DiLeva till Skansen!

Igår var jag på konsert i Furuvik tillsammans med familjen, det var Thomas DiLeva som spelade. Det var femte gången jag såg honom, om jag räknat rätt, och det är alltid lika underhållande. Turnén han gör nu är någon slags Best of-turné, därför körde han precis alla låtar jag hoppades få höra. Bäst igår, och annars också, var "Vad är frihet?", det är en briljant låt som lyfter ännu ett snäpp live. Jag lyssnar inte speciellt mycket på DiLeva vanligtvis, men när det är konsert ska det mycket till för att jag ska missa det, maken till show får man leta efter. Igår var det allsång och handklapp i nästan varje låt och hela publiken var med på noterna, det fick mig att tänka på en sak: Vore inte DiLeva den perfekta programledaren i Allsång på Skansen. Han har en suverän publikkontakt, klockren röst och är dessutom grym på att få igång allsång. Jag vet att det inte skulle gå att ha honom som programledare för en tv-show som ses av så pass många tittare, det finns tyvärr för många människor som ogillar DiLeva. Det är synd att många avskriver honom som en tönt bara för att han bär konstiga kläder och talar om kosmos, om de istället för att gömma sig bakom sina fördomar lyssnade på DiLevas texter och förstod meningen bakom dom skulle de nog inse att det ligger väldigt mycket i det han sjunger. Det han säger och det han sjunger är väldigt bra saker om man bara lyssnar, det är bara det att han säger det på sitt eget sätt. Nog skulle det vara mer passande att alla i publiken inledde med att sjunga "Vi har bara varandra" än att de sitter där och hyllar Stockholm i början av varje avsnitt?

Dagens låt: Thomas DiLeva - Vad är frihet?

Entombed i Söderhamn

Igår var jag till Söderhamn på hårdrockskonsert. Det hela var inte min idé, utan min systers. Personligen är jag inte speciellt intresserad av hårdrock, det är alldeles för hårt och går alldeles för snabbt för att det ska tilltala mig. Bandet som spelade var Entombed och de gjorde faktiskt en bra spelning nere i Arvika så lite peppad var jag ändå. Jag hade varit i Söderhamn i cirka fem minuter när mina fördomar om Söderhamnare besannades. Mitt på gatan i Söderhamn, Söderhamn består nästan bara av en gata, hoppade det runt fulla killar i badbyxor/kalsonger och drack öl och skrek. Då var klockan kring sex, så det skulle vara intressant att veta hur de mådde i morse. Det bör tilläggas att de var de enda som var på gatan, förutom några små skatare som tydligen var på plats för nån tävling.
Kring midnatt var det äntligen dags för konsert i alla fall, först ett förband som enligt de insatta tydligen gjorde en bra spelning. Jag börjar faktiskt lära mig lite grand hur en bra hårdrocksspelning ska vara också. När allt mangel är i takt och basen är så att det skakar, då är det bra, när basen inte hörs så bra och sångaren försöker sig på att sjunga lite grand ibland, då är det inte bra. För mig brukar det alltid låta som en en timmes lång låt där sångaren skriker i princip oavbrutet, till och med i mellansnacket brukar de låta som Robert Gustafsson efter att han druckit klorin. De spelningar som jag inte uppfattar så, de tycker jag är helt okej och en sådan var Entombed i Arvika. Det här förbandet var ganska tighta, men så var det det där med mellansnacket. I varje mellansnack ylade sångaren något som lät som "Hell yeah" eller något, det var säkert något mycket tuffare han skrek men för mitt ovana hårdrocksöra är det ibland lite svårt att uppfatta vad det egentligen är som menas. Syrran har försökt förklara för mig att det egentligen inte är så viktigt vad de sjunger eller säger, men för mig som är lite mespopare är det svårt att inte lyssna efter texterna. Förutom mellansnacket var det ändå en hyfsad spelning, dessutom var den ganska kort och det brukar jag uppskatta när det handlar om hårdrock. När Entombed sedan klev på scenen och började spela var det bara att ta några steg tillbaka, jag hade glömt mina öronproppar och ville helst slippa pip i öronen när jag kom hem. Syrran stod kvar framme vid scenen, eller vad man nu ska kalla den lilla upphöjnad bandet stod på, tillsammans med Patrik och hans kompis Stefan, men de kom bak till mig efter en liten stund. Tydligen var det så att de spelade för lågt och hade för lite bas, det var inte direkt den bedömning jag skulle gjort när jag stod framme vid scenen under första låten, bland alla hårdrockare, och höll för öronen som en bitter pensionär. Jag hade dock uppfattat det som att spelningen nu var sämre än den i Arvika och jag hade nog faktiskt rätt i det. Vi såg inte ens klart den här spelningen, vi brassade hem i forrden i stället och det gjorde inte mig någonting alls.

Dagens låt: Neil Young - Like a hurricane

Lägg ner, Affleck!

Det finns bra skådisar och det finns dåliga skådisar, dessutom finns Ben Affleck. Jag har i många år haft Kevin Costner som mitt stora hatobjekt när det gäller skådespelare. Han förtjänade det efter skitfilmer som Waterworld, Postman, 3000 miles to Graceland, Tin Cup och alla andra töntiga kärleksfilmer han gjorde under 90-talet. Jag gillade verkligen Dansar med vargar, men där slutar mina positiva tankar om Costner. Han är visserligen med i Silverado, en helt okej westernfilm från 80-talet, men det är inte hans förtjänst att den filmen är bra. På senare år har dock Costner ramlat ner till andra plats på min hatlista, skyhög etta just nu är Ben Affleck. Han gjorde, likt Costner, ett bra första intryck på mig då jag såg honom i Good Will Hunting, men sen har han verkligen dalat. Det började med Pearl Harbour, som jag hade ganska stora förväntningar på. Egentligen förstår jag inte varför jag trodde att filmen skulle vara bra. Samma regissör som Armageddon, Josh Hartnett, Kate Beckinsale och Ben Affleck i rollistan, kan nån se nåt positivt? Det var nog bara det att jag lite naivt trodde att det skulle vara en bra krigsfilm, i stället blev det nån slags Titanic i flygplan. Krigsscenerna som var med i filmen var helt okej, men herregud vilket dravel resten av filmen var med något slags triangeldrama som var omöjligt att bry sig om. Nu är det inte den här filmen som gjort att jag avskyr Ben Affleck, han har gjort något mycket värre som verkligen gjorde ont att se, nämligen Daredevil. När jag var lite älskade jag att läsa Daredevil, näst efter X-men var det min favorit bland alla hjältar i Marvels Universum. Jag gillade honom mer än Spindelmannen, mer än Punisher, mer än Captain America och mer än Iron Man. Därför blev jag överlycklig när jag såg att de skulle göra en film om honom, när det blev bestämt var det inte alls lika vanligt med marvelfilmer som det är nu. Jag har för mig att det bara var X-men och Spiderman som kommit ut, därför kändes det lite oväntat också. Jag hade då inte börjat känna samma hat mot Ben Affleck som jag gör idag, därför blev jag inte allt för förkrossad när jag såg att han hade fått rollen. Vissa aningar hade jag om att han kanske inte skulle passa så bra, det krävs ju mer än ett ansiktsuttryck för att göra en bra insats i en film och det brukar vara för mycket för den gode Affleck. Jag hade inte sett så många trailers från filmen när den släpptes i USA, bara någon kort där man inte såg så mycket, så jag var väldigt spänd när jag laddat ner filmen och lade mig i sängen för att titta. Det hela var en ganska dålig version med dålig bild, men så här i efterhand känns det nästan som dte var positivt. Filmen var dålig, och att göra en dålig film av den här serien är skickligt gjort. Storyn i serien Daredevil är mörk och grymt bra, det är en dyster stämning i serien och ibland ganska blodiga slagsmål, något som är ganska ovanligt i Marvel, åtminstone var det så i Spindelmannen. Av den storyn hade de gjort en film där Matt Murdock, Daredevils riktiga namn, bland annat slåss mot Elektra Natchios på en lekpark med en massa småbarn som stod runt dom. När sedan Elektra fäller kommentaren "Try to ask for my number", efter att Murdock frågat om det alltid är lika svårt att få veta hennes namn, tappar filmen alla möjligheter att bli godkänd. Det går käpprätt utför, med Colin Farrell som en töntig Bullseye och fula fightingscener. Dessutom är det ett fruktansvärt soundtrack med den ena amerikanska collegerockgruppen efter den andra. Toppen av skiten var ändå Ben Affleck, han lyckas ta karaktären Daredevil och förstöra den totalt. Det som hade kunnat bli så jäkla bra blev i stället den överlägset sämsta marvelfilm som gjorts, klart sämre än exempelvis Hulken, som också var dålig. Det positiva med filmen var att det var fler än jag som ogillad den, Orvar på filmkrönikan sågade den totalt och om jag inte minns helt fel hade han, precis som jag, gillat serien som ung. Dessutom fick den väldigt dålig kritik i USA. Därför hade jag ganska stora förhoppningar på att det i alla fall inte skulle komma en uppföljare, och ända fram till idag har jag levt med den tron. Då helt plötsligt får jag läsa ett uttalande från Afflecks flickvän, fru, eller vad hon nu är, Jennifer Garner där hon antyder att de håller på och planerar att göra en Daredevil 2. De måste verkligen vara helt från vettet, förstod de inte att ingen gillade den första filmen? Att Garner fick spela in en fristående Elektrafilm, som ingen heller gillade för den delen, var illa nog. Ska de verkligen behöva dra ner Daredevils rykte ända ner i skiten? Jag hoppas verkligen att det här stannar på stadiet det är nu och att det aldrig mer görs en Daredevilfilm som innehåller Ben Affleck. Han kan ta sitt träiga ansikte och hålla sig till skräpaction som ingen bryr sig om, min barndomsfavorit ska han ge fan i!

