Loppisfynd ännu en gång

I morse när jag vaknade kände jag mig oerhört tung i benen, ganska snart kom jag på anledningen, det var givetvis gårdagens thaiboxning som gjorde sig påmind. Framsidan av låren var inte speciellt sugna på att röra min ben framåt, men efter lite övertygelse tog jag mig upp ur sängen.
Dagen har annars innehållit loppisbesök, det blir en hel del sånt nu när lägenheten snart ska inredas igen. Det blev inga möbler den här gången, men det blev ännu en kvalitativ lp-skiva. Även om skivan inte var så bra som hans soloskivor brukar vara så gjorde Kris Kristofferson en bra insats på duettskivan med Rita Coolidge. På vissa ställen var det en aning tråkigt, men på vissa ställen kommer Kristofferson till sin rätt och en låt som Loving her was easier gör sig alltid bra, det är en klasslåt. Jag fick ge fem kronor för skivan, på Kupan här i Gävle, så jag tvekade inte när jag hittade den i en av de backar som stod i på ett bord längst in i affären. Jag har gjort väldigt många vinylfynd i sommar och samlingen börjar bli hyfsat respektabel, countrydelen består inte oväntat av de här två herrarna. Det är väldigt tråkigt att jag aldrig fick chansen att se Johnny Cash live, men spelningen med Kris Kristofferson som jag och Gorbatjov besökte i fjol kommer jag aldrig att glömma. Kristofferson har en röst som man inte kan ogilla och att se honom stå där helt ensam på scenen med sin gitarr var otroligt häftigt. Spelningen var på Cirkus, dit ska jag och Malin snart och se Last Shadow Puppets, det kommer nog också att bli en otroligt häftig tillställning.

Dagens låt: Johnny Cash - The first time ever I saw your face
And the first time ever kissed your mouth
I felt the earth move
Through my hands
Like the trembling heart
Of a captive bird

Tomas Thaiboxaren

Eftersom jag är uppvuxen med Van Damme-filmer var det med spänd förväntan jag ikväll gjorde min debut som thaiboxare, jag och Malin följde med syster och Ronnie på en träning hos en dojo här i stan. Det var inte speciellt många deltagare på träningen, tror vi blev åtta stycken till slut, men vi som var där fick slita.
Uppvärmningen var ganska lugn, med lite löpning och skuggsparkar och slag, sedan började den riktiga träningen. Ungefär en halvtimme senare låg jag helt utpumpad på mattorna i lokalen och pustade ut efter ett av de jobbigaste pass jag haft på länge. Att det skulle vara jobbigt var jag inställd på, men jag vet inte om jag trodde att det skulle vara så här pass jobbigt. Jag kan inte påstå att jag kände mig som Van Damme när jag sparkade på de kuddar som Ronnie höll upp åt mig, då det dessutom fanns speglar i lokalen såg jag där att jag inte var någon Van Damme. Tränaren var mycket entusiastisk och gick runt i lokalen och gav råd, något som behövdes, då man kanske inte hade en klockren teknik. Ibland hade jag dock lite svårt att lyda hans råd, speciellt då han ville få mina stela ben upp i huvudhöjd. Avslutningen, då vi fick stå och mata slag och sparkar på en sandsäck, var otroligt jobbig och fysen som följde därefter var inte att leka med. Men det var roligt och att det var nyttigt för kroppen råder det ingen tvekan om. Det kommer garanterat att bli fler besök i dojon, men det kommer döja innan jag ger mig på palmer.

Dagens låt: Band of horses - No one is gonna love you(more than I do)
Anything to make you smile

Terminator Salvation...

Det har blivit en hel del filmskrivande här på sistone och det är ofrånkomligt även idag. Anledningen till det är att jag har sett en trailer för Terminator 4, eller Terminator Salvation. Jag kan inte låta bli att bli irriterad över att de ska göra ännu en film, den här gången är man dessutom utan Arnold och jag tror jag talar för ganska många när jag säger att Arnold ÄR Terminator. Man gör inte en Terminator utan honom, så är det bara. När jag var mindre dyrkade jag de två första filmerna och var därför väldigt besviken när de gjorde en tredje film som blev så dålig, givetvis hoppades jag att det skulle ta slut med den pinsamma rullen, men så blev det inte.
Nu ska man ge ut minst en film till. Som gammalt fan kunde jag inte låta bli att känna lite hopp om att de kanske ska återge värdigheten till filmserien, så jag bestämde mig för att kolla upp gänget som ska göra filmen. Regisserar gör en man vid namn McG, inget namn jag kände igen innan, anledningen till det var att hans mest kända filmer innan det här var Charlies Änglar. Alltså, en man mest känd för två skitfilmer ska få göra filmer i samma serie som James Cameron. Redan där känns det lite oroväckande, men det blir värre. De som skriver storyn är minst lika viktig som regissören, där hittar man namnen John D. Branca och Michael Ferris. I deras register finns kalkoner som Terminator 3 och Catwoman, två av de jobbigaste filmer jag sett. Arnold ska som bekant inte vara med i filmen, men en T-800 ska vara med, så vad gör man? Jo, man tar in en annan muskelbyggande österrikare vid namn Roland Kickinger. Om ni någon gång råkat zappa förbi en baywatchparodiserie som går någon gång sent på natten så känner ni igen honom och till och med i en sådan serie klara han av att misslyckas med sitt skådespeleri.
Claire Danes var smart nog att hoppa av filmen, Bryce Dallas Howard tar därför hennes roll från den tredje filmen. Det mest oväntade är att en riktigt kvalitetskådis som Christian Bale ska spela John Connor, vilket känns både oväntat och konstigt. Helena Bonham Carter är också hon med, hon känns också alldeles för duktig för att vara med i vad som verkar bli en skitfilm.
Inte nog med att det kommer en ny Terminator, innan Batmanfilmen visades en trailer för en ny, animerad StarWars. Kan de inte bara låta oss ha våra gamla favoriter orörda? Terminator sabbades av den tredje filmen och StarWars är inte samma sak sedan Jar-Jar Binks och de andra dök upp. Nu kommer ännu en omgång som kan dra de gamla klassikerna i smutsen. För mig kommer Terminator alltid att vara två filmer och StarWars tre.

