Bollnäs bäst i världen

Igår avslutades World Cup i bandy och som Bollnässupporter kan man inte vara annat än nöjd, det blev nämligen vinst i turneringen. Jag hade trott att det som bäst skulle kunna bli en semifinalplats, men en plats i kvarten kändes mest realistisk. Nu blev det i stället vinst i gruppen, vinst mot SAIK i kvarten, vinst mot Broberg i semi och vinst mot den stora rivalen Edsbyn i finalen. Jag och Gamle Franken jublade högt när Daniel Skarps slog in det avgörande målet i förlängningen, första vinsten i större sammanhang som jag upplevt som Bollnäs-fan. Nu blev alltså Liverpool bäst i europa och Bollnäs bäst i världen under samma år, man kan ju undra när det kommer hända nästa gång.
Det var roligt att höra Bollnäsklackens säregna hejarop under matchen, eftersom det var många supportrar på plats så hördes det ganska tydligt hemma i soffan. Första gången de utmärkte sig var när man, efter en bollnäsutvisning, taktfast sjöng "Domarjävel" så att de nästan fick höja mikrofonerna hos kommentatorerna. Chris Härenstam, som kommenterade, konstaderade då att det "verkar finnas en viss irritation mot domaren bland Bollnäs supportrar". Något längre fram i matchen när det blev lite gruff mellan Magnus Granberg i Bollnäs och nån edsbyspelare hörde man återigen klacken lite uppmuntrande sjunga till Granberg: "Slå han på käften". Såna här saker är en del av charmen med Bollnäs GIF, supportrarna både älskar Bollnäs och hatar motståndarna, precis som alla andra stora lags fans gör. Inom bandyn är dte verkligen inte ofta man hör såna här saker, men i Bollnäs är det nästan stående inslag i varje match.
Intervjuerna i halvtid höll också hög klass. När man försökte få något ur Magnus Granberg blev det nästan komiskt. Reportern frågade vad taktiken skulle bli i andra halvlek, Granberg svarade att han inte visste eftersom han inte hört den än. Om reportern varit lite mer insatt tror jag han hade valt någon annan spelare att prata med. Sammanlagt tror jag aldrig det pratats så mycket hälsingemål i en sportsändning någonsin och var jävligt kul att höra!

Dagens låt. Den onde, den gode, den tredje - Dans på Sävstaås

Högtidsdag

Den 30 oktober är ett datum som alltid varit lite speciellt för mig, det är nämligen Diego Armando Maradonas födelsedag. Maradona har alltid varit min allra största idol och kommer alltid att vara det, därför är den här dagen lite speciell. Med tanke på hur Guds senaste år har varit är det extra roligt att han verkligen får uppleva sin 45-årsdag. Skvallerpressen har förföljt honom och publicerat den ena bilden efter den andra på honom där han sett sjuk och trött ut. Efter magsäcksoperationen för någon månad sedan har han dock tappat massor av vikt och på senaste tiden har rubrikerna kring honom mest handlat om hans egen talkshow och dansprogrammet han ställt upp i i Argentina. Hoppas Maradona fortsätter att må bra och skiter i vad pressen skriver. Grattis på 45-årsdagen Diego!

Dagen är extra speciell, då vi idag tog vår allra första vinst med CSKA Gorbatjov i korpen. Vill du läsa mer om den matchen kan du besök vår eminenta hemsida. Kan i alla fall meddela att min målnolla är spräckt numera.

Dagens låt: Editors - Open your arms

HC Z

Jag har redan tidigare erkänt att jag följer dokusåpan FC Z, tycker den är väldigt underhållande. Gamle Franken nämnde igår att om det fanns ett FC Z i hockey skulle han kunna vara med där, och det stämmer verkligen in på mig också. Om det nu var så att man startade ett HC Z skulle jag garanterat komma in med min ansökan.
Jag kan absolut inte åka skridskor, trots att farsan var en bra bandyspelare i sin ungdom så har jag aldrig kommit längre än att åka framåt. Jag är stabilare på is med skor än med skridskor. Egna skridskor brydde jag mig aldrig om att skaffa när jag kom upp i tonåren, detta medförde att jag vara garanterat sämst i klassen när jag började i gymnasiet och hamnade i en klass med massvis av hockeyspelare. Det gällde att tajma förkylningarna till skridskolektionerna för att slippa förnedringen på isen. Min okunskap i skridskoåkning är således inget som skulle kunna hindra mig från att kvala in, men för att komma med i serien krävs det en viss nördighet också. Även detta prov skulle jag klara galant:
-Jag är singel, för att vara äkta nörd måste man vara det.
-Jag prenumererar på X-men och samlar på Wolverine-pez, alltså serienörd.
-Jag följer Liverpool slaviskt och är således en fotobollsnörd.
-Jag ser mycket film och har en lite udda smak, skulle alltså kunna klassas som filmnörd.
-Jag pluggar på högskola, skulle kunna klassas som en pluggarnörd.
Som ni ser är jag alltså som klippt och skuren för att plats i ett framtida HC Z, så bli inte förvånade om jag någon gång i framtiden dyker upp i tv-rutan i nån halvtaskig hockeymatch och glider runt på planen med klubben som stöd.

