De besegrades hämnd

Den första filmen som kom om Transformers härom året var överraskande bra, med Michael Bay som regissör hade jag väntat mig en skitfilm, men den var inte alls så dålig. Igår såg jag tvåan, det var en den skitfilm jag väntat mig redan vid den första. Jag och Malin var överens om att det här inte var en film som kommer göra någon glad.
Till att börja med var storyn dum, men det var inte filmens största problem. Vi kan börja med Megan Fox, som spelar den kvinnliga huvudrollen. Jag tycker lite synd om henne, hon måste ju trott att han fick rollen för sitt skådespeleri, men det märks redan i första scenen, där hon sitter och åmar sig på en motorcykel, att så inte var fallet. En sak som jag reagerade över när det gäller henne är att hon tydligen inte klarar av att springa på egen hand, hela tiden när de springer någonstans är det någon som håller henne i handen, antingen är det Shia Lebouef eller så är det en av militärerna.
Humorn i filmen är pinsam, scenen när mamman får i sig droger och springer runt på en skola och skämmer ut sig är så dålig att man blir mörkrädd, för att inte tala om när familjens kök vaknar till liv och börjar skjuta. Hela delen av filmen som utspelar sig på Lebouefs college är skitdålig.
Scenerna i filmen när robotarna slåss är också dåligt gjorda, det är mycket svårt att se vem som slår vem. Sedan är det mestadels saker som sprängs i luften.
Ska man vara lite positiv så är avslutningen av filmen bättre än inledningen i alla fall, men det betyder inte att avslutningen är bra, utan att inledningen är hemskt dålig.
Positivt då, robotarna är bra gjorda och det är en scen vid en passkontroll som är lite, och då menar jag verkligen lite, rolig. Annars är det inte mycket till film.
Det är mycket att störa sig på, filmen får ettan att framstå som ett mästerverk.

Dagens låt: Arcade Fire - Crown of love
your name is the only word that I can say

Festivalen över

Det tar på krafterna att vara på festival, men det är värt varenda kraftansträngning. Idag har jag sovit ikapp mig en aning, vilket betyder att jag inte riktigt tagit mig ut i solen än, trots att klockan börjar närma sig lunch. Jag ska försöka få några timmar i värmen innan det är dags för Söderling mot Federer i alla fall.
Hittills har jag mest lagt upp bilder från festivalen, här kommer en liten samling av tankar från våra tre dagar i Borlänge:

- Weeping Willows spelade inte, men man hade i alla fall sin trummis med hos Thåström.
-Småtjejer som springer runt på festival och håller varandra i hand borde ha egna festivaler, då slipper man ha ögon i nacken varje gång man ska dricka kaffe.
-Väldigt tråkigt med det klena utbudet i mershandisen, varken Babyshambleströjor eller Moneybrothers tomatsoppa fanns att köpa.
-Ben & Jerry-vagnen var en höjdare, det kändes lite tragiskt att se den åka iväg redan under inledningen av lördagen.
-Stora scenen var den största scen jag sett på en festival.
-Babyshambles Fuck forever var festivalens allra bästa ögonblick.
-Per Persson spelade i långärmat klockan två i fredags, när det var som allra varmast. Imponerande.
-Moneybrothers gästbok var en intressant idé.
-Melonremmar kan vara den bästa festivalmaten, men thaimaten var också okej.
-Kaffevagnen på festivalen var en höjdare, godaste espresson jag druckit i en pappersmugg.
-Raised Fist var inte så tokiga.
-Lite konstigt att en så stor festival inte ska kunna skylta till armbandsutlämningen ordentligt.
-Kristoffer Åströms inhopp hos A Camp var väldigt bra.
-Faith No Mores inledning, med sångaren i rullstol, var konstigt.
-I´m easy och Black hole sun live under samma kväll, lite 90-talsnostalgi.
-Ebbot är suverän på scenen, man borde se Soundtrack oftare.
-En hel festival utan långbyxor, det tror jag inte jag upplevt tidigare.
-Att vänta på Petes konsert var nervöst, en otrolig lättnad när han klev in på scenen.
-Stackars Promoe ångrar nog Svennebanan.
-Extranummer är tydligen inget man kan förvänta sig längre, bara hälften av banden som bjöd på det.
-Det var synd om Parken, halva spelningen försvann pga brandlarm.
-Peace & Love är en lugn och mysig festival.

Dagens låt: Babyshambles - Fuck forever, klipp från spelningen.

Peace & Love Dag 3

Här kommer en liten rapport från den sista dagen av Peace & Love.

Florence Valentin inledde den tredje dagen med en varm spelning på Tropicoscenen. En klart underhållande spelning, med inledande Spring Ricco som höjdpunkt.

De gamla punkarna i Strindbergs var väl sådär, men det var i alla fall roligt att se och höra Johan Johansson.

Därefter var det dags för Moneybrother.

Som vanligt gjorde han och bandet en bra insats, jag har sett honom många gånger tidigare, men det här var nog en av de bättre spelningar jag sett. Blow him back into my arms är en väldigt, väldigt bra låt och live är den fantastisk.

Vi tog en sväng förbi Jerry Williams också, man kan inte annat än ha respekt för honom. Det var en väldigt blandad publik, men alla gillade Jerka.

Sedan tog den gamle popsiclen Andreas Mattsson plats på scenen vi kallade för Carl Barat-scenen.

Tillsammans med resten av Hello Saferide gjorde han en bra spelning, kanske inte lika bra som på Spegeln i februari, men inte så långt ifrån. Annika Norlin är en stark scenpersonlighet, hon levererade den här gången också.

Vi passerade slutat av Chris Cornells spelning, lagom för att få höra min gamla favorit, Black hole sun.

