Dexter och Diablo

Nu är säsong två av Dexter äntligen färdigtittad, den var precis lika spännande som resten av säsongen. Jag tycker att inledningen var lite tam, bra men inte lika bra som första säsongen. Mot slutet har dock Dexter spottat upp sig rejält och de sista 4-5 avsnitten var mycket bra. Jag ser redan nu fram emot ännu en säsong med mängder av mord.
När vi var i Stockholm och såg Oasis passade vi på att ta en dag i centrum också. Jag lyckades bland annat hitta mina favoritkaffebönor i ett av stånden nere i Hötorgshallarna. Sorten heter Diablo och jag köpte den för första gången när jag och Malin var ner och såg Band of Horses för ett knappt år sedan. Förra gången jag var ner lyckades jag inte hitta mina bönor, men den här gången var jag alltså mer lyckad. Jag brukar vanligtvis dricka en böna som heter Inferno, det är den godaste som finns att få tag på här i Gävle, men när jag åker ner till Stockholm brukar jag prova på nya sorter. Efter att ha köpt hem 4-5 olika sorter de senaste åren har jag fastnat för just Diablo, så det kommer att bli några högtidsstunder med kaffekoppen framöver.
I morgon spelar vi en helt avgörande match med CSKA, den mest betydelsefulla matchen i vår klubbs historia. Vi möter laget som ligger femma, vi ligger fyra, det skiljer en poäng mellan oss. Om vi inte förlorar kommer vi att få avsluta säsongen med ett kvalspel till division tre, vid förlust är säsongen över i morgon och det är vi inte speciellt sugna på, speciellt med tanke på att vi legat bland de fyra bästa under hela säsongen. Vi har redan slagit vårt poängrekord och målrekord, Den Gamle Franken har krossat det gamla rekordet som gällde för en spelare under en säsong och jag tror inte vi släppt in så här få mål någon tidigare säsong. Vi har gjort vår bästa säsong någonsin, får se hur långt det räcker.

Dagens låt: A Camp - Chinatown, nya skivan är bra, riktigt bra.

Oasis

Äntligen var det dags för Oasis i Globen.

Bröderna Gallagher bjöd på en mycket bra spelning. Jag har inte varit ett fan av Oasis så länge och har inte sett dem tidigare, jag kan alltså inte jämföra med hur de var när de stod på topp, men jag hade inte en tråkig stund under gårdagens spelning. Gamla hits som Wonderwall, Supersonic och What´s the story morning glory blandades med låtar från den nya skivan, bl.a den mycket starka I´m outta time.

I de recensioner jag läst om spelningen i Göteborg för några dagar sedan stod det att Liam inte kan sjunga längre, jag håller verkligen inte med.

Vi stod och njöt i publiken, det var riktigt bra.

Det var en häftig inramning och publiken omkring oss på ståplats levde sig verkligen med i spelningen. Tyvärr fick jag spendera en del av konserten bredvid en kille som tyckte att det var nödvändigt att skrika med i refrängerna på alla låtar han kunde, lite irriterande.

Ett av extranumren var Don´t look back in anger, där Noel briljerade. Sedan följde också Champagne supernova och I am the walrus, högkvalitativ avslutning.

Idag har vi gjort Stockholm och ska man orka med det dagen efter en konsert krävs kaffe.

Dagens låt: Oasis - What´s the story morning glory, klipp från gårdagens spelning.

Snart ännu en säsong över

Jag och Malin har nästan sett hela säsong två av Dexter nu och det är nästan lika spännande som första säsongen. Jag var lite skeptisk i inledningen av den här omgången, det kalla hos Dexter hade försvunnit och helt plötsligt hade han börjat få känslor, det gillade jag inte. Nu är han i alla fall sitt gamla jag igen och med tre avsnitt kvar väntar det några spännande kvällar för oss framöver, min gissning är dock att vi kommer ta alla tre avsnitt på samma gång, det är svårt att inte göra det när man har dem på dvd.
I morgon blir det i alla fall ingen Dexter, då har vi nämligen annat för oss. Oasis i Globen är vad som står på programmet och det är något som jag ser mycket fram emot. Recensionerna av spelningen i Göteborg har inte varit positiva, men jag slutade lite på konsertrecensenter efter Björks spelning i Arvika som fick ett minus i betyg med motiveringen att det inte var musik. Jag kommer heller aldrig att glömma hur irriterad Bolinder var när han läste den usla recensionen av Muse högklassiga spelning på samma festival, näe konserter ska man uppleva själv och inte lika så mycket på vad andra tycker. Min gissning är att jag kommer att vara mycket nöjd när jag lämnar Globen i morgon, det kommer att bli en häftig upplevelse.

