Ny mobil

Jag har tidigare skrivit här och berättat om att jag numera kan sova på tåget till jobbet, det är bra, men det medför även vissa problem. Om jag skulle sova så pass djupt att jag missar min station hamnar jag någonstans långt uppe i hälsingeskogarna och det slipper jag gärna uppleva. Jag skulle kunna ställa min mobil på väckning, men eftersom jag spelar så pass hög musik skulle jag aldrig höra larmet när det ringer och alltså inte heller vakna av det. Min enda lösning på det problemet var att skaffa mig en mobil där jag kan lyssna på musik och ha väckning samtidigt, det är nu gjort och framför mig ligger nu en sony ericsson w380i. Jag är ganska långt ifrån teknisk och det kommer nog dröja lång, lång tid innan jag lärt mig alla finesser som finns på min nya leksak. En sak jag lärde mig när jag köpte den här telefonen är att jag i framtiden ska akta mig för att köpa samsung, det gick nämligen inte att kopiera över alla nummer jag hade på den gamla telefonen till sim-kortet alla på en gång, i stället fick jag lägga över alla ett och ett, det var lite småsegt. Nu återstår bara att plugga instruktionsboken, det kommer nog att bli kvällslektyren den närmsta tiden. Första steget är att få in musik i maskinen, mitt mål är att ha det avklarat innan veckan är över.

Dagens låt: The Kooks - She moves in her own way
But uh oh, I love her because
She moves in her own way
But uh oh, she came to my show
Just to hear about my day

Tidsomställning

I natt blev man bestulen på en timme, något som sved lite extra eftersom Malin började jobba klockan sex. För mig som är morgonpigg och dessutom kunde somna om efter frukosten var det inte så påfrestande, men för Malin var det nog lite jobbigt. I och med tidsomställningen hände också något stort, jag ställde om klockan på min mobil så att den går rätt. Jag har haft den ställd 15-20 minuter före eftersom jag vill vara säker på att komma i tid, men nu lever jag alltså efter samma tid som alla andra och det kan nog vara bra.
Idag var jag in till stan och köpte biljetter till nästa helgs stormatch mellan Gefle och Norrköping. Att döma av biljetthögen som fanns kan det inte ha sålts speciellt många än, de två högar som fanns var nämligen ihoppsatta med plast och öppnades först när jag ville ha mina två. Damen i kassan var mycket trevlig, hon var överens med mig om att fotbollssäsongen är roligare än hockeyn. Hon var också noga med att påpeka att jag skulle välja varma skor på matchen, hon trodde att det skulle bli kallt. Hon visste inte hur rätt hon hade, jag måste verkligen ta varma skor nästa helg, för om det är något jag brukar frysa om så är det fötterna. Nu är jag van vid att klä mig varmt, efter alla bandymatcher och besök i ridhus, men hennes tips var befogat. Ett av mina absolut kallaste minnen är ett besök på Strömvallen, jag tror att det var Gefles första hemmamatch i allsvenskan under debutsäsongen, mot Helsingborg har jag för mig. Hur som helst, det var otroligt kallt och jag hade klätt mig för att gå på fotboll, det var ingen höjdare. Till och med pappa, som klätt sig ordentligt och dessutom fryser väldigt sällan, tyckte att det var en kylig tillställning. Förhoppningsvis blir det lite varmare nästa vecka, för jag räknar inte med något värmande spel från något av lagen.

Dagens låt: The Smiths - Hand in glove, underbart klipp.
No, it's not like any other love
This one is different - because it's us

