Råsundaresa

Igår gjorde jag något jag inte gjort på länge, jag besökte en av Sveriges fotbollslandskamper. Det var tillsammans med sju kollegor som jag hade tagit mig till Råsunda för att se landslaget möta Moldavien. Senaste gångern jag såg en landskamp på Råsunda var den där matchen då Johan Mjällby nickade fram Sverige till en 2-1-seger mot England, där en mycket ung Michael Owen var en av de stora stjärnorna. Motståndarna var inte lika namnkunniga den här gången, men i Moldaviens startelva fanns i alla fall Petri Racu, som till vardags håller till i Norrköping. Planens stora stjärna var såklart Zlatan Ibrahimovic och det här var faktiskt första gången jag såg honom live, han var tyvärr skadad när vi var på fotbolls-VM. Matchen började i ett skapligt tempo och de första 5-10 minuterna spelade Sverige ganska bra, men sedan gick tempot ner och trots att Sverige fick hål på Moldavien tidigt lyfte aldrig spelet. Det blev en 2-1-seger till slut, men spelet värmde inte speciellt. Vi hade fått skapliga platser på kortsidan och det var intressant att se matchen ur den vinkeln, på tv är det alltid från långsidan och även om det är den bästa vinkeln fick man nu i stället en bra blick över hur uppspelen sköttes, eller missköttes som oftast var fallet igår. Även om inte matchen höll någon högre kvalitet var det roligt att få se riktig fotboll live, när Kuyt och Holland kommer på besök i oktober ska jag nog försöka ta mig ner igen. Liverpoolspelare är ju alltid roliga att se.

Dagens låt: Edward Sharpe & the Magnetic Zeros - Up from below

Social Network

Jag och Malin såg en av årets mest omtalade filmer igår, nämligen The Social Network, filmen om facebook och dess grundare Mark Zuckerberg. Det var en speciell film, byggd på en mycket rapp dialog och bra skådespeleri. Att filmen skulle vara välgjord var ingen överraskning, David Fincher som regissör är en kvalitetsgaranti. Under de två timmar som filmen varade hände inte speciellt mycket, men trots det var den underhållande. Zuckerberg gjorde inget positivt intryck, tvärtom verkade han rätt osympatisk och hans vänskap till Andrew Garfields karaktär sköttes onekligen lite osmidigt. Det var första gången jag såg Andrew Garfield i en film och anledningen till att det var intressant var givetvis att han är den person som fått äran att spela Spindelmannen i den kommande filmen. Att döma av gårdagens film är han ett bra val, men det är svårt att avgöra innan man ser honom in action. Justin Timberlake hade förresten en roll i Social Network också, som Napsters grundande. Hans karaktär var dryg och osympatisk, så med den gamle N´sync-sångaren i rollen hade man mycket vunnet på förhand. Man tyckte liksom illa om honom direkt när han kom in i filmen, när man dessutom fick lära känna karaktären blev det ännu värre. Filmens stora behållning var ändå Jesse Eisenberg, som spelade Zuckerberg. Jag har tidigare sett honom i Zombieland och den fantastiska The Squid and the Whale och även om han varit bra i de filmerna blev jag positivt överraskad över honom i den här filmen. Otroligt rapp i sina repliker och ett likgiltigt utseende kring allt som händer, utan att för delen vara känslolös. Jag förstår den positiva kritik som The Social Network fått.

Dagens låt:Edward Sharpe &the Magnetic Zeros - Jangling soul

Veckoresume

Jag har varit dålig på att uppdatera den här veckan, en stor anledning till det är det som hände i söndags när giffarna blev rånade på ett SM-guld av en inkompetent linjedomare. Jag har inte riktigt kunna smälta det än, jag vet inte om jag någon gång kommer att kunna göra det helt, men jag ska försöka skriva lite om resan, matchen och allt kring matchen längre fram när bitterheten avtagit en aning. Jag har i alla fall varit på en intressant föreläsning i veckan, den som talade var Sveriges före detta förbundskapten Lars Lagerbäck. Det är något med denne man, kanske det att han en gång tränat min gamla klubb, dock före min tid, som alltid gjort att jag gillat honom och försvarat honom när det snackats om det svenska landslaget. Egentligt är jag inte speciellt fascinerad av landslagsfotboll, det är Liverpool som är mitt lag, men visst var det mycket intressant att lyssna till Lagerbäck när han berättade om sin fotbollsfilosofi och om vilken betydelse olika spelare hade i lagets uppbyggnad. När Lagerbäck pratat färdigt bytte man fokus till Gefle IF, det var deras truppresentation som var själva anledningen till den här träffen och tillsammans med den hade man en stund då Pelle Olsson pratade om den kommande säsongen. Jag är ingen GIF-fantast, även om jag tycker det är roligt att vi har ett allsvenskt lag här i stan, men det är alltid roligt att lyssna till kunnigt folk som pratar fotboll och vad man än tycker om Gefles sätt att spela kan man inte säga annat än att Pelle Olsson gjort ett mycket bra jobb som tränare. En intressant kväll var det och det har i övrigt varit en bra vecka, men slutet av den förra kommer att sitta i länge.

