Shopping

Igår var jag, Malin, syster och Malins syster till Sågmyra. I Sågmyra finns det nämligen ett klädlager där man kan göra fina fynd, jag hade aldrig varit där tidigare, men både Malin och hennes syster hade varit där ett flertal gånger. Lager 157 har jag för mig att affären hette och de hade onekligen väldigt mycket kläder till väldigt bra priser. Innan vi gick in i klädaffären gjorde vi ett besök i skoaffären som låg alldeles bredvid, ut ur den kom jag med att par stiliga, svarta skor. Inte nog med att skorna var stiliga, de var också i storlek 45 utan att vara för små för mig. Vanligtvis har jag 46, därför blir jag alltid lite smålycklig när jag hittar 45:or som jag kan ha utan att mina tår värker. Mina medresenärer lyckades även dom hitta skor som passade både fötter och smak, så redan innan vi gått in i huvudbutiken hade vi gjort bra inköp.
Väl inne i klädaffären insåg jag att jag skulle lämna lokalen som en fattig man, det fanns nämligen en hel del bra saker. Som tur var hittade jag inga jeans i min storlek, jag behöver inga jeans, men eftersom det var så pass billigt var jag tvungen att kolla i alla fall. Det var nog tur att jag klämde i mig hundra gram choklad i bilen dit, annars hade nog ett par av de levisjeans jag testade suttit bra. I stället för jeans blev det en ny sommarjacka, en äkta lärarkofta och diverse billiga undertröjor. Köpet av sommarjackan kändes mycket befogat igår, eftersom det var varmt här i Gävle, i morse kändes det dock mindre befogat, då låg snön på marken utanför. Som tur är har solen börjat hitta fram igen och med lite vilja kan jag nog använda jackan idag.
Idag är det min sista lovdag för den här gången och jag kan inte säga annat än att jag haft ett riktigt, riktigt bra lov. Om sex dagar är det dags för Band of horses, nästa vecka får gärna gå mycket fort.

Dagens låt: Band of horses - Marry song
When you smile the sun it peaks through the clouds

Darjeeling

Wes Anderson är en regissör som jag gillat ända sedan jag såg Royal Tenenbaum, sedan dess har jag också sett Rushmore och Life Aquatic och uppskattat dem mycket. Igår såg jag Andersons nya film, Darjeeling Limited, och den är utan tvekan i samma klass som de tidigare.
Man märker tydligt att det är en film av Anderson, rollistan ser ut ungefär som den brukar och handlingen är lika speciell som den brukar vara, dessutom finns de likgiltiga ansiktsuttrycken med, alla tillbakahållna känslor. Andersons filmer är roliga utan att man direkt skrattar, i stället går man ut ifrån biografen lycklig, trots att de innehåller många tragiska bitar. I den här filmen är det Adrian Brody, Jason Schwartzman och Owen Wilson som leder showen, de spelar tre bröder som inte har mycket till relation, men ger sig ut på en andlig resa. Det är något speciellt med Owen Wilson, han har gjort många dåliga filmer och de gånger han verkligen ska vara rolig så tycker jag inte han håller, men i Wes Andersons filmer är han klockren.
Det finns så mycket bra i den här filmen att det är svårt att ta upp speciella delar, dessutom är Anderson, precis som Tarantino, mästare på att lägga in musik som känns rätt. Peter Sarstedt-låten Where do you go to my lovely förekommer ett fletal gånger, mycket bra låt. Andersom har dessutom plockat in Rolling Stones kanske allra bästa låt, Play with fire, i sin film. Darjeeling Limited är en av de bästa filmer jag sett på mycket länge.

Dagens låt: Lou Reed - Perfect day
I'm glad I spent it with you.

Armband har blivit armbandsur

I helgen tog jag farväl av något som följt mig de senaste tre åren, en pryl som jag burit med mig dag och natt, både hemma och på jobb. Prylen jag menar är mitt armband till minne av offren vid Hillsborough. Jag fick armbandet när jag gick med i supporterklubben för första gången och har burit det runt min vänstra handled sedan dess, men nu har det alltså fått kliva av. Anledningen till att jag numera bär en snygg klocka runt handleden i stället för armbandet är att det börjat spricka, jag märkte det för första gången för några veckor sedan och nu hade det blivit en så pass rejäl spricka i det att jag började frukta att det skulle gå av helt. Om det gick av helt någon gång när jag inte märkte det skulle jag tappa det och troligtvis inte återfinna det, därför kände jag att det var bättre att ta av det själv och lägga det på någon hedersfull plats i min lägenhet. Numera sitter således bandet runt min James Dean-sparburk.
Att jag i stället har en klocka på armen är ganska praktiskt, dels är klockan snyggare än det röda plastarmbandet och dels har jag någonting som får mig att ha koll på tiden. Min mobiltelefonsklocka går en kvart före, klockan i bilen går sex minuter före och alla mina klockor hemma står stilla, utan batterier i sig. Den enda klockan jag äger som går rätt är väckarklockan och den slipper man ju helst titta på så ofta, men nu har jag alltså en till. Eller egentligen har jag inte en till, klockan är Malins och är runt min arm på lån just nu, men förhoppningsvis ska jag hitta en egen innan lovet är över. Det är lite ovant att ha tiden runt armen, men det är inget snack om att det är praktiskt att ha någonstans att vända sig för att hita tid som är exakt.

Dagens låt: Morrissey - I just want to see this boy happy
And I just want to
I want to see the boy happy
With his arms around his first love
Is that too much to ask?

