Wednesday, October 29, 2014

Kritisera, men stötta

Brendan Rodgers, Mauricio Pocchetino och Jürgen Klopp, tre av fjolårets stora tränarnamn, har alla tunga tider nu. Spurs underpresterar grovt, Dortmund har gjort en mycket dålig säsongsinledning och hur det ser ut för vår del har såklart alla som läser det här koll på. Genast börjar klagomålen hagla och kritik måste finnas, speciellt nu när den är befogad, men jag har på flera håll sett hur det ropas på avgångar hos alla dessa tre tränare, så kort minne har alltså vi fotbollssupportrar. Det är inte många månader sedan Rodgers hyllades som ett geni, vi spelade ligans mest underhållande fotboll och var ett dåligt fotfäste från att ta hem vår första titel på 25 år. Nu ser man i stället kommentarer om att det var tack vare Suarez vi kom till Champions League och även om han i högsta grad var en bidragande orsak är det väldigt knepigt hur man kan bortse från det Rodgers själv bidrog med.

Det är egentligen ingenting som fungerat bra den här säsongen och huruvida Rodgers behöver hjälp med att stadga upp defensiven eller ej låter jag vara osagt, men att det ens finns en diskussion kring hans vara eller icke vara som tränare är bisarrt. Säsongen har precis börjat, vi har otroligt många nya spelare, vi har flera spelare som haft VM-spel under sommaren, de flesta av dem för första gången. Att nyförvärv inte kommer rätt in på en gång är inte direkt unikt och att spelare presterar sämre direkt efter ett mästerskap är inte heller någon nyhet. Det här betyder inte att jag är säker på att alla våra nya spelare kommer att lyckas, men de behöver ges tid. Det här betyder inte att jag är säker på att partnerskapet Gerrard/Henderson kommer att bli lika lyckat som under fjolårssäsongen, men det är för tidigt att avskriva det som ett alternativ. Vi har förlorat Suarez, även om vi alla hoppades på motsatsen visste vi nog alla innerst inne att det skulle märkas rejält. Att vi dessutom spelat de flesta matcherna utan Sturridge har inte direkt underlättat i byggandet av en stabil offensiv.

Champions League är en nyhet för Rodgers och för de flesta av spelarna i truppen, det kommer givetvis att påverka våra prestationer. Under förra säsongen hade vi vanligtvis en match i veckan och vi kunde alltid fokusera på nästa ligamatch i god tid, vi har inte alls samma förutsättningar i år och allt vad det gör med träningar och rehab är något som vi måste lära oss, det fungerar såklart inte perfekt på en gång. Matchen mot Real i onsdags tog såklart på krafterna, även om det inte såg ut som om vi gjorde av med så mycket kraft, och när vi sedan hade match i ligan tre dagar senare kändes det säkert i både ben och huvud. Från att jobba med en liten trupp och få matcher måste Rodgers nu jobba med en stor trupp och många matcher, det kommer ta ett tag innan han får det att klicka. Vi hade det som en fördel under förra säsongen att våra konkurrenter i toppen spelade fler matcher, nu är det upp till oss att klara av den utmaningen.

Brendan Rodgers är säker minst lika missnöjd som vi supportrar, han vet vad som förväntas av honom och laget. Rotationen både på spelare och uppställning är ett tydligt tecken på att han letar efter en välavvägd uppställning. Vår offensiv är i dagsläget inte så pass stark att vi kan lämna försvaret i så utsatta lägen som vi gjorde under förra säsongen, då visste vi att vi skulle få chanser att göra fler mål. Nu när det börjat knackigt är det såklart viktigt att visa stöd, kritisera men visa stöd. På sociala medier de senaste dagarna har jag vid flera tillfällen sett hashtaggen #sackrodgers och det är något jag stört mig på, det är otroligt enkelt att skriva YNWA när vi står med tio raka segrar, men det är nu det är läge att visa att man står bakom laget.

Kanske kan Balotellis och Lovrens mål i gårdagens match lyfta dem en aning och det skulle såklart betyda otroligt mycket för laget, de är trots allt de två nyförvärv som är i störst behov av att prestera direkt. Kanske lyckas de, kanske misslyckas de, men vi kan inte nu slå fast att sommarens transfers var ett misslyckande, vilket jag också sett göras i sociala medier. Det är inte konstigt att man har höga förväntningar efter förra säsongen, men det är helt andra förutsättningar i år. Vårt fokus bör ligga vid att nå Champions League och i det racet är vi i högsta grad med, nu väntar några viktiga omgångar där vi har lite mindre svårt motstånd än våra huvudkonkurrenter. Bortsett från Chelsea möter vi inga av de tuffaste lagen den närmaste tiden, vi har således ett bra läge att koppla grepp om de åtråvärda platserna i toppen. Det bästa vi fans kan göra under den tiden är att backa upp laget, att hoppa på #sackrodgers-tåget bör inte vara ett alternativ.



