Alberto Moreno, Andrea Dossena, Stephen Warnock, Paul Konchesky, Gregory Vignal, Djimi Traore, José Enrique, det är många som försökt sig på att erövra platsen till vänster i vår backlinje. Vissa har lyckats inledningsvis med andra redan från början visat sig vara grova felköp. Igår presenterade sig näste man i raden av möjliga vänsterbackar, sommarens värvning från Hull City, Andy Robertson. När hans första nittio minuter var avklarade var vi nog många som satt rätt nöjda, för det första riktiga intrycket han gjorde var onekligen positivt.

Man ska passa sig att dra för stora växlar av en match, skotten prövades aldrig riktigt i defensiven och halkade bland annat ordentligt vid ett tillfälle, även om den efterföljande hörnan blev resultatlös är det sådant som både Lovren och Moreno hängts för om de agerat på samma sätt. Det råder dock ingen tvekan om att det finns mycket fotboll i Robertson, hans inlägg var precisa och hårda och de löpningar han tog kändes klokare än de vi sett av Moreno. Plötsligt fick vi ett riktigt anfallsvapen ute till vänster och speciellt i första halvlek kändes det verkligen som att det var från den kanten det skulle hända något, om något skulle hända. Den enda brist jag tyckte man kunde se igår var att han, precis som de flesta andra utpräglade vänsterbackarna i ligan, verkade vara oerhört enfotad, det brukar dock inte behöva betyda speciellt mycket. Vi har fått en vänsterback som kommer att kunna hjälpa till i offensiven, frågan som återstår nu är dock hur han står sig i spelet runt det egna målet.

Just defensiven är något som brustit hos många av våra tidigare vänsterbackar, det är därför vi sett spelare som Flanagan, Carragher och Arbeloa husera ute till vänster under längre perioder. De kanske inte haft den offensiva kapaciteten som man vill se, men de har kunnat stänga igen på sin kant och överlåta offensiven till andra spelare på planen, det har gjort att vi tappat en dimension i vårt spel. Det var lite samma bekymmer förra säsongen, där Milner gjorde det klart godkänt ute till vänster, men inte kunde komma med vänsterinspel, utan i stället stannade upp spelet genom att vända in i planen. Om Robertson har en godkänd defensiv kan han komma att bli lösningen på vårt återkommande vänsterbacksproblem och det vore, milt uttryckt, på tiden. Vi är verkligen inte vana vid att ha en ytterback som dominerar sin kant på samma sätt som Robertson gjorde igår, men jag vill minnas att jag i lindan av Morenos tidiga period i klubben vid tillfällen kände samma sak även för honom.

En av fördelarna med att ha fått in Robertson är att vi kan utnyttja mångsidigheten i James Milner igen, förra säsongen hade vi honom låst ute till vänster i backlinjen, men om den platsen nu lösts på annat sätt får vi möjlighet att spela vår assisterande kapten i någon av mittfältspositionerna igen. Han är en perfekt truppspelare Milner, han kanske var något övertaggad igår och drog på sig  någon frispark för mycket, men han slutar aldrig att slita och kommer att vara ett bra komplement till övriga där inne. Om man jämför med matchen mot Hoffenheim var det fem nya spelare in i laget, alltså hälften av alla utespelare var utbytta, ändå lyckades vi vinna mot ett av de lag som vi haft allra svårast mot de senaste åren. Jag har läst en hel del om att vi kanske inte har bredden som krävs för att slåss på flera fronter, nu kanske en match är för lite för att dra några slutsatser även där, men när spelare som Sturridge, Milner och Gomez är de som får kliva när andra vilas tycker i alla fall jag att vi kan känna lite mindre oro kring truppbredden. Vi har absolut inte en komplett trupp än, varken när det kommer till spets eller bredd, men lagbygget går åt rätt håll. Visst kan man alltid önska att saker går snabbare, men när den andra matchveckan är avverkad har vi all anledning att vara positiva.

Resultatet hade kunnat vara ännu bättre, men det råder ingen tvekan om att vi skapade oss ett bra utgångsläge inför nästa veckas retur i och med vinsten med 2-1 under tisdagskvällen. Efter en vecka som innehållit en hel del negativitet runt klubben var det här resultatet precis vad som behövdes och matchens förste målskytt gav oss alla en påminnelse om det fina inom fotbollen.

