Gott nytt år!

Nyårsafton igen och ännu ett händelserikt år är på väg att ta slut. Vi har hunnit med en hel del i år och jag ska i helgen försöka summera det i min årliga lista. Igår firade vi vår tredje julafton, den här gången var moster, kusin, kusin och kusinpojkvän med, Malins föräldrar var också med och firade. Firandet skedde i Svedja och det var en mycket trevlig dag. Ikväll ska vi hem till Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren och fira nyår tillsammans gänget här i Gävle och det kommer säkert bli en bra avslutning på 2010. Ett år då jag blivit morbror, besökt Liverpool, njutit av musik på Sveriges bästa festival, sett en snudd på livslång kamrat gifta sig, vilat på stranden i Turkiet, sett Maradona få upprättelse, sett ett flertal bra spelningar m.m. Det har, som ni märker, varit ett kanonår, igen, och det enda jag önskar mig till 2011 är att få se mitt Liverpool prestera igen, för 2010 är deras sämsta år det här milleniet och nu är det dags att vända.
Got nytt år allesammans!

Dagens låt: Maradona - La Mano de Dios

2010

2010 är snart slut och det betyder också att det är dags för min årliga krönika, här kommer den första delen:

Årets bild 1:
Behöver väl inte motiveras, det blir inte större än så här.
Årets bild 2:
Från en härligt varm vecka i Turkiet.
Årets bild 3:
Första mötet med Hempa.
Årets bild 4:
Bandyfinalen som snöade bort, men vägen dit var underbar.
Årets bild 5:
Från den bästa festivalen jag besökt, Way Out West.
Årets bild 6:
Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren blir äkta makar.

Årets skiva: The National - High violet

Årets mest efterlängtade skiva: Band of Horses - Infinte Arms

Årets konsert: Mumford & Sons på Debaser

Årets affär: Skivaffären runt hörnet

Årets häftigaste: Bollnäs GIF i SM-final.

Årets rookie: Hempa, såklart.

Årets whisky: Min egen, även om jag inte kommer få smaka den innan 2020 eller nåt.

Årets dryck: Kaffe, inte det på jobbet

Årets upptäckt, musik: The Chameleons

Årets film: Machete, tätt följd av Inception.

Årets mest saknade: Weeping Willows, kommer de nånsin tillbaka med nytt material?

Årets mest spelade: The National - Mistaken for strangers

Årets kaffe: Diablo.

Årets skräll: CSKA Gorbatjovs kvalseger.

Årets tårta: Min födelsedagstårta, i år igen.

Årets trailer: Thor, i väntan på Captain America och X-men

Årets händelse i Gävle: Gamle Franken och Pokervinstförstörarens vigsel

Årets flytt: Syster och Ronnies till Svedja

Årets mäktigaste musik: Logstämningen på Debaser under Mumford & Sons

Årets gåshud: Jag när jag tog på This is Anfield-skylten.

Årets nervigaste: Sekunderna innan Lukkarila slog in straffen mot SAIK i semifinal fem.

Årets skrik: Bollnäspublikens när straffen gick i mål.

Årets avsked: Hicks & Gillette, så jäkla skönt att slippa de idioterna.

Årets serie: Oz

Årets kafé: Spegeln, som nu lämnar ett stort tomrum efter sig.

Årets mest positiva överraskning: Van Damme i JCVD

Årets varmaste: Vår promenad till borgen i Alanya

Årets program: Euro-Talk på Fan-tv, igen.

Årets upptäckt, dvd: Oz

Årets godaste: Luncherna på Feskekörka under WoW

Årets väckningsmelodi: Conor Oberst - Nikorette

Årets avsked: Leslie Nielsen, en rolig man lämnade filmvärlden.

Årets sämsta 1: Mayhem på Getaway, inte min tekopp om man säger så.

Årets kallaste och blötaste: Bandyfinalen

Årets häftigaste: Att vara morbror.

Årets kvalseger: CSKA Gorbatjov, obesegrade.

Årets match: 2-0 mot Chelsea, ett ljus i mörkret.

Årets jag-var-där: Way Out West.

Årets publikhav: Håkan Hellström på Way out West

Årets överraskning: Pavement på WoW.

Årets programledare: David Fjäll, EuroTalk.

Årets spel: CM9798, härlig nostalgi.

Årets mest frustrerande: Liverpools spel under hela säsongen 09/10, hittills.

Årets återseende: Mina elevers besök här i Gävle.