Sunday, October 19, 2014

Vinst med bitter eftersmak

Segrar i sista minuten brukar smaka oerhört gott, men dagens tre poäng mot QPR ger en ganska bitter eftersmak. Även om vi lyckades vinna den här mediokra matchen finns det väldigt mycket som oroar.
Defensiven var ännu en gång under all kritik, både som enhet och på de mer individuella planen. Dejan Lovrens insats är nog hans sämsta hittills i vår tröja, under den andra halvlekens inledning lyckades han på kort tid tajma två höjddueller så pass fel att han missade sina nickförsök med flera decimeter. Jose Enrique gjorde även han en insats som man snabbt vill glömma, vid det första målet gör två rejäla misstag och under hela matchen kändes hans beslutsfattande mycket tveksamt. Samspelet i backlinjen saknades helt och det var ett under att vi inte släppte in mål innan Vargas sena kvittering. Vi känns otrygga både med och utan boll och att en spelare som Bobby Zamora kan orsaka oss sådana problem känns inte bra inför mötet med Cristiano Ronaldo på onsdag.
Offensiven var även den minst sagt blek. Balotellis frustration var tydlig, han tog många felbeslut och när han väl fick klara målchanser fanns inte skärpan där. Det är uppenbart att han behöver göra ett mål, men hur det ska kunna ske när han inte ens kan slå in en boll i öppet mål är svårt att sia om. En sak jag reagerade över i hans spel var hans halvhjärtade försök till press, vid flera tillfällen startade han den alldeles för sent. Han har en tendens att vänta tills motståndaren har kontroll på bollen innan han ens försöker pressa, i stället för att vara där redan när bollen är på väg att dimpa ner och på så sätt försvåra för backen och kanske till och med vinna bollen. Det är inte rättvist att jämföra hans teknik och avslut med Suarez, men vi måste kunna kräva en arbetsinsats som är i närheten av fjolårets skyttekung. Det Balotelli kan ta med sig är att han i alla fall är där i samband med självmålen, om Dunne resp. Caulker missat hade läget varit hans, så han är på plats i alla fall.
Av avslutningen kan man dra två slutsatser, tycker jag. Den ena är att QPR kommer att åka ur, det är precis sådana poängtapp som man får lida av i slutändan av säsongen och om de lyckas lämna en match av den här typen utan poäng kommer de få otroligt svårt att hänga kvar. Den andra slutsatsen är att vårt lag inte alls har samma karaktär som under förra säsongen, det är en sak att man släpper in en sen kvittering en gång, men att göra det två gånger under samma match ska vara otillåtet. Nu lyckas vi ta hem alla poäng ändå, men det var mer tacka vare QPR:s oförmåga än vår förmåga.
Det finns positiva saker att ta med, förutom poängen. Sterling imponerade bitvis och Coutinhos inhopp var första gången den här säsongen han visade prov på det vi vet han kan när han är i form. Att han blixtrade till idag kan såklart hängt ihop med att spelet var klart mer böljande än det varit i de senaste matcher han varit med, han är en klass bättre när det finns lite ytor och inte måste möta ett samlat försvar.
Vi förtjänade inte att vinna den här matchen, men när vi nu gjorde det hoppas jag att den ge oss lite positiv energi inför framtiden. Trots att vi inte alls imponerat hittills är vi i allra högsta grad med i kampen om Champions League till nästa säsong. Om vi ska ta den platsen, om vi ska förtjäna den platsen, då måste vi få ordning på både offensiv och defensiv, såna här gåvor kommer vi inte att få många fler gånger den här säsongen.

