Snart derbydag

Visst, det är match mot Sion på torsdag, men jag tror det är en annan match som Brendan Rodgers funderar mest på under veckan, nämligen helgens derby mot Everton. Med den här inledningen tror jag inte Rodgers har råd med en svag insats på Goodison på söndag, även om det inte är någon poängmässig katastrof är det en match där det inte tillåts snedsteg. Det Rodgers måste lösa den här veckan är att skapa självförtroende i en sargad trupp, om vi kommer in till matchen ängsliga kommer hemmalaget inte ge oss chansen att ta initiativet.
Jag har en stor önskan till den här matchen och det är att laget inte ger samma intryck som mot Manchester United, där det kändes som om spelarna inte förstod hur mycket en vinst betyder för fansen. Jag vill se att spelarna ger allt, spelar tufft, fysiskt och inte bara avvaktar. För att skapa den känslan ser jag två spelare som oerhört viktiga, de två spelarna som varit längst i laget, Skrtel och Lucas. De har flertalet liverpoolderbyn bakom sig nu och borde vara väl medvetna om hur viktigt det är för folket i staden att vinna de här matcherna. Det handlar inte bara om placeringarna i tabellen, det handlar också om att kunna gå rakryggad till jobbet på måndagsmorgonen, om att kunna le lite kaxigt mot kompisarna i skolan och om att kunna vara lite extra självsäker på den lokala puben kommande veckan.
Martin Skrtel måste visa att han förstår det och det måste han visa genom att inte vika ner sig mot Lukaku, vilket han gjort mängder av gånger. På söndag måste han vara starkast, han måste dessutom vara stark på ett schysst sätt. Om han låter Evertons belgiske centertank få övertaget över honom kommer vi få det oerhört tufft, för jag tror inte att det är Sakho som Lukaku kommer att söka upp när de anfaller. Skrtel måste kliva in med kraft och bestämdhet, något vi alla vet att han kan när han har en bra dag, om han kommer fel i matchen, något vi alla också vet att han kan göra, är risken överhängande att den blåa delen av staden kommer att få fira.
Lucas måste också visa att han vet vikten av den här matchen, det måste han göra genom att stänga mittfältet, han måste se till att Barkley inte får husera fritt framför vår backlinje. Han har ställts mot många olika spelare på Evertons mittfält genom åren, men han har i stort sett alltid haft en Steven Gerrard bredvid sig, som säkerligen påmint honom om vikten av att vinna derbyt. Han har under många år dessutom haft Jamie Carragher i ryggen, som säkerligen också påmint honom om hur viktig den här matchen är. Nu är ingen av dem kvar i laget. Nu är det upp till Lucas att förmedla de här orden och den här känslan till de andra spelarna på planen. Jag vill se en fysisk, men smart Lucas. Ibland kan vår defensive brasse ha en tendens att dra på sig kort lite för tidigt och sedan bli en aning passiv i sitt spel, om det inträffar på söndag kommer Barkley kunna få lite för mycket utrymme och får han det är risken stor att det är den blåa delen av staden som får fira.
Viktigast är dock att Brendan Rodgers förstår hur viktig den här matchen är och att det syns på planen att han förmedlat det till sina spelare, det räcker inte med att han säger det i intervjuerna innan matchen, det ska synas i spelarnas blick när matchen drar igång och det ska synas i varje närkamp. Om inte Rodgers får spelarna att förstå allvaret är risken stor att den blåa delen av staden får fira och i och med det är risken också stor för Rodgers att hans arbetsgivare ser sig om efter nya alternativ.