Årets mest avancerade: Kanonen på jobbet.

Årets stjärna: Diego Maradona, större än VM.

Årets festivalmat: Godisremmar.

Årets lista: Min över de hundra bästa låtarna.

Årets felljud: Bandyapplåder utan handskar i Göransson Arena.

Årets tv-nostalgi: Skönheten & Odjuret, inte riktigt som jag mindes dock.

Årets uppköp: Vår nya tv, klasskillnad.

Årets souvenir: Gräset från Anfield.

Årets fulaste plagg: Glasögonen till Brainstorm.

Årets åldringssyssla: Mata änder, mycket rofyllt.

Årets tidning: Offside

Årets mest oväntade: Arcade Fire till Rättvik.

Årets spel 2: Total Rappakalja, mycket underskattat.

Årets varmaste 2: Vampire Weekend på Medis

Årets sämsta självinsikt: Den oönskade sångaren i tältet på midsommar.

Årets kalldusch: Min på gymmet när varmvattnet var avstängt.

Årets läsning: Hanteringen av de odöda

Årets sånginsats: Diego Maradona i Kusturicas dokumentär, blir lika glad varje gång jag hör den.

Årets erbjudande: I give you special price, ett erbjudande man alltid fick i Turkiet.

Årets drink: Melonen i Turkiet.

Årets oljud: De där jävla vuvuzuelorna under VM

Årets coolaste: Slash i Gävle.

Årets comeback: Min, Davids och Den Gamle Frankens på fotbollsplanen

Årets mörker: SD i riksdagen, totalt jävla mörker

Årets Judas: Javier Mascherano

Årets sämsta film: Book of Eli

Årets tv-program: Så mycket bättre

Årets jubilar: Diego Maradona 50 år

Årets jubilar 2: Jamie Carragher 450 matcher

Årets hjälte: Patrik Larsson räddade Bollnäs genom att stoppa ett hörnskott med näsan

Årets restaurang: Bistro Nord

Årets löpare: Malin, två millopp på ett par veckor.

Årets gissare: Den Gamle Franken, som löste mina målningar i Rita, gissa

Årets pass: Crosstraining, ibland är det roligt att bli illamående.

Årets skådespelarinsats: Jeff Bridges i Crazy Heart

Årets maskot: Den Gamle Hillbilly-Franken under KIF-Söderhamn 2

Årets middag: Måltiden på Carras restaurang i Liverpool

Årets sämsta: Vädret, årets två tyngsta bandymatcher snöade bort.

Årets återkomst: Peking tillbaka i allsvenskan.

Årets möte: Jag träffade Djävulsankan efter år av internetdiskussioner.

Årets bästa album

Det börjar dyka ett flertal olika årets bästa skivor-listor nu, så jag känner att det är dags för mig att lägga ut facit. Vilka var egentligen årets tio bästa skivor?
Svaret är de tio som följer:

1. The National - High Violet
2. Dangermouse/Sparklehorse - Dark night of the soul
3. Interpol - Interpol
4. Arcade Fire - Suburbs
5. Beach House - Teen dream
6. Band of Horses - Infinite arms
7. Christian Kjellvander - The rough and Rynge
8. Broken Bells - Broken Bells
9. Vampire Weekend - Contra
10. Crocodiles - Sleep forever

Dagens låt: The National - Terrible love

Julafton 2010

Igår kom tomten till Svedja, en mycket stilig tomte dessutom.

Äntligen kunde Hempa gå med på att sitta hos sin Onkel ett tag, trots att hans mor fanns i rummet. En positiv nyhet i år var att SVT visade Trolltyg i Tomteskogen, en riktig gammal klassiker. Nu var det visserligen inte så länge sedan jag såg den senast, men vissa filmer kan man inte se för många gånger. En mysig julafton var det och nu är det bara att börja ladda inför morgondagens bandydrabbning på Sävstaås, det börjar bli dags för en annandagsvinst för giffarna nu.

Dagens låt: Håkan Hellström - Jag vet vilken dy hon varit i

Årets första julafton

Nu har julfirandet börjat. Vi firade vår första julafton igår, eftersom Malin tyvärr måste jobba under julhelgen. Det var hemma hos mor och far i Svedja som firandet gick av stapeln och detta var lille Henrys första julfirande och första julbord.

Jag, Malin och syster vid julbordet.

Ronnie, mor och far satt på andra sidan bordet.

Hempa fick inte så många klappar igår, han får vänta till julafton på sina presenter, men han nöjda sig ganska bra med att riva i papper.