Dagens låt: Eric Clapton - Hela From the cradle-skivan

Who am I?

Jag har aldrig varit någon större fan av Jackie Chan. Hans filmer är oftast mer komedi än action och sånt har jag svårt för, dessutom är han en ganska usel skådis. En film som jag dock gärna ser som Chan deltagit i är "Who am I?". Det är en ganska medioker film, men den innehåller en av de roligaste filmscenerna jag sett. Drygt en timme in i filmen är det en scen där Chan slåss iklädd träskor ute på en gata, han sparkar då en av skurkarna i baken med träskon och minen skurken gör då är helt oslagbar. Jag och Gamle Franken har hyrt filmen några gånger sen vi flyttade till Gävle, enbart för att se minen. Vi brukar sitta och spola fram och tillbaka och bara skratta åt scenen, resten av filmen är mer en transportsträcka. Det här har egentligen inget att göra med det jag tänkt skriva idag, mer än filmens titel.
Nu när jag är hemma på sommarlov är det lätt att bli fundersam över vem jag själv egentligen är, jag får nämligen lyda under många namn jag inte är van vid. Till att börja med kallar alla mina kompisar här hemma mig för Tömp, ett smeknamn jag hade under högstadie- och gymnasietiden men som, lyckligtvis, inte följde med till Gävle. Den enda kompis jag har i Gävle som var med på tiden här är Gamle Franken och han kallar mig av någon konstig anledning för Ohmar i stället för Tömp. Tidigare kändes det helt naturligt att kallas Tömp, mina kompisar kallade till och med min mamma för Tömpmamma och min pappa för Tömppappa, men idag är det lite ovant. Min mormors namn på mig är ganska speciellt, hon kallar mig oftast för Staffan. Det hänger samman med att hon nu på ålderns höst blivit en aning vimsig, och blandar ihop mig med min mammas kusin, som är pensionär. Ibland säger hon rätt namn åt mig, men oftast får jag räkna med att det är mig hon syftar på när han säger Staffan. I början var det här ganska ovant, men nu har jag blivit ganska van vid det här också. Härom dagen var jag med om ännu en till namnförväxling. Det var skedde när pappa stog i köket och rensade fisk. Jag satt vid köksbordet och åt sallad, som vanligt var jagför hungrig för att vänta på att maten skulle bli färdig så jag vräkte i mig sallad innan. Helt plötsligt säger pappa lite argt: Nej, Tomas, du ska inte ha något!
Först blir jag förvånad, vad hade jag gjort nu då som var så illa att jag inte skulle få någon mat? Men jag märkte ganska snabbt att det inte var mig han menade, för bredvid pappa med nosen halvvägs uppe diskbänken satt min gode vän Plummer. Det är tydligt att jag var så snäll när jag var liten att pappa har kvar en massa sparade Tomasutskällningar på lager, nu tar han ut dom på Plummer i stället. Det bör tilläggas att han aldrig kallar Plummer för Josefin, som min syster heter, man kan ju undra vad det tyder på...

Dagens låt: The Cardigans - Marvel hill

Crouch debut

Igår gjorde Peter Crouch debut i Liverpooltröjan i tävlingssammanhang. Det skedde i en match mot Litauiska Kaunas i andra kvalomgången till Champions League. Att se Crouch i Liverpools färger är väldigt ovant och det kommer krävas väldigt bra insatser från hans sida innan jag godtar honom som en bra värvning. Igår hade han i alla fall tydligen gjort en ganska bra insats, med bland annat assist till Cissés 1-1 mål, i en match som vi självklart vann med 3-1. Matchens stora glädjeämne var att Kung Carra gjorde sitt första mål för oss på sex år, så det var verkligen på tiden att han målade. Han har varit nära några gånger under de senaste åren, en chans jag direkt kommer att tänka på var i matchen mot Everton för två år sedan när han precis kommit tillbaka från skada. Han hade då ett skott utifrån som gick i stolpen och ut. Förhoppningsvis kan han sätta några fler i år innan säsongen är över, han är bra i huvuspelet och borde kunna knoppa in en hörna ibland.
Det är faktiskt bara några veckor kvar till seriepremiären mot Middlesborough nu, det kommer bli en tuff match på bortaplan men det borde inte vara omöjligt med tre poäng. Mboros bästa spelare förra säsongen, Zenden, spelar ju numera i vår tröja och han är säkert sugen på att sänka sina gamla lagkamrater på en gång. Det är några saker jag tycker är extra spännande inför årets säsong:
-Reina, är han den målvakt jag hoppas han är. Vi har saknat en stabil målvakt i flera år nu och kanske är han äntligen här.
-Morientes och Cissé. Nu får de en rejäl försäsong och om de slipper skador kan de bli ett grymt bra anfallspar. Cissé var visserligen med från start förra säsongen, men skadade sig snabbt. Morientes kom till oss i januari, men var matchotränad. Nu borde båda vara i form och det ska bli väldigt intressant. Misslyckas de finns ju alltid Crouch...
-Gerrard & Alonso, har kapacitet för att bli världens bästa mittfältspar.
-Rafas värvningar, har han värvat rätt spelare i år eller blir det fler Nunez? Jag tvivlar inte en sekund på att spelarna som kommit till oss kommer göra oss bättre, men det ska bli intressant att se vilka som gör starkast avtryck.
-Backlinjen, vad kommer hända egentligen? Det kommer säkerligen en mittback innan serien börjar, men vi skulle egentligen behöva en vänsterback också. Blir Riise vänsterback igen?
-Potter och Pongolle, två ungdomar som kan ta steget in i laget i år. Potter har spelat en hel del på försäsongen och kommer säkert få några chanser. Pongolle gjorde en bra säsong ifjol innan han blev skadad. Jag hoppas få se honom på högerkanten i några matcher i år.

Dagens låt: Weeping Willows - Christmas in prison

Att vakna på rätt sida

Det brukar ofta talas om att man ska vakna på rätt sida för att vara på gott humör under dagen som följer, jag kan meddela att detta är något som gäller även för djur. Igår när jag kom ner till frukosten låg mina föräldrars hund Plummer och sov som en stock på golvet, han tittade knappt på mig när jag gick förbi och satte mig för att äta. Hela förmiddagen var han seg och trött, nr jag skulle ta honom på en promenad fick jag nästan dra med honom ut. Det var tydligt att han vaknat på fel sida, han hade ingen som helst lust att hänga med ut och gå. Han var till och med så trött att han inte åt upp den dagliga äppelskrutten som jag brukar ge honom efter frukosten, för er som känner Plummer är det ett ganska klart tecken på hans humör. Vanligtvis brukar han komma springande som en galning och lägga upp hakan på mitt knä så fort jag hämtar ett äpple i kylskåpet, sedan sitter han stilla och väntar på att jag ska vara klar nån gång så att han ska få sin del.
Idag när jag kom ner var det en helt annan Plummer som mötte mig på morgonen. När jag kom in i köket var det första jag såg hans smått galna ögon som stirrade mot mig, sedan började svansen gå fram och tillbaka och han sprang fram till mig och började knuffas. När jag försökte gå bort till min plats för att fixa frukosten började han jaga mina byxben och höll nästan på att fälla mig. Jag insåg att det var lönlöst att kämpa emot, har han bestämt sig för att bråka brukar det ofta sluta med att man måste leka lite med honom innan han ger sig. Idag kom jag ganska lindigt undan. Eftersom jag var trött, nyvaken och hungrig gick jag in i vardagsrummet och gömde hans hundben så att han kunde springa runt och leta det medans jag gjorde frukost. Han hittade benet ganska snabbt, men inte tillräckligt snabbt. Jag hann nämligen sätta mig på min plats medans han var borta och då började han leka med något annat i stället. Hela förmiddagen var han sedan väldigt pigg och leksugen, precis motsaten med hur han var igår. Tydligen vaknade han på rätt sida idag.