Festivalens kanske största överraskning för mig var Raised Fist. Snabbt, hårt, tungt, men inte alls tokigt. De spelade i en timme och jag hade aldrig långtråkigt, trots att det här är mil ifrån den musik jag brukar lyssna på.

Faith No More avslutade festivalen. En något ojämn spelning, men bitvis var den riktigt bra. Bandet hade en hel del energi och verkade inte alls så trötta som vissa comebackband kan vara. En helt okej avslutning på en i övrigt väldigt bra festival. När klockan var två satte vi oss i bilen och åkte hemåt, trötta, men väldigt nöjda med vad vi fått se under de här tre dagarna.

Dagens låt: Soundtrack of Our Lives - Instant repeater 99, en av festivalens höjdpunkter var när de drog igång den här låten.

Pete & Love dag 2

En rapport från dag två av Peace & Love. Den mest nervösa av dagarna, skulle han dyka upp eller inte?

Perssons Pack inledde dagen, hur Per Persson kunde stå i värmen med långärmat fattar jag inte, men trots värmen gjorde de en bra spelning. Jag fick höra de låtar jag ville och jag fick dessutom höra lite äkta hälsingemål från scenen. Vad mer kan man begära?

Efter en brandlarmsavbruten spelning med Parken var det dags för Henry Rollins att inta scenen. Han pratade på i nästan 80 minuter, det var åttio mycket givande minuter. Rollins är både rolig och klok, han säger så oerhört bra saker och han säger dom på ett sätt som gör dom så självklara. Det här var en riktig höjdare.

Till min stora glädje stog han där till slut, Pete Doherty. Sedan han blev bokad har sett fram emot den här spelningen, under samma tid har jag också varit orolig för att han ska ställa, som han gjorde senast han var på P&L. Nu dök han upp och han gjorde det med besked.

Pete spelade inte så länge, men det set han gjorde var mycket bra. Scenen och tidpunkten kändes inte helt perfekta, mindre scen och senare på kvällen hade varit bättre, men han gjorde det bra Pete.

Efter en paus på en knapp timme kom Pete ut igen, den här gången hade han med sig sitt band, Babyshambles. De gjorde en skitbra spelning, lite segstartade, men när de kom igång var det riktigt bra. Låtar som Pipedown och Fuck forever var spelningens höjdare, men det mesta höll en hög nivå. Pete själv höll ångan uppe bra, även om man fruktade att han skulle somna till mellan två av låtarna.

Sedan lämnade vi popen och besökte Culf of Luna. Tungt och ganska långsamt, men inte alls så pjåkigt. Jag var kanske inte lika övertygad om dess storhet som mina medbesökare, men det var en helt okej spelning.

De passade bra att vila ben och rygg till, man blir trött av att stå.

Turbonegro avslutade vår kväll, norrmännen var onekligen ett band med energi.

Frontmannen, Hank von Helvete, var riktigt underhållande på scenen. Kanske inte riktigt min musik, men ändå en trevlig spelning och det var verkligen en publik som var med på noterna.
Idag ser vi fram emot Moneybrother, Florence Valentin och Faith No More, Hello Saferide kommer också bli trevligt.

Dagens låt: Babyshambles - Albion, de levde upp till förväntningarna.

Peace & Love Dag 1

Här kommer en snabb rapport från den första dagen av ett soligt Peace & Love.

Eftersom man skyltat så förbannat dåligt hittade vi inte in på området i tid till Carl Barats inledning, men vi såg andra halvan och det var skitbra. Avslutningen med ett par Libertinesdängor var häftig.

A Camp var bra, men jag skulle hellre sett dem på ett mindre ställe än den stora scen man nu tog i besättning. Det bästa från de två skivorna man gjort spelades och en trevlig duett med Kristoffer Åström bjöds det också på.

Vi tog en vilopaus i gräset med ett par delikata remmar, man blir trött i benen av att gå och stå.

Sedan blev det en snabbvisit på Johnossi. Först genomled vi lite Monster Magnet, men det var inte vad jag hoppats på.

Soundtrack of Our Lives, jag hade glömt hur otroligt bra de är live. Tyvärr spelade de bara en timme, men det var nog gårdagens bästa timme. Ebbot är oerhört cool och de andra i bandet är inte långt efter.

Sedan var det dags för Thåström, inte det enklaste att fota. En riktigt bra spelning var det i alla fall, med en del oväntade låtinslag.

När Thåström spelar låtar som Var E vargen, Alla vill till himlen och avslutningsvis Die Mauer, ja då blir man glad.

En mycket bra avslutning på festivalens första dag. Idag håller vi tummarna för Pete.

Dagens låt: Babyshambles - Delivery, hoppas, hoppas, hoppas.

