X-men First class

Rollistan till nästa film om X-men börjar ta form, att det är idel nya namn beror på att den här filmen ska utspela sig före de tidigare filmerna, nämligen under hjältarnas skoltid. Det är också anledningen till att de flesta rollerna i filmen görs av yngre skådespelare, där Allan Johnson från Kickass är det mest intressanta namnet. Det finns dock en del spännande namn i rollistan och det är främst två som gör att jag känner mig nöjd, nämligen Kevin Bacon och Michael Fassbender. Fassbender har jag sett i tre riktigt bra filmer det senaste året, Hunger, Inglourious Basterds och nu senast Fish Tank. Han är en mycket skicklig skådespelare och ska i den här filmen spela en ung Magneto, det känns som en klockren casting. Kevin Bacon är en personlig favorit, Woodsman, Murder in the first, Sleepers, Mystic River och kultklassikern Hotet fårn underjorden är alla filmer som jag uppskattar mycket och de har honom som gemensam nämnare. Nu ska han tydligen spela Sebastian Shaw, ledare för Hellfire Club, i X-men First Class och han är ett mycket bra val som skurk. James McAvoy från Last King of Scotland ska spela Xavier och det känns helt okej. Regisserar filmen gör Matthew Vaughn, det gick rykten om homom redan inför X-men 3, då blev det i stället den rätt inkompetente Brett Ratner som fick jobbet. Vaughn har inte gjort så många filmer, personligen har jag bara sett en av dem, Layer Cake. Mest känd bland hans filmer skulle jag gissa att Kickass är, en film jag var mycket tveksam till, men jag börjar bli mer och mer sugen på att se den och nu när Vaughn ska göra X-men känns det nästan som ett måste. Det ska bli spännande att se hur den kommande X-men-filmen blir och med Captain America, Thor och Avengers även i antågande ser det ut att bli en bra marveltid på biograferna framöver.

Dagens låt: The Drums - Best friend

Inception

Igår var jag och Malin på bio för första gången i sommar, filmen vi såg var den hett efterlängtade Inception. En anledning till att jag sett fram emot filmen är regissören, Christopher Nolan. Han har tidigare gjort mästerverket Memento och även de två senaste Batman-filmerna, han brukar således var en säkerhet för att filmen håller en hög kvalitet. Även rollistan såg mycket positiv ut, med Leonardo DiCaprio, Ellen Page, Cilian Murphy, Tom Hardy och Ken Watanebe i några av rollerna. Handlingen var rätt komplicerad och kretsade kring drömmar och det undermedvetna. Det var en hel del action, men det var bara en av de delar som denna film innehöll. Det gällde verkligen att vara fokuserad när man tittade och så ska det vara med en riktigt bra film. Den var otroligt välgjord och precis så smart som jag förväntar mig att en film ska vara när det är Nolan som ligger bakom den, actionscenerna var snygga och dialogerna mycket bra. Ibland fick jag en del Matrixvibbar, men det här var en klart bättre film. Att Leonardo DiCaprio skulle vara en kvalitetsgaranti för filmer hade jag inte kunnat gissa mig till efter Titanic, men de senaste åren har han verkligen hållit en jämn och hög nivå, med filmer som Shutter Island, Revolutionary Road, Blood Diamond, Gangs of New York och The Departed. Inception förstärker utan tvekan hans trend av bra filmer. En oväntad skådespelare i filmen var Tom Berenger, det var säkert tio år sedan jag såg honom i en film och det var nästan så att jag inte kände igen honom, så gammal hade han blivit. En bra film var det alltså, Inception, som man bör se.

Dagens låt: Ariel Pink´s Haunted Graffiti - Friday night(Nevermore)

Visit i Svedja

Igår åkte vi hem till Svedja en sväng för att hälsa på alla där hemma. De flesta var sig lika, förutom lille Henry som bara växer. Jag fick dessutom se honom arbeta med gymmet, det var onekligen mycket underhållande att se honom ligga där och kämpa. Han verkar vara en viljestark liten krabat.

Henry sov gott hos Tant Malin under en stund efter maten, medan jag visade våra bilder från resan till Turkiet för resten av sällskapet.

