Onödiga skriverier

Återigen är det en person som uttalat sig om Liverpool i den engelska pressen och återigen är det en person som egentligen bara borde hålla tyst. Den här gången är det den gamle svikaren Steve McManaman som gått ut och sagt att Gerrard och Torres säkert kommer att lämna om inte klubben börjar prestera. Vad han vill få ut av det uttalandet är för mig oförklarligt, det kommer ju knappast som någon nyhet för klubben att de riskerar att tappa de största stjärnorna om resultaten fortsätter att vara dåliga. Försöker han sätta press på ägarna att agera får han nog göra sin läxa igen, det finns inget som kan få de där två amöborna att agera till klubbens fördel. McManamans uttalande gör bara att det blir mer negativa rubriker kring klubben, mer som skrivs som pressar spelarna när de redan spelar under en enorm press. Vi fans är ganska less på att läsa om vilka spelare som kan försvinna och så länge det bara är amatörer som McManaman som uttalar sig finns det ingen riktig substans i uttalandena, det är bara antaganden som skapar rubriker och om den gamle kantspringaren har några känslor kvar för vår klubb så borde han undvika det. Han svek oss rejält när han drog till Real Madrid som bosman och såg till att vi inte fick någon ersättning, så när det gäller våra stjärnspelares framtid så borde han vara tyst, ingen av våra stjärnor kommer hur som helst att svika oss som han gjorde.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Paige

Oväntat gästspel

Det dök upp en oväntad skådespelare i Oz nyligen, i rollen som en fifflande, protestantisk präst kunde man nämligen se Luke Perry, mest känd som Dylan i Beverly Hills 90210. I början kändes det fel med honom i en sådan roll, men efter några avsnitt har det satt sig och nu är han en del av Oz. Hans sävliga och uttryckslösa ansikte gör sig faktiskt ganska bra i den här rollen och med ett skägg ser han inte lika töntig ut som i den gamla 90-talsserien. Det ska bli intressant att se hur länge han överlever på Oz, det är onekligen inte det lättaste att hålla sig kvar där. Oz är verkligen en otroligt bra serie, det är få serier som jag varit lika fast i. Twin Peaks och Dexter är nog de två som kommit närmast i besatthet och givit den där känslan som gör att man kan se hur många avsnitt som helst utan att tappa intresset. Varje gång någon dör dyker det upp nya karaktärer som genast anpassas perfekt till handlingen. Ikväll kommer det bli fler avsnitt och det ser jag fram emot. Egentligen skulle jag ha spelat innebandy ikväll, men tyvärr har jag dragit på mig en irriterande förkylning och får hålla mig borta från idrott ikväll. Det känns mycket bittert att missa kvällens match, det är trots allt första gången som vi tagit oss så här långt i cupen, men mina lagkamrater kanske kan se till att vi tar oss en omgång till och på så vis får jag en match till innan serien drar igång.

Dagens låt: Interpol - Slow hands

Ny klubba

Förra helgen blev min innebandyklubba avtrampad på mitten, eftersom det stod två matcher på programmet den här helgen var jag tvungen att köpa mig en ny. Det är inte helt enkelt för mig att köpa klubba, den måste nämligen uppfylla tre viktiga krav, som alla är ovanliga när det gäller innebandyklubbor. Det första kravet är att den ska vara billig, det är ju trots allt korpen vi spelar i, några tusenkronorsklubbor kommer aldrig att hamna i min ägo. Det andra kravet är att den ska vara så lång som möjligt, eftersom jag är 190 cm lång och inte vill springa runt med böjd rygg under matcherna. Det tredje kravet är att bladet ska vara högervinklat, tyvärr är det klart mer vanligt med vänstervinklade. Det tog således en rejäl stund för mig att hitta en klubba som passade när jag i fredags besökte Team Sportia här i stan för att göra mig redo för helgens bravader. Till slut hittade jag dock en klubba som stämde in på alla mina krav, jag klarade mig faktiskt undan med att betala knappt 500 kronor och det är ganska lite när det gäller innebandyklubbor. Mot alla odds är mitt lag fortfarande obesegrat sedan jag köpte klubban, helgen har bjudit på en vinst och ett oavgjort resultat mot en av klubbarna i den högsta divisionen. Helt plötsligt är vi vidare till slutspel i cupen och är nu bland de sexton bästa, en riktig praktskräll.