Två dagar in på lovet

Har varit sparsamt med uppdateringar de senaste dagarna, men jag har haft ganska fullt upp så jag har inte riktigt haft tid att skriva. Nu kommer i alla fall en redogörelse över vad jag haft för mig de senaste dagarna. Till att börja med ska jag berätta något som nog kan överraska många i min närhet, jag har bakat fem gånger de senaste tre dagarna. Jag tar det igen utifall någon blev så chockad att man glömde, jag har bakat fem gånger de tre senaste dagarna. Nu har jag inte bakat ensam, Malin har också varit med, men jag har i alla fall varit delaktig. Vi har bakat matbröd, kladdkaka, pizza, scones och ännu mer kladdkaka. En riktigt bra inledning på lovet och jag är redan nu nedvarvad och avkopplad från arbetandet. Bakning var inte alls lika avancerat som jag alltid föreställt mig och med tanke på hur gott det blivit var det här nog inte de sista gångerna som jag körde ner mina händer i en burk för att arbeta ihop en bra deg. Förutom att vi råkade bränna sönder lite blockchoklad har baken varit lyckade hittills också, är riktigt stolt över vår insats faktiskt.
Igår var vi på bio och såg Sweeney Todd. Jag gillar Tim Burtons filmer, de är alltid väldigt snygga och alltid mycket speciella, det här var inget undantag. Inledningen var lite seg, men när filmen kom igång och blodet började spruta njöt jag i fulla drag. Att det var en musikal var inget jag reagerade över, det kändes helt naturligt och det är ett gott betyg. Förhoppningsvis kommer vi iväg på bio i morgon också, då är det nämligen dags för Darjeeling Limited, Wes Andersons nya film. Jag älskar Rushmore, Royal Tenenbaum och Life Aquatic, så jag är rätt övertygad om att jag kommer att uppskatta den här filmen också
På tal om film måste jag ta upp en sak från festen jag var på i fredags. Det var en av Malins kompisar som påstod att Terminator var en bättre film än Terminator 2, jag har fortfarande inte riktigt kommit över det. Visst är Terminator en mycket bra film, men det går inte att jämföra den med en banbrytande film som T2. Att trean var en skam för filmserien var vi överens om, men när det gällde de två första filmerna kunde vi inte enas. Argumenten för tvåan är många, allt från att Arnold är hjälte i stället för skurk till att effekter och handling är bättre, det är en som en uppgraderad Terminator där man tagit de bra bitarna från första filmen och lagt till det som saknades för att göra den ultimata actionfilmen. Terminator 2 är den bästa actionfilm som någonsin gjorts, så är det bara.

Dagens låt: Nick Cave & the Bad seeds - Black hair
To kiss her milk-white throat, a dark curtain of black hair
Smothered me, my lover with her beautiful black hair
The smell of it is heavy. It is charged with life
On my fingers the smell of her deep black hair

Kurs

Nu är jag nyss hemkommen från min handledarutbildning, jag har alltså fått den utbildning jag behöver för att hjälpa Malin att ta körkort. Kursen var ganska lång, tre timmar, trots det berättade kursledaren tidigt att han nog skulle dra över lite tidsmässigt. Med tanke på hans upplägg var det inte så konstigt att det drog över, t.ex inledde han kursen med att ha en grundläggande genomgång av hur många avställda som var mammalediga, han berättade även att en annan av de som jobbade på företaget skulle få barn längre fram i år. Han var även en mästare på generaliseringar, speciellt när det gällde könsroller. När han skulle berätta hur farligt det kan vara att ha lösa saker i baksätet tog han upp två exempel, det första exemplet handlade om att man som kille kunde ha en verktygslåda där bak, det andra exemplet handlade om att man som tjej kunde ha en handväska där bak. Personligen tror jag inte att jag haft en verktygslåda i baksätet fler gånger än min syster haft det. I övrigt var kursen hyfsat intressant, åtminstone bitvis. En timme hade dock räckt, de hade lätt fått in det som var väsentligt på den tiden. Nu är det bara att invänta papper och sedan börja köra.
Igår var jag hos Malin på inflyttningsfestligheter, det var mycket trevligt. Jag fick en ganska intressant reaktion när jag berättade för en av Malins kompisar hur gammal jag var, ämnet kom upp eftersom hon inte förstod hur jag kunde vara handledare. Jag sade då att jag haft körkort i i drygt sju år, när det sedan gick upp för henne att jag var 26 år sade hon: Åh, herregud. Det uttalandet kan man tolka på två sätt, antingen att hon helt enkelt tyckte att det var jättegammalt, eller så så tyckte hon att jag såg otroligt ung ut. Jag tror på det andra alternativet. Sportlovet är i full gång nu i alla fall och det känns mycket behövligt. Lite rättning har jag att göra, men det får vänta några dagar.

Dagens låt: Rufus Wainwright - Tower of learning
I saw it in your eyes what I'm looking for
I saw it in your eyes what will make me live

Lov

Sista dagen på jobbet innan lovet idag, känns inte helt fel med lite avkoppling nu. Ikväll väntar inflyttningssittning hos Malin, kommer säkert att bli mycket trevligt.
Jag har varit lite passiv med skrivandet här på sistone, men nu när det blir lov ska jag försöka bättra mig. En till låt med The Enemy som dagens låt i alla fall.
Away from here heter den.

I want to wake up in the afternoon
With daytime TV and my favourite tune

Will I Am?

