Lite klantigt kanske

Idag råkade jag ut för ännu en arbetsskada, det här är ett farligare yrke än jag först trodde. Återigen har jag dock mest mig själv att skylla, min lathet har givit mig ett präktigt blåmärke på kinden. Jag har planerat att köpa nya skor till jobbet länge, men jag får aldrig för mig att gå och prova nya när jag är på stan, alltid kommer jag på någon anledning till att inte lägga pengar på ett par skor. Den senaste veckan har de skor jag använder på jobbet blivit nästan lite väl slitna, sulorna har börjat lossna rejält. Idag ble jag straffad för att jag inte köpt ett par nya.
En av mina elever smet ut ur klassrummet för att hämta en keps som han blivit av med, jag följde efter honom för att säga åt honom att han kunde komma ett bättre tillfälle att hämta den än mitt i en lektion. Jag kom ifatt honom precis när han stod i öppningen till ett annat klassrum. Alldeles innan jag tog tag i honom kände jag hur sulan släppte, det gjorde även mitt fotfäste. Resultatet blev att fötterna flög upp i luften och jag ramlade rätt in i dörrkarmen och slog kinden. Det som den andra klassen såg var alltså min elev och mina fötter i luften, sedan hörde de en smäll, de blev ganska förvånade.
Jag tror jag ska ta och köpa mig ett par nya skor i helgen, det känns som om det är dags för det nu.

Dagens låt: Moneybrother - It might as well be now
We had some good times girl
Seems like in a another world

Handstilen utvecklas

Idag fick jag beröm för något jag väldigt sällan får beröm för, det var nämligen en av mina elever som sade att jag skrev mycket finare i år än tidigare. Redan i slutet av förra terminen var det en av mina elever som blev så imponerad av min utvecklade handstil att hon knäppte kort på den, idag var det alltså ännu en elev som märkte förbättringen.
Jag har alltid haft en slarvig handstil. Min lärare i gymnasiet sa att jag skrev en kråka och det är inte direkt ett gott betyg, jag har visserligen aldrig sett en kråka skriva men med tanke på att de borde ha svårt att hålla pennan ordentligt tror jag inte att de skulle skriva så fint. När jag verkligen koncentrerar mig på att skriva fint kan det se ganska bra ut, men oftast när jag skriver ser jag till att det går fort och då blir det ofta så att bara jag själv kan se vad det står.
När jag skriver på tavlan på jobbet försöker jag att skriva så fint jag kan, i kombination med att göra det så fort jag kan och det leder till att jag ibland får förklara vad det står en extra gång. De bokstäver som jag slarvar mest med är u och n, de ser oftast ganska likadana ut när jag skriver, dessutom har mina r en tendens att flyta ihop med den bokstav som kommer efter. Nu, efter 1,5 år med tavelskrivande, har jag tydligen fått in snitsen lite bättre, utan att tänka på att skriva tydligare har min handstil blivit bättre. Komplimangen jag fick i fjol, att jag var smidig, värmde lite mer än den jag fick idag, men att få beröm för handstilen är verkligen inte något jag är van vid.

Dagens låt: The Coral - Eskimo lament
Rain rain go away,
Leave me here alone again

Owen Wilson

Läste en tråkig nyhet i skvallerpressen idag, tydligen är det så att Owen Wilson försökt tagit självmord. Nu kan man kanske inte vara helt hundra på att det som de skriver stämmer, men tydligen ska han ha hittats med en tom pillerburk bredvid sig och sedan förts till sjukhus. Owen Wilson har varit inblandad i många filmer som jag gillar. Han skrev manus till Rushmore tillsammans med Wes Anderson, han var med och skrev manus till Royal Tennenbaum, han spelade med i Life Aquatic och han hade en underhållande biroll i Meet the parents. Han har gjort en hel del skit, som Shanghai noon, Armageddon och The Haunting och därför har han inte riktigt fått den respekt han borde fått. Som manusförfattare tillsammans med Wes Anderson är han grymt duktig, allt de gjort tillsammans har varit riktigt bra.
Tydligen ska Owen ha haft alkoholproblem och kanske är det något sådant som ligger bakom det här, men jag hoppas verkligen han tar sig ur allt det där och fortsätter att blanda sig i bra filmer. I december har hans nästa projekt tillsammans med Wes Anderson premiär, det heter The Darjeeling Limited och har skådespelare som Bill Murray, Adrien Brody, Jason Schwartzmann, Natalie Portman och Angelica Huston i rollistan. Det kommer säkert att bli en väldigt speciell film, det brukar deras filmer vara, den kommer säkert också att vara riktigt bra, det brukar också deras filmer vara. Hoppas bara att Owen är tillbaka på benen då.

Dagens låt: The Coral - Don´t think you´re the first
Don't think you're the first
In the whole universe
To feel sorrow or shame
As you walk in the rain

Slö söndag i soffan

Igår gjorde jag comeback, jag spelade nämligen fotbollsmatch tillsammans med mitt gamla lag. Det var jobbigt, men väldigt roligt, tyvärr var det så pass jobbigt att jag idag är lite förkyld. Söndag och förkylning innebär att det inte blir många knop gjorda här hemma. Jag har jobbat lite, för att vara redo i morgon när det är dags igen, men annars har det inte hänt speciellt mycket.
Det här var ändå en ganska bra dag att vara förkyld, det har nämligen varit sport på tv:n hela dagen, så jag har knappt behövt lämna soffan. Den sport jag sett har varit fotboll och friidrott. Sjukampen var inte speciellt spännande, men den var väldigt imponerande. Carolina Klüft är onekligen en stor idrottare, att hon dessutom vuxit upp och slutat med klösandet mot kameran och allt tjatande om skitgubbespelande i varenda intervju gör inte saken sämre. En sak jag reagerade över var ärevarvet som alla sjukamperskorna sprang tillsammans när tävlingen var över, det var inte bar en person de sprang in i. Vid ett tillfälle var det en kameraman som kom i vägen och blev av med en del av sin kamera och vid ett annat tillfälle höll en av de tävlande på att springa in i en hög med häckar till häcklöpningen. Det såg ut som ett riskabelt sätt att fira på.
Nu ska jag göra dagens kraftansträning, jag ska diska.

Dagens låt: Kapten Hurricane - Fel, igen
Jag orkar inte mer
två och två
åt vilket håll jag än ser

Veckans lista v.34

1. Anders Wendin - Moneybrothers nya skiva är riktigt bra, än så länge tycker jag inte att den når upp i samma nivå som "To die alone", men det är inte långt efter. Det finns många starka spår på skivan, allt från dystra, lugna låtar till Springsteen-liknande rocklåtar, vilken typ av låt det än är så fixar Wendin det galant. Besök Moneybrothers myspace och lyssna igenom skivan, jag lovar att ni inte kommer att bli besviken. Det är skrämmande att det inte var fler som tog chansen att se honom live i somras när ahn reste runt i folkparkerna, det borde vara en given succé att sätta honom och Säkert! på samma turné, men så var det tydligen inte. En sak är säker, kommer Moneybrother till Gävle så kommer lokalen att vara fylld.

2. Fernando Torres - Torres första ligamål kom i söndags och det var inte vilket mål som helst, det var nämligen mot ryssarna. Ben Haim såg förstenad ut när Torres ryckte förbi honom och avslutningen höll världsklass, precis den inledningen på säsongen som jag tror att Torres behövde för att pressen skulle lätta en del. han och kuyt har haft ett bra samspel hittills och jag tror det kommer att lossna även för Kuyt inom kort. Vi har ett bra anfallspar i år och vi har en backup som går in och gör sitt jobb, mot Chelski skapade vi många chanser och det tror jag vi kommer fortsätta att göra. Vi ska inte vara avhängda vid jul.