Dagens låt: Laleh - Salvation

World Cup

I helgen börjar bandysäsongen på allvar, det är nämligen World Cup i Ljusdal och det brukar vara ett första tecken på hur lagen står inför säsongen.
Bollnäs har inlett turneringen med två segrar och det verkar ganska lovande, men i natt är det match mot byn och det kommer bli riktigt tufft. Edsbyn är, tyvärr, bra nu och där finns det risk för den första torsken.
Bandy är väldigt speciellt för oss hälsingar och speciellt för oss från trakten kring Bollnäs. Alla, och då menar jag alla, har koll på hur det går i bandyn och det finns inget som är i närheten av att vara lika populärt i trakten. Annandagsderbyt mot Edsbyn är höjdpunkten på säsongen och hur dte än går i den matchen är det alltid fest. Jag och farsan var till Edsbyn på derbyt för några år sedan, då var vi på plats nästan två timmar innan matchstart och fick ändå stå på en snöläktare bakom ena målet, sånt tryck var det på platser. Bandyn är som en egen hälsingereligion och annandagen är den stora högtiden.
Förra sässongen missade jag två eller tre hemmamatcher för Giffarna, trots att jag har nästan 20 mil tur och retur att åka för att se matcherna. Belöningen kom dock i slutspelet där Bollnäs skrällde och slog ut Västerås på ett ruskigt övertygande sätt. Blir det samma utdelning den här säsongen också vore det kanon, men först gäller alltså World Cup och där är jag nööjd om giffarna når semifinal och gör bra ifrån sig på tv i morgon.

Dagens låt: Freddie Wadling - Måla mitt minne

Gammal man med torra läppar

Idag har jag varit och jobbat på min gamla högstadieskolan i Hälsingland, det är alltid lika lärorikt.
Idag lärde jag mig att man alltid ska ha lypsyl med sig när man ska undervisa vintertid. Detta lärde jag mig redan första lektionen, då skulle jag nämligen ha högläsning för en sexa. Ni kan ju tänka er hur lätt det är att sitta och läsa högt utr en bok i femtio minuter med läppar torra som sandpapper. Jag kom direkt från kylan ute in i värmen och efter ett tag kände jag att jag skulle behöva lypsyl, jag brukar faktiskt ha ett i fickan på vintern, men idag har jag självklart glömt bort det. Resten av lektionen blev något av en pärs, jag var tvungen att försöka läsa så bra som möjligt trots att jag verkligen var störd av läpproblemet. Nu har jag i alla fall lärt mig en läxa till nästa gång.
Jag blev idag också smärtsamt påmind om att jag börjar bli gammal. Idag undervisade jag nämligen en gammal klasskompis lillebror, en av mina kompisars kusiner, en gammal grannes lillebror(visseligen också min gamla granne), en gammal fotbollskompis lillebror och en av morsans syjuntekompisars dotter. Alla dessa är sådana som jag såg som små barn när jag själv bodde hemma, nu satt de plötsligt i skolbänken i åttonde klass. Med tanke på att de blivit så pass mycket äldre än senast borde jag också blivit några år äldre. En tröst är i alla fall att hur gammal jag än blir kommer syrran alltid vara tre år äldre, att jag alltid kommer vara några månader äldre än en gammal Frank får jag försöka leva med.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Juanita

Älska mig mest när jag förtjänar det minst

Det går väldigt tungt för mitt kära Liverpool nu, utslagna ur ligacupen av Crystal Palace igår efter en fruktansvärt blek insats. En liten tröst är att vi spelade med många icke-ordinarie spelare i laget, men vi ska ändå slå ett lag av Crystal Palace klass.
Peter Crouch var utan tvekan sämst på planen och gjorde verkligen inte en enda sak rätt, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om honom. Pubilken på olika arenor har börjar bua åt honom när han har bollen och för honom som inte är van vid det är det säkert jobbigt. Igår var han så dålig som jag fruktade att han skulle vara för oss, men det är långt kvar av säsongen och han kommer säkert vissa bättre spel nästa gång.
En sak som gör mig lite irriterad är många Liverpool-fans nu sågar Rafa och alla spelare jäms med fotknölarna, de är inte vatten värda och vi ska sälja hela laget och köpa ett nytt. Jag har inget mot att vi fans kritiserar spelarna, det hör till spelarnas jobb att få kritik när de spelar dåligt, men det börjar gå överstyr nu. Hur ska spelarna i Liverpool kunna känna stöd från oss fans om vi bara klagar och klagar, jag tvivlar inte det minsta på att våra spelare gör allt för att laget ska komma på rätt väg igen. De är alla proffs och de vill alla vinna titlar, det är därför de spelar i Liverpool. Det finns spelare i Liverpool som jag egentligen inte gillar speciellt mycket, men så länge de ger sitt yttersta för oss tycker jag de förtjänar en viss respekt. När vissa fans dessutom börjar skrika efter Benitez avgång blir det bara patetiskt, Rafa ledde oss till den största vinst jag upplevt under mina femton år som fan och det kommer jag vara honom evigt tacksam för. Bara för att vi nu startat den här säsongen lite knackigt kan vi itne ge honom sparken och plocka in någon ny tränare. Det verkar som om vissa tror att man kan bygga upp ett lag över en natt, men så enkelt är det självklart inte. Rafa håller på att bygga upp vårat lag, med scoutingverksamhet, spelsystem och träningar och allt vad det innebär. Bygget är inte färdigt, därför var det verkligen en bonus att vi vann CL i fjol. Om Rafa ska kunna bygga upp ett starkt lag behöver han fansens stöd, annars är hans jobb dödfött. Jag tycker det gamla talesättet som jag skrivit som topic passar in perfekt på Liverpool nu, det är när det går tungt för laget som vi fans är som viktigast. När spelet flyter på kan vi fans njuta av spelet, men när det har låst sig måste vi fans stötta laget och visa att vi alltid finns där hur det än går.

