Sunday, January 30, 2011

Petter & Lottas

En av Gävles bästa affärer håller på att gå i graven, i veckan blev det nämligen klart att Petter & Lottas ska läggas ner och igår var jag in där för sista gången. Petter & Lottas är en skivaffär där man sålt både nya och begagnade skivor, vilket lett till att man kunnat hitta både det nyaste och äldre skivor som är svåra att hitta i vanliga skivaffärer. Redan innan jag blev gävlebo besökte jag den här affären med jämna mellanrum. Det var också den här affären som kompletterade min Definitivt 50 spänn-samling en gång i tiden. Jag hade alla skivor i serien, utom den första som var helt omöjlig att få tag på, omöjlig fram tills dess att min syster besökte Petter & Lottas. Där fanns skivor som inte fanns på andra ställen och i hyllan för samlingsskivor fanns den första delen i denna klassiska punkserie, min syster fick ge 150 kr för den och sedan var min samling komplett. Ett annat tillfälle då Petter & Lottas gjort mig mycket nöjd var när jag var på stan och letade efter Vampire Weekends första skiva. Jag hade precis hört några låtar med dem på internet och var så pass övertygad om deras storhet att jag inte ville invänta en leverans på ginza. Åhléns hade givetvis inte den skiva jag ville ha, inte heller Westerlunds, som faktiskt brukade ha en hel del, men på Petter & Lottas hade man den, dessutom till ett mycket bra pris. Men igår var det alltså sista gången jag besökte den här trogna skivaffären. Det var 50% rabatt på alla varor och mitt avskedsbesök slutade med sju skivor och en film, allt till en kostnad av 289 kronor. Det är tragiskt att Petter & Lottas snart kommer att vara historia, de kommer onekligen att lämna ett tomrum efter sig.

Dagens låt: Leonard Cohen - Bird on a wire

Saturday, January 29, 2011

Universal Soldier - Regenaration

Så, då till inlägget jag tänkte skriva innan den där spanjoren lämnade in sin transferönskan. Universal Soldier - Regenaration, en uppföljare till en av min ungdoms favoritfilmer, var min kvällsunderhållning igår kväll. Malin jobbade, så det kändes som ett bra tillfälle att se den här filmen. Mina förväntningar var inte höga, jag hoppades bara på lite underhållande action. Om det inte varit för att både Van Damme och Dolph Lundgren var med i filmen hade jag aldrig ens haft en tanke på att se den, men då de dominerade omslaget antog jag att de skulle ha de ledande rollerna, så var inte fallet. Filmen kändes otroligt ogenomtänkt, handlingen var verkligen bedrövlig och budgeten måste ha legat på en tiondel av den man hade när man gjorde den första filmen för 17-18 år sedan. Van Damme och Dolph måste verkligen ha varit i stort pengabehov när de skrev på för den här dyngan, men de har ju inte direkt kunnat välja och vraka bland storroller på sistone. De senaste tio åren har Van Dammes filmer mestadels varit budgetfilmer inspelade i öststater och det var inte bara en sådan, det var den sämsta av alla. Många av fightingscenerna såg ut som tagna ur ett dåligt tv-spel och det var så mycket som hände i filmen som inte kändes logiskt. Universal Soldier var en bra actionfilm, välgjord och underhållande och jag uppskattar den än idag, men den här uppföljaren kändes som ett hån mot den. Jag trodde att problemet med filmen skulle vara att Van Damme och Dolph blivit gamla, men det problemet kom långt ner på en mycket lång lista. Ett av de större problemen var att de inte ens var med under stora delar av filmen. Då var det i stället en ryss som agerade unisol och joggade runt och dödade soldater. Nej, det är bara att glömma den här filmen.

