Svedjabesök

Jag och Malin är just nu hemma i Svedja och hälsar på mor, far, syster, Ronnie och Plummer.

Syster och Ronnie sysselsatte sig under gårdagen mest med trädgårdsarbete. Plummer hjälpte till.

Vi tog en tur till båthuset med Plummer, mamma och pappa. Plummer var ensam om att hoppa i vattnet.

På vägen hem stannade vi backen och åt lite hallon och tittade på när pappa letade svamp.

Framåt kvällen tog vi en match i kubb, mamma, pappa och Ronnie hamnade i det ena laget.

Här är det vinnande laget. Jag sänkte kungen vid båda vinsttillfällena, men det var nog också det enda jag träffade. Svårt spel det där.

Dagens låt: Ryan Adams - Sun also sets, briljant låt av en briljant artist.

God mat, dålig film

Det blev den andra biovisiten på kort tid för oss igår, filmen vi såg var Drag me to hell, Sam Raimis nya rysare. Innan biografen åt vi en riktigt god middag på Söderhielmska här i stan. Kalvytterfilé med whiskysås är precis lika gott som det låter och kan varmt rekommenderas, det må kosta lite, men det var värt varendaste krona. Vädret var perfekt för att sitta utomhus och äta, mycket behagligt och väldigt mysigt.
Filmen däremot var inte lika prisvärd. Det brukar vara antingen eller när man ser rysare, antingen är de bra eller så är det riktigt dåliga. Den här filmen var riktigt dålig. Handlingen kretsade kring en bankarbetande kvinna, som drabbas av en förbannelse när hon hindrar en gammal tant från att få uppskov med någon skuld. Bitvis var det lite spännande, men när getter börjar tala och kakor får ögon har jag svårt ett engagera mig i det som händer. Några komiska scener med våld och kroppsvätskor fanns det med, men annars var det inte mycket att ha. Filmen hade fått bra kritik, så det kan ju vara så att jag inte greppar genren riktigt, men i mina ögon var det här en skitfilm.
Idag har vi varit iväg med en hel del saker från förrådet till Röda korset, bland annat min gamla tv och en del VHS-filmer som inte längre förtjänade sin plats i vårt förråd. Därefter åkte vi ner på stan för att titta igenom de skivor som SR P3 sålde ut. Det var kö in, så vi fick vänta i säkert tio minuter innan vi fick komma in, väl inne märkte vi snabbt att det inte var värt den väntan vi fick utstå. Det var mängder av skivor som såldes, men nästan allt var skit. Av de säkerligen 1000 skivor jag bläddrade igenom hittade jag två som jag kunde tänka mig att köpa, Joel Alme och Stina Nordenstam, och de hade jag redan. Det var den ena svenska vissångaren efter den andra och hur mycket dansband som helst. Jag hittade i alla fall en skiva med Savage Rose åt pappa, Malin köpte en Cranberries som tyvärr inte var lika bra som deras tidiga skivor.
Inte så många fynd på skivfronten idag alltså, men i morgon kommer Suedes debutskiva på posten, så jag kan inte klaga.

Dagens låt: Suede - Saturday night, den här skivan får jag vänta någon vecka på, men den som väntar på något gott...

Public Enemies

Vi såg Public Enemies igår och det var verkligen väl värda biopengar. En riktigt bra actionfilm, med snudd på överkvalificerade skådespelare. Visst gjorde både Johnny Depp och Christian Bale bra ifrån sig, men det kändes nästan som om de fick agera för lite, speciellt Bale. Det blev aldrig något större djup i karaktärerna och det var nog det som saknades för att det skulle vara en ännu bättre film. Handlingen kretsade kring gangstern John Dillinger och hur polisen jobbade med att stoppa honom. Regissören Michael Mann har tidigare gjort bra filmer som Collateral och, kanske allra främst, Heat, Public Enemies är klart i klass med dessa. Actionscenerna kändes mycket realistiska och det är något man är ganska ovan vid nuförtiden, med Transformers i färskt minne var det verkligen uppfriskande med bra action. Giovanni Ribisi gjorde en liten roll i filmen, honom är det alltid roligt att se, det är konstigt att man inte ser honom i bra filmer oftare. I Public Enemies var han bara med i ett par scener, men det var ett bra inhopp i alla fall. Hur som helst var det en mycket bra actionfilm som jag utan tvekan kan rekommendera, man fick dessutom en längre trailer för Inglorious basterds innan filmen startade och det var inte helt fel det heller. Det kommer bli roligt att se en film av Tarantino igen, det var alldeles för länge sedan nu.