Dagens låt: Oasis - Supersonic, jag skulle gissa att vi kommer att få höra den här i morgon.

Blåslagen, igen

Förra säsongen skadade jag mitt öga när jag spelade innebandy, det blev inte så allvarligt, men det såg ut som om jag varit ute och fightats. Igår mötte vi laget jag skadade mig mot för första gången sedan smällen och det visade sig att det här laget är mitt oturslag. Inte nog med att vi förlorade matchen, jag lyckades skada mig i år också. Förra gången skadade jag mig i första perioden, i år dröjde det i alla fall ända till slutminuterna innan olyckan var framme. Jag skulle täcka ett skott när jag plötsligt kände att min motståndare träffade min tumme bättre än han träffade bollen, det kändes ganska rejält dessutom. För andra gången i rad fick jag lämna planen blödande mot detta motstånd, mycket bittert. Den här gången fick jag dock agera Terry Butcher och kliva in på planen igen omplåstrad för att spela matchens sista minuter.
När jag skadade ögat såg det coolt ut dagen efter, det är inte fullt lika respektingivande med ett plåster på tummen, det speglar inte alls hur ont det egentligen gjorde. Ögonskadan såg värre ut än den egentligen var, det här var precis tvärtom. Nästa säsong, när vi möter det här laget, ska jag se till att akta mig för alla skott och klubbor, då ska jag lämna planen skadefri.

Dagens låt: Oasis - The shock of lightning, i övermorgon är det dags!

Slut på Marvel

För någon månad sedan började jag prenumerera på Marvel Special, det sades då att den i första hand skulle innehålla berättelser om Wolverine och X-men. Efter bara ett par nummer låg helt plötsligt en tidning med Hulken på vår dörrmatta, i tidningen gick då att läsa att man tänkt om och i stället tänkt satsa på flera olika marvelhjältar. Jag gillar inte Hulken, men när jag såg att det skulle bli två nummer av Iron Man de kommande månaderna blev jag mindre missnöjd. Det hann komma ett nummer av Iron Man, sedan var det helt plötsligt ett nummer av Spindelmannen som kom. I tidningen låg ett brev från redaktionen, de hade blivit tvingade att lägga ner Marvel Special pga bristande intresse och min prenumeration gick över på den enda marveltidning som fanns kvar, nämligen Spindelmannen. Det är väldigt tråkigt att serietidningarna inte kan överleva längre, när jag var liten fanns både Spindelmannen och Marvels Universum, dessutom hade Stålmannen en egen tidning och i perioder även Batman. Av det finns nu alltså bara Spindelmannen kvar och det innebär att den mest intressanta serien, X-men, inte kan spridas och nå ut till nya och gamla fans, illa.
Mindre tråkigt var det att få post i torsdags, då kom nämligen min Henry Rollins show-dvd. Henry Rollins show är den klart mest intressanta talk show som gjorts, samtidigt som den är både rolig och underhållande. När serien gick på tv lyckades jag missa många av avsnitten, men nu ligger 60 avsnitt och väntar på mig i en trippel-dvd, det känns bra. Jag och Malin såg intervjun med Oliver Stone igår, den gjorde mig verkligen inte besviken. Vi passade också på att försäkra oss om att vi får se Henry Rollins live i sommar, det gjorde vi genom att köpa biljetter till Peace & Love i Borlänge. Det kommer att bli en trevlig vecka, med Moz på onsdagen och sedan festival torsdag till lördag.

Dagens låt: Oasis - Champagne supernova, nu är det inte långt kvar.