Trent Alexander-Arnold har spelat i Liverpool sedan han var liten, han har tagit den långa vägen genom vår akademi och genom hårt arbete erövrat en plats bland de andra i a-laget. Redan under förra säsongen visade han upp tendenser som gav många av oss fans hopp om att det fanns en blivande storspelare i honom. Igår gjorde han ett fantastiskt fint frisparksmål, ett oväntat, men otroligt skönt mål, som gjorde så att pulsen gick ner till en någorlunda hälsosam nivå hos alla oss som tittade på matchen medvetna om att förra årets fjärdeplats tappar i betydelse om det här dubbelmötet går snett. I en sån här match spelar det såklart ingen roll vem som gör målen, självmålet som Hoffenheim gjorde i den andra halvleken var nästan ännu skönare att se, men personligen kände jag extra glädje över att det var just Alexander-Arnold som gjorde vårt första mål. Under en sommar där det här med klubblojalitet verkar vara något som är på väg att dö ut, där det mer och mer handlar om vem som kan lägga de högsta summorna, spendera mest pengar och där spelare som inte får som de vill strejkar och gnäller. Vi har sett det på nära håll i fallet Coutinho, vi har i allra högsta grad varit inblandade i att Southamptons kanske viktigaste spelare inte tränar med sitt lag, med hopp om att få gå till ny klubb. När Alexander-Arnold sprang ner mot hörnflaggan för att fira sitt mål igår är jag helt övertygad om att han var överlycklig för att han gjort mål just för oss, att vi som klubb verkligen betyder något för honom. Oavsett vad spelare som värvas in säger i intervjuer vet vi att deras kärlek för klubben kan försvinna snabbt om en större klubb kommer och knackar på dörren, i fallet Alexander-Arnold tror jag att han känslor för klubben är genuina och det gör det extra roligt i dessa tider. Hans insats igår var absolut inte felfri, det sista målet får han till stor del ta på sig, oavsett om Lovren upphävde offsiden måste man spela tills domaren blåser, allt annat är oacceptabelt. Jag tror absolut att gårdagens målskytt kommer att ge Clyne en kamp om startplatsen redan i år och det skulle inte förvåna mig om han är den av de som startar flest matcher under säsongen, men vi har sett unga spelare komma och gå genom åren och det är såklart långt ifrån en självklarhet att han kommer att bli en tongivande spelare med tiden. Oavsett hur Trent Alexander-Arnolds karriär slutar kommer hans mål mot Hoffenheim att finnas kvar i mitt minne, som ett bevis på att det fortfarande finns kvar en del av det fina inom fotbollen, att alla spelare på planen inte måste köpas in för hundratals miljoner och att dörren fortfarande står öppen för de lokala förmågorna. Visst kan man ibland titta lite avundsjukt på de spelarna som rullar in hos konkurrenter som City och Chelsea och visst är det så att deras ekonomiskt välpumpade muskler är en lättare väg till framgångar, men tjusningen i att se en spelare från de egna leden skjuta oss ett steg närmare Champions League är inte fy skam den heller.

Säsongen närmar sig med stormsteg och tillfällena för spelarna att övertyga Klopp om att de ska ha en plats i premiärelvan blir färre och färre, åtminstone om man vill visa upp sig i en match. Två dagars intensivt matchande i Tyskland har säkerligen givit Klopp en del att fundera över, då många spelare verkligen fått chansen att visa vad de går för. Salah, Mané, Firmino, Coutinho, många i vår offensiv imponerade, men det var kanske inte så överraskande. Det var några andra av spelarnas insatser fick åtminstone mig att fundera lite extra:

-Loris Karius - Kanske inte så mycket hans insats mot Bayern Munchen som det faktum att hans närmste konkurrent, Simon Mignolet, inte fick någon speltid alls under turneringen. Givetvis kan det vara skador, sjukdomar eller annat som spelar in, men jag får en känsla av att Karius är närmare platsen som förstemålvakt än jag trodde. Det jag sett av honom på försäsongen har imponerat, utan att han för den delen har glänst. Han har dock varit väldigt alert i sina utrusningar och ofta kommit ut i precis rätt läge när motståndarna tagit sig in bakom vår backlinje, något som vi alla vet har en tendens att hända ofta när spelet inte stämmer. När Karius kom till oss inför förra säsongen var tanken säkerligen att han skulle ta över platsen i målet från den då ganska osäkre belgaren, men när han väl fick chansen tog han den inte och inom kort var det en pånyttfödd Mignolet som imponerade. Det ska bli väldigt intressant att se hur Klopp väljer att matcha sina målvakter inledningsvis, för mig är Mignolet den som bör få chansen till att börja med, men återstår att se om Klopp tycker likadant. När vi ändå är inne på målvaktsfrågan, Danny Ward gjorde det väldigt bra i sin match och kommer säkert att lånas ut än en gång. Han är alldeles för duktig för att agera tredjemålvakt i Liverpool, men kommer nog aldrig nå upp i den nivå som krävs för att bli etta.

