Glasspelare lånas ut

Igår blev det klart att Chris Kirkland lånas ut till West Bromwich. Kirkland är en spelare som jag är enormt besviken på. JAg var säker på att han skulle kunna konkurrera ut Dudek som förstemålvakt i år och ge oss den stabilitet som saknats de senaste åren, men så blev det inte. Kirkland är i stället något så unikt som en skadedrabbad målvakt, och såna kan man inte ha i laget. En målvakt ska kunna stå i princip alla matcher och det klarar inte Kirkland. Dessutom har han varit dålig när han väl spelat, jag kan inte minnas en räddning han gjorde under årets säsong. Däremot visade han sig vara totalt talanglös när det gäller enkla saker som att ställa upp en mur. Det är bra att han lånas ut, förhoppningsvis gör han bra ifrån sig så att vi kan sälja honom vidare hyfsat dyrt.
Jag är mitt uppe i flytt nu, så jag hinner inte skriva mer just nu. Det blir mer skrivet i morgon i stället.

Dagens låt: The Lucksmiths - There is a light that never goes out, inte som orginalet men ändå en bra låt.

Mina vänner

Idag tillbringade jag förmiddagen i mitt rum och städade ur mitt gamla skrivbord, att det är gammalt bevisades snabbt då jag hittade ett gratulationskort från min sjunde födelsedag. Jag hittade många roliga saker som jag helt glömt bort, allt från Tomas Brolin-autografer till Marvel-affischer. Det allra roligaste jag hittade var ändå boken "Mina vänner". Jag tror alla någon gång skrivit i en sådan bok. Den går ut på att man ska skriva i sitt namn och sedan svara på några olika frågor, exempelvis favoritgrupp, favoritlärare och idol.
Jag hade skrivit först i boken och det är tydligt att jag inte ändrats enormt mycket sedan jag var 8-9 år. Idolen jag hade då var Maradona, och längre fram i boken då jag skrivit hade även Gretzky och Redknapp tillkommit. Det var alltså sportidoler för hela slanten. När det gäller musiken hade jag, av någon anledning, suddat ut mitt första svar på frågan. Jag hade sedan skrivit in Guns N Roses och Eric Gadd med bläckpenna. Även om jag inte lyssnar speciellt mycket på dem idag känner jag att jag kommer undan med hedern i behåll, Guns N Roses gjorde väldigt bra skivor på den här tiden och jag lyssnade faktiskt en hel del på Gadds Wish I-skiva. Det hade nog varit värre om mitt ursprungliga svar stått kvar. En lite rolig detalj jag märkte var att jag försökt kopiera Tomas Brolins sätt att skriva Tomas när jag skulle skriva min namnteckning, jag lyckades rätt bra om jag får säga det själv.
Det var roligt att läsa Gamle Frankens svar, han hade en väldigt annorlunda favoritgrupp som jag inte tror han lyssnar så mycket på idag. Han hade nämligen skrivit in Hockeylandslaget som sin favoritgrupp, gissningsvis var det på grund av låten "Nu tar vi dom". Det är alltså inte bara på skämt som han spelar låten när vi ser på hockey, kanske är det så att han imponeras av Håkan Södergrens höga toner och resten av lagets pampiga körsång. Nu ska jag inte vara för elak på den här låten, den är klasser bättre än Nick Borgens fjantiga kampsång "Den glider in" i alla fall. Ett annat oväntat svar som Franken lämnat i boken var på frågan om vem som var hans idol. Han hade skrivit in två namn, det första var Tomas Brolin, vilket inte var speciellt överraskande. Det andra gjorde mig mer förvånad, han hade som sin andra idol skrivit in Gunde Svan. Visserligen var Gunde en bra skidåkare, men jag hade inte väntat mig att Franken hade honom som idol.
Det mest förvånande jag läste var dock när jag läste vad syrran skrivit. Vi har ju känt varandra ett tag, hela livet, men jag kan inte minnas att hon någonsin lyssnat på Pet Shop Boys. Det var nämligen vad hon skrivit in som sin favoritgrupp, inte ens hon själv kunde minnas att hon gillat dem. Men står det i Mina vänner-boken så är det sanning.
En fråga som var väldigt känslig att svara på var vem man ville ha chans på. Det verkade som om det fanns tre olika svarsalternativ som var populära. Antingen skrev man "Det ska du skita i", eller så skrev man "Ingen". Det tredje alternativet var att man skrev ett namn, eller initialer, och sedan kladdade över texten tills den var helt omöjlig att tyda. Det sista alternativet var det många som valt, speciellt av mina närmaste kompisar. Av någon anledning tror jag de var rädda för att bli retade, självklart helt obefogat.
Jag fick en rolig förmiddag tillsammans med den här boken, ibland är det roligt att städa. Lite trist att se att alla mina kompisar har misslyckats med sina drömmar. Det var nämligen så att alla, och då menar jag alla, ville bli fotbollsproffs. Den som ligger närmast proffs just nu är Gamle Franken som agerar stabil mittback i gästrikefyran. Men fotbollsproffs verkar vara ett ganska jobbigt yrke, så jag nöjer mig nog med att bli lärare. Då slipper man förhoppningsvis dobbmärken på smalbenen i alla fall.

Dagens låt: Guns N Roses - You could be mine

The Björk from hell

Jag har ganska fasta ritualer varje morgon när jag vaknar. Först klär jag på mig, sen går jag ner och fixar frukost. Till frukosten brukar jag läsa morgontidningen, när jag är klar går jag in till tv:n och går igenom alla sportsidor på text-tv för att se om det hänt något nytt och viktigt medans jag, helt ovetande, legat och sovit. Detta har jag gjort nästan varje morgon så länge jag kan minnas. Det började med att jag av någon anledning blev enormt intresserad av NHL, då var jag tvungen att se nattens resultat innan jag åkte till skolan. Sedan dess har det alltid varit en del av min morgon att bgå igenom text-tv. Idag brast denna rutinmässiga morgonstund. När jag satte mig i fotöljen för att titta på text-tv var skärmen helt svart, trots att jag knäppt på tv:n. Efter att ha tittat ut genom fönstret förstod jag vad som var felet. Mina föräldrar har en stor björk ståendes på gården, den har alltid stått där och jag har aldrig haft något mot den, tvärtom är den ganska fin. I år är dock björken större än tidigare och när det blåser ute, som idag, orsakar den störningar i tv-sändningarna. Idag var dessa störningar så pass stora att det helt enkelt inte gick att få fram text-tv och jag lämnades i en plågsam ovisshet om vad som verkligen skett ute i världen under natten. Problemet hade inte varit alls lika stort om tv:n uppe hade haft en fungerande text-tv, men eftersom den inte har någon dosa så är den inte till någon större hjälp. Björken är en fin och gammal björk så det är inget snack om att fälla den för att få bättre bild, men det går att flytta parabolen till ett bättre ställe på huset och på så sätt får vi både bra bild och en fin björk. Firman i Kilafors som ska hjälpa mina föräldrar flytta parabolen har dock mycket att göra just nu, och han som brukar sköta just sådana uppdrag är på semester, därför kommer det nog at dröja innan de kommer hit och fixar problemet. Det är lika bra att jag förbereder mig psykiskt på att det ibland kommer vara svårt att gå igenom alla sportsidor på text-tv när jag vaknar, det kommer att bli svårt men så länge det finns text-tv på internet också tror jag att jag klarar det.