Här hjälper Hempa mig att öppna en av mina klappar, en riktigt lyxig sådan visade det sig vara, nämligen sju timmar med en personlig tränare på gymmet. Det kommer nog att bli både svettigt och mycket givande. Jag fick dessutom en del bra träningsmaterial och en skiva med Edith Piaf, som dock inte gör sig så bra som träningsmusik.

Dagens låt: Edith Piaf - Non je regrette rien

Jag och Santiago Canizares

Härom dagen gjorde jag en Canizares. Den redan invigde förstår då att jag gjort något klantigt, men för den oinvigde tänkte jag först förklara lite kort vem denne Canizares är. Santiago Canizares är spanjor och var förstemålvakt i deras fotbollslandslag inför ett VM, jag tror det var inför 2002. På lägret innan mästerskapet tappade Canizares en flaska parfym i duschen, för att den inte skulle slå i golvet försökte han dämpa den med foten. Resultatet av det försöket blev ett brutet ben i foten och ett missat VM. Antagligen mycket bittert för den gode Canizares. I slutet av förra veckan när jag var och tränade gjorde jag om denna lilla bravad. Jag hade precis haft i shampo i håret och skulle lägga ner shampoflaskan, för att den inte skulle slå i golvet så hårt när jag släppte den dämpade jag den med foten. Tyvärr kom den med den hårda underdelen först och slog ganska så hårt i min stackars fot, det gjorde ont. Nu bröt jag inte något bet i foten, som Canizares, men jag fick ett litet blåmärke mitt på foten och lite irriterande är det att veta att jag gjorde den här missen trots att jag läst om och skrattat åt Canizares misstag. I framtiden ska jag ställa ner flaskan i stället för att släppa ner den, det kommer nog att bespara mig fler onödiga blåmärken.

Dagens låt: Gene - Olympian

Snön faller

I morse när jag skulle gå till jobbet frågade Malin mig om det snöade ute, hon skulle inte upp så tidigt så hon låg kvar i sängen, jag svarade att det inte snöade, eftersom jag inte kunde minnas något att det gjorde det. När jag kom ut genom dörren insåg jag att jag antagligen inte tittat ut speciellt noggrannt, det snöade nämligen och det med besked. Det måste ha kommit ett flertal decimeter under det senaste dygnet och det verkar inte finnas några ambitioner från himlen att sluta släppa ner mer heller. Vintern i år verkar bli i stil med den förra, med mycket snö och kyla. Man får glädja sig åt att det i alla fall blir en vit jul. Jag och Malin såg förresnet en film på temat snö och kyla i helgen, den hette Frozen. Handlingen kretsade kring tre kompisar som fastnade i en skidlift efter stängning, medvetna om att backen inte skulle öppna igen förrän helgen efter. Deras kamp för överlevnad var bitvis ganska spännande, även om jag hade hoppats på lite mer nerv. En av skådespelarna i filmen var Shawn Ashmore, för mig är han Bobby Drake, alltså Iceman i X-men. Därför kändes det lite konstigt att se honom sitta där i liften och lida av kylan, det är inte direkt något som Iceman skulle göra. Filmen som helhet var okej, men det fanns en del saker att störa sig på i gängets agerande. Vad det är ska jag inte avslöja.

Dagens låt: Gene - Haunted by you

Orange och blå

Det är vinter här i Gävle nu, en ordentlig sådan. Vinter innebär kyla och det i sin tur betyder att man måste klä sig ordentligt. Det är undertröja, mössa, vantar och halsduk som gäller när jag går till jobbet, just min halsduk har lett till en del missförstånd den senaste veckan. Halsduken är orange och blå, Bollnäs GIF vackra färger, men här i stan är inte bandy en speciellt stor sport, konstigt nog, och därför är det många som missuppfattar mina sympatier för Bollnäs för något annat. Första gången var i måndags, när jag skulle bege mig till den årliga hockeymatchen mellan lärare och elever på skolan. Alldeles innan jag skulle gå ut kom en elev fram till mig och sade att jag hade en snygg halsduk. Jag tackade och kände mig lite varm inombords, det är inte ofta man stöter på Bollnäs-fans i Gävle. Kommentaren som följde gjorde att värmen gick över, killen som nyss berömt min halsduk påpekade nämligen att det inte var ofta som man såg någon i Strömsbro IF-halsduk. Jag var snabba att berätta att det inte alls var någon Strömsbro-souvenir, men jag vet inte riktigt om det gick fram. Igår när jag skulle gå hem fick jag vara med om en liknande upplevelse igen. En kollega stod inne i vårt arbetsrum och pratade när hon plötsligt tog ner min halsduk från hängaren och sade att var första gången på länge som hon sett en Strömsbro-halsduk. Återigen fick jag vänligt, men bestämt, berätta att orange och blå är Bollnäs och endast Bollnäs färger. Jag hoppas jag slipper sådana här missförstånd framöver. I morgon, när jag står på Sävstaås och hejar fram giffarna till seger mot de osympatiska söderhamnarna, kommer det i alla fall inte vara någon i närheten som tvekar kring vad min halsduk har för budskap.