Jag ser väldigt mycket fram emot filmen om Wolverine, den ska vara klar för biograferna nästa år och precis som tidigare är det Hugh Jackman som har rollen som Wolverine. De som har haft hand om casting till de tidigare X-menfilmerna har gjort ett kanonjobb med att hitta skådespelare perfekta för sina roller, tillsättningar som Kelsey Grammar som Beast och Alan Cumming som Nightcrawler har varit klockrena och även de andra deltagarna i filmerna har känts rätt. Jag hade hoppats på att man till filmen om Wolverine skulle göra ett lika bra jobb, men nu har det kommit nyheter som gör mig en aning nervös. Jag vet ingenting om Will I Am, men att få in en Black eyed peas-medlem i en film om världens coolaste karaktär var inte direkt något jag gick och hoppades på. Nu verkar det tydligen vara så att den här hip hop-killen ska spela John Wraith i Wolverines film och det gör mig en aning oroad. Antalet artister som fungerat som skådespelare är lätträknade, det är bara att hoppas att hans karaktär inte får ta så stor plats i filmen.
Igår fortsatte jag att hjälpa Malin med flytten, det är onekligen lämpligare vädermässigt att flytta nu än när jag bytte lägenhet. Jag kommer aldrig att glömma när jag och pappa bar upp min bäddsoffa i lägenheten, det var kring 25 grader varmt ute och soffan vägde bly. Svetten sprutade av oss när vi till slut lyckades få in klunsen i mitt tv-rum.
Nu är det bara en dag kvar innan det är sportlov, det kommer verkligen vid rätt tidpunkt. Lovet ska jag inleda tillsammans med Malin på körskolan i Gävle, jag ska nämligen utbilda mig till handledare och hjälpa henne på vägen till körkort. Bara två veckor kvar till Band of horses nu också, de kommande veckorna kommer att bli mycket trevliga.

Dagens låt: The Enemy - It´s not OK, riktigt, riktigt bra låt.
stop living your life for a man in a tie
he's just a fool the same as you

Ingen bubbelplast

Att skolorna inte har mycket pengar nuförtiden är ingen hemlighet, därför är det alltid lika roligt när vi får leveranser in till arbetsrummet. Inte nog med att det kommer nödvändigt arbetsmaterial, man får även med bubbelplast. Bubbelplast är väldigt bra att ha till hands för en rastlös person som jag. Mina kollegor kan ibland uppfatta det som en aning irriterande när jag sitter där med plasten, men för mig är det avkopplande. Min förkärlek för bubbelplasten gjorde att jag igår blev mycket nöjd när en av mina kollegor fick ett stort paket inställt på skrivbordet, stort paket brukar innebära stora bubblor och de är de allra roligaste. Tyvärr innehöll inte paketet det som jag hoppats på, i stället för mina avkopplingsbubblor hade man paketerat varorna med menlösa frigolitkuddar. Sådana kuddar som bara väller ut ur paketet när man öppnar och som smular sönder när man tar i dem, mycket irriterande. Det är tur att jag har lite plast liggande sedan tidigare, det gjorde att min besvikelse inte blev lika stor som den annars hade kunnat bli.
Igår hjälpte jag Malin med att flytta, under tiden vi packade spelades The Enemy på ZTV. Redan igår postade jag en av deras videor här på sidan och idag har jag tagit mig igenom fler låtar, det är riktigt bra. Nästa gång jag beställer skivor kommer nog deras att finnas med på beställningslistan. Låtar som It´s not OK fastnar verkligen på en gång. Själva flyttandet flöt på bra, det kommer att bli en riktigt fin lägenhet det där.

Dagens låt: Arcade Fire - My heart is an apple
That’s how I know I love you
That’s how I know I trust you,

The Enemy

När jag hjälpte Malin flyttpacka dök detta band upp på tv. Verkar riktigt lovande, jag kommer söka rätt på mer musik med The Enemy.

Veckoslut

1-2 hemma mot ett pisslag som Barnsley är så dåligt att det inte ens är värt att ta upp, skamligt.
Idag har jag varit med Malin på ridtävling, nya termer har tillkommit i mitt vokabulär och när Malin gjorde i ordning sin häst för hoppning kunde jag skicka de olika delarna utan en enda miss, ruskigt imponerande om jag får säga det själv. Tävlingen gick bra även idag, även om det blev en rivning, som jag får ta på mig. De gånger jag gått banan med Malin den senaste månaden har hon ridit felfritt, men nu missade jag bangången och då kom det en rivning på sista hindret. Jag hade tänkt att följa med på banvandringen den här gången också, men jag blev kvar på läktaren. Anledningen till det var att fick syn på en baguette som tillagats för att jag inte skulle behöva sitta hungrig på läktaren under dagen och när jag såg den började min mage att göra sig påmind. Jag satt alltså kvar på läktaren och åt när bankollen gjordes, med facit i hand dumt gjort.
Nu har jag sett Eastern promises, en mycket bra film. Lite ovant att se en så pass seriös film om inte är längre än 90 minuter, men det behöver inte nödvändigtvis vara något negativt. Viggo Mortensen var riktigt bra i sin roll ch jag förstår varför han både hyllats och prisats för sin insats.
I morgon är det jobb igen, men efter den här veckan väntar ett välkommet sportlov. Veckan efter lovet är det dags för Band of horses, det är också mycket välkommet.

Dagens låt: Band of horses - Detlef schrempf
My eyes can't look at you any other way

Fortsatt firande

Mitt firande tog inte slut på torsdagen, det fortsatte under fredagen. Att det skulle bli visst firande hade jag räknat med, mina kompisar skulle fira mig på kvällen, men det blev på jobbet en dag till också. Den här gången var det två av mina gamla elever som kom för att ge mig blommor och gratulera till ett års ruttnande, det var samma elever som nämnde att kroppen börjar ruttna när man fyller 25 förra året. En rolig överraskning och ett firande jag inte hade räknat med.
På kvällen firades jag av mina vänner, en mycket trevlig tillställning. Jag fick ta emot många nyttiga och en kanske lite mindre nyttig, men ganska rolig, present. Dagen till ära hade jag lovat att blanda drinkar åt Malin, därför hade jag skrivit ut en del recept som såg aptitliga ut. Jag fick en shaker och lite annat smått och gott till drinkblandande av Ronnie i julklapp och de sakerna fick jag nytta av igår. Namnen på drinkarna minns jag inte, men det blev ett par riktigt goda.
Det var till slut 15 personer samlade i mitt vardagsrum och det heter ju the more the merrier och det stämde i allra högsta grad, vi hade mycket trevligt. Tyvärr betydde the more the merrier också the more the heavier, det tyckte i alla fall min hatthylla. Alla tunga vinterjackor gjorde till slut att den gav vika och två av de fyra skruvarna som den satt i väggen med lossnade och ramlade ur. Detta ledde till att jag fick agera jackutlämnare när kvällen var slut och alla skulle hem, jackorna hade nämligen hamnat i en hög på golvet.
Idag har det varit en slapp dag och det kommer att bli en lika slapp afton också. Troligtvis ska jag och Malin ta en kväll med Morrisseys favoritgodis och se födelsedagsfilmen jag fick av min sympatiska elev i torsdags. I morgon är det ridtävling här i Gävle, så det gäller att vara utvilad.

