Moonrise Kingdom

Jag ser alltid fram emot de stora superhjältefilmerna, därför har jag höga förväntningar på Dark Knight Rises som gör upp om några veckor, men det finns en annan kategori filmer som jag ser fram emot lika mycket och en sådan film såg jag och Malin härom dagen. Kategorin är Wes Anderson-filmer, för jag kan inte säga något annat än att hans filmer är som egen sorts filmer. Jag älskade Royal Tenenbaum, njöt av att se Darjeeling Limited, samma känslor framkallades också av Life Aquatic, Rushmore och Den fantastiska räven. Man blir glad av hans filmer, även om de ibland kan vara tragiska. Det är humor, trots att man kanske inte skrattar högt speciellt ofta, samtidigt som det är dramatiska filmer om annorlunda personer. Moonrise Kingdom är Andersons senaste skapelse och den film jag och Malin såg. I rollistan fanns namn som Edward Norton, Bruce Willis, Frances McDormand och, som vanligt, Bill Murray och Jason Schwartman, de gjorde alla storartade insatser, men överglänstes av två unga skådespelare jag aldrig sett tidigare. Filmen kretsade kring en pojke som rymmer från sin scoutgrupp, för att möta upp en flicka som rymmer från sin familj. Dessa jagas sedan av polis, scouter och familj. Barnen som spelar de två huvudrollerna är fantastiskt duktiga, den dystra flickan, som påminner mycket om Gwyneth Paltrows karaktär i Royal Tenenbaum, och den piprökande lite udda pojken är väldigt roliga att följa och att se hur deras relation utvecklas är mycket av filmens storhet. Det är egentligen svårt att förklara storheten i Andersons filmer, de har en stämning och en känsla som gör att man njuter från början till slut och den här filmen var verkligen ingen besvikelse, snarare tvärtom, det är ett av hans allra bästa verk och det säger en hel del. Moonrise Kingdom är den bästa film jag sett på väldigt länge och jag är rätt säker på att den kommer att vara den bästa filmen jag sett under 2012 när året sammanfattas. Bill Murrays upprörda skokast, Edward Nortons min när han degraderas i scoutkåren, ja det finns mycket minnesvärt med den här filmen och jag hoppas verkligen att den får den uppskattning den förtjänar. Från min sida får den tveklöst full pott i alla fall.

Dagens låt: Mark Lanegan & Isobel Campbell - Ramblin man

Hostel 2012

Sista kvällen i Kiev låg jag och Den Gamle Franken och diskuterade inne på vårt rum, partyprissarna(Kus och Gorbatjov) var ute på stan och firade Sveriges seger. Vi började i alla fall diskutera vad vi skulle svara om hostelreceptionisten frågade oss om vi haft en bra tid på deras boende, om vi skulle vara ärliga är det här vad vi hade svarat:

Plussidan:
-Priset, 80 kr per natt är snudd på gratis.

Minussidan:
-Kackerlackorna, som bara fortsatte att dyka upp trots att vi gjorde vårt bästa för att utrota dem.
-Persiennbristen, som gjorde att det var dagsljus i rummet långt innan man var sugen på att kliva upp.
-Sängarna, som var alldeles för korta för oss över 180 cm, trägavlarna i båda ändarna av sängarna gjorde det inte enklare att sträcka på sig direkt.
-Frukostpriserna, ingen betalar mer för en frukost än för boende, det fick man göra om man ville ta del vårt hostels morgonkok.
-Capri Sonne-priserna, i den lilla bar man hade bredvid receptionen gick det att köpa Capri Sonne, de kostade olika varje dag, beroende på vem som jobbade.
-Effektiviteten, när vi kom tog det 50 minuter för de fyra som jobbade att skriva in oss, trots att det enda de hade att göra just då var att skriva in oss.
-Duscharna, unisexduschar som från början hade dörrar, men det enda som skyddade en från fri insikt var i de flesta fallen draperier, vars fräschhet verkligen gick att diskutera.
-Hissen, som aldrig riktigt visste om den skulle fungera eller inte, därför blev det tio trappor varje gång man skulle upp eller ner.
-Väggdekorationerna, som bestod av sju stycken exakt likadana Ukrainakartor och en handmålad bild av Marilyn Manson.
-Ryktet, eller snarare bristen på ett rykte, varje gång vi skulle åka taxi hem fick vi visa adressen till hostelet och inte ens då var det säkert att taxichaufförerna hittade.
-Toaletten, som kändes som tagen från ett avsnitt av Oz.
-Väggarna, som gjorde att våra rumskamraters snarkningar studsade runt i rummet i vad som kändes som en evighet.
-Väggsprickorna, där jag antar att äckliga insekter gärna bodde.

