Dags

Ikväll blir det ingen majkase. Det blir inga smällare. Det blir inga raketer. Det blir ingen manskör. Det blir inget grillande. Det blir ingen alkohol. Det blir ingen fest.
Ikväll blir det himmel eller helvete. Det blir allt eller inget. Det blir vinst eller förlust. Det blir glädje eller sorg. Det blir vi eller Chelskij.

Dagens låt: Morrissey - Let me kiss you
There's a place in the sun
For anyone who has the will to chase one..AND I
I think I've found mine

Näst sista april

I morgon är det sista april igen, för två år sedan vid den tiden var jag och pappa i Liverpool och tittade på världens bästa fotboll. I morgon kommer jag att sitta i Malins lägenhet och titta på Liverpools retur mot ryssarna. Det gör mig inte speciellt mycket att missa firandet, sista april har aldrig varit någon favoritdag för mig. Visst tyckte jag att det var lite roligt att spränga Action Force-gubbar med smällare, men det där smällandet var ändå inte min grej. När de andra tävlade om att hålla i smällarna så länge som möjligt kastade jag mina så fort stubinen börjat röra sig. Jag vet inte om mitt agg mot smällare kommer från den gången jag och Ante, av misstag, råkade starta en liten eld i ett träd hemma på gården i samband med en sista april när vi var små, men jag har helt enkelt svårt för det där. Nu när jag blivit så pass gammal att jag inte smäller själv är jag än mindre intresserad av att ha smällande omkring mig, därför har jag en tendens att bli lite irriterad när ungdomarna som bor på mitt område börjar smälla en vecka innan sista april och fortsätter en vecka efter. Det positiva med sista april är att den följs av första maj, vilket innebär en dag ledigt. Även om jag räknar med att få rätta en hel del under mina lediga dagar så kommer det kännas skönt att få sova ut på morgonen, speciellt på torsdag då jag räknar med att vara för påverkad av matchen för att kunna somna i tid på onsdagskvällen.

Dagens låt: Libertines - Time for heroes
You know I cherish you my love
Yeah I cherish you my love

Skivköpstankar

Det kommer en hel del spännande musik just nu och det är inte helt enkelt att hinna med att lyssna på allt. När man dessutom bor i en skivaffärslös stad är det svårt att provlyssna på all musik som kommer ut. Tindersticks nya skiva köpte jag givetvis på en gång, där vet jag vilken kvalitet som väntar och det gör köpet enkelt. De skivor som jag funderar mest över nu är av tre svenska artister, nämligen Joel Alme, Markus Krunegård och Alf. Det är svårt att avgöra hur bra de är bara utifrån det man kan höra på myspace och youtube, men att döma av det lilla jag lyckats höra är det Joel Alme som faller mig mest i smaken. Denna artist belönades också med högsta betyg när hans skiva bedömdes i min morgontidning, även om jag inte riktigt litar på recensenter så är det ändå ett gott tecken. Vissa av de låtar jag hört påminner en aning om Jens Lekman och det gillar jag. Jag kan inte bestämma mig om jag ska våga beställa skivan utifrån det lilla jag hört, jag brukar egentligen inte tveka inför sådant, men nu finns det så pass många skivor jag vill ha att jag måste tänka igenom mina köp väl.

Dagens låt: Loney, Dear - I love you in with the arms, ett fynd jag gjorde när jag chansköpte båda skivorna efter att ha hört den här underbara låten.
I love you. I love you. In with the arms, in with whats keeping me calm

Heroes fortsätter

Halvvägs in i säsong två börjar intrigen verkligen sätta sig, Heroes gör en inte besviken. Den andra säsongen har många bra saker, exempelvis har man resan fått lära känna karaktärerna och det gör att man kan fokusera helt på konflikterna och hur de ska lösas. Säsongen har också några bitar som jag inte riktigt gillar, till att börja med är jag inte helt förtjust i handlingen kring Claire. Det är visserligen en aning tidigt att döma ut hennes karaktärs insats i serien än, men kärlekshistorien som utspelas på hennes High School, med cheerleaderkonflikter och sånt, känns inte så intressant. Det blev dessutom ganska sliskigt när hon och hennes pojkvän kysstes flygandes vid Hollywood-skylten. Jag hoppas den delen tar en mer actionfylld vändning snart. En annan bit som jag inte uppskattar så mycket är Hiros äventyr i forntiden, han får inte alls ta lika stor plats som under säsong ett och det är inte bra. Hiro är en av de mest intressanta och underhållande karaktärerna och jag hoppas han kommer tillbaka i rätt tidsålder igen snart.
Den uppumpade Peter Petrelli ser ungefär lika vilsen ut den här säsongen, men hans tid på Irland har varit spännande och nu verkar han vara på väg tillbaka, det är positivt. Hans bror, Nathan, och Parkman har båda tagit ett steg i rätt riktning och Mohinder står även han för en bra insats.
Intrigen är spännande och det ska bli än mer spännande att se hur Sylar kommer att passa in i allt som händer, även om han inte varit med lika mycket som under förra säsongen än så dominerar han de scener som han finns med i.
Vi har inte så många avsnitt kvar innan Heroes är slut, sedan är det bara att invänta släppandet av nya episoder. I väntan på det har jag och Malin kvar att se min Extras-box som jag fick när jag fyllde år, nu verkade det dessutom som om Malin tipsats av en arbetskamrat om en ny, spännande serie. Jag har i många år saknat att följa en serie, nu förstår jag varför jag saknat det. Att ha en serie där man verkligen längtar efter att se nästa avsnitt är härligt. Det var så med Carnivale, där ville man bara framåt hela tiden, det är så med Heroes, det är mycket svårt att sluta titta och om det är så med den serien också väntar mer trevlig tv-tid framöver. Först ska dock hjältarna i Heroes avsluta sina äventyr.

