Första inhoppet såg ringrostigt ut, första starten lovade gott och nu när Phillipe Coutinho var startman i Premier League för första gången den här säsongen visade han varför han i dagsläget är så viktig för oss.

Spelmässigt gjorde vår lille brasse ingen stormatch mot Leicester och det är inget snack om att han fortfarande har en väg att vandra innan han är redo att spela nittio minuter fotboll, men trots det var han i allra högsta grad avgörande när vi lyckades sätta stopp för vår negativa trend. Hans assist till Salahs mål var högklassig, det såg lätt ut när han smekte över bollen till den bortre stolpen och gav vår skyttekung ett läge som förvaltades väl. Samspelet mellan dem kunde man se exempel på redan under försäsongen och det är med spänd förväntan jag ser fram emot att se dem utveckla det här under säsongen. Frisparksmålet höll samma klass även det, han har visat det så många gånger de senaste åren att det nästan känns som 50/50 när han får chansen från liknande lägen. De två målen gav oss det försprång vi behövde för att kunna kämpa med tre poäng hem till Liverpool. Spelmässigt föll Coutinho ur matchen i perioder, men det är inte annat att vänta, med tanke på den turbulenta sits han själv satte sig i under sommarfönstret.

Det känns lite speciellt att se Coutinho spela, jag kan inte komma ifrån att jag tycker sämre om honom nu, efter allt som hänt sedan han senast startade i PL. Fortsätter han att ha den här inverkan på matcherna kommer nog mina känslor för honom att tina igen, i alla fall fram till nästa sommar. Frågan är vad som händer de kommande matcherna, nu är Manés avstängning avklarad och det gör att platsen till vänster i trion där framme är given för honom. Nästa helg kan det således vara så att vi för första gången den här säsongen har Salah, Mané, Firmino och Coutinho startklara samtidigt, om ingen skada skulle dyka upp i CL under veckan såklart. Mycket talar för att vi snart kommer att få se gårdagens matchhjälte i en mer tillbakadragen roll, som en av de tre på mittfältet och det ska bli mycket spännande att se hur det går. De gånger han varit ner och hämtat boll den här säsongen tycker jag han har varit lite för omständlig, samtidigt som spelarna runt honom varit lite för sugna på att ge honom bollen, i stället för att ta egna initiativ, och det är något som måste jobbas bort om det offensiva spelet ska fungera.

Om det defensiva ska fungera i en sådan formation krävs det en hel del av den spelare som jag, över nittio minuter, höll som den bästa under gårdagen, nämligen Jordan Henderson. Han har haft en tung start på säsongen vår kapten, det har även jag, som oftast är snabb att försvara honom, märkt. Skadorna han haft de senaste säsongerna har satt sin prägel på honom och han har haft svårt att hitta sin position på planen, frustrationen har lyst om honom och kritiken har börjat komma mer och mer mot honom i takt med de svaga insatserna. Igår gjorde han dock precis en sådan insats som jag vill se från honom. Han vann närkamper, deltog i speluppbyggnaden och gjorde det vi haft så svårt med under stora delar av säsongen, nämligen rensade bort bollar från utkanten av straffområdet. Dessutom visade han prov på det som fick många fans att acceptera honom, efter en tuff första tid i klubben, nämligen en magnifik långlöpning, som avslutades med ett kyligt 3-1-mål. Henderson behövde verkligen det här och Liverpool behövde den här insatsen från honom. Just hans bollvinnande och städande kring eget område kommer att bli väldigt viktigt om vi nu ska kunna få en bra balans i laget, med Coutinho som en av tre på mittfältet. Vi har haft problem på mitten av planen tidigare i år och det har inte gjort vår hittills darriga backlinjes vardag lättare.