Sunday, October 12, 2014

Surr om defensiven

Precis som många andra har jag irriterat mig över de försvarsproblem vi haft den här säsongen, problem som påminner om de vi hade under förra säsongen och inte är speciellt långt ifrån de vi hade under Rodgers första säsong vid rodret. Det finns säkerligen många anledningar till att vi inte kan balansera vår defensiv och mittfältet är såklart en av anledningarna, men när man tittar på vår defensiv ser jag en stor brist i kontinuitet och sätter även ett litet frågetecken för Brendan Rodgers förändringar av vårt försvar.
När Rodgers kom till oss hade vi Pepe Reina i målet och Agger/Skrtel var vårt förstaval som mittbackar, när säsongen var slut Skrtel förpassats till bänken till förmån för Jamie Carragher. Reina hade inte övertygat på Rodgers, som valde att värva Mignolet sommaren som följde. Innan fönstret hade stängt hade vi även plockat in Kolo Toure, Mamadou Sakho och Thiago Ilori. Den säsongen såg vi Agger/Toure spela premiären, några omgångar senare hade vi Sakho/Skrtel som mittbackspar, lite senare hade vi tre mittbackar i startelvan, för att under slutet av säsongen mest satsa på Sakho och Skrtel igen, till viss del beroende på en skadad Agger. I målet gör Mignolet en halvdan säsong, utan att för den delen göra bort sig. I somras kom Dejan Lovren in i mittförsvaret, det skulle visa sig att han var tänkt att gå in bredvid Skrtel och ersätta Sakho i startelvan, samtidigt började också ryktena florera om att Rodgers ville plocka in Victor Valdes på målvaktsposten, för att, antagligen, ta Mignolets plats som förstemålvakt. Under de här åren har vi alltså plockat in en ny målvakt, varit på jakt på ännu en, vi har dessutom plockat in fyra mittbackar, varav två kostat en hel del. Trots de här investeringarna känns inte vår defensiv mer stabil än den var under Dalglish.
Några saker i den här försvarscirkusen gör mig bekymrad, om vi börjar med att se till Martin Skrtels situation. Han har den förste av mittbackarna som Rodgers plockade bort när han tog över, vi var nog ganska många som trodde han skulle lämna klubben efter Carraghers avskedsmatch mot QPR, idag är han helt plötsligt given i backlinjen. Vad var det i Skrtels spel som gjorde att Rodgers till en början inte alls trodde på honom och vad är det egentligen han utvecklat som gjort honom ordinarie nu? Jag har inget att säga om att han har en fast plats i elvan, han är den mittback jag litar mest på, men det är ett underbetyg till Rodgers defensiva bygge att den spelare han själv inte trodde på nu är den som är mest stabil.
Jag är helt för att de som är i bäst form ska spela, men när det kommer till ett mittbackspar håller jag kontinuitet väldigt högt och i dagens Liverpool finns det inte tillräckligt av den biten. Agger och Toure inledde förra säsongen bra tillsammans, en lätt skada på Toure gjorde att Skrtel fick starta mot United, en vass insats senare var han ordinarie. Daniel Agger var en given startspelare, men blev sjuk i samband med en match i fjol, minns inte vilken, därefter vara Sakho ordinarie. Till Rodgers försvar ska sägas att vi haft en del skador i försvaret, men det känns inte som att Rodgers vet hur han vill formera sin backlinje och de spelare han värvar är sällan bättre än de som är tänkta att ersätta. Jag var ingen stor supporter av Daniel Agger, speciellt inte mot slutet, men jag skulle aldrig påstå att Sakho eller Lovren idag känns starkare. På Carraghers plats har både Toure och Skrtel spelat, men ingen av dem har visat upp samma kvalitet som vår legendariske härförare. Går man igenom våra startelvor under Rodgers-åren är det ett faktum att de gånger jag känt mig mest trygg i defensiven är med Reina-Agger-Carragher, de tre spelare som har lämnat klubben, och minst trygg har jag känt mig med Mignolet-Lovren-Sakho, tre spelare som Rodgers köpt in. Det är såklart för tidigt att döma spelare efter så kort tid i klubben, men här kommer jag till mitt sista bekymmer, nämligen att det känns lite som att Rodgers gjort det. Lovren plockades in för att ersätta Sakho, trots att Sakho varit i klubben i mindre än ett år och dessutom varit skadad under perioder, och nu är alltså en värvning av Valdes på tapeten, för att, tror jag, ersätta Mignolet mellan stolparna. Den här strategin ger ingen kontinuitet och om man verkligen tror på sina värvningar måste man ge dem tid. Innan vi kan döma Mignolet måste vi ge honom ett stabilt och samspelt mittbackspar.
Våra konkurrenter i toppen har stabila mittlås, vi har Arsenal med Koscielny-Mertesacker och Chelsea med Terry-Cahill som är otroligt samspelta, i City spelar det ingen roll vem man sätter bredvid bjässen Kompany, det blir bra ändå. Hos oss finns varken en samspelt duo eller en trygg och stabil ledare. Kan Lovren bli ledaren och tryggheten där bak? Jag ställer mig mycket tveksam, men blir gärna motbevisad. Kan Skrtel-Lovren eller Sakho-Lovren bli den där stabila duo vi saknat? Även där ställer jag mig mycket tveksam.
Jag har fullt förtroende för Brendan Rodgers, han har gjort otroligt mycket för oss sedan han kom till klubben, men han har en stor utmaning framför sig när det kommer till att lösa den defensiva gåtan och frågan är om han inte skulle behöva få lite mer hjälp med den biten.