3. Tom McRae - Om det inte vore för Moneybrothers skiva hade jag troligtvis nött McRaes nya skiva i stället om dagarna. Jag upptäckte Tom McRae när jag och Bolinder var i Stockholm på festival, men jag såg honom aldrig live. Jag hade skaffat mig hans två första skivor för att lyssna på, men eftersom jag inte hann lyssna på dem innan festivalen så gick jag aldrig och såg hans spelning, jag tog plats framför scenen och väntade på Cardigans i stället. Någon vecka efter det att jag kommit hem lyssnade jag igenom hans musik och jag fastnade direkt, låtar som Boy with the bubblegun fick mig att inse att jag missat något när jag valde bort hans konsert bara för att stå och invänta en annan konsert som jag ändå hade hunnit se hela. Snart ska jag ge mig på hans nya skiva, det ska bli väldigt intressant.

4. Robert Downey Jr. - I lördags såg jag Zodiac, det var en väldigt bra film. En som gjorde mycket bra ifrån sig i sin roll var Downey Jr. Han spelade en journalist som blir inblandad i lösningen av brottet och hans agerande gör rollen borde trovärdig och intressant. Nästa år ska Downey Jr ge sig på att spela Iron Man, jag tror att han är ett bra val i den rollen. Han är inte helt olik Tony Stark och han är en så pass skicklig skådespelare att han troligtvis kommer kunna sätta sin prägel på rollen trots att han kommer befinna sig bakom en järnmask.

5. Magnus Betnér - Det är knappt två månader kvar till hans uppträdande i Gävle, under veckan har jag värmt upp med att se klipp med honom på youtube. Jag läste på hans hemsida att det bara kommer bli nytt material nu när han uppträder, det som finns med på den suveräna Uncut-dvd:n kommer inte att vara med. Det ska bli jäkligt roligt att få se hans show, 13 oktober smäller det.

Dagens låt: Tom McRae - Bloodless
So tell me again now what am I feeling you know me so well
So what am I feeling and how can you tell
I've got a feeling you don't know

Moneybrother

Ny skivan växer,d et gör även singeln. Första gången jag hörde den blev jag inte så imponerad, men nu när den satt sig är den riktigt bra.

Dagens låt: Moneybrother - Just another summer
I remember how you pulled up to me

Dålig tajming

Igår fick jag för mig att återuppta min fotbollskarriär, så jag åkte ner och tränade en gång med mitt gamla lag, som håller till i division fem. Det var fem år sedan jag tränade fotboll, så efter en träning var jag ganska så mör i benen. Jag tyckte ändå jag orkade med träningen bra, idag känner jag att jag kanske inte var så vältränad som jag trodde, jag har nämligen en fruktansvärd träningsvärk i benen. Det är absolut inte första gången jag ahr träningsvärk, men den här gången kom den väldigt olägligt. Mina föräldrar håller på att göra om i köket, detta göra att Plummer(hunden) inte får vara där inne. För att han inte ska komma in har man ställt upp ett galer vid ingången till köket. Gallret är ungefär en meter högt så i vanliga fall brukar jag kliva över det enkelt, men med värkande ben är det en helt annan sak. I morse när jag skulle in i köket för att hämta en gröttallrik höll jag på att välta gallret innan jag märkte att benen var i den form de var. Det var en pärs att vandra mellan köket och matbordet, som står i ett annat rum medan ombyggnaden av köket pågår. Troligtvis kommer jag att få träningsvärk i benen efter varenda fotbollspass de kommande veckorna, så det är tur att gallret kommer försvinna i helgen.
Igår fick jag Moneybrothers nya skiva och den gjorde mig verkligen inte besviken. Jag har bara hunnit med ett par lyssningar än, men det jag hört hittills gillar jag skarpt. Den första låt jag fastnade för var en lugn(vilken chock) och dyster(vilken chock) låt där Moneybrother sjunger duett med Ane Brun, den är suverän. Hoppas verkligen Gävle blir en av de städer som Moneybrother bokar in på sin turné längre fram i år.

Dagens låt: Moneybrother - It might as well be now
We had some good times girl

Tungvrickare

Det finns en del ramsor som man brukar använda för att bevisa att man är en skicklig pratare, det är något som jag aldrig haft svårt med. Utan problem klarar jag att säga både "sex laxar i en laxask" och "packa pappas kappsäck", men igår märkte jag att det finns ett ord som jag har problem med. Jag satt och såg på ett otroligt dåligt program på femman, anledningen till att jag tittade var att jag märkte att Bolinders kusin var med och då blev det lite mer intressant. Det dåliga programmet gick ut på att en tävlande, som för övrigt var otroligt jobbig, skulle lista ut vilka yrken som några olika personer hade, endast utifrån att se dem. Vilka yrken som fanns att välja mellan fanns på en skärm bredvid, ett av de yrken som fanns var hypnotisör och det skulle jag berätta för pappa. Hypnositeratör, Hypnositör, Hypnotiseratör, Hypnoseratör, det hann bli en hel del varianter på ordet innan jag gav upp. Jag tog ett djupt andetag, kocentrerade mig och försökte igen, återigen utan att lyckas. Som tur var förstod pappa ändå. Senare i programmet hade även den tävlande problem att få ur sig ordet på rätt sätt, dessutom hade pappa också vissa svårigheter med att säga ordet rätt en gång. Hypnotisör är bevisligen ett ord som är väldigt svårt att säga, som tur är är det inget ord man behöver anstränga tungan med speciellt ofta.

Dagens låt: The Coral - Dreaming of you
What's up with my heart when it skips a beat (skips a beat)
Can't feel no pavement right under my feet (under my feet)

Rånade

Igår blev jag en aning irriterad, på gränsen till arg faktiskt, om jag ska vara helt ärlig blev jag förbannad. Jag blir nästan rädd när jag hör vilka ord som hoppar ur min mun när sådana här saker händer, men det var befogat den här gången. Rob Styles berövade oss segern igår och stod för ett ingripande som kommer att ha stor betydelse för PL. Vi hade 1-0 mot Chelski och vi hade full koll på det som skedde på planen, då klev Stlyes in i handlingen och dömde en straff som ingen på planen riktigt kunde fatta var han hittade. Lampard, som var helt osynlig matchen igenom, satte straffen säkert och helt plötsligt var vår ledning borta. Trots att vi satsade framåt under matchens sista del lyckades vi inte få in ett ledningsmål och 1-1 kändes som en förlust. I matcher mellan oss och Chelski måste man vara på topp under hela matchen, man måste försvara bra och man måste sätta de chanser som ges, vi gjorde det bättre än de gjorde igår och vi skulle ha vunnit. Styles rånade oss på segern och detta gör att vi ligger efter Chelski i stället för före, det gör också att vårat försprång till United är mindre än det borde vara. Det är en sak om det är ett misstag från en av våra spelare som gör att vi släpper in mål, då får vi skylla oss själva, men när domaren avgör en match är det förbannat surt. Jag vill aldrig mer se Styles som domare i våra matcher, aldrig någonsin igen. Torres mål borde ha räckt.