Snart Oasis

Då var det fredag igen, det känns som om veckorna bara flyger fram nu. Att det är fredag nu innebär också att det är mindre än en vecka kvar till min och Malins resa ner till huvudstaden, där Oasis i Globen står på schemat. Det ska bli oerhört roligt att åka iväg på konsert igen och efter att ha varit på ett några mer intima spelningar ska det bli trevligt med en stor spelning i en stor konsertlokal. Jag har varit i Globen vid tre tillfällen tidigare, först en hockeymatch i World Cup och sedan konserter med Simon & Garfunkel och Eric Clapton, men det här är första gången som jag har ståplats, så det kommer att bli en ny upplevelse på alla sätt och vis. Jag är lite besviken över att de inte kunde hitta ett mer intressant förband än Ceasats, de hade The Enemy och Kasabian i England och den numera snart pensionerade Ryan Adams som förband på turnén i USA, det sällskapet känns Ceasars, milt uttryckt, torftigt. Senast jag såg Ceasars live var på Ume Open med min syster, det är nog fem år sedan nu, det var rätt intressant. Bandet avslutade med att slå sönder sina instrument och kasta ut dem i publiken, fansen blev givetvis som galna, de ville ha troféer med sig hem från spelningen. Vissa offrade sina kläder för att få med sig gitarrer och trumdelar därifrån, det visade sig att det inte var till någon nytta. Efter spelningen kom nämligen delar av Ceasars ut bland besökarna och krävde tillbaka sina utkastade instrument, det kändes lite töntigt. Visserligen är det skit samma vilka som spelar innan, när Nick Cave spelade på Annexet hade han ett pinsamt uselt förband, men eftersom han gjorde en makalös spelning själv har jag bara goda minnen av den aftonen. Det viktiga för mig är att få se och höra Oasis, att förbandet är trist gör bara att man får ladda lite längre.

Dagens låt: Oasis - I´m outta time
In my heart you'll grow
And that's where you belong

Rocky

Det finns vissa filmer som aldrig blir för gamla, igår såg jag och Malin ett exempel på en sådan, nämligen den första Rocky-filmen. Det är väldigt roligt att se Stallone i en riktigt bra film, på senare år har han mest gjort skit, men i Rocky visar han att han faktiskt är en duktig skådespelare ibland.
Det märktes att det var längesen jag såg filmen, för jag hade för mig att själva boxningsmatchen var jättelång, men det var den inte. I Rocky IV tar fighten mellan Rocky och Ivan Drago upp nästan halva filmen, men här var det inte mer än fem minuter av matchen med. Visst, slutscenen där Rocky står och skriker Adrian är lite töntig, men filmen i sig är kanon. Filmmusiken är en av filmens stora tillgångar, jag gillar sättet som man använder samma låt i olika tempon för att sätta stämningen i scenerna. Sen är ju scenen där Rocky springer upp för trapporna och sedan hoppar runt och jublar en riktig klassiker.
Min första film om Rocky var den fjärde, där Dolph Lundgren är med som Ivan Drago. Jag såg den under en period i mellanstadiet då jag och en kompis såg många av Dolphs filmer och därför satt vi lite och hoppades på att svensken skulle vinna, trots att hans ryska karaktär inte är speciellt sympatisk. Om jag börjat med den första filmen och arbetat mig framåt tror jag inte att jag hade haft de känslorna, det är nämligen omöjligt att tycka illa om Rocky i den första filmen. Han är lite dum, men vill alltid väl och hans sätt att prata är underhållande.
Jag har fortfarande en Rocky-film som jag aldrig sett, nämligen femman, men jag har hört att den ska vara riktigt dålig, så jag får se om jag kanske låter den vara osedd.

Dagens låt: Ryan Adams - Touch, feel & lose, det känns fortfarande tråkigt att denna underbara artist tydligen bestämt sig för att sluta.

