Bastubad

Det är väldigt skönt med ett träningspass direkt efter jobbet, det är något jag försöker att få till åtminstone tre gånger i veckan. Jag har nu upptäckt vad som är skönt att göra efter ett träningspass, nämligen sitta en stund i gymmets bastu. Bastubad har inte varit någon av mina favoritsysslor tidigare, vi brukade sitta några minuter efter pingisträningarna hemma i Kilafors, men då var jag elva år och satt bara några minuter. I bastun på gymmet är det inte speciellt varmt, men när man häller över lite vatten får man under några minuter till den perfekta bastuvärmen. Det ska vara så varmt att det nästan gör ont att andas, så att svetten verkligen rinner ut ur kroppen. Efter att ha jobbat en hel dag och sedan slitit en timme på gymmet är det oerhört skönt att sätta sig där i värmen och pusta ut, milt uttryckt avkopplande. Det verkar inte vara speciellt populärt bland gymbesökarna att bada bastu, det har varit tomt där varje gång jag bastat än så länge och det gör att man kan styra värmen helt själv och dessutom slipper onödigt kallprat, alltså precis i min smak. Jag sitter inte speciellt länge, men de där 5-10 minuterna är verkligen kanon.

Dagens låt: Babyshambles - Pipedown

Kaffestund i väntetider

Hektisk måndag idag och nu sitter jag på jobbet och väntar på att vårt föräldramöte ska börja. Jag har knappt suttit ner på hela dagen, så det känns ganska skönt att få koppla av vid datorn, med en kopp kaffe och spotify. I morgon har jag en hel del planeringstid, det är, milt uttryckt, välkommet. Det får nog bli ett par koppar innan det är dags för mötet, annars kommer nog att somna här inne på arbetsrummet.

Dagens låt: Pernice Brothers - Pisshole in the snow

Nick, Norah och nazistzombies

Igår hade jag och Malin filmkväll, under den såg vi två filmer som skiljde sig väldigt mycket från varandra. Den första filmen hette Nick & Norahs infinite playlist. Det var en film med lite samma känsla som Juno, den känslan kanske också hängde samman med att Michael Cera hade en av huvudrollerna också i den här filmen. Handlingen kretsade kring två ungdomar som av en händelse träffade på varandra under en kväll i New York, de hade som mål att hitta två saker, nämligen Norahs borttappade kompis och spelplatsen för kultbandet Where´s Fluffy. Filmen var riktigt trevlig och innehöll mängder av bra musik, t.ex Band Of Horses. Man blev verkligen på gott humör av den här filmen och jag förstår inte riktigt hur man kunde undvika att visa den på bio, åtminstone här i stan hamnade den direkt på dvd och jag kan utan tvekan säga att den var bättre än större delen av de filmer man väljer att visa på bio.
Den andra filmen vi såg var något så udda som en norsk splatterrysare, den hette Död snö. Filmen utspelade sig på ett fjäll, där några norska par spenderade sin semester i en stuga. En mystisk gubbe kommer förbi och berättar mystiska berättelser om vad som hänt på fjället under andra världskriget, inte långt senare är parens stuga omringad av tyska nazistzombies, på jakt efter det guld man gömt i stugans källare. Filmen började som en rysare och slutade som en komisk splatterfilm i sann Braindeadanda. Jag vet inte om ordet bra är rätt ord att använda om den här filmen, men den var helt klart väldigt underhållande. Scenen där en av huvudpersonerna hängde över en klippkant, endast ihållande en tarm från en av zombiesarna var en av filmens höjdpunkter. När en av huvudpersonerna gick loss på flera zombies med sin motorsåg var också en av filmens bästa scener. Om man ser Död snö utan några som helst förväntningar på att få se en högkvalitativ film, kommer man att få 90 minuter av makaber underhållning.