Dagens låt: Embrace - Fireworks

Sommarn är här

Midsommarhelgen är precis över, värmen har så smått börja komma och folk har börjat flockas vid badplatserna, men det är inte förrän i morgon som min sommar börjar ordentligt. Är det någonting som jag verkligen förknippar med sommar, så är det engelska deckarserien Morden i Midsomer. Jag vet inte hur många somrar i rad som jag sett varenda avsnitt av serien, men det känns som om den alltid varit en del av sommaren. Innan den serien började visas var det alltid en massa andra bra deckare på sommaren, som Ett fall för Frost och Kommisarie Morse. En bra deckare är en given del av mitt sommarlov och utan den skulle det inte kännas som en perfekt sommar. Den här sommaren är deckaren än viktigare eftersom det varken är VM eller EM i fotboll som man kan se. Det är visserligen ett ganska välspelat För-VM som pågår just nu, men det är inte i närheten av att vara lika intressant som ett riktigt VM.
Jag var förresten med om en chockartad upplevelse i helgen, när jag var på bröllopet. När vi skulle lämna festen gick jag fram till bruden och gratulerade till giftermålet och önskade lycka till i framtiden. Hon frågade mig då hur det går för Liverpool, en fråga jag ofta får eftersom de flesta jag känner vet att jag är en trogen supporter. Jag svarade, som vanligt den senaste tiden, att det varit en bra säsong med tanke på att vi vann CL och att jag hoppades på ligavinst nästa år. Det var sen chocken kom, hon svarade med att säga nåt i stil med: Liverpool vinner inte nästa år, det gör Manchester United. Sen höjde hon armen lite grann för att visa att hon verkligen höll på United. Det kom verkligen oväntat och eftersom det kändes som aningen fel tillfälle att förklara för henne att United är ett vidrigt lag med en massa idioter och dessutom har en manager som är ett rödnäsat svin blev jag helt tyst. United är kort och gott mitt absoluta hatlag, och nu hade jag precis välkomnat en unitedsupporter in i släkten. När den värsta chocken lagt sig svarade jag med att säga att jag hoppades att hon hade fel, vilket jag både tror och hoppas att hon har.
Det verkar förresten vara en ny spelare på gång till Liverpool, den grekiske europamästaren Stelios Giannakopoulos. Jag antar att han är tilltänkt som backup till Luis Garcia på högerkanten och i sådana fall är det en helt okej värvning. Det är absolut ingen av de spelare jag helst sett i klubben, men till det priset måste jag ändå säga att Benitez gör rätt i att värva. Giannakpoulos, vilket för övrigt borde bli ganska dyrt att trycka på ryggen på tröjan, har spelat i PL ett tag nu och gjorde förra säsongen sju mål för Bolton, vilket är klart godkänt. Han kommer säkerligen göra bättre ifrån sig än Nunez i alla fall.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - The way

En massa mil i bil

Nu är jag hemma i Svedja igen efter en lång resa ner till Blekinge. På tre dagar har det blivit över 160 mil i bilen tillsammans med föräldrarna, syrran+pojkvän och en badglad hund. Det blir ganska slitsamt trots att man egentligen inte gör någonting annat än att sitta. Nere i Bleking har jag bevittnat mitt första bröllop live, det var trevligt med god mat och en hel del folk. Förutom bröllop han vi med att besöka farmor och farfar, äta mat nere i hamnen i Karlshamn och äta två frukostar på Scandic Hotell. Scandic är ett ganska tråkigt utformat hotell som ser lika ut i alla delar av Sverige, men den frukost man alltid får går inte av för hackor. Nybakat bröd och yoghurt med många olika sorters müsli medför att man oftast lämnar frukostbordet äckligt mätt, men det är det värt. Allt som allt var det en annorlunda men trevlig midsommarhelg då jag tillbringade nästan hela midsommarafton i en bil tillsammans med familjen. Själva bilfarandet är ingen höjdare, men man får ju mycket tid till att prata och umgås i alla fall. En liten miss var dock att jag tagit med alldeles för få skivor till bilstereon, så de jag hade med var jag tvungen att försöka spela så mycket som möjligt. Det vara bara att låta dem gå runt tills det kom klagomål från annat håll att det faktiskt var tredje gången just den skivan började om, men sitter man i framsätet har man vissa fördelar, så är det bara.
En sak jag såg i slutet av veckan som gjorde mig mycket glad var en presskonferens från Argentina, där Boca Juniors presenterade sin nya vice ordförande. Det var min husgud Diego Armando Maradona som blivit utsedd till denna post. Inte nog med att det var kul att se att han fortfarande får höga poster inom fotbollen, dessutom såg han för första gången på länge ut att må riktigt bra. De senaste åren har pressen vältrat sig i olika skandalbilder på hur Maradona blivit överviktig och mått dåligt. De har roat sig med en massa olika smeknamn och före-och-efter-bilder där man verkligen kunnat se hur tjock han hade blivit. Jag tror att många journalister blev lite besvikna över att se Diego smalare än på många år och dessutom verkade han vara glad, deras negativa rubriker gick om intet och de tvingades skriva om det som verkligen hör till Diego, nämligen fotboll! Maradona kommer säkert att göra ett kanonjobb i Boca Juniors, och även om han inte gör det kommer han fortfarande att vara den bäste fotbollsspelaren som någonsin funnits.

Dagens låt: Chingon - Malaguena salerosa, i bilstereon

Långresa

I morgon blir det en väldigt lång bilfärd för mig. Jag ska, tillsammans med familjen, åka ner till Sölvesborg för att besöka min kusins bröllop. Bröllopet är på lördag, men eftersom det är drygt 80 mil ner dit härifrån kommer det bli bilåkande i princip hela dagen i morgon så att vi hinner ner i tid. En ganska annorlunda midsommarafton alltså. Det här blir det första bröllopet jag går på, ska bli lite spännande att se hur det är i verkligheten, man har ju sett några på film genom åren.
Idag har jag varit och upplevt gamla minnen. Jag och Ante åkte ner till Kilafors och köpte kaffe, sen satte vi oss på en bänk utanför Hambogrillen och spanade lite. Vi kom ganska snabbt överens om att det är ganska skönt att ha lämnat byn för lite större orter, det fanns inte överskott på saker att göra och dessutom kostade kaffet tio kronor. Det är ett bra pris om kaffekoppen är hyfsat stor, men det här var en liten kopp och till råga på allt var kaffet ganska dåligt. Då betalar jag hellre 20 kronor för en tunna kaffe på Waynes i Gävle.
Nu är det packning som gäller.