Moz på Hovet

Nu är vi hemkomna efter en mycket, mycket bra spelning på Hovet av Morrissey. Jag är mycket nöjd med det vi fick se under gårdagskvällen.
Till att börja med var det första gången jag såg Moz som han hade med sig ett förband som var helt okej, tidigare har det varit ganska dåliga band han dragit med sig, men nu höll de ganska bra nivå och det gjorde väntandet på huvudakten lite lättare. Mellan förbandet och Morrisseys intåg spelade man upp musikvideor på den stora duk som förbandet hade sin backdrop på, ett smart sätt att få tiden att gå på ett mer intressant sätt än att bara spela musik i högtalarna. Strax före halv nio åkte duken ner och där bakom stod Moz med sitt band och körde igång. Första låten man spelade var Smiths legendariska poplåt This charming man, det var första gången jag hörde den live och även om gitarrerna är tyngre nu än de var när Smiths gjorde den så var den en riktig höjdare. Spelningen fortsatte sen med en blandning av låtar från den senaste skivan och låtar från tidigare skivor, ett mycket bra urval. Låtarna från nya skivan lyfte sig ett snäpp när de spelades live, speciellt Sorry doesn´t help us och Black cloud. Att Irish blood, english heart och makalösa Life is a pigsty gör sig bra live visste jag sedan tidigare, men det hindrade mig inte från att stå där och nästan ha gåshud på armarna när de spelades. Det är ofrånkomligt att man saknar låtar när Moz spelar, han har gjort fruktansvärt mycket bra och det är omöjligt att få med alla låtar när det är dags för spelning. Visst hade det suttit fint med kanske någon låt till från Vauxhall and I, eller någon till gammal Smiths, men samtidigt kändes ingen av låtarna han spelade onödiga. Extranummer den här gången var First of the gang to die, den hade jag kunnat tänka mig i det ordinarie setet och sedan haft en äldre låt som extranummer, men den låten börjar ju också få några år på nacken nu. Bandet han har med sig på turné nu är lite tyngre än tidigare, men jag tycker att det fungerar bra, speciellt live. Basisten var ganska underhållande att titta på, speciellt hans ståbassolo. Jag kunde inte riktigt bestämma mig om hans försök att se cool ut lyckades eller inte, men rolig att titta på var han i alla fall.
Morrissey har ganska nyligen fyllt 50 år, ändå var rösten klockren, inga ålderstecken där inte.
Idag är det Peace & Love som väntar, dagens tre viktigaste för mig är Carl Barat, A Camp och Thåström. Soundtrack of our Lives kommer också att bli roligt. I morgon är det Petes dag på festivalen.

Dagens låt: Morrissey - Irish blood, english heart, liveklipp från igår, mäktigt!

Gå klocka, gå

Tiden gå verkligen inte fort fram när man vill att den ska göra det. Jag sitter just nu hemma i soffan och väntar på att klockan ska bli två, då kommer Malin och hämtar mig. Sedan ska vi sätta sikte på Stockholm och bege oss iväg för att uppleva Morrissey på Hovet. Att bara sitta och invänta klockan är inget bra sätt att för att få tiden att gå, så snart ska jag nog ta tag i något att göra medan jag väntar. Jag glömde toaletten när jag städade igår, så den står överst på listan över saker att göra.
Enligt P&L:s hemsida har Kooks ställt in sin spelning på festivalen pga sjukdom, det var en riktigt trist nyhet. Jag har lyssnat en hel del på deras skivar och spelningen de skulle göra på torsdagen var en av de som jag såg fram mest emot under hela festivalen. Som tur är finns det fortfarande massor av band som jag längtar efter att få se under veckoslutet. Nu när Kooks inte kommer slipper jag i alla fall gräma mig över att jag inte hinner se hela Soundtrack of our Lives.
Jag såg på internet att Libertines hade haft en reunionspelning i England ganska nyligen, både Barat och Doherty är på plats i Borlänge, är det att hoppas på för mycket att de ska gästa varandra? Jag hoppas i alla fall.

Dagens låt: The Libertines - Up the bracket, som sagt, hoppas kan man alltid göra.

Johnson in

Det är många rykten i fotbollsvärlden nu, men igår fick i alla fall Liverpool klart med sin första värvning den här sommaren. Det är Glen Johnson som kommer att spela i vår röda tröja nästa säsong, en dyr, men väldigt bra värvning. Johnson var ligans bästa högerback förra säsongen och kommer nog att tillföra oss en hel del, Arbeloa kommer onekligen få kämpa rejält för att få spela många matcher nästa säsong. Om vi får behålla våra spelare och kan lägga till åtminstone en offensiv kraft kommer vi att bli riktigt farliga när det är dags att dra igång Premier League. United kommer att vara svagare nästa år, förlusterna av Ronaldo och Tevez kommer att bli svåra, även om de har en hel del pengar att fylla hålen med. Chelsea kommer att ha ett bra lag, men jag tror inte att Ancelotti är rätt tränare att leda laget. Arsenal kommer att vara med i toppen, men de har inte lika starka trupper som oss, United och Chelskij. City kommer säkert att slänga ut massvis med pengar i sommar, men så länge de inte är i CL kan de inte locka de allra bästa spelarna och kommer nog inte vara ett hot om titeln. Om Mascherano och Alonso stannar kommer vi ha goda chanser att ta hem ligan, hoppas verkligen att de förstår det också.
I morgon är det dags för något som jag väntat på väldigt länge, nämligen Morrisseys spelning på Hovet. Jag och Malin åker ner på eftermiddagen och har sedan en riktig högtidsstund framför oss.

Dagens låt: The Smiths - Half a person, otroligt bra.

Träningstoner

Jag har berört det här området tidigare, men jag måste ta upp det igen, ämnet är musiken man spelar på gymmet där jag brukar träna. Visserligen är jag där för att träna och inte för att lyssna på musik, men det blir trevligare att träna om man inte behöver lyssna på skräp under tiden. Oftast försöker jag koppla bort musiken, men ibland kommer det låtar som inte går att skärma bort hur mycket man än försöker. Igår när jag tränade kom det en sådan låt. Jag hade tränat i drygt 40 minuter och började bli ganska trött när jag hörde i högtalarna att man spelade en technoremix av den redan från början vidriga låten Hej Monica. Det var verkligen inte så att mina krafter ökade när jag hörde vad det var som lät, snarare kan man säga att luften gick ur mig. Techoremixar av gamla låtar är något som jag avskyr överlag, när remixen dessutom görs på en låt som jag hatar blir det än värre. Jag måste nog skaffa mig en mp3-spelare som jag kan använda när jag tränar, för tillfället har jag mp3 i mobilenl, men den vill jag inte svetta ner. Förutom musiken är det i alla fall ett väldigt bra ställe att träna på och i omklädningsrummet får man i alla fall lyssna till både Sophie Zelmani och Jose Gonzalez, det är inte helt fel.
Det är bara två dagar kvar till Morrissey nu, jag längtar.