Dagens låt: Babyshambles - A rebour
How your love gives me so much more
I am free again, I can see again

Punisher och Keane

Batman verkar slå de flesta rekord som finns att slå just nu, vissa tror att den kan komma att spela in mer pengar än Titanic gjorde, vilket känns helt rätt. Det blir lite tomt nu när Batman är visad, Wolverine kommer inte förrän halvvägs in i nästa år. I slutet av det här året kommer i alla fall en marvelfilm som jag inte direkt har samma föränväntningar på, nämligen Punisher WarZone. Jag såg trailern för första gången idag och jag kan inte påstå att den drog upp förväntningarna nämnvärt. Skådespelarna är, för mig, okända och regissören ser inte ut att ha gjort speciellt mycket av kvalitet. Den förra filmen var inte bra och jag tror inte att den nya kommer bli så mycket att hurra över heller. Brutal verkar den vara i alla fall, alltid nåt. Jigsaw är skurken den här gången, det gör att filmen i alla fall känns lite intressant. Han var nämligen skurken i det dubbelavsnitt som jag läste när jag upptäckte Punisher, det utspelades under en tid när man fängslat Punisher och Jigsaw satt på en annan avdelning av fängelet. Om filmen är lika underhållande som tidningen kommer jag att vara nöjd, men jag är tveksam.
Något jag inte är tveksam till är värvningen som Liverpool slutförde under gårdagen. Robbie Keane är en spelare som jag alltid gillat och med tanke på att han spelat i konkurrentklubbar under många år säger det en hel del. Han är en väldigt skicklig spelare som dessutom har en beundransvärd inställning när han är på planen. Det enda jag inte riktigt gillar med övergången är att Keane egentligen inte är den spelartyp vi är i mest behov av. Vi har saknat kvalitet i kantspelet i många år och det verkar som om det kommer fortsätta att vara så. Det är bara att hoppas på att Babel växer till den här säsongen och att Pennant får vara helt skadefri och visa den kvalitet som han kan ha. Robbie Keane kommer säkerligen att göra en hel del mål och i och med det ta bort en del av den stora press som vilat på Torres och Gerrard under det senaste året. Förhoppningsvis kommer det in åtminstone en till spelare innan PL drar igång, men det verkar som om vår ekonomi inte riktigt tillåter köp av en till spelare i samma prisklass som Keane. Hoppas bara att en till värvning inte innebär att Alonso lämnar klubben, jag vill gärna se honom hos oss även nästa säsong, han kan bättre än han visade i fjol.

Dagens låt: Damien Rice - I remember
I remember it well
The first time that I saw
Your head around the door
'Cause mine stopped working

Besök

Igår såg jag Batman igen, anledningen till det var att det kom besök från hemtrakterna. I Bollnäs prioriteras tydligen både Mamma mia och Sex & the city före The Dark Knight och då är det inte konstigt att bollnäsarna kommer hit. Det var Ljung, Bolinder och Ljungs kamrat Ante som letat sig hit. Med i biosalongen fanns också Den Gamle Franken, RajRaj, Liv och Kusen. Filmen var hur som helst nästan lika bra andra gången och jag hoppade till på samma ställe den här gången också, trots att jag visste vad som skulle hända.
Efter filmen tog jag och besökarna en kaffe på waynes uteservering. Det är skönt att kunna sitta ute, men jag kan inte tänka mig en omysigare placering av en uteservering än den man fått till på waynes här i stan. Förut hade man några bord nere på gatan mot torget, men nu har man i stället fått för sig att det är bättre att ställa sina utebord på parkeringen utanför fiket. Nu sitter man alltså på en del av åhléns parkering, till och med rutorna är kvar, när man dricker kaffe utomhus hos waynes. Jag fick tillbaka en gammal skuld igår också. Ljungs kompis Ante var med oss och spelade Nintendo 64 när jag gick i gymnasiet. Vi hade hyrt spelet på videohallen i Bollnäs och betalat en liten summa för det, men Ante hade inga pengar då så han kunde inte betala sin del. Igår, 7-8 år senare, fick jag de 20 kronor som jag väntat på sedan dess, bättre sent än aldrig.

Dagens låt: The Kooks - Shine on
About your hair, you needn't care,
You look beautiful all the time

