. Man sitter och känner med The Ram, hur han vill men misslyckas med det mesta han tar sig för.
När jag var yngre satt jag med min kamrat David vid tv:n på lördagarna och tittade när Hoa-Hoa ledde wrestlingprogram på trean. Namn som Bret Hitman Hart, Tatanka, Undertaker, Shawn Michaels, Razor Ramon och Lex Luger dominerade programmen och det är mycket av det man ser i Wrestler som känns bekant. The Ram har mycket gemensamt med de namn som var stora under min uppväxt och man kan inte låta bli att fundera över hur mycket de har gemensamt med den Ram som visas i filmen idag.
Nu när jag sett filmen är jag än mer besviken på att Rourke inte fick sin oscar natten mot måndagen. Sean Penn har redan en oscar och kommer säkert att få fler, men det känns som om den här filmen var Rourkes chans. Filmen är verkligen gjord för honom. Han gör sitt livs roll och förtjänar verkligen all den beröm han fått och utan att ha sett Milk, som Penn belönades för, så tycker jag att han förtjänade en oscar.
Det var egentligen bara en sak som jag ogillade i filmen och det var det onödiga lilla tal som Ram håller i slutet av filmen, det han säger där hade vi redan förstått, det behövdes inte göra övertydligt. Annars var det ett mäktigt slut på en mäktig film.

Dagens låt: The Kooks - Shine on, kommer till Peace & Love i sommar, det ser ut att bli en kanonfestival.

Lovmorgon

Första dagen på sportlovet idag och jag har verkligen haft en riktig lovmorgon. Malin skulle iväg och jobba, så jag klev upp med henne och åt frukost. Vanligtvis brukar jag sedan klä på mig och knalla iväg till jobbet, idag knöt jag på mig morgonrocken lite hårdare och knallade i stället iväg till kaffekvarnen och malde i ordning bönor till en kopp diablokaffe. Sedan satte jag mig i soffan och tittade på bilder från oscarsgalan på nyhetsmorgon. Det är väldigt skönt att ta det lite lugnt på morgonen, det är man inte direkt bortskämd med när man jobbar. Jag har med mig en hel del jobb hem, det ska jag nog ta tag i eftermiddag, men fram till dess ska jag hinna med både träning och hårklippning.
Ikväll ska jag och Malin försöka komma iväg och se Mickey Rourkes nya film The Wrestler. Jag har varit väldigt sugen på att se den länge nu och äntligen är den i Gävle. Trots att jag inte sett filmen blev jag lite besviken när jag såg att Rourke inte fick någon oscar i natt, men Sean Penns insats i Milk är säkert också bra. Om Rourke vunnit hade han nog varit den första skådespelaren som gått ifrån en roll i en Van Damme-film till ett tacktal på oscarsgalan. Roligt i alla fall att Heath Ledger vann, han var grym som Jokern i Dark Knight och förtjänade verkligen pris.

Dagens låt: Hederos & Hellberg - Been smoking to long, som sagt, är det inte dags för en comeback?

Freddie

Vad gjorde pappa, mamma, syster...

...Ronnie...

...Malin och jag(som inte var så trött som jag ser ut) på Spegeln igår?

Jo, Freddie Wadling var i stan och det vill ju ingen missa. Det var andra gången jag såg honom här i Gävle och han levde upp till mina högt ställda förväntningar.

I pausen passade jag på att utöka vå skivsamling, Jag är monstret borde ha funnits där för längesen.

Wadling har en röst som inte går att motstå. Han gjorde bl.a en underbar version av Radioheads Creep och en utomordentlig Alla har glömt. Förutom flera covers bjöd han på det bästa från den senaste skivan, tyvärr inget från den förra. Wadling live är en speciell upplevelse, det är inte många artister som sitter på en stol med texterna i knäet och ändå klarar av att trollbinda en hel publik, men det gör Freddie.

Dagens låt: Hederos & Hellberg - Together in the darkness, är det inte dags för comeback snart?