Dagens låt: Morrissey - Irish blood, English heart

Inspelningen igång

Idag läste jag väldigt glädjande nyheter på superherohype.com, inspelningen av X-men 3 har nämligen börjat. Filmen har premiär om 304 dagar nu, så det är säkrast att de sätter fart med filmandet. Tydligen ska Ben Foster från "The Punisher" och "Six feet under" ha fått rollen som Angel, ska bli intressant att se honom i den rollen. Det ska bli fruktansvärt intressant när bilderna från inspelningen börjar komma, Juggernaut och Beast har ganska speciella utseenden så det ligger en stor press på filmteamet att få till de karaktärerna på ett bra sätt. Det är lite nervöst att vänta på den här filmen, dels för att regissören är ny jämfört med de tidigare filmerna och dels för att det är här tredje filmen i serien om X-men. Jag kan inte komma på många filmserier som lyckats göra den tredje filmen till något minnesvärt. De enda jag kan komma på är StarWars-Jedins återkomst, den är minst lika bra som första filmen i serien och en klart värdig avslutning, och Gudfadern III, inte alls i klass med de andra två men trots det en väldigt bra film. Däremot finns det ett helt gäng skräckexempel som Scream 3, Karate Kid 3, Rocky 3, Matrix Revolutions(eller vad den nu hette), den i Sverige enormt sönderklippta Kickboxer 3 och inte minst Terminator 3. Jag höll nästan på att lämna biografen när jag såg T3 och Arnold tog på sig de töntiga solglasögonen från gaybaren. Terminator 2 är nog den film jag sett flest gånger och kanske den enda film där jag kan sitta och citera replikerna när jag tittar. Den kom ut på video när jag var i precis rätt ålder för den och jag tyckte Arnold var enormt cool med skinjackan, motorcykeln, solbrillorna och geväret. Dessutom var det första gången jag såg såna häftiga effekter. Filmen gjorde ett väldigt starkt intryck på mig och är än idag den kanske bästa actionfilm jag sett. I trean hade de däremot gjort det mesta fel, i stället för den coola humorn som fanns i tvåan hade man övergått till någon slags töntig humor där det var meningen att man skulle skratta. Jag kan garantera att jag inte skrattade första gången jag såg Terminator 2, men nu när alla replikerna blivit riktiga klassiker så är det klart att man drar på mungipan när Arnold exempelvis säger "Hasta la vista, baby". I trean däremot hade man slängt in rena komedirepliker och det blev bara ruggigt töntigt. Jag gillade inte den kvinnliga Terminatorn som gick runt och försökte se snygg och grym ut och jag gillade inte han som spelade John Connor. De hade åtminstone kunnat ta någon som var någorlunda lik Edward Furlong, det blev ju nästan komiskt när Claire Danes(filmens enda positiva casting) karaktär sa att hon kände igen honom från en kväll på ett disco när de var yngre. Det var väldigt imponerande av henne att känna igen honom med tanke på hur jävla mycket som skiljer John Connor i T2 från John Connor i T3. Det är en del som på förhand känns liknande mellan Terminator och X-men. Både X-men 2 och T2 var bättre än de första filmerna i sina respektive serier, de är båda de två bästa actionfilmer jag sett och de var båda sista filmen för regissören som inledde serien. Egentligen borde jag inte oroa mig, det finns enormt många vägar att gå när det gäller X-men och egentligen kan det inte bli fel då allt som skrivits håller väldigt hög klass. Det som oroar mig lite är att den nya regissören ska ta filmens humor ett steg för långt, i förra filmen var det precis lagom och Wolverines repliker var mer coola än roliga, precis som Arnolds i T2. Det är dock en svår uppgift för den nya regissören att behålla den nivån. Nu verkar det som om delar av historien i X-men 3 kommer kretsa kring Dark Phoenix och lyckas regissören ta den storyn och göra en dålig film så är han skicklig. Med Wolverine, Storm, Cyclops, Dark Phoenix, Professor Xavier, Beast, Juggernaut, Angel, Magneto, Mystique, Nightcrawler(som dock ryktats vara borttagen från filmen), Rogue, Shadowcat, Iceman och Pyro ska det bara inte gå att misslyckas. Bryan Singer var gjorde ett suveränt jobb med X-menfilmerna och att axla den manteln är en rejäl utmaning för den nya regissören Brett Ratner, misslyckas han kommer han få en rejält mängd mutantfantaster efter sig.

Dagens låt: Weeping Willows - When you are asleep

Fantastiska Fyran blev till Batman

Igår hade jag, syrran och Patrik bestämt oss för en biokväll, filmen vi skulle se var Fantastiska Fyran. Jag hade sett fram mot den filmen, mest eftersom jag läste serien som liten och ville se hur de lyckades föra över den till film. Som serie var den faktiskt ganska tråkig, men Thing är en cool karaktär och Dr.Doom hade en stor roll i Secret Wars 2, så vissa förhoppningar hade jag på filmen. Men när jag skulle beställa biljetterna till filmen lade jag märke till att det gick att beställa biljetter till en film som jag verkligen längtat efter, nämligen Batman Begins. Helt plötsligt hade jag inte en tanke på att se någon annan film, inte mina två biokamrater heller, så det blev Batman.



Filmen var precis så bra som jag trott och hoppats. Christian Bale var perfekt som Bruce Wayne/Batman. Han utklassar de andra som tidigare försökt sig på rollen, varken Michael Keaton, Val Kilmer eller George Clooney är i närheten av att vara en lika skicklig skådis som Bale och det märks även här. Michael Caine som Alfred var kanske en än mer klockren casting av filmmakarna, han såg precis ut som jag föreställt mig att Alfred skulle se ut i en film. När dessutom skådisar som Gary Oldman, Morgan Freeman, Rutger Hauer och Liam Neeson är med i filmen kan inte ens en såpaskådis som Katie Holmes göra att filmen känns svag. I vissa av fightingscenerna hade jag lite svårt att hänga med pga alla snabba klipp, men det är egentligen det enda jag störde mig lite grand på. Bales Batmandräkt såg ibland lite trång ut kring halsen, men som Patrik påpekade hänger det nog samman med hans underbett och har inget med kostymen att göra. Hur som helst var det en bra film och trots att den var över två timmer och en kvart lång kändes den aldrig tråkig. Jag hoppas de gör fler Batmanfilmer med den här uppsättningen.

Dagens låt: Tindersticks - Dying slowly

Kung Carras partner

Det är många rykten kring Liverpool just nu och det är en speciell position som de flesta rykten handlar om, vår mittbacksposition. Just nu har vi Kung Carra som självskriven mittback, men nu när Hyypiä börjar bli till åren och tappa i snabbhet börjar det bli dags att hitta en ersättare. De namn som nämns flitigast är Gabriel Milito, Walter Samuel, Jorge Andrade, Matthew Upson och William Gallas. Av dessa namn tror jag att Samuel och Gallas är de två minst troliga, Samuel blir för dyr och Chelski vill nog tyvärr inte släppa Gallas till en annan klubb i PL. Som det verkar just nu blir Milito för dyr, då hans klubb kräver tio miljoner pund för att vi ska få över honom till oss. Återstår då gör Upson och Andrade. Upson är en stabil back i Birmingham, som dessutom verkligen är inspelad i det hårda tempo som gäller i PL. Värvar vi honom får vi en mittback som med stor sannolikhet kommer göra sitt jobb på ett bra sätt, men inte uträtta några storverk. Det vore hur som helst en bra värvning. När det gäller Andrade är det lite mer osäkert, han är en väldigt bra försvarare men har aldrig spelat i PL. Det är en helt annan sak att försvara sig mot spelare som Alan Shearer och Duncan Ferguson än att försvara sig mot spelare i spanska ligan, dels är anfallarna mycket hårdare och dels tillåter domarna mycket mer i PL än i andra ligor. Skulle Andrade anpassa sig till spelet i PL på ett bra sätt vore han en kanonvärvning, hans högstanivå är enligt mig högre än Upsons. Det är svårt att sia om vem det blir som tar plats bredvid Carra i mitten nästa säsong, men det som glädjer mig är att alla namn som ryktas vara på väg är riktiga klasspelare. Det är inga chansköp, som Josemi och Nunez, utan etablerade spelare som redan visat att man håller hög klass. Vem det än blir som kommer tror jag Benitez kommer att göra ett bra val. När vi sedan har en backlinje med Carra och ett nyförvärv i mitten och med Hyypiä som backup kommer det kännas väldigt stabilt i de bakre leden och det är bara att hoppas på att Morientes och Cissé hittar målet så är vi med i kampen om PL-titeln.

