Skivan levererad

Morrisseys nya skiva kom i brevinkastet idag, även om jag lyssnat på den på Spotify i några dagar redan innan känns det alltid lite speciellt att få den med fodral, texthäfte och allt. Att sitta i soffan och läsa texterna medan man lyssnar på skivan är något alldeles speciellt, för mig är det helt obegripligt att man inte vill lyssna på en skiva så, även om det är ett något dyrare alternativ. Hur som helst, Moz nya skiva har spelats många gånger här hemma nu och den känns hittills som en starkare skiva än Years of refusal, jämnare än Ringleader of the tormentors. Jag har inte fastnat för någon enskild låt än, det brukar ta ett tag innan jag gör det, om man bortser från Life is a pigsty som jag i stort sett älskade redan innan jag hört den, pga det briljanta låtnamnet. Jag hoppas få se Morrissey på en svensk scen i höst, åtminstone i vinter. Han brukar komma till Sverige vid skivsläpp, så jag skulle bli mycket besviken om så inte vad fallet den här gången. Det finns ingen som Morrissey.

Dagens låt: Morrissey - Istanbul

VM, en sammanfattning

VM är slut och jag tänkte göra en liten sammanfattning av mina intryck, uppdelat i bra och dåligt, alltså plus och minus. Jag börjar med det som varit bra:

+ Miroslav Klose. Denne gigant fick slå målrekordet i VM, med ett mål mot Brasilien. Välförtjänt.
+ Gruppspelet. Den stora underhållningen fick vi i gruppspelet, med matcher som Holland-Australien, Tyskland-Ghana osv. Spelet var inte lika låst som i slutspelet och de sämre lagen var bättre än någonsin.
+ Frisparkssprayen. Sedan jag såg den användas för första gången har jag önskat den i alla stora sammanhang, nu har man använt den i VM och jag förväntar mig att se den i Champions League inom kort.
+ Förlängningarna. Många matcher i slutspelet var oavgjorda efter full tid och avgjordes efter förläningar, i flera fall blev de väldigt dramatiska. Argentina-Schweiz och USA-Belgien var två matcher där man inte ville att det skulle ta slut.
+ Tyskland. Neuer, Schweinsteiger, Müller, tyskarna har fått ett lag som är omöjligt att inte gilla och då har Tyskland ändå varit mitt hatlag genom VM-historien. Rätt lag vann.
+ Dirk Kuyt. När jag nu fick se honom spela igen insåg jag hur mycket jag saknat honom i Liverpool.
+ Målvakterna. Det var längesen så många målvakter skapade rubriker som under det här mästerskapet. Neuer såklart i en klass för sig, men även Navas, Ochoa och andra mindre kända målvakter imponerade.
+ Maradona. När det är VM syns och hörs Maradona, det är alltid bra.
+ David Fjäll, Johanna Frändén, Anna Brolin, Olof Lundh och Hasse Backe.
+Riktigt publikljud. Inga vuvuzuelor.
+ Erik Nivas texter.
+ Simon Banks texter.


- Domarinsatserna, mängder av misstag, tveksamma beslut och en otydlig gräns för vad som skulle ge varning eller inte.
- Skorna. Kom igen, olika färger på skorna, någon måste stifta en regel mot det.
- Frisyrerna. TV fokuserar på det, tidningarna fokuserar på det, spelarna fokuserar på det. Jag skiter i Ronaldos frisyr, jag skiter i Fellainis frisyr, jag skiter i Neymars frisyr. Fokus på fotbollen.
- Messis guldboll. Att han fick pris som turneringens bästa spelare är fel, det tror jag han kände själv också.
-England. Jag ville att det skulle gå bra för Liverpools spelare, men det är uppenbart att Hodgson inte ska sköta ett landslag heller.
-Semifinalerna. Brasilien skämde ut sig mot Tyskland och Holland-Argentina var 120 minuters avvaktande, semifinalerna blev verkligen besvikelser.
- David Luiz. Jag har aldrig sett hans storhet som mittback, med sitt spel i VM visade han för en hel värld att han inte är värd de 50 miljoner PSG köpt honom för.
-Spanien. Jag misstänkte att de inte var lika bra som förr, men att de skulle vara borta efter två matcher trodde jag inte.
- FIFA, Suarez avstängning var alldeles för hård och förtroendet för denna korrumperade organisation har nog aldrig varit mindre.
- Erik Hamrén, André Pops, Daniel Nannskog och alldeles för många av inslagen.
-Tjatet som Glenn Strömbergs målchansljud. Helt ointressant.

Suarez avsked

Det är ingen tvekan om att Luis Suarez var vår bäste spelare under den förra säsongen, det spel han visade upp kan vara det bästa jag sett någon prestera i en Liverpool-tröja. När säsongen tog slut var jag övertygad om att han skulle spela hos oss även efter sommaren, att han nu är på väg bort är lite överraskande, men vad som är än mer överraskande är att jag inte känner mer för hans avsked. Med tanke på vad han betytt för oss de senaste åren borde jag vara ledsen och besviken över att han säljs, men något i mig tycker att det känns ganska skönt. Det är mycket positivt som följer med Suarez, på planen är han en magnifik spelare och det är många gånger han räddat oss från poängförluster, men det finns en baksida också.
Han har gjort en hel del dumheter sedan han skrev på för oss, det här är den tredje långa avstängning han dragit på sig och det är utan att ha fått ett enda röda kort. Klubben har hela tiden stått bakom honom, stöttat och hjälpt, men vid en viss gräns är det nog bättre att skiljas åt. Jag hade inte haft några problem med att ha Suarez kvar även nästa säsong, men hans förmåga att alltid hamna i problem är en anledning till att jag nog inte tycker att hans avsked är speciellt jobbigt.
Förra sommarens agerande, när han försökte gnälla sig från klubben, satte djupa spår i mig och jag trodde inte att jag skulle kunna förlåta det, men ju längre säsongen gick och ju bättre Suarez spelade, desto svårare blev det att inte gilla honom. Helt har jag dock inte kunnat släppa det, det lämnade en tagg i mig och det bidrog också till jag inte trott en sekund på de gånger han pratat om hur mycket han sett fram emot att spela CL på Anfield, hans ord har inte betytt något.
Det som slutgiltigt fick mig att tappa förtroendet för Suarez var hans förlåtelsemeddelande härom dagen, inte med ett ord nämnde han Liverpool eller de fans som faktiskt stöttat honom när hela fotbollsvärlden varit emot honom. Det är skit samma om han ska spela sin fotboll i Barcelona nästa säsong, det är med Liverpool som arbetsgivare han biter Chiellini och det är det namnet som borde stå först i hans ursäkt. Ursäkten kom såklart på beställning från Barcelona, den smutsiga klubb vars representanter snabbt var ute i media och hyllade Suarez för att han bad om ursäkt, att en ursäkt inte betyder något om beteendet upprepas var inget de nämnde. Det här var inte sista gången som Suarez gjorde en dum grej på fotbollsplanen, nästa gång är det Barcelonas fans som får försvara honom och det tycker jag känns ganska skönt.
Spelare kommer och går, men klubben består. Det finns ingen spelare som är större än klubben och jag tror inte det här nödvändigtvis behöver betyda att vi blir sämre nästa säsong, investerar vi pengarna klokt och låter de spelare vi har fortsätta att utvecklas ska vi nog kunna konkurrera i toppen ändå.