3-4-3 igen

Det är svårt att tända till för en gruppspelsmatch i Europa League, jag tror vi alla kände att det var tidigare i veckan vi skulle visat upp oss för resten av Europa. Som tur var fanns det några intressanta saker att titta på i matchen mot Bordeaux på torsdagskvällen, nygammal formation, ungdomar i startelvan och Origi från start i anfallspositionen var några exempel. Formationen gav dock ingen förbättring i spelet, ungdomarna visade att de kan bli bra spelare med tiden, men också att de ännu inte är där och Origi visade att han har en bit till Bentekes nivå, även om hans roll var svår, måste han kunna uträtta mer än han gjorde.
Ett svar fick vi dock i matchen och det var från Mamadou Sakho. Hans insats var kanske inget man hetsat upp sig över en vanlig säsong, det var på intet sätt så att han dominerade, men när man fått se Dejan Lovrens prestationer de senaste veckorna var det en fröjd att få in Sakho i laget. Hans uppspel var trygga och rejäla, han verkar mer bekväm med bollen än Lovren gjort den senaste tiden. Det är såklart svårt att dra allt för stora slutsatser av en enda insats i Europa mot ett lag som inte höll någon högre nivå, men med tanke på hur svajiga vi varit i ligan de senaste matcherna vore det väldigt konstigt om Rodgers inte såg Sakho som ett startalternativ till helgen.
Det här med att sätta en backlinje verkar vara en svårlöst uppgift för Rodgers, efter några matcher med fyrbackslinje var det igår dags för en trebackslinje igen. Det är oroande att vi fortfarande inte bestämt oss för hur vi ska formera oss, även om bra lag ska kunna variera sig i sin uppställning är det få lag i Europa som blandat så mycket som vi gjort de senaste åren. Jag är personligen inget större fan av trebackslinjen, trots bristen av en stabil vänsterback känns fyrbackslinjen klart bättre. Det kan vara så att Rodgers letar på fel ställe när han ska sätta försvarsspelet, de flesta välfungerande backlinjerna runt om i Europa har en skicklig defensiv mittfältare framför sig, en roll som vi inte prioriterat. En städgumma som samlar upp bollar på mitten, täcker av ytor och hindrar motståndarna från att komma i fart mot backlinjen. Lucas gjorde en fin insats som defensiv mittfältare mot Arsenal, mot United hade han det lite svårare. Kanske är det så att han inte håller som ordinarie längre, hans skador har tagit bort en del av snabbheten, men hans roll behövs. I dagsläget är Lucas vår bästa defensiva mittfältare, Emre Can är oprövad, även om han kanske kan bli rätt man med tiden. Det som är lite oroande är att Rodgers inte verkar se den här rollen som speciellt viktig, något annat sätt kan jag inte tolka det när han var nära att släppa Lucas sent i fönstret. I stället för att vända och vrida på backlinjen borde vår tränare säkra upp framför dem, det skulle göra dem tryggare och skulle kanske innebära att vi får en tryggare speluppbyggnad.
Gårdagens formation innebar också att vi hade tre man i offensiven, precis som vanligt blev det mest så att Origi sprang runt isolerad på topp. Inte heller i anfallet har det här med tre man varit gångbart, eftersom det i regel innebär långa avstånd mellan spelarna och väldigt få målchanser.
Vår bästa period under Rodgers spelade vi med fyra man i försvaret, med en defensiv mittfältare framför och med två anfallare på topp, för mig är det en gåta att vi inte använder oss av den formationen längre.

Vad vill LFC 2015?