Dagens låt: Flaming Lips - Yoshimi battles the pink robots(Part 1)

Turkiet

Här kommer en liten rapport från vår resa till Turkiet och Alanya. En varm och otroligt skön vecka som inleddes med en flygresa som kändes mycket kortare av att man fick chansen att se Fishtank på planet, mycket bra film.

Eftersom vi kom ner mitt i natten blev det en sen frukost första morgonen. Hotellet var enkelt, men mycket hemtrevligt och personalen var mycket sympatisk. Förutom att vi saknade kylskåp och att min kudde var stenhård och två decimeter hög var det perfekt.

Så här tillbringade vi stora delar av den första dagen, stora delar av andra dagar också för den delen.

Vår granne, moskén, gjorde sig påmind då och då, genom olika böner.

Kvällarna var nästan lika varma de också, inte helt fel.

Vi såg till att få i oss god, turkisk mat redan första kvällen.

Vi avslutade kvällen, de flesta andra kvällar också, med några partier Yatzy. Ett spel man inte kan tröttna på.

Dagen därefter var det shopping som gällde, för att slippa de försäljare vi mötte dagligen tog vi taxi in till centrum.

För att orka med shopping behövde jag kaffe. Riktigt kaffe hade man inte i turkiet, men det turkiska kaffet var riktigt gott och ett lätt val när det stod mellan det och nescafe.

Vi avsluyade kvällen med en varsin drink på hotellet, när vi druckit upp dem frågade personalen om vi ville köpa en specialare för två personer. Det skulle vara en melondrink och det lät så pass gott att vi gick med på erbjudandet. Det som kom ut från baren var den här skapelsen. En god, men otroligt mäktig drink.

När vi lyckats dricka upp drinken på personalen ut med kniv och skar upp melonen i bitar åt oss, sedan var det bara att börja äta. Vi sparade halva och få bevis för att jag är mätt är så tydligt som att jag sparar melon.

Tisdagen planerade vi en promenad till muren som man kan se högt upp till höger på bilden. Det var en ganska lång och svettig tur, men utsikten var väl värd mödan.

Vi gick hela vägen upp, men vi betalade inte in oss. Vi hann dock stöta på delar av muren på vägen upp.

Ett fascinerande bygge den där muren.

Nästa dag väntade en båttur som vi köpte av en av alla försäljare som fanns efter gatan.

Det stekte rejält på båten och alla badstopp som gjordes var lika välkomna, att simma runt på öppet vatten i var skönt.

Vi fick se bergen på nära håll och även muren utifrån.

Ett av de sista stoppen var en grotta, som går att skymta längst till vänster i bilden, dit man kunde simma och klättra in. Häftigt var det.

Båtturen var mycket behaglig, allt som allt varade den i nästan åtta timmar, men det var aldrig tråkigt.

Så här nöjda var vi med vår båttur.

Dagen efter blev det mestadels strand och shopping, det fanns ju en del affärer att beta av. Middag åt vi på en restaurangen vi blivit tipsad om av en av arbetarna på båten. Han påstod att de lagade bättre mat där än på många andra restauranger i stan, som av en händelse jobbade han själv där också. Hur som helst hade han rätt, maten var riktigt god. När vi ätit färdigt drack vi en varsin Daquiri, mycket gott.

Det var otroligt mättsamt också.

Så här nöjda var när vi sträckt på magarna tillräckligt länge för att mättnaden efter restaurangen släppt.

Vi avslutade dagen med en mysig strandpromenad.

Dagen innan hemfärden tog vi en tur till en gruva som låg i Alanya, riktigt häftiga skapelser.

Vi avslutade semestern med en sista färskpressad juice på Hotel Yildiz restaurang, sedan begav vi oss hem mot Sverige igen.