Dagens låt: Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull
Och det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund

Zodiac

Igår såg jag en riktigt bra film, nämligen Zodiac, med bla. Jake Gyllenhall, Robert Downey Jr., Mark Ruffalo och Chloe Sevigny. Filmen handlade om en grupp människor som på olika sätt jobbade för att ta reda på vem en mördare som kallade sig Zodiac var, man får följa både polisens utredning och hur pressen jobbade med det. Det som jag gillade bäst med den här filmen var att man lät saker ta tid, man hetsade inte framåt i handlingen utan man såg till att ge alla karaktärer i filmen personlighet och utrymme. Hela filmen skiljde sig på många sätt ifrån vanliga deckarfilmer och det är ingen tvekan om att David Fincher har gjort det igen. Tidigare har han gjort moderna klassiker som Fight Club och Se7en, Panic Room var en okej film, men inte i klass med de två förstnämnda. Med Zodiac har han hittat tillbaka till de riktigt bra filmerna och om man tittar på rollistan i hans nästa film(Brad Bitt, Cate Blachett, Elias Koteas m.fl) så ser det riktigt lovande ut med den också. Zodiac är en film man bör se.
Idag är det dags för säsongens första stormatch, vi möter nämligen Chelski hemma på Anfield idag. Det skulle sitta oerhört skönt med en vinst idag, det skulle också ge oss den inledning av säsongen vi saknat de senaste åren. Förra säsongen slog vi dem hemma, vi spelade bra och satte våra chanser, precis det som krävs för att vi ska vinna idag. Man får inte många chanser mot ett lag som Chelski, så det gäller att ta tillvara på dem. 1-0 efter mål av Torres eller Kuyt skulle inte vara helt fel, våra anfallare måste igång med målskyttet tidigt på säsongen. Kom igen nu Liverpool!

Dagens låt: Red Orkestra - Days of gold
And I, I was only trying
I was only trying to believe
That something worth fighting for was still inside of me

Att överleva Midsomer

Jag har följt Morden i Midsomer i många år nu, det är en av få serier som jag ser till att aldrig missa. Det verkar vara jobbigt att bo i byn, det händer onekligen en hel del tråkiga saker där och de flesta verkar ha fiender. Dessutom verkar folk kunna bli osams över precis vad som helst, senast var det t.ex en konflikt melan digitalfoto och klassisk fotografering. Det krävs att man är på sin vakt om man ska överleva i Midsomer och jag har kommit fram till några saker som jag skulle gå efter om jag var bosatt i byn och ville överleva.

1. Jag skulle aldrig lämna en bar eller en fest efter ett gräl, det är en av de vanligaste händelserna som inträffar innan man blir mördad. I många avsnitt lämnar offret någon pub efter ett gräl och blir mördad på vägen därifrån, dock aldrig av den man grälat med.
2. Jag skulle aldrig gå med i samma kurser som Barnabys fru. Massvis av de offer som varit med i serien genom åren har varit med i olika kurser som Barnabys fru deltar i, allt från krukmakeri till målning. Är man med i samma kurs som henne är man illa ute.
3. Jag skulle aldrig låna någon annans bil, risken är stor att den är preparerad för att mörda den egentlige föraren, men eftersom bilen blir utlånad är det jag som flyger i luften i stället. Håller man sig till sin egen bil brukar man klara sig bra.
4. Jag skulle aldrig stanna efter vägen för att hjälpa bilar som ser ut att ha problem, speciellt inte om det är dåligt väder, det brukar vara en garanti för att man själv hamnar i bakluckan på bilen.
5. Jag skulle aldrig bli medlem i någon klubb. Allt från fotoklubbar till kanotklubbar och teaterföreningar, det finns konflikter värda att döda för i alla. Vill man överleva är det säkrast att hålla sig utanför.
6. Jag skulle aldrig köpa ett gammalt hus, bakom försäljningen skulle det säkert ligga gamla familjekonflikter och skulder. Någon gammal släkting eller bittert barnbarn skulle säkert kunna mörda mig för att få tillbaka gården.

Man kan aldrig vara säker i Midsomer, men om man följer de här reglerna borde chanserna att överleva vara ganska stora.

Dagens låt: Kapten Hurricane - Fel, igen
Jag odlar drömmar och ser
dom plötsligt rasa ner
när hon ler och säger som bara hon kan: nej

Veckans lista v.33

1. Ryan Adams - Ryan kommer till Sverige i november och jag har biljett. Det ska bli oerhört roligt att få se honom live, jag har lyssnat på honom länge men aldrig kommit iväg på någon av hans konserter. De senaste åren har han fått dålig kritik, både för skivor och spelningar, men när han turnerade med Gold hade jag mer än gärna varit på plats. Den nya skivan har fått bra kritik och den är verkligen skitbra, hoppas att det sitter i när han ska ut spela låtarna live också. Jag vet inte om han kommer att ha The Cardinals med sig på turnén, men när han spelade tillsammans med dem live på Letterman lät det så här otroligt bra. 20 november är en dag att se fram mot, den saken är säker.

2. Jens Lekman - Spelplats Gävle är det bästa som hänt Gävle under min tid här i stan, de tar hit de artister som förut hoppade över Gävle i sina turnéer. En sådan artist är Jens Lekman. I september ska han spela här i Gävle, tack vare Spelplats Gävle. Lekman är en ganska speciell artist, han har väldigt egna texter som är otroligt bra skrivna och han har en röst som man kommer ihåg. Jag såg honom nere i Arvika för några år sedan och då var han riktigt bra, jag har dessutom sett en hel del klipp från hans spelning i Stockholm i somras, det var också bra. Nya skivan kommer bara några dagar innan spelningen här i stan, det kommer bli en bra musikhöst.

3. Andrei Voronin - Målet mot Toulouse var viktigt för att ge oss ett bra utgångsläge inför returen på Anfield. Vi gjorde ingen stormatch, det märktes att värmen tog på krafterna hos båda lagen och det gjorde att spelkvaliteten blev sämre än väntat. En annan sak som märktes var att vi är ett bättre lag än Toulouse, vi styrde matchen och lät inte dem komma till målchanser. Jag hoppas vi gör ett tidigt mål i returen, då kommer det inte bli någr aom helst problem. Hemma på Anfield ska vi ta oss till CL, tack vare Andrei Voronins mål är chanserna mycket goda.

4. Juan Carlos Fresnadillo - Jag hade knappt hört talas om honom innan jag såg 28 veckor senare förra veckan, efter att ha sett den vet jag att det här är en riktigt duktig regissör. Eftersom jag gillade filmen skarpt kollade jag upp honom på imdb och detv visade sig att han bara är 40 år, han bör alltså ha många års filmskapande framför sig. Hans första verk ska tydligen vara riktigt bra, en kortfilm som heter Esposados, den ska jag ta och kolla upp när jag får tid. Alla bör förresten se 28 veckor senare, mycket bra film.

5. John Nettles - Det var inte ett av de bästa avsnitten av Morden i Midsomer i tisdags, men det var utan tvekan det mest komiska avsnitt man visat. Nettles gjorde återigen en prickfri insats i sin roll som Barnaby, trots att han råkade ut för en del ovanliga saker den här gången. Jag hoppas att man nästa vecka går tillbaka till det klassiska stuket på serien, färre skämt och klurigare fall.

Dagens låt: Ryan Adams - Amy
I go to the places where we used to
I feel sad
I am out here looking for you

Arbetsskada och ett inhopp i modevärlden

Första arbetsveckan avslutad, den avslutades med ännu en arbetsskada. Den här gången var det en rätt klantig skada jag drog på mig, onödig också. En av mina kollegor skulle gå tillbaka med några stenar till skogen, jag beslutade mig för att hjälpa till. När jag kom tillbaka till jobbet i måndags låg det ett järnrör på mitt skrivbord, det har jag gått och runt och svingat med sedan dess, nu kom jag på ett bra sätt att använda det. Min kollega fick kasta upp stenarna, sedan slog jag ut dem i skogen med välriktade brännbollsslag, ett roligt avbrott i pappersarbetet. Det tog ett tag innan jag träffade, jag är inte jättebra på brännboll, men när jag träffade var det en kanonträff på en ganska stor sten. Jag tyckte att det gjorde lite ont när jag träffade, men inte så pass ont så att jag inte kunde slå ut de andra stenarna också. När jag sedan slagit ut alla stenarna såg jag hur delen där jag hållit var blodig, sedan såg jag att min hand också var blodig. Jag hade skurit mig på järnröret, det var absolut inget stort sår, men eftersom jag inte märkte det förrän efter en stund hann det rinna en del. Det var bara till att gå in till skolsyster för att få ett plåster, hon hade nog inte väntat sig speciellt många skador den här veckan när inga elever finns på skolan. Hon frågade inte hur jag gjort mig illa, det var tur.
Mitt inhopp i modevärlden var i tidningen idag, jag, en kopieringsmaskin och en kopp kaffe, det kunde inte bli mer verklighetstroget. Bilderna kan ni se här.
Idag fixade Ronnie biljetter till honom och mig på Ryan Adams, fan va kul det ska bli.