Försenat födelsedagskalas

Jag och Malin hade igår bjudit hem bekanta på födelsedagskalas, det var visserligen en vecka sent, men bättre sent än aldrig. De som var på plats var Den Gamle Franken, Kusen, Liv, Feg-Per, Fugelsang, Olis och Karin. Det var en trevlig kväll. Jag tyckte lite synd om min dator under en period, då Olis och Feg-Per letade musik på youtube, men jag tror den hämtat sig idag, då den fått återgå till sin vanliga kvalitetsmusik.

Det är svårt att få med Den Gamle Franken på bild, men här är i alla fall en bild av hans handflata.

Så här glad blev jag över mina presenter, som både var drickbara(punsh, kaffebönor, systembolagspresentkort och vin) och lyssningsbara(dvd med Chris Isaak).

Olis och Feg-Per var båda plats för att fira lite grand.

Kusen och Karin på plats vid bordet, med whiskyskåpet och jordgloben i bakgrunden.

Dagens låt: Freddie Wadling - Jag var där, ikväll är det dags.

Sportlov

Igår hade vi friluftsdag. Från början var det tänkt att jag skulle vara med och hålla i curlingen, men pga lärarbrist fick jag byta. Jag fick i stället agera David Hasselhoff, alltså badvakt. Nu var det inte på en strand vi badade, utan på ett äventyrsbad i grannkommunen. Badning är inte min grej, varken utomhus eller inomhus, så därför höll jag mig vid sidan av bassängen i stället. Där, vid sidan av bassängen, drack jag den vidrigaste koppen kaffe som jag smakat på mycket länge. För femton kronor fick man en plast mugg med kaffe som inte smakade annat än varmvatten. Det var varmt och fuktigt i badhuset, alltså väldigt sövande, så det var tur att de ordinarie badvakterna blåste i sina pipor ibland så att man vaknade till. Det var ändå en ganska bra dag där vid vattnet, lagom avkoppling på vägen mot lovet. Nu har jag precis haft min sista lektion och ska strax packa ihop och gå hem, det ska bli skönt med lite vila nu. I helgen väntar först en lite försenad födelsedagsfest, i morgon är det dags för konsert igen, nu är det Freddie Wadling som gäller och det ska bli oerhört spännande. Jag såg honom för några år sedan och då var det riktigt bra, jag hoppas på något liknande i morgon. Innan spelningen ska jag och Malin bjuda våra föräldrar på middag, jag ska tillaga hjortstek för första gången i mitt liv, får se hur det går.

Dagens låt: Freddie Wadling - Alla har glömt, jag ser fram emot morgondagens spelning.

Bitter bandyförlust

Igår var jag och Den Gamle Franken till Sandviken för att se efter om Bollnäs kunde haka på i kampen om slutspelsplatsen i bandyns elitserie. Vi har varit på just den här matchen tidigare, men aldrig stannat kvar för att se hela, det brukar alldeles för ofta vara avgjort långt innan slutsignalen går.
Igår såg det bra ut till en början, Bollnäs ledde med 2-1 efter första halvlek och ett visst hopp om full poäng fanns. Det var ganska intressant att se sig omkring på läktaren i slutet av den första halvleken. Vi var, snällt räknat, tjugo personer som stod på bortaklacksdelen av läktaren, runt oss stod det tre poliser och tre ordningsvakter. Jag vet inte riktigt hur man motiverar den bemanningen, Bollnäs brukar inte direkt klassas som högriskmatcher och det var väldigt lugnt på läktaren. I andra halvlek fortsatte vakternas koll, men Bollnäs spel försvann helt. Från att ha spelat en smart defensiv och haft en hel del boll, rasade det totalt under mitten av halvleken. Förutom Broberg är SAIK det lag som jag helst av allt vill att giffarna ska vinna mot, därför var det jobbigt att stå där och se hur målen började rasa in. Vid 6-2 gav vi upp och gick ut till bilen, då var det tio minuter kvar av matchen och det innebar faktiskt att vi slog rekord, så länge har vi aldrig stannat tidigare.

Dagens låt: Franke - Exil riktas inåt, den nya skivan är riktigt bra. Den skiljer sig en del från den förra, men precis som den är den mycket bra.