Dagens låt: Moneybrother - My little girl straight from heaven
I know I told ya'll
No more love songs
But My lil’ girls straight from heaven

Stadsvandring

Idag har jag och Den Gamle Franken hunnit med en tur på stan. Det som var inplanerat var en kaffe. När man kommer ner till stan vid lunchtid en löningshelg är chansen ganska liten att hitta en plats att fika på inne vid torget och mycket riktigt, Waynes var proppfullt, Java gick vi inte ens iväg och tittade till. I stället fick det bli Spegeln, där fanns det billigt kaffe till mig och goda mackor till Den Gamle Franken. Det var ganska varmt ute, därför kom vi överens om att gå och köpa en varsin glass när mitt påtår tagit slut.
Jag är inget stort fan av glass, men det finns en av GB:s glassar som jag verkligen uppskattar och det är Tiptop. Den gjorde comeback för någon sommar sedan och det var onekligen mycket välkommet. Jag fick dock en mindre chock när jag såg vad glassen kostade, 19 kronor för en Tiptop. Nu köper jag inte glass jätteofta och har därför inte stenkoll på priserna, men har de inte gått upp väldigt de senaste åren? Jag trodde att det kanske skulle gå på 15 kronor, men så var det altså inte. Glassen är så pass god att den är värd pengarna, men glass börjar verkligen bli en dyr lyx. Vi intog våra glassar på torget, där var vi verkligen inte ensamma. Dels hade vi sällskap av mängder med människor som sprang mellan affärerna, dels hade vi sällskap av gatuförsäljare och majblomsbarn och dels hade vi sällskap av stora mängder med fåglar. Jag är inte helt förtjust i alla fåglar som finns på torget här i stan, det känns inte helt säkert när de flyger ovanför huvudet på en, man vet aldrig när de känner för att lätta på trycket. De är ett trevligt inslag i stadskärnan, men de börjar bli lite väl många nu för att jag ska uppskatta dem helt.
Ikväll ska jag laga mat åt Malin, det blir en, förhoppningsvis, god kycklingrätt med bulgur.

Dagens låt: Nick Cave - Nature boy
And she moves among the sparrows
And she floats upon the breeze
She moves among the flowers
She moves something deep inside of me

Mat med störningsmoment

Igår var jag och Malin till Bollnäs för att äta middag med mitt arbetslag, det var första gången på länge som vi var samlade allihop, så det var trevligt. Vi var nästan tjugo personer som var uppradade vid ett långbord på Highlander inn bredvid mitt gamla stamställe, Videohallen.
Maten som serveras på denna restaurang är turkisk och det är mycket gott. Jag och Malin åt någon typ av lammfärs som var inlindad i pitabröd, till det fick man en god sås och potatis. Det var inte riktigt lika gott som när vi åt på Libanesen på hörnet i torsdags, men gott var det.
En negativ sak var att vi, eftersom vi kom sist, hamnade närmast högtalaren som fanns utplacerad bredvid bordet. Ur den högtalaren strömmade musik från radiokanalen Lugna favoriter. Musiken där är inte riktigt min grej, även om de spelade en del gamla godingar från min högstadietid, men det är inte musiken som är det allra värsta. Lugna favoriter har nämligen fått för sig att de måste sjunga in egna jinglar som de kan spela upp mellan låtarna, utifall någon glömt vilken kanal det är de lyssnar på. De där jinglarna är helt outhärdliga. Oftast är det en kvinnlig röst som stönar fram Luuuuuuuuugnaaaaaa faavoooooooriiiiiiter. Jag antar att man gjort på det sättet för att själva jingeln ska låta som en lugn favorit och visst är den gansla lugn, men den kan omöjligen vara en favorit för någon. Det låter mycket töntigt och jag kan inte låta bli att bli lite irriterad när jag hör den. Radioreklam i sig är något som jag har väldigt svårt för, men det blir som allra värst när de ska sjunga in jinglar, Bilmetrojingeln som spelades på bandyn för något år sedan är ett annat exempel på hur hemskt det kan bli.
Annars var det en trevlig kväll. God mat och en givmild arbetskamrat som bjöd hela sällskapet på efterrätt. Idag ska jag försöka få lite jobb gjort, inte många veckor kvar innan lovet nu.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - Joy and Jubilee
This is what i want to be
Everything inside of me,
Inside of me

Värme

Årets hittills varmaste dag, riktigt skönt ute. Dessutom hade jag lyxen att få sluta tidigt, något jag alltid gör på torsdagar. Den här gången var det tyvärr inte samma lyx som det brukar vara. När jag kom ner till stationen för att invänta tåget tittade jag på skärmen som sitter uppsatt bredvid spåret, där stod det att tåget var inställt och skulle ersättas av buss. Jag gillar inte att åka buss, speciellt inte långa sträckor och det blir inte bättre av att det är varmt ute. I många bussar finns det AC, men i den buss jag fick färdas hemåt Gävle med idag fanns det verkligen inte några sådana moderniteter, snarare tvärtom. Bussen blev snabbt ganska full och lika snabbt blev den otroligt varm. Jag gick hemifrån klockan fem i morse, då var det inte läge att klä sig somrigt, därför var jag långt ifrån sommarklädd när jag satt där i den bastuliknande bussen. Några mil in i färden kände jag hur det började bli blött på ryggen och sedan var det bara att försöka härda ut. Fyrtio minuter senare än beräknat var jag äntligen framme i Gävle och kunde kliva ut ur den då ganska lufttomma bussen. Det är ingen överdrift att påstå att det var skönt att vara hemma.

