Ytterligare en stabil seger och Klopps mannar börjar knacka på dörren till CL-platserna och den absoluta toppstriden, i alla fall striden bakom ett relativt överlägset Manchester City. En av segerorganisatörerna under gårdagen var sommarens stora transfersuccé, för nog kan vi slå fast att han var en sådan Mohammed Salah? Att det var en bra spelare som kom till klubben var de flesta överens om, men att han skulle vara så här bra hade i alla fall inte jag väntat mig.

Förra säsongen pratades det mycket om hur bra Sadio Mané var, hur bra han kom i laget och vilken dimension han tillförde i vårt anfallsspel. Klopps öga för att värva offensiva spelare som passade in i hur han ville spela visade sig verkligen den sommaren. Manés skada gjorde det dock klart för oss att vi behövde fler med hans speed i truppen, vi blev statiska när vi mötte lag som spelade lågt och kom alldeles för sällan till målchanser. Den här sommaren var Klopp snabbt ute på marknaden och hittade en spelare som skulle komplettera Mané, som kunde tillföra samma snabbhet och vara ett offensivt hot. I stället för att värva in en renodlad central anfallare gick vi efter Mohammed Salah, en snabb kantspelare från Roma. För mig som inte ser italiensk fotboll var han främst spelaren vi missade under Brendan Rodgers, spelaren som Chelsea snodd, bänkade och skickade vidare. Idag har han blivit något helt annat.

Nog måste det svida lite ögonen på Chelsea när de ser De Bruyne dominera i City, Lukaku producera i United och Salah nu gå upp i skytteligaledning under sin första säsong hos oss. De må ha haft ett öga för talanger, men få ut det bästa av dem verkar de inte riktigt vara lika bra på. Vi kan inte annat än att tacka Chelsea för att de släppte iväg Salah till Roma, så att han senare kunde komma till oss, för vilken spelare han visat sig vara under inledningen av säsongen. Han lyser av självförtroende, vågar ta avslut och vågar utmana. Konstigt vore det såklart annars, han har nyligen skjutit sitt fotbollstokiga hemland till världsmästerskapen och håller nu på att erövra Premier League. Inledningsvis kunde han få, befogad, kritik för att han missade lite för många målchanser, men en spelare som kommer till så många målchanser kommer till slut att göra mål. Samma tendens fanns igår, den första chansen Salah fick blev ett snett volleyavslut i bra läge, men när den andra chansen kom fick vi se ett magiskt avslut med den där vänsterfoten som vi redan lärt oss att uppskatta. 

Även om vi mötte ett svagt Southampton igår var det den typ av match som vi ofta haft svårt att vinna tidigare, säkra hemmavinster mot lag vi ska slå är inte något vi varit bortskämda med de senaste åren, tvärtom har snedstegen i de här matcherna varit alldeles för många. Det går inte att överskatta Salahs betydelse i gårdagens storseger, då han visade på vilka två sätt man kan göra mål mot lag som främst vill försvara. Ett distansskott och en smart löpning in bakom backlinjen, precis så som man skapar målchanser. Det ska sägas att Southampton verkligen inte parkerade bussen, vid det första målet gav man oss snarare chansen tillbaka, efter en ganska misslyckad hörna. Men trion vi har där framme nu kommer säkerligen att hjälpa oss att dyrka upp många försvar den här säsongen, om de nu bara får fortsätta vara friska och spela tillsammans. Mané, Firmino och Salah kompletterar varandra oerhört bra, vi får verkligen inte glömma bort Firminos roll i det här anfallsspelet. Många gånger inför säsongen hörde jag det pratas om att vi behövde få in en anfallare som gör mål, andemeningen i det var att Firmino behövde ersättas. Vårt hårt arbetande brasse kommer kanske aldrig att vinna någon skytteliga, men hans jobb ger i stället lekkamraterna runt honom möjligheten att göra det. Bollvinsten innan det första målet igår är bara ett exempel på hur viktig han är för oss. Salah kommer att få de flesta rubrikerna, Coutinho kommer att utmålas som vår störste stjärna, men för att de ska kunna glänsa behövs Roberto Firmino.

Vänsterbacksfrågan har varit omdebatterad i Liverpool länge, mängder av spelare har provat på den under det senaste årtiondet, utan att någon av dem lyckats imponera. Inför den här säsongen var det här ett lika stort frågetecken som vanligt, men en sak som åtminstone jag kände mig säker på innan försäsongen drog igång var att det inte skulle vara Alberto Moreno som tog platsen längst ut till vänster i backlinjen.