Dagens låt: Gerry & the Pacemakers - YOU´LL NEVER WALK ALONE

CSKA

Igår hade vi träning med CSKA Gorbatjov nere vid högskolan, hela laget var på plats, förutom Gorbatjov som förirrat sig i hälsingeskogarna. Under träningen tog vi den unika, första lagbilden på CSKA. Ovan kan ni se denna bild. Uppställning från vänster, övre raden: Jag, Gamle Franken, Dronten, Jeltsin, Ogo och RajRaj.
Nedre raden: Hasse Holmqvist, Choken, Fugelsang, Kusen och Jeppe på berget.
På söndag är det dags för match igen, ett viktigt bottenmöte mot The Young ones. Kanske är det dags för vår historiska första vinst i en tävlingsmatch, efter att ha vunnit en träningsmatch mot ett lag i högre division förra veckan verkar formen vara klart på väg uppåt.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Chose the city

Gefle kvar i allsvenskan

När säsongen inleddes var jag helt säker på att Gefle skulle få det enormt svårt att hänga kvar i allsvenskan, men idag bevisade de både mig och alla experter runt om i landet fel. Ju längre säsongen gått har det verkat som att det kanske skulle kunna gå vägen, men när man råkade ut för två tunga torskar hemma mot ÖIS och Kalmar trodde jag att det skulle bli kval. Efter 2-1 mot MFF och 3-0 mot pinsamma Assyriska slutar Gefle precis ovanför strecket och det medför att jag kan se allsvensk fotboll här nästa säsong också.
Detta är dock en väldig klen tröst dagen efter ännu en tung Liverpool-förlust. Jag såg inte matchen igår och kan inte uttala mig om varken spelet eller spelarna, men förlorar man mot ett skitlag som Fulham så är det ingen tvekan om att det mesta varit dåligt. Inledningen av serien i år har inte varit bra och det finns mycket att jobba på, främst offensivt. Hoppas på bättring redan nästa helg mot West Ham på anfield, allt annat än tre poäng där är ett bottennapp.

Det kom förresten snö igår, blir väl blask ute i någon månad nu...

Dagens låt: Christian Kjellvander - Drunken hands

Faya

De senaste dagarna har det blivit mycket skrivande om musik här, men det har en logisk förklaring. Jag lämnar knappt lägenheten om dagarna nu när jag skriver uppsats, så det blir en hel del musiklyssnande. Igårkväll hade jag i alla fall lite annat för mig, vi hade filmkväll hemma hos mig. Det var jag, Gamle Franken, Kusen, Fugelsang, RajRaj, RajRajAnna och RajRajAnnas syster som hyrde The Ring 2. Utan att gå in alltför noga på filmen kan jag säga att den inte var i närheten av den första filmen och en del saker störde jag mig rejält på. Exempelvis var det en scen med hjortar som drog ner betyget, precis som den töntiga kommentaren som Naomi Watts vräker ur sig i slutet. Ettan var ganska bra, väldigt bra för att vara rysare till och med, men det här var en tämligen medioker film.
Nu ska jag återgå till till musiksnack igen, för i dagarna har jag nämligen skaffat Christian Kjellvanders nya skiva, Faya. Den är helt i klass med hans förra skiva, och det är inget dåligt betyg. En av låtarna på skivan är Roaring 40´s, det kan mycket väl vara den bästa låt som gjorts i år. Kjellvander sjunger här tillsammans med Nina Persson och deras röster är som gjorda för att sjunga tillsammans, Låten är oerhört mäktig och dte vore suveränt om Kjellvander kunde åka med på Cardigans turné i år, då får man chansen att höra den live och det vore häftigt. Jag har haft tur med duetter de senaste åren, det är ofta som mina favoriter sammarbetar på olika sätt. Listfreak som jag är ska jag nu lista mina fem favoriter när det gäller duetter:

1. Christian Kjellvander & Nina Persson - Roaring 40´s
2. Magnus Carlson & Pernille från Swan Lee - Picture of you(från en SVT-serie för nåt år sedan)
3. Morrissey & Siouxsie Sioux - Interlude
4. Nancy Sinatra & Lee Hazlewood - Some velvet morning
5. Freddie Wadling & Nina Persson - Som glas

Dagens låt: Christian Kjellvander & Nina Persson - Roaring 40´s

Julio Salinas och Svullo

En sak som jag tycker är intressant när jag går in i en ny trappuppgång är att titta på namnen på de som bor i uppgången. Det är alltid lika roligt att se om det är några speciella namn som finns på listan.
I syrrans uppgång finns det både en person som heter Salinas i efternamn och en som heter Dubois. Julio Salinas var en av mina favoriter under VM i USA 1994, så det är lite coolt att syrran har en granne med det efternamnet, att hon dessutom bor granne med en möjlig släkting till Svullo gör inte saken sämre.
I Gamle Frankens och Pokervinstförstörarens uppgång bodde det länge någon som hade T Boustedt på dörren, jag och Gamle Franken som alltid haft lite roligt åt Tommy Boustedt tyckte givetvis att det var rätt komiskt. Tyvärr har han eller hon som bodde i den lägenheten flyttat nu och ersatts av någon med ett ointressant namn som jag redan glömt.
En annan uppgång med spännande namn är RajRajs uppgång på Sätra, där bor det nämligen någon som heter Diouf i efternamn. För den oinvigde kan det låta som vilket afrikanskt namn som helst, men för mig som Liverpool-fan är det också namnet på en våra största floppvärvningar genom tiderna. Det skulle vara väldigt intressant att veta om det är ett vanligt namn, eller om det kanske är en avlägsen släkting till El-Hadji som bor på samma våning som RajRaj.
I de uppgångar jag bott genom åren har det dock aldrig varit några spännande namn som bott, just nu har jag bara vanliga namn i min uppgång och så kommer det säkert att fortsätta. Tur i alla fall att mina vänner har intressanta grannar.