Dagens låt: Morrissey - Interlude
Loving you
Makes the whole world change
Loving you, I could not grow old

A delivery straight from the heart of my misery

Det var ju redan klart. Vi hade vår viktiga vinst att ta med till returen på Stamford bridge nästa vecka, även om 1-0 kändes lite i underkant med tanke på de chanser vi skapade. Chelskij hade ingenting, Skrtel och Carra var otroligt stabila och Mascherano var precis så bra som bara han kan vara. Drogba kom ingenstans och Lampard var otroligt blek, för att inte tala om hur osynliga både Malouda och Cole var. Vi hade full kontroll på händelserna. Då, från ingenstans kom det, målet som satte oss i en helt annan sits inför returen. Riises självmål i 94:e minuten kom verkligen som en chock. Matchen var ju över, det skulle inte hända något mer. Bollen skulle bara rensas bort så att domaren kunde blåsa av och Benitez gå in till presskonferens och hylla vår insats, i stället hamnade bollen i vårt mål och allting förändrades. Självmålet var lika märkligt som onödigt och det var precis det som inte fick hända. Vi hade 1-0, ett resultat som vi brukar klara oss långt med mot ryssarna och med tanke på det spel som vi visade upp kändes det tryggt. Nu väntar en mycket oviss retur nästa vecka, helt plötsligt måste vi troligtvis vinna för att ta oss vidare, kan aldrig tänka mig att det blir 2-2. Det skulle kännas mycket bittert om vi missar chansen till att vinna CL ännu en gång pga en snednick i sista sekunden. Om det blir så att vi inte går till final kommer det troligtvis att förändra alla fans minnen av Riise. Innan igår var det man minns mest från honom frisparken mot United under hans första säsong hos oss, om det blir så att vi åker ur nästa vecka kommer den starkaste bilden man har av honom när han lämnar klubben att vara den tomma blicken han visade efter att tystat hela Anfield med sin snednick. Jag hoppas verkligen att det inte ska behöva bli så, att vi stället visar ryssarna att vi är ett bättre lag även ni spelar på deras hemmaplan.

Dagens låt: Christian Kjellvander - When the mourning comes
I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy

Dags att köra

Ikväll är det dags för semifinal i CL, återigen möter vi ryssarna och det känns precis lika ovisst som det gjort de tidigare två gångerna som vi ställts mot detta vidriga lag i en cupmatch. För att undvika att bli så nervös redan nu tänker jag inte skriva mer om tankarna innan matchen nu.
Jag har tågpendlat ganska länge nu och det går bättre än jag trodde att det skulle göra. Allt tågåkande gör att jag nu börjar ha koll på vilka som jobbar som tågvärdar på x-tågen, idag var det en av de stora profilerna som kontrollerade min biljett på vägen hem. Det är en dam i 40-årsålderna som har en enormt imponerande röst. När jag åker tåg brukar jag skärma av mig med tidning och musik, därför brukar jag knappt märka när de kommer och kollar mitt tågkort, men när den här damen kollar kan man inte undgå att märka det. Trots att jag sitter med hög musik i öronen så hör jag klart och tydligt hur hon säger "Tack" och "Varsågod" när hon tar emot och lämnar tillbaka kortet, de endra hör man inte ett ljud av, men den röst som dagens kontrollant har överröstar all musik. Jag kan inte låta bli att bli en aning imponerad.
Idag kom äntligen intyget som gör att jag och Malin kan börja övningsköra, det ska bli roligt. Med tanke på jobb kanske det kommer att dröja några dagar innan vi kommer igång, men sedan kommer jag få se om jag minns alla de tips som jag fick när jag själv körde runt med en övningskörningsskylt bak på bilen.

Dagens låt: Nick Cave - Jesus of the moon
You came on like a punch in the heart
Lying there with the light on your hair

Vår

Det är så skönt att våren börjar komma nu, helt plötsligt slipper man frysa allt för mycket på vägen ner till tåget på morgonen. Det är dessutom mycket lättare att kliva upp tidigt på morgonen när man kan titta ut utan att mötas av bäcksvart mörker. Det finns dock en sak som är negativ med att solen tittar fram tidigare på morgonen, det försvårar nämligen mitt sovande på tåget. Ibland hamnar tåget i sådana positioner att solen får för sig att lysa rakt i ögonen på mig och om man då inte sover jättetungt är ganska svårt att undvika att vakna. I morse var det en sådan resa, vid ett par tillfällen vaknade jag av att solen lyste på mig, en aning irriterande, men det är å andra sidan den enda negativa biten jag kan hitta med att vintern äntligen verkar vara över.

Dagens låt: Stone Roses - She bangs the drums
Have you seen her have you heard
The way she plays there are no words
To describe the way I feel

Poker och bak

Bishop blev till Interpool igår, men trevligt blev det i alla fall. Vi blev till slut sju stycken som slöt upp för att äta god mat och dricka någon öl. När vi ätit färdigt tog vi en promenad hem till Fugelsang, där blev det en otroligt spännande omgång poker, som givetvis vanns av mig. Jag hade en del tur i en av mina dueller med Liv, så så alla var inte riktigt överens med mig om att min vinst var välförtjänt. Men det är klart, går man in med 4-7 och floppar 5-6-8 kanske man inte bara kan kalla det för skicklighet.
Idag har jag och Malin bakat våra GI-bullar ännu en gång, återigen med ett lyckat resultat. Helt plötsligt känns mitt VG i hemkunskap från nian ganska befogat, det gjorde det inte när det sattes. Mitt och Den Gamle Frankens arbeten om italiensk matkultur höll kanske inte någon högre klass och den mat jag lagade mådde ganska gott av den tjej jag jobbade tillsammans med var en klar MVG-elev i ämnet. En av mina jobbigaste lektioner utspelades faktiskt i hemkunskapssalen, när jag, Den Gamle Franken och David diskuterade kakao. Jag var övertygad om att det smakade likadant som oboy, de sade att jag hade fel. Att ha fel är inte en av mina starka sidor, så jag tänkte överbevisa dem genom att äta en tesked med kakao. När jag stoppat in den i munnen blev jag övertygad om att jag faktiskt hade haft fel, det smakade inte alls som oboypulver, i stället var det torrt och sågs mot gommen så att jag trodde att jag skulle kvävas. Jag fick spendera resten av lektionen med munnen i vattenkranen, för att få tillbaka en tendens till fukt i munnen igen.

