Tack youtube

Var bara tvungen att länka till några videor jag hittade på youtube idag. Det är väldigt roligt att sitta och leta musikvideor på youtube, man kan hitta många höjdare och det gjorde jag idag. Klicka på länkarna nedan så får ni bevis:

Radiohead-Creep

Saybia-The second you sleep

Minor Majority-Supergirl

Laleh-Vi som bestämmer

Echo & the Bunnymen-Killing moon

Muse-Unintended

Som sagt, man kan verkligen hitta bra saker på youtube.

Dagens låt 2: Muse - Unintended

Grattis Gud!

30 oktober är en dag som jag alltid noterar i almanackan, det är nämligen Diego Armando Maradonas födelsedag. Maradona är den störste och givetvis ska hans födelsedag firas. Idag blir Gud 46 år och det är ett tag sedan han stod på topp, men han skapar fortfarande rubriker och han har fortfarande stor makt. Han är den enda idrottsman som jag vet om som är så populär att hans fans startat en egen religion och jag förstår dem. Maradona visade de fattiga att det finns en väg bort från misären, Maradona gav ett helt land hopp om framgång och succé.
Det kommer aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, att komma någon som Maradona igen.

Dagens låt: Minor Majority - Supergirl

Hur väljer man en?

Idag på eftermiddagen har jag roat mig med att sätta ihop en blandskiva, det är alltid lika roligt. Man lär sig oerhört mycket av blandskivor och det kan ofta vara inkörsporten till ny musik. Jag har upptäckt många av mina favoriter via den här typen av skivor, exempelvis Bonnie Prince Billy, Bright Eyes och Stina Nordenstam. I torsdags fick jag en blandskiva och nu var det dags att återgällda den. Eftersom mottagaren av skivan tyckte att Bonnie Prince Billy lät som självmordsmusik fick jag välja bort några av de låtar som jag alltid brukar ha med, de allra lugnaste låtarna i min samling fick finna sig i att bli utelämnade den här gången. Det svåraste med att göra blandskivor är att välja ut vilken Weeping Willows-låt och vilken Morrissey-låt som ska få vara med. Det finns egentligen tre alternativ att utgå ifrån:
1. Min egen favoritlåt med grupperna. Det gick bort den här gången eftersom de låtarna är väldigt lugna och deppiga.
2. Den mest kända låten. Det brukar vara ett säkert kort eftersom de mest kända låtarna ofta är de låtarna som är mest lättlyssnade.
3. Man tar en låt som man tror passar lyssnaren. Det här alternativet valde jag den här gången, eftersom jag vet vilken typ av musik mottagaren lyssnar på kunde jag utifrån det välja låtar som jag tror ska passa.
Att välja ut enbart en låt med mina stora favoriter är verkligen hur svårt som helst och hur jag än jag gör så känner jag att det borde varit fler låtar med. Egentligen skulle jag vilja med November spawned a monster, I know it´s over, Life is a pigsty, Speedway, Jack the Ripper, Last night I dreamt that somebody loved me och alla andra klassiker också, men då skulle det bli en ganska enformig blandskiva.
Jag är rätt nöjd med resultatet, blandskivan blev bra och jag lyckades hålla den mesta deppmusiken borta från samlingen.
Ikväll ska jag iväg till Olis och se X-men 3 på hans enorma tv, det är troligen bättre kvalitet på den än på den usla skärmen man hade på Royal när jag såg filmen på bio. Vi har hemma hos Olis och Karin igår också, det var nämligen 25-årskalas. Vi hade riktigt trevligt och jag tänkte passa på att slänga in en bild från kalaset. De som är med på bilden är från vänster: Gorbatjov, Olis och jag.



Dagens låt: Bright Eyes - Perfect sonnet(makalös låt)

Snö

Igår började det att komma på allvar, när vi gick hem i natt var det faktiskt vitt på vissa bilar. Jag är absolut inget fan av snö, det får gärna vara vitt på julafton, men annars ser jag helst att det är barmark ute.
Vintertid är jag en innemänniska. Jag åker aldrig skridskor och jag åker aldrig skidor. De senaste tio åren har jag bara åkt skridskor en gång, det var under en rinkbandymatch i vintras mellan lärare och elever. Jag hade tänkt komma undan då också, jag har inga skridskor och det är inte helt enkelt att hitta några i min storlek. Tyvärr lyckades man leta fram ett par åt mig och då var jag tvungen att ställa upp. Skidor har jag nog inte åkt sen jag gick i sjuan, då var det obligatoriskt på gympan. Jag har skidåkarblod i släkten, men jag har fått lika mycket av det som jag fått av det konstnärsblod som också finns i släkten, nämligen inget alls. När jag var liten brukade pappa få knuffa mig uppför backarna, annars tog jag helt enkelt av mig skidorna och gick. Slalom har jag knappt åkt, trots att jag är uppvuxen bara någon kilometer från en slalombacke. Det var en vinter som två kompisar drog med mig för att åka. De tyckte ganska snabbt att det var trist att åka runt med mig i barnbacken, så de lurade med mig upp de svårare backarna. Det gick helt okej till att börja med, men det hela slutade med en krock. Eftersom jag inte hade lärt mig att stanna råkade jag köra ihop med min kompis som väntade på mig nedanför en av backarna, då insåg både han och jag att det här med slalom inte var min grej.
Vintern är alltså ingen uteårstid för mig, i stället har jag spenderat 12-13 vintrar i sporthallar runt om i Sverige. Pingis är en perfekt vintersport, när det är kallt och oväder ute är det perfekt att gå in och sätta sig i en varm sporthall. Bandyspelarna får pyllsa på sig sina underställ och vintervantar, jag byter om till shorts och t-shirt. Jag gillar inte att frysa och det slipper man om man spelar pingis. Enda gången jag kan ta att det är kallt är när jag går på bandy, då hör kylan till och en bandymatch där jag inte blir kall om tårna är ingen riktig bandymatch. Trots allt mitt gnäll om snö och kyla så gillar jag vintern. Det är en mysig årstid, åtminstone om man kan sitta inne och betrakta den.

Dagens låt: No Doubt - Sunday morning

Veckans lista v.43

1. Diego Maradona - Nu börjar Gud bli aktuell igen, tydligen ska den mindre framgångsrika fotbollsnationen Honduras hört sig för med honom om hans intresse att ta över som förbundskapten för landets lag. En sak är säker, om Maradona tar över Honduras kommer jag att börja följa deras resultat ingående. Maradona har kanske ingen lysande tränarkarriär bakom sig, men han är störst i fotbollsvärlden och att få honom tillbaka in i världsfotbollen vore stort. Jag satt idag på förmiddagen och tittade på klipp från hans egen talkshow. Det var jätteroligt att se honom sitta i soffan och prata med olika kändisar, det negativa var att allt var på spanska. Jag kan inte ett ord spanska, så det gav mig inte speciellt mycket att lyssna på intervjuerna. Trots att jag inte fattade ett jota av vad de sa fick de här klippen mig på gott humör. Maradona har alltid den effekten på mig, så fort jag ser honom på gott humör i något sammanghang så blir även jag på gott humör. Maradona har fått ta så mycket skit genom åren, mycket mer än han gjort sig förtjänt av. Nu verkar han vara tillbaka på fötter igen och det tycker jag är förbannat roligt.