Dagens låt: The Smiths - Panic
Hang the DJ

Midsommarhelgen

Midsommar är över för i år och det har verkligen varit en lugn och skön helg. Aftonen spenderade vi hemma hos Feg-Per och hans Sofia, det var vårt första besök i deras lägenhet, så det var spännande att se hur de hade det. Eftersom jag tydligen slarvat bort min cykelnyckel, jag hade åtminstone inte någon som passade när vi skulle cykla dit, tog vi en promenad ner till deras hem. Det kändes som att gå igenom en öde stad, det var knappt en människa ute, trots att klockan var halv tio och det var fredagkväll. Tydligen är inte midsommarafton en dag som man spenderar på stan, det fanns å andra sidan inte så många ställen i stan att spendera dagen på heller, allt var stängt. I några hörn satt det ungdomar och pratade, men annars var det inte en själ ute.
Igår hade vi en förmiddag tillsammans med Twin Peaks, vi börjar komma en bra bit in i serien nu och jag tycker fortfarande att den är riktigt bra. Visst händer det en del konstiga saker, men det är inget som man inte köper. Vi har drygt tio avsnitt kvar, det kommer bli en spännande avslutning.
Det är bara tre dagar kvar till Morrissey nu. I förrgår gjorde han sin första spelning under visiten här i Sverige, det var Borås som hade den stora äran att ha honom på plats. Spelningen lär ha varit mycket bra och det var oerhört glädjande att se att Life is a pigsty var med på spellistan, hoppas den hänger med till Stockholm och Hovet på onsdag också.

Dagens låt: The Libertines - Time for heroes
You know I cherish you my love

Midsommar

Midsommarafton idag, det är kanske inget man kan tro när man tittar ut genom fönstret, men om man tittar i almanackan ser det ut att stämma. Det kommer nog att bli en lugn dag för oss, det har varit en ganska späckad vecka och nästa vecka blir det verkligen fullt upp. Förutom Moz och festival såg jag att det är premiär för den nya Transformersfilmen på tisdag, även om jag inte var helt övertygad av den förra har jag tänkt se den nya. Det är ju trots allt några av mina favoritleksaker som ligger till grund för filmen och då måste man ställa upp. Jag hoppas de har slipat på Optimus Primes mun sedan senast, det var en av de saker som jag störde mig mest på när jag såg ettan, förutom att människorna fick ta alldeles för stor plats så klart.
Det kom goda nyheter från arrangörerna av Peace & Love igår, man har flyttat Florence Valentins spelning från onsdagen till lördagen. Det gör att jag inte missar deras spelning och det är jag väldigt glad över. Deras senaste skiva har spelats en hel del här i vår lägenhet och när jag såg dem live, som förband till magnifika Glasvegas, blev jag än mer övertygad om att det här är ett band med hög potential. Spring Ricco är nog den bästa svenska låt som gjorts hittills i år och den kommer nog ligga högt på min lista när det här året ska summeras. Kanske får man se Love Antell hoppa in med Perssons pack på fredagen också, eftersom både han och Niclas Frisk i A Camp var med i bandet vid skivinspelningen och spelar med sina andra band under festivalen kanske man får se hela packet den här gången.

Dagens låt: Hello Saferide - Anna, kanske Annika också dyker upp på Packets spelning.

Röjaren

Idag har jag varit hemma i Hälsingland på besök. Min bil har varit på service hos bilfirman i min hemby, eller egentligen är det grannbyn, under tiden var jag och pappa i skogen och röjde. Det var några år sedan jag hängde på mig röjsågen nu, senast var nog när jag sommarjobbade åt pappa och det är minst 3-4 år sedan. Det är mysigt att komma ut i skogen ibland, speciellt när vädret passar så bra som det gjorde idag. På vägen ut såg vi en älg stå och stirra på oss ute på ett hygge, när vi drack kaffe kunde man höra göken gala för fullt, det kändes verkligen att man var ute i naturen. Jag fick mig ett skapligt träningspass när jag röjde också, till att börja med vägde huggarstövlarna som jag lånade åtskilliga kilo, en rejäl kontrast till mina converse som jag hade på mig innan vi åkte iväg. Huggarbyxorna som jag också fick låna var också rejäla, samtidigt som marken vi jobbade på var ganska sumpig. Man hann bli riktigt trött i benen innan arbetspasset var över. Förutom röjandet har jag hunnit med en promenad med mamma och Plummer, en lunch med två liter jordgubbar som avslutning och ett besök ner till vår nya brygga, där jag och Malin ska kunna sjösätta båten i sommar.
När bilen var färdig åkte jag hemåt, jag tog vägen via Ockelbo för att plocka upp min syster som missat sitt tåg efter arbetsdagens slut. Det kändes som om hela Ockelbo var ute på gatan just när jag skulle åka igenom, men till slut tog jag mig fram till systers kontor. Det kändes bra att vi skulle söderut efter E4:an sen, för det var sjuk trafik norrut. Alla vill tydligen fira midsommar i Norrland.

Dagens låt: Twilight Sad - Cold days from the birdhouse, mycket bra låt det här.