Värme

Värmen verkar mena allvar nu, flera dagar i rad med riktigt sommarväder. Mina brända axlar börjar kännas lite mer normala nu, så snart kan nog jag återvända till solen också.
Igår besökte jag och Den Gamle Franken Strömvallen för att se Gefle försöka ta poäng av Göteborg, det gick som förväntat, nämligen förlust för Gefle. Vi kostade på oss att köpa sittplats på ena kortsidan, där var det varmt. Vi satt hela matchen med solen gassande rakt på oss. I kiosken bakom läktaren sålde de så mycket loka och läsk att de fick kyla den i glassfrysen för att hinna få den kall. I halvtid tömdes läktaren, folk samlades i stället bakom den för att få skugga en liten stund i väntan på att spelarna skulle komma ut igen. De stackars grabbar som lade sina uppvisningsstraffar i halvtid fick inte riktigt det publikstöd som det brukar vara.
Idag har jag varit på ett annat idrottsevenemang i solsken, nämligen Malins dressyrtävlingsdebut med sin nuvarande häst. Dressyr är en lite klurig sport gren för mig som amatör, i hoppning ser man när något går dåligt, det brukar nämligen ramla ner en bom till marken då, men dressyr verkar vara en hel vetenskap. Här gick det i alla fall att komma undan värmen, vi satt nämligen med stolarna inne i en skogsdunge, när det sedan var dags för Malins ekipage att göra entré drog vi fram våra stolar, så vi såg hela banan. Det var roligt att titta, men jag behöver nog lite utbildning innan jag kan se vilka som vinner utan att titta på resultattavlan. Den här tävlingen bör i alla fall ha en eloge för sitt musikval, på de flesta tävlingar jag varit har man öst på med schlagers i mängder, men här spelade man till och med Walker Brothers. Sådant uppskattar jag.

Dagens låt: The Beatles - To know her is to love her
Just to see her smile
makes my life worthwhile

Dark Knight

Nu har jag äntligen sett nya Batman efter att ha väntat på den i vad som känts som en evighet och jag är inte besviken, men jag är inte heller så nöjd som jag hade hoppats vara.
Till att börja med är det bara att instämma i hyllningskörerna till Heath Ledger, han är verkligen helt suverän som Jokern. Hans galna blick, slickandet kring ärren, han är helt perfekt. Det är också väldigt skönt att se Maggie Gyllenhaal i stället för Katie Holmes i rollen Rachel Dawes, det är klasskillnad på deras kapacitet och det märks i den här filmen. Precis som i förra filmen lyser Bale som Batman och Michael Caine måste vara född för att spela rollen som Alfred, han är precis så som man föreställt sig i serien. Gary Oldmans roll är lite för träig för att han ska kunna göra så bra ifrån sig som man vet att han kan, men mot slutet för också han agera på den nivå som han förtjänar.
Filmen är dessutom otroligt snygg och jag gillar att de gör filmen på allvar. Vissa av de superhjältefilmer som gjorts har skämtats bort, med taskiga skådisar, usla regissörer och skamlig dialog, man verkar ibland vara rädd för att ta genren på allvar. De Batman-filmer som kom efter Tim Burtons är ett tydligt exempel på hur man kan göra fel i skapandet av en superhjältefilm, Daredevil, Fantastiska Fyran, Punisher och till viss del även Spider-Man är andra exempel, men med Nolan som regissör är Batman allvar, precis som det är för oss som läst serierna.
Nu till det negativa(läs inte om ni tänker se filmen, men inte gjort det än), för det finns sånt också. Det handlar mest om Harvey Dent. Serienörden känner igen namnet och vet vad som kommer att hända honom, det kändes dels onödigt, Jokern var värd att ha hela filmen för sig själv, det var dels jäkligt fult gjort och det gjorde att filmen blev onödigt lång.
Jag ser fram emot den tredje filmen, för även om den här inte var så makalöst bra som jag hoppats på så är den ändå en av de bästa seriehjältefilmer jag sett.

Dagens låt: Beatles - I want to hold your hand
And when I touch you
I feel happy inside

Bränd

Min bondbränna är borta nu, åtminstone på baksidan av mig, men den försvann på ett ganska smärtsamt sätt. Igår var jag, Gorbatjov och Den Gamle Franken ut till Harnäs och badade, det är varmt här nu och då vågar till och med jag ut mig till vattenområden. Vi tog en bra solplats och låg och stekte oss i en liten stund innan vi gick ner i vattnet, observera att jag doppade mig först. Efter det att Den Gamle Franken fegat ur när han skulle hoppa från tian och i stället valt sjuan lade vi oss och solade en stund igen. En liten stund senare gick vi ner och badade igen, ett ganska kort bad eftersom jag inte riktigt kunde förstå det sköna i att bada utan i stället stod en bit in och huttrade.
När vi hade torkat efter denna badsväng satte vi oss i bilen för att åka hem, då kände jag hur det kliade mot ryggstödet och genast kom jag på att jag hade glömt bort att smörja in mig med den solkräm som jag så duktigt hade lagt ner i min badarpåse. När jag mot kvällen tittade i spegeln såg jag att min rygg hade bytt färgnyans och var i det närmaste rosa. Min bondbränna var borta, men när jag låg och vred mig i soffan på kvällen saknade jag den verkligen.
Ikväll ska jag och Malin se Batman, det ser jag fram emot.

Dagens låt: Elvis Presley - The wonder of you, ren klass.
And when you smile the world is brighter
You touch my hand and Im a king

Rörmokeri

Jag har inte bara bondblod i mig, jag har rörmokarblod i mig också, detta bevisade jag idag när jag lagade Malins dusch. Jag höll på att skölja ur shampot ur håret när vattnet helt plötsligt slutade att spruta ur duschmunstycket. Efter att ha provat med att skruva av och på några gånger utan resultat insåg jag att något måste vara fel. För att kolla hur pass omfattande vattenstoppet var sträckte jag mig ut ur duschen och vred om kranen till handfatet, där rann vattnet utan problem. Stoppet var alltså begränsat till duschen, jag var inställd på att få skölja färdigt håret i handfatet, men mot alla odds löste jag problemet som uppstått utan hjälp från annat håll. När jag tittade på slangen såg jag att den var väldigt ihopsnurrad, det slog mig att det kanske kunde vara anledningen till att vattnet inte kom fram som det skulle. Jag snurrade upp slangen och vred på vattnet igen, genast var den gamla strålen tillbaka i munstycket och jag kunde utan problem duscha färdigt.
Idag har jag köpt biljetter till en film som jag väntat oerhört länge på att gå och se, filmen jag menar är givetvis den nya Batman-filmen. Det har skrivits oerhört mycket om den sedan Heath Ledgers tragiska dödsfall, men jag har längtat efter filmen längre än så. Mina förväntningar är oerhört höga och allt annat än en kanonfilm kommer att göra mig besviken, jag hoppas verkligen att slipper bli det.