Dagens låt: Suede - Trash, som sagt, det finns för lite Suede i min samling, inte länge till.

Bio strax

Det blir ett kort inlägg idag, ska nämligen iväg på bio om bara några minuter. Vi ska se Public Enemies och jag förväntar mig en höjdarfilm med en hel del action.
Vi har haft ganska fullt upp idag, med att röja upp i förrådet. Min rygg gör att det är Malin som får stå för det mesta av röjandet, så får jag stå och fundera över vilka av mina gamla saker som jag kan tänka mig att slänga. Jag är väldigt bra på att lägga saker på hög, men idag var jag duktig och klarade av att rensa ut en del kläder som jag aldrig någonsin kommer att använda eller ge bort eller ens ta fram, det var bra gjort av mig.
Igår såg jag en stund av en mycket bra dokumentär på kanal nio. Den handlade om britpopen och dess framväxt på nittiotalet. När jag såg den var det en sak som slog mig, jag har alldeles för få skivor med både Suede och Blur. Det ska det bli ändring på när det är dags för nästa ginzabeställning.

Dagens låt: Suede - Animal nitrate, jag hade glömt bort hur briljant den här låten är.

Musik i Sandviken

Jag och Malin var ute på en liten roadtrip igårkväll. Det var lite ovant för mig att titta på utsikten i stället för att titta på vägen.

Nu har ju Malin körkort och då behöver inte jag köra när vi ska nånstans.

Min bils väktare hade, kvällen till ära, hjälmen på sig.

Bra musik i bilstereon(som ni märker är jag ovan vid att sitta bredvid i bilen och vet inte riktigt hur man fördriver tiden, med en kamera i handen gick det lättare) är ett måste när man ska åka någonstans.

Vi passerade Gävles nya skulptur.

Sedan plockade vi upp Freppa och fortsatte mot Sandviken, där det var en liten festival på Kungens.

Det första bandet av två band som vi skulle se var Dennis Lyxzens och David Sandströms nya skapelse, AC4. Musikmässigt var det ganska bra, men mellansnacket fungerade inte så bra, eftersom de konstant pratade i mun på varandra och avbröt varandra.

Bitvis var det ganska bra, men AC4 led av samma sak som Dia Psalma numera gör, nämligen en alldeles för dryg gitarrist. Jag var glad att jag flyttat längre bak när han fick för sig att kasta ut mikrofonstativet i publiken. Lite överraskad blev jag efter halva spelningen när det helt plötsligt stod en flintskallig man på scenen och klämde på David Sandströms armar, märkligt.

Därefter var det dags för Entombed att spela.

Vi var nöjda med vad vi fick se.

De gör alltid ett bra jobb Entombed, igår spelade de dessutom Night of the vampire och det gillar jag. Sångaren i bandet är riktigt underhållande att se på scenen, trots att mikrofonerna strulade en hel del såg han ut att njuta av att vara på scenen.

De spelade kanske lite för länge, under extranumret tog jag plats i en skön fåtölj och vilade ryggen lite grand. När de sista tonerna tagits på scenen satte vi oss i bilen och åkte hem igen, efter en lyckad kväll i Sandviken.

Dagens låt: Ryan Adams & the Cardinals - Two, det kändes bra med den här musiken i stereon när vi kom hem, efter en kväll av snabbare musik.