Tack för allt Ryan

Igår läste jag en mycket tråkig nyhet i tidningen, en av mina absoluta favoriter har givit upp sin musikkarriär, nämligen Ryan Adams. När jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen, för sisådär 3,5 år sedan satt jag vid min dator och lyssnade på hans musik och det har jag gjort många gånger sedan dess. Hans andra soloskiva, Gold, är fortfarande en av de allra bästa skivor jag hört och det kommer den nog alltid att vara. Ryans beslut att sluta med musik gör att jag är än mer glad över att jag och Ronnie såg honom senast han var i Sverige, det hade varit bittert att aldrig få se denna mästare live. Tydligen är det en öronsjukdom som nu fått honom att ge upp musiken och det är väldigt tråkigt. Efter sig lämnar han mängder av kvalitetsmusik, både från sin tid i Whiskeytown och som soloartist. Jag hoppas han kan ompröva det här beslutet och komma tillbaka till musiken i framtiden, men om han inte gör det är det bara att tacka för den ljuva musik han spridit genom åren.
Här är några av hans storverk:

Two

When the stars go blue

Firecracker

Rescue blues

Dagens låt: Ryan Adams - Harder now that it´s over

Filmunderhållning

Igår var jag och Malin på bio tillsammans med Liv och Jeppe på Berget. Filmen vi såg var Benjamin Buttons otroliga liv(tror den heter så) av David Fincher. Trots att det inte hände speciellt myckeet i filmen kändes den aldrig tråkig och man kunde inte låta bli att imponeras av hur de sminkat skådespelarna för att visa deras ålder. Handlingen kretsar kring Benjamin, som spelas av Brad Pitt, han föds gammal och blir sedan yngre och yngre. Det hela görs på ett väldigt trovärdigt sätt och man köper verkligen denna otroliga historia. En sevärd film som inte känns lång, trots sina dryga två och en halv timmar. En film som bara var hälftn så långa, men minst lika bra var Eagle vs Shark, som jag och Malin också hann med att se i helgen. Det var en mycket speciell film, en tragisk komedi med både bra story och grymma skådespelarinsatser. Jermaine från Flight of the Conchords gör en riktigt stark insats som Jarrod, en mycket speciell man som ligger i hårdträning för att hämnas på sin plågoande från skoltiden. Samtidigt som hans träning är både underhållande och komisk är det en tragisk bild han ger. I slutändan är det här en fin film som man blir på gott humör av, men man får samtidigt tänka till när man ser den och den är inte alls så lättsmält som jag trodde den skulle vara efter att ha sett de första tjugo minuterna. Likheter fanns med både Napoleon Dynamite och Little miss Sunshine och Eagle vs Shark håller utan tvekan samma nivå som dessa två filmer. Här är ett mycket underhållande klipp från filmen.

Dagens låt: Weeping Willows - The moon is my witness
You look so happy when you sleep
Calm and safe and soft and free
You are so sweet and you’re unique
From your tousled hair to your feet

D-A-D

Det blir rockfestival i Kilafors nästa sommar också och idag släpptes de första banden, det såg bra ut. Det var egentligen bara ett band som tilltalade mig, men det var ett av de två hårdrocksband som jag har en skiva med, nämligen D-A-D. Det var en mycket kort period i högstadiet som jag lyssnade på dem, men då hade de en låt som hette Empty heads som jag gillade skarpt. Kamratstödjaren vi hade då spelade deras skiva i högtalarna jämt och till slut var jag tvungen att köpa den själv också. Förutom den skivan har de en låt som heter Laugh´n a 1/2 som var en av mina favoriter på More Power Ballads när jag gick i fyran, femman. Nu kommer man att få höra dessa låtar hemma vid herrgården i Kilafors, det kommer att bli häftigt. Inte häftigt på samma sätt som Moz kommer att vara månaden innan, men att festivalen i Kilafors lever vidare är väldigt roligt.
På tal om Moz har jag hans nya skiva i min telefon nu och det är en njutning att höra honom med nya låtar. Hittills har jag bara hunnit med att lyssna igenom skivan ett par gånger, men det är redan många låtar som fastnat i mitt huvud. It´s not your birthday anymore är en låt som jag verkligen ser fram emot att få höra live, den kommer nog att växa rejält då, och den är riktigt bra redan på skivan.