Dagens låt: Morrissey - I have forgiven Jesus

Fotboll i mörker

Den här veckan har verkligen gått fort, precis som veckorna brukar göra när jobbet är i full gång. Igår åkte jag och Den Gamle Franken till skogarna utanför Söderhamn för att avsluta vår korta fotbollssäsong med ännu en match för Kilafors. Det finns nackdelar med att spela kvällsmatcher den här tiden på året, förutom att det hinner bli rätt kallt blir det också mörkt. Trots att vi började spela strax efter halv sex hann det bli så pass dunkelt innan matchen var över att det verkligen var tur att bollen var ljus. Om vi gått igenom taktik innan matchen och haft en riktig halvtidspaus hade vi antagligen fått spela i kolmörker, nu blev det i stället en mycket kort uppvärmning innan matchstart och en halvtidspaus som innehöll ett par klunkar vatten och ett sidbyte, i gengäld fick en matchavslutning då man fortfarande kunde se skillnad på tröjfärgerna. Det blev tyvärr förlust i matche, men det var riktigt roligt, precis som de andra matcherna vi varit med och spelat. Får se hur det blir med fotbollsspelandet nästa säsong, men de senaste matcherna har onekligen givit mersmak.

Dagens låt: The National - Fake empire, sommarens livehändelse.

Dålig söndag

I söndags spelade vi säsongens första innebandymatch, tyvärr blev det en onödigt förlust i en match vo borde vunnit. Dessutom råkade en av motståndarna kliva på min klubba, så att den gick av. Ingen bra match för min del alltså.
På eftermiddagen spelade Liverpool match borta de vidriga svinen i Manchester United, efter en hemsk inledning och underläge med 2-0 lyckades vi hämta upp till 2-2. Med några minuter kvar åkte vi dock på ännu ett baklängesmål och det slutade med en förlust, 2-3, otroligt bittert. Ingen bra match för min del.
På kvällen offentliggjordes valsiffrorna och det var nog dagens största bakslag, ett främlingsfientligt parti får nästan sex procent och således 20 platser i riksdagen. Det var obehagligt att se siffrorna komma in, än mer obehagligt att se att siffrorna här i Gävle var högre än i riksdagen. Ingen bra söndag.

Dagens låt: Mikael Wiehe - Fascismens racka

Hembesök och fotbollscomeback

I förrgår tog vi bilen hem till Svedja för att hälsa på och dessutom utföra diverse idrottsaktiviteter. Till vår glädje hade Hempa valt att ha på sig tröjan vi köpte åt honom i Stockholm, Slash passade perfekt på den lille grabbens mage.

Tant Malin med en lite trött Henry.

Fotobevis, inte det minsta konstruerat, på att Hempa är Liverpool-supporter.

Han kan vara väldigt fokuserad när han behöver, den lille krabaten.

Gårdagen spenderade jag till stor del på min gamla hemmaplan Knöttas i Kilafors, anledningen till det var min fotbollscomeback. Till gårdagens match hade dessutom David dammat av sina skor och klivit in i laget. För första gången på tio år var alltså jag, Den Gamle Franken och David återförenade på fotbollsplanen, väldigt roligt, även om det blev förlust i matchen med 1-0.

Dagens låt: The Chameleons - Tears

Hockey

Jag och Den Gamle Franken var på hockey igår, det var Brynäs första hemmamatch och för motståndet stod Modo. För första gången på mycket länge hade vi plats på ståplatsläktaren och det var en intressant upplevelse. I den första perioden hamnade vi framför en person som var väldigt delaktig i klacken, trots att han stod en bit från den. Han applåderade och klappade konstant och det är vanligtvis något som jag gillar, men den här personen stod så nära mig att det fläktade i mitt bakhuvud varje gång han klappade och jag är övertygad om att han hade slagit mig i huvudet om jag tagit ett halvt stag bakåt. Personens starka stämma gjorde också att klackens sånger mer blev som solosånger i mina öron, busvisslingarna vid dåliga domslut var än mer plågsamma. Vi bytte plats till de kommande perioderna, då hamnade vi i stället bakom ett gäng som mest fokuserade på att starta bråk med Modo-fansen, någon som lyckligtvis inte gick så bra. Det var ändå ganska bra fart på brynäsklacken och det är verkligen inte något som kännetecknar publiken i den här staden, en positiv överraskning. Positivt var dock inte Brynäs spel, uddlöst och segt, det kommer nog att bli en jobbig säsong det här.