Gudfadern

Jag har en hel del filmer som jag gillar, men det finns en film som står en nivå över alla andra, en film som är snäppet bättre än de bästa. Filmen jag menar är givetvis Coppolas Gudfadern. Igår var vi ett gäng samlade hemma hos Olis och såg den, förutom jag och värden var det Den Gamle Franken och Fugelsang som var med och tittade och för de båda var det första gången de såg denna gigant till film. Det är fascinerande hur många gånger man kan se Gudfadern utan att tröttna, den är trots allt ganska långsam och riktigt lång, men det känns ändå som om tiden flyger fram mellan bröllopet i början och dopet i slutet. Det finns ingen film som Gudfadern, så enkelt är det.
Min rygg börjar arta sig riktigt bra nu, jag ser nästan normal ut när jag går och det gör bara ont i en del lägen. Det är onekligen ganska skönt att det börjar släppa, för det är få saker som är så oerhört tråkigt som att ha ont i ryggen.
Ikväll är det dags för lite musik igen, vi ska till Sandviken och titta på AC4 och Entombed, som spelar på Ta livet i dina egna händer-festivalen. Det kommer säkert att bli trevligt, även om det kanske inte är mina favoritband som spelar.
Jag gjorde ett trevligt köp tidigare idag, äntligen har jag tagit tag i beställningen av den här säsongens bortatröja. Årets tröja är den snyggaste på länge och ett köp av den har varit planerat under en längre tid, nu är det fixat. Inom några veckor kommer det att dimpa ner en bortatröja med Kung Carras namn och nummer på ryggen, hoppas den bringar samma lycka som den senaste bortatröja jag köpte, det var den som satt på min kropp när vi tog hem CL. En favorit i repris är välkommen, även om den här ännu hellre får ta oss till ligatiteln.

Dagens låt: Grand Archives - Miniature birds, mycket bra.

Ugnspannkaka

Nu har jag till och med blivit så bra i ryggen att jag klarat av att ta en promenad på säkert en kvart, i morgon hoppas jag fungera på allvar igen. Den värsta smärtan försvann snabbare än väntat och det gör mig verkligen ingenting. Jag var så pigg så att jag lagade mat ikväll och det blev en lyckad anrättning. Vi brukar oftast göra den tunna varianten när vi gör pannkaka, men idag fick vi för oss att göra ugnspannkaka i stället. Första gången jag gjorde ugnspannkaka åt Malin blev det inte riktigt som jag tänkt mig, jag tog en för stor plåt och det slutade med att vi åt pannkaka som mer liknade knäckebröd. Det ville jag inte riskera idag när jag för första gången använde de nya plåtarna till vår nya ugn, därför gjorde jag en och en halv sats av den smet som min kokbok rekommenderade. Jag bytte ut två dl av mjölet mot grahamsmjöl för att göra maträtten lite mer nyttig i alla fall. Efter en halvtimme i ugnen tog vi ut pannkakan och började äta, Malin påpekade snabbt att det smakade lite som mannagrynsgröt och det hade hon rätt i. Det var till och med så att det smakade lite som den utomordentliga mannagrynspudding som serverades på mitt förra jobb. Eftersom jag bytt jobb sedan ett drygt år tillbaka var det längesen jag fick smaka den äkta mannagrynspuddingen, men det här var onekligen något i närheten av den och det gjorde mig mycket nöjd. Det var inte sista gången vi gjorde pannkaka i ugnen, det är en sak som är säker. Att vi dessutom har två tredjedelar av maten kvar kommer det att bli fler bitar av den de kommande dagarna.

Dagens låt: Okkervil River - Lost coastlines, lyssnade igenom deras skivor idag, klassmusik.

Gomorra

Idag har jag min tredje dag i rad i soffan, men ryggen börjar bli bättre och bättre så kanske kan jag ta mig ut genom dörren framåt kvällen. Gårdagen bjöd mestadels på tv-tittande, det blev både film och en hel del Scrubs. Filmen jag och Malin såg var Gomorra, en inte speciellt upplyftande film om maffian i Neapel. Det var en bra film, bitvis lite svårt att hänga med, men under den andra halvan av filmen satte sig karaktärerna och avslutningen var riktigt bra. Det här var en smutsigare sida av maffian än vad man är van vid från filmer som Gudfadern, Maffiabröder osv, man får se en lite annan sida och det var intressant, men skrämmande. I stället för att följa med familjerna, som ger en nästan romantiserad syn på maffialivet, får man se hur barn föds in i det livet och hur stadsborna påverkas av maffian. Det är våldsamt och smutsigt, men det är en film man minns. Som sagt, första halvan lite splittrad, men andra halvan är en höjdare.
Jag börjar kunna soffan ganska bra nu, jag har lärt mig att det är den svartvita kudden från IKEA som är skönast att ha under huvudet och jag vet att det är lättast att ha datorn i knät om man har huvudet mot fönstret när man ligger. Nu börjar jag bli lite less på att inte kunna göra så mycket annat än ligga, i morgon är jag nog så pass pigg så att jag kan börja fungera på allvar igen, det ser jag fram emot.