Dagens låt: The Cardigans - Overload

Hälsingemål

Idag har jag två gånger fått klagomål på min dialekt, trots att jag själv inte tycker att jag pratar speciellt bred hälsingemål. Innan jag flyttade till Gävle hade inte en aning om att jag pratade speciellt annorlunda, men sedan jag kom hit har jag blivit påmind om det ett flertal gånger.
Idag var det den gamla vanliga melodin, dvs att jag uttalar mina verb på hälsingemål och får klagomål från gästrikebarn. När jag hade en sjua i SO idag var det några som skulle sitta i ett grupprum och jobba, för att vara säker på att de skötte sig sade jag: "De som inte jobber får komma in i klassrummet". Direkt var det en kille som påpekade att det heter "jobbar" och frågade var jag kom ifrån egentligen. Samma sak skedde på pingisträningen senare på kvällen, även då var det en kille som klagade på mina verbböjningar. I Hälsingland gör vi nämligen så att vi säger E i slutet på nästan alla verb, exempelvis hopper, jobber, prater, spotter, kratter osv. Det är något som man ofta får påpekat för sig nu när man flyttat söderut.
När jag dessutom råkar använda ord som öschker(orkar) och häle´nt(orkar inte) blir det lätt små dialektkrockar, lägg till det våra enormt breda L så finns det en hel del att diskutera med gästrikar som påstår sig prata rikssvenska. Jag står dock fast vid min vackra hälsingemål, inga envisa gästrikar kan få mig att ändra på den.

Dagens låt: The Smiths - You just haven´t earned it yet baby

Uppsatsen inledd

Idag har jag inte gjort speciellt mycket, annat än jobba med mitt examensarbete. Ska jag få ihop sidorna som krävs i tid är det lika bra att komma igång så fort som möjligt. Tiden vid datorn gör dock att jag får tillfälle att lyssna på mycket musik och nu när jag har en del nytt att lyssna på är det positivt.
Idag har det blivit mest Cardigans nya och Freddie Wadlings "Jag är monstret". Wadlings skiva växer för varje lyssning och duetten med Nina Persson är, inte direkt överraskande, fruktansvärt bra. I november ska jag se honom spela på konserthuset och det blir nog kanon.
Cardigans nya skiva, "Super extra gravity", är väldigt bra. Det tog ett tag innan vissa låtar utmärkte sig, men som vanligt har de gjort ett gediget arbete med skivan. Vissa låtar fastnar redan vid första lyssningen och vissa blir bättre och bättre med tiden. Som vanligt när det gäller mig är det de lugnaste låtarna, som "Losing a friend" som sätter sig först. Skivan kanske inte är riktigt lika bra som "Long gone before daylight", men det hade jag inte heller väntat mig. Det är en av de absolut bästa skivor som gjorts de senaste åren och att följa upp den med något bättre är en halvtuff uppgift.

Dagens låt: Freddie Wadling - Drömmarna

Vintertecken

Idag var första morgonen i höst som jag var tvungen att skrapa rutorna på bilen innan jag åkte iväg på morgonen, ett tydlig tecken på att det snart kommer att vara vinter. Jag fick en liten hint om att det snart är vinter igår när jag var på fotboll, det var ruggigt kallt under de sista 25 minuterna i Gefles match och det kändes nästan som om det skulle börja snöa snart.
Jag har egentligen inte speciellt mycket emot vinterna, tycker det är en ganska trevlig årstid så länge det inte är alldeles för kallt ute. Det finns en del saker som gör att vintern är en klart överkomlig årstid:
-Premier league. Det är matcher hela tiden under vintern och så länge det går bra för Liverpool är vintern en suverän tid på året. När det går mot Liverpool är vintern förbannat mörk.
-Bandyn. I november börjar Bollnäs GIF sin säsong i elitserien och efter fjolårets semifinalplats ska det bli väldigt intressant att följa dem i år. Bandyn är en naturlig del av vintern och om det så är 20 grader kallt så är det inte för kallt för bandy.
-Weeping Willows. I november är det dags för konsert med WW i Uppsala och det är något jag verkligen ser fram emot.
-Nya skivor. Kjellvander, Cardigans, WW, Neil Young, Clapton, ja listan kan göras lång över intressanta skivor som kommer lätta upp vintermörkret för mig. Läste i den tidning hemma i Kilafors att det sämsta man kunde göra under hösten var att lyssna på WW, det skulle medföra höstdepression. Jag tycker dock det är tvärtom, WW lindrar all höstdepp och deras musik är ett perfekt soundtrack till hösten.
-Mörka nätter. För mig som är bra på att vakna tidigt är det bra att det blir mörkare på nätterna, det medför att jag kommer kunna sova längre om morgnarna än jag gör under sommaren.
-Apelsiner och mandariner. De blir fruktansvärt mycket godare på vintern och så mycket c-vitamin som jag får under vintern är jag inte i närheten av under resten av året.
-Jul. Årets tveklöst roligaste högtid är under vintern och julen är något som jag ser fram emot varje år. Julgodis, julmat, julklappar, julklappsrim och julafton är ord som väcker positiva känslor.