-Alberto Moreno - Vi har inför säsongen plockat in Andy Robertson som alternativ till James Milner på vänsterbacken, anledningen till det är sannolikt för att Alberto Moreno inte visat sig hålla den nivå som förväntas av honom. Att han är snabb, duktig på att komma runt på kanten och spela in bollen i mitten har vi sett förut, men vi har också sett att han har stora brister i defensiven. Mot Bayern Munchen gjorde han en bra match, men ställdes inte på några större prov bakåt, då hemmalaget inte verkade vara speciellt sugna på att göra det svårt för vårt försvar. Efter matchen antydde dock Klopp att Moreno kan komma att bli kvar, om han fortsatte på samma nivå och efter Napolis bud har det varit ganska tyst runt honom. Personligen ser jag fortfarande Milner som förstaval till vänster, med Robertson som konkurrent, visst kan även jag sakna en vänsterfot som kan hota offensivt, men med Hull-nyförvärvet i laget finns ju ett sådant alternativ att tillgå. När det kommer till Moreno ändrar inte matchen mot Bayern min ståndpunkt, som är att han borde säljas.

-Marko Grujic - Det här en oerhört intressant spelare, som vi antagligen hade sett mer av redan förra säsongen, om han sluppit skador. Han har en väldig förmåga att lukta sig till målchanser och visar ofta också upp kyla i sina avslutningar. Grujic kommer nog få svårt att ta en startplats till att börja med, om inte skadorna börjar komma finns det flera spelare före honom i rangordningen, men jag skulle inte bli förvånad om vi får se honom göra några avgörande inhopp. Han har både längden och styrkan för att kunna hota i luften och han verkar ha en spelintelligens som gör att han ofta hittar luckor i försvaret hos motståndarna. Målet som blev bortdömt mot Bayern visade tydligt vilka egenskaper han besitter, då han både var med i uppbyggnaden och var den som avslutade, även om det inte godkändes var det en situation som imponerade. Att han dessutom slog inspelet som ledde till straffen i den andra matchen gjorde inte att hans aktier sjönk. Men, försäsong är försäsong, nu hoppas jag få se den här unge Röda Stjärnan-produkten bygga vidare på det här in i tävlingsmatchandet.

-Trent Alexander-Arnold/Joe Gomez - Mycket talar för att Clyne inte kommer att vara redo att starta mot Watford när Premier League sparkar igång, lika mycket talar för att platsen då kommer att tas av antingen Alexander-Arnold eller Gomez. Oavsett vem av dem som startar känner jag mig trygg i att de kommer att klara uppgiften bra, de har båda ganska få matcher i den högsta serien bakom sig, men har visat under försäsongen att de nu är redo att ge sig på svårare uppgifter. Nu var det kanske ingen spelsugen Franck Ribery som Alexander-Arnold ställdes mot, men hans insats mot de tyska mästarna var i stort sett felfri och med honom till höger i backlinjen får vi dessutom ett offensivt hot. Något som drog ner betyget lite var hans benägenhet att dra på sig frisparkar, de var visserligen inte i speciellt farliga lägen, men mot lag med vassa huvudspelare har vi inte råd att orsaka onödiga fasta situationer och på så sätt ge dem en möjlighet att flytta upp spelare. Joe Gomez erbjuder kanske inte samma offensiv som vår andra yngling, men har även han visat att han kan hantera spelet ute till höger, främst genom en stabil defensiv. Personligen hoppas jag att Klopp spelar Alexander-Arnold och låter Gomez få sin mesta speltid på den mer naturliga mittbackspositionen, där han känns som ett bättre alternativ än Klavan, bakom de två, idag, givna startspelarna Matip och Lovren.