Dagens låt: The Platters - Only you
When you hold my hand
I understand the magic that you do

Snooze och Bon Iver

Jag har alltid varit ganska dålig på att ligga och dra mig på morgonen, men på sistone har jag blivit klart skickligare på området. De senaste dagarna har jag till och med lärt mig att utnyttja snoozeknappen på mobilen. På min gamla telefon visste jag inte ens hur man fick till en snoozning, men den nya telefonen har redan fått använda den funktionen vid ett par tillfällen. I morse snoozade jag hela tre gånger innan jag lyckades kravla mig från sängen till soffan. Det känns lite mesigt att vakna vid nio och vara så trött när jag vet att Malin då redan varit uppe i fem timmar och jobbat i tre av dem. Jag har fortfarande nästan tre veckor kvar innan det är dags att börja på mitt nya jobb och det känns skönt att veta att det inte längre är uppstigning vid fem som krävs för att jag ska komma i tid till morgonmötet. Nu när jag kan cykla till jobbet kommer det nog att räcka att ställa klockan på strax före sju, lyx.
Igår hittade jag en intressant artist på internet, artisten kallar sig Bon Iver. Musiken är lågmäld, akustisk, dyster och riktigt bra. På hans myspace går det bara att lyssna på två av låtarna från debutskivan, men de är verkligen värda den lyssningen. Klicka er in här och lyssna, ni kommer säkerligen att förstå ganska snabbt varför jag fastnade för musiken. På vissa håll påminner Justin Vernon, som han egentligen heter, om svenska Loney, Dear, men oftast känns det väldigt eget. Det kommer nog inte dröja speciellt länge innan jag beställer Bon Ivers skiva, det verkar vara för bra för att inte äga.

Dagens låt: Loney, Dear - I love you(in with the arms)
Keeping me calm, keeping me calm like you do.
I love you, I love you, off with the boards

Beatles

Jag har alltså försökt beblanda mig med hårdrockare i helgen, det är inte det lättaste att smälta in bland dem om man har min musiksmak och det hade nog varit ännu svårare om de sett helgens skivköp. Vi har åkt runt på en hel del olika loppisar i helgen och det slutade, som vanligt, med att jag köpte ett gäng vinylskivor, skivor som är ganska långt ifrån hårdrocken.
Helgens inköp blev Elton Johns Goodbye yellow brick road, Beatles Sgt Pepper, en Dylan-skiva, en Depeche Mode-skiva och en samlingsskiva med The Platters. De inköpen säger en hel del om hur hårdrock jag är. Det närmaste hårdrock man kan komma i min skivsamling är Guns n Roses, som jag har det mesta med, och en skiva med DAD som jag köpte i högstadiet. Tack vare syster har jag dock fått i mig en hel del hårdrock genom åren och därför har jag hyfsad koll på genren trots att jag själv inte har några skivor. Tillbaka till vinylerna, jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mina nykomlingar i vinylsamlingen. Det bästa köpet är utan tvekan Beatles, jag har varit alldeles för dålig på att lyssna på deras musik och det ska det bli ändring på nu. Mycket av den musik som jag lyssnar på idag har sitt ursprung i Beatles och därför är det verkligen på tiden att jag tar tag i den saken. Min far är ett inbitet fan av gruppen och därför har jag fått höra en hel del av deras verk genom åren, men jag har aldrig lyssnat på dem aktivt. Under mina besök i Liverpool har jag varit på deras museum och även kollat in de klubbar och kvarter där de brukade spela, men trots det har det inte blivit av att jag skaffat mig skivor. Nu har jag i alla fall en vinyl och det blir förhoppningsvis fler med tiden, gör man så här pass bra musik måste man finnas i min skivsamling.

Dagens låt: Beatles - And I love her
A love like ours
Could never die
As long as I
Have you near me

Rockweekend

Nu är jag tillbaka i Gävle efter två dagar med massor av rock, inte direkt något som jag är van vid. Det har hur som helst varit två kanondagar i Kilafors, trevligt sällskap och en del bra musik på det.
Fredagen hade vi en grillträff hemma på gården. Det var jag, Malin, Bolinder, Frida, Ljung, Kusen och Feg-Per som intog grillmat och umgicks i vårt nyinköpta partytält, ett tält som visade sig vara ett bra köp eftersom regnet var ganska envist under hela helgen.
Konsertmässigt var Entombed fredagens roligaste, Mustasch helt okej, Helloween otroligt tråkigt och Europe helt okej.
Igår blev vi ett annat grillgäng, nu var vi jag, Malin, Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren, Mika, Karro, syster, Ronnie, systers kompisar, kusin Dennis och kusin Dennis-Josefin. Också det var mycket trevligt.
Konsertmässigt var givetvis Alice Cooper gårdagens höjdare, medan Thin Lizzy var väldigt långtråkigt.
Det har känts väldigt häftigt att allt det här har utspelats i lilla Kilafors, min hemby såg inte alls ut som den brukar. Åkrarna var fyllda av tält, man såg folk efter gatorna inne i byn, bilarna höll hastigheten efter 83:an, inget var sig likt. Att stå där bakom herrgården och höra den ena rockgruppen efter den andra skrika Hello Sweden till vår lilla håla var väldigt roligt, byn var verkligen vid liv. Det var roligt att se hur pass välbesökt festivalen var och det verkar i princip klart att den kommer tillbaka nästa år. Det kommer några bilder och lite mer om festivalen i morgon när jag kopplat in kameran.