Dagens låt: Glasvegas - Fuck you, it´s over

Friday, January 28, 2011

Försvinn Fernando

En önskan on transfer lämnades in till Liverpools ledning igår, med tre dagar kvar av transferfönstret. Den som låg bakom denna önskan var Fernando Torres, fram tills igår en mycket populär spelare i vårt lag. Klubben nekade denna önskan och påstod tidigare under dagen att Torres inte var till salu. Personligen ser jag bara en lösning på det här och det är att sälja aset för så mycket pengar som möjligt. Enligt rykten ska Chelsea vara villiga att betala summor kring en halv miljard för honom och det är väldigt bra betalt. Det senaste året har Torres antingen varit skadad eller sprungit runt på planen och gnällt, att han varit missnöjd har varit tydligt. Men tajmingen på den här transfern. Vi har precis bytt tränare och har två raka segrar. Vi har precis lagt en enorm summa på en kvalitativ partner till Torres. Fönstret har varit öppet i snart en månad utan att han yppat ett ord om att vilja byta klubb. Nu, när det i princip är omöjligt för oss att hinna hitta en ersättare kläcker han ur sig att han vill bort. Jag vill aldrig mer se honom i vår tröja, han förtjänar inte att spela med oss och hans agerande visar att han passar perfekt i en låtsasklubb som Chelsea. Hans agerande är ett stort svek mot klubben och de fans som älskat honom. Spelmässigt är det ingen katastrof, Torres spel det senaste året kan nog Luis Suarez bemästra och han kan säkert sprida en mer positiv energi än spanjoren gjort den senaste tiden. Om allt går som Torres och jag vill, dvs att Torres drar år helvete, kan det bli så att hans första match i den nya klubben mot oss. Jag önskar aldrig andra spelare skador, men jag räknar med att Skrtel fortsätter med sitt ovårdade försvarsspel i den matchen och då kommer det att göra ont på den spanske svikaren. Jag har länge känt att vi ska sälja Torres om ett bra bud kommer, vilket det nu antagligen kommer att göra, men sättet det här sker på gör att hatet jag känner mot Fernando är större än det jag kände mot både Alonso och Mascherano när de lämnade, eller det jag kände mot Owen när han skrev på för United. Om det nu blir så att Torres stannar är en sak säker, i mina ögon är han ingen Liverpoolspelare och den respekt jag kände för honom för ett år sedan är nu helt borta.

Dagens låt: The Beatles - Can´t buy me love

En idiot på resa

Stephen Merchant och Ricky Gervais har gjort det igen. Efter underbara The Office och mycket underhållande Extras ligger man nu bakom En idiot på resa. Detta är en serie där man får följa Karl Pilkington, en vän till Merchant och Gervais, på en resa runt till världens underverk. Gervais beskriver Pilkington som en idiot som aldrig lämnat de brittiska öarna. Pilkington är mycket rolig att följa i sina resor, samtidigt som det är ett ganska lärorikt program, kring andra länders seder och bruk. Då och då får resenären samtal från sina två kamrater i England som meddelar vad som kommer att hända nästa dag och sedan avger ett hånfullt skratt. Jag har bara sett två avsnitt än, men jag ser verkligen fram emot nästa torsdag då svtplay lägger upp avsnitt tre.

Dagens låt: Pains of being pure at heart - Everything with you

Tuesday, January 25, 2011

Miracle on floor

Nytt för i år i korpinnebandyn är att man spelar dubbelmöten. Tidigare har det varit fler lag i serierna, men enkelmöten. Det här är ett roligare upplägg, eftersom man får chansen att ta revansch mot sina övermän. Det här systemet har sett till att vi de två senaste omgångarna slagit lag vi misslyckades med att slå under den första rundan och vi har nu chansen att klara oss från nedflyttning. Igår var det dags för ny match, men den här gången hade vi inga höga förhoppningar om poäng. I det första mötet med laget vi mötte igår hade vi förlorat med 15-5 och det var inte siffror i överkant, snarare att de var smickrande för oss. Det skulle dock visa sig att tesen om att träning ger färdighet känns mer och mer sann, för igår gjorde vi en helt annan insats än senast vi mötte det här laget. Förra gången låg vi under med 2-0 efter en minut, igår höll vi nollan halvvägs in i andra perioden, i stället såg vi till att göra tre mål i den första perioden. När motståndarna kom närmare oss i målprotokollet kontrade vi in två mål och såg till att behålla greppet. När motståndarna än en gång jobbade sig närmare höll vi oss kalla och spelade på kontring. När bara sekunder återstod av matchen satte Liv avgörande 6-4 i öppet mål, det var visserligen ingen av oss som uppfattat att målet var öppet, men det spelade ingen roll, då hans skott gick in utan problem. Motståndarna fattade inte riktigt vad som hade hänt, men de hade precis fått vara med om CSKA Gorbatjovs starkaste insats på mycket länge, kanske någonsin. Från 5-15 i första mötet gick vi alltså till seger med 6-4 när serien vände och för första gången den här säsongen ligger vi på säker mark tack vare fler poäng än lagen under oss. Från en poäng till tio poäng på tre omgångar, en stark utveckling och med tre matcher kvar har vi hopp om en än rikare poängskörd.