Dagens låt: Neil Young - Like a hurricane

No regrets

Igår hände det igen, Walker Brothers visades på tv. Än en gång var det på VH-1 Classic de spelades och jag blev ännu mer förvånad den här gången. Morsan och farsan har haft den där kanalen i ett par år, och jag brukar titta på den en del när jag är hemma på somrarna och kring jul, men jag hade aldrig tidigare sett en enda video med Walker Brothers. Nu har jag, på bara några dagar, sett två stycken. Inte nog med att jag sett dem två gånger, det har varit två olika videor också. Igår var det "No regrets" som visades, den videon var bra mycket bättre än den andra jag såg. Den här gången fick man se bandet spela låten i något som såg ut som en tv-studio, bildkvaliteten var bra och inte alls lika super-8-liknande som den förra. Tydligen är det fler än jag som gillar Walker Brothers, annars skulle de inte visas på tv.
Näste man att lämna Liverpool blev Igor Biscan. Det var klart sedan tidigare att han inte skulle få nytt kontrakt, men nu verkar det som om han fått ny klubbadress också. När Biscan kom till oss hade jag stora förhoppningar på honom, vi hade köpt honom i konkurrens med flera storklubbar och han ansågs vara en stor talang, men sedan bara försvann han. Han spelade väldigt sparsamt för oss, fram till förra säsongen då han hoppade in och agerade mittlås tillsammans med Hyypiä under en del av säsongen. Mittlås kanske är fel ord att använda med tanke på att han inte direkt var svår att ta sig förbi, det var tydligt att han inte kände sig hemma i backlinjen och det var mer hans spel än backlinjen som låste sig. Jag minns dock en brytning han gjorde i derbyt mot Everton, jag tror det var mot Tomas Radzinski, då han bryt bakifrån med en glidtackling på halvvolley, mycket imponerande. Tyvärr stannade de positiva sakerna man kunde minnas från honom den säsongen där, det blev mest svordomar sen. I år har Biscan fått spela ganska mycket på mittfältet och han har skött sig hyfsat. Han har varit ganska bra på att bryta och stå i vägen, men när han får bollen syns hans brister som fotbollsspelare. I några matcher, exempelvis Leverkusen hemma i CL, har han slagit fina passningar som öppnat för anfallarna, men allt för ofta har han agerat osäkert och lite slarvigt. Det är helt enkelt så att Biscan inte är tillräckligt bra för att ta en plats på vårat mittfält i konkurrens med Gerrard, Alonso och Hamann, därför känns det helt rätt att han får gå. Eftersom Biscans kontrakt gått ut kommer vi inte få någon ekonomisk ersättning, men det blir i alla fall en lön mindre att betala. Jag skulle gärna se en ny, bättre spelare som tar hans plats i truppen, chansen är ganska stor att det blir så också. De tre vi har i mitten behöver backup om vi ska kunna tampas på flera plan nästa år, unge Welsh är inte redo att spela ordinarie än och bakom honom finns ingen som är nära en plats. Jag är säker på att Benitez vill stärka mittenmittfältet, men med tanke på att det finns andra positioner som är i större behov av förstärkning så kanske det inte kommer någon ny spelare på den här positionen i sommar. Hur som helst är jag fullt övertygad om att Benitez är på rätt väg, och ett steg på den vägen är att göra sig av med spelare som inte är tillräckligt bra, som Biscan.

Dagens låt: Moneybrother - It ain´t gonna work

Tomas vs. Mördarbacken

I Siboslingan, som jag brukar springa, finns det en backe som kallas för Mördarbacken. Anledningen till det grymma namnet är enkel, backen tar verkligen död på alla krafter man har i kroppen. Jag har gått många hårda fighter mot den här backen genom åren, efter alla turer jag gjort i slingan. Backen ligger i slutet av en 2,5 kilometers slinga och börjar med en brant stigning för att sedan plana ut lite grand, stigningen fortsätter dock ett bra tag och det är väldigt krävande att ta sig upp.
De första dusterna jag hade med Mördarbacken var när jag som mycket liten var ute och åkte skidor med familjen. I min släkt finns det verkligen skidtradition, morfar var elitåkare och mamma har även hon vunnit pris inom sporten, men den där förhatliga backen tog död på alla mina ambitioner att ta upp detta sportsliga arv. Det brukade gå hyfsat för mig att åka runt slingan, även om jag ibland ramlade i nedförsbackarna, men när jag kom till banans slut och Mördarbacken tog det roliga slut. Två alternativ var möjliga för att jag skulle ta mig upp för backen, antingen tog jag av mig skidorna och gick, eller så fick mamma eller pappa knuffa på så att jag tog mig upp. Det här var inget som uppskattades av varken mig, som hatar att misslyckas, eller av mamma och pappa, som troligen tyckte det var ganska jobbigt att knuffa en sur unge uppför en brant backe, så min skidkarriär tog slut i denna backe.
På senare år har jag börjar springa en hel del i backen på somrarna, för att hålla konditionen uppe till pingissäsongen, därför har jag och backen tampats en hel del de senaste åren. Det positiva är att med mina gympaskor får jag aldrig bakhalt, och jag behöver inte försöka saxa mig upp, det är bara att springa på så fort som möjligt utan att ta helt slut. Mördarbacken är fortfarande det klart jobbigaste partiet av slingan, men också det partiet som ger bäst träning. Med den historia som jag och backen har tillsammans finns det inte en chans att jag viker ner mig när jag kommer dit. Jag ska upp, och det så fort som jag bara kan, sen att jag är helt slut när jag kommer i mål gör ingenting. För två år sedan gjorde man en genväg i slingan, för att de som springer ska slippa Mördarbacken när man varvar och på så vis få bättre flyt i löpningen. Jag kan ärligt säga att jag aldrig sprungit den genvägen, jag skiter om jag inte får något flyt så länge jag kan komma hem efter en löparrunda och känna att jag besegrade den förhatliga Mördarbacken än en gång. Det påminner lite grand om Double Impact, åtminstone tycker jag som fightingfilmsfantast det. I början av filmen får huvudrollspersonen, Van Damme, stryk av en stor asiat, men i slutet av filmen kommer Van Damme tillbaka bättre tränad och spöar skiten ur asiaten. Det är lite grand så med mig och Mördarbacken också, den vann mot mig när jag var liten och orutinerad. Men när jag sedan kom tillbaka, äldre och starkare så tog jag den och det är ett övertag jag aldrig tänker släppa ifrån mig. Idag besegrade jag backen fyra gånger, och det var absolut inte sista gången i sommar som jag förnedrade den.

Det är väldigt lugnt med rykten kring Liverpool nu. Det senaste som hänt är att den misslyckade fransmannen Bruno Cheyrou verkar vara på väg bort. Det här är en spelare som inte kommer att sakna en sekund, han har i princip inte gjort något annat än kostat oss pengar sedan han kom till klubben. Visst, han avgjorde mot Chelsea i fjol, men det räcker inte för att jag ska godkänna hans tid hos oss. Cheyrou var en av Houlliers sämsta värvningar, inte i klass med den oduglige Diao, men inte långt ifrån.