Dagens låt: Monsters of Folk - Say please

Helkväll på stan

Jag och Malin hade en riktig helkväll nere på stan igår. Vi inledde med en middag på Cheers, sedan begav vi oss till Spegeln för att se Laleh spela. Jag har sett henne vid flera tillfällen tidigare, men det här var första gången jag såg henne utan band på scenen. När hennes första skiva kom lyssnade jag en hel del på den och även vissa låtar på den andra skivan har jag spelat flitigt, den nya skivan har jag dock lyssnat ganska sparsamt på. Live blir i alla fall låtarna från den nyaste skivan, som jag inte riktigt fastnat för, klart bättre. T.ex låten Snö, den har jag knappt lagt märke till på skiva, men live var den väldigt bra. Höjdpunkterna under spelningen är dock samma låtar som vid de tidigare gånger jag sett henne, nämligen utomordentliga Hide away från första skivan och, min favorit, Mamma från den andra skivan. I de låtarna gör sig Lalehs röst bäst, extranumret Storebror ska inte heller glömmas.

Vi satt otroligt nära scenen under spelningen, på raden längst fram hade vi inte mer än ett par meter fram till scenen. Det gjorde att jag kunde sträcka på benen ordentligt och det var verkligen inte helt fel. När klockan var halv tio lämnade Laleh scenen för sista gången den här kvällen, vi fortsatte då vår kväll på den nyöppnade Rockbaren, tillsammans med Johan och Evelina. Rockbaren var dock ingen höjdare, skränigt ljud, skräniga människor och få whiskysorter gjorde att mtt betyg på stället inte blev det bästa. Vi stannade en liten stund, innan vi bytte pub och i stället satte oss på Bishop Arms. Det var raka motsatsen till Rockbaren, lagom musiknivå för att kunna prata, lugn stämning och en enorm mängd whisky. Jag hade inte riktigt greppat hur mycket whisky som fanns på Bishops, om jag hade vetat det hade jag besökt stället klart fler gånger än jag gjort hittills. Att en pub har tio olika sorters Ardbeg är nästa för bra för att vara sant. Jag testade en av de sorter jag aldrig smakat tidigare igår, otroligt god, precis som väntat. När klockan passerat ett gick vi hemåt, efter en lång och mycket trevlig afton på stan.

Dagens låt: Monsters of Folk - The right place, idag ska jag lösa ut skivan.

Kärt återseende

Den här veckan har jag varit väldigt dålig på att uppdatera, det ska bli bättring på det framöver. Idag fick jag hur som helst en mycket rolig nyhet, en av katterna i Malins stall är tillbaka. Det senaste året har man haft två stallkatter, två syskon, i stallet där Malin har sin häst och det är två mycket sociala katter. Man kan inte hälsa på där utan att plocka upp åtminstone en av dem under en längre period, eftersom jag är uppvuxen med en katt som husdjur är det långt ifrån motvilligt som jag plockar upp dem när de kommer. För två veckor sedan försvann en av katterna och vi hade i princip gett upp hoppet om att han skulle komma tillbaka nu. I morse när vi klev upp berättade Malin att hon drömt att katten hade kommit tillbaka till stallet, tydligen var den drömmen inte helt obefogad, under förmiddagen fick jag nämligen ett sms från Malin till jobbet. I sms:et stod det att katten hade kommit tillbaka när Malin var ute i stallet hos sin häst, alltså, en mycket rolig nyhet. Jag ska se till att ta mig ut till stallet nånting inom kort och hälsa honom välkommen tillbaka.
Ikväll ska vi på konsert, det var längesen nu så det är verkligen på tiden. Artisten vi ska se är Laleh, jag har sett henne flera gånger tidigare, men det här blir första gången som jag ser henne utan att hon har något band med sig. Det ska bli väldigt spännande att se hur hon är när hon är helt ensam på scenen, det kommer säkert att bli en underhållande spelning.

Dagens låt: Maximo Park - Books from boxes, nytt band jag hittat på spotify.

Kartor

Jag hade en väldig tur som började som lärare när man infört vita tavlan i stället för svarta tavlan, jag slapp genom det allt krångel med kritorna som mina lärare hade när jag gick i låg- och mellanstadiet. En sak finns dock kvar av den gamla skolan, nämligen kartorna man har hängande i klassrummen. Visst är det praktiskt att kunna drar ner en världskarta när man läser geografi, det är dock inte lika praktiskt när man ska dra upp den och använda tavlan igen. Igår hade jag lektion med en av mina sjuor, vi läste om antiken och jag skulle visa för dem var grekernas rike bredde ut sig. När jag visat det jag ville skulle jag dra upp kartan och skriva lite på tavlan, det gick inte. Jag kunde, hur jag än drog, inte få upp den där kartan i taket igen. Det slutade med att kartan hängde längre ner när jag var klar, än den gjorde när jag visade det jag ville på den. Jag fick helt enkelt ta och gå igenom resten utan att skriva ner hjälpord på tavlan. Det är ingen tvekan om att jag kommer att vänta till det allra sista på lektionen innan jag drar ner kartan nästa gång.