2. Nikola Sarcevic - Som jag har klagat på musiklivet i Gävle. Cityfesten var en orgie i skitmusik och de spelningar som varit i stan de senaste månaderna är itne heller något som imponerat. Visst, Marit Bergman är bra och den spelningen hade jag nog sett om inte annat kommit upp, men annars har det varit väldigt tunt med konserter. Det har varit ganska knackigt här i Gävle sedan jag flyttade hit, men det brukar åtminstone vara två bra konserter varje år, det här året har det sett mörkt ut länge. Eftersom det inte blev någon Arvikafestival för första gången på fem så ligger jag lite efter i konsertantal i år. Det är en av anledningarna till att jag blev väldigt glad när jag såg affischer med Nikola Sarcevics bild på stan idag. Sarcevic är mest känd som sångare i Millen Collin, men jag tycker bättre om hans solomaterial. Hans förra skiva var en mycket positiv överraskning, med guldkorn som "You make my world go around" och "Lovetrap". Lite smådeppig singer-songwritermusik, klart i min smak. Jag skulle ha sett honom tillsammans med resten av Millen Collin i Umeå för två år sedan, men min skadade fot gjorde då att jag åkte hem tidigare. Nu får jag i stället chansen att se honom solo här i Gävle, mycket positivt. Priset för spelningen här skulle tydligen vara 60 kr. 60 kr är fanimej gratis när det handlar om en konsert med en skicklig artist. Alla som bor inom rimligt avstånd till Musikhuset i Gävle borde hänga på dörren om två veckor, då är det dags.

3. Andreas Dackell - Min barndomsidol gör mycket bra ifrån sig i elitserien nu. Hans spel i boxplay är så bra att till och med skvallerpressen har börjat skriva om hans insatser med en man mindre på isen. Dackell blev min idol när han avgjorde SM-finalen till Brynäs fördel 1993, så det var ett tag sen nu. Jag har aldrig varit speciellt hockeyintresserad och Dackell är nog den enda idol jag haft inom den sporten, därför är det extra roligt att det går bra för honom nu. Jag ska nog försöka pallra mig bort till Halstablettshallen några gånger till i år, att se en Dackell i form kan vara värt lite pengar.

4. Sacha Baron Cohen - Jag tror jag har sett en minut av det jobb han gjort som Borat, men det är inte anledningen till att Cohen är med på listan. Anledningen till att han är med är inte heller hans karaktär Ali G, som jag hade jäkligt svårt för tills jag såg intervjun med Beckhams. Anledningen till att Cohen är med på veckans lista är att han i en intervju hånade Mel Gibson och dennes idiotiska kommentarer om judar. Det är bra att känsidar överallt går ut och visar vad de tycker om den skit som Gibson kläckt ur sig. Cohen visar vad han tycker och det ger honom en plats på listan.

5. John Johnston - Johnston är mannen som grundade Lagavulin Distillery, där görs väldigt god whisky. Idag köpte jag på mig min första Lagavulin och det är inget jag ångrar, trots att den kostade en hel del. Väldigt rökig och en liten gnutta kärsmak, precis i min smak. Den här whiskyn kommer jag att dra ut på, den är riktigt fin. Någon gång i framtiden ska jag se till att gå en kurs i whisky så att jag lär mig mer om smaker, lagring och grejer. Jag, RajRaj, Jeltsin och några till hara tidigare pratat om att köpa in oss på en tunna i Mackmyra, då gäller det att ha koll. Nu har jag i alla fall så pass bra koll att jag vet att Lagavulins 16-åriga är mycket god.

Dagens låt: Nikola Sarcevic - Goodbye I die

Jag i shuffle

Jag hörde om det här testet av syrran förra helgen och nu såg jag det hos Jack the Ripper, tänkte att det var dags för mig att testa det också. Reglerna är:

1. Sätt musikspelaren på shuffle.
2. Tryck nästa för varje låt.
3. Använd låttiteln som kommer fram som svar på frågan, även om det inte passar in.

Vissa av svaren jag fick säger inte så mycket, men så här blev det i alla fall:

Will it be ok?
Three-minute convert(Isolation Years)

How are you feeling today?
She has no time(Keane)

How do your friends see you?
Boof(Silverbullit)

Will you get married?
At the rapids(Christian Kjellvander)

What is your best friend’s theme song?
Open those eyes(Isolation Years)

What is the story of your life?
Love will tear us apart(Joy Division)

What was high school like?
Tropical hot dog night(Freddie Wadling)

How can you get ahead in life?
Oh yeah(Ash)

What is the best thing about your friends?
We hate it when our friends become succesfull(Morrissey)

What is today going to be like?
Wild Flowers(Ryan Adams)

What is in store for this weekend?
Elephant(A Camp)

What song describes you?
I am the resurrection(Stone Roses)

To describe your grandparents?
Take this lying down(The Lucksmiths)

How is your life going?
You take my breath away(The Kinfe)

What song will they play at your funeral?
My hometown(Whiskeytown)

How does the world see you?
Human behaviour(Björk)

Will you have a happy life?
I figuered out(The Cardigans)

What do your friends really think of you?
New deal(Songs of soil)

Do people secretly lust after you?
Apache(The Shadows)

How can I make myself happy?
Tricklin(Tindersticks)

What should you do with your life?
NYC(Interpol)

Will you ever have children?
Long lost penpal(Hello saferide)

Vissa svar är, som sagt, ganska svårtolkade, men att få Joy Divisions klassiker på "story of my life" verkar inte direkt upplyftande.
På tal om musik så ska jag knåpa ihop en blandskiva idag, det är alltid lika roligt. Man lär sig mycket av att byta blandskivor med varandra. Skivan jag fick innehöll en hel del intressant musik, nu är det upp till mig att betala tillbaka.

Dagens låt: James - Sometimes

Gamla bilder

Det finns en del positiva saker med att en hårddisk går sönder, det är inte många saker men det är en del. En sak som var lite positiv var att jag, nu när jag var tvungen att rensa, satte mig och tittade igenom alla gamla bilder som jag har på datorn. Jag hittade gamla bilder från Arvikafestivalen, måste varit 2004, jag hittade gamla bilder från Weeping Willows-spelningar, jag hittade gamla bilder från UH-båten och jag hittade ganska roliga bilder från Halloween 2003. En bild från Halloween täntke jag bjuda på här. Vi hade slagit på stort det här året och verkligen klätt ut oss. Jag ska föreställa Dracula och Den Gamle Franken är en skrämmande variant av Jason från Fredagen den trettonde.







Dagens låt: Traste Lindéns Kvintett - Vad skulle man ha gjort?