Självklart finns det negativa sidor med vintern, exempelvis kalla promenader hem från krogen, rutskrapande morgnar, hala vägar, snö, dåliga äpplen på ica och uppsatsskrivande, men de positiva sakerna väger verkligen upp de negativa.

Dagens låt: Freddie Wadling och Nina Persson - Flyg min väg

Tre pinnar mot Blackburn

Igår tog vi äntligen vår andra vinst i årets Premier League, 1-0 hemma mot Blackburn är inget höjdarresultat men det var förbannat skönt att vinna igen. Cissé gjorde det viktiga målet och det var på tiden, han hade missat en hel del chanser innan han äntligen fick in bollen. Vi har fortfarande bara gjort ett spelmål i ligan och det är oroväckande. Crouch var väldigt blek igår och det krävs mycket mer av honom för att jag ska vara nöjd med den värvningen. Han har gjort några godkända insatser i tidigare matcher, men jag tycker den riktiga spetsen saknas. När han väl kommer till målchans själv har han svårt att ens träffa målet. Det ska dock bli intressant att se vad hans och Cissés sammarbete kan mynna ut i, det kan bli riktigt bra om de lär sig hitta varandra. Nu när Morientes är tillbaka också blir det lite konkurrens i anfallet, hoppas bara vi fortsätter spela med två man framåt.

Gefle gjorde en kanonmatch idag mot MFF och det var ingen tvekan om att det bästa laget vann. Nu finns en hyfsad chans att slippa kval och även om det skulle bli kval tycker jag de gjort en riktigt bra säsong, klart över förväntan. Det var nog inte många som tippat en tvåa i den här matchen.

I morgon kommer det bli en väldigt nervös dag, hoppas innerligt att det slutar bra...

Dagens låt: The Cardigans - Godspell

X3

Det har varit ett par riktigt köriga dagar nu, och den här dagen är inget undantag. Igår var jag ut och firade att Gamle Franken blivit ännu äldre, hela laget plus några till var på plats och det var riktigt trevligt. Jag fick bland annat beskåda tidernas längsta Fia-med-knuff-parti, jag har för mig att en omgång brukar ta 20-25 minuter och igår spelade dom i två timmar.
Idag är det lektion som gäller, sen blir det till att hetsa hem till vår match mot Blackburn börjar. Matchen börjar precis då min lektion slutar så det blir nog ganska tajt.
Såg att den officiella X-men 3-sidan uppdaterats nu, med ett intro som mycket väl kan vara en del av den första teaser-trailer som borde komma inom någon månad. Det hela verkar, självklart, väldigt lovande och jag längtar verkligen till premiären.

Dagens låt: The Cardigans - Losing a friend

Extras

Ikväll är det dags, det är nämligen premiär för Ricky Gervais nya serie Extras och det kan inte bli annat än succé. Det räcker med att det är hälften så bra som The Office för att det ska vara bland det roligaste som visas på tv i höst. 21.05 smäller det, tyvärr missar man sista kvarten på Sverige-Island men är det inte avgjort redan då är det illa.

Jag läste en väldigt jobbig nyhet i en av skvallertidningarna, tydligen ska Arnold vara med göra Terminator 4. Terminator 3 är kanske den största besvikelse jag upplevt på en bioduk, i konkurrens med StarWars - The phantom menace, och att de gör en till del av serien är katastrof. Terminator 1 och 2 är kanske de bästa actionfilmer som gjorts, de var nyskapande och hade allt som krävs för en bra actionfilm. Dessutom hade de i Arnold en skådespelare som var klippt och skuren för rollen som robot. Skådespelare som Linda Hamilton, Edward Furlong, Michael Biehn och Robert Patrick bidrog också med klockrena rolltolkningar, lägg till det James Camerons imponerande filmskapande och ni kanske förstår hur bra filmen blev. Efter det har i princip alla gått ner sig, Furlong tar droger, Cameron har spelat in Titanic, Arnold har blivit guvernör, Patrick spelade in usla uppföljare till From dusk til dawn och Linda Hamilton flörtade med Pierce Brosnan i den mediokra Dante´s peak. Men hur mycket de än gått ner sig, har de inte gått ner sig lika mycket som själva filmserien gjorde när Terminator 3 kom ut på bio. Magin från de två tidigare filmerna var som försvunnen och Arnolds coolhet hade bytts ut mot ett patetiskt försök att göra honom rolig. Nick Stahl är en okej skådespelare, men han klarade inte av att ersätta Furlong på ett bra sätt och den kvinnliga Terminatorn var en stor missräkning. Nu ska de alltså göra en fyra, det är bara att innerligt önska att det bara är rykten. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det här men: Håll dig till politiken Arnold!