Dagens låt: Hard-Fi - Cash machine

Milk

Jag och Malin hade filmkväll igår, det har kommit ut en hel del nya filmer på dvd som vi missade när de gått på bio och det börjar bli dags att beta av dem. Igår såg vi Milk, filmen som gav Sean Penn den oscar som jag hoppades skulle gå till Mickey Rourke för The Wrestler. Filmen handlar om Harvey Milk, en homosexuell amerikan som ger sig in i politiken för att stärka de homosexuellas rättigheter. Det var onekligen en intressant film, det är nästan skrämmande att det som utspelas ägde rum för lite drygt 30 år sedan. Att ett stort land som USA ville införa lagar som bl.a förhindrade homosexuella att bli lärare gör en nästan mörkrädd, sjukt är bara förnamnet. Sean Penn gör hur som helst en mycket bra insats, som vanligt. Även om jag fortfarande hellre hade sett Rourke som vinnare kan jag förstå varför Penn fick den där oscarstatyetten. Det var roligt att se Harry Osborn, eller James Franco som han egentligen heter, som Harvey Milks pojkvän, en lite annan roll än man är van att se honom i och han gjorde bättre ifrån sig än jag trodde att han var kapabel till. Ikväll ska vi fortsätta vårt filmtittande med filmerna om Che Guevara, där Benicio Del Toro gör huvudrollen. Jag skulle gissa att jag kommer vara ganska nöjd med de filmerna också, även om det hänger lite på hur det går i vår match mot West Ham, som är strax innan.

Dagens låt: Jamie T - Sticks N Stones

Premiyum

Jag och Malin har fått en ny godislast, tidigare när vi köpt godis har vi brukat köpa vanligt smågodis från karamellkungen, men nu har vi uppgraderat en aning. Nu när vi är godissugna, vilket är ganska ofta, köper vi i stället godis från premiyum. Det är en lite lyxigare variant av godis och det finns en hel del sorter som är snudd på oemotståndliga. Min personliga favorit just nu är Marsipanäggen från Anthon Berg, de innehåller massvis av marsipan och då gillas det automatiskt av mig. Två andra sorter som alltid brukar slinka med när jag plockar är Bouchée och Chokladlikörtryffel. Det enda negativa med den här godissorten är att den kostar ganska mycket, men eftersom den är klart mäktigare än vanligt lösgodis orkar man ändå inte äta så mycket mer än 5-6 stycken bitar. Ett tips är att ni letar upp närmsta försäljare av premiyum och provar på så många smakar ni bara orkar, ni kommer inte att ångra er.

Dagens låt: Pernice Brothers - Baby in two, riktigt bra grupp det här.

Morgontränad

Jag har varit dålig på att uppdatera de senaste dagarna, det har varit fullt upp med att titta på lägenheter och bestämma sig hur man vill bo. Jag och Malin tittade på två stycken fina härom dagen, men vi bestämde oss för att leta vidare. Det kommer nog att bli en hel del visningar framöver och det känns riktigt spännande.
I morse var jag oerhört hurtig, jag klev nämligen upp tjugo över fem, för att hinna till gymmet till klockan sex och på så sätt hinna med att träna innan jag började jobba. Att jag fortfarande är ganska morgonpigg hjälper till en sådan här gång, jag hade inga större problem med att komma upp, trots att jag var ganska trött. Det är inte många som tränar vid den här tiden på morgonen, förra veckan när jag var där vid öppningstid var det två till personer där och det var likadant idag. Förutom de andra två som tränade var städpersonalen där, de gick runt där och svabbade medan vi satt i maskinerna och tränade. Det är kanske ingen höjdare att kliva upp strax efter fem, men när man tränat färdigt och går till jobbet är man riktigt pigg och det är väldigt skönt. Vanligtvis brukar jag vara ganska trött när jag kommer till jobbet, eftersom lektionerna inte börjar på en gång hinner jag kvickna till tills dess, men idag var jag pigg redan när jag drack mitt morgonmöteskaffe och kändes bra. Jag tror att jag kommer fortsätta träna tidigt åtminstone en dag i veckan, men det blir nog jobbigare i vinter, när det är kolsvart och kyligt ute.