Dagens låt: Morrissey - I´m throwing my arms around Paris, precis som en bra låt ska göra så växer den för varje lyssning.

Debut

Idag har jag tagit en promenad med lillebror, altså Plummer. Han är just nu inneboende hos Ronnies mamma i två dagar, eftersom mina föräldrar rest till Göteborg en sväng. Jag tog ut en friskvårdstimme och åkte iväg för att gå med honom. När jag kom till Ronnies mamma fick jag en hundbajspåse av hennes, utifall Plummer skulle få för sig att göra ifrån sig. Nu är jag en ganska kräsen person och vet inte riktigt varför jag tog emot påsen, jag hade inga som helst planer på att plocka bajs. Det visade sig vara tur att jag trots allt tog med den.
Efter att ha vandrat runt lite på området där jag hämtade lillebror tog vi en tur in mot centrum. Vi hade precis kommit in på en av de mest trafikerade gång- och cykelvägarna när Plummer stannade till. Mitt i vägen satte han sig sedan på huk och tryckte ur sig en rejäl hög av den vara som ska ner i hundbajspåsar. Jag har aldrig tidigare plockat hundbajs och jag trodde aldrig att jag skulle vara med om att göra det heller, men när jag såg den där högen mitt i cykelvägen insåg jag att det nu skulle bli första gången. Det gick inte att lämna kvar, då skulle halva Gävles cyklister svära över mig under eftermiddagen och det kändes inte helt rätt. Plummer väntade snällt medan jag plickade upp hans hög, sedan satte vi hög fart mot närmaste papperskorg och slängde påsen. Jag måste erkänna att jag var ganska nöjd med själv när jag smällde igen locket, det här var ett stort steg för mig.

Dagens låt: Morrissey - Goodbye will be farewell, från den underbara Years of refusal, som går varm i mina öron.

Handkrämsproblem

Igår kväll blev jag lite frustrerad. Jag var på väg att lägga mig och skulle bara hälla upp ett glas vatten innan jag skulle ta min plats i sängen. Vi har alltid en flaska vatten i kylen, på så sätt slipper vi spola vatten för att få kallvatten snabbt, den flaskan tänkte jag ta mitt vatten ur. Jag tog ut den ur kylskåpet och försökte skruva av korken, då insåg jag att jag gjort något dumt. Innan jag skulle göra i ordning vatten hade jag smörjt in händerna med handkräm, det medförde att det nu var omöjligt att få något som helst grepp om korken till flaskan. Jag försökte envist en liten stund innan jag rev av en bit hushållspapper och försökte med hjälp av den, det gick sådär. Efter ett par minuter fick jag i alla fall tillräckligt bra grepp för att få bort korken och hälla upp vatten, flera minuter senare än planerat. Tydligen är min handkräm väldigt långtorkande, för i morse råkade jag ut för samma problem. Mina flingor var slut och jag skulle öppna en ny förpackning. När jag fått upp förpackningen skulle jag dra upp påsen i där flingorna ligger, det var svårare än vanligt. Precis som kvällen innan fick jag inget grepp, i stället gled bara fingrarna av. Till slut fick jag nog och tog ett rejält grepp med båda händerna och rev, öppningen blev kanske inte lika bra som den brukar bli, men det går i alla fall att hälla flingor ur den.
Det är väldigt skönt med handkräm på vintern, men problemen den medför är rätt irriterande.

Dagens låt: Oasis - I´m outta time
In my heart you'll grow
And that's where you belong

The Jam

Härom veckan gjorde jag och Malin en jättebeställning från ginza, filmrean bjöd på en hel del spännande. En av sakerna jag beställde var en dvd med Paul Weller, den första delen av den var det bästa med The Jam. Det är få grupper som har gjort så mycket bra musik som de gjorde. Ju mer man lyssnar desto mer övertygad blir man om deras storhet. Jag tänkte bara se hur kvaliteten på filmen var igår när jag satte mig ner, men det slutade med att jag såg drygt tio videor. Det var lite synd att det inte var någon livespelning med, vissa av klippen var från tv-shower och man spelade ganska tydligt playback, men det var ändå roligt att se dem. Jag har inte så värst många musik-dvder i min samling, men jag är väldigt nöjd över att det här är en av dem jag köpt.