Dagens låt: The Killers - Mr. Brightside
And I just can’t look - it's killing me
And taking control

Ryan Adams till Sverige

20 november kommer världens bästa Adams till Sverige, den här gången ska jag se till att komma iväg.

Spännande höst

Det är en väldigt spännande musikhöst som väntar, många artister som jag gillar som släpper nytt. Jag tänkte ta och gå igenom de viktigaste skivsläppen och samtidigt varna för skivor som ni inte ska komma i kontakt med.

Augustis höjdare:
Moneybrother: "Mount pleasure"
Efter Pengabrorsan är det dags för Moneybrother att släppa nytt på engelska och det kommer att bli bra, det är jag säker på. Nu är det bara att hoppas på att han kommer till Gävle på turnén också.

Saybia: "Eyes on the highway"
Danmarks bästa band släpper nytt, ett givet köp. De två första skivorna är riktigt, riktigt bra och jag är övertygad om att det här kommer vara bra också. Har man gjort låtar som The second you sleep och I surrender har man talang.

Augustivarning:
J-Ro: "Rare Earth B-boy Funk Vol. 2"
Nu är jag lite fördomsfull, för det här är inget jag vet vad det är, men med det namnet och den skivtiteln måste det bara vara skitdåligt.

Septembers höjdare:
Jens Lekman; "Night falls over Kortedala"
Man kan inte tycka illa om Jens Lekman, redan när han spelade in under namnet Rocky Dennis var han bra och sedan dess har han fortsatt att utvecklas. Black Cab och You are the light är bevis för att Lekmans musik varit bra hittills, det finns inget som tyder på att nästa skiva ska vara sämre. Ett givet köp.

José González: "In our nature"
Även om jag uppskattar honom mer live än på skiva kommer jag givetvis se till att skaffa den här skivan. Gonzalez musik är väldigt skön att lyssna på, det är Crosses ett bevis på.

The Perishers: "Victourious"
Det här är ett band som verkligen tagit tid på sig att få ut sitt tredje album, därför ska det bli spännande att se vad som hänt med deras musik medan de varit borta. Jag är ett stort fan av de två första skivorna, lyssna på Trouble sleeping och Sway så kommer ni att förstå varför.

Septembervarning:
Nelly: ännu ingen titel
Sämre än så här blir det nog inte.

Oktobers höjdare:
Christian Kjellvander: "I saw her from here/ I saw here from her"
Äntligen släpper Kjellvander nytt, det har jag väntat på. Hans första soloskiva var suverän och uppföljaren Faya höll även den hög klass. Nu är det dags för hans nästa skiva och det räcker med att ni lyssnar på Oh night och Drunken hands från de tidigare skivorna, för att ni ska förstå hur otroligt bra det här kommer att bli.

Cardigans: "Greatest hits"
Jag är inget stort fan av samlingsskivor, ser hellre att artisterna släpper nytt, men Cardigans har gjort en hel del nu och det känns inte så konstigt att de gör en samling. Det har hänt en del med deras musik mellan Sick & tired och Don´t blame your daughter och det mesta de gjort håller hög klass. Jag kommer nog att köpa den här skivan trots att jag har alla låtarna redan.

Radio Dept: ännu ingen titel
Radio Dept är ett underskattat band som jag flera gånger känt att jag borde börja lyssna mer på, kanske är det dags för det nu när de släpper nytt.

Oktobervarning:
Da Buzz: "Best of"
Att ett ord som "Best" får användas i en skivtitel med det här bandet är myckt knepigt.

Senare under hösten kommer dessutom Franke ut med en ny skiva och det är något som jag också sett fram emot under lång tid, det kommer att bli en mycket intressant skivhöst med mycket bra musik.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Portugal
all that I love will disappear
even if I stay
so I myself am going where
my nervous blood will sway
lost and leaving my fate

Träning

Idag besökte jag gymmet bredvid mitt jobb för första gången, jag har tränat några gånger i Gävle i sommar för att komma igång och nu är det tänkt att jag ska få in någon typ av rutin för att träna någon gång varje vecka. Det finns nog bara en lösning på hur jag ska göra för att motivera mig till att orka iväg till gymmet efter jobbet och det är att jag köper ett årskort. Om man slängt ut en massa pengar på ett kort känner man sig tvingad att träna och det kommer nog att krävas.
Jag hade en chans att testa effekten av min träning på jobbet idag, det är nämligen så att det är en kur som ska rivas i vårat arbetsrum. Tillsammans med en kollega stod jag och diskuterade hur man på bästa sätt skulle kunna riva den för hand, inte för att det kommer att behövas, men det var ett intressant ämne. Vi testade att slå lite i väggen, men vi insåg ganska snabbt att det skulle gör alldeles för ont i händerna. Att sparka sönder väggen känns inte aktuellt, speciellt med tanke på att mina skor är mjuka och dessutom riktigt slitna sedan förra läsåret. Ett intressant alternativ vore att hoppa in i väggen tills den gick sönder och filma det och sedan sälja filmen som Lärar-Jackass, det skulle nog sälja bra. Precis som de andra alternativen skulle det nog också göra alldeles för ont för att det skulle vara genomförbart. Resultatet av vår diskussion blev att det nog är lika bra att vi låter de som är anlitade för att riva kuren sköta det, sedan övergick jag till att ställa i ordning i klassrummet i stället.

Dagens låt: House of Love - Shine on
I don't know why I dream this way
The sky is purple and things are right every day
I don't know, it's just this world's so far away

(2)8 veckor senare

Igår såg jag en riktigt bra film, det var inte så oväntat att den var bra eftersom det var uppföljaren till en bra film. Filmen jag menar är 28 veckor senare. Den var filmad på ett sätt som gjorde den lite extra obehaglig och inte alls så töntig som zombiefilmer kan vara, man har en handling som håller och lägger inte all kraft på blod och splatter. Mycket bra film.
Att det var en zombiefilm som jag såg igår kändes väldigt passande idag, jag kände mig nämligen som en zombie under hela förmiddagen. Det var min första arbetsdag på 8 veckor och jag var långt ifrån van att kliva upp strax före sex, dessutom var jag långt ifrån van att lägga mig i tid. Jag kom nog inte riktigt upp i tillräckligt antal sovtimmar och att då sitta och lyssna inne i en kvav matsal under flera timmar var en utmaning. Annars var det roligt att vara tillbaka på jobbet, roligt att träffa alla igen, ännu roligare blir det nästa vecka när eleverna kommer. Två saker överraskade mig när jag kom till jobbet, den första var att min kaffekopp var skinande ren. Jag kan inte minnas att jag diskade den så otroligt ren innan lovet, men antingen gjorde jag det eller så hade insidan blivit solblekt under sommaren. Den andra saken som överraskade mig var att skrivbordet var ännu stökigare nu än när jag tog semester, någon hade fått för sig att man kunde använda det som avlastningsplats, för det var fullt med lådor, papper och skräp på det. Jag får nog se till att röja av det innan veckan är över. En negativ sak som jag lade märke till under dagen var att någon hade tagit min knäpplast som jag har haft sparad under skrivbordet. Jag brukade spara den när jag fick paket, för att kunna knäppa den när jag kände för det. Nu var det tydligen någon som trodde att gammal plast som låg på golvet var skräp, så den finns inte längre.