Dagens låt: Nick Cave - Ship song
We make a little history baby
Every time you come around

Alla hjärtans dag

Igår fyllde jag år, det var onekligen en mycket trevlig dag. Dagen började med att Malin serverade mig frukost, till tonerna av Weeping Willows, som hon hade knäppt igång på min stereo. En bättre inledning på dagen är det vårt att tänka sig och det skulle fortsätta i samma stil hela dagen. När jag sedan kom till jobbet fick jag ta emot sång och present av mina åttor på första lektionen. Presenten var väldigt befogad, det var nämligen ett par skyddsglasögon, som en av mina elever tyckte att jag var i stort behov av efter innebandyolyckan och det ligger nog någonting i det. När lektionen var slut gick jag genom korridoren ner till arbetsrummet, jag fick även där ta emot sång av några av mina sjuor.
Därefter skulle jag ha mina nior, inte hela klassen utan bara en mindre grupp. Det märktes att de hade något i görningen, de körde nämligen ut mig ur klassrummet, eftersom de skulle diskutera något som inte jag fick lyssna på. Efter lektionen hann jag iväg till gymmet för att friskvårda en aning, innan det var dags för mig att ha hela nian en gång innan dagen var slut. Det blev en lektion som jag aldrig kommer att glömma, att de skulle fira mig på något sätt hade jag redan börjat misstänka, men inte att de skulle göra det i sådan utsträckning som det nu blev. De hade köpt tre tårtor, ett kilo smågodis och en pruttkudde för klassens pengar bara för att fira mig. De sjöng för mig, med gitarrkomp från en i klassen. De kastade serpentiner och fortsatte att dela ut presenter, en stilig John Deere-keps och en film med otroligt flashigt omslag. Jag var utan tvekan rätt tagen när jag, efter uppvaktningen, skulle tacka dem för allt de gjort för mig. Att klassen är underbar har jag nämnt här på sidan flera gånger och jag har haft lyxen att få ta hand om dem länge nu. Att bli firad av dem på det här sättet var otroligt roligt och att sätta ord på sådan tacksamhet är verkligen inte lätt. Jag minns inte exakt vilka ord jag använde när jag tackade dem, men jag hoppas jag lyckades få fram hur mycket de betyder för mig och hur mycket det betyder för mig att få vara med om sådana saker som igår. Som lärare är det onekligen en höjdare att fylla år.
När jag kom hem från jobbet väntade nästa uppvaktning, Malin hade nämligen jobbat med en tårta åt mig hela eftermiddagen och det var verkligen inte vilken tårta som helst. Jag hade sagt att jag gärna ville ha en chokladtårta, det fick jag. Amerikansk chokladtårta hette den och det var en enorm tårta med enormt mycket choklad i, den var också enormt god. Tårtan var säkert en decimeter hög och mycket mäktig, det gick inte att ta så stora bitar av den. Alla vi fem som åt satt proppmätta efter en varsin bit och kunde inte få i oss en kant till, men den var, som sagt, makalöst god. Jag kommer lägga upp någon bild på den här framöver så ni får frestas lite. Jag fick inte bara tårta, jag fick presenter och middag också. Sedan åkte vi hem till mig för att sova. Min 26-årsdag var högklassig, från att jag klev upp, klockan kvart i fyra på morgonen, fram tills det att jag gick och lade mig var det en kanondag. Frukosten, jobbdagen, tårtan, umgänget, mängder av grattis-sms från vänner och gamla elever. Det är svårt att få äldersnoja när det är så roligt att vara födelsedagsbarn.

Dagens låt: The Smiths - There is a light that never goes out
To die by your side is such a heavenly to die

Onda ögat

Tredje dagen med blåöga och jag börjar nu hitta fler positiva saker med skadan. En bra sak med ett ha ett sönderslaget öga och ett skadefritt är att jag numera inte behöver säga till alla elever när de stör, jag har i stället börjat ge dem ett ont öga. Det går till så att när jag tycker att de för oväsen tittar jag på dem, men jag håller över mitt oskadda öga, på så sätt förstår de att jag inte är riktigt nöjd med vad de presterar. Jag har även fått ett smeknamn av min chef, han kallar mig numera för boxaren varje gång han ser mig. Personligen skulle jag föredra att kallas Rocky eller, ännu hellre, Drago, men boxaren går ganska bra det också.
Idag hade jag, tillsammans med några kollegor, en stor redovisning inför alla lärare i Bollnäs kommun, då kändes det lite pinsamt att stå där framme med ett blåöga. Jag hoppas de flesta drog slutsatsen att det var en olycka som låg bakom skadan, så inte de tror att jag är någon vild slagskämpe.
I morgon fyller jag 26 och det känns faktiskt helt okej, även om jag får höra en del gamlingskämt nu och dessutom har elever som försöker få mig att tro att jag börjar bli gråhårig så känner jag mig inte gammal. I fjol hade jag en väldigt bra födelsedag och det är jag övertygad om att jag kommer att ha i morgon också, jag ser redan nu fram emot Malins tårta.