Man kunde lätt se att den här vinsten betydde mycket för spelarna, man kunde se att den betydde mycket för Klopp och jag kände hur jag själv pustade ut lite mer än vanligt när domaren blåste av matchen(och det berodde inte att på tvåan var avgörande för att jag skulle hämta hem mina 34 kronor för elva rätt på stryktipset). Segern var viktig, den satt längre inne än vad den borde behövt göra, men det brukar ofta kunna vara så när man är inne i en negativ trend och inte får något gratis. Nu får laget gå in i ytterligare en vecka med två tuffa bortamatcher med lite vind i seglen och det behövdes.

Det första baklängesmålet kändes mycket onödigt, Moss friade i en tveksam närkamp och Klavan hamnade fel. Trots att vi hamnade efter kändes matchen helt öppen och Salah hade Otamendi under stor press. Ett rött kort på Otamendi kändes verkligen inte långt borta, då han ofta var steget efter. Sedan kom situationen som avgjorde matchen.

Åsikterna går isär huruvida utvisningen var rätt eller inte, i brittisk media var många på det klara med att det var en alldeles för hård dom, i den svenska sändningen var man lika säkra på det motsatta. Personligen tyckte jag först att det var en helt felaktig utvisning, för att sedan svänga när jag såg reprisen, för att sedan återigen vackla när jag läste åsikterna i brittisk media. Huruvida det var rätt eller fel kommer när säsongen summeras att vara sekundärt, det som kvarstår är ett resultat som inte alls är smickrande för oss. Jag kan dock störa mig på att man på flera håll tar upp det faktum att Ederson blev skadad som argument för att det var utvisning, det är ett bevis på att smällen tog illa, inte ett bevis på att det var en vårdslös satsning.

Det går att argumentera för båda sidor kring Manés utvisning, men det är dock svårt att argumentera för att utfallet i situationen blev helt matchavgörande. Innan den olyckliga kollisionen var det en helt öppen match, där City hade mest boll, men där vi ställde om på ett bra sätt. Efter utvisningen var det en helt annan match, luften gick ur oss totalt och målen duggade tätt när City, relativt ostörda, fick upp farten på sitt passningsspel. Även om det är förståeligt att man tappar fokus när matchen är avgjord är det inte acceptabelt att göra det som vi gjorde under matchen. Man är skyldiga fansen en bättre insats, vi måste vara mer professionella än att vi låter målen ramla in bakom Mignolet. Var fanns ledaregenskaperna i laget? Även om Klopp gjorde klart med sina byten att det var matchen i veckan som gällde efter 0-2 hade jag önskat se spelare på planen som gick in med 100% i det som hände på planen, åtminstone 90%, eller 75%.

På spelarnivå tycker jag det är svårt att gå in och hänga ut enskilda spelare, i en match av den här typen är det som lag man rasar igenom och det är svårt att se tillbaka på den här insatsen med annat än avsmak för vad det i i slutändan landade i. Släpper man in fem mål är dock ofrånkomligt att defensiven kommer upp till diskussion, att Klopp startade Klavan mötte viss irritation från många supportrar redan innan matchstart och det är klart att de känslorna inte blev svagare när siffrorna rann iväg som de nu gjorde. Har man en sårbar defensiv, som vi har, är fokus och inställning oerhört viktigt, när man släppte på det under den andra halvleken blev det smärtsamt att titta. Skuggan ska såklart inte bara falla på backlinjen, vårt mittfält slutade helt sätta press på Citys spelare och både distansskott och inspel fick slås helt ostörda. Möter man då klasspelare som De Bruyne och Aguero blir det till slut mål. Man får inte låta sig nedslås så av ett rött kort, det är aldrig okej att ge upp.

Nu går vi mot en bortamatch mot Burnley, precis som i fjol gör vi det utan Sadio Mané. Vi minns alla hur det gick i fjol, det är nu det är dags att visa att säsongens Liverpool är av ett annat virke. Poängmässigt är det givetvis ingen katastrof att förlora borta mot City, men om vi inte kan tända om för matchen mot Burnley har vi problem. Det är tur att vi har en CL-match i veckan, en snabb chans att visa vad vi egentligen går för och en möjlighet för oss alla att få hjälp med att glömma bort den här matchen på Etihad så fort som möjligt.