Dagens låt: The Chameleons - Monkeyland

Benvärk

I förrgår var jag på ett gruppass på gymmet, det innehöll en hel del jobbiga benövningar. Eftersom man körde två och två och jag dessutom fick köra med någon som jag inte kände kunde jag inte riktigt visa att det var så jobbigt som det var, därför fortsatte jag övningarna igenom trots att mina ben var helt slut. När vi kom till stationen där man körde Idioten för andra gången hade jag ingen kraft alls kvar att ta i med, men det var bara att köra på. Hur som helst, det här passet ledde till att jag nu har en ohygglig träningsvärk i mina ben. Värken var jobbig igår, idag har den varit värre. Det har känts som om mina lår varit stelopererade när jag gått genom korridoren på jobbet, speciellt när jag suttit ner en stund och sedan försökt gå. Det är skönt med träningsvärk, då vet man att träningen verkligen givit något, men när värken är i benen är det lite drygt. Värken har nu börjat avta en aning och det var tur att den hunnit lindras till min promenad hem från jobbet. Jag hade precis kommit ut från Willys när det kom en riktigt störtskur och i den här staden är det verkligen inte att leka med. Jag tog mig hem så snabbt jag bara kunde och då kändes det bra att inte behöva stappla fram som på styltor. Trots att jag var relativt snabb hem var mina jeans genomblöta, mina skor likaså. Förhoppningsvis hinner de torka innan jag ska iväg på kvällens hockeypremiär i Halstablettshallen. Till den matchen blir det bil, för nu ska mina ben få vila ett tag. De måste ju vara fit for fight till matchen på lördag.

Dagens låt: The Chameleons - Up the down escalator

Per-Jarle

Jag har precis sett ännu ett avsnitt av EuroTalk och jag har fått en ny favorit, en norrman. Per-Jarle Heggelund säger nämligen i det här avsnittet precis det som jag känner för Barcelona. Man diskuterade Fabregas och hur illa det sett ut när Barcelonas spelare gått ut i pressen nästan dagligen i sommar och sagt att Fabregas kommer att byta klubb eller att han borde byta klubb, allt för att få honom att byta. Per-Jarle sade precis det som jag, och många andra jag diskuterat med med, känner, nämligen att Barcelone betett sig väldigt, väldigt illa. Ett vidrigt agerande, som man följde upp med att göra samma sak med Mascherano när det blev så att Fabregas stannade kvar. Messi, som vanligtvis inte säger speciellt mycket i media, gick ut och pratade om att Liverpool borde vara humana och släppa iväg Mascherano, som om det är någonting som Messi har med att göra? Nu blev det till slut så att vår argentinare försvann till Barcelona, genast går en av Barcas spanska landslagsspelare ut i media och säger att Torres antagligen kommer att byta till Barcelona nästa år om inte Liverpool presterar bättre den här säsongen. Jag blir så otroligt irriterad på det här agerandet, de ska hålla tyst när det gäller andra klubbars spelare. Osäkerheten kring Fabregas har garanterat tärt på Arsenal och Mascherano blev så störd att han inte ens kunde spela sista matchen för oss innan transfern blev till Barca blev klar, ska de nu börja med samma sak om Torres kommer det börja skrivas massvis om det i tidningarna, det kommer frågas om det på presskonferenser och det kommer skapa osäkerhet i vår redan väldigt osäkra förening. Messi, Iniesta, Puyol, Pique och alla andra ska hålla käften och spela fotboll, de ska inte prata om vad vi ska göra med våra spelare. Jag har tidigare hållit Barcelona högre än Real Madrid, men i år hoppas jag verkligen att det går åt helvete för Barcelona.