Dagens låt: The Decemberists - June hymn

Sunday, January 23, 2011

Sömnpiller

Igår hjälpte jag syster med bra låtar hon kan använda som vaggvisor till Hempa, jag har onekligen en hel del lugn musik i min samling och hade inga problem med att få ihop en hög med låtar av högkvalitativ, lugn musik. Vi brukar alltid ha på musik här när vi ska sova och därför har jag skaplig koll på vilken musik som kan fungera som lugnande när man är trött. När jag skickat över listan över låtarna började jag fundera över andra bra knep för att somna och kom fram till några bra, icke-musikaliska sömnpiller:

-Sverige-Turkiet EM2000, ska man hålla sig vaken genom den här matchen ska man antingen ha druckit otroligt mycket kaffe eller vara ohälsosamt intresserad av fotbollstennis. Att räkna hur många gånger bollen nickas fram och tillbaka borde fungera ungefär som fårräkning.
-Lasse Hallströms Sjöfartsnytt, en film där det inte händer någonting, sen ingenting och sen är den slut. Kevin Spacey har aldrig varit tristare än så här och om Hallström vanligtvis är ganska tråkig är den här filmen riktigt intetsägande.
-Formel 1, det brukar hända saker i starten, men sedan följer timmar med ett otroligt sövande ljud. Kommentatorerna låter oftast ganska lugna och så länge det inte är någon krasch eller omkörning har man goda chanser att somna lugnt.
-Lyssna till tonåringar som pratar om World of Warcraft. Det här är något som jag möter dagligen och det är bland det mer ointressanta jag hört diskuteras. Det är levlande, raidande, humans och zzzzzzz.
-Följ David Beckham i skvallerpressen. Oj, han sitter på en läktare. Oj, han kanske ska träna med Tottenham. Oj, hans fru har opererat sig. Zzzzzzz.
-Analysera Mulholland Drive. När filmen tog slut fattade jag ingenting, när jag läste om filmen fattade jag ännu mindre. Men det gick väldigt bra att slumra till den, kan visserligen vara en anledning till att jag inte förstod den.
-Tänk dig att du försöker hålla dig vaken inför Oscarsgalan. Det har verkligen fungerat som ett sömnpiller för mig vid flera tillfällen. Varje gång jag tänkt att jag ska se galan har jag somnat som en stock strax innan det satt igång.

Dagens låt: Tindersticks - Until the morning comes

Det finns alltså många knep för att somna, om det inte går att ordna med musik.

Thursday, January 20, 2011

Fleet Foxes i Slottsskogen

Första släppet till Way Out West idag och de prickade in en av mina önskningar direkt. Fleet Foxes kommer till Slottsskogen i sommar och det kommer garanterat att bli en högklassig spelning. Bokningen av Robyn är även den rolig, jag har inte sett henne live sedan Arvika för många år sedan. Hennes senaste skivor är bra och jag är övertygad om att hon är bra live. En bra början Way Out West!

Dagens låt: Fleet Foxes - Blue Ridge Mountains

Wednesday, January 19, 2011

Plura lagar mat

Jag har sett ett mycket annorlunda matprogram ikväll, nämligen Mauros och Pluras kök. Jag gillar Plura och håller för tillfället på att läsa hans självbiografi, det är onekligen intressant att ta del av hans egna berättelser om hur karriären har blivit som den blivit. Än så länge har jag bara läst cirka 80 sidor, så jag har bara hunnit till den tid då de bestämmer sig för namnet Eldkvarn, men man har redan fått en tydlig bild av Pluras bakgrund. Åter till matprogrammet. Så mycket till matlagning var det kanske inte, det var åtminstone inte matlagningen som låg i fokus. De berättade om vad de skulle tillaga, men speciellt mycket till detaljer och tips fick man inte. I stället umgicks Plura och Mauro Scocco, drack vin och pratade med programmets två gäster, Håkan Hellström och Lena Philipsson, en rätt udda kombination. Ett roligt inslag i programmet var när Plura berättade om hur Mauro Scocco, på fyllan, sågade Fulla för kärlekens skull totalt. Han hade tydligen kallat den för det sämsta som Plura någonsin skrivit. Därefter spelade och sjöng Plura låten, med Håkan Hellström som bestick-mot-glas-trummis. Programmet var trevligt, men eftersom det visades på trean var det reklam under ungefär hälften av tiden. Rolig programidé och med lite mer struktur hade det varit ett kanonprogram, samtidigt som spontaniteten, och vinet, gav en mycket avslappnad och behaglig känsla.