Dagens låt: Stina Nordenstam - The world is saved

Thaimassage i Kilafors

Igår var jag hemma i Svedja på besök, dels för att göra en intervju till min uppsats och dels för att få bukt med min usla rygg. Sedan jag flyttade ifrån Svedja har man startat ett kroppsvårdscenter i grannbyn Kilafors, där har man thaimassage. Bara tanken på att få thaimassage i Kilafors kändes annorlunda, thaimassage är ju ganska exotiskt och Kilafors är kanske så långt ifrån exotiskt man kan komma med sina mopedister och lokala förmågor som Katt-Harry m.fl. Nu har man i alla fall fått thaimassage till byn och morsan bokade en tid åt mig så att jag skulle kunna röra mig någorlunda obehindrat igen. Lite nervös var jag innan massagen, som jag nämnde i gårdagens inlägg tittade jag på första säsongen av Robinson och där bjöds på en thaimassage som jag gärna skulle slippa. Lyckligtvis var den här massagen inte lika ingående som den Martin Melin råkade ut för i tv. `
Mest arbete lade massösen ned på min rygg, den var som en enda stor kärringknut(jag är ingen scout så jag kan inte namnen på några coola knutar) och det knakade till med jämna mellanrum. Jag märkte under massagen att jag verkligen sett alldeles för många martial arts-filmer, för när det var dags för att massera nacken började jag direkt tänka på alla olika sätt som man sett asiater vrida nacken av folk i filmer. När jag låg där slog det mig att hon troligen skulle kunna döda mig på två sekunder om hon bara ville, men lyckligtvis var hon ingen skurk från en Van damme-film utan en helt vanlig massös, så min nacke klarade sig helskinnad undan.
När massagen var avklarad var min rygg mycket bättre och även om den ännu inte är i närheten av att vara helt återställd blev det en klar förbättring igår. Thaimassage i Kilafors, det trodde jag verkligen aldrig att jag skulle få uppleva.

Dagens låt: The Smiths - Half a person

FC Z

Jag måste erkänna att jag börjat rucka på mina egna principer lite grand på sistone, jag är nämligen helt mot alla sorters dokusåpor. I början när Robinson kom var det lite roligt, men efter det har de bara blivit fler och fler och sämre och sämre, därför trodde jag aldrig att jag skulle intressera mig för en sådan igen. När jag först såg reklamen för FC Z trodde jag att det skulle vara ett uselt program, en massa nördar som ska lära sig spela fotboll med hjälp av Glenn Hysén, det låter inte direkt som en höjdarserie. Min vana trogen sket jag således i att titta på programmet och hade det inte varit för att Kusen och Gorbatjov tvingat mig att se ett avsnitt i fredags hade jag nog fortfarande haft den åsikten att programmet inte var sevärt. Nu har jag dock sett två avsnitt och jag har märkt att det inte alls är speciellt dåligt. Det är många saker som skiljer FC Z från vanliga såpor, bland annat att man i stället för att frammana konflikter och få folk bortröstade här ska sammarbeta och hålla ihop för att bygga ett lag. Även om deltagarna är ruskigt olika personligheter så ska de fungera tillsammans, det är precis motsatsen till vad de andra såporna strävar efter. En annan sak som jag tyckte var intressant när jag såg det första avsnittet var att det verkligen finns personer som är så enormt ointresserade av fotboll att de inte vet vem Glenn Hysén är. Några av deltagarna reagerade inte det minsta över att Glenn Hysén presenterades som tränare, han var som vem som helst för dom. För mig som fotbollsnörd är det ganska fascinerande att se hur pass lite vissa vet, och kanske framför allt hur lite vissa bryr sig om fotboll. De skulle nog tycka att jag är skitkonstig som kan bli deppig och förbannad över en fotbollsmatch som spelas i ett annat land med spelare som jag inte känner, men för mig är det självklart. Att se programmet var som en liten kulturkrock i skallen på mig, bara en sådan sak som att vissa sorterar bort sportdelen i DN bara för att de helt enkelt inte bryr sig.
Dessutom är programmet roligt, inspelningen av musikvideon och FC Z-låten i det förra avsnittet var en höjdare.
De här kommer aldrig att bli några fotbollsspelare, men jag tror att många unga idrottare skulle behöva se den här serien och lära sig om inställning. Deltagarna i serien är genomusla på fotboll men de kämpar som djur på alla matcher och i alla övningar, med den inställningen hos alla talanger runt om i Sverige så skulle ungdomsidrotten gå framåt rejält.