Dagens låt: Paus - Mitt samvete, din hämnd

Walker Brothers på TV

Idag var jag med om en ovanlig upplevelse, de visade Walker Brothers på tv. Det var på VH-1 Classic som de visade videon till "The sun ain´t gonna shine anymore" från 1966. Låten är väldigt bra, men videon kändes inte direkt avancerad. Hela videon visade en resa från flygplatsen i Köpenhamn till ett hotell. Man fick se när medlemmarna i gruppen checkade in på hotellet, hos en receptionist som möjligtvis kan vara det töntigaste jag sett på tv i år. Även om videon inte var den bästa var det kul att se Walker Brothers, kan inte påstå att jag sett speciellt många rörliga bilder på dem trots att de varit en av mina favoritgrupper i många år nu. Walker Brothers är en grupp som jag upptäckte genom Weeping Willows, inte speciellt överraskande kanske, i samband med en WW-konsert. WW spelade då "Another tear falls" och när jag fick reda på att det var en Walker Brothers-låt köpte jag en skiva på en gång och sen har jag varit fast.
Jag var i Gävle en snabbis idag, såg på allsvensk fotboll. Det var Landskrona som stod för motståndet den här gången och det var tveklöst den sämsta insats jag sett GIF göra i år. 0-0 var ett resultat som verkligen speglade matchen och jag kan garantera att båda de här lagen kommer att sluta i botten av tabellen. Det är i alla fall en sak som är positiv om Gefle åker ur, jag får då se Peking spela på Strömvallen. Tyvärr verkar det som om mitt svenska favoritlag från Norrköping blir kvar en säsong till i ettan. Det är långt ifrån kört än men det ser inte bra ut. Bäst vore det om man jag fick se Gefle-Norrköping i allsvenskan, men den chansen är väldigt liten.
Det har varit lugnt med rykten om Liverpool idag, det ända nya som kommit upp är att det verkar som om finalhjälten Jerzy Dudek blir kvar ännu en säsong. Jag trodde han skulle lämna oss nu när det verkar vara en ny målvakt på ingång, men Dudek verkar vilja stanna och tampas om platsen i målet. Personligen hade jag hellre sett att Dudek bytt klubb nu, och låtit den nya målvakten som kommer vara förstemålis med vår lovande keeper Scott Carson som backup. Stannar Dudek finns det en risk att carson hamnar för långt ner i turordningen och då kan hans utveckling stanna upp. Det bästa minne jag har av Dudek är givetvis räddningen på Schevchenkos läge i förlängningen av CL-finalen och också straffräddningarna, men stannar han ett år till finns det risk för nya tavlor likt den han gjorde mot United och det vill jag inte. Hur det än blir så hade Dudek stor del i finalvinsten och det kommer jag alltid att vara tacksam för.
För övrigt verkar jag slippa Crouch i Liverpool!

Dagens låt: Walker Brothers - The sun ain´t gonna shine anymore

Sommarläsning

Sedan jag började på högskolan i Gävle för fyra år sedan har jag plågat mig igenom åtskilliga kursböcker, den ena tråkigare än den andra. Därför har jag aldrig orken att under skolåret lägga mig ner och läsa böcker som jag verkligen vill läsa. De tre senaste somrarna har jag därför på förhand bestämt en bok som jag ska läsa under ledigheten, en bok som jag läser för att jag vill och inte för att jag måste. För två somrar sedan var det Maradonas självbiografi som jag läste, den var inte direkt svårläst för ett Maradona-fan som jag. Förra sommaren läste jag den otroligt intressanta, men väldigt svåra boken Morrissey & Marr. Den var skriven på svår engelska och handlade om The Smiths, deras historia och deras skivor. Språket gjorde att den tog ett tag att läsa igenom, men ju mer jag kom in i engelskan desto snabbare gick det att ta sig framåt. Den här sommaren har jag bestämt mig för att läsa Da Vinci-koden. Alla har pratat om den boken, både på tv och i skolan och som blivande svensk- och även religionslärare kände jag att jag var tvungen att läsa boken så jag vet vad alla pratar om när den kommer på tal. Jag har tagit mig halvvägs i boken nu och jag måste säga att den är väldigt bra skriven, det är svårt att lägga den ifrån sig eftersom nästan varje kapitel avslutas med en "cliffhanger". Tyvärr hade en av våra mindre bra lärare på högskolan avslöjat en av hemligheterna i boken på en lektion tidigare i år så allt var inte lika spännande som det borde varit. Nu börjar jag i alla fall förstå allt snack som varit kring boken och jag ångrar lite att jag inte såg programmet som gick på SVT angående den, men det kommer säkert att gå i repris någon gång framöver. Med tanke på hur fort det gått att komma framåt i den här boken ska jag börja fundera ut en till bok jag kan läsa i sommar, tyvärr har jag packat ner alla mina böcker i flyttlådor så det blir till att besöka biblioteket.
Den gamle Liverpoolhjälten Michael Owen ryktas vara på väg tillbaka till England, men inte till oss utan till den förhatliga klubben Manchester United. Jag kan inte förstå hur Owen, som är född och uppvuxen kring Liverpool och har spelat större delen av sitt liv för oss, kan tänka sig att spela för United. Om det här skulle stämma och Owen skriver på för United kan han nog inte räkna med ett varmt mottagande på Anfield nästa säsong, går man till våra värsta rivaler är man värd några rejäla burop. Jag hoppas han tar sitt förnuft till fånga och stannar i Spanien, eller möjligtvis kommer tillbaka till oss. Dirk Kuyt vore en mer intressant värvning, säkerligen billigare också, men om Owen ska spela i England ska det vara i vår tröja och ingen annanstans.
För övrigt anser jag att Crouch kan stanna i Southampton!

Dagens låt: Bright Eyes - Sunrise/Sunset

Fullt upp

Idag har jag verkligen haft fullt upp. Började dagen med att springa en sväng, sen åkte vi upp till Bollnäs och såg BUO:s jubileumskonsert, sen åkte vi till Erikshjälpen och köpte möbler till nya lägenheten, sen åkte jag hem och åt, sen åkte vi tillbaka till Bollnäs för en ny konsert, när vi kom hem tog jag en promenad med mamma och Plummer, sen grillade vi. Därför ska det nu bli väldigt skönt att lägga sg i soffan och slappa vid tv:n en stund. Synd bara att det inte är någon bra film att se.
Jag köpte förresten fyra otroligt vackra glas idag. Det var fyra ölglas med Carlsbergs symbol på. De är huvudsponsor åt Liverpool och glasen kommer passa perfekt när det vankas ny säsong framåt hösten.
Idag gick det oroväckande rykten om att vår oersättlige kapten, Steven Gerrard, kan vara på väg att lämna klubben för en flytt till Real Madrid. Vi skulle visserligen få en hel del pengar och tre spanska talanger, men jag är väldigt mycket mot den transfern. Gerrard har egenskaper som inte går att köpa för pengar, han är en "local lad" som har spelat i klubben hela sitt liv, dessutom är han en av världens bästa spelare. Jag tror och hoppas att det de spanska tidningarna skriver är enbart trams och att Stevie G skriver på ett nytt kontrakt inom kort.
För övrigt anser jag att Peter Crouch borde doneras till Erikshjälpen!

Dagens låt: Tom McRae - Bloodless

X-men 3

Nu har nedräkningen börjat, den 26:e maj nästa år är det premiär på X-men 3. Det var längesen jag såg fram mot en film lika mycket som jag gör nu, visst var det stort med sista StarWars-filmen men inte i klass med det här. När det gällde StarWars hade jag bara en förhoppning om att serien skulle avslutas på ett värdigt sätt, med X-men är min förhoppning att den ska vara ännu ett snäpp bättre än förra filmen. Det kommer ett helt gäng nya karaktärer till nästa film, de jag hört är Beast, Angel, Juggernaut och även Kitty Pryde kommer få en större roll. Hon har varit med i de tidigare filmerna också, men då med en annan skådis och med mycket mindre plats än vad som verkar bli fallet nu. Dessutom kommer Jean Grey att byta skepnad till Dark Phoenix och det kommer säkert bli en riktig höjdare. Det enda jag är lite besviken på är att Gambit inte får vara med i den här filmen, hoppas det kommer en fjärde film där han är med.
Castingen till filmen har varit intressant att följa, Kelsey Grammer, eller Frasier, och Vinnie Jones har kommit med i rollistan. Jag tror Grammer kommer passa perfekt i rollen som Beast. Beast är professor och i den tecknade serien pratar han ungefär på samma sätt som Grammer gör i Frasier. Vinnie Jones som Juggernaut ska bli spännande, men den bild jag har av Juggernaut är att han är arg och ganska tystlåten så det borde passa perfekt.
Den första teaser-affischen till filmen har släppts nu och jag tycker inte man kunde gjort den coolare. X-et från de förra filmerna finns kvar i bakgrunden och trean utgörs av Wolverines klor, smart och snyggt.
För övrigt anser jag att Crouch är en skitspelare!