Dagens låt: Stone Roses - Sally Cinnamon
Your eyes are gazing back from
Every little piece of glass
You seem to smile from every place

Heroes slut

Igår tog säsong ett av Heroes slut. Slutet var bra, kanske en aning hastigt, men jag blev nöjd. När man lämnar en så pass bra serie är det lätt att känna en viss tomhet, den känslan blir inte aktuell nu eftersom jag och Malin har säsong två som bara ligger och väntar på att bli sedd. Jag har hunnit med att skaffa mig flera favoriter i serien under de veckor som vi tittat. Den första jag fastnade för var Hiro, det är nog inte många som sett den serien utan att tycka om denna mycket sympatiska karaktär. En karaktär som inte är lika sympatisk, men minst lika underhållande, är Sylar. Sylar är precis så ond och mäktig som en bra skurk ska vara i en serie där hjältarna har övernaturliga krafter. Hans sätt att se offren i ögonen för att sedan kapa deras huvuden är grymt, utan honom hade inte serien varit lika bra. En karaktär som jag inte riktigt bestämt mig om än är Peter Petrelli, jag tyckte han var som coolast i avsnittet som utspelade sig i framtiden, men till och från blixtrar han till i de andra avsnitten också. Jag förstår att Heroes blev så populärt när det kom och nu ser jag fram emot att fortsätta med säsong två, vi har redan sett det första avsnittet och det kommer nog inte att dröja innan vi avverkat fler.
Ikväll väntar Bishop med Den Gamle Franken, Kus, Liv, Gorbatjov och kanske även Feg-Per, det ska bli trevligt. Ryktet säger att de har en hel del god whisky där och det ska jag utan tvekan undersöka, det blev en Lagavulin till Heroes igår, men någon till kan jag unna mig i helgen. I morgon ska jag och Malin baka igen, brödet är slut sedan förra gången och då måste givetvis skafferiet fyllas på. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det hä, men att baka är riktigt roligt.
Har suttit och lyssnat på lite ny musik i eftermiddag, det är den omskrivne Duffy som har spelats i mina högtalare. Det är riktigt skön musik och låtar som Rockferry och Mercy sätter sig på en gång. Jag förstår att hennes musik blivit så pass populär. Lyssnade på en gammal vinyl med Stevie Wonder hos Malin härom dagen också, oväntat bra. Jag måste försöka lyssna mer på hans musik.

Dagens låt: Stevie Wonder - For once in my life
Someone warm like you
Would make my dreams come true

Dålig tajming

När jag och Malin lämnade Heroes igår stod Sylar på ett hustak och gjorde sig redo för avslutningen på säsong ett. Vi har nämligen bara ett avsnitt kvar och Sylar har precis tagit över krafterna från Prague, vilket innebär att slutet är nära. Sylar har fått ta stor plats under de senaste avsnitten och det tycker jag har höjt serien ännu ett snäpp, han är verkligen en mycket osympatisk skurk, även om han mänskliggjordes en hel del under besöket hos sin mor. Ikväll kommer jag att veta hur det hela slutar, det ska bli mycket spännande.
Den här veckan är förresten den första veckan på mycket länge, kanske någonsin, som jag varje dag ätit matlådor med mat som jag själv tillagat. Förra läsåret åt jag mat som mamma lagat och den senaste terminen har jag blandat matlådor med mat i skolmatsalen. Mina gamla nior skulle nog knappt tro att det var sant om de visste att jag lagar mat till mig själv nu, men det är sanning. Idag kom matsedeln för avslutningen av läsåret, bara 32 dagar kvar nu, och den innehöll något mycket negativt. Mannagrynspuddingen är äntligen med på listan, den har inte serverats sedan fredag vecka 46, men den är den enda dagen under hela avslutningstiden som inte jag jobbar. Fredagen vecka 20 ska jag och Malin till Stockholm, givetvis har man valt just den dagen för världens godaste skolmat, mycket dålig tajming. Med tanke på hur bra det kommer vara i Stockholm så kommer jag nog inte ha några problem med att missa min favoritmat, men nog hade de kunnat välja en annan dag för mannagrynspuddingen.

Dagens låt: Kaiser Chiefs - I predict a riot
And if there's anybody left in here
That doesn't want to be out there

Majblomman

Varför går alla små skolbarn runt med snorgröna väskor? Den frågan ställde jag och Malin oss när vi var på väg mot posten för att hämta ut min vackra klocka. Det enda jag kunde tänka mig var att de fått väskor i något slags projektarbete i skolan, alternativt att de fått väskorna för att de börjat första klass, något ologiskt att de börjar synas nu i såna fall eftersom de snart slutar skolan. När vi stannade vid hemköp för att handla märkte vi vad de där väskorna innehöll, då möttes vi nämligen av tre små barn som desperata skrek mot oss: Vill ni köpa majblommor?
De gröna väskorna innehöll alltså årets upplaga av majblommorna, jag vet inte när man började skicka med väskor till försäljarna, så var det i alla fall inte på min tid.
Majlommmorna är till en god sak och eftersom barnen var sympatiska, om än en aning påträngande, köpte vi fyra stycken småblommor. Det är lite irriterande att man inte kan göra dem lite bättre, de är väldigt plastiga och opraktiska att sätta fast på en jacka. Malin lyckades hitta en plats som man kunde sätta blomman utan att sabba jackan, så där satte jag min också. Idag när jag gick hem från tåget märkte jag hur praktiskt det faktiskt var att ha blomman synlig på hackan, torget var fyllt av barn med gröna väskor, men när de kom i närheten var det bara att peka på blomman på jackan så bytte de offer.