Allsvenskan

I morgon börjar allsvenskan, det är en serie som jag följt mycket dåligt de senaste åren. Det har blivit lite roligare sedan Gefle gick upp och gav mig chansen att få se fotboll live i alla fall, men den kvalitet som fotbollen håller i Sveriges högsta serie är så pass låg att jag inte brytt mig speciellt mycket om hur det gått. Visst är det roligt att serien är jämn, men när anledningen är att det helt enkelt inte finns några bra lag så tar det udden en aning av spänningen. En till anledning till att serien varit ointressant i många år är givetvis att mitt favoritlag, IFK Norrköping, harvat i superettan alldeles för länge. Nu är jag långt ifrån ett lika stort fan av Norrköping som jag är av Liverpool, jag har bara sett laget live ett par gånger genom åren trots att de, till skillnad från Liverpool, spelar sina matcher i mitt hemland. Men nu är i alla fall Peking tillbaka i allsvenskan och det gör att det känns lite mer intressant än de senaste åren. I morgon visas Pekings match mot Djurgården på canal+ och nästa söndag kommer de hit till Gävle för att spela, det ska bli riktigt roligt att få se dem live. Norrköping är faktiskt det lag jag haft som favoritlag längst, jag började gilla dem innan jag visste att Liverpool fanns. På den tiden var det spelare som Sulo Vattovaara, Lasse Eriksson och Janne Hellström som var affischnamnen, sedan kom Tomas Brolin och slog igenom på allvar. Ju mer mitt intresse för Liverpool sedan växte, desto mindre började jag följa Norrköping. Hur som helst är det i alla fall roligt att de är tillbaka i allsvenskan och känner jag mig själv rätt kommer jag att ha full koll på deras resultat. Höjdaren kommer dock redan nästa helg, Gefle-IFK Norrköping på Strömvallen, det ska bli riktigt roligt. Det kommer också att bli Malins första fotbollsmatch live, det stödet kan jag behöva med tanke på att Norrköping nog kommer få svårt att ta poäng.
Tio avsnitt Heroes är nu sedda, förhoppningsvis hinner vi med några till innan lovet är över. Hittills är det nog Hiro som är den karaktär som är roligast att följa, även om jag gillar den tankeläsande polisen också.

Dagens låt: Morrissey - To me you are a work of art
To me you are a work of art
And I would give you my heart

Kakbak

Efter helgens matbrödsbak var det nu dags för mig och Malin att ge oss på mindre nyttiga bakverk, nämligen cookies med vit choklad. Så här gick det till när vi än en gång bevisade hur otroligt skickliga vi är vid bakbordet. Om kameleonten hade sett mig nu hade hon höjt mitt hemkunskapsbetyg på en gång.

Kakao, socker, farinsocker, mjöl, bikarbonat, ägg, margarin och massvis med vit choklad blev till den här smeten.

Sedan skulle de kletas ut på ett bakplåtspapper.

In med dem i ugnen.

Så här såg de ut efter tio minuter i ugnen, tyvärr kunde jag inte få med lukten på bild, men de luktade underbart.

Malin hade, förståeligt nog, väldigt svårt att hålla sig borta från dessa mästerverk när de var färdiga.

Det var inte helt fel att få sätta tänderna i de här kakorna, vår bakningsinsats höll återigen allra högsta klass.

Dagens låt: Damien Rice - I remember
I remember it well
The first time that I saw
Your head around the door
'Cause mine stopped working

Loppisvandring

Nya avsnitt av Heroes är sedda och det fortsätter att växa. Det skiljer sig en hel del från Canivale, den förra serien som jag var fast i, mest på så vis att varenda avsnitt slutar med en cliffhanger, vilket både är bra och dåligt. Bra på så vis att man verkligen lir sugen på att se nästa avsnitt, dåligt på så vis att man inte alltid orkar se ett till avsnitt och då måste sova i ovisshet om vad som kommer att hända härnäst. Idag har det varit en mycket slapp dag, väldigt behagligt. Jag och Malin har vandrat runt på olika loppisar, på ett ställe gjorde jag ett storfynd. Längst inne i affären låg den en hög med serietidningar, en av högarna bestod av enbart X-men. Det var sammanlagt kring 20 stycken tidningar, de kostade fem kronor styck. Fem kronor för X-men är så billigt att det nästan borde klassas som ett hån mot serien att det säljs så billigt, givetvis utnyttjade jag det erbjudandet. Jag nöjde mig med att köpa sju tidningar, det borde räcka ett tag, så kan jag åka tillbaka när de är slut och se om de jag lämnade fortfarande ligger där i hyllan. Inte nog med att de var billiga, de var från 1991, alltså ungefär den tid som jag upptäckte denna underbara serie. Nostalgi och kvalitet i härlig kombination, inte helt fel.
Serietidningar är alltid roliga att hitta på loppis, filmer och skivor är däremot hopplöst. Filmerna är alltid VHS, när ska folk egentligen börja lämna in dvd:er så att man kan köpa sådana? Allra värst är det med skivorna. Om man är en älskare av Mr.Music så är loppisar rena guldgruvor, men om man lyssnar på riktig musik är det en redig utmaning att hitta sådant som man kan stoppa i cd-spelaren utan att den rymmer. Det finns säkert vinyler som är värda sina priser, men de ligger alltid i stora backar som det tar evigheter att bläddra sig igenom och det orkar jag inte riktigt, speciellt med tanke på att 75% av det som står där är gammal svensk musik där varenda omslag skulle platsa på katastrofala omslag. Trots allt detta tycker jag det är riktigt roligt med loppisar, när man väl gör ett fynd är det värt allt skräp som man tagit sig igenom på vägen. Jag kommer aldrig glömma när jag hittade mina grymma ölglas på loppisen i Skog, det var nog ett fynd i klass med dagens X-menköp.