Dagens låt: The Charlatans - The only one I know, högkvalitativ pop från öarna är aldrig fel.

Lars & the real girl

Min ilskna rygg gör att det är soffa och tv som gäller för mig under hela dagarna, det är i alla fall på väg åt rätt håll nu, så kanske jag kan börja aktivera mig framåt helgen i alla fall.
Jag och Malin såg ännu en bra film igår, den här gången var det Lars & the real girl, med Ryan Gosling. Det var onekligen en speciell film, när jag läste om den verkade det vara en komedi, men det var minst lika mycket en drama. Hur som helst, filmen handlar om Lars, en ensam man som bor i sin brors uthus. Via postorder beställer han hem en flickvän i plast, som han sedan på fullaste allvar behandlar som en riktig flickvän. Hela byn dras med i det här till slut, alla kommer i kontakt med Lars flickvän på något vis. En speciell, men bra film som bör ses. Den hade lite samma känsla som Wes Andersons filmer och det är ett mycket gott betyg.
På dagens filmschema står den italienska maffiafilmen Gomorra, dn har jag tänkt se länge, så det ska bli väldigt spännande att se hur bra den är.

Dagens låt: Nick Cave - Straight to you
For I am captured

Gavleån

Igår invigda jag mina nya fotbollsskor, förutom att det var lite ovant med snörningen så fungerade de bra. Nu kan jag inte längre skylla på trasiga skor när passningarna hamnar fel. Tyvärr lyckades jag göra illa ryggen under träningen också, jag kände inte så mycket förrän i slutet och idag kommer jag knappt upp ur soffan. Tråkigt är bara förnamnet, som tur är har jag en sambo som servar mig.
Vi hann med en tur ner till Gavleån igår också, det är riktigt skönt det där om kvällarna, om vädret är dugligt och det var det igår. Det är mycket avkopplande att sitta på en brygga och bara höra vattnet. Det är konstigt att de som styr här i stan inte förstått vilken guldgruva Gavleån är, det är dåligt med sittplatser kring den och det finns inte en enda servering mot vattnet ens under sommartid, konstigt. Jag och Malin tog med oss egna godsaker att äta igår. Vi passade nämligen på att prova Ben & Jerry-glassen som GB säljer i sommar, jag vet inte om den kändes som en glass, mer som en kaka, men den var väldigt god. Ben & Jerry har verkligen gjort glass mer intressant igen och det är det bara att tacka för.

Dagens låt: Nick Cave - Into my arms
And I don't believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that's true

Boy A

Igår hade vi filmkväll här hemma, filmen vi såg var Boy A. Jag minns att jag läste om den när den kom på bio, jag har för mig att den skulle gå på nian, men att vi aldrig kom iväg. Hur som helst blev jag då sugen på att se den och igår blev det äntligen så. Filmen var väldigt bra, inte speciellt upplyftande, men väldigt bra. Handlingen kretsade kring Jack, som precis kommit ut från ungdomsfängelse och skulle återanpassas till samhället, samtidigt som media uppmärksammat hans frisläppning. Huvudrollsinnehavaren, som jag inte kommer ihåg vad han heter, gör en stark insats som Jack och hans spel lyfter verkligen filmen en extra nivå. Boy A är en av de bättre filmer jag sett på sistone, utan tvekan.
Jag har klantat mig två gånger på gymmet den senaste veckan, båda gångerna har varit när jag skulle checka in. Varje gång man kommer till gymmet måste man lämna fram sitt träningskort, så att de kan registrera att man tränat. Härom dagen när jag kom dit och skulle lämna fram mitt kort tog jag upp det ur plånboken med pekfinger och långfinger. När jag skulle lämna fram det råkade jag tappa greppet om det och kastade det likt en hockeybild rätt ner i tangentbordet för hon som stod i kassan.
Idag klantade jag mig i kassan igen, den här gången var det när jag skulle betala en dryck jag köpte när jag kom dit. Eftersom jag inte hade några kontanter med mig betalade jag med kort. När jag betalat fick jag ett kvitto att skriva på. Jag drog åt mig kvittot och skrev på, då märkte jag att det var blött på disken och därför hade kvittot stannat tidigare än jag trodde när jag drog åt mig det. Resultatet av det var att halva min signatur stod, i bläck, på disken i stället för på kvittot jag fått. Nu tror jag inte att hon som stod i kassan lade märke till mitt misstag, det hade varit än mer pinsamt än när jag kastade mitt kort härom dagen.