Dagens låt: Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt
Vi är inte sånna som i slutet får varann

Lovet över

Jag kom precis in från en promenad och ska alldeles strax lägga mig för att försöka sova, i morgon väntar nämligen jobbet igen. Mitt sommarlov är slut och nu är det dags att ställa in sig på arbete igen, det känns onekligen lite konstigt. Nu måste jag helt plötsligt börja följa tider och kliva upp tidigt på morgonen, men det ska ändå bli roligt att komma igång igen. Det ska bli roligt att träffa både kollegor och elever igen, det ska bli roligt att komma in i klassrummen igen också. Det kommer att vara tomt utan min klass, men nu får jag en ny och det kommer att bli intressant, dessutom är mina sjuor och åttor kvar på skolan och de får jag ha i år också.
Min sommar har i alla fall varit kanon. Mallorcaresan och Peace & Love var perfekt inledning och sedan har det varit både festivaler och umgänge med kompisarna. Har dessutom kunnat följa bra tv-serier, träna, promenera, dricka kaffe, spela fotboll och bara ta igen mig. Om det inte varit för att det var cityfest här i helgen så hade jag kommit ordentligt utvilad tillbaka till jobbet, nu kommer jag nog vara ganska trött i morgon, men det går över. Jag känner mig motiverad att börja jobba, men om jag ska orka upp i morgon bör jag nog komma i säng nu.

Dagens låt: Neil Young - Like a hurricane
I am just a dreamer, but you are just a dream

Veckans lista v.32

1. Steven Gerrard - En kapten kliver fram när laget behöver det som mest, precis som Gerrard gjorde i gårdagens seriepremiär mot Villa. Vi spelade knackigt och åkte på ett snopet baklängesmål med fem minuter kvar, då slog Gerrard till och gav oss segern. Det var en otroligt skön känsla att se bollen gå in i krysset, nu har vi fått en bra start på säsongen och Gerrard visar än en gång att han är en av världens absolut bästa spelare. Han kansken inte gjorde någon stormatch, men när vi behövde honom som mest gjorde han mål. Det här kommer att bli en intressant säsong och om Torres och Kuyt kan bygga vidare på samspelet från igår kommer vi har fler matchvinnare än Gerrard.

2. Conan O´Brien - Det här var den sista veckan på länge som jag kunde se hans underbara talkshow och under ett av programmen hade man den sjukaste intervju som jag sett Conan göra. Det var när Conan intervjuade Harland Williams, de saker som kom upp var, minst sagt, oväntade. Eftersom jag börjar jobba i morgon kommer jag inte att kunna se Conan förrän det är dags för höstlov och dit är det långt.

3. Jason Alexander - Den senaste veckan har jag tittat igenom säsong sju av Seinfeld, det är den kanske bästa av alla säsonger. Säsongen börjar med att George förlovar sig med Susan sedan är det hans show säsongen igenom. Mitt favoritavsnitt är när Elaine ska umgås med Susan och George blir orolig att det kommer att döda independent-George, hans utläggning för Jerry över hur allvarligt det är är den kanske bästa scenen under hela säsongen. Snart kommer säsong åtta ut på dvd, den kommer ganska snabbt att hamna i min samling, Seinfeld är underbart.

4. Magnus Betnér - Sveriges bästa komiker kommer hit till Gävle i oktober och nu har jag och Den Gamle Franken biljetter till hans föreställning. Här finns ett klipp från en av hans föreställningar tidigare i år och det är riktigt bra. Smart och bitter humor, precis som det ska vara, och Gessle får sig en känga, precis som det ska vara.

5. Daniel Bamberg - Peking är nära allsvenskan nu, det ska mycket till om man ska släppa det enorma försprång man skaffat sig. Daniel Bamberg är en mycket skicklig spelare och mot Mjällby i veckan gjorde han två mål. Jag hoppas verkligen att Bamberg spelar med Peking nästa år också, han kommer att göra bra ifrån sig när man tillbaka hemma i allsvenskan.

Dagens låt: The Verve - Sonnet
Why can't you see
That nature has its way of warning me
Eyes open wide
Looking at the heavens with a tear in my eye

Så slutar PL

I morgon börjar som bekant Premier League, jag tänkte ge mig på att tippa hur tabellen slutar, dessutom tänkte jag förklara varför jag hatar de andra lagen.. Jag tänker inte tippa vår placering, men topp tre måste vi komma i alla fall. Ordningen på de andra nitton lagen tror jag kommer bli så här:

1. Manchester United - De har, tyvärr, ett ännu bättre lag i år och jag är rädd att Tevez kommer se till att Rooney får mer utrymme.
Anledning till hat: United är en vidrig klubb rakt igenom, det finns alldeles för många anledningar till att hata dem, så jag kan inte ta upp alla här.
2. Chelsea - De har värvat spelare på de positioner där de var tunna ifjol, nu har de backup till Terry och Carvalho. De har en bred trupp och bra spelare, men de känns inte lika starka som United.
Anledning till hat: Chelski har köpt sig framgångar med hjälp av maffiapengar och tränas av Mourinho som är en otroligt dålig förlorare. Dessutom leds de av Drogba som är en vidrig spelare.
3. Arsenal - Har tappat Henry, utan att skaffa en riktig ersättare. Man har många lovande spelare och en av ligans bästa mittfältare i Fabregas, men laget saknar rutin och har inte samma spets som de övriga i toppen.
Anledning till hat: Har haft spelare som Tony Adams och David Seaman i klubben och har en grinig tränare.
4. Tottenham - Var starka redan ifjol och har nu förstärkt med bl.a Darren Bent och den lovande Gareth Bale. Har en av ligans bästa anfallare i Berbatov, något tunn backlinje.
Anledning till hat: Meningslöst lag som satsar och satsar men aldrig lyckas, har haft Darren Anderton i laget och honom tål jag inte.
5. Newcastle - Har värvat smart, speciellt värvningarna av Geremi och Viduka tror jag på. Om Owen får vara skadefri, vilket han knappast kommer få vara, kommer han att göra en hel del mål. Frågetecken kring backlinjen, men en av ligans bästa målvakter i Shay Given.
Anledning till hat: Har haft svin som Bowyer, Dyer, Woodgate i klubben och nu har man värvat ärkesvinet Joey Barton.
6. Everton - Lillebror har en stabil trupp, av nyförvärven känns Jagielka som det mest intressanta. Pienaar har jag svårt att se passa in i Evertons lag med sviniga grovjobbare.
Anledning till hat: Behövs egentligen ingen motivering, Tony Hibbert, Lee Carsley, Tim Cahill, listan över osympatiska spelare kan göras hur lång som helst.
7. Portsmouth - Har ett stabilt mittlås i Distin och Sol Campbell, en personlig favorit är Gary O´Neil. Frågetecken för deras anfallare, det hänger mycket på Nugent kan lyckas.
Anledning till hat: Deras fula klädkombination gör att vi brukar få spela med vita strumpor när vi möter dem.
8. Bolton - Visst, de har bytt tränare, men nu leds de av Samme Lee med en historia i vår klubb och det kan bli bra. Har en suverän målvakte i Jussi Jeskaläinen och en riktigt bra mittfältare i Kevin Nolan, svårslagna.
Anledning till hat: Nicolas Anelka och El-Hadji Diouf är två av mina största hatobjekt, dessutom brukar vi alltid åka på skitförluster borta mot dem.
9. West Ham - Har värvat smart i sommare, både Bellamy och Ljungberg kommer tillföra mycket. Anton Ferdinand är valpig och överskattad, en säkerhetsrisk i mitten av backlinjen.
Anledning till hat: Lagkaptenen Lucas Neill skadade Kung Carra så illa att han inte kunde spela första gången jag var på Anfield.
10. Middlesbrough - Som vanligt är Boro svårtippade, de har ofta ett bra lag på pappret utan att få till det riktigt. Får man ha Yakubu och Woodgate skadefria under säsongen kan det bli en hel del poäng, skador på någon av dem och man kommer hamna längre när än så här.
Anledning till hat: Woodgate är ett svin, som dessutom fått spela mittback i landslaget på Carras bekostnad.
11. Blackburn - Bra anfallare och bra kantspelare, men känns tråkiga på mitten. Savage är inte lika bra längre och bredvid honom ser det tunt ut. Har flera Liverpoolrejects i truppen, Friedel, Henchoz och Warnock. Santa Cruz är en intressant värvning.
Anledning till hat: Ligger bakom många benbrott på våra spelare de senaste åren och spelar allmänt fult.
12. Aston Villa - Reo Coker är ett bra köp, förstår inte varför West Ham släppte honom. Agbonlahor och Carew är ett intressant anfallspar. Defensiven ser inte helt stabil ut.
Anledning till hat: Jag gillar inte deras tränare, Martin O´Neill, dessutom ett tråkigt lag.
13. Fulham - Jag tror att de kan skrälla lite den här säsongen, man har värvat smart och har en intressant tränare. Om man slipper skador kommer man hålla sig på säkert avstånd från bottenstriden. Grym målvakt i Antti Niemi, men en usel backlinje.
Anledning till hat: Gav Van Der Sar en nytändning och sålde honom sedan till United så att de fick en riktig målvakt, jävligt dumt gjort.
14. Manchester City - Högre än så här blir det nog inte för Svennis, men de kommer säkerligen att plocka fler poäng mot slutet av säsongen än i inledningen. Bojinov är en bra värvning, Petrov likaså, men det känns inte riktigt som om de kommer att få ihop det.
Anledning till hat: Kommer skrivas så mycket om demn i svenska tidningar att man kommer att spy på dem innan säsongen är slut.
15. Reading - Det kommer att märkas att Sidwell lämnat, men de borde kunna hänga kvar ändå.
Anledning till hat: En helt meningslös klubb, Leroy Lita verkar osympatisk.
16. Sunderland - Jag tror de kommer att klara sig kvar, även om jag gärna skulle se att de kom sist. Richardson kan säkert göra ett bra jobb, men annars en profillös och trist trupp.
Anledning till hat: Dels den hemska 0-0-matchen för någon säsong sedan när Macho gjorde sitt livs match och dels för att klubben tränas av en av de mest osympatiska personer som satt sin fot på en fotbollsplan, Roy Keane.
17. Birmingham - Inga tillräckligt bra anfallare, om inte Forssell helt plötsligt vaknar till igen, och en svag backlinje. Olivier Kapo en intressant värvning.
Anledning till hat: Tränas av Steve Bruce.
18. Wigan - Har värvat Titus Bramle, det är som att värva sig ner i championship. Heskey förtjänar ett bättre lag än det här skräpet.
Anledning till hat: Meningslösa, en klubb som inte hör hemma i finrummet. Har dessutom den gamla Evertonspelaren Kevin Kilbane i truppen.
19. Derby - Kan inte se hur de ska kunna hänga kvar med den trupp de har, inte mycket till nyförvärv heller.
Anledning till hat: Fult namn på klubben, dessutom ett fult klubbmärke.

Nu vet ni alltså varför ni ska hata alla andra lag än Liverpool. Hoppas vi inleder med tre poäng mot Villa i morgon, med en bra start ska vi kunna vara med och kämpa om titeln. Det är på tiden att ett sympatiskt lag med bara sympatiska spelare får vinna ligan.

Dagens låt: Säkert! - Det kommer bara att leda till nåt ont
Du har missförstått, jag är inte värd det här jag har ingenting som du vill ha

Vann jag?

Igår såg jag det underhållande Seinfeld-avsnittet där Kramer ger igen på en kabeltv-kille för att han fick vänta länge med en reparation, det fick mig att tänka på något som jag gjort i sommar. Jag har nämligen ledsnat på allt ringande till min lägenhet, alltid är det något skit som de vill sälja till mig. Till slut slutade jag att svara när det var nummer som jag förstod var försäljare, men det är ett nummer som varit väldigt envist. Det ringde minst en gång om dagen under en lång tid, de senaste veckorna har det ringt varannan dag. Nu har det inte ringt från det numret på nästan en vecka, det verkar alltså som om de givit upp. Alltså vann jag duellen. Jag har funderat lite på om jag verkligen kan säga att jag vann, visst, säljaren gav upp och slutade ringa, men det krävdes en hel del av mig. Det är inte bara en gång som jag fått springa in i sovrummet för att hinna se vem som ringer, bara för att märka att det var det där numret. Jag har fått pausa flera Scrubs-avsnitt för att vara säker på att det inte var något viktigt samtal som jag missar, jag har till och med blivit väckt på morgonen av det där numret. Om jag hade svarat första gången och sagt att jag inte ville ha deras produkt så hade jag sluppit allt det där, men jag hade å andra sidan inte givit den som ringer en lika tung arbetsbörda som jag gjort nu. Om jag svarat första gången hade både jag och säljaren sluppit all ansträngning, men syftet var ju att få säljaren att slita lite och lida för att han torterar mig med samtal, tills denne gav upp. Nu har man alltså givit upp, så jag känner mig som en vinnare, även om jag fått slita för det. Jag hoppas den som nu låg bakom alla samtalen sprider vidare till sin telefonförsäljarkollegor att man ska akta sig för mitt nummer, de har inget att vinna på att ringa hit.

Dagens låt: Bright Eyes - Nothing gets crossed out
I know I should be brave
but I'm just too afraid of all this change.
And it's too hard to focus through all this doubt.

Säsongen 2007/2008

På lördag börjar en ny säsong av världens bästa fotbollsliga, Premier League. Vi börjar borta mot Aston Villa och det är en ganska tuff öppning. Jag hoppas få se en vinst i den matchen, det krävs en bra start för att vi ska blanda oss i toppstriden på allvar. Det jag förväntar mig den här säsongen är:

-Att vårat bortaspel blir bättre.
-Att Pennant fortsätter på samma sätt som han avslutade förra säsongen.
-Att Torres hjälper till med målproduktionen, om han håller sig frisk bör det blir åtminstone 15 fullträffar.
-Att Gerrard, Mascherano och Alonso får mer speltid än Sissoko.
-Att Kewell håller sig frisk åtminstone fram till jul.
-Att vi hänger med i toppstriden längre än de senaste åren.
-Att vi inte tappar speciellt många poäng på Anfield.
-Att vi slår United i åtminstone en av matcherna.
-Att Agger tar ännu ett steg i sin utveckling.
-Att Gerrard tar tag i spelet bättre än förra säsongen.
-Fler mål utifrån, med tanke på skottkapaciteten hos Riise, Gerrard och Alonso borde det vara ett rimligt krav.
-Att Riise spelar upp sig från förra säsongen.
-Att Reina spelar lika säkert som under andra halvan av förra säsongen.
-Att vi startar med minst två anfallare även på bortaplan.
-Att vi gör fler mål än tidigare.
-Att Benayoun och Babel ger vårat kantspel extra kraft.
-Att Voronin gör bättre ifrån sig än Fowler gjorde ifjol.
-Att vi täpper igen käften på Mourinho ett par gånger under säsongen.
-Att vi tar sex poäng mot lillebror Everton.