Dagens låt: Edward Sharpe and the Magnetic Zeros - Home

Svårt att sova

Igår var jag på födelsedagsfest hemma hos Malins syster, vi kom hem ganska sent. Jag satte min väckning på halv tio, men det var onekligen mycket optimistiskt av mig. Tjugo i åtta vaknade jag och kände genast att det inte fanns en chans till att somna om. Anledningen till att jag vaknade onödigt tidigt är ganska enkel att lista ut, Bollnäs spelar SM-final idag och när man är förväntansfull är det svårt att sova länge. När jag var yngre hade jag alltid stora problem att sova kvällen innan julafton, långt in i högstadiet vaknade jag tidigt på julaftonsmorgnarna. Det är lite skillnad idag, det här kan antingen bli en av de största dagarna i mitt liv eller så kan jag få lämna Uppsala med en svidande förlust bakom mig. I fjol kändes segern i den avgörande semifinalen mot SAIK ungefär som ett SM-guld, i år gick vägen till finalen relativt smärtfritt och finalplatsen har varit klar i nio dagar. Det har varit nio dagars väntan på den slutliga drabbningen och nu är den äntligen här. Hur ska man kunna sova nu när dagen är här? Hur ska man kunna sova en dag då världens bästa Bollnäs skrinnar in på Studenternas? Jag hoppas innerligt att jag kommer kunna gå till sängs ikväll med ett leende på läpparna efter att ha firat mitt första SM-guld som bandyfantast.

Dagens låt: Den onde, den gode, den tredje - Dans på Sävstaås

Håkan i Gasklockan

Det var dags för konsert igår, den här gången i en av gasklockorna här i Gävle. För musiken stod Håkan Hellström och hans sju man starka band. Tillsammans med mig i gasklockan hade jag mor och far, som såg Håkan för första gången, för min del var det den fjärde, om jag räknat rätt. Det är drygt tio år sedan Håkans första skiva kom ut och den gillade jag skarpt, sedan har jag haft en period då jag inte varit speciellt intresserad av hans musik, fram tills det att hans nyaste skiva kom. Två steg från paradise är så briljant att det inte går att värja sig från den och i och med att jag fastnade för den har jag också kollat upp de skivor som jag missat genom åren och insett att Håkan utvecklats mer än jag trott. Live håller han och hans band en enormt hög klass, det går aldrig på halvfart och det blir aldrig perioder då de inte ser ut att njuta av att stå på scenen. Under gårdagens spelning blandade Håkan det bästa från den nya skivan med det bästa från den tidigare karriären. Jag saknade Brännö serenad, men annars fick jag höra alla mina favoriter. Allra bäst igår var Jag vet vilken dy hon varit i och River en vacker dröm från den senaste skivan, tillsammans med den givna Nu kan du få mig så lätt, som blir mäktig i sin liveversion med ensamt pianospel följt av hela bandets intåg under slutrefrängen. Lokalen var väldigt varm när klockan passerade tio och Håkan lämnade scenen för sista gången, efter nästan två timmars intensivt spelande. Vi gick därifrån nöjda och belåtna med det vi fått se. Håkan Hellström live är fortfarande bland det bästa Sverige kan bjuda på i musikväg.