Vi enades i alla fall om att vi hoppades slippa få frågan och som tur var slapp vi dela med oss av våra åsikter. Boendet var resans enda nackdel, men samtidigt onekligen ett minne för livet.

Dagens låt: Jens Lekman - Erica America

Taxiåkande

Ville man ta sig någonstans i Kiev var det taxi som var det bästa alternativet, priserna varierade mellan 35 kronor och 200 kronor för att åka in till stan, beroende på vem som körde. Det var rätt svårt att deala med chaufförerna då deras engelskkunskaper var, minst sagt, bristande. Resorna var alltid spännande, med förare som körde om polisbilar, körde om trafikköer i parkeringsfickor och gjorde elaka gester mot trafikpoliser. Jag och Den Gamle Franken lyckades dock hitta en mycket sympatisk förare en kväll när vi skulle hem från Fanzone. Under den här resan fick vi dela taxi med två ukrainska tjejer, som också ville hem från fanzone. Jag satt fram och Den Gamle Franken fick sitta i baksätet. Det var väldigt tyst i taxin och Den Gamle Franken kände att han ville bryta isen en aning, så han tog fram sin googletranslateapp i mobilen och skrev in en fras som han tyckte var passande. När han fått frasen översatt sade han "Min vän känner Dr Alban" på vad som lät som klingande ukrainska. Uttalandet gav kanske ingen större reaktion, men fem minuter senare skulle reaktionen komma. Ur radion ljöd plötsligt de första tonerna i Dr Albans hit It´s my life och taxichauffören flög upp ur sin sits och vred upp volymen till vad som säkert var nära på maximal volym, på låten följde sedan två till Alban-hits och genast var det snudd på feststämning i taxibilen. Eftersom vi tog en omväg runt halva Kiev för att våra medresenärer skulle lämnas av blev det en lång resa tillsammans med vår nye kamrat. När vi hoppade ur taxin utanför vårt vandrarhem lämnade Den Gamle Franken en tia extra i betalning, som tack för musiken, och det gjorde vår förare oerhört tacksam, så tacksam att han klev ur bilen och skakade handen med sin givmilde passagerare. Två dagar senare stod jag och Den Gamle Franken återigen utanför fanzone och letade efter en taxi tillbaka till vandrarhemmet, plötsligt kom en bil förbi, rutan vevades ner och det första vi hörde från bilen var "Dr Alban". Det var vår favoritförare som dök upp och han kände tydligen igen oss väl, vi hoppade givetvis in i bilen och fick en bekväm färd tillbaka till vandrarhemmet. Så bland alla vilda taxichaufförer i Kiev hittade vi alltså en mycket sympatisk förare och även om det var en liten lögn som gjorde att han kom ihåg oss var det roligt att se hur Dr Alban kan göra att man knyter band i Ukraina.

Dagens låt: Tallest Man on Earth - 1904

Bilder från Kiev

Kiev var en mycket fin stad, med många vackra byggnader och maffiga monument. Här står mina reskamrater på en balkong mot det stora torg där Fanzones största scen stod.

Bland de häftiga monumenten stack den här damen ut, 102 hög.

När vi besökte klostergrottorna möttes vi av en hel del sådana byggnader.

Fotbollen var såklart den stora delen i resan vi gjorde och vi var långt ifrån ensamma om att vara svenskar på plats. Kampen på läktaren vanns utan tvekan av Sverige, tyvärr gick inte fotbollskampen lika bra.

Vårt vandrarhem var oerhört skabbigt.

Något man i högsta grad kunde se på toaletten.