Tillbaka i träning

Igår kom jag äntligen iväg till gymmet, efter tre veckors förkylning och lathet. Det är intressant att komma tillbaka dit efter att ha varit borta ett tag, för det är absolut ingenting som förändrats, förutom att vikterna väger mer förstås.
När man kommer till omklädningsrummet spelas exakt samma musik som gången innan, det är samma lugna låtar som rullar, det går aldrig ett ombyte utan att man hinner höra Sophie Zelmani.
När man kommer upp i lokalen och ställer sig på uppvärmningsmaskinerna är det samma program på tv som förra gången, Top Model måste vara den längsta serie som finns, om det nu inte är så att trean visar flera säsonger i rad av denna mindre intressanta tv-serie.
Det är ungefär lika mycket folk som det alltid brukar vara och precis som vanligt får man vänta lite för att få en plats på mattorna för stretchningen. I högtalarna i träningslokalen maler man på med samma musik som man alltid gjort. Nu kanske det egentligen är nya låtar, men inom den genre som man spelar till träningen tycker jag att alla låtar låter likadant, så jag hör ingen skillnad.
Det var skönt att vara tillbaka i träning igen och trots att det var ett tag sedan kändes det faktiskt som om jag nyss var där.

Dagens låt: Morrissey - Goodbye will be farewell

Moz skiva på plats

Det är alltid speciellt när mina största favoriter släppe nya skivor, det blir något av en högtidsstund första gången man lyssnar igenom skivan för att se om den motsvarar de skyhöga förväntningarna, som jag alltid har när det gäller Weeping Willows och Morrissey. Idag fick jag hem Moz nyaste skiva, Years of refusal, och det kändes stort. Nu har jag visserligen haft skivan i min mobil i några veckor redan, så jag vet hur bra skivan är, men det känns ändå extra när man står där med den i handen. Man får se hur omslaget ser ut i verkligheten och hur baksidan ser, man får läsa texterna i häftet och granska dem. Jag förstår inte hur man inte kan köpa skivor, för det kan verkligen göra en dag ännu bättre. Years of refusal är en väldigt bra skiva, det är inte det bästa Moz gjort, men det är bättre än det mesta annat som görs. Det finns ingen Life is a pigsty, alltså en låt som man kan lyssna på om och om igen och få gåshud av varje gång, men samtidigt kan man inte kräva av Moz att han ska knåpa ihop sådana mästerverk till varje skiva. Låtar som Something is squeezing my skull, One day goodbye will be farewell, When last I spoke to Carol, It´s not your birthday anymore och den undebara singeln I´m throwing my arms around Paris är ändå låtar som man inte kan få nog av och skivan som helhet lever upp till mina förväntningar. 24 juni på Hovet kommer att bli otroligt häftigt.

Dagens låt: Morrissey - I´m throwing my arms around Paris, det är skönt att han är tillbaka Moz.

Födelsedag och Hello Saferide

Igår fyllde jag 27 år, här sitter jag i soffan efter att ha mottagit presenter från Malin och hennes familj. En mycket cool t-shirt var en av presenterna.

Sedan kom mamma, pappa, syster och Ronnie.

Pappa på plats i soffan.

Mammorna hade tagit plats vid barbordet.

Efter middag med familj på Don Peppino begav vi oss till Spegeln för att se Hello Saferide.

Syster och Ronnie var också med på Spegeln.

Hello Saferide bjöd på en mycket bra spelning, energi och fart. Bättre än jag hade väntat mig faktiskt. Roligt också att få se Andreas Mattsson från Popsicle, han hade blivit äldre.

Dagens låt: Popsicle - Hey princess

Snart alla hjärtans dag

I morgon är det dags att fira igen, det är alla hjärtans dag och jag blir 27 år. Det kommer nog att bli en ganska fullpackad dag, med besök av familj på dagen och sedan en mycket spännande konsert med Hello Saferide på kvällen. En annan sak att se fram emot i morgon är tårtan. Förra året gjorde Malin en otroligt god chokladtårta som var mättsam som en hel måltid, för några månader sedan testade att hon att göra om tårtan, fast med kladdkakebottnar i stället för vanliga tårtbottnar. Jag tror inte att det är möjligt att göra en godare tårta än den, jag tror inte heller att det är möjligt att göra en mäktigare tårta. En bit kan göra att man inte orkar äta någon mat på timmar, men det är det värt. Så den ser jag mycket fram emot.
Det här med presenter bärjar bli svårt nu med åren, när jag var yngre hade jag en lång önskelista och hade hyfsad koll på vad som var realistiskt att få, vilken action force-gubbe som troligast att hamna i min låda. I år har jag inte en blekaste aning om vad jag kan tänkas få och det är spännande.
Jag har inte börjat få någon åldersnoja, trots att jag bara har tre år kvar till 30. Det som känns lite jobbigt är att jag nu kommer att vara ett år äldre än Den Gamle Franken under åtta månader, dessutom blir jag lika gammal som Kus och Hasse Holmqvist och kan inte längre reta dem för att de är gamla. Samtidigt är det svårt att få åldersnoja under ett år där jag faktiskt fått visa leg på ett ställe där inträdesåldern var 18.