Lyckas vi med allt det här kommer det att bli en rolig säsong. På lördag smäller det, kom igen nu Liverpool!

Dagens låt: Kapten Hurricane - Fel, igen
Jag orkar inte mer
två och två
åt vilket håll jag än ser

Mästerverksknep

Det finns låtar som har partier som gör att man inte kan sluta lyssna på dem, låtar som går från att vara bra till att vara suveräna. De flesta av mina favoritlåtar är bra rakt igenom, men sedan finns den här typen av låtar som lugnt bygger upp låten för att sedan explodera under några sekunder och de här sekunderna gör låtarna till mästerverk. Det kan handla om en textrad som sjungs på ett speciellt sätt eller att man gör om en refräng lite. Några exempel på vad jag menar:
1. Radiohead - Karma police - När sångaren på slutet klämmer i med "And for a minute there, I lost myself, I lost myself". Den här låten är ett typexempel på hur man bygger upp en låt på bästa sätt, för att sedan växa.
2. Bonnie Prince Billy - Raining in darling - Det här är en kort låt som avslutar den första skivan jag hörde med BPB, I see a darkness. Den är jättelugn i början, han viskar nästan fram orden, men i slutet klämmer han i med "o, it don't rain anymore, i go outdoors, where it's fun to be, and I know you love me" Då går låten från en i mängden till något som verkligen sitter kvar i skallen efter att ha lyssnat på skivan, som för övrigt är suverän även den.
3. Songs of soil - Lazy wheels - Här det egentligen bara ett ord som gör att man kan lyssna på låten precis hur många gånger som helst. Det är Christian Kjellvander som sjunger och när han sjunger den sista raden i låten klämmer han i på det sista ordet så att det blir helt otroligt bra. Raden går: " and I wonder if I´ll ever find myself again" och det är när han sjunger again som låten gör att man nästan måste sätta sig ner.
Jag har nu hittat en till låt av den här typen, nämligen Push your head towards the air med Editors. Låten inleds i ett lugnt tempo, efter drygt halva låtan kommer partiet där man sjunger "But I will tear the prize from your hand, Keep you from harm, that's what you said, There's people climbing out of their cars
Lining the roadside, trying to glimpse at the dead". Just det partiet gör att jag alltid trycker fram till den låten när jag sätter mig i bilen och kör igång Editors nya, mycket bra skiva. Jag tycker om den här typen av låtar, det finns fler exempel men det här är de tydligaste. Det finns många sätt att göra låtar till mästerverk, det här är ett mycket bra sådant.

Dagens låt: Kapten Hurricane - Min älskade
Jag hatar att du har gått vidare
och lämnat mig kvar
Du har din värdighet
det är mer än vad jag har

Varm dag

Somamren har hittat till Gävle, det har åtminstone varit varmt de två senaste dagarna. Idag var det så pass varmt att jag och Den Gamle Franken tyckte att det var en god idé att åka till stranden, det var vi inte ensam om att tycka. Vi kom iväg mitt strax efter tolv, det var tydligen sent. När vi kom fram till den badplats vi hade tänkt besöka var det fullpackat med bilar och stranden bestod av fler besökare än sandkorn, vi bestämde oss för att åka vidare. Söder om Skutskär ligger det en stor, fin sandstrand, den blev vårat nästa val. Eftersom det var så otroligt mycket folk på den första stranden kunde det inte gärna vara lika mycket på den stranden, det var det inte heller, det var ännu mer. Det stod bilar på båda sidor av vägen fram till parkeringen och på vägen stod det trafikvakter och släppte fram bilar när bilar åkte, för att det inte skulle bli för fullt. För att kunna parkera fick vi ställa oss efter vägen, tio minuters gångväg från stranden. Det är tydligt att många väntat på att det skulle bli varmt, för nu när vi kom upp i 25 grader här i Gävle åkte hela stan ut till stränderna. Väl vid stranden hände något så unikt som att jag badade. Det var första gången jag badade i Sverige i år, om man bortser från den gången som mina elever knuffade i mig under skolavslutningsveckan. Det var väldigt långgrunt där vi badade och både jag och Den Gamle Franken är ganska långa, därför fick vi gå långt innan det ens började komma på tal att lägga sig i vattnet. Till slut bestämde vi oss för att det fick räcka med vatten till midjan. När jag lade mig blev jag påmind om varför jag badar så sällan, det var riktigt kallt, men ett par sekunder senare, när jag vant mig vid temperaturen, var det skönt.
För att ta sig till stranden ska man alltså åka genom Skutskär, det ger en alltså det tveksamma nöjet att passera den stinkande fabriken som ligger mitt i samhället två gånger. På vägen hem fick vi vara med om något som Den Gamle Franken beskrev som att bli slagen i skallen med en stekpanna alldeles innan en bomb smäller, alldeles innan vi kom fram till den stinkande fabriken hamnade vi nämligen bakom en sopbil som luktade otroligt illa. I stället för att snabbt ta oss förbi fabriken fick vi nu lugnt åka bakom en stinkbomb, för att sedan glida förbi fabriken och sedan åka vidare bakom sopbilen innan den svängde av. Det var en verklig utmaning för våra luktsinnen att överleva den pärsen. Hem kom vi i alla fall.

Dagens låt: Nikola Sarcevic - Soul for sale
I never thought it would go up in smoke
But I’m still here like a pathetic joke

Veckans lista v.31

1. Steven Gerrard - Nästa helg inleds Premier League, vi spelar borta mot Aston Villa. Vi har gjort en hel del intressanta nyförvärv, men nyckeln till vår framgång är ändå Steven Gerrard. När han är på topp är han världens bästa spelare och då är vi också ett otroligt svårslaget lag. Förra säsongen var inte Gerrard så bra som han kan vara, det var en av anledningarna till att vi hamnade så pass långt efter avskummen i toppen av tabellen. Under försäsongen har Gerrard visat prov på god form och gjort en hel del mål, det lovar gott. Med en Gerrad i form på mitten, tillsammans med spelare som Alonso, Mascherano, Babel, Pennant och Kewell så har vi ett starkt mittfält och det räcker långt. I år ska vi vara med längre.

2. Tomas Bolme - Den senaste veckan har jag följt Tintin på SVT, det visas ganska precis efter det att jag ätit min frukost och bara man lyckas genomlida den otroligt irriterande Nic, som presenterar, så bjuds man på klassisk tecknat. Tomas Bolme gör Tintins röst, precis som han gjorde på alla kassettband jag hade med Tintin när jag var liten. Bolmes röst är något som jag alltid kommer att förknippa med min uppväxt, förutom Tintin gjorde han även rösten till en annan av mina barndomsidoler, nämligen Cogo i Starzinger. Jag vet att Bolme gjort massvis med filmer och teaterroller, men för mig kommer han alltid att vara rösten till Tintin och Cogo.

3. Lee Hazlewood - I veckan gick denna skickliga artist bort. Jag har inte lyssnat jättemycket på hans musik genom åren, men det jag hört har varit mycket bra. Hazlewood hade en väldigt speciell röst som var lätt att känna igen. Mitt första möte med hans musik var när jag såg ett program på SVT där Magnus Carlson och Pernille Rosendahl sjöng varandras låtar, de avslutade med att sjunga en låt av Hazlewood och det var helt otroligt bra. Jag skulle ge mycket för att få tag på den inspelningen på CD eller DVD. Min favorit med Hazlewood är Some velvet morning, den gör han tillsammans med Nancy Sinatra, deras röster är klockrena tillsammans. Andra bra låtar med Hazlewood är Summer wine och den underbara You´ve lost that loving feeling, båda framförs här tillsammans med Siw Malmqvist.