Dagens låt: Glasvegas - The world is yours, äntligen är de tillbaka

Tuesday, January 18, 2011

Träning ger färdighet

Vi har börjat med något nytt i CSKA Gorbatjov, vi har börjat träna. Vi har gjort det periodvis tidigare också, men då har det varit dumma tider för mig, så jag har aldrig kunnat vara med. Nu har vi en fast tid vid sju på tisdagar, men planen är av en annan storlek än vi är vana vid och reglerna lyser onekligen med sin frånvaro. Vi spelar tre mot tre med småmål och det är bitvis riktig rallarbandy, men roligt är det. Det blir en del tjuvsmällar, men det är lättare att ta när det är lagkamrater som ger dem. Eftersom vi spelar på liten plan blir det dessutom massvis med målchanser och avslut, vilket i sin tur leder till att de flesta ben i hallen är röda, av märken från skotten som inte når ända fram till målet. Jag vet inte om det är träningen det beror på, men sedan vi började träna har vi faktiskt uppnått två raka segrar, vår första segersvit den här säsongen. Det kan visserligen hänga ihop med att vi mött de två lag som ligger inblandade i bottenstriden tillsammans med oss, men vi lyckades å andra sidan inte slå dem förra gången vi möttes, så vissa slutsatser om träningens betydelse kanske man kan dra. Det där talesättet "Träning ger färdighet" kanske inte är taget helt ur luften ändå.

Dagens låt: Warpaint - Elephants

Monday, January 17, 2011

Fel, fel, fel

Idrottsgalan och Grammisgalan samma dag, det brukar ju vara tätt med galor så här års och den här dagen är onekligen ett bevis på detta. Jag brukar inte bry mig speciellt mycket om priserna på någon av de här galorna längre, men idag blev jag lite besviken. Magnus Carlson & the Moon Ray Quintet borde ha fått pris som årets jazz på grammisgalan. Nu blev det en vinnare jag inte hört talas om och om det kan jag bara säga en sak: Det är fel. Fel.

Dagens låt, och årets jazz: Magnus Carlson & the Moon Ray Quintet - Love letter

Saturday, January 15, 2011

Mina önskningar till sommarens WoW

De första banden verkar, som jag skrev igår, klara för Way Out West och med PJ Harvey och Whiskeytowndoftande The Jayhawks klara är man redan nu garantera två kanonspelningar i Slottsskogen. Jag har, såklart, funderat över vilka band jag vill se där, som dessutom kan vara relativt realistiska bokningar. Det här är vad jag kommit fram till:

-Bright Eyes - Conor Oberst släpper ett nytt album i februari och jag tycker att han vore en given bokning till Slottsskogen. Min absoluta önskebokning till festivalen i sommar.
-Glasvegas - Släpper ny skiva i år, gillar Sverige, svensk trummis, vore en mycket bra bokning.
-Fleet Foxes - Spelar på Öya samma helg, borde givetvis ta en tur till Göteborg samtidigt.
-Deerhunter - Släppte en magnifik skiva förra året, borde vara en grupp som passar på festivalen.
-The Streets - Mike Skinner släpper nytt i år och någon gång måste jag få se honom live, så är det bara.
-Arcade Fire - Även om jag såg dem i fjol skulle jag mer än gärna se dem uppträda i Slottsskogen också.
- Band of Horses - Vi ska se dem i februari och jag skulle bli mer än nöjd om jag de bestämde sig för att spela i Göteborg i sommar också.
-Beastie Boys - De släpper nytt i år och det vore riktigt coolt att få se dem live, inte ett band jag skulle åka och se en konsert med, men på en festival vore de ett perfekt inslag.
-Ariel Pink´s haunted grafitti - Jag trodde de skulle bokas till i fjol, får hoppas de kommer i år i stället då¨.
-Midlake - Fick sin spelning på Hultsfred inställd förra året, eftersom det inte blev någon festival, så de kan gott spela nere i Göteborg i sommar i stället.
-The Decemberists - Släppte ny skiva i dagarna och har fått mycket bra kritik, jag gillar deras senaste verk och skulle gärna få se dem live.

Jag har två önskningar till headlinerband: Morrissey, givetvis, och Radiohead, som jag verkligen hoppas få se någon gång, det var ett tag sen de var i Sverige nu.
Även om inte det skulle bli så att någon av de ovanstående kommer till Göteborg i sommar är jag säker på att det kommer bli en bra festival. De kommer säkert att boka en hel del bra band som jag ännu inte upptäckt, det är nämligen den här festivalens allra största fördel.