Dagens låt: Anna Järvinen och Annika Norlin - För varje hjärtslag, en mycket bra cover. Ska bli intressant att se Norlin i morgon.

Lat på morgonen

Igår gjorde jag ett avbrott i min hurtighet, jag tog bilen i stället för att gå till jobbet, men jag hade en bra anledning.
Jag var ganska trött när jag vaknade på morgonen, jag hade ställt klockan för att hinna gå. Efter en snoozning pallrade jag mig upp ur sängen och tog på mig morgonrocken, sedan fortsatte jag ut i köket och fixade i ordning frukost. När jag och Malin satt där och åt började jag fokusera på termometern som sitter i fönstret, den visade att det var elva grader kallt ute. Det kändes inte speciellt lockande.
När jag ätit färdigt gick jag in på toaletten och borstade tänderna, sedan tittade jag på termometern igen, den var fortfarande på elva minusgrader. Då gjorde jag det enda rätta, jag tog av mig morgonrocken, lade mig i sängen och ställde klockan på 45 minuter längre fram, sedan somnade jag om, vaknade och tog bilen till jobbet. Det var otroligt skönt att slippa knalla till jobbet i kylan och, kanske ännu mer, det var väldigt skönt att få de där extra 45 minuterna sömn.
Idag har jag gått till jobbet igen och det var inte speciellt jobbigt, men så var det bara nio grader kallt ute idag också och det gör faktiskt skillnad.

Dagens låt: Libertines - Time for heroes
How I cheerish you my love

Kvalitetsfilmer

De senaste två dagarna har jag hunnit med att se två stycken riktigt bra filmer, Into the wild och Valkyria.
Den förstnämnda hade jag höga förväntningar på och de infriades verkligen, en tänkvärd film om en ung man som lämnar allt han har och beger sig ut i vildmarken. På vägen dit träffar han på en hel del intressanta människor och de mötena är mycket underhållande. En av filmens allra största fördelar är musiken, för det som Eddie Vedder från Pearl Jam snickrat ihop är väldigt bra och sätter en passande stämning till filmen. Into the wild är en film man bör se helt enkelt.
En annan film man bör se är Valkyria, även om det var med blandade känslor jag såg den sätta igång igår på bion. Anledningen till att jag inte var helt hundra inställd på att se den var att man visade trailern för Wolverine innan och då fick jag ett mycket starkt sug efter att se den i stället, trailern är grym och jag är övertygad om att filmen kommer att bli bra också. Efter ett tag kunde jag dock fullt fokusera på Valkyria. Jag har väldigt svårt för Tom Cruise och det är väl egentligen det enda negativa jag kan hitta med filmen. Annars är det en spännande film, trots att man vet redan innan hur det kommer att sluta.
Jag möttes av en mycket rolig nyhet idag när jag slog på datorn och kollade igenom nyheterna, tydligen är det så att Pete Doherty kommer till Peace & Love i sommar. Nu är jag medveten om att det inte är någon garanti att han kommer, han var bokad med Babyshambles senast jag var där, men dök inte upp. Det senaste året har han dock verkat hyfsat stabil och åtminstone dykt upp på de spelningar han ska göra, så jag hoppas det håller i till i sommar. Peace & Love ser mer och mer intressant ut, det kommer att bli tre väldigt bra dagar.

Dagens låt: Libertines - Don´t look back into the sun, hoppas han inte bara spelar soloskivan när han kommer i sommar, om han kommer.