Dagens låt: Håkan Hellström - Jag vet vilken dy hon varit i

Josh T Pearson

Jag är ett stort fan av Bonnie Prince Billy och Bon Iver, idag upptäckte jag en artist som kan knytas till som genre som dessa två giganter och han verkar dessutom hålla en mycket hög klass. Artisten heter Josh T Pearson och den skiva jag lyssnat på idag heter Last of country gentlemen. Sången har samma känsla som när Bon Iver sjunger, men med en lite mörkare nyans. Pearson visar verkligen att man inte behöver mer än en stark röst och en akustisk gitarr för att skapa musik som känns genom hela kroppen. Jag läste någonstans att det här inte var någon bra förfestmusik och det kan det kanske ligga något i, det är varken tempofyllt eller upplyftande, men det är musik att verkligen lyssna på, att ta in och att uppskatta. Pearson har mer känslor i sin gitarr än de flesta band har i en hel produktion och hans röst gör det omöjligt att inte ta in det han vill få sagt. Utseendemässigt ser han ut att vara tagen rakt ur tidiga Band of Horses, med sitt långa skägg och sitt långa hår. Det här var verkligen en trevlig bekantskap och jag är rätt övertygad om att den här skivan kommer att gå varm här hemma framöver.

Dagens låt: Josh T Pearson - Woman when I´ve raised hell

Lång dag

Det har varit en saftig arbetsdag idag. Jag och tre kollegor var på Arlanda och lyssnade till en lång information kring det nya betygssystem som ska tas i bruk till hösten. Det var mycket fakta att ta in, men mycket nyttigt och lärorikt. Vi fick dessutom god mat och gott fika. Kaffet höll ingen högre klass, men bättre än automatkaffe var det i alla fall. Det känns skönt att ha fått den här informationen och övergången till det nya systemet känns inte alls lika svår längre.
Resten av den här veckan kommer att bli händelserik. På fredag ska jag se Håkan Hellström spela live här i Gävle. Hans nya skiva är briljant och det ska bli mycket spännande att se honom på scenen, det var onekligen en häftig spelning i Göteborg i somras. På lördag vankas det födelsedagskalas. Malins syster har nyss fyllt år och det ska alltså firas på lördag. Sen på söndag är det så veckans höjdpunkt, bandyfinalen på Studenternas och det kommer minst sagt att bli en häftig tillställning. Det pratas om publikrekord i Uppsala och jag tror inte det kommer vara många bollnäsare kvar i staden när matchen sätter igång.

Dagens låt: Babyshambles - There she goes

Nästa söndag

Det har varit en behaglig söndag för min del. Jag har hunnit med ett pass på gymmet, rättat en hög med arbeten och dessutom en löprunda i Boulognern, som äntligen börjar få isfria gångbanor. Nästa söndag kommer att se mycket annorlunda ut, då är det SM-final i Uppsala. I fjol var det första gången i mitt liv som jag fick se Bollnäs spela final på Studenternas, något jag drömt om sedan jag började följa med pappa på bandy och se giffarna möta lag som Karlsbyheden, Grängesberg, Västanfors och Härnösand i ettan. Till min stora glädje har Bollnäs lyckats ta sig till final i år igen, den här gången är det mitt hatlag Sandviken som står för motståndet. Jag kommer såklart att finnas på plats på Studan även i år och hoppas den här gången på både bättre väder och ett bättre resultat. Semifinalerna mot Villa såg väldigt bra ut. Vi slog dem inomhus, utomhus och i snöyra och hade ledningen genom alla matcher, förutom en minut i match två då de hade 3-2, innan vi prickade in en hörna. Vägen till finalen har sett annorlunda ut i år jämfört med i fjol, då segern över Sandviken i semi kändes som ett SM-guld och kvarten mot Broberg var en hård drabbning. I år blev det alltså tre raka i semin och i kvarten mot Sirius var detväldigt stabilt efter det att vi kvitterat till 1-1 i matcher. Jag har aldrig sett ett så bra Bollnäs som i årets slutspel och det känns absolut inte kört på förhand mot hårdsatsande, för hårt om man ser till ekonomin, SAIK. En finalvinst vore större än det mesta jag upplevt i sportvärlden, men bara att få se mitt lag spela final två år i rad är en upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet.

Dagens låt: Babyshambles - Delivery

Interpol

Förra veckan var, minst sagt, hektisk. Magiska bandykvällar, besök från Svedja och så måndagens spelning på Cirkus. Jag och Malin var i Stockholm för att se Interpol och från vår perfekta sittplats fick vi se en häftig spelning.