Dagens låt: R.E.M. - At my most beautiful

Vinden har vänt

Jag har nu så smått börjar smälta att jag nästa säsong kommer att få se 204 cm och 73 kg Peter Crouch springa runt i Liverpooltröjan, det är bara att hoppas att han visar sig vara värd pengarna och det hjälper inte ett dugg att jag beklagar mig. Idag kom i stället en mycket positiv nyhet, även om jag läste den i expressen är den värd att sätta hopp till. Enligt den tidningen ska nämligen Gyllene Tider splittras. Gyllene Tider är en grupp som jag har fruktansvärt svårt för, dels pga alla deras meningslösa sommarhitar som man plågas med tre månader varje år och dels för att pressen alltid hyllar allt de gör. Förra sommaren när de var ute på sin jubileumsturné var det en sida i expressen varenda dag och det tycker jag är helt sjukt. Visst, de är populära, men vad har du gjort för att förtjäna fler sidor än de andra svenska artisterna som var ute den sommaren? Nu får man förhoppningsvis slippa dessa turnéer ett tag framöver, Sveriges mest överskattade bans genom tiderna är kanske äntligen historia. Sommarlåtarna lär man inte slippa även om gruppen försvinner, men att de slutar som band är i alla fall en början. Med lite tur kanske det blir en ekonomisk fejd till så att rättigheterna till att spela låtarna offentligt försvinner och det blir omöjligt att höra Gyllene Tider på andra ställen i de hem som fortfarande inte förstått att musiken är skit. Enligt expressen, som man självklart alltid kan lita på, är det ekonomiska aspekter som ligger bakom splittringen. Det bevisar i alla fall en sak: Girighet behöver inte alltid vara negativt!

Dagens låt: Saybia - I surrender

Försvinner Baros?

Igår blev det klart att Liverpool, mot min vilja bör tilläggas, värvade Southamptons Peter Crouch. Med honom i truppen har vi just nu en väldigt stark anfallsuppsättning, förutom Crouch har vi Djibril Cissé, Fernando Morientes, Neil Mellor, Anthony Le Tallec, Florent Sinama-Pongolle och Milan Baros, lägg till det att både Luis Garcia och glasmannen Harry Kewell kan spela anfallare så ser det just nu väldigt bra ut på anfallsfronten. Det finns dock en risk att vi har lite för många spelare, den spelare som verkar försvinna är Baros. Jag var väldigt negativ till Baros under andra halvan av den senaste säsongen, han skapade en hel del chanser men han var otroligt klantig när han skulle sätta bollen i mål. Det var ett flertal gånger som han tappade kontrollen över bollen alldeles innan han skulle avsluta och på så sätt missade målchansen utan att försvararen egentligen behövde agera. Jag hade inte haft någonting att invända mot att vi sålt Baros efter vinsten i CL, men när han var på väg till Lyon tackade han själv nej till erbjudandet och valde att stanna. Nu är det West Ham som är intresserade och prislappen har sjunkit betydligt, men samtidigt är det nog så att vi behöver alla pengar vi kan få för att kunna förstärka vår backlinje med några klasspelare. Som det är nu har vi nästan för många anfallare för att alla ska få den speltid de kräver, personligen skulle jag helst sett att Crouch inte kommit och att Baros stannat, men så lär det inte bli. I Crouch, Morientes och Cissé tror jag Benitez har de tre spelare han vill ha i anfallet i så många matcher som möjligt och Baros är helt enkelt för bra för att sitta på bänken, och kanske till och med på läktaren ibland. Hade vi ekonomin att behålla Baros och ändå förstärka laget vore det en bra lösning, om Baros nu kunde tänka sig att stanna trots att han troligtvis inte kommer spela den mängd matcher han är van, men så tror jag inte det blir. Jag är ganska säker på att Baros kommer lämna och om han lämnar oss för en annan PL-klubb är jag helt säker på att han kommer göra mål mot oss, det brukar nämligen våra gamla spelare göra. Släkten är värst inom fotbollen, det får man ofta bittert uppleva.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Homeward rolling soldier

Crouch...

Jag hade många uppslag på vad jag skulle skriva om i dagens inlägg. Jag funderade över om jag skulle skriva om min säsongspremiär på tennisplanen, som jag för övrigt vann mot Hep Stars, eller om jag skulle berätta om mitt psalmmissförstånd. Men detta får bli en annan gång, för idag när jag satte mig vid datorn för att skriva in mina tankar i bloggen möttes jag av en nyhet som jag fruktat hela sommaren. Liverpool har nu skrivit ett fyraårskontrakt med Peter Crouch. Ni som läst min blogg tidigare vet att jag varit en aning skeptisk till den här värvningen, för att inte säga riktigt negativ. Crouch har alltid varit en spelare jag haft roligt åt, dels pga hans utseende och dels pga hans inkompetens som fotbollsspelare. Jag minns att jag tyckte det var väldigt konstigt att han fick spela i stället för Marcus Allbäck under hans tid i Aston Villa, och då är jag inte något större fan av Allbäck. När Crouch blev uttagen till landslaget för en träningsturnering tidigare i år minns jag att jag och en klasskompis diskuterade hur usla anfallare England måste ha just nu eftersom denne långskånk fick plats i truppen. Jag blev väldigt rädd när jag för första gången läste ryktet om att Benitez var intresserad av att värva Crouch inför årets säsong, men ärligt talat trodde jag aldrig att det var sant. Det hade länge gått rykten om den holländske landslagsmannen Dirk Kuyt och jag var ganska säker på att han skulle komma till oss. När värvningen av Kuyt gick om intet började jag så smått ana att jag kanske skulle få en spelare i Liverpools tröja som jag verkligen inte ville ha. Idag blev det alltså bekräftat att Crouch spelar för oss nästa säsong och att vi i och med detta blev 7 miljoner pund fattigare. Jag tycker fortfarande att det här är en väldigt dum värvning, dessutom ett enormt överpris. Crouch har bara presterat bra fotboll under en halv säsong och det är lite osäkert med sådana spelare. Men Rafa Benitez gjorde underverk med Liverpool förra säsongen, han tog oss till titeln i Champions League, den största titelvinst jag upplevt under min tid som Liverpool-fan. Rafa låg bakom den häftigaste vändningen jag sett inom all idrott någonsin när vi vände finalen mot Milan till vinst. Rafa har tagit kanonspelare som Alonso, Garcia, Morientes, Reina och Zenden till klubben. Så jag måste erkänna att jag är väldigt dum om jag tvivlar på hans kunskaper som fotbollsmanager. Jag har fullt förtroende för Rafa och om han nu så gärna vill ha Crouch i klubben måste han sett något som inte jag sett, men eftersom hans fotbollskunskaper är större än mina är det säkerligen han som har rätt. Vill Rafa ha Crouch i Liverpool så ska jag inte sätta mig emot, jag litar på vår manager tills han bevisar motsatsen. Nu när affären är klar är det bara för mig att innerligt hoppas att jag har fel angående denne spelare och att han blir en succé i vårt anfall nästa säsong.
För övrigt vill jag hälsa Peter Crouch välkommen till Europas Bästa Klubb!