Dagens låt: Krymplings - Karlavagnen

Red Hot Redknapp

Härom dagen slutade en av mina största idoler med fotboll, Liverpools mittfältsgigant Jamie Redknapp. Han slog igenom som ungt lötfe precis i samband med att jag blev ett riktigt fan, dvs i början av 90-talet. Tillsammans med spelare som Fowler och McManaman var det tänkt att han skulle leda Liverpool i många år framöver. Tyvärr råkade han ut för alldeles för många skador för att få ut sin fulla kapacitet och nu har han alltså tagit beslutet att lägga av med fotbollen.
När jag gick på mellanstadiet skrev jag ett brev till Liverpool där jag bad om några spelares autografer, jag kan lova att jag blev överlycklig när jag som svar fick två kort med autografer från legenden John Barnes och från Redknapp. Eftersom autograferna var skriva med tusch har jag alltid intalat mig att de var äkta och inte fuskautografer, som jag fick när jag skrev till IFK Norrköping något år innan. Att det var just Redknapps autograf jag fick var otroligt stort för mig. Min första riktiga matchtröja med Liverpool köpte jag i samband med det här, den hade nummer femton med J.Redknapp på ryggen. Det tog några år innan jag lärde mig uttala namnet ordentligt, det var ju inte helt lätt att förstå att man inte skulle uttala K:et, men efter att ha sett honom på tv några gånger lärde jag mig även det.
När jag var i London med familjen köpte jag ännu en Redknapp-tröja, fast den här gången var det ingen matchtröja utan en vanlig t-shirt. På framsidan var det några bilder på honom och på ryggen stod det en text som jag tyckte var skitcool, det stod: Red Hot Redknapp.
Jag kommer alltid att minnas honom som min första stora idol i Liverpool, idoler man får i den åldern jag var i då har en tendens att sitta i lite extra. Det är sorgligt att han tvingas sluta redan som 31-åring, endast pga av skadorna. Men å andra sidan har han haft så många skador de senaste åren att han aldrig kunde göra sig själv rättvisa på planen och han blev aldrig riktigt samma spelare sedan han lämnade oss för Tottenham.
Jag hoppas han får ett bra fortsatt liv tillsammans med sin popstjärnefru, kanske får man se honom på någon tränarbänk i framtiden. Tack för allt Redknapp!
För övrigt anser jag att Crouch inte är värdig att bära samma färg som Jamie!

Dagens låt: Morrissey - November spawned a monster

Isolation Years på halvfart

Igår var jag ute och sprang en sväng på kvällen, är ju ingen innebandy nu när skolan är stängd för sommaren och lite motion behöver man få. När jag hade kommit halvvägs in på andra varvet fick jag en väldigt otrevlig överraskning, batterierna i min freestyle började ta slut. Jag kan inte springa utan musik, då blir det hela mycket jobbigare och mycket tråkigare, men den här gången var det väldigt nära att jag stängde av och sprang utan. I freestylen hade jag ett band med Isolation Years och Bonnie Prince Billy, inte riktigt den rätta musiken om man vill hålla ett hyfsat tempo men jag har inte så många band här hemma i Svedja. När batterierna började ta slut började också bandet gå mycket saktare och efter ett par kilometer hade sångaren i Isolation Years börjat låta riktigt seg. Jag hatar när sånt här händer och man inte har några nya batterier i närheten, jag kunde ju inte bara sluta lyssna och springa runt med en freestyle i handen. Samtidigt är det jobbigt att höra låtar som man vet är riktigt bra och som vanligtvis brukar njuta av att höra, spelas i en sådan fart att de blir dåliga. Alla de där delarna av låtarna som man ser fram mot under lyssningen blir bara ett enda antiklimax. Det borde finnas en mätare på freestylen, ungefär som bensinmätaren på en bil, som visar hur mycket det var kvar av batterierna. Då skulle man aldrig behöva uppleva såna här jobbiga saker, man skulle i stället kunna byta batteri i tid utan problem. Nu fick visserligen det som hände igår en ganska bra effekt träningsmässigt då jag började springa fortare när batterierna blev dåliga, ju snabbare jag kom i mål desto mindre behövde jag ju lyssna på bandet. Men det sköna med att springa försvann direkt när jag inte kunde ha bra musik i öronen under rundan, så det blir till att införskaffa nya batterier till nästa gång jag ger mig ut i Siboslingan.
Det har varit lugnt kring Liverpool idag, inga rykten som låtit trovärdiga. Jag har en känsla av att det kommer att hända någonting ganska snart nu, det är ju inte så långt innan transferfönstret öppnar igen den första juli.
För övrigt anser jag att Peter Crouch är en nolla!

Dagens låt: Isolation Years - Light the torch, i rätt fart!

Arvika

I morgon är det en månad kvar till Arvikafestivalen, jag börjar bli riktigt sugen på att åka nu. Även om inte alla bandsläpp är klara än så ser årets lineup riktigt bra ut. Det är några band som jag ser fram mot mer än andra:
-Bright Eyes, det är den spelning jag ser fram mot överlägset mest av alla. Jag har lyssnat på honom i ett halvår nu och hittar nya favoritlåtar hela tiden. Jag tror inte han kommer köra Perfect sonnet eller Sunrise/Sunset, men bara han kör Poison oak så kommer hela min festival att vara lyckad. Ska det bli ett tröjköp i år kommer det nog att bli en Bright Eyes-tröja.
-New Order, nu har jag inte lyssnat speciellt mycket på dem, men om de kör Love will tear us apart och Blue Monday kommer jag bli väldigt lycklig. Love will tear us apart är en av de absolut bästa låtar som någonsin gjorts och att höra den live vore häftigt.
-Moneybrother, har sett honom två gånger redan i år men det kan aldrig bli för mycket. Nya skivan är hur bra som helst och jag hoppas spelningen i Arvika blir lika energifull som den i Gävle.
-Ed Harcourt, håller på att lyssna in mig nu, det här är verkligen min musiksmak.
-Timbuktu & Damn, det är egentligen inte min musiksmak men jag gillar några av Timbuktus låtar och senast jag såg dem var det en kanonspelning. Eftersom det var i dräggiga Säter jag såg dem senast tror jag det här kommer bli en ännu bättre spelning med ännu bättre röj än förra gången.