Det brukar alltid vara en glödhet kamp, alltid ser man någon spelare som är lite för taggad, väldigt ofta tvingas domarna ge ut ett tidigt gult kort för att lugna spelarna på planen, röda kort brukar vara mer regel än undantag. Manchester United mot Liverpool brukar koka, både på planen och på läktaren. Var det någon som kände av hettan igår? Om ni gjorde det är det antagligen fel på ventilationen där ni såg matchen. Ett par minuter in kändes det som vilken match som helst, de närkamper man väntat sig förbyttes mot felpass från båda lagen. En halvlek i en match mot våra rivaler brukar vanligtvis flyga fram, igår kändes det som om det var bromsolja i matchklockan. Det går egentligen inte att fundera kring vad som gick rätt och vad som gick fel, för det känns väldigt oklart kring hur vi hade tänkt oss att den här matchen skulle se ut.
I inledningen försvarade vi oss okej, i andra halvlek var det tillbaka till gamla synder. Offensiven existerade inte i någon av halvlekarna. Efter fem spelade matcher har vi gjort tre mål, ett som borde varit avblåst för offside och två drömmål. Det smärtar verkligen att se hur uddlösa vi är framåt, inte bara för att matcherna känns förlorade i samma stund som vi släpper in ett mål, utan också för att det är precis samma problem som varit under hela Rodgers tid i Liverpool, nämligen att när vi spelar med en central, ensam anfallare blir denne helt isolerad. Det var exakt samma sak de gånger Rickie Lambert spelade i fjol, det var exakt samma sak när Mario Balotelli spelade i fjol, det enda möjliga passningsalternativet är att knacka tillbaka bollen till väntande mittfältare.
Christian Benteke må vara en skicklig targetspelare och vinner det mesta i luften, men när han får stå så ensam som han gjort i alla våra matcher i år är det inget som hjälper oss. När jag såg startelvan igår blev jag mycket nöjd, med Ings från start hade vi äntligen två anfallare på planen och det, trodde jag, skulle betyda att vi återgick till den diamantformation som var så lyckad under vår titelkamp härom året. Så blev icke fallet. I stället satte vi en van anfallare som yttermittfältare, på den andra kanten satte vi en stjärnvärvning, en dyr brasse, vars bästa position är centralt. Två offensiva hot sattes alltså i ovana positioner och presterade långt under förväntan. Det känns otroligt konstigt att man investerar så mycket pengar i en spelare som Roberto Firmino och sedan inte utnyttjar hans styrkor, de enda gångerna han märktes var när han lyckades bryta eller vinna boll, offensivt var han aldrig delaktig. Om ni nu tänkt spela med tydliga kantspelare i vårt spelsystem, varför har vi då i sommar främst värvat centrala spelare? Det är långt ifrån den enda fråga som väcks kring laget. När Sturridge kommer tillbaka, är det då till en position liknande den som Ings hade igår? Om vi inte litar på Moreno som vänsterback, är det då klokt att värva in en oprövad, ung mittback och spela honom ur position? Givetvis kommer det att uppstå situationer som igår, när United fick straff. Om vi tänkt oss att spela med ett defensivt ankare på mittfältet, varför försökte vi då göra oss av med det enda alternativet på positionen, en nu ordinarie Lucas? Om vår tanke var att ligga på försvar och bevaka första timmen, varför spelade vi då med två offensiva, ovana spelare på ytterkanterna? Hade det då inte varit bättre att starta t.ex Ibe och Moreno, för att sedan byta in offensiv kraft mot slutet? Hur jag än försöker kan jag inte se några linjer i varken vårt spel eller vårt lag. Jag trodde vårt avvaktande spel i premiären mot Stoke berodde på nerver och rädsla att förlora, men när det ser likadant ut efter fem omgångar börjar jag bli orolig. Det finns mycket fotbollskunnande i vår trupp, men känslan av att de inte vet vad de ska göra på planen blir bara starkare och starkare. Vi pressar en och en, inte tillsammans. Passningsspelet visar tydligt att vi inte vet var vi har varandra, de där ryggmärgspassningarna förekommer nästan inte alls och när de väl kommer går de fel. I stället för att frågetecknen rätas ut, bildas fler. Jag har sagt att jag ska ge Rodgers till jul innan jag börjar ropa efter ersättare, men om det fortsätter så här kan vi vara borta från CL till jul och jag tror Phillipe Coutinho är ganska sugen på att spela i den prestigefyllda turneringen. Jag kände hopp efter tre omgångar, då vi plockat poäng trots knackigt spel, men när vi två matcher senare inte ens visar tendenser till att få till ett eget spel är det dags att börja bli orolig. Vad vill Liverpool 2015? Vad ska vara våra kännetecken? Hur ska vi spela?