Dagens låt: Laleh - Bostadsansökan

Återhämtning

Idag har jag återhämtat mig från tiden i Arvika. Även om vårat jobb inte var speciellt betungande så tar det onekligen på krafterna att vara på festival, för mig som bara är iväg en gång om året är det dessutom en aning ovant varje år. För det första är jag verkligen ingen tältsovare, jag undviker tält så ofta jag kan och sover alltid väldigt dåligt. I år hade jag i alla fall slagit på stort och köpt ett eget, nytt och fint tält, kostade bra många hundra kronor på InterSport i Bollnäs. Tältets kvalitet spelar dock ingen större roll när man väljer att ligga med grusunderlag, detta valde vi för att ligga lite avsides från de andra funkisarna(vilket vi funktionärer så klatshigt kallas). Valet visade sig inte vara så bra med tanke på att jag hade ett ganska tunt liggunderlag som medförde att det ibland kändes som om jag sov på grus. Lägg till det att min tältkamrat snarkade en natt och att jag vaknade i princip varje gång jag skulle byta sida, så kanske det inte är så svårt att inse att jag sov ganska lite. Jag och Simon hade dessutom festivalens kanske segaste arbetspass, vi jobbade mellan 23 och 02 natten mot lördag. I presstältet fanns vi och några tappra fotografer från Rockfoto, det blev inte speciellt mycket arbete för mig och Simon. Fotograferna satt och arbetade med sitt och vi satt och spelade luffarschack och tävlade i Snake. Snake har jag inte spelat på min telefon på över ett år, det är dessutom nästan helt omöjligt att spela efter som min åtta på telefonen kräver en hel del behandling innan den vill fungera som den gjorde förr i tiden. Tiden gick fruktansvärt sakta, det kändes som en stor insats när jag äntligen fick låsa in en av fotografernas kameror i baracken. Han måste trott att jag var galen när jag nästan sprang bort till baracken för att låsa in hans kamera klockan halv två på natten.
När vi inte jobbade eller försökte sova var det konserter för hela slanten och när man går på konsert handlar det oftast om att stå upp under långa stunder, vilket vi också gjorde. Jag såg sjutton konserter på tre dagar och det var endast på en av dem som jag satt ner, benen fick sålunda slita rejält.
Till allt stående kom en hel del regn som gjorde att jag idag sitter och har ont i halsen och är täppt i näsan. Tydligen blev man förkyld av att gå runt dyblöt i två dagar, vi hade faktiskt sol en dag. Men en sak kan jag säga, även om det var tre jobbiga dagar så var det verkligen värt det. Vi hade förbannat kul och det är ingen tvekan om att jag åker dit igen nästa år.

Dagens låt: James - Sometimes

Arvikafestivalen 2005

Idag kom jag hem från min femte Arvikafestival och precis som vanligt har det var väldigt roliga dagar. Tyvärr var maten kass och vädret likaså, så allt var inte på topp. Jag jobbade i presstältet tillsammans med ett gäng kompisar från Bollnäs, vi var så pass många att jag inte missade ett enda av de band jag ville se. Arbetet flöt på väldigt bra i år, det blev mest kaffedrickande och fyra-på-rad-spelande under arbetspassen, men å andra sidan har jag jobbat där i några år nu så jag börjar få in rutinerna. Jag tänkte göra en resumé av vilka band jag såg under festivalens tre dagar, och även betygsätta dessa band, egoist som jag är ger jag betyg i T:n.

Thomas DiLeva
TTTt- DiLeva inledde festivalen på ett bra sätt och det var en underhållande spelning, hade jag bara varit mer igång efter arbetspasset hade betyget säkerligen blivit högre. "Vem ska man tro på?" var spelningens höjdare.

Silverbullit
TTT- En positiv överraskning, klart bättre än senast jag såg dem. Visserligen hade jag inte ont i foten den här gången och det bidrog säkert till att spelningen gav en lite större njutning.

Bright Eyes
TTTTT- Festivalens bästa spelning, trots att han inte spelade någon av mina favoritlåtar. Avslutningen var riktigt magisk och det var otroligt synd att det fruktansvärt usla synthbandet DAF klev på stora scenen så pass tidigt att Bright Eyes inte kunde spela längre.

Entombed
TTT- Bättre än väntat, inte alls lika långtråkigt som jag hade fruktat. Det här är inte alls min musiksmak, de som såg konserten tillsammans med mig var helt lyriska och jag antar att om jag uppskattat musiken mer hade betyget blivit bättre. Det var utan tvekan den bästa konsert jag sett med ett band av den här typen i alla fall.

New Order
TTTTt- Egentligen räcker det med att skriva att jag fick höra "Love will tear us apart", bara det är tillräckligt för att jag ska vara mer än nöjd med spelningen. New Order gjorde en roligare spelning än jag på förhand trott och det var inte alls så trött och segt som spelningen jag såg på tv från Hultsfred för några år sedan. "Blue monday" var även det en höjdare, mäktigt värre.

Thomas Dybdahl
TTt- Norsk singer-songwriter som passade bra in tidigt på fredagmorgonen, det var dock svårt att riktigt ta till sig musiken. Han sjöng väldigt bra men han stack inte ut speciellt mycket och det blev inte mer än en skön stund sittandes på marken för återhämtning.

Ane Brun
TTT- Hade jag känt igen fler låtar på förhand hade jag säkert gillat spelningen mer, nu blev det lite långtråkigt. Mot slutet lyfte spelningen dock en hel del, det var synd att man slutade spela precis när jag började riktigt uppskatta musiken. Nästa gång jag ser henne tror jag att jag kommer tycka det är bättre.

Timbuktu & Damn!
TTTT- Tveklöst den bästa hip-hopspelning jag sett i hela mitt liv. Det var en enorm energi på scenen och Timbuktus låtar gör sig ännu bättre live än på skiva. Det som drar ner betyget är det ohyggliga regnväder som kom precis när extranumret körde igång, inte ett klädesplagg var torrt.

Freddie Wadling
TTTTt- Fruktansvärt bra, inte riktigt lika bra som Bright Eyes men inte långt ifrån. Wadling hade en väldigt intressant låtlista där han blandade egna låtar med bland annat Radiohead, Lou Reed, Pink Floyd och Joy Division. Scenframträdandet var inte något att tala om, men vad gör det när karln sjunger så enormt bra. Att han dessutom glömde bort namnet på Jocke Berg i mellansnacket gjorde det hela ännu bättre.

The Kristet Utseende
TTt- Uselt ljud, mediokra musiker och ojämna låtar men en publik som var väldigt rolig att lyssna på. Allsången överröstade bandet vid flera tillfällen och under "Quinna, hora" fick man nästan ta på sig öronpropparna för att inte råka ut för hörselskador. Utan publiken hade den här spelningen var riktigt dålig.

Moneybrother
TTTT- Stabil spelning av Moneybrother, sämre än de två tidigare jag sett i år men trots det jäkligt bra. Bandet var mindre änn vanligt och det medförde att det inte blev lika mäktigt som spelningarna i Gävle och Umeå.

Laleh
TTTTt- Mysig spelning på en mysig scen med en publik som verkligen älskade det de hörde. Lalehs skiva är suverän och spelningen hon gjorde i Arvika stärkte låtarna ännu mer. Det blir till att beställa skivan från ginza så snart som möjligt.

Johnossi
T- Jag gillar inte White Stripes, och det här var en trist kopia som verkligen inte gav mersmak.

The Concretes
TTTT- Bra spelning med många nya låtar som jag inte hört tidigare. De släppte dessutom den goda nyheten att de ska in i studion nästa vecka, mycket positivt. Jag har väldigt svårt för deras stil på scenen, det är väldigt medvetna och inte speciellt naturliga stilar på medlemmarna. Sångerskan har hur som helst en av de bästa tjejrösterna i Sverige, ser fram emot nästa skivsläpp.

Ed Harcourt
TTTt- Lite segt i början, men när jag kom in i det var det jäkligt bra. Avslutningen var en riktig höjdpunkt, men tyvärr har jag inte koll på vad låtarna heter. Jag hade gärna sett en halvtimme till, då hade han garanterat nått upp i en fyra.

Håkan Hellström
TTTt- Har sett honom två gånger förut, men det är alltid lika roligt att se honom på scenen. Han verkar aldrig bli trött och trots att det nya låtmaterialet inte faller mig lika väl i smaken som det gamla blir det aldrig tråkigt framför scenen.

Annie
t- Nej, nej, nej, hade jag bara vetat hur man gör ett överstruket t hade jag delat ut det nu. Jag fattar inte vad hon gjorde på festivalen och jag tror inte hon kommer tillbaka.

Allt som allt en jäkligt bra festival, ska bli spännande att se vilka band som kommer nästa år.

Dagens låt: New Order - Blue Monday

Arvika here I come

Idag bär det av ner till Arvika för festival. Vi åker med bil från Bollnäs klockan ett och kommer nog inte vara framme förrän framåt kvällen, sen är det bara att få upp tältet och försöka sova. I morgon börjar vi arbetet som ordningsmän i presstältet, ett mycket bra arbete som ger oss gratis inträde, sovplats och mat. Det är väldigt många band som jag hoppas hinna se i år, exempelvis Bright Eyes, Laleh, Moneybrother, New Order, Ed Harcourt, Timbuktu, Concretes och DiLeva. Om vi, som ifjol, har en dator där vi arbetar ska jag försöka lägga ut några koncertrecensioner här under helgen.
Det börjar mer och mer verka som om Liverpool ska värva den oduglige Peter Crouch. Jag är väldigt emot den här värvningen, dels för att det är ett enormt överpris vi kommer att få betala och dels för att jag helt enkelt tycker att Crouch är alldele sför dålig för att spela i ett så pass bra lag som vi är. Han har under sin karriär gjort en halv bra säsong i ett bottenlag som ändå åkte ur till slut och en sådan spelare kan vi tänka oss att slänga bort åtta miljoner på, känns inte alls bra. Men jag litar på att Rafa gör det som är bäst för klubben och gör allt för att vi ska bli bäst i England igen, det är bara att hoppas att han vet vad han gör när han värvar den här mannen.