Jag har lyssnat på Interpol i många år, men deras besök i Sverige har alltid varit på fel festivaler i vid dåliga tidpunkter. Nu var det alltså äntligen dags att få se dem och efter ett urtrist förband klev Paul Banks och de andra i bandet in på scenen och drog igång. Interpols musik är malande på ett sätt som jag gillar skarpt och de är mästare på att hitta refränger som sätter sig. Låtvalen man gjorde var perfekta och alla låtar jag helst ville höra kom med. Narc, Evil, Slow Hands, Say hello to the angels och nya Barricade var alla riktiga höjdare som kändes genom hela kroppen.
Spelningen höll en hög nivå rakt igenom och det här var en av höjdarna. De gamla låtarna var precis så bra som jag väntat mig och den nya skivans spår lyfte sig ännu en nivå live. En kanonspelning var det, snygga ljuseffekter, bra ljud och en tajt insats av bandet. Man är inga underhållare på scenen, men musiken underhåller så att det räcker och blir över. Äntligen har jag fått se Interpol.

Dagens låt: Interpol - Evil

Bra sportdag

Liverpool krossar United, 3-1 efter ett hattrick av Dirk Kuyt och stor show av Luis Suarez. Bollnäs slår Villa, 4-1 efter ett hattrick av Ville Aaltonen. Jag hade förväntat mig en nervös eftermiddag, då mina två favoritlag spelade otroligt viktiga matcher. Nu blev det aldrig så fruktansvärt nervöst, Liverpool tog tidigt greppet om United och det var aldrig något snack om vilka som skulle ta alla poängen. Under den andra halvleken i fotbollen inleddes bandyn och min lösning på krockproblemet fick bli fotboll på tv:n och bandy på svtplay på datorn. Jag fick göra mitt bästa för att hinna se allt på båda ställena, men efter vårt 3-0-mål i fotbollen kunde jag börja fokusera på bandyn och där hade även Bollnäs tagit ett tidigt grepp. Både Liverpool och Bollnäs stod för ett magnifikt försvarsspel och ett fantasifullt anfallsspel och min eftermiddag blev till en idrottslig upplevelse av den mer angenäma sorten. På tisdag blir det en tur hem till Bollnäs för att se om giffarna kan följa upp den här vinsten på ett bra sätt, men först väntar Interpol på Cirkus.

Dagens låt: Interpol - The Heinrich Maneuver

Säkert!

Det var spelning här i stan igår, Annika Norlin var på besök och då vet man att det är högkvalitativ underhållning på gång. Jag såg Hello Saferide får två år sedan och blev då positivt överraskad kring hur musiken lyfte när man hörde den live och då var den redan bra skiva. Samma effekt kunde man snabbt höra under gårdagens spelning, då det var Norlins svenskspråkiga projekt Säkert! som stod på scenen. Jag var på plats tillsammans med syster och Malins syster, Malin var tyvärr tvungen att jobba och kunde inte vara bland publiken på Spegeln, jag såg dock till att hon fick höra en låt genom telefonen i alla fall. Norlin är en skicklig artist, både när det handlar om att skapa musik och att underhålla på scenen, och hon är oneklign mycket duktig på att lägga upp sina spelningar, så att man får en bra kombination av lugnare och lite snabbare låtar. När hon spelade med Hello Saferide var Andreas Matssons plats i bandet en positiv del, den här gången var det Isolation Yeras gamle sångare som fick ta den rollen och hans insats i Det kommer bara leda till något ont var en av spelningens höjdpunkter. Det är ganska ovant att se en soloartist, som man ändå måste säga att Säkert! är, som låter sitt band vara så delaktiga i sången. Tre av Norlins medmusikanter får ta stora sångroller under några låtar och det gör att låtarna växer. Det här var såklart en mycket bra spelning och även om jag inte lyssnat speciellt mycket på hennes senaste skiva kände jag igen det mesta som spelades. Allra bäst var Allt som är ditt, Norlins starka låt om övergrepp hade perioder som lyfte stämningen i lokalen till en väldigt hög nivå. Förbandet Ludwig Bell var en trevlig bekantskap. Ganska enkel singer/songwriter på svenska, men med texter som gjorde spelningen intressant. Jag gillade speciellt raden om brännboll i den tredje låten, det politiska ställningstagandet i den första och de oväntade vändningarna i kärlekslåten. En bra kväll på Spegeln, som vanligt. I morgon väntar Interpol på Cirkus, men först Liverpool-Scums och Villa-Bollnäs.