Dagens låt: Kaiser Chiefs - Saturday night
'Cause I don't wanna waste a moment with you
I just wanna dance the whole night through
Cut through the city on a Saturday night
Cause you and me, we're on the edge of a knife

Dålig dag, bra slut

Min gårdag inleddes med att jag, lite småtrött, råkade hälla mjölk i filen. Den fortsatte med en arbetsdag där jag kände mig mer som Tom Barnaby än som en lärare. När jag satt på tåget var jag på mindre gott humör, för att sedan mötas av parkeringsböter när jag kom hem till bilen. Jag har varit gladare än jag var just då. Som tur var hade jag en bra kväll och fick i alla fall gå och lägga mig på gott humör, med tanke på hur sur jag var när jag ringde och beklagade mig för mamma var det högst oväntat.
Gårdagen innehöll inte enbart negativa saker, t.ex kom min klockan. Det var Malin som hittade den åt mig på ebay och nu har den äntligen kommit. Det är en axcent rocker, riktigt snygg. Vi har inte varit iväg och hämtat den än, men i eftermiddag ska jag se till att få den kring min handled.
Jag hann dessutom med att lyssna igenom en del av de vinylskivor som jag och Malin lånat av hennes föräldrar, det fanns en hel del guldkorn. För mig som är svag för Nancy Sinatra & Lee Hazlewood var det givetvis trevligt att hitta två av deras skivor i samlingen, när det dessutom fanns allt från The Cure till Doors och Herman Hermits kan man inte annat än bli nöjd.
Idag har jag varit hemma från jobbet, anledningen till det är att jag har suttit och rättat nationella prov som mina nior gjort. Den här gången är det uppsatserna som jag läst och betygsatt, det är en ganska seg procedur, men när uppsatserna är så pass bra skrivna som de var nu är det inte lika påfrestande
Om exakt en månad, den 16 maj, åker jag och Malin ner till Stockholm för en weekend med Nick Cave, shopping och hotellboende, det ska bli mycket, mycket trevligt.

Dagens låt: Arcade Fire - Crown of love
You gotta be the one,
you gotta be the way,
your name is the only word that I can say

Justice

Idag är det 19 år sedan den fruktansvärda läktartragedin som inträffade på Hillsboroughstadion.

Gerard Bernard Patrick Baron (67)
John Alfred Anderson (62)
Raymond Thomas Chapman (50)
Henry Thomas Burke (47)
Eric George Hughes (42)
Arthur Horrocks (41)
David Hawley (39)
Thomas Howard (39)
Brian Christopher Mathews (38)
David George Rimmer (38)
Inger Shah (38)
Michael David Kelly (38)
Patrik John Thompson (35)
Roy Harry Hamilton (34)
Vincent Michael Fitzsimmons (34)
Eric Hankin (33)
Stephen Francis Harrison (31)
Peter Reuben Thompson (30)
Alan Johnston (29)
Anthony Peter Kelly (29)
Christopher Edwards (29)
James Robert Hennessy (29)
Joseph Clark (29)
Martin Kenneth Wild (29)
Alan McGlone (28)
Barry Glover (27)
Christine Anne Jones (27)
Francis Joseph McAllister (27)
Gary Harrison (27)
Nicholas Peter Joynes (27)
Andrew Mark Brookes (26)
Barry Sidney Bennett (26)
Christopher James Traynor (26)
Paul Anthony Hewitson (26)
Paula Ann Smith (26)
David Steven Brown (25)
Richard Jones (25)
Derrick George Godwin (24)
Graham John Roberts (24)
Peter Andrew Burkett (24)
Colin Andrew Hugh William Sefton (23)
David Leonard Thomas (23)
Tracey Elizabeth Cox (23)
William Roy Pemberton (23)
David John Benson (22)
David William Birtle (22)
Gary Collins (22)
Tony Bland (22)
Carl William Rimmer (21)
Joseph Daniel McCarthy (21)
Marion Hazel McCabe (21)
Paul David Brady (21)
Peter Francis Tootle (21)
Peter McDonnell (21)
Thomas Steven Fox (21)
Gordon Rodney Horn (20)
Ian Thomas Glover (20)
Stephen Paul Copoc (20)
Colin Mark Ashcroft (19)
Colin Wafer (19)
David William Mather (19)
Gary Christopher Church (19)
Ian David Whelan (19)
James Philip Delaney (19)
Paul William Carlile (19)
Sarah Louise Hicks (19)
Carl Brown (18)
Carl David Lewis (18)
Christopher Barry Devonside (18)
Gary Philip Jones (18)
James Gary Aspinall (18)
John McBrien (18)
Jonathon Owens (18)
Paul Clark (18)
Carl Darren Hewitt (17)
Graham John Wright (17)
Henry Charles Rogers (17)
Keith McGrath (17)
Simon Bell (17)
Stephen Francis O'Neill (17)
Steven Joseph Robinson (17)
Stuart Paul William Thompson (17)
Kester Roger Marcus Ball (16)
Martin Kevin Traynor (16)
Nicholas Michael Hewitt (16)
Kevin Daniel Williams (15)
Kevin Tyrrell (15)
Peter Andrew Harrison (15)
Philip John Steele (15)
Victoria Jane Hicks (15)
Adam Edward Spearritt (14)
Lee Nicol (14)
Paul Brian Murray (14)
Philip Hammond (14)
Thomas Anthony Howard (14)
Jon-Paul Gilhooley (10)

You´ll never walk alone!

Justice for the 96

Heroes fortsätter

Igår hann jag inte med att skriva ett inlägg, jag och Malin har kommit alldeles för långt i Heroes för att jag skulle hinna med det. Vi har bara några få avsnitt kvar av säsong ett nu och det hela börjar närma sig upplösningen. Positivt är att Sylar får ta mer och mer plats, han är en väldigt intressant karaktär. Han är obehaglig och har imponerande krafter, skådespelaren som gör rollen gör en kanoninsats. Det är viktigt för en serie eller film av den här typen att man har en skurk som är bra och det har man utan tvekan i Heroes. Kampen mellan honom och Peter Petrelli är en av seriens höjdpunkter hittills och jag antar att det finns mer att vänta. I ett av de senaste avsnitten gjorde också Stan Lee ett inhopp som busschaufför, alltid roligt att se denne legend. Förhoppningsvis har vi sett klart hela säsongen innan veckan är slut, sedan väntar säsong två.