Höstlov

Idag var det sista dagen på jobbet innan höstlovet, mycket populärt bland eleverna kan jag säga. När jag gick i skolan brukade jag undra vad alla lärare gör på loven, nu vet jag svaret: De jobbar. Jag gick länge och trodde att höstlovet var en ledig vecka för mig, men så är det inte riktigt. Det blir till att planera och förbereda arbetsområden och i ärlighetens namn kan det nog behövas, är man rookie så är man.
Nu har jag i alla fall helg och det är skönt att vara tillbaka hemma i lägenheten. Precis som vanligt när jag kommer hem så är det fullt med tidningar på dörrmattan, det är inte speciellt givande att ha morgontidning när man inte bor hemma under veckorna, men på helgerna är det trevligt.
Ikväll blir det film och whisky med Den Gamle Franken och Gorbatjov, inte helt fel att inleda helgen med det. Förra helgen var det massvis med bra filmer på tv, men den här helgen är det ganska dött. Det är ingen Lost in translation, ingen Ingenmansland och ingen Hero, då blir det videohallen som ges.
Det var löningsdag idag, så i morgon ska jag ner och leta upp en ny spännande whiskysort. Jag har tittat ut en en 15-årig Lagavulin, det lutar åt att det blir den.
Jag måste nog köpa mig ett par nya jeans också, köpte ett par rätt dyra för någon månad sen, men de använder jag inte på jobbet. Det börjar bli dåligt med jobbyxor sedan jag råkade sätta foten i ett av de små hål som fanns på ett av knäna på mina nudiejeans. Det gäller att passa på att handla medans lönen är färsk och bilen hel, så i morgon blir det en shoppingrunda. Gorbatjov är också nyavlönad, så vi peppa varandra till lite nya inköp.
Födelsedag för Olis i morgon också, han blir ett kvartssekel gammal och det låter väldigt mycket. När jag blir ett kvartssekel i februari kommer jag nog atts äga 25 år i stället.

Dagens låt: Mercury Rev - In the wilderness

Victory

Idag hade jag mitt stora test, uppvisningen med pekpinnen, och allt gick enligt mina beräkningar. Pekpinnen var lagom lång och det hela gick smärtfritt, inga skador och inga knäckta pekpinnar. Eftersom det hela förevigades på bild tänkte jag dela med mig av det här, så att alla som någon gång kallat mig stel inser att jag faktiskt är smidig som en katt.
Här är bevisen på att mina leder inte är gjorda av oböjligt material:










Nästa steg nu blir att lära mig göra kullerbyttor, nu har jag fått lite blodat tand och känner att det finns en möjlighet. Kanske det kan bli verklighet innan sommaren, eller så nöjer jag mig med det här och är stolt över dagens prestation.
Vädret börjar bli riktigt grinigt nu och det är inte alls lika skönt att ta promenader med hunden längre. Plummer gillar vattenpölar och gegg, men jag är inte speciellt förtjust i att bli blöt. När det är sånt här skitväder längtar till och med en anti-snömänniska som jag till vintern, hellre snö än regn i alla fall.

Dagens låt: Kris Kristofferson - From the bottle to the bottom

Ett år tillbaka

Idag satt jag och tittade igenom några av mina gamla inlägg här på sidan, jag har su skrivit ganska länge nu och det börjar bli en del att läsa igenom. Den här gången hamnade jag på oktober månad förra året och det var ganska intressant att läsa. Bland annat skrev jag om hur illa Liverpool hade börjat och om att det är då vi som fans måste ställa upp för vårat lag, precis så är det i år också. Vi har börjar uselt och tappat många onödiga poäng, men i stället för att bara klaga måste man försöka stötta laget nu i motgången, det vände förra året och det kommer det att göra i år också.
En annan sak som hände vid den här tiden förra året var att jag inledde mitt skrivande på examensarbetet. Den uppsats jag fick till då blev jag rätt nöjd med, men satan så tråkigt det var att skriva den. Man hade inget socialt liv om dagarna, man spenderade all tid tillsammans med datorn och det var riktigt segt. Skönt att ha det avklarat så att jag nu kan hålla på med det jag vill, dvs undervisa elever.
Förra året vid den här tiden vann vi också våran första match i korpserien, den historiska händelsen inträffade på en dag som redan innan var en stor dag för mig, nämligen 30 oktober, Maradonas födelsedag. I helgen är det dags för ny match för oss, även om det är den 29 oktober som det är match så kanske det är dags för säsongens första serievinst.
Jag skrev även om World Cup i bandy, en turnering som giffarna lyckades spela hem i fjol. Det är tecken på att bandysäsongen är nära och det är positivt. I helgen är det dags för World Cup igen, det blir nog ingen vinst för Bollnäs i år men det är kul att ha fått uppleva det en gång i alla fall.
Att Gefle hängde kvar i allsvenskan var en annan av mina punkter att ta upp under oktober i fjol, det är något som jag skulle kunnat skriva i år också. Gefle säkrade nämligen sitt kontrakt definitivt i helgen och det är starkt av dem.
Jag var även ut och jobbade som vikarie under den här tiden i fjol och när jag läser det så inser jag hur nöjd jag är att jag har jobb just nu. Det var roligt att vikariera, men det är ännu roligare att verkligen jobba som lärare.
I morgon är det upp till bevis för mig, jag har sagt att jag ska klara konsten med pekpinnen och jag tror inte jag komemr att få lämna klassrummet innan jag klarar av det. Jag tror på mig själv, jag tror jag kommer att klara av det. Det skulle ändå inte skada om alla mina läsare höll tummarna för mig i morgon vid lunchtid, det kan jag behöva.

Dagens låt: The Fine Arts Showcase - Chemical girl

Vatten över huvudet?

Jag berättade förra veckan om att jag blev kallad vig på jobbet, det var en kommentar som verkligen värmde. Samma inlägg skrev jag här om en övning som några av eleverna visade där man utan att släppa pekpinnen skulle ta den runt kroppen genom att kliva igenom den, rätt svårt att förklara i ord hur det går till men det såg väldigt avancerat ut när de visade. Jag trodde först att det inte ens var någon idé att försöka, men när jag satt hemma vid datorn i helgen bestämde jag mig för att försöka. En gammal golvlampa som jag aldrig använder fick bli substitut för pekpinnen och efter lite övande så klarade jag faktiskt av det.
Jag brukar inte vara sen med att skryta över att klarar av saker och givetvis var jag tvungen att nämna det på jobbet igår. Nu har jag lovat att jag ska visa för eleverna att jag är så smidig att jag klarar av att utföra testet. Min prövning ska ske på torsdag och nu blir det till att ligga i hårdträning så att jag inte kommer till jobbet på torsdag och misslyckas med mitt trick. Jag är ganska säker på att jag kommer att klara det, men det hänger lite grann på dagsformen också. Ibland har min rygg en tendens att vara onödigt stel och om den skulle vara det på torsdag är jag illa ute, är jag inte i form kan det vara så att jag tagit mig vatten över huvudet.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - You will miss me when I burn