Thursday, October 02, 2014

Tung CL-afton

Den är onekligen långt borta nu, känslan man hade under förra säsongen. Känslan av att ett insläppt mål inte vara någon katastrof, man visste att vi skulle skapa chanser och med stor sannolikhet även sätta några av dem. I gårdagens match mot Basel var det raka motsatsen som jag kände när schweizarna satte 1-0, visst hade jag ett hopp, men jag hade ingen som helst tro på att vi skulle ta oss tillbaka in i matchen. Vi är just nu långt ifrån den form vi visade upp i fjol, spelarnas osäkerhet på planen lyser verkligen igenom och det är få gånger man ser offensiva aktioner man minns. Vi anfaller inte som ett lag, utan som individer. Det är viktigt att komma ihåg att vi har många nya namn i offensiven, men bättre än det sett ut den senaste tiden måste de kunna prestera tillsammans. Visst saknas skadade spelare som Sturridge och Allen en hel del, men med de investeringar vi gjort i sommar borde vi kunna stå emot skador mycket bättre.

Ett problem jag tyckte blev tydligt igår är att flera av våra spelare har hamnat i roller där de inte kommer till sin fulla rätt. Bortsett från Luis Suarez var det Jordan Henderson och Raheem Sterling som imponerade mest på mig under fjolårssäsongen, igår var det inte riktigt lika imponerande. Vår nye vicekapten är en enormt löpstark spelare, både i presspel och i djupled. Han var under förra säsongen viktig i vår defensiv, med sitt slit på mitten, och i vår offensiv, med sina starka löpningar. Den här säsongen har han, med några få undantag, spelat i en roll där han inte kan utnyttja någon av dessa två egenskaper fullt ut. I en djupare utgångsposition bidrar han inte alls på det sätt som vi vet att han kan, hans egenskaper slösas i mångt och mycket bort. Han sköter sin roll bra även nu, men hans positiva effekt på laget är inte alls lika stor. Det är ingen vågad gissning att hans uppgift nu är att täcka upp för Gerrards mer långsamma ben, med tanke på hur blek vår kapten varit under inledningen av säsongen ställer jag mig mycket tveksam till att det är rätt avvägning av Rodgers att spela på det viset.

Sterling var briljant under andra halvan av förra säsongen, han har inlett även den här på ett övertygande sätt. Allra bäst har han varit när han spelat centralt, tyvärr har han på sistone hamnat i en kantroll. Han har skött det helt okej, gårdagens svaga insats kan nog skyllas på trötthet, att han fick nittio minuter var ett felbeslut. När Sterling spelar i mitten av planen har han mycket boll, utmanar och är ett ständigt hot, från kanten har han svårare att komma till riktigt bra lägen och med tanke på att han är vårt farligaste offensiva vapen är det synd. Nu är det visserligen så att Sterling är ung, han  kommer att hamna i svackor under säsongen, så kanske ska man inte dra för stora växlar av att han inte är lika farlig nu som för en månad sedan, men jag tror det hänger samman en hel del med hans position på planen. En central Sterling och en Henderson högre upp i planen är två saker som jag tror skulle göra vår offensiv bättre, det skulle även göra att vår defensiv inte var lika svag. I dagsläget får våra motståndare ta sig ganska ostört över mittplanen, presspelet är inte närvarande på alls samma sätt som under vår magnifika period under inledningen av 2014. Backlinjen har fått ta emot många hårda ord hittills, inte oförtjänt, men de sätts också på en hel del svåra prov, då mittfältet är alldeles för öppet. Med en Henderson som stör spelarna innan de ens fått vända upp skulle det vara klart mycket svårare att vandra igenom mittplanen och komma med fart med vår backlinje.

Det var inget bra Basel vi föll mot igår, de imponerade verkligen inte, men de var tillräckligt kompetenta att visa på de brister vi fortsätter att ha. Jag var inställd på att vi skulle få en tuff start av säsongen, med många nya spelare och vår viktigaste pjäs förlorad, men utvecklingen sedan landslagsuppehållet är mycket oroväckande. Skulle det bli tappad poäng i helgens match står Brendan Rodgers inför en mycket tuff tid, hans tuffaste som manager hos oss. Jag har fullt förtroende för att han kan ta oss hur den här situationen, men det krävs en uppryckning hos många spelare och kanske behöver Rodgers återvända till ritbordet, se över sina alternativ och omvärdera vilka spelare han vill få ut mest av. Det vore oerhört trevligt att få skriva en krönika om en vinst snart, de här förlusterna börjar bli tröttsamma. På lördag är det dags att vända det här!