Dagens låt: Säkert! - Allt som är ditt

Sportkrock

I morgon är det en tv-sportkrock utan dess like, Liverpool spelar hemma mot United och ungefär samtidigt som den andra halvleken rullar igång startar Bollnäs första semifinal, på bortaplan mot Villa. Båda dessa matcher visas i tv och hur jag än gör kommer jag missa delar av två matcher som jag mer än gärna skulle vilja fokusera på till ett hundra procent. Det enda som kan få mig att slappna av och koncentrera mig på Bollnäs match är ett scenario som jag absolut inte vill vara med om, nämligen att United avgör matchen i den första halvleken. Ska man se till matchernas betydelse är det ingen tvekan om att Bollnäs match känns tyngst, det är trots allt semifinal, samtidigt som Liverpool i bästa fall kan komma sexa i ligan. När det är Liverpool mot United är dock så mycket mer än en ligaplacering som står på spel, dessutom finns det en chans att Andy Carrol gör sin debut för oss och det vill jag verkligen inte missa. Inte nog med att krocken är jobbig, det kommer dessutom att bli en ohyggligt nervös eftermiddag, Bollnäs kan ta ett stort steg mot final och Liverpool kan sätta rejäla käppar i hjulet för Uniteds försök att gå om oss i antalet ligasegrar. Blir det två segrar i morgon kommer jag att sväva på moln när jag går till jobbet på måndag, blir det två förluster kommer min nattsömn att störas betänkligt. På måndag är det ingen sport, i stället ska jag och Malin till Stockholm på spelning, den här gången är det Interpol på Cirkus som gäller och det ska verkligen bli spännande.

Dagens låt: Interpol - Obstacle 1

Sportlovet

Sista dagen på sportlovet och idag har det blivit en hel del jobb, även om jag hann med och se lite av stafetten på tv också. Det har varit en bra vecka där jag och Malin har hunnit med en hel del. Vi har bland annat hunnit med nästan en hel säsong av Six Feet Under, nu har vi snart bara en kvar och det kommer att kännas tomt när man inte får följa Fishers längre. En mycket bra serie är det, rolig och tragisk på samma gång och med otroligt bra skådespelarinsatser. Jag tycker det är lite konstigt att man inte sett mer av skådisarna från serien på andra ställen, det är bara Dexter som jag känner igen från andra sammanhang, och Rico från Planet Terror också såklart, och med tanke på hur skickliga insatser man får se borde t.ex Nate, Claire och Ruth också dyka upp i både filmer och serier. Vi har också hunnit med en resa hem till Svedja under två dagar, där vi firade min mor som fyllde år. Det bjöds på god mat, trevligt sällskap, tårta och en hel del promenader med lille Henry, som inte är något större fan av att sitta stilla längre. Är han vaken vill han gå runt, gärna till akvariet, när han är färdig där blir det en sväng till köket och sedan tillbaka till akvariet. Jag började introducera fotbollen för honom i förrgår, då han fick sparka lite på Plummers laksaksboll. Han verkar vara högerfotad, men än så länge är alla guppys akvariet lite mer spännande än fotbollen.

Dagens låt: Interpol - Barricade

Besök och bandy

Igår hade vi besök av min syster och lille Hempa. Han har börjat gå nu, men han behöver lite stöttning eftersom balansen inte riktigt är där än. Jag och Malin turades om med att gå runt med honom och visa upp vår lägenhet.

En väldigt intressant del av vår inredning var jordgloben. Att snurra den tyckte Hempa var mycket underhållande.

Sen tog Malin över i vandrandet.

För att få Hempa att sova en stund tog vi en promenad i Boulognern. Vi hade med oss lite bröd för att mata änderna, det blev onekligen populärt och tyvärr räckte det inte till alla.

Framåt kvällen tog jag och Den Gamle Franken bilen mot Uppsala och Studenternas, anledningen till det var den fjärde kvartsfinalen mellan Bollnäs och Sirius. Bollnäs skulle vid seger vara klara för semifinal och vi var långt ifrån ensamma på arenan om att vilja se hälsingeseger i duellen.
Det blev en stabil seger för giffarna, 7-2, och nu är det semifinal som gäller- Det är antingen Villa eller Broberg som ska försöka stoppa oss, en sak är säker, de ska vara riktigt bra för att lyckas.

Dagens låt: The Streets - Soldiers