Dagen efter

Jag har alltid haft svårt att ta förluster, när Liverpool spelar kräver jag vinst, annars blir jag på dåligt humör. Vanligtvis brukar ilskan gå över efter några timmar och då övergå i besvikelse. Jag är van att få ta kommentarer från kompisar, men de vet att det är en känsligt ämne att ta upp. Idag var det dagen efter den hemska förlusten mot Englands mest osympatiska lag och jag fick verkligen känna på hur det är att vara en förlorare.
På morgonen när det var dags för samling i klassen fick jag genast höra några kommentarer och det kom snabbt frågor om hur fotbollen hade gått i helgen. Jag klarade mig ifrån lektionen utan att få speciellt mycket att förklara, det var en kort lektion och vi hade mycket att ta upp, så mycket att det inte riktigt fanns tid att diskutera fotboll. Dagen flöt på hyfsat fram till lunch, då kom jag inte undan längre. När jag klev in i matsalen för att börja lassa på mat kom det en rejäl salva med rop mot mig och alla handlade om Liverpools usla insats i gårdagens match. Att jag har ett gäng united-fans i klassen gör inte saken lättare. Vnligtvis försöker jag förklara bort förlusten med oflyt eller dåliga domare, men gårdagens match var så förbannat dålig att det inte fanns en chans att förklara bort insatsen. Vi var usla och då är det bara att ta emot klagomålen. Det är i motgång man ska stå upp för sitt lag, så jag fick helt enkelt stå ut med att united-fansen i skolan hade en högtidsstund.
Det blir svårare att ta förluster nu när jag vet att jag får höra det efteråt, men å andra sidan känns vinsterna skönare nu också. För ärligt talat så är jag ganska snabb med att kommentera när det går dåligt för united också.
Liverpool kommer igen och när det är dags för match på Anfield ska vi ta tilbaka värdigheten, men då vill det till att spelarna inser att det är allvar. Igår var det elva individer som sprang runt på planen, nästa match vill jag se ett lag.

Dagens låt: Editors - Open your arms

Misär

Det börjar bli lite jobbigt nu, om vi bara kunde prestera en match som man efteråt kan känna sig lite nöjd med.
Den här pinsamma förlusten blir väldigt svår att bortförklara på ett annat sätt än att vi helt enkelt är för dåliga just nu. Det kommer nog bli några svidande kommentarer i skolan i morgon.
Vi har nu blivit förnedrade av både Everton och United, våra två största rivaler. Det verkar dessutom inte som om spelarna bryr sig speciellt mycket om att de just nu spelar som ett amatörlag. Liverpoolhjärtat lyser med sin frånvaro hos spelarna just nu och något måste göras för att få dem att fatta att när man har vår klubbs tröja på sig så ska man visa att man förtjänar det också.
Spelarna bör skämmas och det rejält.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - I see a darkness

Viktig match

Nu är det bara drygt en halvtimme kvar till avspark på den avskyvärda arenan Old trafford. Det finns inget lag jag tycker så illa om som Manchester United och just därför är det här en enormt viktig match, både för mig och för laget. Liverpool har inte börjat serien bra, det har tyvärr united gjort. Därför får vi inte förlora idag, då ser det jäkligt illa ut.
Något som gör en förlust idag än mer smärtsam är att jag kommer att bli rejält påmind om den i morgon när jag kommer till jobbet. Jag gör ingen hemlighet av att jag håller på Liverpool och när man har united-fans i klassen är det bara att räkna med att få några gliringar om det skulle bli förlust idag.
Jag har absolut ingen positiv känsla inför dagens drabbning, det enda som talar för oss är just att inget talar för oss. Vi slår ur underläge idag, sett till vår usla start ska vi inte ta poäng idag. Det finns dock en enorm potential i laget och bara vi får det att stämma kan vi säkert skrälla och vända hemåt med alla tre poängen. Om det nu skulle bli så illa att vi inte vinner så har jag i alla fall ett halvt dygn på mig att komma på rimliga bortförklaringar i skolan i morgon. Jag kommer säkert kunna klaga på domaren, han är alltid med united, och jag kommer säkert kunna klaga på oflyt, bollen studsar alltid med united. Med många timmar på mig kan jag säkert komma på fler bortförklaringar, det gäller att komma ur förlusten med värdighet. En sak är säker, om vi vinner kommer jag absolut inte vara sen att kommentera det direkt i morgon bitti.

Dagens låt: Fatboy - Fat state

Veckans lista v.42

1. Will Oldham - Musiken växer hela tiden, nu kan jag nästan inte sluta lyssna på Bonnie Prince Billy. Jag upptäcker nya höjdarlåtar hela tiden. Den senaste låten jag fastnat för heter "A king at night", den är enorm. Jag har lyssnat på Bonnie Prince Billy i nästan två år tror jag, men de senaste månaderna har jag börjat inse hur bra de egentligen är. Det finns egentligen inte mer att skriva om veckans etta, annat än att alla borde se till att äga åtminstone en av deras skivor. Det blir inte dystrare än Bonnie Prince Billy och det kan nästan inte bli bättre heller.

2. Peter Crouch - Ett ljus i mörkret, vi vann i alla fall en väldigt seg CL-match i onsdags. 1-0 efter ett nickmål av Crouch och det gav i alla fall visst hopp inför dagens match mot ett formtoppat United. Jag fick faktiskt en bild på Crouch i onsdags, av en av mina elever. Den sitter numera på mitt fack i skolan. Jag hade aldrig kunnat tro att jag, på mitt första jobb, skulle ha en bild på Peter Crouch bredvid mitt namn. De som följt mina åsikter om Crouch vet att jag har varit lite småskeptisk till att han skulle vara den spelare som förde oss till toppen. Jag är fortfarande tveksam till att han ska kunna skjuta oss till en titel, men han är en nyttig spelare och en viktig del av vårat lag. Faktum är att jag saknat honom på planen vissa matcher i år och det trodde jag aldrig att jag skulle göra.

3. Bill Murray - I förrgår visades "Lost in translation" på SVT1, jag hoppas verkligen att alla som betalt tv-licensen tittade. Det är nämligen såna filmer som gör det värt att kasta ut en massa pengar varje år för att få se på SVT. Om man fortsätter att visa filmer av de kalibern på tv kommer jag att betala min licens utan att svära i fortsättningen. Scarlett Johansson är lysande i filmen, men hon är ändå inte i klass med Bill Murray. Hans rollprestation är obeskrivligt bra och trots att filmen inte handlar om speciellt mycket så är den otroligt underhållande. Jag minns att jag blev lite besviken första gången jag såg filmen, men andra gången jag såg den blev jag imponerad. För mig hade Bill Murray alltid varit en komediskådis innan jag såg den här filmen, numera är han en av de skådespelare som jag beundrar mest.

4. Glenn Hysén - Det här är i första hand inte för hans insats som kommentator, utan för hans insats som tränare för det hopplösa FC Z på sexan. Det är inte många tv-serier jag följer just nu, men FC Z missar jag inte gärna. Hysén är aldrig sen med att nämna att han spelat i Liverpool och det ger oss lite smygreklam som kanske i längden kan leda till att vi säljer någon extra souvenir. Det är lite synd om FC Z i år, nu när man märkt att laget blivit så populärt så har man skickat iväg dem att möta massvis med, för dem, oslagbara motståndare. Anledningen till att serien finns är att de är så kassa på fotboll att det blir rolig underhållning, då är det inte direkt jätteklytfigt att sätta dem på att möta ett lag där det till och med finns med gamla landslagsspelare. De skulle få möta lag på korpnivå först, så kanske de till och med skulle få känna på att inte förlora en match efter ett tag. De stärks nog inte av alla jätteförlusterna som de är med om nu. De har lyckats bra med sina nyförvärv i år i alla fall, det är en sak som är säker. Kanske inte om man ser till fotbollen, men de är väldigt underhållande. Killen som drömmer om att få köra buss är häftig och han från Gävle som slåss med svärd är också en riktig tillgång.