Dagens låt: Scott Walker - Mathilde

Så mycket, mycket bättre

Den första säsongen av mycket underhållande Så mycket bättre tog slut i lördags och tidningarna har redan börjat spekulera i nästa säsongs deltagare. Jag har funderat en del på vilka jag skulle vilja se i nästa omgång. Det gäller att få till ungefär samma mix med artister i år, det ska dessutom vara artister som är tillräckligt stora för att locka tittare. Jag kom fram till följande sju artister:

-Tommy Körberg, får ta Lasse Berghagens roll som lite äldre man i huset. Duktig sångare och säkert kapabel att göra intressanta covers.
-Mikael Wiehe, i stället för Lill-Babs tar jag in en till äldre man, som skrivit massvis av bra sånger. Det skulle bli svårt för de andra deltagarna att inte göra hans låtar bra.
-Robyn, känns som en given efterföljare till September.
-Timbuktu, den ende svenska hihopare som kan ta över efter Petter. Jag har visserligen dålig koll inom den här genren, men jag tror Timbuktu skulle kunna liva upp rejält i huset.
-Joakim Thåström, kanske inte någon som skulle liva upp, men det vore otroligt intressant att få se honom i programmet och det är inget snack om att han gjort musik av klass. Det känns dock väldigt långsökt att han skulle ställa upp, om han vägrar kan jag tänka mig att plocka in Olle Ljungström i programmet i stället.
-Håkan Hellström, skulle förstås vara en perfekt person att ha med i programmet. Har gjort mängder av bra låtar och är en person som går genom rutan och lockar tittare.
-Nina Persson, Cardigans sångerska skulle förstås vara ett bra tillskott i programmet. En av Sveriges bästa röster och dessutom en skicklig textförfattare.

Om jag fick bestämma skulle man alltså bojkotta alla folkliga, menlösa, trall-artister som Per Gessle, Tomas Ledin, Magnus Uggla osv. Med det här gänget skulle det bli bra musik varje gång och det skulle säkert kunna bli intressanta diskussioner runt matbordet.

Dagens låt: Dangermouse & Sparklehorse - Angel´s harp

Roliga besökare

Jag och Malin följer julkalendern riktigt duktigt och har än så länge inte missat ett enda avsnitt och med tanke på hur dagens avsnitt slutade kommer vi garanterat att se morgondagens också. Man fick nämligen två nya gäster till Hotell Orren och redan när jag hörde deras röster för första gången tyckte jag att det var något bekant över dem, efter en stund kände jag igen dem tillräckligt mycket för att vara säker på min sak. De nya gästerna spelades av två skådespelare från teatergruppen Klungan, samma grupp som ligger bakom Mammas nya kille. Den ene av dem hade precis samma röst som tränaren för Sandåkerns pojkar-12, Peter Nilsson och då blir det roligt bara han öppnar munnen. Jag hoppas verkligen att de här två besökarna får ta stor plats i nästa avsnitt av kalendern, då kan det inte bli annat än underhållande. Vi hade som tanke från början att se Sunes Jul i år, men nu har vi fastnat i den nya kalendern och den är faktiskt riktigt mysig. Visst är det några av skådespelarna som inte direkt hålle världsklass, men det gör inte så mycket, det är julstämning i den och det är huvudsaken. Det är bara 12 dagar till julafton nu, december har verkligen gått fort fram och det finns ingen anledning att tro att den andra halvan kommer att gå långsammare.