Dagens låt: Neil Hanstead - Oh mighty engine, spotify är farligt, det är alldeles för enkelt att hitta bra musik.

Bra värk

Vi hade säsongspremiär i innebandyn igår, som vanligt inleddes säsongen med cupspelet och som vanligt fick vi möta på tufft motstånd direkt. Vi förlorade matchen med 1-3, men med tanke på att ingen i vårt lag rört sin innebandyklubba i annat syfte än bilstädning, som det var för min del, var det en klart godkänd insats. Den stora spänningen var idag, hur ont skulle kroppen göra efter att ha testat på tv gånger tretton minuter innebandy utan byten. Min kropp värker lite här och var idag, men det kändes väldigt glädjande när jag vaknade i morse och märkte att min rygg faktiskt kändes okej. Det här var första gången jag testade min rygg sedan jag gjorde illa den i somras och att den pallade för trycket den här gången var otroligt skönt. Det gör det mycket enklare att ta att mina ben värker och gör varje vända i trappen jobbigare än det brukar vara. Vi har egentligen match idag också, men eftersom jag, Kus och Onkel Franken har biljetter till Gefle-IFK Göteborg får vi hoppas att kapten Gorbatjov kan leda laget fram till en stark insats utan oss. Motståndet idag är ännu bättre än igår, så jag skulle bli väldigt förvånad om det blir något annat än förlust. Huvudsaken är dock att vi är igång till seriespelet börjar om några veckor och det kommer vi förhoppningsvis att vara efter cupspelet.

Dagens låt: Frank Sinatra - Strangers in the night
Something in your eyes was so inviting,
Something in you smile was so exciting,
Something in my heart,
Told me I must have you.

Helgsysslor

Igår hade vi den årliga friidrottsdagen på jobbet, det hade fallit på min lott att även i år ha hand om höjdhoppet. Förra året fick jag sköta om det ensam, men i år hade jag sällskap och då hann jag till och med med att dricka lite kaffe mellan hoppen, även om det var pulverkaffe smakade det bra efter några timmar utomhus. Man blir ganska trött under en sån här dag, speciellt med tanke på att man var femtonde sekund måste säga åt de elever som inte tävlar att de inte kan ligga på mattan när det ska hoppas.
Min och Malins lägenhetsjakt fortsätter på måndag, då ska vi nämligen titta på en stor tvåa inne i stan. Det ska bli väldigt spännande att se hur den ser ut, speciellt med tanke på att huset den ligger i är gammalt, den kan nog vara riktigt fin. Förhoppningsvis finns det även en vägg som passar till hyllväggen, som är min favoritdel av vår nuvarande lägenhet.
Idag är det dags för den första matchen för säsongen i innebandyn, det är en cupmatch mot ett lag som vi förlorade mot förra året. Med tanke på att ingen i vårt lag hållit i en innebandyklubba sedan förra matchen, som var i mars någon gång, finns det risk för en hel del ringrostighet. Senare idag är det Liverpool-Burnley, det SKA vara tre poäng.

Dagens låt: Taken by Trees - Lost and found

Jakten har börjat

Torsdagarna är hektiska dagar, med lektioner från start till mål, men det är samtidigt de dagarna på jobbet som går snabbast.
Förutom jobb har jag och Malin idag varit och tittat på ny lägenhet. Vi har så smått börjat fundera på att leta något större. Det vi tittade på idag var en fyra som låg mitt inne i stan här i Gävle. Lägenheten var i största laget, åtminstone med den planlösningen som man hade valt, att köket dessutom var ganska litet drog också ner betyget en aning. Vi kommer inte att ta den här, men det kommer fler spännande visningar framöver, att vi dessutom inte har någon flyttpanik gör att vi kan vara kräsna när vi innan vi bestämmer oss.