5. Nicklas Bäckström - Jag kan inte gärna lämna honom utanför listan den här veckan, det han presterar för Brynäs i år är helt makalöst. Det är slrig någon fråga om huruvida han ska göra poäng i matcherna han spelar, det handlar snarare om hur många poäng han ska göra. Jag tror inte att Brynäs haft en sådan dominerande spelare i laget under den tid som jag följt dem. Visst var Janne Larsson, Tom Bisset och gänget väldigt bra, men de var ändå inte på samma nivå som Bäckström. Han har en dimension i sitt spel som man inte ser hos många spelare. det finns inte en chans att han spelar kvar i elitserien nästa år, det är bäst att njuta medan man kan.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - Viva ultra

Obefogat morgonpigg

När man, som jag, kliver upp tidigt varje dag under veckorna är det rätt svårt att sova ut på helgerna. Jag är van att vakna strax efter sex och det är inte något jag kan ställa om över en dag, hemma vaknar jag oftast före klockan och det sitter i trots att det blir helg.
I morse vaknade jag och kände mig hyfsat utvilad, jag tittade på klockan och insåg att den var kvart över sex. Det är ganska precis den tid som jag brukar kliva upp de dagar som jag jobbar. Jag skulle inte ha allt för mycket emot att kunna sova åtminstone till klockan åtta, men eftersom jag är så pass pigg när jag vaknar så är det bara att kliva upp. Jag är ganska kass på att somna om och när jag känner mig utvilad finns det inte en chans att jag ska kunna vända på mig och sova en timme till. Det är troligen bondblodet som gör sig påmint här igen, jag sover aldrig länge och är relativt morgonpigg. Det negativa är att det inte finns speciellt mycket göra en lördagmorgon, alla kompisar sover och de bra tecknade serierna på trean har slutat att sändas. Förr när man visade X-men vid halv åtta-tiden på helgerna kunde jag ibland ställa klockan för att inte riskera att sova över, nu när jag ändå vaknar är det bara skit på tv.

Jag skrev härom dagen om Radioheads låt "Creep", en låt som är så bra att man nästan häpnar. Igår lyssnade jag på ännu en låt av den kalibern. Det är intressant med band som man knappt lyssnar på som ändå kan skriva låtar som det inte går att undvika att gilla. En sådan låt är "Fireworks" med den brittiska gruppen Embrace. Första gången jag hörde talas om dem var när Bolinder skickade över en låt, inte långt efter det fick jag en blandskiva av en av syrrans kompisar där "Fireworks" var med. Det räckte med en lyssning för att jag skulle vara fast, det är en suverän låt och den har också den där känslan som finns i "Creep". Det är inte tillräckligt ofta man hittar den där speciella känslan som gör att låten sitter kvar långt efter lyssningen, det är svårt att beskriva känslan men jag tror att alla som hittat sina låtar vet jag pratar om. Det är den känslan som gör att jag t.ex kan säga att "November spawned a monster" är en bättre låt än "Suedehead", trots att jag tycker båda låtarna är suveräna. Det är bara i en av dem jag får känslan. Hur som helst, Embraces låt "Fireworks" bör finnas i allas hem och den bör lyssnas på med jämna mellanrum. När ni väl hör låten kommer ni att hålla med mig.

Dagens låt: Embrace - Fireworks

Ovanlig komplimang

Idag på jobbet var jag med om något som jag aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, varit med om tidigare. Jag satt på en av bänkarna och hjälpte en elev med lite grammatik när jag fick höra en komplimang som jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Det var en av mina elever som sade: "Vad vig du är". Dessutom så verkade det som om hon menade det. Jag tänkte inte ens på att jag satt med ena benet på ett ganska knepigt sätt, än mindre täntke jag på att det skulle vara svårt att sitta så. Men när eleven sade det så insåg jag att jag kanske satt på ett ganska smidigt sätt ändå. Jag kände mig inte lite stolt när jag fick höra det, jag har alltid varit stel och har räknat med att aldrig vara något annat. Nu har jag i alla fall vittnen på att jag kan sitta på en skolbänk med benet på ett ganska smidigt sätt.
Jag vet inte om det var därför jag drabbades av hybris och trodde att jag skulle kunna genomföra en vighetsövning med en av pekpinnarna i klassrummet. På något konstigt vis skulle man ta pekpinnen runt sig ett varv utan att släppa greppet om den, det tog inte lång tid innan jag insåg att jag inte skulle klara av det utan att bryta av den på mitten. Jag nöjde mig med att blivit kallad för vig en gång under dagen, det kan jag leva på mycket länge.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - A king at night

Ekvationer

Tomas, kan du ekvationer?
Den frågan fick jag på jobbet idag och i och med det visade jag min totala inkompetens när det gäller matematik. När jag fick frågan trodde jag faktiskt att jag kunde svara ja på den. Vi gjorde ju inte annat än att lösa ekvationer och sånt på matten i gymnasiet och jag kunde inte gärna ha glömt allt, det var inte så hemskt längesen. Där hade jag fel. Jag hade glömt precis allt.
När jag såg talet framför mig förstod jag genast att jag tagit mig vatten över huvudet. För några år sedan kunde jag lösa andragradare utan problem, utan att överdriva kan man väl säga att det var som bortblåst nu. Talet jag skulle hjälpa till med var på ungefär samma nivå som ekvationerna i a-kursen på gymnasiet, alltså något som jag borde klara av. Det är tydligt att ekvationer inte riktigt är samma sak som att lära sig cykla, även om jag en gång hade kunnat fixa den där uppgiften utan några stora problem så var jag nu inte i närheten av att ens veta hur man skulle ställa upp, eller om man överhuvudtaget skulle ställa upp.
Det här är inte första gången sedan jag började jobba som jag bevisat att mitt mattekunnande sträcker sig ungefär så långt som att räkna efter hur mycket pengar jag har kvar efter det att hyran är betald. Jag tror inte jag lyckats hjälpa till med en enda uppgift på rätt sätt sedan jag började på den skola där jag är nu. Visst, vissa gånger har jag kunnat få fram rätt svar, men aldrig på det sätt om eleverna ska lära sig.
Det är tur att jag i alla fall har koll på mina egna ämnen.