Dagens låt: The Jam - In the city

Rambo

Jag såg de första filmerna om John Rambo när jag var liten, First Blood är och kommer alltid att vara en klassiker bland actionfilmer. Igår såg jag, äntligen, den nyaste filmen om denna krigsveteran och trots att Stallone, minst sagt, blivit äldre sedan de tidigare filmerna spelades in gjorde han sitt jobb även i denna. Handlingen var näst intill obefintlig, men action var det fullpackat med och våldet var brutalt, det flög en hel del blod genom luften. Jag kan inte se Rambo utan att tänka på Hot Shots 2, tidernas roligaste film, och det var samma sak den här gången. Lägret där de övervägande mängderna av blod rann påminde väldigt mycket om lägret i Hot Shots och Rambos matande med kulsprutan var inte helt olikt Topper Harleys skjutande i den tjugo år äldre parodin. Rambo var som helhet kanske ingen höjdarfilm, men det var underhållande action, överdriven på ett klassiskt sätt, utan slagsmål i slowmotion. Sylvester Stallone har med den här filmen och även den senaste Rocky-filmen visat att han fortfarande kan göra filmer som är värda att se, båda dessa filmer överträffar mina förväntningar rejält och de patetiska spektakel som jag väntade mig blev i stället klart värdiga uppföljare.

Dagens låt: Girls - Hellhole ratrace

Snart resdags

Pengarna är nu uthämtade och vi är i princip helt redo att åka iväg på vår solvecka i Turkiet. Det enda vi bör hinna med innan vi åker är att köpa på oss mängder av solkräm och tvätta mina badbyxor, som antagligen känner sig riktigt slitna efter den här sommaren. Resfebern har börjat drabba mig, det var trots allt över tre år sedan jag var på solsemester, så det här ska bli otroligt skönt. Vi flyger inte förrän på lördag eftermiddag, så det är ett tag kvar än, men det börjar kännas att det närmar sig avresa.
Härom dagen såg vi färdigt på Solsidan, det är en av de roligaste svenska komediserier som jag sett på myckert länge. Henrik Dorsin är en komiker som jag vanligtvis har ganska svårt för, men i den här serien är han mycket underhållande i sin roll som den vidrige grannen Ove Sundberg. Det ska bli spännande att se om nästa säsong blir lika underhållande som den som vi just avslutat.

Dagens låt: Oasis - Supersonic

Värme och film

Det är, minst sagt, ljummet här i Gävle nu. De senaste dagarna har varit riktigt sköna och jag är snart uppe i tvåsiffrigt antal bad i sommar, något jag antagligen inte klarat sedan jag åkte moped till Näset hemma i Hälsingland. Det här är bra uppvärmning inför resan till Turkiet, som onekligen börjar närma sig nu. Det är på lördag som vi åker och det känns mycket bra. Sol, värme, god mat och fina stränder, härligt. I värmen har det också blivit en del film de senaste dagarna. I helgen såg jag och Malin en briljant Jeff Bridges i den mycket välgjorda Crazy Hearts. Jag har full förståelse att han fick en Oscar för sin insats. Filmen kändes som en kombination mellan Walk the Line och Wrestler, ett gott betyg och en film man bör se. En annan film man verkligen bör se är komedin In the loop, som jag, Den Gamle Franken och Kusen såg igår. Det var lite samma känsla i den som The Office och det fanns, precis som i The Office, ett flertal underhållande karaktärer. Filmen utspelade sig i det brittiska parlamentet och hade en snabb dialog som var väldigt bra skriven. En mycket smart komedi som är en av de roligaste filmer jag sett på ett bra tag. På tal om roligheter, ikväll ska vi titta vidare på Solsidan hemma hos Kusen, det blir nog ett gäng skratt då också.