Dagens låt: Great Lake Swimmers - Stealing tomorrow, min favorit från skivan.

Die Welle

Jag och Liv såg en mycket bra film igår, nämligen tyska Die Welle. Den handlar om ett skolprojekt som går lite över styr och den gav verkligen en hel del att fundera över, en film som man nästan borde se till att eleverna i skolan får se. Mycket tänkvärd film. Den hade fått väldigt bra kritik och den var onekligen befogad, Die Welle är en film man bör se. Bra musik, bra skådisar och en stämning som mot slutet blir ganska obehaglig.
Idag vräker regnet ner här i Gävle, det vräkte åtminstone ner under den dryga timme som vi var ute i stallet hos Erin, så det blir en innedag idag. Jag kanske ska pallra mig mot gymmet framåt eftermiddagen, om jag orkar, man blir inte pigg av det gråa vädret ute direkt.

Dagens låt: Arctic Monkeys - 505, för två somrar sedan spelade jag den här en hel del, den håller fortfarande.

Grill

Igår hade vi grillfest hemma hos Olis och Karin. Förutom värdparet var det jag, Malin, Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren, Johan, Evelina, Liv och Feg-Per som grillade. Vi började utomhus, det var riktigt skönt ute och inne i stan har man lyxen att komma undan från de värsta anstormningarna av myggor också. Eftersom vi var så pass många blev det ganska trångt på grillgallret, det ledde till att Livs stackars flintastek nästan hängde utanför under en period. I takt med att vi andra blev färdiga kunde han dock flytta in sin bit närmare mitten och det slutade med att han till och med blev färdig innan Johan och Evelina. Mitt och Malins kött blev färdigt först, det var tur eftersom min mage började bli lite bitter över den sena middagen. Det var andra gången i år som vi grillade hemma hos Olis och Karin, den här gången var det klart mer behagligt än gången innan, det var på sista april och då klädde man på sig rejält innan man gick ut och grillen fungerade lika mycket som värme åt oss som grillade som tillagare av maten. Igår var det varmt och skönt ute, precis lagomt sommarväder. Det var en trevlig kväll, som avslutades med lite avkoppling i soffan med god whisky.

Dagens låt: Grand Archives - George Kaminski, skivan blir bara bättre och bättre.

Träningskläder i tvättider

Vi har haft fullt upp de senaste veckorna, så fullt upp att vi inte riktigt haft tid att tvätta kläder. Det var strax innan rockweekend som vi senast tvättade och nu började det sina i garderoben, speciellt bland mina träningskläder. I morse klockan sju hade vi dock skaffat oss en tid, vi satte klockan på kvart i för att vara säkra på att komma upp. När klockan ringde tog Malin tvättpåsarna och gick till tvättstugan, jag låg kvar och vaktade sängen. En knapp minut senare kom hon upp igen, med tvättpåsarna fortfarande hängande över axeln. Det visade sig att vi hade råkat boka på fel dag, vi var 24 timmar för sena.
När jag idag skulle iväg och träna fanns det således inte speciellt stort urval av kläder att träna i, därför hade jag en outfit jag inte använder speciellt ofta. Den t-shirt jag hittade som passade bäst var en gammal Köttgrottorna-tröja som jag inte använt på väldigt länge, den användes dock flitigt i högstadiet och var både urtvättad och lite småtrasig, men den fick duga. De enda shorts jag hittade var i storlek medium och när man har så pass långa ben som jag har är det inte riktigt den perfekta storleken. Det kändes lite som att ha ett extra par boxershorts utanpå de andra, men det fick duga det också. Som tur var var det inte så väldigt många i lokalen när jag var där, jag är inte direkt fåfäng när jag tränar, men min klädsel idag var på gränsen. Nu har vi fått en ny tvättid i eftermiddag, det känns bra med tanke på att jag planerat att träna i morgon också och de kläder jag hade idag blev lite för svettiga för ett till pass.