Dagens låt: Inspiral Carpets - Real thing

District 9

Igår var jag och Malin på bio och såg en mycket intressant film, nämligen District 9. Jag hade inga riktiga förväntningar på filmen, även om några av mina bekanta hyllat den. Handlingen kretsade kring ett område i Johannesburg där man hängnat in utomjordingar, som kommit till vår planet med ett skepp tjugo år tidigare. När man kommer in i handlingen ska utomjordingarna flyttas till område längre ifrån centrum, eftersom människorna är lite rädda för utomjordingarna och inte vill ha dem så nära. Den här filmen är dock mycket mer än bara en film med aliens, det finns en hel del intressanta vinklingar i filmen. Det jag gillade allra mest var hur man spelade på människors rädsla för det okända, för det fungerade så för mig som tittare också. I inledningen verkade utomjordingarna farliga och djuriska, men när man fick följa en alienfamilj kändes det helt plötsligt som om det var människorna som var djuriska och elaka. Isoleringen och särbehandlingen av utomjordingarna går utan några större problem att koppla till verkligheten, att filmen utspelas i Sydafrika är nog ingen tillfällighet.
Det fanns vissa brister i handlingen och inledningen var lite surrig, även om den samtidigt hjälpte till att sätta tonen i filmen. Specialeffekterna var så skitiga och bra att de inte kändes som specialeffekter och det är ett mycket gott betyg. Direkt efter filmen kunde jag itne riktigt avgöra hur bra jag tyckte att den var, men ju mer jag funderar, desto bättre blir den. Jag tror inte att jag kommer köpa eller se om District 9, men jag är glasd att jag såg den.

Dagens låt: Inspiral Carpets - Directing Traffic

Det är en klubbturnering

Det går en reklam på tv nu som jag stör mig oerhört mycket på, reklamen jag menar är den som trean kör för Champions League. Jag tycker det är väldigt roligt att CL snart kör igång, så att vår resa mot en sjätte titel kan börja, men att döma av reklamen för viasats tv-sändningar är det här inte alls en turnering där de stora lagen i Europa gör upp, det är en turnering som bara går ut på att Zlatan ska vinna. Det är respektlöst mot oss riktiga fotbollssupportrar, som håller på lag och skiter fullständigt i hur många svenskar som spelar i de andra lagen, att måla upp det hela som Zlatans turnering. Jag köper att det är en stor grej att Zlatan spelar i Barcelona och kostade en jäkla massa pengar att få loss, men jag köper inte att först La Liga, som jag visserligen inte bryr mig i, och nu CL har blivit något slags enmannashow i svensk media. Att viasat har med Zlatan i sin reklam förstår jag, han kommer dra många tittare, men nog hade man kunna lagt fokus på lagen som är med, för det är ju trots allt en turnering mellan olika lag. Om inte Barcelonas matcher krockar med våra kommer jag nog också se lite av Zlatans spel, men om de, som tv4, fokuserar på vilka Zlatan värmer upp med på bollövningarna innan matchen kommer jag att byta kanal snabbt.

Dagens låt: The Smiths - The boy with a thorn in his side

Krafs och choklad

Idag har jag och Malin varit nere på stan och tittat i bakluckorna på bilar, det var nämligen bakluckeloppis på parkeringen vid Waynes. Visst fanns det en del intressanta saker bland alla saker som var till salu, men det var också en makalös mängd med skräp. Jag förstår inte riktigt hur man kan tro att man ska få t.ex en VHS med Aqua eller gammalt pyntkrafs sålt, men det kanske finns dom som tycker att det är värt att lägga pengarna på också. Vi nöjde oss med att köpa två burkar med hjortronsylt, det kommer att bli fint till våfflorna ikväll.
En annan godsak som går en hel del i vårt hushåll just nu är Kinder Maxi. Det var inte så längesen jag smakade den här otroligt goda chokladbiten för första gången och det är precis det man önskat sedan kinderäggen kom. Det är mer choklad och ingen onödig byggsats, som man ändå kastar bort, i mitten. Ett annat plus är priset, en chokladbit är visserligen ganska liten, men den kostar enbart 3-4 kronor och det är verkligen väl spenderade pengar. Jag hoppas de som gör chokladen inser vilken hit det här är och ser till att göra chokladkakorna större, en hundragrammare av den här vore en riktig höjdare.