Dagens låt: Jens Lekman - Friday night at the drive in bingo

VM över

Igår tog VM slut, det är det sjätte världsmästerskapet som jag följt och spelmässigt tycker jag att det tagit sig ganska bra ju längre fram i turneringen man kommit. Jag kommer inte att minnas det här mästerskapet lika bra som 1990(mitt första) och 1994(med Sveriges brons), att Sverige inte medverkade vägdes den här gången upp av att Maradona medverkade och det gör att jag säkerligen kommer att minnas den här turneringen bra, antagligen bättre än både 2002 och 2006(förutom matchen jag upplevde live 06). Maradona gjorde verkligen den här turneringen mycket mer intressant och hans agerande vid sidan av planen var minst lika underhållande som spelarnas agerande på planen. Vuvuzuelorna är annan sak jag, tyvärr, kommer att minnas från den här turneringen, maken till irriterande ljud är det sällan man hör kring en idrottsarena. Det har inte gjorts speciellt många vackra mål i turneringen, det är väl snarare målvaktstabbarna som diskuterats och förutom Van Bronckhorts skott mot Uruguay är det inget mål som jag rankar som speciellt snyggt. I stället är det en del missar som jag kommer att minnas, domarmissen vid Lampards kvittering är en av dem, Gyans straffmiss för Ghana i kvartsfinalen är en annan. I slutändan var Spanien värdiga mästare och de såg också till att Liverpool fick två världsmästare, i Reina och Torres. Nu börjar väntan på den riktiga säsongen, nämligen PL-säsongen. Det är inte speciellt många veckor kvar innan det är dags för oss att kliva ut på Anfield i premiären mot Arsenal, det ska bli oerhört intressant att se hur truppen förändras under de kommande veckorna, men jag hoppas verkligen att Torres firande med Liverpoolhalsduk igår var ett ställningstagande som betyder att han kommer stanna hos oss.

Dagens låt: Suede - Animal nitrate

Slash i stan

Slash i Gävle, det trodde man inte att man skulle få uppleva någon gång, men igår hände det. Det var Getaway Rock som bokat in denna gamla Guns N Roses-hjälte till sin festival och eftersom jag lyssnade massvis på bandet när jag gick i mellanstadiet kände jag mig tvungen att besöka festivalen och se honom spela sin solon live. Det var dock några band till som spelade innan Slash gick på scenen en halvtimme före midnatt.

The Haunted var det första bandet vi såg under kvällen, en bra spelning.

Den Gamle Franken var nöjd med framträdandet.

Det blev en hel del fart framför scenen till slut.

Efter Haunted tog jag, Den Gamle Franken, Chefen...

...och Kusen plats i öltältet, för att intaga dryck och otroligt överbetald pytt i panna.

Anledningen till att vi höll oss i tältet var Triptykon, ett band som inte alls föll mig i smaken.

Cannibal Corpse, Den Gamle Frankens favorit för kvällen, klev på scenen strax före åtta och sedan följde en timmes huvudsvingande och growlande som såg väldigt ansträngande ut.

Den Gamle Franken, Kusen och Chefen tittade nöjt på spelningen. Jag kan inte påstå att jag tyckte att det var bra, men imponerande energi hade de i alla fall.

Europe var nästa band och då blev det en aning lugnare rock, imponerande att höra att Tempests röst hållit sig så bra genom åren.

Mayhem spelade därefter och det var verkligen inte bra, man fick inte ens se något av den blodiga show jag läst att de brukar ha. Musikmässigt var det här bedrövligt.

Sedan avslutade Slash festivalen och det var onekligen häftigt att se denne rockikon live. Han är en av mycket, mycket få rockartister som haft betydelse för mig och att få höra honom spela Sweet child o´mine och Paradise city var väldigt roligt. Spelningen som helhet var väl lite ojämn, men de gamla godingarna var prickfria. Festivalen var lyckad och det ska tydligen bli en till nästa år, får se om de lyckas boka någon lika spännande artist då.

Dagens låt: The Jam - Going underground

Svedjabesök

Idag var jag hem till Svedja och besökte pappa, mamma, Plummer, syster och lille Henry såklart.

Plummer visade att han fortfarande kan en del konster.

När jag och pappa handlat lunch på den lokala pizzerian kom syster ut ur det andra huset, tillsammans med lille Henry, och åt.

Min mor, Henrys mormor, tog hand om den lille medan vi åt.

När mormo sedan skulle äta tog Onkel Tomas över och då såg jag till att umgås ordentligt med min unga släkting.

Henry fick sedan sova vidare i bärselen, på sin Onkels bröst.

Sen ville han ha lite mat och det berättade han på sitt eget, mycket tydliga sätt.

När han ätit var han på mycket bättre humör.

Henry tyckte det var riktigt spännande att ligga där på rygga och begrunda sin mor och morbror.