En vecka kvar

Idag är det en vecka kvar till Morrisseys spelning på Hovet. Jag och Malin kommer att åka ner ungefär vid den här tiden nästa onsdag, för att vara på plats i tid till årets viktigaste konsert. Det här blir fjärde gången jag ser Moz, men det var några år sedan nu, så det ska verkligen bli spännande. Den nya skivan, som jag antar att tonvikten kommer att ligga vid när låtlistan sätts ihop, är mycket bra. Den innehåller kanske inte lika många kanonlåtar som Ringeleader of the tormentors, men den känns jämnare och det spelar egentligen ingen roll vilka låtar han väljer ut, alla kommer att fungera. Jag har tittat igenom låtlistorna från Moz senaste spelningar och det verkar som om han kommer att spela en hel del låtar från de äldre skivorna också. Några låtar som gör mig extra glad att se i listorna är Why don´t you find out for yourself? och Some girls are bigger than others. Senast jag såg honom spelade han inget från Vauxhall and I och det verkar det alltså bli ändring på nu, att han dessutom verkar ha plockat ut min favorit från skivan gör mig inte mindre nöjd. Billy Budd är en annan låt från Vauxhall and I som verkar ha spelats flitigt på de senaste konserterna, det får gärna vara likadant på Hovet. Tydligen inleder Moz med This Charming Man, jag kan inte tänka mig en bättre inledning, det kommer att bli suveränt. Det är lite tråkigt att en modern klassiker som Life is a pigsty inte verkar få plats i spellistan, men så är det alltid när man ser Moz, hur mycket han än spelar saknar man alltid någon låt.

Dagens låt: Morrissey - Seasick, yet still docked, spealr han den här i Stockholm också kommer jag vara mycket nöjd.

Spelschemat färdigt

Idag har det varit min första lovdag med tendenser till solsken, när jag och Den Gamle Franken var på stan kunde man se både solen och blå himmel, inte helt fel. Förhoppningsvis fortsätter det så här nu.
Min dag har hittills varit ganska lugn, jag var iväg och tränade en sväng på förmiddag, jag hann även med att träffa Malin i ett par minuter när hon var ner på stan, innan jag mötte upp Den Gamle Franken för lunch. Under lunchen gick vi igenom gårdagens korpmatch, som sensationellt nog slutade med vinst för oss. Nu har vi vunnit två raka matcher i årets fotbollsserie och det är mycket överraskande, det är första gången som vi vinner två fotbollsseriematcher i rad och det är riktigt roligt. Igår lyckades till och med jag att göra ett mål, som back brukar jag annars inte komma över så ofta på motståndarnas planhalva, men igår kom det ut en hörnretur till mig som jag lyckades sätta i nätet. Något måste ha hänt med vårt lag, först slår vi poängrekord i innebandyn och sedan inleder vi fotbollen med två raka segrar. Helt plötsligt är CSKA en klubb att räkna med.
Nästa fotbollsmatch kommer jag dock att missa, det är nämligen samtidigt som Peace & Love. Idag släppte de äntligen spelschemat och det ser bra ut. Det är egentligen bara två krockar som jag är lite bitter över. Dels spelar Pete Doherty och Fatboy samtidigt, inget svårt val att göra, men jag hade gärna sett Fatboy också. Den andra krocken är Moneybrother och Razorlight. För en vecka sedan hade det inte gjort mig något, men eftersom det inte var så mycket spännande på lördagen kollade jag upp Razorlight och gillade det jag hörde. Nu krockar de alltså med Moneybrother och det är en konsert jag inte tänker missa, det är bara att hoppas på fler chanser att se Razorlight. Kooks och Soundtrack of our Lives går in i varandra lite grand, men jag kommer hinna se delar av båda i alla fall.
Fredagen ser otroligt bra ut, först Perssons Pack, sedan följer Parken, Henry Rollins, Pete Doherty, Babyshambles, Cult of Luna(som mina medresenärer säkerligen vill se), Deportees och sedan lite Turbonegro. Jag fattar inte riktigt varför Babyshambles bara får en timme i speltid när Mando Diao har nittio minuter och Ulf Lundell hela två timmar, men man kan inte vara nöjd med allt. Det kommer att bli en kanonhelg.

Dagens låt: Babyshambles - Delivery, fredagen blir grym.

Twin Peaks

Första helgen på mitt sommarlov har mestadels bestått av regn, igår regnade det konstant och det lockade inte direkt att gå ut. Vädret gjorde att jag och Malin höll oss in under gårdagen, vi började då titta på en serie som jag borde ha sett för längesen, nämligen Twin Peaks. Twin Peaks gick på tv när jag var mindre, men för mig brukade det betyda läggdags. Jag var alldeles för liten för att se serien, den gick sent och innehöll mord, inget för mig på den tiden alltså. Mamma och pappa tittade och jag minns att de gillade den.
När Malin fyllde år fick hon hela serien på dvd av mig och nu har vi kommit igång med tittandet på allvar. Vi har sett piloten och tre avsnitt och jag kan inte säga annat än att det är en fenomenal serie. Det är verkligen karaktärer som man lägger på minnet, många som är speciella och har konstiga saker för sig. Kyle MacLachlan är suverän i huvudrollen, jag minns att jag sett honom i en del småroller förut, men han har aldrig varit i närheten av att hålla den klass som han gör här. Han tar över så fort han kommer i bild, då är ändå konkurrensen hård. Dialogen i serien är en annan sak som jag gillar, det är främst MacLachlan som dominerar där också, men det är inte bara han. Det går inte att nämna Twin Peaks utan att ta upp musiken, den ger verkligen stämningen en extra skjuts. Jag har hört många säga att det ballar ur lite grand under säsong två, men säsong ett verkar hur bra som helst och jag ser fram emot de sista avsnitten. Så länge man har kvalitetssaker att se på tv gör det inget att det regnar, ikväll när vi har korpmatch får det dock gärna vara uppehåll.