Under förra säsongen experimenterade Klopp med James Milner som vänsterback, ett test som slog relativt väl ut. Vår mångsidige engelsman gör sällan en dålig match och det var något han höll i även när han spelade i backlinjen, han stod för en stabil defensiv och höll sig oftast i rätt position. En sak som dock blev tydligt var att anfallen stannade upp av att Milner hade en tendens att alltid vända in i planen och använda sin högerfot, han hade inte heller den rätta speeden för att kunna vara med i offensiven. De gånger han inte kunde spela valde Klopp att flytta över Clyne till vänsterbacksplatsen, trots att det i truppen fanns en naturlig vänsterback. Vår ende naturliga vänsterback, Alberto Moreno, kom inte upp i mer än 295 minuters speltid i ligan under förra säsongen och många av de minuterna kom när han fick hoppa in som vänsterspringare och offensiv joker.

I somras värvade vi in Andy Robertson från Hull, efter en inkörningsperiod gjorde han ligadebut mot Crystal Palace och imponerade med sin träffsäkra vänsterfot. Att han skulle ta över som ordinarie val i startelvan kändes mest som en tidsfråga, men det har än så länge bara blivit en match till, 1-1-mötet med Burnley, för skotten. Anledningen till det är det förtroende som Klopp givit till Alberto Moreno. Efter en säsong i frysboxen har spanjoren kommit ut som en ny spelare och nu när det är landslagsuppehåll har han givits chansen att visa upp sig för den spanske förbundskaptenen. Att han skulle vara en del av ett av världens bästa landslag kändes, milt uttryckt, avlägset under förra säsongen. Det är en välförtjänt chans han fått Moreno, för det är en imponerande uppryckning han gjort under de senaste månaderna. Han har startat i alla ligamatcher utom två och i alla matcher har det blivit 90 minuter.

Redan på försäsongen började lovorden kring Morenos insatser att komma, personligen tyckte jag då att man fortfarande kunde se hur hans placeringsförmåga svajade och det var några offsidefällor som han inte riktigt hängde med i, men visst kunde man se en utveckling. När ligasäsongen inleddes på Vicarage Road stod spanjoren längst ut till vänster i backlinjen, där har han stått kvar och han har gjort med bestämdhet. I ett ojämnt försvar är det faktiskt Moreno som varit den som stått ut som mest stabil, jag inte minnas några misstag som lett till baklängesmål, jag kan inte heller minnas att vi fått se speciellt många av hans tidigare patenterade vansinnessatsningar i efter straffområde, vi har i stället fått se en vänsterback som blivit klokare och som verkar spela med ett större självförtroende. Ett av de stora problem Moreno haft tidigare har varit att han tagit felbeslut i och kring eget straffområde, ofta genom att gå in hårt och vårdslöst i situationer där det inte alls krävts, att han inte dragit på sig fler straffar genom åren är mer tur än skicklighet. I år är det en mer följsam Moreno vi fått se och jag kan inte tänka mig annat än att det är något han jobbat på under sin tid vid sidan av planen.

Nu är dock Moreno i en sits där vi fans antagligen inte kommer att acceptera några snedsteg, det spelar ingen roll hur trygg han varit under inledningen av säsongen, om han skulle begå ett försvarsmisstag skulle vi snabbt kastas tillbaka till hur det var för två år sedan. En sak vi dock vet numera är att Klopp har ett annat förtroende för spelarna än vi fans har, han har givit Moreno en chans och när spanjoren tagit den kommer han säkerligen att tillåtas begå misstag utan att han omgående förlorar den. Personligen känner jag inte att jag litar på Moreno som vänsterback än, men jag vet anledningen till det är hur han spelade för två år sedan, för det han visat upp i år finns det inga anledningar att ifrågasätta. Han har inte på något sätt varit en av våra bästa spelare, men han har varit en av våra jämnaste spelare och den i backlinjen som faktiskt varit den mest stabile. Är Alberto Moreno rätt spelare för vänsterbacksplatsen de kommande åren? Det är jag fortfarande tveksam till, men i dagsläget känner jag mig trygg med att ha honom i startelvan och det är en stor förändring mot hur det varit tidigare.

Igår landade nyheterna om hoten mot Dejan Lovren, hur någon via hans instagram skrivit hotfullt om både honom och hans familj. Det här är såklart något som ska fördömas, vidrigheten i att ge sig på personen och familjefadern Dejan Lovren för hans insats på fotbollsplanen är så osmakligt att det knappt går att sätta ord på. Jag skulle gissa att det här inte är något unikt i fotbollsvärlden, det är säkert inte heller första gången som Lovren möts av hot och glåpord. Men, handen på hjärtat, är det någon som egentligen är förvånad?