Dagens låt: Futureheads - Think tonight
You put the color in my eyes
Every time I get to see your smile

Futureheads

Ny musik är alltid roligt, det har jag nämnt här några gånger tidigare, och nu har jag upptäckt ännu ett spännande band. Bandet heter Futureheads och spelar musik som för tankarna till The Jam, även Arctic Monkeys och Killers tycker jag att man kan höra drag av i deras musik. Jag har bara lyssnat igenom skivan en gång än, därför kan jag inte riktigt avgöra hur bra det är, men det verkar onekligen väldigt lovande. Låtar som Broke up the time och Radio heart fastnar snabbt och jag känner mig ganska säker på att det här albumet kommer att växa ganska snabbt. This is not the world heter skivan, The Futureheads heter gruppen, bara att sätta igång att lyssna.
Men den musiken får vila lite i helgen, nu väntar två dagar med hårdrock. För mina popöron kommer det nog bli lite påfrestande med alla gitarrsolon och snabba trummor, två dagar borde jag nog kunna klara av i alla fall. Dagens mest intressanta spelning är nog Entombed, jag har sett dem ett par gånger förut, men de brukar vara underhållande och eftersom Orvar är på området och filmar en dokumentär kanske det komma ett spännande gästspel. Hoppas de spelar Night of the vampire, det är en riktigt schysst låt. Annars är det nog Europe som drar mest folk ikväll, Final countdown och Carrie kommer säkert locka en del besökare. I morgon är det festivalens stora dragplåster som kliver in på scenen, både Thin Lizzy och Alice Cooper spelar då. Det kommer vara livat i Kilafors i helgen och det är verkligen på tiden.

Dagens låt: The Futureheads - The beginning of the twist
Why dont we get it started with a kiss?

Mer tapeter

Dagarna består till stor del av tapetsering nu, men det går verkligen framåt i arbetandet också. För en månad sedan visste jag inte ens vad spackel var, det är något som jag har full koll på, kanske inte vad det innehåller, men i alla fall hur det fungerar. Tapetvärlden var tämligen outforskad för mig när jag och Malin började leta tapeter, men nu har jag koll på mängder av olika kollektioner från företag som Borås tapeter, Eco, Decor Maison och Duro. Det ska inte dröja länge innan vardagsrummet är färdigt, sedan är det bara två rum kvar innan makeovern är färdig, åtminstone i tapetväg.
Jag har hunnit med en del annat idag också, både titta på Malins dressyrträning och en rejäl kaffetår hemma hos Den Gamle Franken. Den Gamle Franken hade en del intressanta bilder att visa upp från maskeraden, hans egen förvandling till Jack Sparrow var mycket imponerande. Det hade tydligen väckt en del uppmärksamhet när de vandrade hem från krogen som vi besökte, det hör nog inte till vanligheterna att en av världens mest kända pirater vandrar genom staden mitt i natten. Vi hade tur som fick gå en glesbefolkad väg hem från tillställningen, vi slapp ställa upp på fotograferingar med okända människor, det gjorde inte Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren och Kusen.
Riktigt tungviktsmöte här i Gästrikland idag förresten. Brolle spelar i Sandviken och Nordman i Gävle, användandet av uttrycket pest eller kolera har aldrig varit mer passande. Tur att mina gamla hemtrakter kan erbjuda lite bättre kvalitet, även om jag inte är någon hårdrockare ser jag fram emot helgens rockweekend.

Dagens låt: Weeping Willows - Heart of hearts
You make a grey day colorful

Fullt upp

Det är fullt jobb nu när tapetseringen går in på sitt andra rum. Nu är det vardagsrummet som ska byta skepnad och det är onekligen på tiden. Idag har jag slipat skarvar och det gick en aning lättare än förra gången. Anledningen till att det flöt på så bra nu var att vi hyrt en riktig monstermaskin här i stan, med den var varje skarv försvunnen på en gång. Förra gången strulade maskinen lite, då fick vi sandpappra kanterna för hand tills fingrarna värkte, det här var lite skillnad. I morgon ska åtminstone en fjärdedel av rummet tapetseras, med tanke på hur varma i kläderna vi börjar bli känns det inte alls speciellt nervöst.
Till helgen väntar en av årets höjdare, nämligen rockfestivalen hemma i Kilafors. Det känns fortfarande skumt att Alice Cooper kommer att stå där på scenen bakom herrgården där vi brukade spela tennis på somrarna. Hoppas verkligen att det kommer mycket folk, men att döma av det som skrivs i tidningarna kommer det nog att bli så också.

Dagens låt, igen: The Doors - Touch me
Now, I'm gonna love you
Till the heavens stop the rain
I'm gonna love you
Till the stars fall from the sky for you and I

Stjärnspäckat

Charlie Chaplin...

...och Wolverine fixade fest, då var det givetvis mängder av stiliga besökare.

Zorro var där.

Captain Jack Sparrow drog upp sin revolver så fort tillfälle gavs.

Fler pirater hade hittat dit.

En mystisk man i rock hade hittat dit.

Snövit var där.

Talkin to me?

Tony Montana, alias Scarface, var där.

Romare och nunnor var där.

Robin Hood hade hittat dit.

Besök från Grease fick vi också.

En fotoskygg Terminator hade med sig sin Hjärter Dam.

Ika i rutan var där.

Pulp Fiction-Uma var där.

Tommy och Annika var där, med en liten Pippi.

Mimmi var där.

Jokern var där.

Bröderna Dalton, en av dem i alla fall, var där.