Dagens låt: Grand Archives - Index moon, otroligt bra låt från en otroligt bra skiva.

Furuviksbesök

Idag besökte jag och Malin Furuvik. Alla små barn gjorde att vi inte orkade åka Radiobilarna, men en hel del djur fick vi se.

Till en början var aporna tråkiga och höll sig inomhus.

Malin väntar på att aporna ska komma ut från sina rum.

Då pallrade sig aporna ut en stund.

Äntligen tyckte jag.

Coolt djur, nästan som i Terminator.

Djur med konstiga halsar, gissningsvis rakade lamor.

Skylten såg vi, men inte fanns det några kajmaner att stoppa ner fingrarna till, de låg tydligen och gömde sig under bron.

Den här lilla apan var inte speciellt sugen på att vara med på bild.

Malin spanar ut över inhängnaden där orangutangerna skulle varit, om de inte varit för hungriga och stannat inne för att äta mat. De var stora, men tråkiga.

Kamelerna var inte speciellt blyga, de gick till och med att klappa.

Ett gäng sådana här smågrisar bökade runt i en hage tillsammans med sin mamma, häftiga.

Ett fik hade kladdkaka, där valde vi givetvis att fika. Det kändes bra att få i sig lite choklad efter det att vi varit ett nummer från att vinna 2 kilo Plopp på chokladhjulet, smärtan av förlusten lindrades en aning.

Finns det något bättre sätt att avsluta en somrig dag än med jordgubbar? Även om de här inte var lika goda som hälsingegubbarna jag åt i förrgår var de värda pengarna. Jordgubbar är grejer det.

Dagens låt: Low Anthem - This god damn house, bra musik det här.

Silly Season

Det är ingen rolig silly season i år, det handlar mest om vilka spelare som Real Madrid och Manchester City ska köpa in för sjuka summor. Tyvärr har Real satt sikte på vår mittfältsstjärna Xabi Alonso och det verkar mer och mer som om vi kommer att förlora honom till det vidriga laget i Madrid. Det vore oerhört tråkigt att förlora Alonso nu när United ser svagare ut än på länge, vi har en riktigt bra chansen på titeln i år, men om Alonso försvinner blir den genast mycket mindre. Visst finns det spelare som skulle kunna vara dugliga ersättare till Alonso på sikt, men att komma rätt in i systemet till säsongsstart tror jag inte det är någon som riktigt skulle klara av. Nu går det rykten om att Romas Aquilani ska vara aktuell som ersättare om Alonso försvinner, jag har sett honom alldeles för lite för att kunna bedöma om han är kapabel att axla manteln efter vår spanjor, men det är i alla fall ett etablerat namn. Det är aldrig bra när man får fokusera på att behålla spelare, i stället för att koncentrera sig på att förstärka de positioner som inte håller allra högsta klass. Nu har vi fått in Glen Johnson, en mycket bra värvning till backlinjen, men i och med att vår centrallinje riskerar att ruckas kan det ändå bli så att vi startar nästa säsong med ett svagare lag än vi avslutade den senaste och det är inte bra. Om Alonso försvinner måste vi till att börja med se till att Mascherano stannar, det är väldigt viktigt. Därefter måste vi ta in en kvalificerad eraättare till Alonso, Lucas håller inte som ordinarie och vi får inte flytta ner Gerrard från hans lyckosamma position bakom Torres. Sedan bör vi ha så pass mycket pengar kvar efter försäljningen att vi kan ta in en till offensiv kraft, då kan vi gå ganska starka ur förlusten, men jag hoppas att Alonso tar sitt förnuft till fånga och stannar hos oss. För övrigt hoppas jag att det går åt helvete för Real Madrid under säsongen, det går gärna gå åt helvete för City också för den delen.

Dagens låt: Great Lake Swimmers - She comes to me in dreams, låt som växer.