Lucklös

Vårt kök är inne i en riktig omvandlingsperiod, först blev det omtapetserat och ommöblerat, nu är det dags för nästa steg. Vi ska få våra luckor och lådor ommålade och i tisdags kom företaget som ska måla och hämtade dem. Detta gör att vårt kök känns mycket annorlunda för tillfället, alla skåpluckor är borta och det är faktiskt ganska praktiskt. Det går väldigt fort att ta fram frukosten på morgonen när man kan plocka fram allt utan att behöva öppna och stänga luckor. Det ska dock bli skönt att få tillbaka de nymålade luckorna nästa vecka, för det är inte så stiligt med ett öppet skafferi. Sista steget i köksomvandlingen blir byte av kyl och spis, det kommer att ske någon gång i februari eller mars, det ser jag fram emot.
Igår var jag hemma hos Ronnie och firade hans födelsedag, jag passade dessutom på att bråka lite med lillebror, som fick vara hos Ronnie och syster eftersom mor och far var på konsert. Jag och Ronnie såg den underhållande filmen Anchorman. Det är några scener i den som är riktigt roliga, speciellt kanske fightingscenen där San Diegos olika nyhetsteam gör upp. Filmens stora behållning är ändå Steve Carells karaktär Brick, han säger nog inte en enda vettig sak under hela filmen. Carell var väldigt bra i Little Miss Sunshine, en av de bättre filmerna jag sett de senaste åren, och i den här filmen är han väldigt rolig. Det var lite roligt att se Luke Wilsons lilla roll i filmen också. Han må vara en mycket ojämn skådespelare som gjort en del mindre bra filmer, men jag kan inte se honom utan att tänka på den suveräna tennisscenen i Royal Tenenbaum.

Dagens låt: Fatboy - Way down low, Peace & Love i sommar ser än mer intressant ut nu, med Fatboy i artistlistan.

Vantarna tillbaka

Det har varit en småseg vecka, det är tråkigt att vara sjuk, även om man hinner med att både se intressanta dvd:er och läsa bra böcker. Nu är jag i alla fall tillbaka på jobbet och veckan slutade faktiskt med en mycket positiv händelse, jag hittade nämligen något som jag trodde var förlorat. När jag skulle åka ifrån jobbet i måndags kunde jag inte hitta mina älskade tumvantar och jag har letat dem både hemma och i bilen sedan dess. När jag kom tillbaka till jobbet igår efter min sjukdom letade jag igenom hela mitt arbetsrum, men de var inte där heller, jag fruktade då det värsta, alltså att de var försvunna.
I morse när jag kom till jobbet såg jag dock något bekant när jag satte mig ner för att ta av mig skorna, det var en av vantarna. Den låg bland elevernas kvarglömda skor nere vid ingången, genast slet jag åt mig den och började såga efter den andra delen av vantparet. Den andra låg inte på någon av hyllorna, så jag slängde mig ner på mage och började rota under hyllorna. Där, längst in, bakom en ful foppatoffla, låg min stackars vante och väntade på att bli funnen. Nu har jag alltså mina vantar tillbaka i min ägo, ett mycket bra sätt att avsluta arbetsveckan på.

Dagens låt: Nick Cave - Ship song, makalös sång och vid det här tillfället stod vi bara några meter ifrån scenen och njöt.
We make a little history, baby
Every time you come around

Carra

Idag är jag hemma sjuk för andra dagen i rad, det är tråkigt, men har samtidigt givit mig tid att läsa. Jag fick Carras självbiografi i julklapp och började läsa den intresserat på jullovet, när sedan jobbet körde igång igen hade jag inte tid att läsa lika mycket. Nu när jag varit hemma har jag läst ut boken och det var en mycket intressant bok. Carra har varit min favorit i Liverpool i många år och det har inte förändrats av att jag läst hans bok.
Som inbitet fan är det intressant att få veta mer om vad som hänt i klubben än det som står i tidningarna och med tanke på hur länge Carra har varit i Liverpool får man följa med på en rejäl resa.
En av anledningarna till att jag gillar Carra är att han verkligen brinner för klubben och det är något som lyser igenom under hela boken, han ängnar ett kapitel åt landslaget och ett åt sin familj, sedan är det, förutom inledningen om hans uppväxt, endast Liverpool. Man får hans åsikter kring värvningar, man märker bland annat att han inte var något jättefan av Diouf och Westerveld, managers, tränare, ägare, medspelare och framför allt hans åsikter om klubben han vikt sin karriär till.
Carra är inte purung längre och det märks i boken att han börjat tänka på det själv också. Han skriver att hans karriär inte skulle kännas komplett utan en vinst i PL, jag hoppas verkligen att han kommer att få uppleva en sådan innan ha lägger av, det förtjänar han Kung Carra.