Sinbad Sjöfararen var där.

Karlsson på taket var där.

Batman var där.

Don Corleone var där också.

En av många bataljer som utkämpades under kvällen.

Dagens låt: The Doors - Touch me
Now, Im gonna love you, till the heavens stop the rain
Im gonna love you
Till the stars fall from the sky for you and i
Come on, come on, come on, come on

Musiken ordnad

Bara timmar kvar nu till maskeraden och det mesta börjar komma i ordning. Igår var jag och Malin till lokalen och ställde i ordning och pyntade lite grand, det blir mer av den varan idag. På kvällen satt jag och brände skivor till festen, det är inte det lättaste. Till att börja med är stor del av min musik ganska nedstämd, alltså inte speciellt passande för feststämning. Dessutom brukar jag ha en tendens att fylla skivorna med Smiths och Morrissey när jag ska ha med snabb musik och även om det är den bästa musik man kan hitta så brukar besökare uppskatta variation. När musik också är något som är otroligt viktigt för mig vill jag inte att det ska komma med musik som jag inte kan stå för ordentligt på skivorna, det ska vara riktigt bra, annars är inte jag nöjd. Lyckligtvis har min avdelning med musik som går i skapligt högt tempo växt på sistone och till slut lyckades jag få ihop tre skivor. Dessa innehöll bl.a Joy Division, The Jam, Babyshambles, Jamie T, Arctic Monkeys, The Kooks, Moneybrother, Johnny Cash, Bob Dylan, Arcade Fire, Band of Horses, Kaiser Chiefs, Mike Ness och givetvis Morrissey och The Smiths. Nästa steg är att få upp en stereo, men det skulle min gode vän Kusen hjälpa till med och eftersom han är bra mycket mer teknisk än jag är kommer det säkert att gå utan några större problem.
Jag, eller rättare sagt Malin, fixade till mina klor igår, nu är det snudd på perfekta, återstår att se om jag kan få till den perfekta frisyren också. Amishskägget kommer nog kunna klippas till stiliga polisonger och nu när jag också har hittat en cigarr kommer jag verkligen att känna mig som Logan.

Dagens låt: The Enemy - Aggro, som jag tyvärr glömde på blandskivorna.
I want you running with me
do what you like,
say what you mean
do what you please

Maskerad i morgon

I morgon vankas det storfest här i stan, det är nämligen tid för min och Malins maskerad. Kompisarna här har arbetat fram kostymer på temat film och serie och i morgon är det dags att offentliggöra dem. Om vi räknat rätt kommer det att bli uppåt trettio personer i lokalen som vi lånat och det kommer säkerligen att innebära mängder av roliga utstyrslar. Idén till den här festen föddes för ganska längesedan, det var nog i april någon gång, kanske till och med i mars. Nu är det i alla fall snart tid för det hela att genomföras och det kommer att bli riktigt skoj.
Min kostym blev helt färdig igår då jag köpte ett linne, även Malin slutförde sin kostym igår i och med inköpet av en svart slips. Jag kommer lägga ut bilder här på söndag, eller kanske måndag, från festen, så att ni får se hur alla såg ut. Ryktena säger att det kommer att komma både pirater och Travoltas, Umas och Karl-Alfredar, men de flesta som kommer har dolt sina kostymval på ett mycket bra sätt och kommer därför att bli överraskningar.
Idag ska lokalen pyntas, får se hur pass mycket pyntande vi hinner med, men nog ska det synas att det är fest i alla fall. Snacks ska också införskaffas, om jag köper samma mängder som när vi haft pokerkvällar kommer det nog att räcka till hela gänget. Sedan ska klorna vässas, håret fixas och polisongerna kammas innan jag är redo att vandra runt i min, inte helt överraskande, kostym.

Dagens låt: Weeping Willows - Into the light
When she comes by
She’ll bring the warmth and melt the ice
Then we will fly into the light

Wolverineposter

Snart kommer nya Batman ut på bio, två veckor kvar i morgon om jag räknat rätt, men jag har nu börjat nedräkningen till en film som jag ser fram emot ännu mer. Datumet är första maj 2009 och filmen är givetvis Wolverine. Igår såg jag den nyaste teaserpostern, klicka här så får ni se hur cool man gjort den. Det känns tryggt att man har en oscarsvinnande regissör och inte en Rush Hour-regissör, som man hade vid den sista X-menfilmen.
Idag har jag och Malin varit på loppisrunda och hittat en ersättare till min soffa. Soffan jag har nu är för kort för mig, återigen ställer min längd till vissa problem, och nu har jag hittat en tresitsig som borde passa bra ihop med mina fåtöljer. Det finns bara ett problem nu och det är att få ut den gamla soffan, den väger nämligen bly. När jag flyttade in i min lägenhet höll den på att knäcka både mig och pappa innan vi fick den på plats inne i vardagsrummet, inte blev det bättre av att det var 30 grader varmt ute. Svetten sprutade och armarna värkte, men upp kom den i alla fall till slut. Nu ska den ut och jag och pappa har en ny kamp att se fram emot inom kort, det borde dock vara lättare att komma ner än upp.

Dagens låt: Red House Painters - Silly lovesongs
Tell you, my, my
Can I, tell you,
my love one

Crouch borta

Varning till alla som inte är fotbollsintresserade: Det är mest fotboll i dagens inlägg, men i slutet kommer det lite andra saker i alla fall.