4. Per Morberg - På morgnarna lyckas jag alltid pricka in fyrans kock Nils Emil, det kan vara den töntigaste tv-kock jag sett. Maten han lagar ser visserligen god ut, men jag kan inte ta den på allvar eftersom man inte kan titta på honom utan att skratta. Annat är det med Per Morberg, det är någon man i stället har stor respekt för efter alla elaka roller han haft i tv. Han skiljer sig en hel del från de andra kockarna man är vana vid att se. Maten han lagar är ofta fet och portionerna är enorma, men satan så gott det ser ut. Jamie Oliver är min favorit, men Per Morberg är den bästa vårat land har att erbjuda, den saken är säker.

5. Tom Smith - Han är bara ett år äldre än mig, men han har redan gjort två skivor tillsammans med de andra i Editors som är otroligt bra. Den nya skivan kanske inte innehåller lika många träffsäkra låtar som debuten, men några av låtarna är otroligt starka. Jag hoppas få se Editors live här i Sverige och det så fort som möjligt.

Dagens låt: Editors - Blood
If there's hope in your heart
It would flow to every part
If there's hope in your heart

Grillning i Norrköping

I helgen har jag varit nere i Norrköping och hälsat på Dino och Minela, det var, som vanligt, väldigt trevligt.

Vi spenderade i princip hela lördagen bod en sjö utanför Norrköping, där grillade vi kött och det i enorma mängder. Det här var bara första laddningen av många.

Dino och Dino skötte grillandet. Cevap är fruktansvärt gott, jag måste kolla upp om man kan hitta det här i stan.

Vi andra åt och åt...

...medan grillen jobbade vidare.

Vedran, Thomasz och Dino vid matbordet.

Thomasz sliter med ännu en rejäl portion, medan Minela sitter med sina grönsaker.

Till slut var även Dinko och Dino mätta.

För att gå ner maten plockade vi blåbär.

Här är ett bevis på att även jag plockade blåbär, det var ett tag sen jag gjorde det innan igår, om man inte räknar med de jag plockade på orienteringsdagen på jobbet.

Sedan var det dags för den andra omgången på grillen, det ni ser här är den portion de gjorde i ordning åt mig.

Därefter var det tänkt att vi skulle få i oss den här också, det blev lite kvar.


Ovan ser ni resultatet av blåbären, många blåa tungor.

När kvällen kom smälte vi maten, vilket tog ett tag, innan vi åkte in till stan och avslutade med ett besök på Bishop Arms.

Dagens låt: Editors - Well worn hand
I don't want to go out on my own anymore
I cant face the night like I used to before

Norrköping

Idag bär det av till Norrköping, tillbaka i Gävle på söndag. Eftersom jag inte hinner skriva något idag låter jag er njuta av en underbar låt i stället. Arctic Monkeys 505.

Den där jäkla Affleck

Jag har börjat få vissa rutiner på kvällarna innan jag ska sova. Vid elva är det Scrubs på sexan, sedan är det Spincity, när det slutar börjar Conan på Tv4+ och sedan brukar jag vara så trött att jag går och lägger mig. Igår sket sig dock mina rutiner och det skyller jag på Ben Affleck. Jag har inte förlåtit honom för hans katastrofala insats i Daredevil, men jag har helt enkelt sett till att hålla mig borta från honom så gott det går, igår gick det inte längre. När jag som vanligt slog på sexan igår för att se ännu ett avsnitt av den briljanta serien Scrubs såg jag i stället för JD:s töntiga flin en svettig och skitig Ben Affleck som låg och skrek. Förskräckt insåg jag att kvällens film på sexan var Armageddon och den gjorde så att alla nattens program blev förskjutna med 40 minuter. Armageddon är ingen bra film och det allra sämsta i filmen är slutet. Delen där Liv Tyler tar farväl av Bruce Willis är så otroligt sliskig att inte ens Hollywood borde godkänt den, men det är inte den som stör mig mest. Det som stör mig allra mest är att Bruce Willis offrar sitt eget liv för att Ben Affleck ska komma hem helskinnad, här har Bruce chansen att rädda mänskligheten två gånger om, både från meteoren och från Ben Affleck, men givetvis slänger han bort den. Tack vare den där filmen kunde jag bara se halva Scrubs innan Conan började och jag missade hela Spincity, jävla Ben Affleck.

Dagens låt: Embrace - My weakness i none of your business
Because my weakness is none of your business
But bad will always collect
To one big melting pot

No problemo

Tvättningen gick helt smärtfritt, jag är lite småstolt över mig själv faktiskt. Det kan fortfarande vara så att kläderna krympt, jag har inte provat dem än så det kan jag inte vara helt säker på att jag undvek, men det verkar onekligen som om min första tvättning på länge blev en succé. Jag blev dock påmind om hur otroligt tråkigt det är att tvätta. Dels var jag tvungen att gå ifrån MacGyver när det var som mest spännande, för att ta ut tvätten ur maskinen och lägga in den i torktumlaren och dels blev man helt utmattad av allt springande i trapporna. Det är inte alltid ett plus att bo högst upp. Tyvärr hann jag inte torka alla kläder innan min tvättid var ute, så nu är halva min lägenhet fylld med fuktiga t-shirts, men de är rena i alla fall och det är bra.
Jag glömde att nämna en stor händelse här igår, det var nämligen så att min barndomsidol Arnold Schwarzenegger fyllde 60 år. Det kommer alltid kännas lite knepigt att se honom som guvernör där borta, han kommer ju alltid att vara Terminator för hela min generation och ta honom på allvar inom politiken är omöjligt. Jag tittade på en annan av hans klassiska filmer härom dagen, Rovdjuret. Trots att den har 20 år på nacken så håller den en mycket högre klass än 99% av de actionfilmer som görs idag. Inledningsscenen, där Arnold sitter kvar inne i helikoptern med en enorm cigarr, är fortfarande stenhård. Nu är det bara att hålla tummarna för att man inte får se Arnold i fler filmer, speciellt inte en Terminator 4.

Dagens låt: Moneybrother - Från Klaraberg till dig
Se inte ner på mig

Förbättring

Jag möttes av en oväntad syn när jag kom ner till tvättstugan i förmiddags, det hade onekligen hänt en del sedan jag var där senast. Nu fanns det både torkskåp och torktumlare, i stället för den där hemska centrifugeringsmaskinen som lät som ett monster från någon b-ig rysare. Jag lyckades hitta mitt tvättmedel också, men det märktes att det stått en stund, det hade nämligen klumpat sig en hel del. Nu är jag i alla fall halvvägs genom mitt tvättande och hittills har jag inte stött på några problem, det verkar som om det här kommer att gå vägen.
Idag plockade jag fram ännu en skiva som jag inte lyssnat på på länge, nämligen Mercury Revs "All is dream". Jag köpte den när jag precis flyttat till Gävle, om jag inte minns helt fel köpte jag den samtidigt som Ninas soloprojekt A Camp. Jag gillar Deserter´s song, som man släppte innan, men jag tror att jag tycker den här skivan är ännu bättre. Mercury Revs musik är speciell, ganska filmisk musik i lugnt tempo. Dark is rising kommer alltid att vara aktuell när jag listar mina favoritlåtar genom tiderna, det är en underbara öppningslåten på den här skivan.
Nu ska jag gå ner till tvättstugan och se om allt fortfarande är under kontroll, håll tummarna!

Dagens låt: Mercury Rev - Tides of the moon
Wish you could leave
I wish you could see
It leads you to me