Dagens låt: The Jayhawks - Waiting for the sun

Friday, January 14, 2011

Ny termin

Första arbetsveckan efter lovet är nu slut och det känns onekligen i kroppen att man varit igång en vecka. Från att kunna gå i morgonrocken fram till lunch är det nu tidig uppstigning och full fart som gäller, det är hur som helst kul att börja jobba igen och nu kommer det bara att smälla till, sen är det sommarlov. Vårterminerna brukar gå oerhört fort och den här kommer nog inte att vara något undantag. Jag har under veckan hunnit med att upptäcka lite ny musik också, det är Deerhunter som är min senaste upptäckt. Lugn, skön musik som fastnade vid första lyssningen. Jag hoppas få se dem nere i Göteborg i sommar, Way Out West brukar vara bra att boka de bästa banden och det här är verkligen ett band för festivalen. De första banden ska presenteras till veckan och enligt rykten är PJ Harvey, The Jayhawks och Explosions in the sky de tre största namnen vid första släppet. De fem mindre banden som också är på ingång har jag inte hört, men det är ju rätt lång tid kvar innan festivalen går av stapeln, så det hinns nog med.

Dagens låt: Deerhunter - Desire lines

Thursday, January 13, 2011

Blandade känslor

Sällan har jag gått och lagt mig med så blandade känslor som igår. Eufori blandat med total uppgivenhet. Bakgrunden till de här känslorna är givetvis gårdagens sporthändelser. Jag brukar alltid åka hem till Bollnäs när giffarna ska möta Sandviken, igår valde jag att stanna hemma, dels eftersom jag varit hem en hel del på slutet och dels eftersom Liverpool spelade sin första ligamatch under Dalglish. Jag stod i omklädningsrummet på gymmet när Den Gamle Franken ringde och berättade att Bollnäs ledde med 6-0 strax innan halvtid, det var lika förvånande som glädjande. Jag skyndade mig hem för att kunna följa resten av matchen på liverapporteringen och det hela slutade med en magnifik seger för Bollnäs, 10-3. Laget är verkligen på gång nu och fortsätter man på det här sättet kan det bli ett roligt slutspel även i år. Att man spöar Sandviken är mycket starkt, de är trots allt ohotade serieledare, men det känns dessutom extra bra eftersom jag får läsa i tidningen var och varannan om hur bra SAIK tycker att de själva är. Nu tog mitt Bollnäs ner dem på jorden och det underbart.
Inte lika underbart var det att se Liverpool igår. Det var en aning naivt att hoppas på en enorm förändring på planen bara för att King Kenny satt på bänken, men trots alla motgångar så hoppas man ju på det bästa. Matchen igår visade än en gång vilka enorma brister vårt lag har just nu. När spelare som Jovanovic och Poulsen startar är det ett bevis på att allt inte står rätt till. När dessutom Meireles gör sin sämsta match i vår tröja och lämnar över hela mittfältet till städgumman Lucas är inte chanserna till vinst stora. Jag börjar på allvar frukta att vi åker ur ligan den här säsongen, vi har inget självförtroende över huvud taget och för varje förlust blir tyngden på laget större. Om vi inte får med oss ett resultat i derbyt på söndag kommer krisstämpeln att vara så hårt inpräntad i klubben att det kommer krävas en enorm ansträning för att få bort den. Den här säsongen är en plåga för oss supportrar och varje match är lika jobbig att se. På pappret är vi för bra för att åka ur, men ser man på resultaten har vi en enda seger på de senaste matcherna och den kom till på ett mycket tursamt sätt. Det kommer att bli en fruktansvärt jobbig avslutning på säsongen och min enda önskan nu är att vi spelar med värdighet, gör vi det kommer det att bli Premier League även nästa säsong.