När Dejan Lovren gick upp för att nicka undan bollen mot Spurs, men missade totalt, fylldes åtminstone mitt twitterflöde med missnöje. De flesta ondgjorde sig över hans misstag och det faktum att han fortfarande har en plats i Liverpools startelva, dvs kritik kopplat till hans fotbollsinsats. Men bland all den här kritiken fanns också könsorden, inläggen där man kallade vår kroatiske mittback för ord som inte lämpar sig i text. Supportrar som stoltserar med att skriva YNWA kastar samtidigt ur sig kommentarer om vår spelare som i allra högsta grad visar att om du inte presterar går du inte bara ensam, du får också räkna med att bli bespottad. Efter matchen plockade Lovren bort sin klubbtillhörighet på sociala medier, min gissning är att det inte berodde på att han fick för mycket stöttning där, snarare berodde det på att det idag finns ett klimat där det är okej att kalla spelarna för i stort sett vad som helst. Steget från att kalla någon för ett könsord till att skriva något hotfullt är kanske långt, men när gränserna tänjs är det inte långt borta att de klivs över.

Det är såklart ofrånkomligt att man som fotbollsspelare, och människa, påverkas av såna här saker. Visst ska man som spelare kunna räkna med kritik, hårda ord om insatserna på planen får idag ses som en del av jobbet. Men om man, som i Lovrens fall, vet att en dålig insats leder till glåpord och till och med hot, hur ska man då kunna uppträda avslappnat på fotbollsplanen? Kanske vill man göra något lite extra, för att visa att man är bra. Kanske spänner man sig, blir nervös, och därigenom kommer fel in i situationer. Oavsett är det inte bra för spelaren, det är inte heller bra för laget. Nu är det kanske så att Dejan Lovren helt enkelt inte är tillräckligt bra för att spela i Liverpool, det bästa för laget vore antagligen att vi värvade in en ersättare till honom, men är det något som Lovren själv ska få lida för? Han ska, precis som de andra, ha kritik när han är dålig. Han får, precis som de andra, räkna med ett ganska hårt klimat när saker skrivs i affekt på nätet, där kan han ju faktiskt välja att inte läsa. Men om vi supportrar ser det som okej att skriva könsord om våra egna spelare, spelare som, oavsett vad man tycker om deras prestation, faktiskt gör sitt bästa för att laget i våra hjärtan ska vinna, då är inte steget så långt till att skriva det till honom.

Jag tycker att vi fans behöver bli bättre, vi behöver bli bättre på att stötta våra spelare och vårt lag. Vi behöver bli bättre på att säga ifrån när supportrar kring oss kliver över gränser för vad som är rätt. Annars är vi i förlängningen med och bidrar till ett klimat där hot av den typ som Lovren fått utstå blir vanligare, för jag tror inte att den som skrivit det här är någon galning, jag tror snarare att det är en arg supporter som klivit över nästa gräns. Vi ska såklart få skriva att spela är dåliga, att de inte ska vara med i startelvan. Deras aktioner på planen ska kritiseras, ge dem beröm när de förtjänar det, klaga på dem när de förtjänar det. Men någonstans måste det finnas en gräns för vad som är okej att skriva om en fotbollsspelare, om en människa, och jag kan tycka att om man skriver om spelare som könsord eller prostituerade så har man passerat den gränsen. Vill vi att spelarna ska vara öppna, finnas på sociala medier, vill vi att Klopp ska vara ärlig, då måste vi också visa en viss respekt. Det är ju klart att Klopp inte vill kritisera sina spelare inför oss, när han vet vilka följder det kan få. Han har aldrig markerat så tydligt mot en spelare, som han gjorde mot Lovren när vi mötte Spurs, som av en händelse var det efter den matchen som hoten mot honom kom.

Lovren har länge varit i en sits där kritiken mot honom ofta blir starkare än mot andra spelare, missar han att ställa offside är det mycket värre än om en annan spelare gör det. Den här rollen har han satt sig själv i, hans inledning hos oss var så pass svag att den relativt stabila period han hade därefter bara var ett misstag från att glömmas bort. I sommar ville alla ha in en ersättare för honom, jag skulle gissa att det här var något man berättade för honom i sociala medier också. Kanske är det en anledning till att Lovren sett mer svajig ut än på länge. Kanske är hans ryggproblem en anledning till att han presterat undermåligt? Oavsett anledning till hans svaga spel blir han inte hjälpt av att hånas varje gång han sätter en fot fel. Så länge han är en del av klubben är det bästa för både honom och för oss att vi visar honom respekt.