Dagens låt: The Jam - Modern world, riktigt, riktigt bra

Spirit

Det blev inte så mycket skrivet här i helgen, det har varit fullt upp med annat. I lördags såg jag Liverpool göra som så många gånger förr den här säsongen, nämligen underprestera när man har läge att rycka. För andra gången den här säsongen spelade vi 0-0 mot Stoke och det är inget annat än skamligt dåligt. Det är inte en spelare i deras startelva som skulle gå in i vår trupp, trots det lyckades vi knappt skapa en målchans på hela matchen. Förutom Gerrards två chanser fanns det ingenting framåt och det är bedrövligt.
På kvällen såg jag och Malin en film som hette det som jag saknade hos Liverpool, nämligen Spirit. När jag såg trailern för den blev jag väldigt sugen på att se den, det såg ut som en uppföljare till SinCity. När filmen hade premiär och jag läste recensioner från folk som sett den började jag misstänka att den kanske inte var så bra som jag förväntade mig. De flesta verkade besvikna på den och jag började fundera över om den kanske inte var värd ett biobesök ändå, men efter att Malins syster och hennes karl intygat att den var sevärd bestämde vi oss för att gå och se den. Jag tycker att det var en helt okej film, snygg, men inte lika vass historia och dialog som i SinCity. Det var bitvis mer komedi än action och tack vare recensioner jag läst var jag beredd på det. The Spirit är helt klart en sevärd film, men jag kommer nog inte att se om den.
Igår debuterade jag och Malin som rockstjärnor, det gjorde vi hemma hos syster och Ronnie, i Rock Band. Vi skötte oss riktigt bra på låtar som In Bloom av Nirvana och en Weezer-låt som jag inte kände igen. Sedan gjorde vi misstaget att byta instrument, jag gick från basen till trummorna och då blev det svårt. Jag har aldrig trott att jag har speciellt bra simultanförmåga och det var något som jag nu fick bekräftat för mig. Det var hopplöst att slå med trumpinnar och stampa med fotpedalen samtidigt, jag träffade nästan ingenting och det enda jag uppnådde var träningsvärk i foten.

Dagens låt: Oasis - Live foerver, två veckor kvar på onsdag.
I think you're the same as me
We see things they'll never see
You and I are gonna live forever

Ombytta roller

Jag och min syster är lika varandra på många sätt, men vi är också olika på en hel del sätt. En sak som alltid skilt oss åt är sport och träning. Jag har varit sportintresserad hela mitt liv, alltid tittat på sport och tränat olika idrotter. Det mest idrottsinriktade min syster gjort är att marschera med sin orkester, visst, hon spelade fotboll under ett par år också, men det var nog inte någon allvarlig satsning från hennes sida. Man skulle kunna säga att det nu börjar bli ombytta roller på den här fronten, det är fortfarande jag som tittar mest på sport, men när det gäller utövande börjar min syster att komma ikapp mig. Härom dagen var vi tillsammans till gymmet och tränade, jag körde i en knapp timme och bestämde mig sedan för att jag var klar. Det kändes onekligen lite konstigt att syster då stannade kvar för att springa tio minuter extra på ett av löparbanden. En anledning till att hon ligger i nu är att hon har fått äran att ha en friskvårdsblogg på sin tidnings hemsida, där hon går igenom hur hon tränar och sånt, hon är dessutom väldigt envis och har nu bestämt sig för att komma igång med träning. Själv har jag blivit lite latare, igår hade jag t.ex tänkt träna, men när jag insåg att mitt paket från ginza kommit, med både ny musik och nya filmer, ändrade jag mitt beslut. Nytt försök idag, jag har till och med sakerna liggandes i bilen nu, så det vore illa om jag inte orkade mig i väg till gymmet.
När jag stannade hemma från träningen igår hann jag också med att se lite på grammisgalan. Inte speciellt spännande i år, men nog var det lite obehagligt att se ett band som EMD plocka hem en grammis för årets låt.