Dagens låt: Interpol - Obstacle 1

Hösten i Gävle

Underhållningshösten här i Gävle börjar se riktigt intressant ut, det kan komma att bli dyra månader framöver och jag är rädd att jag får stå över någon av alla spännande tillställningar. Närmast till hands att bli sidsteppad är Magnus Betnér. Jag håller honom som Sveriges bästa komiker, men jag såg honom för ett knappt år sedan och jag tror inte att han jobbat ihop så väldigt mycket nytt material. Eftersom det dessutom är andra komiker som uppträder samma kväll antar jag att han inte kommer att få lika mycket tid som vanligt, därför tror jag att jag spar mig tills dess att han kommer på en egen turné igen. Moneybrother däremot, honom kommer jag inte att missa. Jag har sett honom ett flertal gånger, men den här gången ska han spela solo, utan band och det kommer nog att bli en väldigt annorlunda spelning jämfört med vad man vant sig vid från honom. Än mer given att besöka är Christian Kjellvander, det behöver inte ens kommenteras. Hans spelning på Spegeln är höstens höjdpunkt. Markus Birro kommer också till Gävle, tillsammans med Sisters of Mercys sångare. Birro är alltid intressant att lyssna till och även om jag inte riktigt vet hur den här tillställningen kommer att se ut tror jag att det kommer bli en underhållande afton. Förutom de här tre, givna arrangemangen ska jag försöka ta mig iväg på Eldkvarn också. Jag har aldrig sett dem live förr, men det börjar bli på tiden. Förhoppningsvis dyker även Säkert! upp här i stan så småningom, kanske även Fatboy får en till chans att spela här. Det kommer bli en spännande höst här i stan, inget snack om den saken.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Poppies & Peonies

Comebacken

Min fotbollscomeback är nu avklarad och det utan några allvarliga skador. Jag var lite orolig för vad min rygg skulle tycka om att jag spelade fotboll igen, men den verkar ha tyckt att det var roligt. Mina fötter var inte helt nöjda över att få träffa fotbollsskorna för första gången på över ett år, och den gången var den enda gången de träfftas innan idag, något de visade genom att plåga mina stortår under andta halvlek. Orken var bättre än jag trodde, även om det kanske inte var något mördande tempo. Jag spelade nog kring 80-85 av de nittio minuterna och bitvis kändes det ganska bra spelmässigt, speciellt med yanke på att jag inte satt mina fötter på en fullstor plan på tre år. Den Gamle Frankens lillebror såg till att ge mig ett par, minst sagt, mer moderna benskydd, mina gamla har jag haft så länge jag kan minnas och de börjar bli lite till åren. Nu fick jag spela min comebackmatch i ett par benskydd från det här milleniet och det var nog tur, med tanke på att jag fick en redig stämpling på benet i matchens slutskede. Det blev inte mer än ett blåmärke av smällen och då vi gjorde mål på frisparken var det ett märke jag utan problem kunde ta. Matchen vanns i alla fall av oss med 3-0 och jag tror jag kommer att fortsätta min comeback med en ny b-lagsmatch nästa vecka, då borde det kännas lite mindre ovant, tyvärr kommer nog i stället motståndet att vara lite bättre då. Hur som helst, det var riktigt roligt att spela idag.

Dagens låt: Tallest man on Earth - Dreamer

Snart helg

Helgen närmar sig med stormsteg, jag sitter nu och väntar på att min sista lektion ska börja, sedan blir det avmarsch till träningen. Det kommer att bli en annorlunda helg, jag ska hem till Svedja och vakta Plummer och jag ska dessutom göra comeback i mitt gamla fotbollslag. Det ska onekligen bli intressant att se hur mycket jag orkar, men det är så pass långt ner i seriesystemet att tempo inte direkt borde vara mördande. Ikväll blir det nog några avsnitt Oz, jag och Malin såg de tre första på säsong tre igår och det jag tror inte 160 minuter gått så fort tidigare. Ju mer man tittar på denna suveräna serie, desto bättre blir den. De nya karaktärerna som kommer slussas in på ett bra sätt och de gamla utvecklas och avvecklas skickligt. Det kommer nog att gå snabbare än jag trodde att se hela serien, för jag ser redan fram emot avslutningen på säsong tre och inledningen av säsong fyra.