Dagens låt: Nordpolen - Skimret

Expendables

Jag skulle egentligen ha varit på bandy igår, men när pappa ringde och berättade att det var nästan 20 grader kallt hemma i Hälsingland ändrade jag mig snabbt. I stället blev det en hemmakväll, Malin hade redan tidigare bestämt att hon skulle hem till en kompis. Först tänkte jag att det kunde blir skönt med en kväll vid tv:n, med På spåret och Skavlan, men när jag läste i tidningen märkte jag att man inte visade dessa program under fredagen. I stället hade jag prickat in kvällen för Nobelmiddagen, en tv-sändning som är långt ifrån underhållande. Det fick bli en hyrfilm i stället och eftersom det bara var jag som skulle titta blev det ett enkelt val, nämligen The Expendables. Stallone, Lundgren, Jet Li, Mickey Rourke, Jason Statham, Bruce Willis, Gary Daniels och Eric Roberts var några av de klassiska actionnamnen som fanns med i rollistan och till min stora glädje dök även den störste av dem alla, Arnold Schwarzenegger, upp i en liten roll. Det var en actionfilm av samma snitt som Commando, alltså bomber, explosioner och slagsmål när få personer röjer bort en hel armé. Slagsmålsscenerna var lite för otydliga för att kännas tidigt 90-tal, men med tanke på att Stallone passerat 60 med marginal kanske man kan förstå att han inte vill göra slagsmålen som för 20 år sedan. Jag hade väntat mig en film packad med klassisk action och utan någon speciellt avancerad handling, det var precis vad jag fick och jag måste säga att de 90 minuter som filmen varade gick oerhört snabbt fram. Att i en scen få se Willis, Stallone och Arnold tillsammans var häftigt och bara det värt pengarna jag betalade för att hyra.

Dagens låt: Glasvegas - A snowflake fell and it felt like a kiss

Traditionen fortsätter

Idag är det dags för en årlig tradition, nämligen mitt och pappas hockeybesök i Läkerolen. Varje år sedan jag var sju har vi sett en match, eller fler, med Brynäs. Innan jag flyttade till Gävle blev det en resa per år, en resa som jag alltid uppskattade mycket. Första gången vi åkte var 1989, det kan ha varit 1990, när Brynäs mötte Västerås IK. Ett Västerås som bland annat innehöll Göran Flygis Sjöberg och en ung Nicklas Lidström. Jag minns att det blev en förlust, ganska klar sådan, och att vi åkte tillsammans med en klasskamrat till mig som sedan flyttade till Spanien. Det var häftigt att se hockey live och på den tiden var det inte helt enkelt att se hockeyn i tv heller, det var mest sammandragen på tv-sporten som man fick nöja sig med. Så att få se alla favoriter från klisteralbumen, som alla i min ålder samlade på den här tiden, var såklart en upplevelse att minnas. Våra årliga besök fortsatte och 1993 kom en rejäl höjdpunkt, då vi på ståplats åkte ner och såg flera av Brynäs matcher i slutspelet på vägen mot SM-guldet. Att som elvaåring uppleva ett slutspel på plats var otroligt häftigt och spelare som Tom Bissett och Andreas Dackell blev stora favoriter hos mig. De senaste tio åren har jag bott i Gävle och då har det oftast blivit fler än ett besök per säsong, det här blir det första tillsammans för den här säsongen. Timrå står för motståndet, det är bara att hoppas på tre poäng och en bra match. I morgon ska jag åka hem till Bollnäs och se om Giffarna kan ta revansch för förlusten i parodimatchen i snöyran på Studenternas, då ska Hammarby få för att de sabbade vår Uppsala-vistelse.

Dagens låt: White Lies - Bigger than us

Julstökande

Julstämningsskapandet i vår lägenhet fortsätter och i morgon får vi vår första julgran, det ska bli riktigt spännande. Jag har inte varit med och klätt en gran på många år, av den enkla anledningen att jag är lite långsint ibland. För kanske tio år sedan när vi klädde granen hemma hos mor och far flyttade syrran ett av de pynt jag satt upp, eftersom hon tyckte det passade bättre på en annan plats på granen. Det gjorde mig lite irriterad och sedan dess låter jag bli att sätta upp pynt, det är dessutom ganska mysigt att sitta i soffan och äta godis och se på när granen blir klädd, så det väger ganska tungt också. När jag bodde hemma brukade jag och pappa alltid hämta granen i vår skog, oftast gick det bra, men ibland lite sämre. En gång när det gick lite sämre var när det kommit otroligt mycket snö och jag och pappa fick pulsa i midjedjup snö för att komma till skogsdelen med fina granar. Vi hittade en hög gran som såg väldigt fin ut, eftersom den var för lång för att ta med hem sågade pappa av halva granen, så att vi kunde ta den andra delen. Jag tog delen vi skulle ha och vi började pulsa tillbaka i snön, vid det här laget var vi ganska så trötta och kalla. När vi närmade oss bilen upptäckte pappa ett litet misstag vi, eller snarare jag, hade gjort. Jag hade nämligen tagit fel del av granen och stod där i snön med en nederdel av en nedsågad gran. Det var bara till att pulsa tillbaka i den djupa snön och hämta rätt del av granen, det var en mycket tung vandring.