Dagens låt: Weeping Willows - Grains of sand
You’re born a sweetheart
I guess that some people just are
You made me slow down
You stopped me from going too far

17 maj, Straight to you

Långt kvar än, men den sjuttonde maj kanske jag kommer att få höra denna underbara låt live.

For I am captured

Mindre blå

Mitt blåöga har nu börjat gå ner en aning, nu gör det inte längre det minsta ont, förutom på morgonen när jag tänder lampan och det snabbt blir ljust. Även om det inte känns så farligt längre, så ser det fortfarande ganska fult. Detta leder till att man får en del annorlunda blickar om dagarna, eftersom jag inte tänker på att jag ser ut som en blåslagen boxare tycker jag alltid att blickarna känns konstiga, innan jag kommer på hur mitt vänstra öga förändrats.
Mina elever har börjat gå med på att det är en innebandyolycka som inträffat, det var inte direkt deras första tanke när jag kom in i klassrummet blåslagen igår. De trodde jag hade varit i slagsmål och sade genast att de skulle åka hit och spöa den som slagit mig, men jag försäkrade dem om att det var en olycka.
Nu när de accepterat att det var en idrottsolycka har jag fått börja vänja mig vid skämt i stället, allt ifrån att jag har öga för spelet till att jag är lite blåögd har jag fått höra idag. Med tanke på deras uppfinningsrikedom kommer jag att få vänja mig vid skämt av den här typen under resten av veckan. Det är å andra sidan smällar man får ta i den här branschen, jag brukar inte dra mig för att skämta med dem heller.
En positiv sak har i alla fall mitt öga medfört, nu känner jag mig ännu mer som Rocky när jag drar på mig min luvbeprydda morgonrock på morgonen.

Dagens låt: Weeping Willows - Into the light
Life is all frozen here
But I don’t care
Cause I will disappear
Into her smile

Blåöga

I söndags spelade vi ännu en match med CSKA, den matchen ledde till att jag nu ser ut som om jag gått en boxningsmatch och förlorat. Halvvägs in i matchen skulle jag nämligen stoppa ett inspel från kanten, jag lyckades med mitt försök att bryta anfallet, tyvärr tog bollen vägen via mitt öga. En redig blåtira blev resultet och det var bara att kliva av matchen och lämna CSKA med en man mindre, vi hade nämligen inga avbytare. Det var annars helgens enda negativa inslag och kom efter mitt födelsedagsfirande med familjen. Det som var kvar av dagen efter smällen spenderade jag och Malin vid tv:n, vi är halvvägs igenom The Office nu, mycket bra serie. Det kanske dyker upp en bild här på mitt öga någon dag, så ni får se hur synd det är om mig.

Dagens låt: Eric Clapton - Wonderful tonight
I feel wonderful because I see
The love light in your eyes.
And the wonder of it all
Is that you just don't realize how much I love you

Lördagkväll

Idag är det födelsedagsfirande som står på schemat, mina föräldrar kommer hit till stan för att ha kalas. Anledningen till kalaset är att pappa fyllde år igår och att jag fyller på torsdag, vi löser det hela genom att slå ihop firandet. Malin och syster ska också vara med och deltaga i festligheterna och dela på tårtan, det kommer att bli trevligt.
Trevligt hade jag också igår kväll. Jag, Den Gamle Franken, Feg-Per, Kusen och Fugelsang var hem till Trance-Anders och umgicks, spelade lite tv-spel och pratade. Min tv-spelskväll var mycket lyckad, jag fick nämligen en efterlängtad revansch på Feg-Per i NHL2007, dessutom sopade jag banan med Den Gamle Franken på Guitar Hero, åtminstone när vi spelade på den lättaste svårighetsgraden. Eftersom det inte finns några gitarrer i sällskapet använder vi wii-dosor när vi spelar och så fort vi går upp en svårighetsgrad blir det väldigt svårt att pricka knapparna. När vi övergick till den näst lättaste nivån förlorade jag, trots att vi spelade en så pass bra låt som Paint it black. Efter spelandet gick vi och satte oss på McGills för att ta en öl, det var ganska mycket folk på puben, men vi lyckades hitta sittplatser. När klockan närmade sig ett gick vi skilda vägar, min väg gick till ett annat uteställe i stan, där jag mötte upp Malin. Jag hann med att träffa några av hennes kompisar innan vi påbörjade marschen hemåt. En trevlig lördag blev det, både dagen och kvällen.
Med tanke på att veckan som väntar säkerligen kommer att bli hektisk är det skönt att få en riktigt bra helg innan och det har jag i allra högsta grad fått nu.
På torsdag blir jag 26 år. Nu är jag så pass gammal att jag inte skulle köpt mig själv på Championship manager eftersom jag inte vore utvecklingsbar längre, det är tur att livet inte är ett dataspel.

Dagens låt: Saybia - It´s ok love
Just when I thought
there was nobody out there
no one who quiet understood me
I glanced to the side
and I found you there smiling
patiently holding my hand

Ridtävling

Idag har jag varit iväg på min andra hopptävling för säsongen och jag har nu lagt till nya begrepp och taktiker bland mina tidigare kunskaper. Återigen var jag med och gick banan och såg även till att inhoppningen och uppvärmningen gick som den skulle. Malin och hennes springare gjorde en bra insats och belönades med pris i båda klasserna, det blev riktigt spännande. Som stor fotbollsfantast har jag tidigare haft svårt att tänka mig att hästsport ska vara spännande, men när man bryr sig om resultatet är det en nervpirrande sport. Det är inte mycket som skiljer en rivning från att man klarar hindret och varje vidrörning av bommen kan bli avgörande för resultatet. Nu när jag lärt mig lite mer om hur man kan se om hästen är på gång eller inte börjar jag känna att jag lämnat Ridklubb Z-stadiet, jag börjar kunna de olika sakerna som ska sättas på plats innan det är dags att gå in på banan och jag börjar lära mig vilka delar av hästen man måste ha koll på för att det ska gå som bäst. Jag börjar inse att det finns andra saker än ferrarigodis som kan vara intressant i ridhus.
Nionde februari idag, det betyder att min far fyller år. 54 år har han kommit upp i nu och det ska givetvis firas. I morgon kommer han och mor hit för att fira, det kommer att bli trevligt.
Idag är det förresten tre månader sedan en annan trevlig händelse också, även det är värt att firas.