Dagens låt: Loney, dear - I love you(in with the arms)
keeping me calm, keeping me calm like you do, I love you, I love you, keeping me calm.

Vårterminen igång

Det kändes verkligen att jag varit ledig länge i morse när jag skulle ta mig upp ur sängen och iväg till jobbet. Vanligtvis är jag relativt morgonpigg, men i morse var det inte lätt. Malin åkte iväg en timme innan mig, jag valde att läsa i stället för att somna om. Hade det inte varit för att boken, Carraghers självbiografi, var så intressant att jag nog tappat den i golvet ganska snabbt. Ögonen var tunga och trots att klockan var halv sju och jag sovit i nästan åtta timmar kändes det som om det var mitt i natten och jag nyss lagt mig. Jag tog mig i alla fall upp och iväg till slut. När jag kom ut genom dörren vaknade jag snabbt, det var nämligen 6-7 grader kallt ute och när man kommer från en varm säng känns det ganska väl. Promenaden till jobbet fick mig att vakna, men när jag kom fram till värmen blev jag lite dåsig igen. Två koppar kaffe och ett morgonmöte senare var jag i alla fall igång, nu är vårterminen inledd.
Igår såg jag och Malin färdigt på den första säsongen av Dexter. Vi var rekordsnabb med den här serien, vi brukar åtminstone ta en månad på oss med en säsong, men den här var avklarad på en vecka. En av anledningarna till vi var snabba var det helt enkelt var för spännande för att inte direkt klicka vidare till nästa avsnitt. Det är en lyx att ha en hel serie på dvd, man slipper den jobbiga veckas väntan som man får dras med när man följer en serie på tv. Säsong två ligger och väntar på oss hemma i hyllan, det kommer nog inte dröja länge innan vi sätter igång med den.

Dagens låt: Nordpolen - Vem har sagt, hoppas verkligen att skivan kommer idag.

Lagerbesök

Idag är det sista dagen på jullovet, i morgon börjar allvaret igen. En av fördelarna med mitt yrke är dock att man får ha lov som är tillräckligt långa för att det inte ska kännas segt att börja jobba igen, jag har varit ledig i nästan tre veckor nu och det har givit mig tillräcklig tid att koppla av.
Igår var jag, Malin och Malins syster till lager 47 i Sågmyra, det var mitt tredje besök där och precis som tidigare lämnade jag stället med en hel del nya plagg till min garderob. Igår köpte jag något så ovanligt som en skjorta, det var verkligen inte igår som jag införskaffade en sådan, men det var nog på tiden. Ett plagg gjorde mig lite bitter, det var en cool t-shirt med Superman. Först provade jag medium, som jag brukar ha, den var lite för vid och satt inte bra. Därför provade jag small, den kändes nästan som ett korvskinn. Det är inte ofta man hittar häftiga superhjältetröjor och nu när jag väl gjorde det var modellerna dåliga. Att det dessutom fanns en snygg Batmantröja i samma modell gjorde mig inte direkt mindre bitter.
När vi kom hem från lagret väntade en kväll med min nya favoritserie, nämligen Dexter. Malin fick hela första säsongen på dvd i julklapp och den har vi snart tittat igenom. Hon har sett den, och alla andra säsonger också för den delen, tidigare, men för mig är den här serien en ny bekantskap och jag är mycket imponerad. Det är spännande, man vill se mer, precis som det ska vara med en bra serie.

Dagens låt: Jens Lekman - Into eternity
íf i had to choose a moment in time
to take with me into eternity
i would choose this,
this moment with you in my arms