Besökte i Tjernobyl var häftigt, här står jag alldeles utanför avspärrningarna.

Här är reaktorn som small 1986...

...och orsakade total förödelse, bland anat skapade man spökstaden som vi fick besöka.

Sista kvällen fick vi se Sverige vinna över Frankrike i en välspelad och underhållande match. En bra avslutning på en mycket bra resa.

Dagens låt: Beach House - Myth

Hemma igen!

Jag är precis hemkommen från en minnesvärd resa till Kiev tillsammans med mina goda kamrater Gamle Franken, Kus och Gorbatjov. När jag landat ordentligt ska jag skriva lite om resan här och lägga ut en del bilder, men jag bjuder i alla fall på två bilder idag, bilder från resans stora höjdpunkter.

Huvudmålet med vår resa var såklart fotbollen och här kan ni se mig utanför Olympiastadion i Kiev, en mäktig skapelse, som verkligen gav matcherna en häftig inramning.

Resans andra stora upplevelse var besöket i Tjernobyl. Här står jag tillsammans med Kus, Den Gamle Franken och Gorbatjov i spökstaden en bit från det havererade kärnkraftverket. Mer bilder därifrån kommer.

Dagens låt: Best Coast - Our deal

Mot Kiev

I morgon bär det av till Kiev, eller egentligen är det väl i övermorgon, då flyget går vid halv ett på natten och dessutom innehåller en mellanlandning i Istanbul. Jag, Den Gamle Franken, Gorbatjov och Kus ska se Sveriges två sista matcher i gruppen, något som med största sannolikhet även blir de två sista matcherna i mästerskapet för laget. Förutom fotbollen är det en hel del annat jag är taggad inför, det här är en stad jag hade dålig koll på tidigare, men ju mer jag läser om den, desto mer intresserad av vad den har att erbjuda blir jag. Det finns massvis med fina byggnader, historiska platser och det är dessutom högst överkomliga priser. Vi hoppas få till en resa till Tjernobyl också, men det verkar vara svårt att få till, vi håller tummarna iaf. Att det dessutom ska bli trettio grader varmt gör inte det hela sämre, det är nog säkrast att man tar med sig solkräm, då jag inte direkt spenderat många minuter i solsken de senaste nio månaderna. I morgon jobbar jag min sista dag och sedan bär det alltså av söderut, när jag sedan kommer hem är det åtta veckors ledighet som står på schemat och det kan man inte annat än se fram emot. I år ska dessutom jag och Malin vara lediga samtidigt under stora delar av sommaren och även det är något att se fram emot. Men först är det Kiev som gäller.

Dagens låt: Chris Isaak - Wicked game

Mycket på gång

Det har varit dåligt med uppdateringar på slutet, men det hänger ihop med att det varit en hektisk vecka, med skolresa, skolavslutning, elevmiddag, personalmiddag och mitt i allt har EM startat och med det har min packning inför resan ner till Kiev börjat planeras. Idag har jag dessutom hunnit med en tur hem till Svedja, för att leka lite med Hempa och samtidigt umgås med familjen där hemma. Jag ska lägga in lite bilder från de här dagarna i morgon, så kommer det ett fylligare inlägg då. Det fick räcka med ett livstecken idag.