Ibland när man inte hör en bra låt på lång tid så blir man nästan förvånad över hur bra låtar kan vara, detta hände mig idag. Jag har en blandskiva i bilen med nästan 150 låtar, varav alla är riktigt bra, men ibland sticker vissa ut. Jag har aldrig varit något stort fan av Radiohead, jag gillar deras musik men har aldrig lyssnat på dem aktivt. Idag när jag åkte hem började låten "Creep" att ljuda i högtalarna och det slog mig då hur förbannat bra den låten verkligen är. Den har bra text, bra melodi och en den där speciella känslan som man inte kan hitta i speciellt många låtar. Radioheads sångare har en röst som griper tag i en och i just den här låten blir detta väldigt påtagligt. Jag lyssnade på låten tre gånger i rad innan jag var hemma. "Creep" är en sådan låt som man borde spela för eleverna i skolan för att undervisa dem i vad som är bra musik, även om texten kanske inte är så upplyftande så är låten så bra så att man blir på gott humör. Jag tror inte man kan tycka illa om en sån här låt, den och "Karma police" är ett tydligt bevis på att jag borde lyssna mer på Radiohead.

Dagens låt: Radiohead - Creep(givetvis)

Lågvattenmärke

Jag tror att expressen slog något slags rekord idag, de kan ha skrivit den sämsta och mest meningslösa artikel som någonsin publicerats.
Idag på mittuppslaget har man nämligen en stor artikel om att Zlatan är ute och vandrar med sitt barn. Det är massvis med bilder på Zlatan med en barnvagn ur olika vinklar. Jag kan inte fattar vilka som är intresserade av att se Zlatan promenera med en barnvagn och jag kan än mindre fatta vad det har att göra på mittuppslaget i en tidning som åtminstone utger sig för att vara någon slags nyhetstidning. Att någon patetisk paparazzi har tid att förfölja Zlatan på fritiden och fota honom när han är ute för att koppla av är sorgligt i sig, än värre är det att det ska vara en sådan stor nyhet att man måste ha det på mittuppslaget i en av Sveriges största tidningar. Det sjukaste av allt är det säkert finns personer som köper tidningen bara för att få se de här bilderna.
Nu kanske ni trodde att det var det här som var lågvattenmärket, det är det inte. Vid sidan av de här bilderna fanns det nämligen en liten artikel som var så dum att man skulle kunna tro att det var första april. Där skrev man nämligen om barnvagnen som Zlatan använde för att köra runt sitt barn. Man var i artikeln snabb med att påpeka att det var en populär barnvagn bland kändisar, bland annat användes den av Gwyneth Paltrow. Det är nästan så att man blir rädd av att läsa sånt här. Vem fan bryr sig om vilken barnvagn Zlatan använder? Han är en fotbollsspelare och det är just det som man ska skriva om i en nyhetstidning, inte sån här oväsentlig smörja. Jag kan inte fatta hur folk kan tycka att det är konstigt att Zlatan nästan aldrig pratar med svensk press. I Sverige brukar vi ha roligt åt den brittiska medians jakt på kändisar, men vänta bara, snart är vi där också.

Dagens låt: The Fine Arts Showcase - Frida and I

Äntligen!

Jag måste ta till Gert Fylkings utslitna utrop som titel på dagens inlägg, för nu har något som jag väntat på länge hänt. Jag har skrivit om det här tidigare och beklagat mig, beklagat mig över att jag inte får det jag vill ha. Nu har jag jobbat i snart ett år och äntligen står mannagrynspuddingen med på matlistan.
Fredagen den sista veckan som finns med på matlistan, tror det är 46, ska man servera mannagrynspuddigt med saftsås. Som jag har väntat!
Jag har inte ätit skolans mannagrynspudding sedan jag gick på gymnasiet och jag har verkligen saknat den. Morsan gjorde hemmagjord förra terminen och den var i princip lika god som skolans, men det är något speciellt med skolans pudding.
När jag gick på lågstadiet gick jag i en skola som envisades med att kasta ner kletiga russin i puddingen för att fylla ut den, de var väldigt snåla med mat på den skolan kan jag säga. Ett skräckexempel som jag och Den Gamle Franken ofta brukar ta upp är julbordet som serverades på skolan, man fick då ta en prinskorv och två köttbullar, men givetvis hur mycket sill som helst. Det är ingen överdrift att påstå att vi elever inte var överförtjusta i det. Nåja, åter till mannagrynspuddingen. När jag började i femman bytte jag skola, då började jag på en skola som inte hade russin i sin puddigt och sedan dess har jag varit fast.
Jag var säker på att jag skulle få smaka på denna underbara maträtt under förra terminen, jag jobbade ju från januari till juni så jag tänkte att de borde kunna servera den någon gång under den tiden. Så blev det inte. Veckorna gick, men det vara bara en massa pannkaka, gulaschsoppa, Klas kalaspudding och torskpanetter, ingen mannagrynspudding. Nu när jag givit upp hoppet kommer så den nya matsedeln och där finns världens godaste skolmat med. Jag kan inte säga annat än att det var på tiden!

Dagens låt: Keane - Bedshaped

Plummer lär sig

Mina föräldrar har en hund, det har jag berättat om här tidigare. Nu när jag bor hemma under veckorna träffar jag honom en hel del och jag märker att han börjar utveckla ett större ordförråd än tidigare. Han lärde sig ganska tidigt namnen på oss i familjen, nu vet han vad jag heter och när mamma säger åt honom att gå till mig så går han rätt. Ett ord han också lärde sig relativt snabbt var "kommer". Plummer är väldigt gästvänlig, på gränsen till påflugen och han har lärt sig att när vi säger ordet "kommer" så är det ofta någon som är på ingång. När någon är på väg in till vårat hus så har Plummer bestämt att är han som ska vara först på plats och välkomna besökaren, det uppskattas inte alltid av den som kommer på besök men om Plummer bestämt att det är så då är det så. Därför aktar man sig numera för att säga ordet "kommer" när den svarta besten är i närheten, men nu har han också lärt sig en böjning av ordet. När jag och morsan satt i köket och pratade idag råkade morsan använda ordet "kom" i en mening. Plummer, som då låg på golvet och vilade, flög upp och sprang på sitt eget stiliga sätt bort mot dörren för att välkomna den besökare som han trodde var på gång. Han blev en aning besviken när han insåg att det inte var någon som skulle komma och hälsa på. Nu är det upp till oss akta våra ord ännu mer, man vill ju inte att den stackars hunden ska få springa bort till dörren i onödan.

Bland det bästa jag vet är att upptäcka ny musik, det har jag nu gjort ännu en gång. The Fine Arts Showcase, med Christian Kjellvanders bror Gustaf i spetsen, är ett band som jag hörde för första gången idag och jag ångrar inte en sekund att jag köpte deras skiva utan att ha hört dem tidigare. Högkvalitativ musik är vad det handlar om, jävligt bra.