Dagens låt: Morrissey - Why don´t you find out for yourself, nu är det bara en dryg vecka kvar.

Kaffekampen

Det var någon konstig fikakamp i Gävle idag, tydligen mötte man Kalmar i någon match om att få flest människor att fika, lite oväntat inslag i dessa hälsotider. Gävle ville tydligen inte vinna matchen eftersom man använde ett effektivt vapen för att hålla människor borta, nämligen ett liveframträdande av Patrik Isaksson. När jag kom från träningen passerade jag den här tillställningen och Isaksson stod då och skrålade för fullt på scenen, publiken var väl ganska lätträknad. Jag hade inte druckit kaffe på flera timmar och var på väg hem för att göra i ordning en kopp, då såg jag en skylt där det stod att det var gratis kaffe om man gick in i ett tält vid den där fikakampen. Det var ett tufft beslut att ta, antingen lida en extra minut av Isakssons musik, men samtidigt få en kopp rykande hett kaffe på en gång, eller gå hem och brygga kaffe, vilket skulle medföra att jag fick det åtminstone tjugo minuter senare. Det som fick mig att väga över till det första alternativet var att jag hade musik i mina öron ändå, i mina hörlurar hade jag Babyshambles och även om de nästan överröstades av skiten som spelades på scenen lindrade de i alla fall mitt lidande. Jag gick in i tältet, fick min kaffe och gick sedan snabbt därifrån. Det här är nog gränsen för hur långt man kan gå för att få en kopp kaffe.

Dagens låt: Babyshambles - There she goes, min räddning från skitmusiken

Doors och Doherty

Igår var jag och Malin på spelning här i Gävle, det var ett gäng lokala förmågor som hade en konsert för att hylla The Doors. Trots att man spelade på ett ställe som kan vara stans sämsta konsertlokal var det en riktigt trevlig spelning. Jag tycker mycket av det som Doors gjort är skitbra, men det finns samtidigt vissa bitar som är mycket tråkiga. När det blir instrumentalt och utdraget tröttnar jag, men när man klämmer ur sig låtar som Touch me, en av de absolut bästa låtar som gjorts, kan man ta att det inte är bra hela tiden. Spelningen var uppdelad i två delar, med en paus i mitten, en bra idé med tanke på att det blev väldigt varmt i trängseln kring scenen. Att få komma ut och andas in lite ny luft kändes bra efter en knapp timmes musik.
Det är mindre än två veckor kvar till Peace & Love nu och jag antar att det är därför som Pete Doherty har blivit högvilt i den svenska pressen igen, sedan Babyshambles spelning presenterades har han stått med i skvallerpressen varje dag. Trots att jag vet att de överdriver kan jag inte låta bli att bli lite orolig, det vore inte första gången som bandet ställde in en spelning om det skulle bli så att man inte tar sig till Borlänge. Jag både tror och hoppas att spelningen blir av, de uttalanden som arrangörerna gjort tyder på det också och det känns bra. Babyshambles är ett av de band jag lyssnat mest på under det senaste året och jag har verkligen längtat efter en chans att få se dem live. Nu har chansen kommit och jag skulle bli mycket besviken om det inte blir något av den.

Dagens låt: Babyshambles - Fuck forever, den här hoppas jag verkligen få höra under P&L

Nya Kilafors

I morse klev jag upp tidigt, anledningen till det var att jag skulle på snabbvisit till Hälsingland för att besöka mina gamla elevers skolavslutning. För att inte behöva passa tågtider hit och dit tog jag bilen. Några mil innan byn där skolavslutningen var ligger min hemby, när jag åkte igenom den fick jag en smärre chock, det är ingenting som är sig likt längre. Kilafors, som byn heter, har sett nästan likadan ut under hela mitt liv. Det har varit så långt mellan förändringarna att man reagerat när ICA bytt skylt, men nu börjar det bli nytt liv i byn. Det började förra sommaren med rockfestivalen, som kommer tillbaka den här sommaren och nu är ännu större, och nu har man gjort om centrum totalt. Till att börja med har man byggt en rondell mitt i byn, den kommer senare att prydas med en staty av djävulen, om jag fattat det hela rätt. På ena sidan vägen har man gjort upp stor plats för turistinformationen, som numer inte känns riktigt lika överflödig som för några år sedan. På den andra sidan har man rivit macken och i stället byggt en stor konsumaffär, man har dessutom fixat till en större parkering vid grillen. Förändringarna har gått riktigt snabbt, men de gör det onekligen mycket roligare att åka igenom byn. I stället för att dö ut, som man ett tag fruktade när macken skulle läggas ner, har den levt upp på nytt.
Avslutningen var trevlig, det var roligt att se mina gamla elever gå ut nian, de var en väldigt sympatisk klass när jag hade dem och därför kändes det givet att besöka deras sista dag som högstadieelever.
Ikväll ska jag och Malin ner på CC och se ett tribute band till The Doors, det blir nog underhållande.

