Tuesday, February 14, 2017

När vi sålde Xabi Alonso var det första steget mot att det som varit världens bästa mittfält började splittras. För att ersatte vår elegante spanjor värvades den skadedrabbade italienaren Alberto Aquilani in till klubben för stora pengar, skador och anpassningsproblem gjorde att det tog lång tid innan han lyckades ta en startplats i Premier League. I stället var det en ung brasse som slet där på mitten, i en övermäktig roll som ersättare till Alonso gjorde Lucas Leiva sitt bästa för att hitta rätt i laget. Jag hade oerhört svårt att uppskatta honom, han var inte alls samma spelare som Alonso, han spelade antingen för enkelt eller för svårt. Han fortsatte dock att hålla Aquilani bakom sig. En bit in på säsongen besökte jag Anfield för att se en avslagen drabbning med Johan Elmanders Bolton, till min stora glädje var Lucas petad och Aquilani skulle starta. Äntligen skulle italienaren få visa vad han gick för. Jag minns inte om bytet kom redan i halvtid, men det märktes tidigt att Lucas haft platsen av en anledning. Aquilani kom inte alls in i spelet, slog mängder av felpassningar och förlorade varenda närkamp. Lucas kom in på planen, spelet blev bättre och vi vann till slut matchen. Därefter fortsatte vi att spela med Lucas på planen och med tiden kom han mer och mer in i spelet, tillsammans med Benitez hittade han en roll i laget som passade honom. Utvecklingen fortsatte och under säsongen 2010-2011 blev han utsedd till årets spelare av fansen. Lucas hade gått från att vara hackkyckling till att vara fansens stora favorit. Sedan kom skadorna.
Kvartsfinalsegern mot Chelsea i december 2011 gjorde att han missade resten av den säsongen och sedan dess har han inte riktigt kommit upp i rätt nivå för klubben. I perioder har den gamle Lucas visat sig, men hans säsonger har ofta blivit upphackade och de senaste säsongerna har det börjat spekulerats i om det kanske vore läge för honom att lämna klubben. Under Klopp har speltiden begränsats kraftigt och den tid han spelat har han mestadels gjort det som mittback, en säkerligen ganska ovan roll, och har återigen fått finna sig i att motta kritik från supportrarna. Personligen känner jag inte annat än stor respekt för Lucas Leiva, han må inte vara en perfekt mittback, men mot Tottenham visade han att han kan tillföra en hel del. Främst har hans tid i klubben imponerat på mig, att inte vika ner sig när fick en överdriven kritik utan i stället bita ihop, kämpa och nu stå med rak rygg och efter den här säsongen gjort tio år i klubben. Hans roll i klubben är annorlunda nu, besöken på planen blir färre och färre, men jag skulle kunna tänka mig att han har en viktig uppgift som rutinerad spelare i en trupp som trots allt är ganska orutinerad.
Det skulle förvåna mig om Lucas blir kvar efter den här säsongen och antagligen är det så att han inte längre räcker till för ett lag som ska utmana i toppen, men jag kan tycka det är lite tråkigt att se kommentarerna kring hans spel. Efter tio år i Liverpool, där han visserligen spelat med Steven Gerrard på mitten i perioder, men också i perioder spelat med Jay Spearing och Christian Poulsen, där han aldrig klagat och alltid agerat föredömligt utanför planen, kämpat sig tillbaka från svåra skador, kan jag tycka att han förtjänar mer från oss fans. Alla spelare ska kunna ta kritik när man inte presterar och det tror jag att Lucas klarar av, men i hans fall tar den ibland för stora proportioner och det kunde man märka i helgen då han själv gick ut på twitter och bemötte fans som han tyckte skrev orättvist mot honom. Jag hoppas att hans sista tid i klubben blir en tid där vi fans kan visa vår uppskattning för hans tid hos oss, gör han en dålig match ska han kritik som alla andra, men man kan också minnas att han är vårt fjärde eller femteval på mittbacksplatsen, jämför man honom med de spelare som haft den rollen de senaste åren är hans insatser kanske inte så svaga ändå.

Det blir lätt så att vi fans hittar hackkycklingar när det går emot, jag har personligen avverkat namn som Djimi Traore, Momo Sissoko, Paul Konchesky och Alberto Moreno på min lista av spelare som jag skyllt varenda förlust på i perioder. Det är lätt att glömma bort att fotboll är ett lagspel och lägga stor vikt vid enskilda spelares misstag

Thursday, February 02, 2017

Äntligen är januari över, en månad där motgångarna har radat upp sig för Liverpool. Skador på nyckelspelare, spelare på landslagsuppdrag, spelare som inte varit iväg på landslagsuppdrag, men ändå inte fått spela. En offensiv som hackat betänkligt och anfallsförsöken öppnat blottor bakåt. Att allt det här skulle drabba oss i den matchtätaste perioden av säsongen var såklart olyckligt, men poängen mot Chelsea kan kanske vara det som behövdes för att vi skulle komma in i avslutningen med åtminstone lite vind i seglen.