Dagens låt: Bright Eyes - Poison oak

El Diego

De senaste åren har stora delar av pressen världen över frossat i bilder på min husgud Diego Maradona, det har de gjort av den anledning att han mått dåligt och gått upp en hel del i vikt. När det var som värst vägde han en bra bit över hundra kilo och det syndes på honom att verkligen gick igenom en kris, det gick så långt att han var nära att mista sitt liv. Lyckligtvis överlevde han den här tiden, efter det bestämde han sig för att göra en operation för att gå ner i vikt. Idag vägen fyrtio kilo mindre än han gjorde när det var som värst och då kan man ju tänka sig att pressen ska vara nöjd, men inte då. Åtminstone inte här i Sverige, där man tydligen riktat in sig på att inte ge en bra bild av Maradona. Visserligen har man en artikel i aftonbladet där det som skett med Maradona beskrivs på ett någorlunda positivt sätt, att han är glad, social och att han inte mått bättre på länge. Under den artikeln är det dock en intervju med en svensk dietist som gör mig irriterad. Där skriver man att det inte är hälsosamt att gå ner så mycket i vikt, att det är viktigt att Maradona har hjälp av läkare och att det är viktigt att han äter rätt mat. Det sista Maradona behöver är väl ändå råd ifrån en dietist som skriver i en svensk skvallertidning. Maradona har omgivits av läkare de senaste åren, som verkligen tagit hand om honom och hållit honom vid liv, ändå är de så dumma att de i en så här pass stor tidning skriver att de hoppas att han har hjälp av läkare under dieten. Det är väl självklart att han har hjälp av läkare. Intervjun kändes jävligt onödig, det hade räckt med en artikel där det stod att han har gått ner i vikt och att han mår bra, om de nu över huvud taget ska behöva ha artiklar om hans vikt varannan månad. Maradona var tidernas störste fotbollsspelare och det som bör skapa rubriker är det han gör som har något med fotboll att göra, de behöver inte kasta fram bilder hela tiden på hur hans vikt förändras. Det är bara att avvakta någon månad så kommer det säkert att komman bild där det står att Diego har anorexia eller bulimi eller något sådant, för det vore ju för hemskt om han skulle lämnas i fred från pressen till att leva ett vanligt liv. Jag är i alla fall glad att han verkar må bra igen, det har han förtjänat.

Dagens låt: Laleh - Invisible

Laleh och Gallas

Igår skaffade jag den svenska debutanten Lalehs nya skiva och jag måste säga att den är väldigt bra. Jag hade bara hört två låtar innan jag lyssnade på skivan, men alla fjorton låtarna håller hög klass. Musiken är väldigt speciell och varierande men på något sätt får hon ihop skivan så den känns väldigt samlad, och detta trots att hon faktiskt sjunger på tre olika språk. Det har i dagarna blivit klart att hon ska spela på Arvikafestivalen till veckan, det är en spelning som jag redan nu verkligen ser fram emot. Det ska bli intressant att höra hur låtarna står sig live, trist bara att hon fick en så pass dålig tid som klockan två. Det gäller att dricka mycket kaffe och vara vaken när hon sätter igång för det vill jag verkligen inte missa.
Kring Liverpool går det nu ett rykte som jag tycker låter väldigt spännande, det är Chelseas franske försvarare William Gallas tydligen är aktuell för en transfer. Jag har alltid gillat Gallas, trots att han spelat i ett vidrigt lag, och det krävs en hel del för att jag ska gilla spelare i andra engelska topplag. Vanligtvis gillar jag inte tanken på att spelare från Chelsea, United eller Arsenal skulle spela för oss, men det känns ändå som om det är lite annorlunda med Gallas. Han kan spela på alla positioner i backlinjen och jag tror han skulle kunna hjälpa Kung Carra hålla ihop backlinjen på ett bra sätt. Gallas till Liverpool, Ja tack!

Dagens låt: Laleh - Storebror

Tomas vs.Techno

Igår hade jag fest i min nya lägenhet, det var en mycket trevlig tillställning. På våra fester har vi alltid samma problem, min musiksmak och de andras musiksmak ligger otroligt långt ifrån varandra. Medan jag lyssnar på bra musik lyssnar Kusen, Per och Ola lyssnar på avskyvärd techno. Nu var inte Ola med igår, men det räcker med att Kusen är med så måste jag lägga in technolåtar på playlisten för att han ska vara nöjd, det är samma sak när han har fest, då åker Moz in i playlisten mot hans vilja. Igår var det samma problem. Det börjar med att Kusen skickar en massa technolåtar till mig som jag lovar lägga in på playlisten, sen tar jag bort alla låtar som är över fem minuter, det går ju knappast att stå ut längre än fem minuter i streck. Sedan märker jag att alla låtar är över fem minuter och måste be Kusen skicka över allt en gång till. När detta är gjort får jag börja sålla igen, då lyssnar jag igenom första tio sekunderna på låtarna, varför plåga sig längre än onödigt? De låtar som då känns möjliga att utstå får vara kvar, de låtarna är otroligt svåra att hitta kan jag säga. När sedan festen börjar brukar det ofta bli så att det laddas hem en massa nya technolåtar, som tur är har jag inte fått igång DC i min nya lägenhet så det klarar jag mig ifrån. Helt plötsligt ser jag dock något konstigt när jag tittar på playlisten, min mardröm har tagit en plats. Det låg nämligen en technolåt på sextiotvå minuter längst upp på listan, till råga på allt hade det gått tio minuter av den utan att jag gjort någonting åt det. Det visade sig att en av mina gäster hade kopplat in sin mp3-spelare i datorn och på så vis lagt in låten på listan. Det gäller verkligen att jag är vaken på allt som händer kring datorn, vill inte riskera att den ska utsättas för mer plågsam musik än vad som är nyttigt. Den här proceduren är precis den motsatta när vi är hos Kusen, skillnade är att jag är bättre än Kusen på att smyga in mina låtar i hans playlist. Men jag tycker inte det är fel att jag får lyssna mer på hans musik än han får på min, jag gör dom ju bara en tjänst. Om de inte får lyssna ofta på ordentlig musik kan du ju aldrig inse att de har fel. En vacker dag kommer de att inse att jag har rätt, att min musik är den rätta och deras är lägre stående.
Igår ska Liverpool ha gjort klart med Mohammed Sissoko från Valencia. Det är en spelare som jag ärligt talat inte har någon större koll på, men tifrån det jag läst om honom verkar han vara en bra värvning. Det är bra att truppen breddas, men jag väntar fortfarande på en spelare som är en tydlig startelvespelare. Hittills har de spelare vi värvat, förutom Reina, varit spelare som gett oss en starkare bänk, men det känns fortfarande som startelvan från i fjol är den elva som ska starta i år. Varken Zenden eller Sissoko lär peta Alonso, Gerrard eller Riise, däremot kommer de säkert att få spela när dessa inte är helt kuranta. Vi ska spela många turneringar i år och det behövs en bred trupp för att vi ska orka, men jag skulle gärna se åtminstone en ny vänsterback och en ny mittback som stärker startelvan. Det kommer säkerligen hända mer saker innan Silly Season är över, hoppas bara Benitez fortsätter värva rätt, då kommer nästa säsong bli väldigt intressant.