När jag inledde skrivandet på den här sidan höll Liverpool på att genomföra en affär som väckte starka känslor hos mig, affären jag talar om är givetvis värvningen av Peter Crouch. Det var då en spelare som jag inte alls kunde tänka mig i vår tröja, han var i mina ögon en, minst sagt, medioker spelare, som hörde hemma i bottenklubbar. Tre år senare är det nu dags för Crouch att lämna klubben och jag måste erkänna att han presterat bättre hos oss än jag väntat mig. Målskörden har varit helt okej, trots att han inte fått jättemycket speltid det senaste året, och han har alltid gjort sitt jobb på planen. Fortfarade anser jag att han helt enkelt är för begränsad för att spela i ett lag av vår kvalitet och det är något som blivit uppenbart i år när vi haft en klasspelare som Torres i anfallet. Crouch är ändå en spelare som motståndarna har stor respekt för, på grund av de egenskaper hans längd och teknik ger honom, och han har gjort en hel del bra saker under sin tid hos oss. Hans konstiga cykelsparkar är en sak som jag kommer att minnas från honom, men mina starkaste minnen kommer nog ändå att vara alla svordomar han frambringade hos mig innan jag accepterade honom som liverpoolspelare. Det känns helt okej att Crouch lämnar, nu kommer man slippa kommentatorernas påpekande om att "han faktiskt har bra teknik, trots att han är så lång", man slipper hans usla nickar mot mål, som oftast är lösare än inläggen de kommer från, man slipper domare som blåser av honom bara för att han är så mycket längre än motståndarna och man slipper oroa sig för att robotdansen tas upp i liverpooltröjan också.
Tepetseringen är nu inne på dag två och det börjar flyta på ganska bra nu, förutom en del kniviga hörn och sega rakblad kommer vi framåt i ett tempo som är överraskande bra med tanke på att både jag och Malin är nybörjare på den här fronten. Förhoppningsvis är vi färdiga med sovrummet i morgon vid den här tiden, då börjar röjningen i vardagsrummet.

Dagens låt: Stone Roses - Sally Cinnamon
Sent to me from heaven

Tvärgatan makeover

Igår kom de två första borderna upp i min lägenhet, makeovern har alltså startat på allvar. Det är sovrummet som är först ut, det verkade vara det rum hade minst antal knepiga områden för tapetsering. När vi arbetade igår hade vi med oss Malins far som tapetseringsundervisare, eftersom vi båda är rookies på det här området så var det väldigt bra med hjälp.
Vi började med att snickra ihop ett tapetseringsbord, eftersom det snickrades kanske ni förstår att jag mest höll i plankor, snickra är inte min grej. Under tiden passade Malin på att slipa bort det sista spacklet från väggen, sedan var det bara att sätta igång. Det krävdes en hel del mätning och sånt innan vi kunde trycka fast den första bordern på väggen, men när den väl kommit upp blev jag än mer övertygad om att det här kommer att bli ett lyft för lägenheten. Tidigare har jag haft en gulaktig tapet där inne, nu blir det annat. Vi kom ihåg att ta kort igår, så det kommer nog upp en dag för dag-bildserie när vi väl är färdiga där hemma, men det kommer nog att dröja. Vi ska inte bara tapetsera om, det ska ändras på lite andra saker också, bl.a måste jag få till en bra lösning på hur mina cd-skivor ska placeras i lägenheten. Den samlingen utökades förresten när vi var i Paris. Vi hittade en mycket bra skivaffär efter en av gatorna och där gjorde jag några fynd, det fanns nämligen ett flertal skivor med Eels där. Jag har nyligen upptäckt denna sköna grupp, det var Malin som lade in dem i min mobil och där har de gått varma länge nu. Skivan Shootenanny med låtar som Agony, Dirty girl och Good old days är riktigt bra, den fick sällskap i min shoppingkasse med Beautiful freak, också det en väldigt bra skiva, Lucky day in hell är en av höjdarna.
På tal om skivfynd, jag hittade en vinyl med Peter Sarstedt på loppis, för 20 kronor, i förrgår. Den här underhållande låten från Darjeeling Limited fanns med. När jag sökte upp låten på youtube hittade jag en något obehaglig cover av denna klassiker, Right Said Fred har spelat in sin version av Sarstedts verk. För oss som minns I´m to sexy känns det lite fel.

Dagens låt: The Jam - Happy together
I don't hear a symphony
all I hear is the beating of wings
what I'm trying to say is you're my only

Full huggning

Det har varit full huggning sedan hemkomsten från Paris, därför har uppdaterandet här inte varit så bra. Nu kommer i alla fall en liten lägesrapport.
Till att börja med har jag tagit årets första frivilliga dopp i vattnet. Jag och Malin spenderade en eftermiddag på en brygga i vattnet en bit utanför Gävle och efter några timmar i solen vågade till och med jag närma mig vattnet. Till min stora förvåning var det inte speciellt kallt att kliva i blötan, det var i stället ganska skönt och det slutade med att jag till och med tog några simtag. Det tog ändå inte speciellt lång tid innan jag var tillbaka på bryggan, i den varma solen. Mina fötter blev ett litet problem när jag låg där och solade, jag var för lång för att kunna ligga raklång på bryggan, så mina fötter fick dingla utanför. När jag låg på rygg gick det bra, då fick tårna stå rakt upp i luften, men när jag låg på mage blev det värre. Då blev det så att mina tåspetsar kom precis under vattenkanten och det kändes en aning obehagligt. Malin förklarade för mig att risken att det skulle komma en gädda och bita i dem var mycket liten, men jag kunde inte helt koppla av när jag låg där med tårna i vattnet som om de vore förvuxna daggmaskar. Jag fick ta och böja till mina ben en aning, då hamnade fötterna på bryggan och jag kunde slappna av.
Jag har hunnit med att se en otroligt bra film också. Jag och Malin hyrde Control, filmen om Joy Divisions sångare Ian Curtis, och det var precis så bra som jag hade hoppats. Nu blir man visserligen så imponerad av den grymma musiken att det är svårt att inte gilla filmen, men jag tyckte de höll ihop handlingen bra och skådespelarna gjorde stabila insatser, även om huvudrollsinnehavaren var irriterande lik Fredrik Wikingsson, om det är så han i High Chapparal heter.
Tapetseringen är inne i sin första fas, vi har slipat skarvar och spacklat i mitt sovrum, nu är det dammigare än vanligt där inne. Förhoppningsvis kommer vi igång med tapeterna i morgon. Vi tänkte ta lite bilder när vi stod där i dammet med ansiktsmasker och sandpapper, men tyvärr blev kameran kvar hemma hos Malin så det blev inget av det. Det kommer bilder senare i alla fall.