Dagens låt: The Smiths - Unloveable

Sverige till VM

Igår blev Sverige i princip klara för Fotbolls-VM, trots att man torskade mot Kroatien med 1-0 efter en redig tabbe av Mellberg. Fotbolls-VM är det absolut roligaste evenemanget inom idrotten, jag tycker det är mycket roligare än OS, Hockey-VM och alla andra mästerskap. När nu Sverige kvalat in kommer det hela bli ännu roligare och jag hoppas att det blir en bättre turnering i Tyskland än i Japan/Sydkorea.
Det första VM jag minns är det som var i Italien 1990. Jag hade då ganska nyligen blivit fotbollsintresserad och höll på Maradona i första hand och Sverige i andra hand. Sverige hade på den tiden ett ganska tråkigt landslag, men man hade i alla fall en debuterande Tomas Brolin som lyckades göra mål mot Brasilien. Förutom Brolins mål, Glenn Strömbergs hoppskott mot Skottland och Hernan Medfords 2-1-mål för Costa Rica har jag inga större minnen från Sveriges insats i turneringen. Maradonas insats minns jag dock i detalj, från den brutala invigningsmatchen mot Kamerun där Argentinas spelare blev tacklade sönder och samman och släppte in 0-1 genom en jättetavla av Pumpido till den jobbiga finalen där Argentina skämde ut sig med tråkigt och fult spel. Den klaraste bild jag har från turneringen är när Maradona står gråtande med silvermedaljen runt halsen, jag minns att jag tyckte otroligt synd om honom och Andreas Brehme som satte tyskarnas straff i finalen har alltid varit ett av mina stora hatobjekt i fotbollsvärlden.
VM94 var en magisk turnering med profiler som Hagi, Stoichkov, Romario, Baggio och självklart Maradona. Den här turneringen tog slut tidigt för Maradona efter det att han åkt fast för doping. Han nekade själv till dopingen och jag trodde på honom. Det var händelserika dagar i gruppspelet. Jag minns att det i tidningen stog en lång artikel om Maradonas återvunna heder inför den sista gruppspelsmatchn, han skulle då slå rekord i antalet VM-matcher eller något sådant. Artikeln var en lång hyllning till Maradona och alla stora saker han gjort på planen stod uppradade, dagen efter var det tvärtom. Efter dopingdomen ändrade helt plötsligt alla sin åsikt om Diego och man började rada upp alla skandaler han varit med om genom åren, han var inte vatten värd och ingen försökte se orsaker till varför det gick som det gick.
Nu när det blev ett sånt sorgligt slut för den störste var det skönt att det gick så pass bra för Sverige. Bronset i VM är bland det största jag upplevt som fotbollssupporter, det är inte i klass med CL-vinsten men inte långt efter. Ravelli, Nilsson, Björklund, P.Andersson, Ljung, Schwarz, Thern, Brolin, Ingesson, K.Andersson och Dahlin kommer alltid att vara förknippade med den suveräna sommaren och jag har härliga minnen från varenda match. Allt från 2-2-matchen mot Kamerun då pappa fick väcka mig till avspark till semifinalen som jag såg sovandes över en kompis husvagnsbord. Matchen mot Rumänien i kvarten är bland de bästa matcher jag sett, och tveklöst en av de mest spännande. på en föreläsning för nåt år sedan satt jag och en klasskompis och skrev ner hela slutspelsträdet från VM94 med alla resultat, jag kunde alla matcher från åttondel till final i huvudet, vet inte om man ska bli stolt eller rädd över sånt.
VM98 var en ganska bra turnering, men ingen Maradona och inget Sverige, det fanns inte så många att hålla på. Zidane var suverän i finalen för ett Frankrike som verkligen hade marginalerna på sin sida under turneringen. Owen var väl det roligaste inslaget i den turneringen, på den tiden spelade han ju i rätt lag också.
VM2002 var kul fram tills det att Sverige åkte ur. De flesta stjärnorna var ur form och domarna var lite väl mycket på arrangörernas sida.
Jag hoppas att VM 2006 kan komma i närheten av 94, Sverige har kapaciteten att gå långt. Med rätt flyt kan Sverige gå hur långt som helst, dags för Zlatan och Ljungberg att bli lika legendariska som Brolin och grabbarna blev den där härliga sommaren för elva år sedan.

Dagens låt: Bright Eyes - Gold mine gutted

Galgbacken

Vissa dagar ska man helt enkelt inte kliva upp ur sängen, det här har helt enkelt varit en jävla skitdag än så länge. Av min innebandymatch blev det två byten, sedan fick jag kliva av med en skada i ryggen. Till råga på allt förlorade laget också, att jag inte vet resultat exakt trots att jag såg matchen på platsen är ett ganska tydligt tecken på att vi inte var speciellt nära poäng.
Nu har min rygg börjat svullna upp och jag ser ut som en galge när jag går, gör ganska ont och känns väldigt jobbigt. Med tanke på att det är en hel del viktiga pingishelger framöver kan man säga att det här kom ganska olägligt. Dessutom är dte fest här hos mig ikväll, grabbarna kommer och kollar på fotboll. Med min rygg tror jag inte det blir någon krog efter matchen, jag skulle ge väldigt mycket för att få leva om den här dagen.

Dagens låt: Black - Wonderful life....

Match i morgon

Liverpool är spellediga den här helgen, men det är inte jag. I morgon är det nämligen dags för vår andra seriematch i innebandykorpen. Den här gången är det Tok generals som står för motståndet och jag har inte en blekaste aning om hur bra eller dåliga de är, men vi ska ändå mosa dom. Vi har varit spellediga i två veckor nu och jag tror hela vår trupp är laddade till max inför morgondagen. Jag har, dagen till ära, köpt ett nytt blad till min klubba så nu är det dags att låta kanonen tala. Förra matchen hade jag aldrig något riktigt bra läge att spräcka min nolla i målkolumnen men i morgon är det dags att föra premiärmålet. Dock är det som back svårt att komma i de rätta lägena, så i första hand får jag nog rikta in mig på att hålla rent bakåt. I den förra matchen hade vi vissa problem med domaren och hamnade några gånger i numerärt underläge, konstigt nog var jag inte en av dom som blev utvisade. Jag trodde att det skulle bli en hel del minuter i båset för min del så här i början innan man lärt sig reglerna ordentligt, men det kanske också kommer i morgon. Förhoppningsvis blir jag mer en Paul Coffey än en Marty McSorley, skrämmande att man fortfarande lever kvar i NHLPA Hockey, och håller poängskörden högre än utvisningsminuterna.
Vi har inga skador i truppen och kommer således ha fullt manskap i morgon, det innebär bland annat att Gorbatjov är tillbaka i laget igen och att vi får mer tryck framåt med fler spelare som kan komma in och köra när andra blir trötta. Troligen kommer jag och Dronten att fortsätta i vårt stabila backpar och den här gången ska dte inte släppas in några mål.
Beware Tok Generals!