Dagens låt: The Fine Arts Showcase - Brother in black

Vintern på ingång

De senaste dagarna har jag fått några tydliga tecken på att vintern snart är här. Det första tecknet fick jag när jag åkte till jobbet i fredags, då fick jag nämligen skrapa rutorna på bilen. Det har jag inte gjort sen i vintras, men nu är risken ganska stor att man kommer få göra det om morgnarna ett bra tag framöver. Det är inte lika jobbigt att åka bil i kyla nu när jag har bra värme i bilen, men det är segt att behöva skrapa rutor.
Det andra tecknet på att det börjar bli vinter och kallt fick jag när jag låg och sov natten mot lördagen. Då vaknade jag och frös. Jag har haft samma täcke i länge nu och har inte ens reflekterat över att det kanske kan bli dags att byta snart, det visade sig att det var nu det var dags att byta till vintertäcket.
Det tredje tecknet på att det snart är vinter är att det var en bandycup i helgen, svenska cupen. Även om man spelar i ladan i Edsbyn där man alltid har is så är det ett vintertecken att man börjar spela turneringar som tas hyfsat på allvar av lagen som är med. Snart är det World Cup och är vintern över oss på allvar.
Jag gillar ändå vintern, det är en mysig årstid. Åtminstone fram till min födelsedag i februari, sen blir det lite segt med kylan.
En sak är i alla fall säker, om Liverpool ska spela så jävla dåligt som de gjorde igår kommer det att bli en jobbig vinter.
Ikväll är Nina i tv och pratar om låttexter, det bör ses av alla som har chansen. 22.10 på ettan.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - A king at night

Stulen utmaning

Jag hittade en rolig grej på Den trötte socialistens blogg. Jag kände att jag var tvungen att stjäla den, med vissa förändringar, och skriva in på min sida.

Tre namn som jag skulle kunna tänka mig att byta till:

-Logan
-Diego
-Kris

Tre Platser jag skulle vilja åka till.

-Peking
-Los Angeles
-Buenos Aires

Tre webbplatser jag besöker dagligen.

-blogger.com
-liverpoolsweden.com
-morrissey-solo.com

Tre tillfällen när jag gråter.

-När jag ser Weeping Willows, nästan iaf.
-När jag besöker Anfield, nästan iaf.
-När jag blir ledsen.

Tre filmer jag aldrig får nog av

-Gudfadern
-X-men 2
-Hot shots 2

Tre platser jag intar ett lugn

-Toaletten
-I bilen
-Tv-soffan

Tre saker jag gör när jag är ensam

-Rättar prov
-Skriver blogg
-Lyssnar på musik

Tre yrken jag har haft

-Elev
-Student
-Lärare

Tre yrken jag skulle vilja prova på

-Musiker
-Sportjournalist
-...kommer inte på fler, jag är jävligt nöjd med mitt yrkesval.

Tre saker jag är bra på

-Köpa julklappar
-Lyssna på rätt musik
-Dra låga skämt

Tre saker jag skulle kunna lära mig

-Spela gitarr
-Spotta
-Göra kullerbytta

Tre förebilder

-Diego Maradona
-Magnus Carlson
-Steven Morrissey

Tre saker jag har om tio år

-Jobb
-Ny volvo
-Roligt

Tre starka ord

-Konsertupplevelse
-Liverpoolvinst
-Tillsammans

Dagens låt: Mercury Rev - Nite & fog

Veckans lista v.41

1. Den Gamle Franken - Egentligen borde det stå Den numera ännu äldre Franken, idag blir nämligen Frank ett år äldre. Nu är Frank lika gammal som mig och kommer ett steg närmare kvartsseklet. Födelsedagen är inte den enda anledningen att gratulera Frank, han har fått fast anställning på ett bra jobb också. Igår fick jag ett prydligt visitkort som bevisar att Frank fått anställning. Jag har känt Frank sedan vi ar sju år och bytte skolkort med varandra, nu är vi båda 24 och kan i stället byta visitkort. Grattis din Gamle Frank!

2. Kusen - Även andraplatsen på den här veckans lista upptas av en av mina kompisar. Kusen har hjälpt mig med min dator tidigare, min egen inkompetens på området har jag tidigare berättat om här. Strular datorn eller uppkopplingen vet jag direkt vart jag kan vända mig för att få support av högsta klass, jag vänder mig till Kusen. Min dator fungerar nu bättre än någonsin och det har inte kostat mig speciellt mycket pengar, utan hjälp av Kusen hade den nog varit inlämnad på någon dyr firma för tillfället. Kusen är en klippa.

3. Christian Kjellvander - Det var på tok för längesedan jag lyssnade igenom hans första soloskiva. Igår kom några av låtarna upp på skivan i bilen och då insåg jag återigen att det är en helt underbar skiva. "Homeward rolling soldier", "Polish daughter", "Log at 25" och "Oh night" är alla helt magiska låtar. jag minns när jag första gången upptäckte Kjellvander, det var faktiskt på Mtv. De artister som jag upptäckt på den skitkanalen de senaste åren är lätträknade, men Kjellvander är en av dem. Det var videon till "Oh night" som spelades och jag fastnade direkt. Skivan införskaffade jag snabbt och den var bland det bästa jag hört. Christian Kjellvander dök senare upp både i Sandviken och på konserthuset i Gävle, två spelningar som jag minns mycket väl. Speciellt spelningen i konserthuset var makalös. Ljudet i lokalen är väldigt bra och gav Kjellvanders röst precis rätt utrymme, detta kombinerat med ett bra band och en perfekt låtlista gjorde spelningen till en av mina topp-10-konserter. Förutom låtar från den egna skivan körde han låtar från sitt andra projekt, Songs of soil, en av dem var "Jesus". Det är en låt som man antingen tycker är suverän, eller så har man fel. Christian kjellvander har verkligen gjort sig förtjänt av en plats på veckans lista, inget snack om den saken.

4. Nicklas Bäckström - Jag håller på Brynäs, inte på samma nivå som jag håller på Liverpool, men jag följer i alla fall deras resultat. Att följa Brynäs i år är lite ovant, det var nämligen väldigt längesedan man hade en sådan stjärna i laget som man har nu. Nicklas Bäckström är fruktansvärt duktig och det märker till och med en hockeynovis som jag. Jag och farsan var och såg matchen mot HV71 i hemmapremiären och även om Bäckström inte gjorde någon stormatch då så märktes det att den grabben har en enorm potential. Nu leder han poängligan i elitserien och Brynäs håller till på övre halvan av tabellen. För en gångs skulle kanske man slipper oroa sig för kvalserie och sånt skit, med Bäckström i laget tror jag faktiskt att man vågar hoppas på ett hyfsat slutspel när säsongen närmar sig slutet.

5. Mr Stanley P Morrison - Det här namnet var okänt för mig tills igår, då var jag nämligen tvungen att kolla upp vem som ligger bakom Bowmores underbara whisky. Tydligen var det denne Morrison som startade upp tillverkingen av den här whiskysorten, det gjorde han bra. Bowmore har blivit mitt andrahandsval efter Ardbeg, de har en del gemensamt. Båda sorterna har den rejäla rökighet som jag vill ha hos en whisky, även om jag håller Ardbeg som strået vassare så är det en högklassig whisky som Morrison såg till att framställa. Igår testade jag, Gamle Franken och Kusen en ny variant av Bowmore, den hette Bowmore Enigma. Utsökt är ett ord som beskriver den whiskyn bra. Stanley P Morrison gjorde ett bra jobb 1951.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Oh night

It´s alive

Nu har min dator vaknat till liv igen, en ny hårddisk gjorde susen. Mitt kunnande inom tekniska apparater sträcker sig ungefär till att trycka på on-knappen, när saker ska installeras eller lagas är jag nollställd. Härom veckan misslyckades jag med att koppla in videon i min lägenhet på ett sånt sätt att det gick att spela in, jag fick ta hjälp från en granne. I veckan misslyckades jag med att få igång en video i klassrummet, jag fick jäkta upp på övervåningen och låna en annan video som fungerade. Nu när datorn pajade funderade jag aldrig på att fixa den på egen hand, som tur är har jag tekniska kompisar. Kusen fixade fram en ny hårddisk och installerade allt på rätt ställen. Nu mår min dator som i fornstora dar och ni kan vänta er en ny omgång av veckans lista inom kort.

