Skäms på mig

Idag läste jag en intressant krönika i min tidning, den handlade om låtar som man skäms över att tycka är bra. Bakgrunden till krönikan var inslaget som Kristian Luuk använder i sitt nya program, där känsidar får visa upp videor som betytt något för dem. På slutet av programmet får gästen visa upp en video som de skäms för att de gillar, onekligen ett intressant grepp. När jag läste krönikan började jag fundera över vilka låtar jag skulle kunna välja mellan om jag skulle välja ut en skämsvideo, det är väldigt svårt. Jag känner att jag kan stå för det mesta av den musik som jag gillar, det finns en del musik i min historia som jag skäms över, men eftersom jag inte gillar det nu längre kan jag inte gärna plocka fram en sådan video. Jag skulle kanske kunna plocka fram någon klyschig power ballad, men samtidigt skäms jag inte över att gilla de låtarna, då de väcker gamla minnen från mellanstadietiden. Nu har jag i alla fall kommit på en låt som jag tycker det är lite pinsamt att uppskatta, nämligen den här. Jag vet inte om det är den otroligt töntiga videon som gör att jag tycker låten är lite pinsam eller om det bara är artisten som gör det, men jag kan inte låta bli att tycka att låten är ganska skön, men samtidigt har jag alltid varit svag för ballader. Om jag var med i Luuks program och skulle plocka ut fem videor skulle det nog bli:
1. Guns N Roses - You could be mine, min första riktiga favoritlåt och det var då mitt musikintresse väcktes.
2. Weeping Willows - Broken promise land, behöver inte kommenteras, givetvis ska WW vara med.
3. Morrissey - November spawned a monster, behöver inte heller förklaras.
4. Bright Eyes - Perfect sonnet, en av alla artister som jag upptäckt sedan jag flyttade till Gävle och en ganska passande avslutning innan man slänger fram skamlåten.

Dagens låt: Social Distortion - Reach for the sky
Yesterday is history and tomorrow's a mystery
But baby right now, its just about you and me,