Dagens låt: Johnny Cash - The first time ever I saw your face
The first time ever I saw your face
I thought the sun rose in your eyes
And the moon and the stars were the gifts you gave

Ridhusbesök

Idag har jag varit i Bollnäs ridhus för första gången sedan jag var 7-8 år, det var onekligen med underhållande den här gången. Mitt starkaste minne från besöken var godiset och eftersom det fanns en överhängande att de bytt ut godiset sedan dess såg jag till att köpa med mig ett gäng ferraribilar till matsäcken, ville inte riskera att bli utan. Trots att det var nästan 20 år sedan min syster red kände jag igen mig när jag kom in i ridhuset, det såg likadant ut nu som då.
Tävlingen var spännande, det blev inga placeringar för Malin, men en stilig avsittning blev det i alla fall.
Ikväll är det dags för Klubb Volym igen, väldigt roligt med en klubb som spelar musik som man kan lyssna på. Förra gången var det väldigt trevligt, det kommer det säkert att bli nu också. Får jag bara höra lika mycket Joy Division som senast kommer jag att vara mer än nöjd med låtvalen, den här gången kommer det säkerligen inte att vara en DJ som dyrkar Mauro Scocco.

Dagens låt: The Kooks - Shine on
About your hair, you needn't care,
You look beautiful all the time.

En dag

Igår kom några av mina elever in i klassrummet och sjöng på En dag med Tommy Nilsson. Halvvägs in i refrängen fick de problem, de visste inte riktigt hur de skulle fortsätta. De vände sig mot mig och frågade hur låten gick efter refrängens andra rad, utan att tänka efter rabblade jag upp hela refrängen för dem. Jag blev själv väldigt förvånad när jag märkte att jag kunde den, mina elever blev nästan än mer förvånad. Följdfrågan var given, hur kunde det komma sig att jag visste exakt hur den gick? Svaret var inte helt enkelt, jag visste inte riktigt hur jag kunde veta alla orden. Mitt svar satte mig en ännu svårare sits, jag sade nämligen: Den vann ju melodifestivalen 1989. Helt plötsligt framstod jag också som en melodifestivalexpert och det är inte heller något som jag vill förknippas med. När det gäller melodifestivalen får jag skylla allt på syster, men jag kan fortfarande inte riktigt förstå varför jag kunde hela refrängen på en låt jag ogillar med en artist som jag inte heller ger mycket för. Efter en del gliringar om mitt Tommy Nilsson-kunnande fick jag dock fortsätta lektionen och lyckligtvis lämna ämnet.
I morgon ska jag beträda mark som jag inte varit i närheten av sedan barndomen, nämligen ridhuset i Bollnäs. Jag fick följa med dit ibland när syster hade sin ridarperiod, i morgon ska jag dit med Malin. Det ska bli intressant att se om det ser likadant ut fortfarande och om de fortfarande säljer ferraribilsgodis i cafeterian.

Dagens låt: The Kooks - Sway
And I, and I need your soul because your always soulful
And I and I need your heart, because your always in the right places

Semifinalklart

Precis som vanligt när Liverpool spelar Champions league så blev matchen mot Arsenal otroligt spännande och svängde flera gånger. Det var inte förrän Babel satte 4-2 med bara sekunder kvar som jag kunde pusta ut och känna mig säker. När Torres satte 2-1 kändes det som om det skulle kunna gå vägen, när Adebayor kvitterade kändes det kört, när vi minuten senare fick straff vände känslorna ännu en gång. Vi gick i alla fall vidare och nu väntar semifinal mot ryssarna, för tredje gången på fyra år. Vi har slagit dem de två tidigare gångerna och våra chanser är lika goda nu som då. Det kommer säkert att bli jämnt, det kommer säkert att bli spännande, hoppas bara att slutet blir lika lyckligt som i tisdags.
Igår fyllde min syster år, jag och Malin var dit med present och tårta. Nu är syster återigen tre år äldre än mig och det känns bra.
Den här veckan har det blivit dåligt med Heroes-avsnitt, jag och Malin jobbar lite för dumma tider för att det ska hinnas med, men ikväll kanske det kan bli ett i alla fall. Vi ska se avsnitt 14 nu och det börjar bli väldigt spännande. Jag förstår nu alla skriverier kring serien, den är precis så bra som det sägs. Ju längre serien går, desto mer lär man känna karaktärerna och det gör den än mer intressant. Hittills har jag fastnat mest för Hiro och hans kompis, det är ett underhållande par. Vanligtvis brukar jag ha svårt för de karaktärerna i serier och filmer som ska vara lustig mitt i det allvarliga, men samtidigt som Hiro är ganska rolig finns det med ett stort allvar i hans karaktär som gör honom speciell.

Dagens låt: The Kooks - Shine on
About your hair, you needn't care,
You look beautiful all the time.

Kortproblem

Mitt bankomatkort har börjat strula den senaste tiden. Det började med att jag inte kunde betala när jag och Malin var på ICA i förra veckan och fortsatte med att jag inte kunde betala biljetterna till Magnus Betnér när jag skulle lösa ut dem i fredags. Det var till och med så illa att det tog fem minuter innan det gick att betala med kortet när jag handlade mat i Arbrå också, därför kände jag att det var dags att skaffa nytt kort. Det är inte helt enkelt när man jobbar heltid, banken jag måste gå till har nämligen öppet mellan 10 och 15 och det är timmar som brukar vara ganska fullspäckade när man jobbar inom skolan. Idag hade jag i alla fall chansen att komma ifrån en stund. Om jag haft bil hade det inte varit några problem, det är inte direkt långa köer på banken i byn och med bil är man där på fem minuter. Numera åker jag tåg till jobbet och måste således gå för att ta mig från skolan ner på byn. Idag fick jag alltså tid att gå ifrån, tyvärr hade jag inte koll på vilka tider som gällde. När jag vandrat hela vägen ner till banken var klockan halv tio, den tid jag trodde banken öppnade, men då fick jag veta att man inte öppnade förrän vid tio. Muttrande fick jag vandra tillbaka till skolan, något som blev klart med underhållande med den högklassiga musiken från Babyshamles i öronen, There she goes går att lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna. Väl tillbaka på skolan fortsatte jag mitt muttrande. Jag gjorde i ordning mitt goda kaffe och lade upp benen på skrivbordet och förbannade bankens öppettider. Som tur är har jag förstående kollegor, en av mina arbetskamrater gick bort till sin jacka och hämtade sina bilnycklar och kastade dem till mig. -Tänk på att den ena blinkersen inte fungerar och att avgasröret sitter lite löst bara, sade han. Jag hade tillräckligt med rast för att åka ner strax efter tio och nu har jag, äntligenn, beställt ett nytt kort.
Ikväll är det retur mot Arsenal, en timme till avspark, mycket nervöst. Vi måste slå dem.