En av de stora Champions League-hjältarna har lämnat vår trupp nu. Det är Vladimir Smicer, som gjorde det viktiga 2-3-målet i finalen och dessutom satte vår sista straff, som har skrivit på för Bordeaux. Egentligen borde jag vara överlycklig över att han lämnar, eftersom han mestadels har gått skadad och när han har spelat har han ofta varit helt oduglig, men med tanke på den lycka han visade vid vinsten känns det ändå som om jag kommer sakna honom lite. En sak som gjorde att jag fick sympatier för honom var att han, efter att ha satt sin straff, kysste klubbmärket på tröjan. Sånt gör man inte om man inte älskar den klubb man spelar och som fan värmer det att se spelarna göra såna saker. Han var dessutom så sympatisk att han utan att gnälla lämnade över sitt gamla nummer till Kewell när han skrev på för oss inför förra säsongen. Att ge bort sitt nummer är en stor sak för de flesta fotbollsproffsen och göra det utan att sätta sig på tvären tycker jag var storsint av Smicer. Jag tror han hade gjort bättre ifrån sig som spelare i klubben om vi haft en annan tränare än Houllier under hans första tid, det defensiva spel vi hade då passade honom inte. Han har bra känsla i fötterna men han har aldrig riktigt visat det för oss, jag hoppas det går bra för honom i Frankrike för han verkar vara en bra människa och inte en stor diva som många av dagens fotbollsspelare.
För övrigt anser jag att Peter Crouch bör stanna i bottenträsket!

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - Black

Klassfest

Igår var jag på klassfest i Kilafors. Det var min gamla klass från mellanstadiet som träffades och hade fest. I år är det tio år sedan vi gick ut sexan, och sju år sedan vi gick ut nian så självklart skulle det firas. Det var 16 av 20 gamla elever som var med på hela festen och två andra som dyk upp en snabbis under kvällen. Dessutom var vår lärare och en elevassistent från den tiden med på. Vi hade väldigt trevligt, faktiskt trevligare än jag på förhand hade trott. Det kändes inte som att det var flera år sedan man sågs senast, trots att det bara är 4-5 stycken i klassen som jag träffat den senaste tiden kändes det som om man träffat alla igår. Jag har ju bott granne med Gamle Franken i flera år nu, så han träffar jag nästan varje dag, och David och Hep Stars träffar jag med ganska jämna mellanrum. Förutom dem är det väldigt dåligt med min kontakt till gamla klassen. Därför var det roligt att få träffa alla nu och få nåt slags grepp om vad alla har för sig nu för tiden. Vi hade till och med ett liveband som spelade och de hade kvällen till ära repat in "Emelie" från Dia Psalmas Gryningstid, en riktig nostalgilåt för mig som var ett stort Dia Psalma-fan på högstadiet. Kvällen avslutades med en grillfest uppe i Lötskolan där vi åt, drack och umgicks.
Jag fick uppleva ett annat gammalt Dia Psalma-minne också när det visades film från vår version av Sikta mot stjärnorna. Vi hade egen variant av programmet när vi hade våffelfest i matsalen på Kilaforsskolan. Jag, Gamle Franken, David och Bröll ställde upp som Dia Psalma och spelade "Tro rätt, tro fel" playback med vackra garnperuker. Just den lilla episoden hade jag glömt bort och det var rätt kul, och ganska pinsamt, att bli påmind om den. Men vi var onekligen riktigt coola i våra punktröjor och med våra plywood-gitarrer. Allt som allt en väldigt lyckad kväll.
I morgon ska jag inleda mitt sommarjobb på allvar, som dräng här hemma på gården. Det blir nog lite ströarbeten i början innan det är dags att bege sig ut i skogen och röja. Ska bli skönt med lite kroppsarbete nu efter att ha suttit skolbänken ett år, det känns som att det är dags att komma ut lite.
Idag bekräftade Benitez att Reina är på väg till klubben, jag hoppas innerligt att han är den målvakt vi behöver. Dudek har en väldigt bra högstanivå, men sett över en hel säsong är han på tok för ojämn och jag hoppas vi säljer honom nu medans man fortfarande minns honom för något positivt.
För övrigt hoppas jag Crouch inte kommer.

Dagens låt: Dia Psalma - Kalla sinnen

Liverpool i CL

Idag kom det sköna beskedet, vi fick en plats i nästa säsongs CL. Men det kommer bli en väldigt tuff väg till gruppspelet. Eftersom vi inte blir seedade kommer vi att få börja i första kvalomgången och riskerar sedan att åka på bra lag i den tredje kvalomgången. Det kan faktiskt bli så att vi får möta Everton i kvalet och det vore en riktig höjdarmatch. Det är lite synd att vi måste hoppa in i första omgången eftersom det kommer bli en ovanligt tidig säsongsstart och spelarna kommer säkerligen att vara ganska slitna framåt jul. Dessutom kommer vi tvingas spela den helt menlösa turneringen VM för klubblag. Jag tror inte det är en endaste spelare som bryr sig om hur det går i den turneringen och förhoppningsvis kommer Rafa att vila våra bästa spelare då.
Den holländske anfallaren Dirk Kuyt ryktas vara på väg till oss och jag tycker det låter som en otroligt mycket bättre värvning än meganollan Peter Crouch.

Dagens låt: Isolation Years - Moses

Vadå, han i Barbados?

Idag när jag diskuterade musik på Liverpool-forumet fick jag en fråga som jag börjar bli väldigt less på att höra. På forumet finns en tråd där man kan skriva vilken låt man lyssnar på just nu och jag skrev att jag lyssnade på Magnus Carlson - Det värsta av allt, då fick jag genast som svar: Magnus Carlsson, han i Barbados? Nu vet jag inte om han som skrev det var seriös, men som WW-fan får man väldigt ofta vara med om den situationen. Jag vet inte hur många gånger jag fått förklara för folk att den riktiga Magnus stavar med ett s i Carlson, medans Barbados-Magnus stavar med två s. Det borde klassas som allmänbildning att veta det och då skulle jag adrig behöva förklara vilken person jag menar. Problemet kvarstår dock när man ska diskutera muntligt, namnen uttalas ju lika. Det problemet har jag fortfarande inte klurat ut hur jag ska lösa, men de flesta som jag pratar musik med känner mig så pass bra att vet vem jag menar när jag pratar om Magnus. Jag har ju varit WW-fan sen högstadiet så jag har varit med ett tag. Lyssnade förresten på Broken Promise Land i bilen igår, var syrran som hittade den när hon inte orkade lyssna på Isolation Years. BPL är en väldigt speciell skiva för mig, dels för att det är min absoluta favoritskiva och dels för att det är min första WW-skiva, men också för att jag kanske aldrig hade upptäckt många av mina favoritartister om jag inte köpt skivan. Det var när jag köpte BPL och började följa WW som jag började lyssna på Smiths, Morrissey och Walker Brothers. Efter det har WW fått mig att lyssna på Echo & the Bunnymen och Frank Sinatra. Så man kan verkligen säga att WW har haft stor inverkan på mitt musikliv. Innan jag började lyssna på WW hade jag nästan bara svensk trallpunk och Guns N´Roses i skivsamlingen och man kan verkligen säga att den har förändrats en hel del sen dess...