Dagens låt: Deerhunter - Helicopter

Sunday, January 09, 2011

Six Feet Under

Jag och Malin fick en box med alla avsnitt av Six Feet Under i julklapp och efter att ha sett den första säsongen måste jag säga att alla de som påstår att det är en av de bästa serier som gjorts har mycket fog för sin åsikt. Karaktärerna i serien är otroligt starka och handlingen växlar mellan att vara mycket allvarlig till att vara komisk. Serien är otroligt välgjord och skådespelarna står för magnifika insatser. Det är mycket roligt att se Michael C Hall som den homosexuelle brodern David, vi är ju vana vid att se honom den seriemördande kriminalteknologen Dexter Morgan. Det finns faktiskt en del likheter mellan de två karaktärerna, då de båda får jobba väldigt mycket med att förstå sig själva, men det verkar som om Dexter har lättare att acceptera vem han är. Det är onekligen en speciell familj man får följa i Six Feet Under och alla i familjen Fischer är underhållande att följa, när man dessutom får in karaktärer som Nates flickvän Brenda, blomstermannen Nikolai och den hårt arbetande Federico är det garanterat bra stunder vid tv:n. Efter den brutala Oz och den lite mer övernaturliga True Blood känns Six Feet Under som en perfekt serie och jag skulle inte vara förvånad om även jag kommer att prata om den här serien som en de bästa någonsin när vi är färdiga.

Dagens låt: Interpol - Barricade

Saturday, January 08, 2011

...and could he play

Så har då äntligen Roy Hodgson fått sparken, efter en säsongsinledning som varit månader av tortyr var det till slut ofrånkomligt att han skulle få gå. Jag trodde inte att Roy skulle bli någon frälsare när han skrev på för oss i somras, men så här dåligt hade jag inte kunnat föreställa mig att det skulle bli. Hemmaförlusterna mot Blackpool och Wolves är två riktiga lågvattenmärken, precis om uttåget ur ligacupen och bortamatcherna mot Blackburn och Newcastle. Det har länge varit tydligt att Roy inte var rätt man för jobbet och när nyheten om hans uttåg kom idag var det lättande. Ersättare för Roy blir Kenny Dalglish, som kommer att sköta laget säsongen ut. Jag är tudelad kring Dalglish som tränare. Positivt är att han är en stor person i vår klubb och jag är övertygad om att spelare som Gerrard och Carragher kommer att lyfta sig av att ha honom på bänken, det här kommer också få ordentlig fart på fansen och jag tror att man kommer att stötta King Kenny på ett helt annat sätt än man gjort med Roy. Dessutom föreställer jag mig att det inte kan bli sämre spelmässigt nu än det varit tidigare under säsongen. Kenny tränade oss till våra senaste ligatitlar och även om det var längesen tyder det på att det finns en del kunnande hos honom. Negativt är till att börja med att jag får Newcastlevibbar. De åkte ur PL efter att för två år sedan sparkat en misslyckad tränare och ersätta denne med sin galjonsfigur, Alan Shearer. De hade visserligen en klart sämre trupp än vi har nu, men det finns likheter. En annan sak som får mig att bli lite orolig är att King Kenny inte coachat ett lag på heltid på tio år och det har onekligen hänt en del de senaste åren. Det känns som en liten chansning, men de positiva bitarna överväger ändå de negativa och jag tror att det här kan bli en bra lösning säsongen ut. Att vi anställer en ny tränare när säsongen är över tar jag för givet, om nu inte King Kenny gör succé. Jag hoppas vi kan säkra en plats i mitten av tabellen och sedan rensar ut alla spelare som uppenbarligen inte håller. Vi behöver in nytt blod på planen och då skulle jag inte sörja om spelare som Poulsen, Konchesky, Skrtel, Kyrgiakos, Babel och Jovanovic hamnade i nya klubbar. Skulle det komma ett bra bud på Glen Johnson skulle jag nog ta det också, om han inte lär sig att försvara. Lucas och Ngog har visat sig dugliga som truppspelare och kan få stanna ett tag till. Torres måste bestämma sig hur han vill ha det, ska han bara springa runt slå ut med armarna kan det nog vara dags att casha in på honom, men om han vill stanna och visa hjärta ska vi givetvis behålla honom. Han måste hur som helst vara tydlig med hur han vill ha det. Reina, Agger, Carragher, Gerrard, Meireles, Kuyt och en laddad Torres är spelare vi kan börja bygga kring, men på sikt behövs en ny mittback. Maxi, Joe Cole och Aurelio är spelare som jag vill ha kvar ett tag till och ungdomarna Wilson, Shelvey, Pacheco och framför allt Martin Kelly ska ha platser i truppen. Vi är långt ifrån att vara ett topplag idag och så ska det inte behöva vara. Jag hoppas innerligt att Kenny Dalglish är det första steget på väg åt rätt håll, nästa steg för gärna vara ett beslut om en ny arena.