Dagens låt: Babyshambles - Deft left hand
Oh, i want to lay by your side

Kall match

Igår besökte jag och Malin Strömvallen för att se hur Norrköping står sig i sin comeback i allsvenkan, det vore verkligen en överdrift att påstå att jag var nöjd med det jag fick se. Visst var jag beredd på att de inte skulle hålla någon högre klass, men så här dåliga hade jag inte väntat mig att de skulle vara. Gefle är ett dugligt lag i allsvenskan, de kommer säkert att hänga kvar med hyfsad marginal och att Peking förlorade är inte något att vara besviken över, men spelet man presterade var fruktansvärt. Så fort man kom in med bollen på offensiv planhalva slog man rejäla felpassningar och anfallen var väldigt uddlösa. Amuneke är snabb och har ett bra tillslag, men det skulle inte skada om han slog en passning ibland också. Det spelar ingen roll hur många medspelare han har med sig, när han kommer i närheten av straffområdet så skjuter han. Matchen var skapligt underhållande till och från, men det var Gefle som stod för den biten. Fotboll i april är ofta en kallt, det var det även igår. Mina converse var inte de rätta skorna för två timmar stillastående utomhus och både jag och Malin var ganska frusna när vi lämnade arenan några minuter innan slutsignalen. Norrköping kommer att få slita hårt för att inte hamna i superettan igen nästa säsong, tyvärr.
Det kalla vädret fortsatte idag. I Gävle regnade det, inte roligt. I Arbrå snöade det, ännu mindre roligt. Jag ahr gått och väntat på våren länge nu och det att ha promenerat i solen i lördags hade jag hoppats få fortsätta gå i min sommarjacka utan behöva frysa, men när jag kom till Arbrå i morse var det som att kliva in i ett vinterlandskap. Som tur är passerade en snäll kollega i bil och plockade upp mig, då slapp jag gå från stationen upp till jobbet.
Jag vet att jag är lite sen med att upptäcka det här, men Babyshambles och Pete Doherty är verkligen högklassig pop. Efter allt skrivande om honom i tidningarna har jag inte kommit mig för att lyssna på hans musik, trots att en säker källa som YWNK bekräftat Dohertys storhet. Nu har jag i alla fall börjat lyssna och det är väldigt bra och väldigt varierat. Just nu är det Shooter´s nation jag lyssnar med på och låtar som There she goes och Delivery är bevis på att musiken håller mycket hög klass.

Dagens låt: Babyshambles - French dog blues
My love, my love, she sits with me, I love, I love her company

Middag

Igår hade jag och Malin middagsbjudning hemma i min lägenhet, det var Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren som skulle komma på besök.

Malin, iklädd världens coolaste förkläde, rör i ordning smeten till efterrätten, kladdkaka med grädde och jordgubbar.

Jag steker de sista bitarna halloumi innan det var dags att servera.

Här äter Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren och Malin av den utsökta förrätten Grillad halloumi.

Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren och Malin gör sig redo att äta den delikata huvudrätten, Örtris med saffranmarinerad kycklingfilé och saffransås

Så här såg det hela ut i sin färdiga form, riktigt gott var det.
Ni kan förresten gå in här och läsa min debut som recensent.

Dagens låt: Jens Lekman - And I remember every kiss
But I would never kiss anyone
who doesn't burn me like the sun

Wasteland

Gårdagskvällen spenderade jag på Wasteland här i Gävle tillsammans med Malin, Liv och några av Malins vänner. Anledningen till jag, som är ganska långt ifrån att vara en rocker, besökte en hårdrocksklubb var att två intressanta, lokala band uppträdde. Allra mest intressanta var Isobel & November, ett band som kanske skulle kunna beskrivas som en tyngre variant av Christian Kjellvander, inte riktigt lika bra, men ändå mycket bra. Tung, långsam och stämningsfull musik som verkligen tilltalade mig, att sångaren dessutom hade en mycket cool hatt gjorde inte saken sämre. Det andr bandet som spelade, The Scrags, var inte riktigt min typ av musik. Högt tenpo, rak musik, men ganska så tråkigt. Wasteland håller till i källaren på olearys och det är onekligen en lokal som väcker härliga minnen till liv hos mig. Här fick jag en låt tillägnad mig av Weeping Willows och här upplevde jag vår underbara vinst i Champions League 2005, så bara att vara tillbaka kändes trevligt. En bra kväll blev det i övrigt också, eftersom jag fick recensera spelningarna åt lokaltidningen tjänade jag en hacka på besöket också. Ikväll ska jag och Malin bjuda över Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren på middag, efter att ha sökt igenom internet och letat goda maträtter har vi nu hittat något som lät mycket gott, det ska bli spännande att se om det smakar lika gott också.

Dagens låt: Nikola Sarcevic - Nobody without you
'Cause you're my sunshine
To keep me warm,
You're my shelter and my hideout
In rainy days and storm.