Dagens låt: The Perishers - Let´s write something down

The Gerrard saga - The End

Idag tog såpan kring vår lagkapten slut för den här gången, idag skrev nämligen Gerrard på ett nytt kontrakt tillsammans med världens bästa nummer 23. Äntligen kan man pusta ut, den senaste tiden har jag slitits mellan himmel och helvete i Gerrardaffären. När uttalandet om att Stevie G skulle byta klubb kom blev jag, och många Liverpool-fans med mig, förtvivlad och mycket arg. Vår hjälte gick bakom ryggen på oss och var på väg till en av våra värsta rivaler, Chelski. Det hade gjort ont i mitt Liverpoolhjärta att se vår gamle kapten springa runt i den blå tröjan med den avskyvärde ryssen flinandes belåtet på läktaren. Vi hade säkerligen kunnat klara oss bra utan Gerrard, med tanke på hur mycket pengar vi skulle fått för honom, men att helt ersätta honom hade vi inte kunnat göra. Gerrard har varit i vår klubb sedan han var åtta år och det är alltid speciellt emd sådana spelare, det var därför det sved när Owen lämnade ifjol och det var därför det var jobbigt att höra Gerrard säga att han ville lämna oss. Nu blev det lyckligtvis så att Stevie blir kvar och det är bara för mig att ta tillbaka alla judasanklagelser och i stället säga att jag är otroligt glad över att han blir kvar. Det finns bara en Steven Gerrard och så är det bara.
Jag såg förresten War of the Worlds igår, tillsammans med Kusen och Per. Det var en helt okej film, men jag tror den är mycket sämre om man ser den på tv. Effekterna var det som gjorde filmen och de gör sig säkerligen bäst på bio. Förutom effekterna var Tim Robbins som vanligt mycket bra, synd att hans roll inte var större. Sammanfattningsvis kan väl säga att filmen är sevärd, men alltså helst på bio.

Dagens låt: Franke - Allt om var mitt eget (Fortfarande)

Straffad

Igår gjorde jag en synd som jag sedan blev straffad för. Det hela utspelade sig på parkeringen på Willys i Gävle. Jag och Gorbatjov skulle dit och handla lite nödvändightere till kvällens fest, Power King och salta pinnar för att vara mer precist. Jag körde bilen i mina stencoola pilotbriloor och med ett tuggummi i munnen, allmänt tuff alltså. När jag klev ur bilen spottade jag ut tuggummit på parkeringen, det var här jag syndade. Till mitt försvar måste jag säga att jag faktiskt inte kan spotta på vanligt sätt och att spotta tuggummi är ett sätt för mig att få ut det mänskliga spottbehovet, men den här gången var det en tavla av mig. Jag och Gorbatjov gick in och handlade det vi skulle ha, sedan gick vi tillbaka till bilen. När jag skulle sätta mig i bilen kände jag att jag satt fast med foten i marken. Jag drog upp foten och tittade under skon, där satt mitt gamla stimoroltuggummi och tittade uppkäftigt på mig. Från och med igår ska jag alltid spotta mina tuggummin någon annanstans än precis utanför bilen, jag lärde mig en läxa av straffet jag fick.
Tuggummit var inte det enda straff jag fick igår, till råga på allt kommer det nya rykten om att den oduglige Crouch ska vara väldigt nära en övergång till oss nu. Jag har hela sommaren gått och varit orolig över dne här övergången, Crouch är alldeles för dålig för att spela för oss och att köpa honom vore en miss. Det hela blir ännu värre av att hans prislapp gått upp till 7-8 miljoner och det är utan tvekan hutlöst dyrt.

Dagens låt: Franke - Allt som var mitt eget

The Gerrard Saga

Igår tog historien kring Gerrard en väldigt oväntad vändning, precis när jag börjat ställa in mig på att hata en spelare jag tidigare beundrat kommer han med ett nytt uttalande där han säger att han kommer stanna i världens bästa klubb. Uttalandet var verkligen en chock, mindre en ett dygn efter det att han sagt att han ville lämna oss. Det som värmer är att han pratar om hur mycket han älskar klubben, det är precis det jag önskat höra honom säga hela tiden. Det blir med lite blandade känslor jag ser Gerrard springa in på planen nästa säsong, men nu när han förlängde sitt kontrakt två år till kommer känslorna att vara övervägande positiva. Han är inte längre någon Judas, han är inte längre en svikare, däremot är han återigen vår lagkapten och stora stjärna, tänk vad mycket som kan hända på ett dygn. Nu får det vara slut på alla rykten kring Stevie G, dags att koncentrera sig på fotbollen och de nya spelare som ska komma till klubben.
Tyvärr kom det igår fram nya rykten som placerar den oduglige Peter Crouch hos oss nästa säsong. Jag kan för allt i världen inte förstå varför vi slänger bort så mycket pengar på en spelare vars enda egenskap är att han är lång. Det måste finnas bättre anfallare runt om i Europa som klarar av jobbet på ett mycket bättre sätt än denne man.

Igår flyttade jag in i min nya lägenhet, bar lådor och möbler i princip hela dagen så kroppen är väldigt sliten idag. Det är fortfarande mycket att packa upp, så nu blir det uppackning för hela slanten.

Dagens låt: Weeping Willows - Endless night

Judas

Jag har nyligen läst religion på högskolan, där har vi fått läsa mycket ur bibeln. När man läser bibeln lär man sig ganska snabbt att den största svikaren som existerat är Judas, han som lurar Jesus för att själv få betalning. Nu är jag inte troende, och att man sviker Jesus har aldrig betytt något för mig. Däremot är jag ett troget Liverpool-fan, tillsammans med miljoner andra sympatiska människor runt om i världen, och en sak är säker: Sviker man Liverpool på det sätt som Steven Gerrard nu gör hamnar man längst ner på skalan över människor. Gerrard är en hjälte och en förebild för enormt många ungdomar i Liverpool, han älskas av klubbens fans och efter vinsten i CL har han varit nästan en gud i staden. Som tack för dets töd han fått av klubben väljer han nu att lämna oss, trots att klubben inte vill något hellre än att ha kvar honom väljer han att begära en transfer. Vilken klubb han än väljer att gå till kommer han från och med den här dagen alltid vara den fotbollspersonlighet jag har minst respekt för. Han är lägre än Andreas Brehme, som satte straffen och fick Maradona att gråta i VM90, han är lägre än Van Nistelrooy, Uniteds största svin och en spelare jag mår illa av att se, och han är lägre än Alex Ferguson, den person som jag alltid hatat mest inom fotbollen, Gerrard är utan konkurrens den spelare jag avskyr mest. Gerrard har fört alla fans rumt om i världen bakom ljuset. Han har försämrat minnet av vinsten i CL, det största jag upplevt som Liverpool-supporter. Varje gång jag ser filmen från finalen kommer jag nu se hans äckliga ansikte när han först av alla lyfter bucklan, det kommer göra ont att se det. Dessutom kommer hans judaskyss på bucklan svida som fan att se. Gerrard var, tillsammans med Carragher, en enorm del av Liverpool. Han var en spelare som var född i staden, han var en del av staden, han var en spelare som ungdomar kunde se upp till, som de ville bli som och nu säljer han sig som en äkta pengagalning. Det finns ingenting som kan förlåta ett sånt här svek, ingenting. Gerrard tjänar mest pengar i klubben, men vill ändå ha mer. 80000 pund i veckan är hutlöst mycket, ändå vill han ha mer. En sak som gör det hela ännu värre är hans ord efter finalen i Champions League, hur i helvete kan man säga sådana saker och sedan välja att lämna klubben. Han om någon borde veta hur mycket klubben betyder för staden och människorna, han kanske inte såg de 500000 Liverpoolbor som fyllde gatorna och hyllade laget efter vinsten. Det han nu gör är att förnedra klubben, staden och alla fansen, inklusive mig, ett svek som inte går att beskriva i ord. Man måste vara en fotbollssupporter för att riktigt förstå hur det här känns. Självklart är det bra att en spelare som inte har större hjärta lämnar oss, vill han inte spela för oss ska han inte göra det, men jag trodde mycket bättre om Gerrard. Jag trodde han brann för klubben, jag trodde inte han ljög när han sade att hans högsta dröm var att ta hem ligatiteln till Liverpool. Hur fan har han tänkt göra det när han inte spelar för oss?
Vi kommer i alla fall få enormt mycket pengar för den här avskyvärda människan, så på sikt kommer vi tjäna på det här. Vi kommer inte kunna köpa en lika bra spelare, såna finns det knappt i Europa, men vi kommer kunna klasspelare på flera positioner med hjälp av pengarna som försäljningen ger. Förhoppningsvis kan vi göra några smarta värvningar i sommar och sedan svetsas laget samman än mer för att visa den där idioten att han svek fel klubb. Vi är världens bästa klubb, med eller utan Gerrard, och det ska vi visa nästa säsong. Titeln i CL var bara första steget på vägen tillbaka till tronen i England. Vi kommer ta hem Premier League under Rafa Benitez och den dagen vi gör det hoppas jag att Gerrard för förbannat dåligt!

Dagens låt: Kristofer Åström - How can you live with yourself, kanske inte svårt att gissa vem den tillägnas.