Dagens låt: Gerry & the Pacemakers - You´ll never walk alone

Friday, January 07, 2011

Festligheter

Igår var vi hemma i Svedja på en mycket trevlig tillställning, det var nämligen dags för namngivningsceremoni och bröllopsfest, den som fick sitt namn var givetvis Henry och de som firade sitt bröllop var syster och Ronnie. Det var visserligen ett drygt år sedan de gifte sig, men de har inte tyckt det varit läge för bröllopsfirande förrän nu. Jag hade fått det ärofyllda arbetet att agera toastmaster, en rolig uppgift som jag tycker gick bra. Förutom att hålla reda på talare och maträtterna var min uppgift att starta sångerna, men eftersom min syster vet om att jag inte är den sjungande typen skötte hon de första tonerna och visade rörelserna som ingick i sångerna. Det var en hel del folk på plats, åtminstone 45-50 personer, och stämningen var på topp. Lille Hempa höll sig pigg i stort sett hela kvällen, han tog en tupplur efter det att han fått sitt namn, men lagom till fikat var han igång igen. Vi hade köpt en mycket rolig leksak till honom, så pass rolig att vi köpa extrabatterier till den, jag hade nämligen provat den lite väl mycket under den tid som den stått i vår hall. Leksaken var i alla fall en gåvagn med massvis av knappar, som orsakade olika ljud. Om Hempa tycker att den är lika rolig som jag tyckte är jag övertygad om att min syster och Ronnie kommer att kunna de olika ljuden ganska bra mycket snart. Som sagt, det var en trevlig tillställning och det blev inte en sämre dag av att vi efter festen kunde gå hem och se en inspelning av bandymatchen mellan Bollnäs och Edsbyn, där giffarna fick en välförtjänt revansch för förlusten i tisdags.

Dagens låt: Gene - Olympian

Monday, January 03, 2011

Filmåret 2011

The Streets, White Lies, Bright Eyes, Jens Lekman och Glasvegas gör att skivåret 2011 ser otroligt intressant ut, det brukar ju dessutom dyka upp en hel del nya bekantskaper under ett år. För mig som marvelfantast ser även filmåret ruggigt spännande ut. Förutom Thor, som kommer någon gång i april/maj om jag minns rätt, kommer både X-men och Captain America att dyka upp på vita duken under 2011 och efter ett år där uppföljaren till Iron Man var det enda att se från serievärlden är det här väldigt positiva nyheter. Thor har jag aldrig läst speciellt mycket av, men det är en karaktär som dyker upp då och då i de andra marvelhjältarnas tidningar och jag tror säkert att det kommer att bli en bra film, rykten om en liten insats av Hawkeye gör det inte mindre spännande. Captain America var en favorit när jag var liten och skådespelare som Tommy Lee Jones, Samuel L Jackson, Hugo Weaving och Stanley Tucci visar att man gör en seriös satsning på att få filmen bra. Chris Evans känns inte som en klockren Captain America, men han kanske kan bättre än i Fantastic Four. Att X-men First Class kommer bli spännande behöver jag väl inte ens motivera, även om Wolverine inte kommer att finnas med finns det många historier att berätta. Som sagt, det blir ett spännande marvel-år. DC comics kontrar med Gröna Lyktan och det kan nog bli rätt intressant det också. Från serievärlden kommer dessutom den tredje filmen om mina barndomsleksaker Transformers. Den andra filmen var vidrig, men man kan ju hoppas på bättring till del tre. En positiv nyhet med den kommande filmen är att Megan Fox inte verkar vara med, åtminstone inte enligt imdb, och då slipper man förhoppningsvis en karaktär som inte kan ta ett steg framåt utan att hålla någon i handen. Tyvärr hittar de väl någon ny skådespelare som fyller den menlösa rollen, hur som helst, sämre än tvåan kan det inte gärna bli och känner jag mig själv rätt kommer jag att sitta i biosalongen ganska snart efter premiären och hoppas på en värdig film. Bortsett från seriefilmerna ser jag fram emot True Grit, Coen-brödernas nya film med Jeff Bridges, Matt Damon och Josh Brolin, The Fighter, med Christian Bale, och The Tree of Life, där Terence Malick regisserar Brad Pitt och Sean Penn. Som sagt, ett spännande filmår.