Dagens låt:Band of horses - Part one(Savannah)
to wake next to you in the morning
and good morning to you.
how do you do?
hey, good morning to you

För ett år sedan

Det är en välkommen helg som väntar nu, det har varit en slitsam vecka och då är det skönt att ta igen sig. Det här är en ganska speciell helg, det är nämligen precis ett år sedan min 25-årsfest. Händelsen, som placerade sig på förstaplatsen på min årslista, är något som jag aldrig kommer att glömma. Det har ofta hänt det senaste året att jag tänkt på den där kvällen i NTO-lokalen, på all planering som måste ha legat bakom och på alla gånger som jag blivit lurad under planeringen. Allt ifrån Gorbatjovs prat om Gremlins till Den Gamle Frankens magbesvär och mammas blomma som skulle hämtas. Den kanske sämsta lögnen, som ändå fungerade drog ändå Gorbatjov helgen innan festen. Vi satt hemma hos Kusen och spelade ett bilspel till hans x-box. När jag gick sade jag att de kunde komma till mig på fest helgen efter jag fyllde, då började Gorbatjov att skratta. Han visste att det inte skulle bli någon sådan fest eftersom de redan planerat en annan åt mig och tyckte att det var komiskt att jag var så lurad, men för mig som inte visste något var hans skratt ganska obefogat. Han räddade upp det hela med att säga: Oj, vad det här spelet är roligt. Jag tyckte att det var lite konstigt, men med Gorbatjov vet man aldrig så jag tänkte inte mer på det. Så här i efterhand tycker jag hans räddning var ganska dålig, men å andra sidan betyder det att jag måste vara väldigt lättlurad.
En oförglömlig kväll var det i alla fall, 10 februari 2007.

Dagens låt: Okkervil River - For real, stilig video också.
And there’s nothing quite like the blinding light when that curtain’s cast aside, and no attempt is made to explain away the things that really, really, really are behind

Killen

Vissa dagar är tyngre än andra, väldigt skönt att det är helg i morgon.
Mitt vaktande av nationella provet gick enklare än väntat, jag hade en del grejer att göra och det var först sista halvtimmen som jag började bli rastlös. Jag hann iväg och friskvårda mig lite på gymmet näe provet var över, det kändes inte helt fel. Inte nog med att jag fick träning, jag fick också känna mig lite ung och det är en känsla som inte ska underskattas när man snart fyller 26 år. När jag kom till gymmet var det fyllt av en grupp äldre människor, gissningsvis pensionärer. De tränade, skrattade och verkade vara på gott humör, det smittade av sig lite på mig som kom ganska trött efter förmiddagen. När gruppen gick därifrån tittade de mot mig och ropade: Hej då killen!
Om man blir kallad för "killen" är det ett tecken på att man är ung fortfarande, åtminstone i mina ögon. Trots att jag, enligt mina vänner, var slut som människa vid 20 och att jag, enligt mina elever, började brytas ner vid 25 är jag alltså fortfarande så pass ung att jag i ögonen hos vissa, visserligen ganska gamla, människor ses som "killen". De hade kunnat ropa bara "Hej då", som om jag var en av dem, men nu valde de i stället att ropa "killen" för att markera att jag var en riktig ungdom. Det är min tolkning av det hela i alla fall.

Dagens låt: Social Distortion - Angel´s wings
I don't care about what they say
I won't live or die that way
tired of figuring out things on my own
angel's wings wont you carry me home

Soffsurfning

Nu har jag uppnått ett mål som jag haft länge, nämligen att kunna ligga i soffan och surfa utan att behöva ha en kabel till datorn. Det är precis lika bekvämt som jag föreställt mig att det ska vara, nästan ännu bättre. Min gode vän Kusen var här och hjälpte mig få igång routern, det är tveklöst något som jag inte hade fixat på egen hand, det var mängder med koder och sånt som skulle skrivas in och det är långt ifrån en av mina starka sidor.
En annan av mina sidor som inte är så stark är skridskoåkning och idag var det match mellan oss lärare och eleverna. Jag vet att mina elever sett fram emot att se mig stappla omkring som Bambi där ute på isen, men det blev inget av det. Innebandymatchen i helgen satte sina spår i min rygg och därför valde jag att stå över drabbningen, som eleverna för övrigt vann ganska komfortabelt.
I morgon är det uppsatsdelen av det nationella provet, som tur är har jag samlat på mig en del rättning, så jag har en del att göra.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - May it always be
And you are near, an’ been with me,
May it always, may it always, may it always be

1 månad kvar

Nu är det bara en månad kvar, 6 mars är jag och Malin i Stockholm och ser detta underbara band. Kommer bli suveränt.