Dagens låt: Morrissey - You have killed me

Klassresa igen

Igår var jag iväg på min andra skolresa på en vecka, återigen gick den till ett nöjesfält, den här gången till Gröna Lund. Klassen jag åkte med var min andra nia, som jag också tvingas släppa iväg i slutet av den här veckan. Trots att vi hade lite missflyt med vädret var det en mycket bra dag. Innan Grönan tog vi en tur på stan, där jag givetvis köpte mitt Diablokaffe, som till min stora förvirring hade bytt våning i Hötorgshallen. Hon i kassan försäkrade mig i alla fall om att de snart skulle vara tillbaka på sin gamla plats igen, så nästa gång ska jag nog kunna hitta fram snabbare. Efter stadsturen och en rejäl buffé inne i stan begav vi oss till Aquaria, där vi tittade på en hel drös med olika fiskar. Om man jämför med Universeum var det kanske inte den mest upphetsande fiskuppsättningen man kan tänka sig, men en del häftiga sorter fanns det som simmade runt i akvarierna. Sedan började ösregnet och vi blev därför kvar lite längre än planerat, men när det väl slutade tog vi en snabb promenad till Grönan. Jag hade varit lite slarvig med mina kläder på morgonen, något jag alltid har en tendens till när jag ska bort, och fick därför låna ett paraply av en givmild elev, vi trängdes tre personer därunder, men jag tror att alla höll sig hyfsat torra. Sex timmar på Grönan passerade ganska snabbt, trots att jag inte åkte någonting alls. Det räckte bra för mig att se andra åka, deras ansiktsuttryck säger mig att jag gör säkrast i att stanna nere på marken. Trots att jag missade två kilo marabou på en sketen liten pigg var jag mycket nöjd när jag lämnade Grönan för att ta tåget hemåt Gävle, tillsammans med mina 21 elever och en medföljande förälder. När vi kom till stationen möttes vi av något som jag skulle tro att väldigt få tågresenärer känner igen, vårt tåg hade nämligen fått för sig att åka iväg en och en halv timme före avgångstid och var alltså nånstans uppe i Norrland när vi tänkte åka. Lösningen för oss fick bli ett annat tåg till Uppsala och därifrån taxi till Gävle, en bra lösning som gjorde att vi var hemma före utsatt tid. På vägen hem fick jag en oerhört fin present av tre av grabbarna i klassen. De hade köpt en Liverpooltröja till mig, förra säsongens bortatröja med Gerrards namn och nummer på ryggen. Den tröjan kommer alltid att ha en speciell plats i min samling, den saken är säker. Det känns sjukt att jag ska släppa ifrån mig de här två klasserna på fredag och jag vet inte om jag är helt mentalt förberedd på det. Att få ha 47 elever i fyra år i streck är nog mycket få lärare förunnat och jag är lyckligt lottad som fått den möjligheten med mina två klasser.

Dagens låt: Best Coast - Up all night

Tack för allt Dirk Kuyt!

En stor spelare har lämnat Liverpool, det är Dirk Kuyt som skrivit på för Fenerbahce i Turkiet. Kuyt är en spelare som jag tror att alla LFC-supportrar gillar, även om han inte alltid producerat i den mängd man hoppats har han slitit, kämpat och givit sitt yttersta. Även under de tyngsta perioderna av Hodgsons säsong kunde man se att Kuyt sprang på bollar som ingen orkade bry sig om. Hans kämpaglöd och löpvilja tror jag är anledningen till att han ofta var först på alla returer. Jag har idag tittat igenom ett klipp där man kan se alla hans ligamål hos oss och det var inte direkt överraskande att många av dem var enkla returmål, men att vara den spelare som är först på de bollarna är en konst som få klarar av. Kuyt hade flera bra säsonger hos oss och han gjort massvis av viktiga mål, bland annat flera derbymål och ett hattrick mot United. Holländaren har alltid varit en ärlig spelare, inga filmningar och väldigt sällan fula tacklingar eller efterslängar, han verkar dessutom mycket sympatisk och trevlig, åtminstone att döma av de intervjuer jag sett med honom. Fiskarsonen ska nu alltså vidare och det kom inte speciellt överraskande, han har inte fått spela lika mycket den senaste säsongen och i  de stora matcherna har han ofta fått inleda på bänken. Kuyt är i fel ålder för att sitta på bänken och agera inhoppare, han förtjänar att få spendera sina sista säsonger på planen och det kommer han att få göra i Fenerbahce. Jag kommer att minnas honom som en stor spelare och jag kommer att sakna honom i laget, även om han nu lämnat oss kommer jag att hoppas på ett bra EM för honom och när nästa säsong drar igång hoppas jag att Fenerbahce tar hem den turkiska ligan, Kuyt förtjänar alla titlar han kan få.