Dagens låt: The Doors - Touch me
Im gonna love you
Till the stars fall from the sky

Terminsslut

Idag jobbar jag min sista dag innan sommarlovet, i morgon ska jag iväg till mitt gamla jobb på skolavslutning, så då kommer jag vara ledig. Det känns lite knepigt att det är sommarlov på gång, speciellt när man tittar ut och ser spöregn och vattenpölar. Sommaren känns ganska avlägsen, men det går ju fort så här års, så förhoppningsvis är den här till Peace & Love i alla fall.
Jag har inte riktigt smält det sena släppet av Babyshambles än. Igår morse var oboyen slut, så jag fick inte min dagliga dos, när jag kom ut stod regnet som spön i backen. Det kändes verkligen inte som en dag som skulle sluta med succé, men så kom Babyshambles och allt svängde. Fredagen på P&L, med Babyshambles, Pete Doherty och Henry Rollins, kommer att bli en otroligt häftig dag, hoppas verkligen att Rollins inte krockar med någon av Dohertys uppträdanden.
Dagens arbete har mestadels bestått av inventering, det är inte speciellt roligt att räkna böcker och kolla nummer, men det är väldigt skönt att ha det gjort när terminen drar igång igen i början av augusti. Kvar att göra innan jag kan ta lov är städning av skrivbord och diskning av mina fina mugg. Det borde jag hinna med i eftermiddag. Igår var det någon som dumpat en pekpinne på mitt skrivbord, jag tror inte att den som gjorde det vet hur tacksam jag är för det. Jag har varit utan pekpinne i över en termin och det slipper jag gärna vara med om en gång till.

Dagens låt: Babyshambles - french dog blues
My love, my she sits with me
I love, love her company

Babyshambles

Idag kom det en riktig överraskning från arrangörerna av Peace & Love. Jag trodde att alla band var presenterade, åtminstone alla stor band, men så var det inte. När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av nyheten att Babyshambles kommer att spela på festivalen och det är riktigt häftigt. Det har länge varit klart att Pete Doherty skulle spela solo under fredagen, nu blir det två spelningar för honom under samma dag och som stort fan av hans musik kan man inte annat än njuta av den nyheten. Babyshambles skulle ha spelat på festivalen för två år sedan, men fick då ställa in, hoppas verkligen att de kommer den här gången. Jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av att trycka in alla band jag vill se under festivalen och jag börjar förbereda mig på att jag kommer behöva välja bort band som jag egentligen skulle vilja se. Babyshambles kommer jag inte att välja bort, det är en sak som är säker.

Dagens låt: Babyshambles - Pipedown, fredagen på P&L kommer att bli kanon.

Körkort

Det är första veckan utan elever på jobbet nu och då ska man göra allt som inte hinns med under terminen, idag har det jobbet mest bestått av att ta ner gamla, dåliga persienner. Det är lite ovant att ha en skruvmejsel som arbetsverktyg, de gånger i mitt liv jag haft det är ganska så lätträknade. I fjol jobbade jag med att byta gardiner i klassrummen under den här veckan, så det här är alltså en vecka när man gör sånt som aldrig gör annars. Det känns verkligen att sommarlovet är i antågande, det är ganska svårt att få saker gjorda, men samtidigt är det skönt att kunna göra saker i lugnt tempo.
Förutom att Malin fyllde 22 igår inträffade en annan stor sak, hon tog nämligen sitt körkort. Vi har inte hållit på med körträningen speciellt länge, Malin har varit en lättlärd elev. Det kändes lite speciellt igår när jag såg bilen åka iväg när hon lämnat av mig på gymmet, tidigare har jag alltid suttit vid sidan om henne när hon kört, men nu fixar hon det alltså utan min hjälp och det är riktigt roligt. Jag minns att det var en häftig känsla första gången jag körde själv i bilen och jag måste säga att det var häftigt att se Malin köra iväg igår också, för bara ett halvår sedan körde vi runt på parkeringen vid mitt jobb och tränade på att starta och nu kör hon själv. Häftigt, som sagt.

Dagens låt: Razorlight - America, den här gruppen ska jag också försöka hinna se på P&L

Malin 22

Idag fyller Malin år, det ska givetvis firas.

Dagens låt: Band of Horses - No one is gonna love you(more than I do)
Anything to make you smile

Skrik och skräp

Jag blev nästan döv härom dagen. Jag var nere på nian för att köpa en hudkräm åt mamma på Bodyshop, när jag var på väg ut passerade jag en mamma med sin dotter. Det var alldeles vid dörren ut mot torget som jag gick om dem och precis när jag skulle gå ut fick jag höra ett ljud som fick mig att tro att mina trumhinnor skulle sprängas. Den lilla dottern hade antagligen inte fått som hon ville där inne i affärerna och kände nu för att berätta det för sin mamma, och för resten av hela byggnadens besökare. Det skrik hon klämde ur sig var helt sanslöst högt, det var ett ljust och skärande skrik, till min förvåning höll alla fönsterrutor och, som tur var, även mina öron.
Om mina öron var nära att spricka härom dagen så höll mina ögon på att gå sönder igår, när jag tittade på Sveriges match mot Danmark. Det finns en väldigt enkel anledninge till att det inte blir något mästerskap nere i Sydafrika för Sverige, det är för många spelare i startelvan som är för dålig. Ytterbackarna i Sverige är makalöst dåliga och man har ett innermittfält som är sämre än någon gång tidigare under min tid som fotbollsintresserad. Dessutom kan jag inte förstå att Christian Wilhelmssom fortfarande får spela i landslaget, han var dålig redan innan han skrev på för det där laget nere i Saudiarabien och nu är han riktigt usel. Det är bara att hålla tummarna för att Maradona tar sig till VM, så får man ett lag att hålla på där ändå. Sverige borde rensa lite och satsa på att ha ett bra lag 2014.
I morgon fyller Malin år, det kommer bli en bra dag.

Dagens låt: Peter Doherty - Last of the english roses, klasslåt, mindre än en månad kvar nu.