But no one is ever gonna love you more than I do
No one's gonna love you more than I do

Väckningsmiss

Idag var jag mycket nära att sova över och missa mitt tåg, anledningen var en liten miss jag gjorde igår. När jag i morse vaknade var det inte av min mobilsignal, som det brukar vara, utan av min mamma som ropade och frågade om jag inte skulle kliva upp någon gång. Anledningen till att jag kunde väckas av mamma var att jag sov hemma hos mina föräldrar igår eftersom det var föräldramöte till sent på kvällen. Mammas rop fick mig att kolla på klockan och då märkte jag att jag sovit en halvtimme längre än jag tänkt, jag antog att jag stängt av ringningen på mobilen när den ringde och sedan somnat om. Detta lät ologiskt i mitt huvud eftersom jag alltid kliver upp direkt när mobilen ringer, men jag hann inte fundera mer över det eftersom jag var tvungen att springa ner och äta frukost. Jag kastade snabbt i mig lite gröt och åkte sedan iväg till tåget. Samtidigt som mitt tåg kom in till stationen kom även jag dit och det var ganska precis som jag tog mig med. På tåget tog jag fram min telefon för att ställa in larmet som ska gälla resten av veckan, då märkte jag att dagens larm inte var dagens larm, utan i stället måndagens. Jag hade råkat ta fel på dagarna, så därför hade det inte kommit något larm alls i morse. Tur för mig att jag var hemma hos föräldrarna, annars hade mina elever varit utan lärare under förmiddagen.
Förmiddagen var förresten en riktig utmaning för mig, som av naturen är ganska rastlös. Det var nämligen nationellt prov, vilket innebär 80 minuters vaktande. Jag hade tyvärr inte mycket att rätta och var därför sysslolös under stora delar av provet. Att sitta och titta på elever som skriver i över en timme är inte jätteroligt och det är verkligen inte speciellt omväxlande. Jag tycker dock att jag klarade mig ganska bra idag, jag hittade en linjal jag kunde sitta och pilla med medans de skrev och jag tror inte de blev störda. På torsdag är det vaktande under dubbelt så lång tid, då räcker det nog inte med linjal.

Dagens låt: Nick Cave - Sweetheart come
Walk with me now under the stars
For it's a clear and easy pleasure
And be happy in my company
For I love you without measure

Kaffe och Cave

Kaffet på mitt jobb smakar inte gott, snarare tvärtom. Tidigare har jag löst det problemet med att min kära mor bryggt kaffe åt mig som jag tagit med i termos till arbetet, men nu när jag åker tåg och inte längre sover hemma går det inte längre. De senaste tre veckorna har jag fått härda ut med kaffet som automaten pissar ut när man lagt i tre kronor i den. För att få någorlunda uthärdlig smak har jag valt att alltid ta två espresso i stället för en kaffe när jag köper, resultatet av det blir att det kostat mig sex kronor varenda gång jag varit sugen på denna dryck. I längden blir det här väldigt dyrt. Problemet med både smak och kostnad är nu löst och det är tack vare en gåva jag fick i helgen. När jag berättade om mitt kaffeproblem för Malins föräldrar kom de med en idé som visat sig vara mycket bra, nämligen att jag skulle ta dit en tryckare, jag vet inte om det är det korrekta namnet på uppfinningen men det är i alla fall en tillbringare där man har kaffe i botten och sedan häller i varmvatten, för att sedan pressa ner pulvret och på så sätt få gott kaffe. De inte bara kom med idén, de gav mig också en tryckare som jag kunde ta med och använda. Nu kan jag, i stället för att klaga på kaffet, gå runt och skryta med att jag har skolans överlägset godaste. Mina kollegors avundsjuka går inte att ta fel på. På mitt skrivbord står numera denna tryckare tillsammans med en snygg burk, som jag fick av morsan i julklapp, innehållande ebonykaffe, riktigt lyxigt.
En annan sak som känns lyxig är att jag idag fick tag på två biljetter till Nick Caves spelning på Annexet i maj, det kommer att bli grymt bra. Jag var med redan när biljetterna släpptes i morse, för att vara helt säker på att få en bra plats, senare märkte jag att det var ståplats. Hur som helst har jag och Malin biljetter nu och det är bara att börja nedräkningen till en väldigt spännande konsert. I mars kommer nya skivan, den kommer säkert att vara högklassig.

Dagens låt: Nick Cave - The ship song, suverän version av en suverän låt.
We make a little history, baby
Every time you come around

Nick Cave

I morgon är det dags att säkerställa ännu ett konsertbesök, den här gången är det Nick Caves spelning på Annexet i Stockholm som jag inte tänker missa. Nick Caves musik har funnits med i mitt liv länge, det började med att syrran i princip spelade sönder Murder ballads någon gång när jag gick i högstadiet och sedan dess har jag alltid haft ett gott öga till denna artist. Han har gjort mängder av musik, inte allt är bra, men det mesta. De första låtarna jag fastnade för kom från Murder ballads och det var Henry Lee, The kindness of strangers och så givetvis hiten han hade tillsammans med Kylie Minougue, Where the wild roses grow. Skivorna som kommit efter Murder ballads har fått väldigt blandad speltid av mig, men ett album som jag verkligen gillar är Boatman´s call. Där finns underbara låtar som Are you the one I´ve been waiting for och kanske allra främst Into my arms. När biljetterna släpps i morgon kommer jag att sitta vid datorn redo att få så bra platser som möjligt, det här kommer att bli en skitbra spelning och jag hoppas att Caves kommande album är bra som det borde kunna vara.

Dagens låt: Nick Cave - Straight to you
Well, Ill run, babe, but Ill come running
Straight to you
For I am captured