Dagens låt: Crocodiles - Soft skull

Årets kalender

En korpfotbollsturnering, en korpinnebandymatch och två träningspass, jag har inte legat på latsidan i helgen. Jag har visserligen spenderat en del timmar i soffan också, så jag har nog besökt latsidan en del mellan aktiviteterna. Det är skönt med helg och nu är det inte långt kvar innan det blir långledigt, med jullov och allt vad det innebär. Först ska det dock sättas en mängd betyg och det har jag tänkt göra den här veckan, eftersom mina klasser ska på prao sista veckan innan jul. På tal om jul, jag har fått min årliga paketkalender av Malin i veckan. Det är tredje året i följd som jag har lyxen att få ett paket varje morgon när jag vaknar och i har det hittills varit innehåll i min smak, nämligen marsipan. Tidigare år har kalendern varit upphängd i gardinstången, men i år har hon lagt paketen på vårt trevåningskakfat och det gör sig onekligen mycket bra där på bänken, under julstjärnan i fönstret. Det är olika former på innehållet varje dag, men smaken är lika delikat varenda gång. Det blir lite enklare att kliva upp på morgonen när man vet att det väntar marsipan i köket och med tanke på vädret den senaste veckan har det verkligen varit bra med lite peppande innan man gått ut i snålblåsten och snöyran. 19 dagar till julafton idag, jag har en känsla av att de dagarna kommer att gå oerhört snabbt fram.

Dagens låt: Crocodiles - I wanna kill

Sunes jul

Tredje december idag och julen kommer närmare, för att få in en ännu bättre julstämning har jag och Malin börjat följa julkalendern. De första två avsnitten har varit helt okej, vi är inte avskräckta ännu i alla fall. För att vara säkra på att ha en kalender som vi orkar följa till slutet har vi dessutom börjat titta igenom den bästa kalender som visats på svensk tv under min livstid, nämligen Sunes Jul. Avsnitten finns på youtube, så vi ser ett om dagen och blir samtidigt påminda om hur rolig den kalenderna var. Humorn har vissa likheter med Scrubs, eftersom man ofta får se Sunes tankar och följa med i hans huvud när han gör saker, precis som det brukar vara med JD i SCrubs. Efter tre avsnitt har det inte pappa Rudolf hunnit vara med speciellt mycket, som jag minns det var han den allra roligaste karaktären att följa, så jag se fram emot avsnitten där han får ta mer plats. Förutom några avsnitt jag såg med klassen före jul ifjol har jag inte sett den här kalendern sedan den gick på tv, så jag har glömt en hel del. Det kommer därför bli roligt att se om den och se om den är lika rolig idag som jag minns den från när jag var yngre.

Dagens låt: The Pogues - Fairytale of New York

Mammas nya kille

Torsdags idag och det innebär att lunchen innehöll radiolyssnande i fikarummet. Det är nämligen så att vi sedan några veckor tillbaka alltid tillbringar lunchrasten med att lyssna igenom utvalda delar av det briljanta radioprogrammet Mammas nya kille. De två delar som vi alltid lyssnar igenom är dels Peter Nilssons arbete med Sandåkerns pojkar 12 och dels, min stora favorit, Lackens jobbsökardagbok. Jag har alltid varit dålig på att lyssna på radio och har därför inte upptäckt hur otroligt roligt det här är förrän nu och har på sistone lyssnat igenom allt jag hittat på nätet med de här två karaktärerna. Min favorit är alltså Lacken, en man som gör sitt bästa för att skaffa sig ett jobb, men han har inte riktigt de kvalifikationer som krävs för att ta sig in på arbetsmarknaden. Hans äventyr är i sig mycket underhållande, men när man dessutom får höra hans tankegångar och formuleringar blir det hela oslagbart. Den här veckan sökte han jobb som spöke på ett nöjesfält, det gick, som vanligt, inte speciellt bra. Klicka er in på hemsidan, lyssna och njut.

Dagens låt: White Lies - Bigger than us