Visst är det lite konstigt, att man känna besvikelse över att bara leda tabellen med fem poäng? För det var verkligen min känsla efter matchen mot Leicester, jag tror att jag innerst inne varit mer nöjd om både vi och City hade vunnit, trots att det hade inneburit att ledningen bara var fyra poäng. Oavsett magkänsla sitter vi kvar i förarsätet och vi har tagit oss ur säsongens mest hektiska period som vinnare, för ser man tillbaka på december och januari är det inget snack om att vi skaffat oss en väldigt bra position.

När Rafa Benitez och hans Newcastle skrällde mot City hade vi chansen att rycka lite, vissa röster höjdes om att vi till och med kunde avgöra ligan. Avgöra ligan i januari, med sju poängs ledning? Det är såklart långt ifrån sanningen, vi hade skaffat oss en bättre position, men det här är, som alla vet, ett maraton och det avgör man inte efter halva loppet. Jag tror att det finns en fara med att vi ska måla upp varje match som en final, även om spelarna såklart känner en anspänning inför varje match kan jag få en känsla av att den blir värre om vi ska gå in med den pressen så fort det är ligamatch. Det borde egentligen vara tvärtom, vi borde kunna spela avslappnat. Det är för City varje match har gigantisk betydelse, det är de som inte har råd att tappa några poäng. Nu fanns det såklart många andra saker att skylla på i samband med matchen i onsdags, dålig plan, dålig domare, skador, men jag tyckte också spelarna såg lite spända ut, trots det tidiga målet. Vi kunde inte svara upp efter Leicesters kvittering och det överraskade mig, vi hade inte den där extra växeln som vi tidigare varit så bra på att lägga i.

Det märks bland oss fans också att det är en ny och nervös position att befinna sig i, i ligaledning med ett försprång som vi alla vet kommer att smärta enormt att tappa. För första gången den här säsongen tappar vi poäng mot ett lag som är utanför topp sex och genast börjar ifrågasättandena komma. Byt formation! Varför värvar vi inte? Varför släppte vi Clyne? Hur kan vi kasta in Lallana? Vad gör Matip på planen? Jag känner själv en helt annan nervositet inför matcherna än tidigare under säsongen och reaktionerna kring det som händer på planen blir starkare. När jag egentligen borde lita mer på laget än jag någonsin gjort är det snarare så att jag tvivlar mer än på länge, det är ologiskt att jag i samband med Leicesters kvittering reagerar som att matchen är körd, för det gjorde jag. Jag trodde inte på ett segermål i andra halvlek, men sett till hur Liverpool presterat den här säsongen borde jag ha gjort det. Det är nog bara att ställa sig in på att den här säsongsavslutningen inte kommer att likna något vi varit med om de senaste decennierna, visst har vi varit med i toppstrider tidigare, men vi har aldrig varit laget alla de andra jagat. Man märker på de andra lagens supportrar, på media och även på de andra lagens spelare(ja, Kyle Walker, det är dig jag menar) att det här är vår säsong.

Även om ett kryss mot Leicester kan skapa tvivel måste vi fortsätta att stötta Klopps bygge. Byta formation? Varför ändra på en formation som givit oss ligans bästa defensiv, tillsammans med en sylvass offensiv? Varför värva nu? Klopp har sedan sin ankomst visat att han värvar spelare för att spela en roll över tid, inte för att agera plåster på sår under tre omgångar i februari. Clyne hade säkert startat mot Leicester om han varit kvar, men hade han varit spelaren som gjort skillnad? Har vi inte tidigare ifrågasatt honom just för att han inte är en spelare som gör skillnad? Vill minnas att det höjdes röster i somras om att släppa honom för att satsa på Camacho. Adam Lallana gör nog sin sista säsong i Liverpool, gjorde inget stort inhopp, men den chans vi skapade i slutskedet kom efter att han gjort en djupledslöpning i straffområdet. Matip var med stängde ner Napoli i den viktigaste matchen vi spelat den här säsongen, så att lita till honom hemma mot Leicester ska inte behöva vara några bekymmer.

Det är dock en sak som jag känner att jag ifrågasätter å det grövsta, det är träningslägret som vi valde att ha i Dubai. Att fotbollsvärlden inte lägger så stor vikt vid mänskliga rättigheter kommer såklart inte som någon nyhet, vi ska trots allt snart ha ett mästerskap i Qatar, men jag blev väldigt besviken när jag läste att vi skulle bege oss till Förenade Arabemiraten på läger. Även om vi inte skyltat med det i sociala medier har vi varit med och betalat pengar till en kvinnoförtryckande diktatur. Anders Bengtsson pratade väldigt bra om det i det senaste avsnittet av Offsides podcast, har ni inte lyssnat tycker jag ni ska göra det. Personligen hade jag gärna sett att vi valt lite sämre träningsförutsättningar, om vi nu skulle bege oss utomlands. När hemsidan inte skriver om det och spelarna inte lägger upp från det i sociala medier känns det som att även klubben är medveten om det omoraliska att bege sig till landet, kanske är det en sådan gång som man också borde låta bli resan. Kan man inte stå för sitt resmål tycker jag man bör åka någon annanstans.