Dagens låt: Minor Majority - By this time tomorrow

RIP hårddisken

I helgen dog min hårddisk, sorgligt men sant. Den har varit med om hela min resa från student till lärare, den har fått hålla reda på alla mina skolarbeten och den har på sistone fått vakta alla mina jobbarbeten också. Dessutom har hårddisken fått vakta mycket av den musik jag lyssnat på de senaste åren, jag har hellre skivorna på datorn än i cd-spelaren eftersom det är lättare att hoppa mellan skivor om man lägger in dem på hårddisken. Det var den här hårddisken som vaktade Ryan Adams när jag upptäckte denna underbara artist. Det var den här hårddisken som vaktade min Morrissey-bootleg som kom efter spelningen i Malmö 2002. Hårddisken har fått följa mina diskussioner med kompisarna på icq och den har fått uppleva övergången till msn. Min hårddisk har stått emot virusangrepp, överbelastning och massivt cm-spelande. Nu har den ändå sparat sin sista fil och startat sitt sista operativssystem. Det är dags för mig att gå vidare med en ny hårddisk, jag hoppas att den nya kommer att vara lika god mot mig som den förra.

Dagens låt: Morrissey - Suedehead

Kaffedarren

När jag var yngre brukade mina föräldrar säga att de hade kaffedarren, de menade då att de druckit mycket kaffe men ätit lite mat och var så hungriga att de skakade. Det är inte många gånger jag haft den känslan. Första gången jag minns att jag druckit så mycket kaffe innan maten att jag skakat var när jag var nere på Arvikafestivalen och jobbade för något år sedan. En av de fördelar vi har när vi jobbar där är att vi får dricka gratis kaffe och just den här dagen hade jag, Bocken och Fredde morgonpasset. När man har morgonpasset så hoppar man över frukosten, så har det alltid varit och så kommer det nog alltid att vara. Lägger man sig vid fyra och ska upp vid tio så ska det mycket till innan man ställer sig och köar i en halvtimme för en limpmacka med halvseg gurka. Den här dagen bestod i stället min frukost av fem koppar kaffe, visserligen små koppar men det kändes av. När vi gick av vårat pass och skulle gå och äta lunch kände jag verkligen hur mina händer skakade, det var nästan lite äckligt. Då förstod jag innebörden av ordet kaffedarr. Idag hände det igen. Jag hade utvecklingssamtal till ganska sent in på eftermiddagen och jag som vanligtvis dricker obefogat mycket kaffe fick då tid till att dricka lite mer. Jag hade ganska mycket planering efter lunch och då måste man ju kaffe i koppen. När det sedan var dags för samtalet och jag skulle sätta mig ner och skriva kände jag hur mina händer nästan skakade, det var så pass illa att när jag skulle börja skriva ner de första orden så kastade jag ner pennan under skrivbordet. Det är kanske inte det bästa sättet att inleda ett utvecklingssamtal på, men sedan gick min kaffedarr över. Jag tror det börjar bli dags för mig att dra ner på kaffet en aning.

Dagens låt: Kris Kristofferson - Me and Bobby McGee

Veckans lista utgår

Tyvärr måste jag meddela att veckans lista utgår på grund av datorkrångel. Tyvärr är datorer konstruerade för att göra mig förbannad, min dator har lyckats bra med det.

Dagens låt: Morrissey - On the streets I ran

Tomas vs. oturen

Det var ett tag sen jag skrev här inne nu, men jag har som vanligt en godtagbar bortförklaring. Det är nämligen så att min dator i Gävle strejkar, i måndags fick den för sig att den inte skulle starta och det håller den fortfarande fast vid. Förhoppningsvis får jag hjälp av Kusen i helgen, han brukar kunna få ordning på datorer och är det någonting jag inte kan så är det att fixa tekniska prylar. Som tur är har jag valt att bli lärare och då räknar eleverna med att man är oteknisk.
Jag har tidigare skrivit här och berättat om arbetsskador jag fått, exempelvis har jag skurit mig på papper ett flertal gånger och det är en underskattad skada. Det finns inte mycket som svider lika mycket som ett pappersskärssår. I måndags var jag med om ännu en svår yrkesskada. Jag höll på att dela ut nya böcker till mina nior, det slutade med att jag blödde. Som tur var lyckades jag hålla god min, tror inte det var någon som märkte min skada. Det kanske låter en aning klantigt att skada sig vid en bokutdelning, och det var det också. Jag skulle ta upp en bok och visa eleverna var en boksiffran stod någonstans, då råkade jag köra ner pärmen för en av böckerna i nagelbandet på min vänstra tumme. Redan när jag förstod vad jag hade gjort började det svida och snart började blodet att komma. Det kom inga enorma mängder, men jag fick i alla fall tvätta av nageln efter lektionen. Jag är ett bevis på att man kan få fysiska arbetsskador även i läraryrket.

Dagens låt: The Smiths - This charming man

Premiär

Jag följer inte speciellt många program på tv, i sommar har jag sett på ”Morden i Midsomer” men annars var det längesen jag hade en serie som jag såg varje avsnitt av. Conan O´Briens talkshow försöker jag se så ofta jag kan, vilket blir aldrig nu när jag jobbar och kliver upp tidigt. Ikväll börjar i alla fall en serie som jag tänker försöka se så mycket som möjligt av, nämligen FC Z. Jag var väldigt skeptisk till programidén när den kom och jag trodde aldrig att jag skulle gilla serien, men jag för ovanlighetens skull fel. Det var intressant att se människor som inte kan någonting om fotboll och som verkligen inte bryr sig heller, resultaten i Premier League är lika viktiga för dem som vinnaren i Big Brother är för mig, alltså helt oviktiga. Nu börjar alltså andra säsongen och det ska faktiskt bli roligt att få återse dem. Som jag fattat det är det några nya spelare med i laget den här säsongen, men stommen från förra säsongen är kvar. Man lyckades bra med att få fram profiler i fjol och det var alltid underhållande program. Min favoritepisod från förra säsongen var när en av spelarna totalsågade Paolo Roberto efter boxningsträningen, sådant uppskattar jag. Avsnittet när man spelade in sin musikvideo var också en höjdare. 20.00 ikväll är det dags.
På tal om tv-serier så tror jag att Anders Lundin skulle pensionera sig som allsångsledare om han såg det här. Någon gång måste jag åka till Debaser och vara med på en sådan kväll, det verkar hur häftigt som helst, något som trovärdiga källor även intygat.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - Agnes, queen of sorrow