Dagens låt: Bon Iver - Skinny love, man skulle ha varit där.

Foton

Min syster håller just nu på med ett riktigt hästjobb, och då menar jag inte hennes och Malins islandshästritt idag, hon har nämligen börjat scanna morfars gamla fotonegativ så att hon får dem i datorn. Vår morfar hade två stora intressen, skidåkning och fotografering, skidåkningsintresset har han inte riktigt fört vidare till nästa generation, men hans bilder är väldigt roliga att se. Jag har bara sett en bråkdel av de bilder som syrran fixat, men det är väldigt spännande. Det är en hel del bekanta ansikten med, om än något yngre ansikten än idag. En bild jag gillade skarpt var på mamma och pappa, där pappa hade längre polisonger än jag har idag, kanske en utmaning att anta. Även jag och min syster är med på en del bilder, den här ovan är från en av mina allra första jular. Jag gillar julen, det är min absoluta favorithögtid och det verkar som om jag har varit av den åsikten länge, åtminstone att döma av blicken på kortet.
Jag ser fram emot att se alla bilder när syrran är färdig, det är onekligen en skatt hon hittat och det gläder mig att hon tagit tag i det.

Dagens låt: Arctic Monkeys - Crying lightning, den nya skivan växer.

Mat i regnet

Jag brukar vara duktig på att ha med mig matlåda till jobbet, det blir alltid mat över när vi lagar hemma och den brukar jag ta med mig dagen efter. Idag hade jag ingen med mig för första gången den här terminen, vi hann inte laga mat igår kväll och det medförde att jag satsade på att äta i jobbmatsalen i stället. Jag kan utan att överdriva säga att jag valde den sämsta dagen att göra det. Det var inget fel på maten, det var hamburgare som smakade helt okej, det som var mindre bra var att man fått för sig att servera maten utomhus. Av någon anledning, som jag inte hört, grillades hamburgarna utomhus, något som hade kunnat vara en rolig idé, om det inte var för att det ösregnade ute när jag skulle ta mina. Nu lyckades jag få tag på mina hamburgare så pass snabbt att jag klarade mig från den allra värsta blötan, men det kändes lite typiskt att jag var tvungen att missa matlåda den enda dagen under terminen som maten serveras utomhus, att dessutom var tvunget att regna då gjorde mig inte direkt mer positiv.