Träningsförhinder

Idag jobbar jag hemifrån, det är rättning av de nationella proven som står på schemat. För att få ett avbrott i jobet åkte jag iväg till gymet i en timme, för ovanlighetens skull var det mycket folk på plats. En stor anledning till trängseln var att en skolklass var där och tränade, kanske inte en hel klass, men de var åtminstone 10 stycken. Jag hörde två av dem stå bakom mig och diskutera huruvida de skulle ta och börja träna seriöst nästa vecka, en av dem sade att han inte kunde då, han skulle ha Arena på måndag och tisdag så han kunde inte komma ifrån. För två år sedan hade jag inte haft en aning om vad han pratade om, men efter all den datapratstortyr som man får som högstadielärare så vet jag att det är någonting som har koppling till World of Warcraft. Lite illa kan jag tycka att det är när man avstår två dagars träning för att sitta vid datorn, men det är inte något ovanligt nuförtiden. Samtidigt känner jag mig lite gammal när jag sitter och beklagar mig över allt dataspelade, det var ju faktiskt precis så det lät bland de vuxna när jag och mina kompisar satt vid nintendot och kämpade oss igenom Super Mario, Castlevania och alla andra klassiker. Våra ögon skulle bli fyrkantiga och allt vad det nu sades, men det gick ju ganska bra till slut ändå. Nu tycker jag ändå att dagens dataspelande har nått en helt annan nivå än vårat tv-spelande gjorde, vi kanske satt ett par timmar och sedan gick vi ut och spelade fotboll, nu kan de sitta hur länge som helst. Jag brukar påpeka för mina elever att det är nördigt med dataspel och att de inte ska prata sådant i klassrummet, eller i matsalen heller för den delen, men nu har de börjat gå till motattack. Vissa av mina elever påstår att jag är lika nördig med fotbollsprat som de är med WoW-pratet, så om inte de får prata data ska inte jag få prata fotboll. I mina öron är det en konstigt liknelse, fotboll är ju viktigt och dataspel är på låtsas.

Dagens låt: Babyshambles - A rebours
Oh no, I think I understand
What I misunderstood before
How your love gives me so much more
I am free again, I can see again

Fotboll och kaffe

Ikväll är det dags för ännu en nervpirrande match, Liverpool möter Arsenal borta på Emirates och mycket tuffare än så blir det inte. Vi brukar ha svårt för Arsenals snabba spel efter marken och om vi inte är på tårna ikväll kommer det att bli riktigt jobbigt, samtidigt är vi i hyfsad form och brukar höja oss när det vankas europaspel. Spännande och nervöst kommer det att bli i alla fall, hoppas verkligen att vi får med oss ett bra resultat till returen, på Anfield vinner vi.
Igår tittade jag lite på Uniteds match mot Roma, att de skulle vinna den var långt ifrån överraskande. Jag kan inte låta bli att reta mig på Cristiano Ronaldo när jag ser honom, jag tål honom inte. En så pass skicklig spelare ska inte behöva hålla på och larva sig som han gör, så fort han hamnar i en tuff närkamp slänger han sig och hoppas på frispark och om han inte får som han vill så antingen gnäller han eller hånskrattar åt domaren. Visst finns det många spelare som filmar, även i Liverpool, men Ronaldo är på en helt egen nivå. Jag har ogillat många spelare genom åren, speciellt i Manchester United, men jag tror inte det finns något som jag ogillat lika starkt som denne portugis.
Det var uppstod en liten kris i min lägenhet i söndags, kaffet var slut. Mina kaffebönor som jag köpte när Malin och jag besökte Stockholm var helt plötsligt färdigmalda och uppdruckna, inga med diablobönor alltså. Det ställe i Gävle där man kan köpa bönor av hyfsad kvalitet ligger inne i stan och dit var det alldeles för långt att gå när jag kände mig kaffesugen. Nödlösningen fick bli espressokaffe från ICA, det var inte alls lika gott som det kaffe jag är van vid att dricka, det var faktiskt mindre gott än kaffet jag gör i skolan. Nästa gång jag är nere på stan står kaffebönor överst på listan och när jag och Malin åker ner till huvudstaden igen nu i maj ska jag göra allt för att hitta mina kära diablobönor en gång till.

Dagens låt: The Kooks - Seaside
She handled her charm with time and slight of hand, and oh

Första april

Idag är det den där dagen då alla tidningar innehåller både bra och dåliga försök till att lura i befolkningen en massa lögner, mycket mer än så brukar man inte märka av att det är första april. Som lärare är det dock lite annat, då märker man i allra högsta grad av att det här är en dag då man ska luras och det finns ju inget roligare än att lura en lärare. Nu är det inte så många bra skämt man råkar ut för under en sådan här dag, däremot är mängden dåliga skämt enorm. Några exempel på skämt som jag utsatts för under dagen:
-När jag gick igenom korridoren var det en elev som ropade till mig. Du tappade en penna, sade han. Givetvis vände jag mig om för att kolla efter pennan, i stället för att se en penna möttes jag av ett hånfullt "April, april".
-Under en av lektionerna hade mina elever ställt om klockan tio minuter, när jag kom in sade de att jag var försenad. Som tur är har jag nu en klockan på armen och efter en snabb titt på den insåg jag att de försökt att lura mig.
-På samma lektion var det en elev som sade att det var dags att sluta, när jag kollade på klockan för att se efter om det stämde ropade denne "April, april".
-På lektionen efter var det en av mina elever som pekade mot dörren och sade att det var en elev på väg in som inte skulle vara där, instinktivt vände jag mig mot dörren och fick återigen höra den numera välbekanta frasen "April, april".
Så här höll det på under dagen och jag börjar nu känna mig ganska nöjd med att den här lurardagen är över för i år.
Om några månader, närmare bestämt den första oktober, kommer Magnus Betnér tillbaka till Gävle för att uppträda med sin nya ståuppshow. Jag införskaffade biljetter idag, det kommer att bli grymt bra, det är jag övertygad om.
Igår var det förresten Christian Kjellvander på P3 live, det var mycket bra. Det passade bra att det sändes just igår, det är idag nämligen fyra månader sedan jag och Malin såg honom i Gävle. En mycket bra kväll var det.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Two souls
We're both breathing
I hear your breath
You can only ever die in two arms
I like yours the best