Dagens låt: Johnny Flynn - Kentucky pill

Sunday, January 02, 2011

2011 igång

Det nya året inleddes på att överraskande bra sätt, vi lyckades nämligen ta tre poäng i hemmamatchen mot Bolton. Jag hoppas verkligen att vi kan bygga vidare på det här med en vinst på Ewood Park på onsdag. Personligen hoppas jag att det sitter en annan man på vår bänk än Roy Hodgson då, men den här segern gav honom nog lite ny tid att visa att han är kapabel att träna oss, jag är dock mycket tveksam.
Fjolåret avslutades med en sammankomst hemma hos Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren. Förutom god mat blev det en hel del bastubad. Förra vintern när vi bastade tänkte vi prova att kasta oss i snön, då var det tyvärr skare och då är det inte att rekommendera. På nyårsaftonen hade husbonden sett till att det fanns en plats på baksidan med mjuk snö, så nu fanns chansen för oss att göra snöänglar. Jag hade inte provat på snöbad efter bastu någon gång tidigare, men det var mycket skönare än jag trodde. Så länge man fått upp värmen ordentligt var med mer svalkande än iskallt att lägga sig i pudersnön. Vi tog ett lopp runt huset också, när vi kom till meterdjup snö och således inte kunde springa lika snabbt som tidigare hann det bli kallt, speciellt om fötterna. Det blev en riktigt trevlig kväll och en bra avslutning på ett bra år.

Dagens låt: Håkan Hellström - Shelley

Saturday, January 01, 2011

Topp 10 2010

Min årliga ranking för årets händelser var som vanligt knivig att sätta ihop, vissa händelser är svåra att jämföra med andra. Efter mycket grubblande och ändrande blev till slut så här:

10. Getaway Rock
Inte en festival för mig egentligen, men när min gamle idol Slash var i Gävle var jag tvungen att ta mig dit. Det blev en riktigt lyckad afton, trots att mycket av musiken var dålig. The Haunted och Slash var i alla fall underhållande och att höra den gamle GnR-gitarristen inleda Sweet child o´mine var stort.
9. Vampire Weekend på Medis
Det var otroligt varmt, men Vampire Weekend gjorde trots det en kanonspelning när jag och Malin var tillbaka på Medis för första gången sedan Band of Horses. Glatt, peppigt och mycket bra.
8. Arcade Fire i Dalhalla
Jag trodde aldrig att jag skulle få se detta magnifika band uppträda i Dalarna, men när biljetterna till spelningen i Dalhalla släpptes såg jag givetvis till att skaffa mig en. Intressant konsertplats, ett mycket bra band och dessutom första gången jag träffade Djävulsankan. Jag hoppas få se Arcade Fire igen till sommaren, på Way Out West.
7. Den Gamle Frankens bröllop och svensexa
Två mycket roliga dagar då Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren gifte sig. Planeringen till svensexan, utförandet av den, middagen och festen på kvällen, allt blev lyckat. Vigseln och festen därefter var även den mycket rolig.
6. Mumford & Sons
En spelning som jag alltid kommer att minnas. Det var trångt inne på Debaser Slussen, men stämningen var på topp när britterna klev på scenen. Det som sedan följde var en av de bästa spelningar jag sett.
5. Turkiet-resan
Jag och Malin kom äntligen iväg på en riktig solsemester, med bad och god mat. En mycket behaglig vecka, på ett litet, men mycket hemtrevligt hotell.
4. Bandyslutspelet
Det här är svårt att ranka, för känslan när Lukkarila slog in straffen mot SAIK är bland det häftigaste jag varit med om. Finalen snöade sönder, men vägen dit, då vi slog ut de två vidrigaste lagen i bandysverige var suverän.
3. Way Out West
Bara bra spelningar, ett lagomt stort festivalområde, en trevlig stad, ett bra boende. Way Out West är den bästa festival jag besökt, utan tvekan. Vi kommer tillbaka.
2. Liverpool-resan
Jag fick se omklädningsrummet, sitta på avbytarbänken, känna på gräset, provsitta The Kop. Dessutom fick jag se Liverpool vinna, något som inte var helt vanligt under 2010. Att få visa Malin min favoritstad och dessutom höra YNWA på plats ännu en gång var stort, otroligt stort.
1. Onkelskapet
En händelse som är svår att sätta in i ett sånt här sammanhang är Hempas tillkomst, men det har verkligen varit en häftig grej att bli morbror. Jag hade först tänkt att utelämna det här från listan, eftersom det är rätt svårt att jämföra en sådan här stor grej med de andra händelserna, men samtidigt hade det känts fel att inte ta med det. Helt plötsligt fanns det en helt ny människa i vår släkt och det är såklart stort.