Dagens låt: Jens Lekman - A postcard to Nina

Värme

Det har varit lite klent med uppdateringar här de senaste dagarna, en stor anledning till det är det varma väder som nu dragit in över Gävle. Solen är onekligen välkommen och det gör inget att jag hinner få lite färg på kroppen innan jag och Malin åker till Turkiet, som vi gör om knappt två veckor. Det börjar komma vissa nyanser till färg på mig nu och det är bara några delar som är rödbrända. Igår var jag, Kusen och Gamle Franken till stranden och solade och badade, när jag kom hem kunde jag tydligt se på min kropp vilka delar jag slarvat med att smörja in, som tur var var det inte så farligt. Värre var det för den ene av mina två strandkamrater, som påstod att man var lite mesig om man använde solkräm i Sverige, denne man var idag kräftliknande på både överkropp och lår. Det var hur som helst en mycket trevlig dag på stranden, som vi avslutade med en lunch inne i stan. Jag hoppas vädret kommer att hålla i sig några dagar, i morgon ska jag hem till Svedja och se om min systerson växt på sig sedan sist, förhoppningsvis ska jag även hinna med att bada tillsammans med lillebror. Jag och Malin har förresten sett den sista säsongen av Scrubs den här veckan, det kändes lite vemodigt när det sista avsnittet tog slut. Scrubs är en av de bästa komediserier som gjorts, av längre serierna är det bara Seinfeld jag håller högre. Sista säsongen var även den bra och avslutningen var välgjord. Nu får vi leta reda på en ny serie, eller kanske en ny säsong på någon av våra favoriter, vi har ju fortfarande inte sett den fjärde säsongen av Dexter.

Dagens låt: Jens Lekman - Sipping on the sweet nectar

Jordgubbar

Det finns många saker som är bra med sommaren, en av de sakerna är att det innebär högsäsong för jordgubbar. Det är få saker här i världen som är lika goda som jordgubbar och nu är det finns mängder av dem att köpa går det åt minst en liter om dagen här i vår lägenhet. Jag har alltid varit en jordgubbsfantast och brukade vara den som tömde skålarna därhemma när det fanns jordgubbar kvar, det har inte förändrats med åren, snarare tvärtom. Priset på dem har sjunkit drastiskt den senaste tiden, härom veckan, när jag köpte min första liter för i år med svenska gubbar, fick jag betala drygt 50 kr för att få en kartong. De senaste dagarna har jordgubbarna på torget kostat 15 kr per liter, resultatet av det har blivit att jag köper lite mer än jag egentligen behöver. Det är väldigt sällan som jag köper mindre än två liter när jag handlar på torget, trots att det räcker med en liter, då Malin ändå inte är lika beroende av bären som jag är. Men om det är något som jag kan äta för mycket av så är det jordgubbar, man kan alltid pressa i sig en extra, även om resultatet av det kan bli att magen värker ett tag efteråt, det är det trots allt värt.
Vi hade faktiskt jordgubbar som snacks igår kväll när Malin firade sin födelsedag i efterskott, det var mil godare än alla chips eller nötter man kan tänka sig. Festen var även i övrigt mycket trevlig och innehöll allt från Rappakalja till Kubb. Sommaren är en skön tid av året, inget snack om den saken.