Avslutningsdag

Det blev ingen uppdatering igår, anledningen till det var en hektisk med skolavslutning på schemat. Under förmiddagen var jag med min klass i Boulognern här i stan, det var en blåsig stund. Vi kom dit strax innan klockan nio, tio minuter senare hade fotbollen vi tagit med oss tagit plats ute i Gavleån och med hjälp av den starka vinden blev den kvar där ute, det var omöjligt att få tag på den. Därefter följde en timme med något som jag ogillar, nämligen minigolf. Nu gick det ganska bra den här gången, om jag inte minns fel hade jag 48 slag och för att vara på en 18 hålsbana är det ett resultat som jag är nöjd med. Som vanligt är det de där banorna där man ska slå lagomt hårt som sabbar det för mig, så länge man ska slå rakt är det ganska lugnt, men så fort det är precision i hårdhet som gäller är jag illa ute. Jag klarade alla hål den här gången i alla fall och det händer inte ofta när jag spelar minigolf.
När vi spelat färdigt åt vi vår lunch, vi blev inte ensamma med att äta den. Några av mina elever tyckte att det var en bra idé att kasta en bit bröd till fiskmåsarna, det var det inte. Det var säkrast att gå runt och äta, stod man stilla för länge fick man genast sällskap av hungriga fåglar. Flera av mina elever ställde sig under paraplyer och åt, för att inte bli prickade av måsarnas avföring.
Vi var där till tolv, sedan fick barnen åka hem och göra sig i ordning för skolavslutningen, som gick av stapeln vid halv fem på eftermiddagen. Det var en trevlig tillställning som avslutades med tårta i klassrummet, jordgubbstårta är aldrig fel och speciellt inte när man hetsätit sin lunch med filmscener från Hitchcocks Fåglarna runt omkring sig. När eleverna gått hem hade vi avslutningsfest med personalen, även det var trevligt.
Nu har mina elever sommarlov, om en vecka är det min tur att gå på ledighet, det ska inte bli helt fel.

Dagens låt: Damien Rice - Blower´s daughter
I can´t take my eyes of you

Paddlad

Igår gjorde jag något som jag inte gjort sedan jag, Den Gamle Franken, Bröll och de andra i Lilltjära var hemma hos Albin och blötte ner oss, nämligen paddlade kanot. Det överraskade mig hur oerhört roligt det var att paddla, jag hade för mig att det var både svårt och jobbigt. Att det inte var lika svårt den här gången kan ha berott på att jag hade en idrottslärare som satt bakom mig och skötte styrandet, medan jag kunde fokusera på att paddla. Det hade varit ganska illa om det inte hade varit mindre jobbigt den här gången än senast, med tanke på att jag var kanske tio år senast jag paddlade och i och med det lite starkare. Hur som helst, trots att det kom en liten regnskur var det skoj att paddla, kanske blir det fler gånger i sommar.
I morse när jag gick till jobbet var det uppehåll, när jag gått i ett par minuter började det regna och det har inte slutat än. Jag hann bli ganska blöt innan jag kom fram till jobbet, så lite bitter var jag när jag kom ner i fikarummet, men min bitterhet gick över ganska snabbt. Vaktmästaren var nämligen tillbaka och det innebar att jag äntligen fick fylla på min kaffenyckel. Mina dagar av tiggande var äntligen över, jag kunde använda min egen nyckel för att få mitt kaffe och det hade jag saknat.
I morgon är det skolavslutning, det kommer nog att bli trevligt. Först ska vi spendera förmiddagn med minigolf, det är inte riktigt min grej, men det kommer nog bli bra det också.

Dagens låt: Morrissey - Munich Air Disaster 1958, tjugo dagar kvar, snart så är det dags.

Inget kaffe

I fredags hade jag bara två kronor kvar på min kaffenyckel här på jobbet, det är vaktmästaren som fyller den åt en när man är behov av påfyllning. Jag sa till honom att jag behövde fylla på min nyckel i fredags, men eftersom jag hade lite kvar bestämde vi oss för att ta det på måndagen. Igår kom jag till jobbet, tog den sista koppen som fanns kvar på nyckeln, sedan fick jag reda på att varktmästaren var hemma sjuk. Han har i princip inte haft en sjukdag sedan han började jobba här och att han tar sin första just den dagen när min kaffepeng är slut kändes mycket bittert. Resultatet av det här blev att min kaffekonsumtion igår minskade rejält, jag tiggde till mig två koppar av en kollega, men sen blev det inte mer. Idag har jag endast druckit en enda kopp och det är nog något slags rekord för mig sedan jag började jobba. En kopp till ska jag nog kunna tigga till mig idag, men jag hoppas verkligen att mannen med kaffepengen är tillbaka i morgon, för det är inte roligt att gå och be andra om kaffe.
Idag tog jag bilen till jobbet utan att vara småsjuk för första gången den här terminen, anledningen till det var det urtrista väder som var utanför fönstret när vi vaknade i morse. Från skinande sol till regn, tydligen ska vädret vara lika dåligt i morgon, då jag och min stukade hand ska paddla kanot ute i Högbo.

Dagens låt: Vampire Weekend - I stand corrected
I´ll take your hand right in mine

Handskadad

Jag gjorde en av mitt livs få fotbollsräddningar igår när vi spelade träningsmatch med CSKA, tyvärr gjorde jag den på ett sådant sätt att jag stukade handleden. Nu är alltså min vänstra hand ur funktion under några dagar framöver och det känns lite trist, nu när man äntligen kommit igång med träningen. Räddningen var i alla fall riktigt stilig, som hockeymålvaktsplock på ett närskott, i efterhand ångrar jag dock att jag tog den. Vi vann matchen tämligen enkelt till slut och jag tror att ett insläppt mål där inte hade gjort speciellt mycket för utgången.
Tyvärr medför skadan också att jag missar kvällens seriepremiär i korpen, lite bittert med tanke på att det var den matchen vi tränade till.

Dagens låt: The Deportees - Turn back time, bra skiva är det, bandets nya.