Dagens låt: Buzzcocks - Why can´t I touch it

Irritationsobjekt

Jag har haft relativt fullt upp på jobbet idag, men trots det har jag hunnit med att läsa dagens skörd av Liverpoolnyheter. Bland dem fanns ett uttalande av Ryan Babel om att han skulle vilja ha mer speltid, något som i mina öron låter konstigt, eftersom han inte gjort en människa glad på länge. Han är, tillsammans med Lucas, den spelare i dagens trupp som jag har allra mest svårt för. Vi blir bättre och bättre år för år, men hur bra vi än blir verkar det alltid finnas plats för spelare som är jobbiga att se spela. Sedan Benitez kom till vår klubb har jag haft tre spelare som jag verkligen hatat att se i laguppställningen(jag räknar inte riktigt dit Babel än), den första av mina hatobjekt var Djimi Traore. Traore är nog tveklöst den sämsta fotbollsspelare som startat i ett vinnande lag i en CL-final, hans insats i finalen ska vi inte prata om, då han var en stor anledning till att det stod 0-3 i paus mot Milan. Han var hur som helst en fruktansvärt klantig försvarare, spenderade sin mesta tid ute till vänster i backlinjen och han gjorde det oftast fruktansvärt dåligt. Med en teknik som en korpspelare och en placeringsförmåga som inte hör hemma på en fotbollsplan frammanade han massvis av svordomar från mig under de, förvånansvärt, många år som han höll en plats i vår trupp. Mitt allra starkaste minne av honom är det här självmålet mot Burnley. Det sammanfattar ganska bra hur han var som spelare.
För att presentera hatobjektet jag fick när Traore lämnade letade jag efter ett klipp på youtube som jag tyvärr inte lyckades hitta. Klippet jag letade var i alla fall från en match mellan oss och United när vår dåvarande mittfältare Momo Sissoko sparkade bollen rakt upp i luften, i en ohotad position på mittfältet. Det är en av de konstigaste aktioner jag sett på en fotbollsplan, men när det gällde honom visste man aldrig var bollen skulle hamna. Han må ha varit en stark närkampsspelare, men hur man som proffs kunde vara så dålig på att slå en passning är för mig helt oförklarligt. Jag gillade Sissoko under hans första period hos oss, men ju längre tiden gick, desto mer tydligt framgick det att han inte hade något i ett bra fotbollslag att göra. När man såg hans namn i en startelva kunde man räkna med att det inte skulle bli något skönspel på mittfältet, hans gjorde dock några bra insatser under sina år hos oss också, så han har inte riktigt nåt upp till Traores nivå i irritation. Mitt nuvarande irritationsobjekt i truppen är brassen Lucas Leiva, jag försöker verkligen se något positivt i honom, men det är tydligt att han helt enkelt är för dålig. Han har en sak gemensamt med tidigare nämnde Sissoko och det är hans förmåga att ta onödiga frisparkar, han kan inte gå in vårdat i en närkamp och om någon i hans närhet söker en frispark är han snabb att sparka ner honom. Han är inte en lika dålig spelare som Traore var under sin tid, men vi är ett bättre lag nu och Lucas är helt enkelt för dålig för att ha en plats på vårt mittfält.
Det positiva i mina irritationsspelare är att de i alla fall blir bättre och bättre. Sissoko var klasser bättre än den klappkassa Traore och jag tycker att Lucas har högre potential än Sissoko, så även om de alla är för dåliga för att spela för oss måste det ändå vara ett tecken på att vår lägstanivå blir högre.

Dagens låt: Rogue Wave - Like I needed, intressant grupp jag upptäckte idag.

EuroTalk tillbaka

EuroTalk är äntligen tillbaka, mina tisdagsplaneringar har genast blivit mycket mer underhållande och det är tveklöst så att man får mer gjort med intressanta fotbollsdiskussioner i lurarna. I det första programmet berättade programledaren David Fjäll om hur Peter Jihde, näst efter Paolo Roberto-debatterna på Sportspegeln det sämsta som hänt tv-sporten, sagt till honom att han inte tyckte att han var någon bra programledare. Det var ett uttalande som jag tyckte var mycket lustigt, dels för att Fjäll är en av få fotbollsprogramledare som jag tycker gör att bra jobb och dels för att det var just Jihde som sagt det. Lämnar man tv-sporten för att jobba med Idol tycker jag inte riktigt att man har rätten att uttala sig om hur en programledare i ett sportprogram ska bete sig. Det jag störde mig mest på var anledningen till kommentaren, som ska ha varit att Jihde tyckte att Fjäll sa för mycket vad han själv tyckte. Det är just det som gör att jag gillar EuroTalk, de som sitter med i programmet säger sina egna åsikter om spelare och lag, i stället för att sitta och rabbla självklarheter. Tycker de illa om spelare och lag så märks det och det är just det som gör programmet intressant, förutom att de givetvis är mycket kunniga, och nördiga. När det gäller Jihde tillhör han där skaran av sportreportrar från fyran som jag inte tål, de som tycker det är viktigare att vara lite smålustig och cool i stället för att göra intressanta saker i tv. Jag tror inte att det är många genuint sportintresserade som är speciellt förtjust i Jihde, av mina sportintresserade kompisar är det då inte många som uppskattar honom.
Nu tror jag inte att Fjäll tog speciellt hårt på det här påståendet, snarare tvärtom, och han fick medhåll av sina besökare i säsongspremiären av EuroTalk.

Dagens låt: Conor Oberst - Air mattress
And even if there was a king-size bed
Where I can stretch my legs and lie my head
All by myself, in the darkest room
Just know, that no matter what the options are
I choose . . .
The air mattress with you