Dagens låt: Weeping Willows - Pretty little babies

Tvättdag

Det finns några saker man måste göra när man bor ensam, vare sig man vill eller inte, en av de sakerna är att tvätta. Jag tycker det är ganska kul att laga mat, lider inte speciellt mycket av att städa och även diska är överkomligt då man i alla fall kan lyssna på musik då, men tvätta är fruktansvärt trist.
Idag har jag tvättid, just nu för att vara exakt, och det är precis lika tråkigt som vanligt. Först måste man samla ihop alla gamla, svettiga träningskläder som ligger glömd i en massa olika träningsväskor, sen blir det till att trycka ner så mycket som möjligt av den andra tvätten i påsar och kuska ner till tvättstugen. När man väl är där blir det till att sortera allt i olika högar, det slutar dock alltid med att det blir två högar som åker i en varsin maskin sen är det bara att hoppas på det bästa. På senare tid har det blivit tre högar, jag har en hel del kläder som ska tvättas i 30 grader och dem är jag också ganska rädd om. Nu är det extra nervöst med just 30 graderstvätten, min vackra matchtröja till CSKA Gorbatjov är med där och tvättar jag den fel finns det en överhängande risk att jag måste göra om trycket, något jag verkligen inte vill råka ut för. Jag har just slängt i de två första omgångarna i maskinerna och snart är det dags att gå ner och flytta över dem till centrifugen. När jag bodde på Sätra skötte maskinen centrifugeringen men nu måste jag slänga över alla kläder i något som ser ut som en liten silo och låter som ett helt jäkla tröskverk. Det tar alltså mer tid nu än det gjorde på Sätra och det är tid som jag kunde spenderat på något mycket roligare, exempelvis hemtentan. På Sätra fanns dessutom ett torkskåp, det kan man bara drömma om här på Brynäs. Jeans och mina finare tröjor får följdaktligen hänga på tork i lägenheten, det är en aning irriterande under den tid det varar då man måste flytta på dem varje gång man ska sätta sig någonstans.
Brynäs är klasser bättre än Sätra på alla sätt och vis, bortsett från just tvättandet, men det är å andra sidan inte så ofta jag tvättar så det kan jag leva med. Nu är det dags att återgå till jobbet, centrifugering väntar.

Dagens låt: Weeping Willows - Bad voice

Sista lektionen

Idag klockan ett kommer jag att vara fullärd, då har jag nämligen gått min sista obligatoriska lektion på högskolan i Gävle. Jag kommer alltså då att ha lärt mig allt som de som håller i utbildningen tycker att en lärare ska kunna när man beger sig ut i skolorna. Personligen tycker jag att jag saknar en del saker i utbildningen som skulle varit till en väldigt nytta i min framtida yrkeskarriär, men det känns ändå bra att vara färdig. Efter dagens besök på högskolan har jag bara det trevliga examensarbetet kvar att utföra, jag hade önskat att jag redan nu kommit igång men tyvärr har jag inte hunnit göra annat än att läsa. Nästa vecka ska jag börja med intervjuer och sen är det bara att trycka sig ner vid datorn och börja skriva.

Igår fick jag nytta för ett av mina sämsta köp till köket. När vi skulle äta krabba hos mig för två, tre år sedan visade det sig att jag inte hade någonting att knäcka klorna med. Därför gick jag till ICA för att köpa en nötknäppare, de brukar fungera bra till klor. Men väl framme på ICA kunde jag inte hitta någonting som kunde klassas som nötknäppare, efter ett tag hittade jag dock en väldigt stor nötknäppare, så jag tänkte att dte nog var speciellt till krabbor. Jag var fullt övertygad om att jag gjort ett fynd när jag gick hem med "krabkloknäckaren", men när jag kom hem märkte jag att det inte var vad jag hoppades. Det fick uinte att knäcka en endaste klo med den instabila och plastiga saken jag köpt. Senare fick jag berättat för mig att det jag köpt var en burköppnare, något jag senare blivit påmind om av olika personer som tyckte det hela var rätt lustigt. Igår gick jag dock chans att använda burköppnaren. När jag skulle äta pölsa igår kväll var det dags att öppna en ny burk rödbetor, men trots min otroliga styrka i händerna kunde jag inte rubba locket på burken. Då kom jag på den geniala idén att testa makapären som köpte till krabbklknäckandet för några år sedan, och det fungerade perfekt. det tog bara nån sekund att få upp burken med hjälp av öppnaren och igår kom känslan av att jag gjort ett fynd tillbaka.

Dagens låt: Weeping Willows - I´m gonna let love find me

It´s a brighter day

I helgen har jag varit i Norrköping och hälsat på några kompisar där nere, det var också där jag fick uppleva en hemsk söndagseftermiddag. Det går inte att beskriva känslan jag hade när det där förbannade maffiapengsuppköpta, fotbollsförstörande och i övrigt osympatiska laget gjorde 4-1 på oss, på vår arena, i vårt tempel. Det var en av de värsta förluster jag upplevt på länge, även om siffrorna inte speglade matchen medförde resultatet att tv zoomade in den vedervärdige Mourinho vid ett flertal tillfällen och jag kan inte känna något annat än hat när jag ser den arroganta idioten. Hur som helst har det gått två dagar nu och jag är tillbaka i Gävle och tröstar mig med ny musik.
Weeping Willows samlingsskiva släpptes i veckan och jag har nu fått den på posten, det är bara två nya låtar med men det är stort nog för mig. Det är speciellt att köpa en skiva med sitt absoluta favoritband, även om det här inte är en vanlig skiva så är det ändå en stor grej för mig. En av de nya låtarna heter Brighter day och det var något som verkligen värmde att höra idag, så här två dagar efter den smärtsamma förnedringen. Eftersom jag måste fokusera på att lyssna på WW nu har jag inte tid att skriva något mer, men jag är i alla fall på väg att komma över den hemska söndagen även om jag aldrig kommer att glömma hur dte kändes när målen började rasa in. Jag hoppas jag slipper uppleva det fler gånger.

Dagens låt: Weeping Willows - Brighter day