Twin Peaks slut

Härom dagen såg jag och Malin de sista avsnitten av Twin Peaks. Den andra säsongen var inte riktigt lika bra som den första, men trots det mycket underhållande. Mina förväntningar på den andra säsongen var inte lika höga som på den första, eftersom jag hört på flera håll att den skulle vara urflippad och konstig, det gjorde att jag nästan blev positivt överraskad av den. En rolig sak med den andra säsongen är att Major Briggs för en mycket större roll än tidigare, under den första säsongen är han mest med som Bobbys pappa, men det blir det ändring på sen. Han är i alla fall en väldigt intressant karaktär, något man visserligen kan säga om de flesta i den här serien. Hans sätt att berätta sina visdomar och analysera gåtor är väldigt speciellt och man vet aldrig riktigt var man har honom. Nu är serien slut i alla fall, så vi får börja fundera över vad som är nästa att kasta sig över.
Vi såg en gammal klassiker igår, nämligen Jurassic Park. Jag har varit sugen på att se den ganska länge, det var många år sedan senast och även om jag aldrig varit speciellt fascinerad av filmens handling var det intressant att se om effekterna stod sig fortfarande. Jag såg den på bio när den kom ut 1993, då var jag elva år, och var helt förbluffad över hur snyggt gjorda dinosaurierna var. Effekterna var fortfarande häftiga att se, men handlingen i filmen är inte direkt något som kommer att gå till historien.
Igår kom äntligen min leverans från ginza också, både Grand Archives och Low Anthem gick flera varv i stereon igår, mycket bra skivor båda två.

Dagens låt: Grand Archives - George Kaminski, kanonlåt.

Döda skor

Min trötthet har så smått börjat gå över, det tog onekligen på krafterna att vara på festival i tre dagar. Även om vi sov en hel del timmmar var det inte de timmar man är van vid och det märks. Igår såg jag till att få en till fotbollsträning i kroppen, det är en knapp månad kvar till omstarten av vår korpserie och då är det skönt att vara skapligt van vid bollen. Jag upptäckte något mindre bra igår, mina fotbollsskor har spruckit i en söm. Det är dessutom den högra skon, alltså den jag använder till det mesta, så det finns en överhängande risk att jag måste investera i ett par nya skor. Jag har haft det här paret riktigt länge, om jag inte minns helt fel köpte jag skorna när jag gjorde comeback i Kilafors sista året på gymnasiet, innan jag flyttade till Gävle. Förutom det året har jag kanske inte slitit så mycket på dem om somrarna, men de har hållit bättre än skor brukar göra och därför var det tråkigt att se att de nu givit upp. Hoppas det går att hitta old school-fotbollsskor på Intersport, jag vill ha svarta, precis som jag alltid haft och inte några neongröna eller lila eller gula eller röda eller vad som nu är inne. Jag ska ta en sväng ner på stan den här veckan och kolla vad det finns för alternativ, för mina gamla trotjänare pallar nog inte många fler bollsparkar nu.

Dagens låt: Low Anthem - Ohio, nu får skivleveransen från ginza ta och komma snart.

Färdigrockat

Dag 3 av Rockweekend och äntligen hade det torkat upp en aning. Det var så pass fint väder att vi kunde grilla och äta ute innan vi åkte ner, mycket trevligt. På festivalområdet fick vi sällskap av Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren, som också var där för att lyssna på lite rock.

Edguy var det första band vi såg under den tredje dagen av festivalen och det var en av tråkigaste spelningar jag någonsin sett. Sexistiska kommentarer och framtvingad allsång var bara några av de saker som gjorde det här till ett riktigt bottennapp, att musiken var kass underlättade inte heller.

Kvällens huvudakt var norska Dimmu Borgir, en intressant bekantskap. Musiken var ganska tråkig, men det var roligt att se showen, med alla bomber och eldar.

Napalm Death var sista bandet ut vid årets festival och de var utan tvekan en av årets bästa akter. Snabbt, argt och bra, dessutom spelade de låtar som hade ett slut, något som verkar vara en bristvara inom hårdrocken. När den här spelningen var över åkte vi hem och sov, efter tre dagar med hårdrock var det inte helt fel. Musikmässigt var det Sator och Napalm Death som jag uppskattade mest under helgen, men jag visste på förhand att jag inte skulle gilla så mycket av det som spelades. Det var i alla fall en del roliga uppträdanden och det allra roligaste var att det här gick av stapeln i Kilafors, min hemby lever.

Dagens låt: Kaiser Chiefs - I predict a riot, mycket bra skiva det här.

Rockweekend dag 2

Dag 2 av Rockweekend och frågan var om den enorma lervälling vi lämnade på torsdagen hade försvunnit, åtminstone en aning.