Dagens låt, utan tvekan: Weeping Willows - Broken promise land

Lov och Luque

Igår fick jag sommarlov, sista lektionen på min religionsutbildning är nu avverkad. En sak som jag tycker är mycket märkligt är att jag, efter 20 poängs studier, fortfarande inte fått veta någonting om vare sig buddismen eller hinduismen. Samtidigt får vi höra att vi ska behandla alla religioner lika när vi kommer ut i skolorna och inte lägga några värderingar i vad vi säger. Jag tycker det är lite tvetydigt att högskolan är av den åsikten när man själv verkligen prioriterar de abrahamitiska religionerna. Vi har exempelvis läst alla evangelierna i Bibeln, men inte nämnt en enda gud från hinduismen. Inte konstigt att jag blandar ihop Ganesha och Genosha. Jag vet numera mer om Jungs religionspsykologi än om buddismen, den enda person som pratat om buddism på kursen var Claes Malmberg på religionsdagen. Hade det inte varit för honom hade inte ens ordet buddism nämnts på 20 veckor och det tycker jag är riktigt dåligt. Nå ja, nu är i alla fall det här avklarat och det är bara att ställa in siktet på nästa termin och examensarbetet. Måste börjar fundera ut ett ämne snart nu, så jag kan planera lite i sommar. Vore skönt att komma med en färdig idé efter lovet.
Idag läste jag ett väldigt intressant rykte angående våra värvningar i sommar, den spanske landslagsmannen Albert Luque är aktuell. Det tycker jag låter som ett bra nyförvärv, en spelare som både kan spela i anfallet och på vänsterkanten. CL-vinsten har verkligen förbättrat vårt rykte runt om i Europa och med Benitez vid rodret verkar nästan varje spanjor vara intresserad av att testa på att spela för oss. Av de spanjorer som kommit hittills har två varit lyckade och två varit misslyckade, Morientes har inte kommit igång tillräckligt för att jag ska bedöma honom än. Jag tror dock att han kommer göra en kanonsäsong nästa säsong.

Dagens låt: Morrissey - Hairdresser on fire

Besked inom kort

Inom de närmaste dagarna kommer Uefa att beluta om huruvida Liverpool ska få spela i Champions League nästa säsong eller inte. Problemet ligger i att vi inte är kvalificerade genom ligaplacering eftersom vi kom femma, men vi är kvalificerad genom vår vinst i den här säsongens CL. England får endast ha fyra lag med i turnerningen och enligt FA, Engelska fotbollsförbundet, ska det vara de fyra första i ligan. Det är dock väldigt många högt uppsatta inom Uefa som vill att de regerande mästarna ska vara med i turneringen och förhoppningsvis blir det till slut så. Det skulle kännas väldigt surt att inte få vara med bland de bästa nästa säsong, även om jag tror att det skulle gynna vårt ligaspel så försvinner ändå de riktigt stora matcherna mot de andra lagen i Europa. Det är lite speciellt att möta lag som Juventus, Milan och Barcelona. Det som gör det hela extra känsligt är att de som just nu har den fjärde platsen för England är Everton, vår lokalkonkurrent som alltid varit lillebror i staden. Senast Everton kvalificerade sig för turneringen var i mitten på 80-talet, men då fick de inte vara med eftersom Liverpool-fans skämt ut sig vid Heyselkatastrofen där massvis med fans fick sätta livet till. Händelsen vid Heysel gjorde att inga engelska lag fick vara med i europaspel på några år och därför fick inte Everton vara med. Med det i minnet tror jag inte den blåa delen av staden skulle uppskatta att Liverpool kommer och sabbar när de än en gång kvalificerat sig. Nu tror jag inte Evertons fans behöver vara oroliga, om vi nu skulle få chansen att vara med kommer det nog att bli på bekostnad av någon annan. Jag hoppas Uefa inser att de regerande mästarna måste vara med i turnerningen och låter oss spela CL. Vi visade ju den här säsongen att det är där vi hör hemma, är man bäst i Europa måste man få chansen att visa det igen.
Såg Manchurian Candidate igår, den var faktiskt riktigt bra. Konspirationsthriller med bra skådespelarinsatser. Det är synd att man inte får se Meryl Streep i fler filmer nuförtiden, hon gjorde verkligen en imponerande insats i den filmen. Det var kul att se Bruno Ganz också, han som spelar Hitler i den suveräna filmen Der Untergang. Han hade inte en speciellt stor roll i filmen igår, men han skötte sig. Jag tycker för övrigt att han är ruggigt lik Anthony Hopkins.
Idag är det dags för sista lektionen för den här terminen, blir nog ingen lång lektion eftersom vi ska lämna in hemtentan i början av den. Nu är det bara att avvakta och se om läraren är nöjd med min presentation av mystikern Edgar Cayce.

Dagens låt: Meiko Kaji - The flowers of carnage

Kung Fu Hustle

Igår såg jag för ovanlighetens skull en riktigt bra film, Kung Fu Hustle. Våld och humor i kombination med lite Snatch-känsla, klar positiv överraskning. Tyvärr var den nerbrända versionen vi tittade på lite instabil, ibland hoppade den över vissa scener och det gjorde det lite svårt att hänga med i handlingen ibland. Men det är å andra sidan en sak som är positiv med actionfilmer, man behöver inte hänga med i handlingen speciellt mycket för att uppskatta filmerna. Jag kommer antagligen tycka filmen är ännu bättre nästa gång jag ser den och hela filmen är med. Varken Kusen eller Gamle Franken var dock speciellt imponerade av filmen, de gillade iofs inte House of the flying daggers eller Crouching tiger, hidden dragon heller så det var kanske inte så oväntat.
Åkte på en tung förlust på tradera igår, Van Dammes nya mästerverk Wake of Death låg ute på auktion och jag hade ledningen fram tills det att gavlegårdarna kom på att de inte förstört tillräckligt mycket på sistone och kopplade ner nätet för hela Sätra. Eftersom jag då inte hade chansen att bevaka auktionen var det någon som bjöd över och filmen gick förlorad. Nu är det bara att vänta på att det kommer upp en ny auktion snart så jag kan köpa filmen, den är säkert dålig men har man alla filmer så har man
Igår flyttade syrran och Patrik in här i staden, så det blev tredje gången på en vecka som bar Josses lådor, men kan det vara värt. Jag fick ju både gratis träning och nya grannar, så jag kan verkligen inte klaga. Om en knapp månad är det dags för mig att börja flytta ut, från 27 kvadrat till 55. Det kommer bli riktigt roligt att bo lite större.
Ryktet om Crouch fortsätter, jag börjar bli väldigt, väldigt orolig. Det kommer göra ont att se honom i våra färger och jag hoppas innerligt att det här bara är ett rykte och inget annat.
Måste förresten göra en liten korrigering, en av de otroligt dåliga filmerna som jag såg hette Madhouse och inte Hellhouse. Så om ni nu funderar på att se en film som heter Hellhouse så ska ni inte låta bli att hyra den utifrån min lilla recension. Om ni däremot funderar över att se filmen Madhouse, där huvudrollsinnehavaren faktiskt var med i Blair witch project, så tycker jag att ni ska tänka om.