Dagens låt: Fatboy - Way down low

Roy Hodgson

Idag presenterade Liverpool sin nya tränare och det blev, inte helt oväntat, Roy Hodgson som fick ta över jobbet som boss för vår anrika klubb. Jag tror att man gjort ett bra val när man tog in Hodgson, visst finns det en hel del tränare som hade känts mer intressanta, men jag tror att det här är den typen av tränare som vi behöver nu. En lugn och erfaren man, som vet precis hur det fungerar i PL, i den sits vi befinner oss hade det känts lite riskabelt att ta in en tränare som inte kan den engelska fotbollen. Hodgsons kontrakt är skrivet på tre år och med tanke på hans ålder tror jag inte att han kommer att sitta speciellt mycket längre än så, förhoppningsvis bygger han upp något som han kan lämna över till en yngre förmåga. Det är en händelserik period i klubben nu och Hodgsons rutin kommer nog att komma till stor nytta, förhoppningsvis har vi nya ägare inom de kommande månaderna och det är antagligen först då man kan se vilka krav som kan ställas på laget. Det viktigaste jobbet nu ligger i att övertala nyckelspelarna att stanna kvar i laget och då är det givetvis Torres och Gerrard det gäller i första hand. Mascherano är en annan spelare som det ryktats mycket kring, men trots att han är en av mina favoriter är han en spelare som är mindre svårt att ersätta och om han nu vill lämna kan vi säkert hitta en okej ersättare för de pengar som kommer in. Gerrard var bedrövlig förra säsongen, men han är vår spelare och hör hemma i vår klubb, det skulle kännas otroligt konstigt att se honom i ett annat lag. Trots hans positiva uttalanden om Hodgson idag är jag lite orolig för att han kan komma att hamna i Madrid, det är bara att hoppas att vi får väldigt bra betalt för honom. Det kommer nog att dröja ett tag innan vi får se Hodgsons första värvningar och det kommer nog inte att bli fråga om några dyra spelare, de pengarna finns inte så länge vi inte säljer spelare dyrt eller får in nya ägare, men det ska bli intressant att se vilka spelartyper han vill få in i laget. Det har pratats om Brede Hangeland, det är onekligen en väldigt bra mittback, men det är inte riktigt där jag tycker att vi behöver förstärka. Ska han värvas bör antingen Skrtel eller Agger säljas och det är inget jag önskar. En vänsterback är ett måste att få in och det tror jag även Hodgson kommer att ordna, Insua är inte tillräckligt bra för att vara förstaval och bakom honom är otroligt tomt. Vad som sedan värvas hänger ihop med vilka spelare som blir kvar i klubben och hur mycket pengar vi har att röra oss med, men om Benayoun lämnar för Chelsea, vilket verkar vara fallet, så bör vi ta in en till mittfältare. Visserligen är Jovanovski klar, men det räcker inte riktigt. Det ska bli intressant att se vad som händer med spelare som Lucas och Ngog, spelare som Benitez litade till trots att de inte riktigt höll måttet. De blir säkert kvar i klubben, men de ska inte ha lika mycket speltid som förra säsongen. Hur som helst finns det en hel del kvalitet i vår trupp i dagsläget, förutom Torres och Gerrard har vi en av världens bästa målvakter i Reina, stabila mittbackar, sparkapital i Aquilani, som såg riktigt bra ut när han äntligen blev skadefri, Maxi Rodriguez, som börjar lära sig PL, Kuyt, som trots sina brister är en viktig kugge, och om Hodgson kan lära Glen Johnson att försvara har vi PL:s bästa högerback. Vem vet, kanske Hodgson till och med kan få Babel att lyfta, men det är nog att hoppas på för mycket.

Dagens låt: Morrissey - Roy´s keen

Arcade Fire

Igår var jag i Rättvik och besökte där Dalhalla för första gången. Tillsammans med Djävulsankan, hans Sofie och kompis Fredrik skulle jag se Arcade Fire

Jag på väg ner i Dalhalla.

Det var en otroligt häftig anläggning, men piratskeppet kändes lite udda. Det framkom sedan att det användes till någon barnteater eller liknande.

Det fanns många skickliga artister i publiken, där i kepsen skymtar Christian Kjellvander, tillsammans med fru. På vägen från spelningen mötte jag dessutom Vampire Weekend, som, precis som jag, letat sig från Medis till Dalhalla.

Förbandet, Wildbirds and peacedrums, var inte min grej.

Sedan klev Arcade Fire på scenen och det var full fart från början.

Sångaren rörde sig mellan gitarr och piano och tillsammans med de andra sju bandmedlemmarna skapade han en enorm stämning i Dalhalla.

På denna, något suddiga bild, kan man se sångaren sjunga i närkontakt med publiken på första raden. Arcade Fire är ett band som verkligen vet hur man lever ut på scenen. Efter en och en halv timme hade bandet spelat sitt sista extranummer och gick av scenen, vi lämnade Dalhalla, mycket nöjda med vad vi fått uppleva.

Ett smakprov från den utomordentliga spelningen.

Dagens låt: Arcade Fire - Crown of love, en låt som saknades på gårdagens spelning.