Dagens låt: Best Coast - Crazy for you

Eldkvarn i ösregn

Det var inte direkt bra konsertväder igår när jag och Gorbatjov satte oss i bilen och åkte bort mot Furuvik, för att där se Eldkvarn spela. När vi kom fram hade vädret blivit ännu sämre och när spelningen drog igång var det både regn, vind och knappt ens plusgrader. Det dåliga vädret hindrade dock inte Plura och de andra i Eldkvarn från att bjuda på en bra spelning. Proffsigheten hos ett band blir tydlig en sån här gång, när publiken har för kalla fingrar för att applådera och man ändå gör en klassinsats. Musikmässigt var det, som vanligt, Fulla för kärlekens skull som värmde mest i kylan, det är en låt man inte kan höra för många gånger och den blir ännu bättre när man hör den live. Det är såklart svårt att få den där extra konsertkänslan när vädret är emot en på det här sättet, jag kan inte minnas någon gång jag upplevt ett sådant hemskt väder på en enskild spelning, Rockweekend för några år sedan höll ungefär samma nivå. Att Eldkvarn bara spelade i sextio minuter kan jag förstå, det var antagligen jäkligt kallt även på scenen och man hade nog räknat med en något större publik, åtminstone innan man såg väderleksrapporten. Hur som helst, man gjorde en bra insats på scenen och varken jag eller Gorbatjov ångrade att vi ställde oss där i hällregnet och lyssnade till det drygt fyrtio år gamla bandet, som under kvällen visade att inget kan stoppa dem från att leverera bra musik.

Dagens låt: Magnus Ekelund & Stålet - Supernova

Skolresa

Igår kom jag hem från Göteborg, anledningen till att jag var där var att jag åkte med min klass på skolresa. Det var tre kanondagar, där vi slapp regn och i stället kunde fokusera på att ha trevligt i finväder. Första dagen hade vi två saker att göra, först en omgång på Laserdome och sedan ett besök på Gamla Ullevi för att se Sverige spela mot Island. Laserdomen gick väl sådär, men mitt lag vann i alla fall, så jag måste nog vara nöjd med min insats i slutändan ändå. Fotbollen var till att börja med underhållande, ett tidigt mål av Zlatan och strax därefter en tjusig fint av densamme, som sedan ledde fram till 2-0. Efter den inledningen dog spelet av lite grand, men tre mål till föll innan vi drog oss till vårt vandrarhem. Dag två var det Universeum och Liseberg som stod på schemat och det är platser där jag känner mig ganska hemtam, efter besöken där i fjol. Jag åkte ingenting på Liseberg i år, men det blev en hel del heta matcher i diverse spel i spelhallen, där jag bland annat fick se mig besegrad i ett ryttarspel. Jag vann i alla fall på airhockey och det är, i alla fall enligt mig, det spel som kräver mest skicklighet av alla spelen där i hallen. Förutom airhockeysuccen sopade jag banan med mina elever i luftpistolskytte, där man skulle skjuta korkar på plastbin. Där var jag så duktig att jag fick med mig godedjursbi hem. Gårdagen var sista dagen och den inleddes med en dödsföraktande resa på segways genom staden. Jag var ungefär lika dålig på segway som jag var bra på luftpistolsskyttet, dvs genomusel. Det tog inte lång tid innan jag började vingla fram och tillbaka för att slutligen hamna på en gräsmatta bredid cykelvägen där det var tänkt att vi skulle åka. Det var nog snudd på att jag var lika usel på segway som på gokart och det vill inte säga lite. Mina elever var klart bättre, men de drabbades av lite hybris och lyckades på krocka och vurpa innan vi tagit oss tillbaka till startpositionen. Resten av dagen spenderade vi i centrum, där det shoppades både kläder och godis, för min del mestadels skivor. Det här var en kort sammanfattning av en mycket lyckad resa. Tll veckan är det dags för mig att ta avsked av både den här klassen och den klass jag gjorde en lyckad resa med till samma stad förra året, det kommer inte att bli ett enkelt avsked. Jag har haft de här eleverna i fyra år och det börjar bli dags för dem att lämna högstadiet och gå in på gymnasiet i stället. Det är en lyx att få ha eleverna under så lång tid, men det gör det lite jobbigare när det dags att skicka dem vidare. Bra fyra år har det varit iaf och det är en vecka kvar av de åren än.

Dagens låt: Best Coast - Each and every day