Dagens låt: Last Shadow Puppets - In the heat of the morning
I'll tie a knot in rainbow's end, organise the breeze
Light my candle from the sun
I'll give you daylight for a friend
I'll do all of these
I'll prove that it can be done, oh, I'm so much in love
Like the ragged boy who races with the wind

15 oktober

Under vår sista dag i Paris gick jag och Malin in på ett internetcafé för att kolla upp ett par adresser, jag passade då på att kolla min mail. Ett mail som jag fått var från ticnet(eller så var det luger), där stod det att Last Shadow Puppets skulle komma till Sverige i höst. Jag höll på att ramla av stolen när jag såg det, det är ett band som jag otroligt gärna vill se live och helt plötsligt fanns chansen. Eftersom Malin också har bra musiksmak behövde vi inte diskutera speciellt länge innan vi gick in och beställde två biljetter. Jag grämde mig länge att jag inte såg Arctic Monkeys när de var i Sverige, men nu får jag i stället se Alex Turner tillsammans med Miles Kane från Rascals. Age of the understatement är en av årets bästa skivor så här långt och jag tror att det intrycket kommer att stärkas av spelningen den 15 oktober på Cirkus i Stockholm. Det blir andra gången jag besöker Cirkus, första gången var spelningen med Kris Kristofferson som jag och Gorbatjov åkte ner på för snart ett och ett halvt år sedan. Den här gången tror jag inte att det blir bilfärd hela vägen, mycket tveksamt om jag hittar fram utan bil framför som guidar. Jag fick tillräcklig med arga blickar och tutor mot mig när jag lekte följa John med Panzers bil förra gången. Är man uppvuxen på landsbygden ska man nog inte köra bil i centrala Stockholm.

Dagens låt: Last Shadow Puppets - Wondrous place
Man I'm nowhere
When I'm anywhere else
But I don't care
Everything's right
When she holds me tight

Paris

På Arlanda kollade vi att alla väskor var med...

...och tog en espresso.

Sedan var det dags att dra sig mot utgången.

Vår första dag ägnades åt sevärdheter. Det första stoppet blev det ståtliga Eiffeltornet.

Vi tog oss upp till andra våningen...

...båda två. Den låg kanske 150 meter ovanför den mark man är van att gå på.

Utsikten var enorm.

Vi hade fullt upp med att ta reda ¨på vad de olika byggnaderna var för något.

När vi kommit ner från tornet påbörjade vi dagens vandring. Vi gick och gick...

...tills vi hade kommit en bit ifrån Eiffeltornet. Vårt nästa mål var Louvren och dit var det en bit.

För att klara det behövdes en energikick. De hade god glass i Paris.

Inte helt oväntat fanns det ett Pariserhjul i staden.

Utanför Louvren stannade vi och funderade över vad vi skulle titta på för konst när vi kommit in.

Vi är inga konstexperter, men det stod väldigt många och fotade den här, så vi antog att det var en känd skulptur. Aphrodite hette den har jag för mig.

Taket var rätt häftigt också.

Den här mystiska damen tittade på oss när vi kom in i en av salarna. Jag blev rätt förvånad att de tillät fotografering, men det var bara att tacka och ta emot.

Sedan vidare till Notre Dame. Vi började nu bli lite trötta i fötterna, men man får lite extra energi när man kommer till sådana här imponerande skapelser.

Det var, utan tvekan, en av de häftigaste byggnader jag någonsin besökt.

Triumfbågen fick inte missas heller, de har onekligen en hel del flashiga byggnader i Paris.

Sedan tog vi sikte på hemtrakterna igen.

Från hotellet hade vi bara några minuter att promenera innan vi kom till denna mäktiga byggnad, Sacre Cour. När vi var där hade man gudstjänst, så vi gick ganska snabbt ut.

Montmartre, där vi bodde, var en väldigt mysig del av Paris. Gamla hus och smala gator.

Vi bodde inte alls långt ifrån den speciella byggnad heller, tyvärr var det både dyrt och fullbokat, så det blev inget besök för oss på Moulin Rouge.

Den andra dagen spenderades i affärer, därför finns det inte så många kort från den. Vi var på stan precis hela dagen, innan vi satte oss på en restaurang, där vi åt...

...och tittade igenom våra inköp.

Vi avslutade dagen med en båttur på Seine. Notre Dame är riktigt cool från vattnet också, helt otrolig byggnad.

Sista dagen blev det shopping i Montmartre och baguetteätande. Det fanns en del spännande affärer i närheten av vårt hotell, det sista vi gjorde var att gå in i en klädaffär som kanske var den bästa vi besökte på hela semestern.

Sedan bar det av mot flygplatsen och hemfärd, efter en mycket bra semester.

Dagens låt: Last Shadow Puppets - In the heat of the morning, 15 oktoer bär det av till Cirkus och konsert med detta grymma band.
Dance with me before their frozen eyes
I'm so much in love
Like a little soldier catching butterflies