Dagens låt: Karla-Therese Kjellvander & The Rockridge Brothers - New Season

Oz igen

Torsdag och veckan arbetsveckan börjar lida mot sitt slut. Det har varit fullt upp den här veckan, med både partibesök och föräldramöte, därför har det varit dåligt med uppdateringar här de senaste dagarna. Jag och Malin har sett färdigt på den andra säsongen av Oz nu och den framstår mer och mer om en riktigt stor serie. Det är flera säsonger kvar att se än, men om de bara håller i närheten av samma nivå som de två första kommer de att vara högtidsstunder. En fascinerande del i serien är att alla karatärerna förändras väldigt mycket, man kan känna sympati för någon ett avsnitt, för att i nästa tycka att det är en vidrig person. Allt är inte svart och vitt i Oz, det finns inga rätt igenom onda och goda. Det var till och med något avsnitt där man kände lite med den vidrige nazisten Schillinger när denna inte fick hjälpa sina barn. Flera karaktärer har växt den här säsongen, t.ex Adebisi som är härligt osympatisk. Jag har stört mig på en sak under den andra säsngen och det är att jag känner igen Beechers nya rumskamrat oerhört väl, men jag kan inte gå in på imdb och titta på varför, för då får man se hur många avsnitt han är med och då kan jag lista ut när han kommer att dö, om han dör. Jag tror att det är någon gammal actionfilm som jag sett honom i, men jag får vänta ett tag på svaret, då jag och Malin har en hög säsonger kvar.

Dagens låt: Morrissey - Friday mourning

Tjejmilshelg

I helgen har jag och Malin varit i Stockholm tillsammans med Olis och Karin. Huvudmålet med resan var Tjejmilen, för Malin och Karin, men vi hann med en del annat också. Efter en eftermiddag på stan tog vi en drink på Orangeriet, ett mysigt ställe nere vid vattnet.

Från Orangeriet gick vi till Grill, en mycket häftigt inredd restaurang som tydligen ska vara klassad som ett de av de fem bästa matställena som finns i Sverige.

Min gaffel fick lite komplex när servitören kom och bytte ut den gamla kniven mot den här Rambo-kniven.

Malin var riktigt laddad inför maten.

Maten, helstekt lamm, var utsökt. Mycket roligt att testa på maten på en så pass respekterad restaurang. Vi var mycket mätta när vi lämnade och tog oss till hotellet.

Idag var det dags för Tjejmilen, Malin och Karin sprang, jag och Olis stöttade. Det var rätt mycket folk som deltog, minst sagt trångt.

Malin innan loppet, som hon sedan avverkade på ett starkt sätt. Efter knappt 54 minuter var hon i mål och utan den grötiga inledningen hade hon säkert kunna kapa tiden lite till. Jag kände mig riktigt stolt när jag såg henne komma springande mot mål, imponerande.

Dagens låt: Band of Horses - No one is gonna love you more than I do
Anything to make you smile

Machete

Robert Rodriguez film Planet Terror var en fröjd att se, underhållning på hög nivå. Innan filmen visades en påhittad trailer, den visade bilder från en film som man kallade Machete. Det kändes trist att det inte var en riktig film, eftersom handlingen verkade väldigt intressant. Jag antar att det var fler som kände som jag gjorde, eftersom man efter några år bestämde sig för att spela in filmen. Rollistan ser, minst sagt, intressant ut. I huvudrollen finns den ärrade skurken Danny Trejo, som antagligen aldrig gjort en huvudroll tidigare, inte som jag sett i alla fall. I biroller finns namn som Steven Seagal, Robert DeNiro, Lindsay Lohan, Miami Vice-stjärnan Don Johnson, Michelle Rodriguez och Jessica Alba. Alltså en oväntad blandning av skådespelare. Med Robert Rodriguez som regissör är man garanterad en speciell film, med SinCity och Planet Terror har han visat hur briljant han kan vara och precis som sin kompanjon Tarantino är en mästare på att sätta personlig prägel på filmerna. Machete går upp på filmfestivalen i Venedig i helgen, här i Sverige får vi tydligen vänta tills i oktober. Fram tills dess får vi nöja oss med att njuta av en väldigt välgjord trailer, som verkligen inte sänker mina förväntningar på filmen.

Dagens låt: Interpol - Barricade