Paradise Lost verklade lite trötta och ointresserade, men musiken var inte så pjåkig.

Mustasch gjorde en helt okej spelning, ungefär som i fjol.

Trummis med bild på sig själv på bastrumman, inte speciellt coolt.

Arch Enemy var underhållande, jag trodde inte att tjejer kunde låta som Angela Gossow, mycket imponerande.

Därefter spelade UDO och Gemini Five, så vi åkte hem en stund. Smågodis, soffa och pop i bilradion var ett mer lockande alternativ än gamla Accept-låtar.

Plummer var nöjd över att få hem lite folk en stund.

När marken är lerig är det bra att ha nära hem till soffan, ibland behöver man vila ben och rygg också.

Chickenfoot, bandet som headade festivalen, var väl sådär. Sångaren var ganska pinsam, men Joe Satrianis gitarrspelande var bitvis underhållande.
Tyvärr blev det inga bilder på kvällens höjdpunkt, Sator. De spelade mellan kvart över ett och två och de gjorde det mycket bra. Gamla klassiker som I wanna go home och I´d rather drink than talk levererades i ett högt tempo, mycket underhållande.

Dag 2, inte alls lika lerig som dag 1.

Dagens låt: Futureheads - Think tonight
You put the color in my eyes, everytime I see your smile

Sägensafari och Rockweekend, dag 1

Onsdagskvällen bjöd på en Sägensafari i Knupbodarna.

Vi laddade upp med en fika stund i vår stuga i Röstbo, mysigt.

Syster, Ronnie, Malins syster och Malins systers Magnus utanför vår stuga.

Malin och mamma, myggsäkrade och redo för att bli skrämda.

Innan vi fick gå iväg på vår tur fick vi vänta kring ljuslyktan i en av fäbodarna.

Sedan fick vi bege oss in i den mörka skogen.

När vi kom tillbaka från sägenturen bjöds vi på fika i en av fäbodarna. Under själva vandringen gick det tyvärr inte att ta bilder, man hade fullt upp med akta sig för troll och vittror. Vår guide hette Smed-Per, han var grinig, men mycket underhållande.

Sedan gick vi hem genom mörkret, efter en mysig afton i hälsingeskogarna.

Igår var det dags för mig och Malin att besöka Rockweekend. Hårdrock är inte riktigt min grej, men när det anordnas festival hemma i Kilafors måste man givetvis dit och stötta lite.

Syster och Ronnie var också med, det hade regnat en hel del under dagen, så det gällde att förbereda sig på vatten.

Första bandet vi såg var mina barndomsidoler Dia Psalma. Av nostalgiska skäl var det roligt att se dem, men de hade varit så mycket roligare att se om de inte haft med den där nya gitarristen. Men att höra Kalla sinnen, Tro rätt, tro fel och Den som spar i Kilafors kändes ändå helt rätt, de låtarna gick ganska så varma i min stereo när jag gick på högstadiet i byn.

Testament var något av en one man show. Jag tror aldrig jag sett en sångare som varit så aktiv med luftgitarr, stativet som hans mikrofon satt på fick nog spela minst lika många solon som de andras gitarrer. Han såg ut att ha oerhört roligt på scenen och det gjorde att spelningen blev lite roligare än den annars blivit.

Dark Funeral var, milt uttryckt, inte riktigt min grej. Det var roligt de första tjugo sekunderna, när man fick se deras smink och rustningar, sedan blebv det tråkigt.

Jag och syster tränade hårdrocksposer i stället, det var roligare än musiken.

Regnet gjorde att det blev en aning kladdigt på sina håll.

Man vågade inte riktigt stå stilla för länge, man kunde aldrig veta hur långt man sjunkit ner i dyn.

Därefter klev Blackie Lawless och WASP upp på scenen, de gjorde en helt okej spelning, även om det blev några långa solon för mycket.

När D-A-D klev på scenen var vi både trötta och ganska kalla, detta medförde att vi endast stannade för att se några låtar. Inledningen av spelningen var ganska tråkig och innan bandet spelade Laugh and a half satt vi i bilen på väg hem mot varma sängar.

Dagens låt: Grand Archives - Torn blue foam coach, fortfarande underbar låt.