Dagens låt: Weeping Willows - If I could see you one more time

Sista actionhjältarna

Igår var det två filmer på tv som jag har sett ett pinsamt antal gånger, Cobra, med Stallone, och Den siste actionhjälten, med Arnold. Jag tycker faktiskt att titeln på Arnolds film stämmer in, för vad finns det egentligen för actionhjältar idag? När jag var mindre och hyrde actionfilmer tillsammans med David fanns det actionlegender som Arnold, Stallone, Van Damme och Dolph Lundgren. De var inga höjdare som skådisar, men de visste sina begränsningar och höll sig till action. Ville man ha bra action så visste man vilka namn man skulle titta efter och då blev det sällan fel. Jag tycker inte det har kommit några fullvärdiga ersättare till den här generationen nu när Arnold blivit politiker och de andra tre blivit lite för gamla för att se coola ut. Innan de här grabbarna kom fanns ju Clintan, Charles Bronson, Steve McQueen, Chuck Norris och andra klassiska hårdingar, men idag finns ingenting. Det kan väl inte vara så att dagens ungdom ser på Vin Diesel och The Rock på samma sätt som min generation såg på Arnold och Van Damme?
Jag kan inte minnas att jag sett en bra, ny actionfilm på hur länge som helst, förutom X-men1 och 2. I alla nya filmer som görs, exempelvis xXx och The Fast & the Furious, så går man så hårt in för att ha coola bilar, tuffa effekter och en massa amerikansk college-rock att det blir outhärdligt att titta på. Vill man se en bra action får man helt enkelt gå ner till videohallen och titta efter de namn som jag nämnde tidigare, för nuförtiden finns det inga riktiga actionhjältar.
Inom de närmaste dagarna kommer det att bli klart med en ny målvakt i Liverpool, Jose Reina från Villareal. Det är bara att hoppas på att han är den målvakten vi saknat undre nästan hela min tid som supporter, för efter målvakter som Groobelaar, James, Friedel, Westerveld, Kirkland och Dudek skulle det vara skönt med en målvakt som inte gör så många tabbar. Dudek hade en riktigt bra säsong, men efter hemmamatchen mot United där han slarvade in två mål blev han aldrig sig själv igen. Nu fick han avsluta på ett bra sätt genom att bli hjälte i CL-finalen och jag ser gärna att han lämnar nu så att man får minnas honom pga insatsen i den matchen. Stannar han en säsong till och får spela är risken överhängande att man kommer minnas honom för hans tavlor. Jag litar på att Benitez hittat en målvakt som kan se till att vi inte släpper in så många skitmål varje säsong.

Dagens låt: Bob Dylan - It ain´t me babe

Skitfilmer och skitspelare

Jag är inne i en väldigt dålig trend när det gäller att se film nu och igår visade det sig ännu en gång. Jag, Kusen och Gorbatjov var ner och hyrde film, den film vi valde hette Suspect Zero. Det var ett väldigt dåligt val, filmen var riktigt usel och handlingen verkade varit gjord av någon riktig amatör. Det här är tredje skitfilmen i rad som vi hyrt nu, det började med en film som heter Hellhouse. Det var en rysare som ingen av oss tyckte var det minsta hemsk, förutom hemskt dålig då. Sen kom den ultimata skitfilmen, Cold & Dark. Där kan man verkligen snacka om dåligt manus, handlingen var knappt sammanhängande och ibland var det helt obeskrivliga saker som hände. Alla dessa filmer har en sak gemensamt, förutom den totala avsaknaden av kvalitet, nämligen utseendet på filmomslaget. Numera vet jag att jag aldrig ska hyra en film med svart framsida, coolt namn och flaschigt teckensnitt, som aldrig gått upp på bio. I alla dessa tre fall har man tydligen lagt ner mer tid på omslagen än på handlingen och det kan ju lura folk att hyra filmen om man beskriver handlingen lite halvdant på baksidan. Faktum är att Cold & Dark verkade ganske spännande om man läste på baksidan, men det var en riktig blunder. Det borde vi ha fattat när filmens största stjärna hade som sin mest meriterande insats en biroll i Blade 2.
Vi laddade ner en annan skitfilm härom dagen också, The Pacifier med Vin Diesel. Jag kan egentligen inte förstå varför jag överhuvudtaget trodde att den filmen skulle vara något att se. Vin Diesel har aldrig varit nån som jag gillat, han har inte haft många rätt efter Rädda menige Ryan, och det här var dessutom en barnfilm. Dock tror jag att jag skulle ha kunnat uppskatta den om jag varit 8-9 år, dvs filmens egentliga målgrupp. Nästa gång jag ser film ska det vara en film som jag verkligen tror ska vara bra, nu får det vara slut på skitfilmer.
Det går ett väldigt jobbigt rykte om Liverpool nu, den totalt oduglige forwarden Peter Crouch från Southampton ska tydligen vara aktuell inför nästa säsong. Det vore en katastrof om vi värvade honom. Jag har alltid sett på honom som ett skämt, han är verkligen ingen bra spelare. Den här säsongen har han visserligen gjort en del mål, och det är för mig helt oförklarligt, men en bra säsong ska inte räcka för ett kontrakt hos oss. Jag ser hellre både Mellor och Pongolle än Crouch på topp, hela England skulle håna oss om vi lade ner pengar på den där jättefågeln.
Igår kväll spelade jag innebandy, inte världens bästa idé när man varit ute kvällen innan, men det var rätt skönt att springa av sig lite. Träningen medförde dock en hemsk träningsvärk som gör att jag knappt orkar gå ut i köket och hämta kaffet.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - The Way

Dagen efter & Ryan Adams

Hämtade nycklarna till Patriks och syrrans lägenhet igår, snart är man inte ensam från familjen i den här staden och det känns väldigt bra. Äntligen får jag någon jag kan ta med på alla konserter och jag slipper ringa varje gång jag ser en upprörande dålig cover på tv.
Igår var det tunntömning nere på Kåren, den här gången kändes det en aning speciellt. Det var sista tunntömningen som jag kommer att besöka, åtminstone tillsammans med alla kompisarna som jag hängt ihop med de senaste fyra åren. I och för sig var det bara jag, Kusen och Gorbatjov med av gänget från Sätra, så vi har minskat i antal det senaste året, men nästa år vid den här tiden bor ingen av oss i Sätra och det kan vara så att ingen av längre studerar. Vår tid på Kåren fick dock en värdig avslutning, för en gångs skulle var det mycket folk på plats och jag fick till och med höra en bra låt, vilket inte är speciellt vanligt för mig som ogillar musiken som spelas på dansgolven. Igår spelade de dock Timbuktu och det är ett jättesteg i rätt riktning, det är det bästa Kåren spelat sedan alterantivkvällen för två år sedan då man kunde höra lite Smiths, Cure och Moneybrother.
Idag är det dagen efter, logiskt nog, och jag är ganska sliten. Det tar på krafterna att gå ut, och det får man sota för dagen efter. Min förmiddag har därför bestått av att lyssna på Ryan Adams och läsa igenom alla nya rykten som rör Liverpool. Det är en hel del spelare som är på gång nu och det verkar som om nästa säsong kan bli riktigt intressant. Som liverpudlian svävar jag fortfarande lite grand på moln efter förra veckans vinst i CL, tror inte riktigt jag har fattat det än men det börjar smälta in. Härom dagen såg jag matchen och prisutdelningen i repris och att se spelarnas lycka när Dudek räddar sista straffen är obetalbart. Jag kom på mig själv med att bara sitta i sängen och le, trots att jag sett det hela en gång förut. Eftersom jag spelade in matchen den här gången så vet jag vad jag ska göra nästa gång jag är på dåligt humör, då är det bara att sätta i bandet i videon och njuta av den största sporthändelsen jag upplevt.

Dagens låt: Ryan Adams - When the stars go blue