Dagens låt: Ryan Adams - My love for you is real, hittade ingen riktig version på youtube, men den här covern får duga.
My love for you is real
It moves like a summer breeze
My love for you is strong
Lord it brings me to my knees

Förkyld

Idag ligger jag hemma och tycker synd om mig själv, jag är nämligen förkyld. Det är en ovan situation att inte kunna jobba, men idag hade jag inte gjort någon nytta på skolan. I stället för att jobba får jag nu ta plats i soffan och titta igenom det senaste avsnittet av EuroTalk på Fan-TV och några avsnitt av Henry Rollins talkshow, jag kan också ligga och glädjas åt att både Parken och Fatboy är klara för sommarens Peace & Love, det ser spännande ut nu.
I fredags hade vi förresten en bjudning här hemma i lägenheten, det var uppemot 20 personer här och vi hade mycket trevligt. För några av dem var det första gången i vår nya lägenhet, så det blev några husesyner. Det blev en lyckad afton, bra musik och trevliga människor, precis som det ska vara.
Det har varit spännande dagar för oss Liverpool-fans i dagarna också. I söndags var det dags för stormatch mot ryssarna och precis som i förra mötet var det vi som visades oss starkast. Det blev 2-0 efter två mål av Torres och vi grep alltså den sista chansen att hänga med i tabelltoppen. Igår stängde transferfönstret och det gjorde det med att Robbie Keane lämnade vår klubb och gick tillbaka till Tottenham. Det verkar lite konstigt att först köpa en spelare för många miljoner och sedan sälja tillbaka honom till samma klubb för nästan lika många miljoner bara sex månader senare, men fotbollsvärlden är ganska konstig nuförtiden så det krävs ganska mycket för att man ska bli förvånad.

Dagens låt: Parken - Jag har varit vilsen Lisa, ska bli spännade att höra detta live.

Säsonger

Idag avgörs två viktiga säsonger, till att börja med spelar CSKA sin viktigaste match för säsongen i en helt avgörande match kring kvalstrecket. Tyvärr har jag dragit på mig en förkylning och kommer att få följa matchen från sidan, oerhört bittert. Det här är den tredje matchen jag missar i år, den förra var vår första seriefinal någonsin, så min tajming har inte varit den bästa.
Den andra säsongen som kan avgöras idag är Liverpools ligasäsong. Blir det förlust mot ryssarna idag på Anfield kan vi med stor sannolikhet glömma ligatiteln i år också. Nu tror jag inte att en vinst skulle rädda oss heller, vi har kastat bort för många poäng mot skitlag för att för att ha United bakom oss när ligan är slut. Om vi skulle torska idag är dock kört redan i början av februari och det vore väldigt bittert. Även om jag skulle fortsätta att titta på matcherna och brinna för goda resultat skulle den extra spänning som funnits hittills i år försvinna.
Samtidigt som två viktiga säsonger är på väg att ta slut inleddes idag också en säsong på annat håll, nämligen Malins hoppsäsong. Min förkylning gjorde att jag bara kunde vara med och supportra under den första klassen, det slutade med en felfri ritt och en mycket bra inledning. När det var dags för den andra klassen åkte jag hem och tyckte synd om mig själv, jag har en tendens att göra det när jag är sjuk, men jag hann i alla fall med att gå banan och jag tycker faktiskt att jag börjar kunna se hur de ska se ut ganska bra nu. Jag hoppas att både CSKA och Liverpool gör lika bra ifrån sig idag som min ryttarinna, då kommer det att vara tre säsonger som lever i allra högsta grad och det vore mycket trevligt.

Dagens låt: Okkervil River - Lost coastlines, mycket, mycket bra.