Pingisdjävulen vaknade

Idag tog vi i CSKA en efterlängtad poäng i mötet med Team 47. Vi hade på förhand förhoppningar om att deras namn skulle komma från att de alla var födda 1947, men så var inte fallet, snarare tvärtom, jag skulle tro att alla i deras lag var under 20 år. När motståndet är ungt brukar vår kondition vara problemet, men i dagens match stod vi upp bra. Tyvärr var domarinsatsen rätt svag, så spelet på planen blev ganska fult. Vid ett tillfälle vaknade den gamla pingisdjävulen i mig till liv. De flesta som känner mig vet att jag väldigt sällan blir riktigt arg, men de som bara sett mig spela pingis tror nog antagligen att jag är en väldigt elak person. Jag är en dålig förlorare och när jag idrottar kan jag ilskna till ibland, när jag spelde pingis var det mer än ibland. Hur som helst, sedan jag slutade med pingisen har jag varit lugn även under idrottsutövande, men idag fick jag ett ilskeinfall. En av motståndarna tacklade mig ganska så hårt i ryggen, så att jag nästan ramlade med ansiktet först över i sargen. I ren ilska slog jag klubban i sargen, med resultatet att klubban gick av. Det var bara att springa ut i bilen och rota fram den gamla klubban, sedan kunde jag spela vidare. Så här i efterhand känns det en aning onödigt, jag fick ju ändå frislag.
Efter matchen trodde jag att jag tappat något som jag verkligen inte vill tappa, nämligen en vante. Jag har varit en mästare på att slarva bort vantar tidigare, men på sistone har jag haft några som är rädd om. De första jag fick som jag verkligen satsat på att ha kvar är liverpoolvantar som jag köpte senast jag var över, de är nu trasiga men jag vet i alla fal var de är. Nu har jag fått riktigt varma tummvantar av Malin som jag är väldigt noga med att ha reda på. När vi satte oss i bilen för att åka ifrån innebandymatchen kunde jag bara hitta en och det gjorde mig orolig. Alla fick kliva ur bilen en gång till och sedan letade vi igenom varenda vrå i bilen, men ingen vante någonstans. Besviken hoppade jag in i bilen och körde hem alla spelare och fortsatte sedan till min egen lägenhet. Till min lycka hittade jag den andra vanten på min soffa när jag kom hem, jag hade plockat in en massa saker från baksätet och då hade en av vantarna råkat komma med. En mycket angenäm upptäckt.

Dagens låt: The Jam - Funeral pyre
And as I was standing by the edge
I could see the faces of those led pissing theirselves laughing

Slut på Carnivale

Igår såg vi på Dead man walking i skolan, det var några år sedan jag såg den för första gången, men den var fortfarande bra. I inledningen av filmen stoppas Susan Sarandons karaktär av en trafikpolis, eftersom hon kört alldeles för fort. Jag blev väldigt förvånad när jag upptäckte att den som kom fram för att skriva hennes böter var broder Justin Crowe från Carnivale. I det har fallet spelade han givetvis en annan roll, men med tanke på att jag och Malin sett så mycket Carnivale den senaste tiden var det svårt att inte se på honom som den man han spelar där. Nu var hans insats i filmen mycket kort, det har den inte varit i Carnivale. Vi såg faktiskt seriens två sista avsnitt igår och nu är det alltså slut. Jag är nöjd med slutet och jag är verkligen helnöjd även med serien, den är annorlunda men mycket bra. Skådespelarna gör mycke bra ifrån sig och det är märkligt att man inte sett mer av dem i filmer eller andra serier.
På onsdag är det dags för något som jag varit nervös över länge, nämligen match mellan lärare och elever i rinkbandy. Rinkbandy innebär att det är utomhus och att man ska ha skridskor på sig. Jag är helst inomhus på vintern och om jag måste vara ute så är jag det utan skridskor. För två år sedan gjorde jag mitt första besök på en skridskoplan på kanske tio år, jag var ungefär så dålig som jag fruktade att jag skulle vara. Nu är det dags att möta niorna och hur gärna jag än vill kommer jag nog inte undan, jag måste nog vara med. Jag har redan nu försökt skylla på att jag inte har skridskor, men mina elever säger att det är lätt att fixa. Mitt hopp står nu till vädret, det måste antingen bli väldigt varmt, så att isen smälter, eller så måste det bli svinkallt, så att det inte går att genomföra matchen. Jag hoppas på värmen.

Dagens låt: Weeping Willows - The moon is my witness
The stars in the sky
Are my witness tonight
As you lie by my side
I’ve made my choic

Fluga och lag med problem

Idag har jag tagit ännu ett steg i finkläderstraditionen som vi infört på mitt jobb på fredagar, tidigare har jag haft skjorta och slips, men idag har jag på min nyinköpta fluga. Personligen tycker jag att fluga är både mer bekvämt och snyggare än slips, speciellt bekvämlighetsargumentet väger tungt när man ska gå runt i den en hel dag. Jag införskaffade den här när jag och Malin var på stan i måndags och den kommer nog att komma till användning många fredagar framöver. Jag hade faktiskt en fluga när jag var liten också, inte lika flashig som den här, men i alla fall. Den var snorgrön och fästes bak med kardborreband. Då tyckte jag inte speciellt mycket om att gå klädd med en sådan sak runt halsen, men den här kommer jag nog att kunna vänja mig vid utan några större problem.
Stora problem är däremot något som Liverpool har just nu. Spelet hackar och ägarna verkar inte alls vara de man hoppades på när de gick in och köpte klubben. Visst, nu har Sissoko lämnat och det är ett stort pluss, men i dagsläget känns det som om det är något i klubben som är fel och större förändringar än en spelarförsäljning kommer nog att krävas. Jag har aldrig varit en förespråkare för att sparka tränare och jag tror fortfarande att Rafa Benitez kan ta oss till titeln, men han kan inte göra det utan full uppbackning från de som styr. Första steget tillbaka på rätt väg vore en vinst mot Sunderland hemma i helgen, för en månad sedan hade jag tagit de tre poäng för givna, men som läget är nu känns det ganska ovisst. Vi är klasser bättre än Sunderland, men vi är helt enkelt inte i balans nu och i morgon kan det gå precis hur som helst. Varför kommer det aldrig landslagsavbrott när man behöver dem?
Ett annat lag som haft problem på sistone är CSKA Gorbatjov, i morgon är det dags för ännu en match och frågan är om det är dags för oss att ta säsongens andra vinst eller om det ska bli förlust. Det börjar bli dags för tre poäng snart, bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Dagens låt: Okkervil River - A king and queen
But the best thing for you would be queen, so be queen.
You’re all that I need.