Jag kände mig nästan uppgiven i halvtid i matchen mot Chelsea, ett snöpligt baklängesmål efter en mycket tveksam frispark hade satt oss i ytterligare ett underläge och som så ofta den senaste tiden hade vår offensiv haft svårt att skapa problem för motståndarna. I början av den andra halvleken kunde man dock se tendenser till ny kraft i anfallsspelet och även om kvitteringen kom till i en tilltrasslad situation var det utan tvekan välförtjänt och resultatet av spel som börjat vakna till. Om Roberto Firmino varit i bättre slag hade kvitteringen kommit tidigare, men med tanke på att matchen var kvällen innan hans besök i tinget är det helt klart förlåtligt att hans prestation inte var på topp. Under en period av matchen kändes det som om vi skulle kunna trycka på för att ta hem alla tre poängen, men ju längre det gick desto mer började åtminstone jag oroa mig för att vi skulle åka på ett baklängesmål i slutskedet, vi har ju minst sagt saknat det rätta flytet på sistone. När Diego Costa filmade till sig straffen var det mina värsta farhågor som besannades, hur en domare av Clattenburgs klass kan låta sig luras så är för mig en gåta, en ännu större gåta är att PL inte tar tag i filmandet på allvar, men det är annan diskussion. Hur som helst, räddningen som Mignolet gjorde kan komma att vara en otroligt viktig situation när vår säsong ska summeras senare i år. Förlust här hade ökat pressen på spelarna, kritiken mot att Klopp inte utnyttjat transfermarknaden hade säkerligen också blivit allt mer högljudd. Nu slapp vi i stället åka på fyra raka hemmaförluster, vi slapp släppa iväg Chelsea ännu mer i toppen, vi fick dessutom se många av våra övriga konkurrenter tappa poäng mot klart mer beskedligt motstånd.

Nu när vi går in i februari gör vi det med i stort sett skadefri trupp, vi gör det med fullt fokus på ligan, samtidigt som de flesta av våra konkurrenter har europaspel att sköta. Tittar man på spelschemat är det inget snack om att vi har saken i egna händer, med hemmamatcher mot både Arsenal och Spurs ganska snart. Klopp kommer nu att kunna fokusera på en match i veckan, spelarna kommer hinna att vila upp sig mellan omgångarna, förutsättningarna för en plats i nästa års CL är utan tvekan mycket bra. Visst, man kan känna en liten bitterhet över att se chansen till ligatiteln försvinna, men jag tror samtidigt inte att det var så många som förväntade sig att vi skulle kunna vara med och utmana hela vägen.

När det kommer till Klopps uteblivna värvande i januari tycker jag att hans agerande är helt rätt, även om man kan se att det finns brister i vår trupp tror jag inte det är något som vi hade kunnat fixa i januari. Det har hela tiden känts som att Klopp vet vilka spelare han vill få in i sin elva och jag tror det är precis de namn som man redan nu spekulerar i som kommer att bli aktuella i sommar. Även om vi varit bra att januarivärva tidigare är det sällan klokt att försöka göra förändringar i truppen mitt i säsongen, spelarna är mycket dyrare, urvalet är mindre och en ny spelare i en spelargrupp kan få en negativ inverkan på stämningen i densamma. Dessutom tycker jag det är lite fel att säga att våra spelare inte räckte till för att vinna mer i januari, tittar man på lagen vi misslyckats med att slå har vi vid de tillfällena alltid haft ett lag som på pappret varit bättre än motståndarna. Däremot har många av våra namnstarka spelare underpresterat, Sturridge, Origi, Can och de andra har inte tagit chanserna att visa att de ska ha tillbaka sina platser i en skadefri startelva. Det här kan dock inte innebära att vi måste ge oss ut och värva, spelare måste få ha formsvackor utan vi omgående ska sälja dem och köpa in nytt. Sturridge och Can var nyckelspelare för ett år sedan, de är i en ny situation i år, där deras platser är långt ifrån givna, det är nu de visar hur de tacklar det. I Cans fall tycker jag vi fick se lite av hans kvaliteter mot Chelsea, när han visar upp sin fysik och spelar enklare finns det en nyttig spelare i honom.