Stevie G

Idag florerar ett flertal rykten som säger att Steven Gerrard kommer att lämna Liverpool eftersom diskussionerna kring hans nya kontrakt har krånglat. Jag har hört flera orsaker till varför Gerrard är missnöjd, dels att han ska vara missnöjd med sin lön och dels att han är missnöjd över att det hela dragit ut på tiden. Vilket av dessa alternativ det än är tycker jag att Gerrard beter sig som en barnunge. Gerrard är lagkapten i en av världens populäraste klubbar i en stad där han själv är uppvuxen och han har mage att klaga över sådana småsaker. När det gäller hans lön tjänar han just nu 80000 pund i veckan, det är hutlöst mycket pengar och mer än någon idrottsman någonstans är värd, trots det ska det enligt vissa rykten vara så att han vill ha ännu högre lön. Han verkar inte förstå hur jäkla bra han har det, hur många människor som skulle offra allt för att få vara i hans situation. Det finns ingen som kan vara i behov av en löneförhöjning när man tjänar så mycket pengar, ingen. Snacket om att förhandlingarna dragit ut på tiden tycker jag också bara är skitsnack, Gerrard har trots allt två år kvar på sitt kontrakt och att det då inte startat förhandlingar förrän nu tycker jag inte är speciellt konstigt. Det ska tydligen vara så att Gerrard varit intresserad av att diskutera detta direkt efter finalen i CL, men även om han nu inte fick som ville ska det inte behöva vara anledning nog för att byta klubb. Klubbledning ska inte behöva dansa efter hans pipa hela tiden, det är de som bestämmer. Det finns en anledning som jag skulle kunnat godta, och det hade varit om vi tydligt visat att vi inte uppfyller Gerrards fotbollsmässiga ambitioner. Jag har full förståelse för att han vill spela i ett lag som har chans att vinna titlar, men vi visade med besked förra säsongen att det är något vi är mycket kapabla till. Vi vann Champions League, Gerrard kanske inte är medveten om hur otroligt få spelare som får lyfta den bucklan som lagkapten. För honom som dessutom är född och uppvuxen i Liverpool borde det vara en dröm som går i uppfyllelse. Det kan möjligtvis vara så att det är jag som lever i någon slags illussion där det fortfarande existerar ord som klubbkänsla där pengarna inte avgör var man ska spela fotboll och där klubben som fostrat en är där man vill spela. Att bara tänka tanken att lämna oss nu när vi är på uppgång, nu när de nya spännande spelarna börjar komma in, nu när fjolårets värvningar börjar bli varma i kläderna, nu när vi är bäst i Europa, nu när han är gud i staden, nu när är på god väg att bli en legend, nu när Benitez verkligen börjat få ordning på laget, nu när han ska ta steget och bli BÄST, är för mig helt oförklarligt. Det kan inte vara så att sådana skitsaker som det snackas om i media ska vara tillräckligt för att lämna ett lag man verkligen älskar. Det är mycket möjligt att det som pressen skriver är falskt och att Gerrard inom kort kommer skriva på ett nytt kontrakt, men en sak ska han ha klart för sig: Det finns ingen spelare som är större än klubben. Det ska inte finnas några speciella regler för Gerrard och vi ska inte gå över vår lönebudget för att han ska stanna. Den enda anledning till att han ska spela för oss ska vara att han älskar klubben och gör allt för den på planen. Gerrard är en suverän fotbollsspelare, den bäste vi har i klubben och kanske den bäste mittfältaren i hela Europa, men han är trots det bara en del av ett lag, han vinner inga titlar på egen hand. Det var någon på forumet som sammanfattade hela situationen på ett bra sätt:
SKRIV PÅ ELLER DRA ÅT HELVETE!
Benitez bekräftade för övrigt att vi värvat fyra spelare till nästa säsong: Zenden, Gonzales, Reina och en ung spanjor vid namn Barragan. På samma presskonferens sade han återigen att han verkligen vill ha kvar Gerrard i klubben, allt annat är trams. Det verkar som om det är upp till Stevie G om han vill fortsätta vara gud i sin hemstad eller om han vill flytta för att få en fetare lön, men då aldrig vara välkommen hem igen.

Dagens låt: Gerry & the Pacemakers - You´ll never walk alone!

MID och Zenden

Igår var jag i Bollnäs på Carlslundsrocken, det var en rolig kväll men med mestadels ganska tråkig musik. Nio band spelade, varav fem stycken i mina öron lät exakt likadant. Jag har personligen väldigt svårt för den hårdrock som är populär på scenen i Bollnäs. Alla låtar börjar och slutar med ett vrål, mellan vrålen maler man på i samma tempo med låtar som är precis hur långa som helst. Det var två band igår som var roliga att se. Dels punkbandet Planet Trash, de spelade bland annat låten "Hiroshima" som jag gillar, och dels MID. Att se en spelning med MID i Bollnäs måste vara något speciellt för en person som kommer utifrån och inte hört dem någon gång. När de börjar spela är det packat med folk framför scenen och alla i publiken kan sjunga med i alla låtar. Igår ljöd allsången över Carlslund när de spelade låten "Ska vi prata eller dricka", det var en imponerande allsång som jag inte tror att många grupper skulle kunna få fram i Bollnäs, hur stora de än vore. Det speciella med MID är att de alltid får ny publik, jag började lyssna på dem när jag gick i mellanstadiet och redan då hade de en trogen publik. Sedan dess har jag sett dem live flera gånger och varje gång har det tillkommit en ny generation fans som kan alla låtarna, trots att de inte gjort speciellt mycket nytt de senaste 5-6 åren. MID är kult i Bollnäs och så verkar det alltid vara, man blir glad av att höra dem och deras texter finns alltid kvar i minnet. Trots att jag inte hört deras äldre låtar på flera år känner jag igen varje ord i låtar som "Ågren låg breve" och "Rattfylla". Hoppas de spelar nästa år också, en konsert med MID är ALLTID värt att plåga sig igenom en massa mossrockare.
Det verkar som om den holländske landslagsmannen Zenden är klar för Liverpool nästa säsong. Jag tycker det här är en mycket bra värvning, dels för att han kommer gratis och dels för att han är en spelare som bevisat att han kan spela i PL och dessutom kan spela på många positioner på mittfältet. Zenden kommer säkerligen att göra nytta för oss, bredden på vårat mittfält börjar se bra ut nu. Om det skulle bli så att Gonzales, Giannakopoulos och Zenden skriver på ser det riktigt bra ut, men i försvarslinjen och i anfallet krävs det fler namn. Jag skulle gärna se att Kuyt skrev på inom kort, dessutom måste Gerrard förlänga kontraktet.

Dagens låt: Neil Young - Like a hurricane

Rockkväll

Ikväll är det festival som gäller, den största festival som kan upplevas i Bollnäs, nämligen Carlslundsrocken. Som vanligt är det inga stora band som spelar, Lost Patrols spelning för två år sedan var en engångsföreteelse. Ett band som dock ska spela är mina gamla favoriter MID, och i Bollnäs är det en stor spelning. Det kommer med all säkerhet vara väldigt mycket folk och nästan alla kommer att sjunga med i klassiker som "Rattfylla", "Klockan tre" och "Fullt ös, medvetslös". Förutom MID ska band som Planet Trash och Tad Morose spela, det kommer säkert bli en bra kväll med bra musik.
Igår såg jag Sideways här hemma i Svedja. Det var en väldigt bra film, skådespelarna i filmen gör storartade insatser och även om man inte skrattade hela tiden var det en skicklig komedi. Jag förstår att den fått bra kritik, vore konstigt annars. Det var kul att se Thomas Haden Church i rollen som Jack. Han ska spela skurk i nästa Spider-man, det tror jag han kommer att fixa galant. Ska bli intressant att se vem det är han ska spela bara, jag har hört rykten om att det är Sandman, men det är, som sagt, bara rykten än så länge.
Det händer väldigt lite kring Liverpool nu, men i förrgår kom det i alla fall fram starka rykten om att vi ska låna den chilenske yttern Mark Gonzales från Albacete i Spanien. Tyvärr är Gonzales skadad just nu, så det kommer nog ta ett tag innan han är fullt frisk. Detta medför att han inte kommer kunna träna som de andra i laget under försäsongen och det är synd. Jag har ärligt talat inte sett Gonzales spela någon gång, jag är ganska dålig på att följa andra ligor än Premier League eftersom den enligt mig är den överlägset bästa ligan, men jag hoppas att han är den naturlige ytter vi behöver. Idag har vi Riise och Kewell som kan spela på vänsterkanten, Warnock gör sig bättre på vänsterbackn tycker jag. Om Gonzales kommer får Kewell och Riise bra konkurrens om platsen och med tanke på att Kewell är skadad så pass ofta kommer det att behövas.

Dagens låt: MID - Klockan tre