Bra säljare

Igår var vi ut till IKEA, anledningen till att vi beblandade oss med en folkmängd som kändes som halva Gävles befolkning var att vi tänkte köpa en ny madrass till vår säng. Efter att ha träffat på en otroligt ärlig sängförsäljare ändrade vi oss. Innan vi åkte till IKEA besökte vi Jysk, det var där vi träffade denna man. Malins syster skulle köpa en säng, vi passade på att lyssna till några råd. Vi berättade att vi fått en kontinentalsäng av min syster och att vi nu funderade på en madrass till den, han såg på oss och sade: "Så ni har fått den? Tur för er att ni inte betalade för den i alla fall." Han tog oss sedan med bort till deras kampanj för kontinentalsängar och förklarade varför man inte skulle köpa en sådan. Sedan fortsatte han med att berätta varför man absolut inte skulle köpa en säng med motor i, som de också hade kampanj på, "eftersom motorn är så dyr blir det inte mycket pengar kvar till madrassen" förklarade han för oss. Efter att ha pratat illa om halva deras sortiment visade hon oss en säng som han tyckte var prisvärd, sedan uppmanade han oss att låta bli att köpa en ny madrass till vår säng och i stället spara pengarna ett tag och lägga dem på en ny säng. Det är inte många gånger man träffar en säljare som är så negativ till sitt eget material, det kan inte vara någon som köper en kontinentalsäng med honom i närheten, men samtidigt kändes det tryggt med en person som verkligen verkade tala sanning och inte gjorde allt för att lura på oss grejer. Det blev ingen ny madrass för oss, det blev i stället en hylla och en diskborste.

Dagens låt: Moldy Peaches - Anyone else but you
Up up down down left right left right B A start
Just because we use cheats doesn't mean we're not smart
I don't see what anyone can see, in anyone else
But you

Trilogy of the dead

Igår hade vi maraton här hemma hos oss, vi såg Sergio Romeros Trilogy of the dead, alltså Night of the living dead, Dawn of the dead och avslutningsvis Day of the dead. Jag hade bara sett en av dem tidigare och det var den sista, så det var en hel del intressant film som bjöds. Den första filmen var från 1968 och svartvit, man visade inte speciellt mycket blod eller mord, men den var ändå den mest obehagliga av de tre. Zombiesarna i den filmen såg mest ut som stela människor med konstiga miner, de blev sedan mer och mer vanställda för varje film och i den sista såg de riktigt fula ut. Underhållningsmässigt var den andra filmen i serien den bästa, det var en hel del action och även en del humor. Jag såg nyinspelningen av den för något år sedan och den höll faktiskt riktigt hög klass, därför var det extra intressant att se orginalet. De två första filmerna är bra filmer som är mer än bara zombiefilmer, de visar också på hur människor kan börja agera i pressade situationer, även om den här pressade situationen kanske är något ovanlig. Fem-sex timmar zombifilmer var en bra inledning på det nya året, men det tog tydligen på mina krafter, idag är jag något av en zombie och sov till halv elva.

Dagens låt: Oasis - Stand by me, bara drygt tre veckor kvar till spelningen i Globen, det ska bli riktigt roligt.

2009

Då var det nytt år igen, 2009. Igår var vi på knytkalas hemma hos familjen RajRaj, det var både trevligt, gott och mättsamt. Jag var tvungen att smaka på allt och eftersom det fanns en hel del rätter att välja mellan hann jag bli riktigt mätt innan jag lyckats trycka i mig den sista biten av Kusens kycklinggryta. Tyvärr var efterrätten kvar och när det finns både panna cotta och cheese cake kan man inte bara välja ut en, jag var tvungen att ta av båda. Det var tur att det fanns plats i soffan efter maten, så att jag fick en chans att sträcka på min mycket mätta mage en stund. Sedan satt vi och såg lite hockey innan jag och Malin åkte vidare till nästa fest. En timme innan tolvslaget hade vi hittat fram till en samlingslokal på Sätra där ett gäng av Malins kompisar var samlade. På vägen till lokalen hann vi med att plocka ner ett par frågor från en tipsrunda som jag hade med mina elever sista veckan innan lovet, jag hade glömt några frågor uppe och nu när vi hade vägarna förbi passade det bra att ändra på det.
Efter det att tolvslaget passerat satt vi kvar och lyssnade till trubadur och allsång i en timme innan vi begav oss hem mot lägenheten. Innan läggdags hann vi också med att se en halvtimme Conan O´Brien, en bra avslutning på en bra kväll.

Dagens låt: Nordpolen - John Travolta, intressant, bra svensk musik.