Dagens låt: Saybia - Gypsy
I was a gypsy
Travelling light and feeling lonely all the times
'Till I met you
Felt our desire set my world on fire

Heroes

Det var ett tag sedan jag och Malin avslutade Carnivale, vi har sedan dess sett hela The Office och en hel del film. Nu har vi påbörjat ännu en serie, en serie som jag länge känt att jag borde se, men inte riktigt fått för mig att börja följa. Serien jag menar är Heroes. Efter fyra avsnitt är jag nu helt fast, den är verkligen precis så bra som alla säger. Jag har, milt uttryckt, en viss förkärlek för superhjälteserier och det gör att Heroes är som gjord för mig. Den kanske inte innehåller lika mycket action som X-men, men det verkar finnas mängder av intressanta personligheter bland karaktärerna. Det är lite för tidigt för att jag ska ha hittat en favorit, men det kommer nog inte att dröja innan jag bildat mig en uppfattning om de olika hjältarna. Vi har massvis av avsnitt kvar av första säsongen och sedan väntar lika många i den andra säsongen, det känns bra.
Idag begravdes mormor, det var en fin ceremoni, men också mycket jobbigt. När alla samlades i församlingshemmet för att äta lite efter det hela var slut bjöds det på tårta. Tårtan som serverades var precis en sådan marängliknande tårta som mormor alltid brukade baka vid födelsedagar, det kändes bra.

Dagens låt: Bright Eyes - First day of my life
Yours is the first face that I saw
I think I was blind before I met you

Påsklovet hittills i bilder

Långfredag och halva påskdagen spenderade vi i Svedja, där hade det tillkommit en hel del lamm sedan jag senast var på besök.

Malin tillsammans med ett av alla små lamm.

Jag och Malin hade bakdag igår. Här stoppar jag in degklumparna i ugnen.

Malin plockar ut de färdiga bröden.

Så här såg resultatet ut, riktigt goda är de också.

Idag var det våffeldagen och då ska givetvis den här maskinen få jobba.

Så här delikata såg våfflorna ut i färdigt skick.

Malin, syster och Ronnie vid våffelbordet.

Dagens låt: Weeping Willows - Grains of sand
You’re born a sweetheart
I guess that some people just are

Spidermanshampo

Jag fyllde 26 år får en dryg månad sedan, men ibland händer det att jag känner mig mycket yngre, igår var en sådan dag.
Jag och Malin var i Valbo och handlade lite grejer till hennes lägenhet när vi gick förbi ett stånd med hårshampoo. Där stod allra högst upp på stapeln en otroligt cool Spidermanshampoflaska, jag kunde inte låta bli att ta ner den och visa för Malin. Det var en flaska med motiv från den tredje filmen, där den svarta dräkten håller på att ta över Peter Parker. Filmen var helt okej, men bilderna från den är bättre, riktigt coola. Det kändes lite väl att köpa barnshampo bara för att det var Spiderman på framsidan, så motvilligt ställde jag tillbaka flaskan och gick vidare. Vi plockade på oss några ljus och ett fat och gick mot utgången, på vägen dit gick vi återigen förbi Spiderman. Jag kunde inte låta bli att kasta ett öga på flaskan igen. Som tur är har jag en mycket förstående flickvän, hon såg på mig och sade: Du vill ha den där va? Mitt svar var lika snabbt som ärligt, jag ville ha flaskan. Malin lade den i sin korg och köpte den åt mig, så nu har jag en stor och cool flaska med shampo stående på badkarskanten i badrummet.
Idag har det blivit en rejäl omgång bak, det kommer upp bilder när jag fått in dem på datorn.

Dagens låt: Nick Cave - Babe, you turn me on
Like an idea
Like an Atom bomb

Ingen ska

Igår var jag på Goa ännu en gång, den här gången tillsammans med Malin, Malins syster, Liv och Feg-Per. Vi hade läst att det skulle vara en kväll med ska, funk och soul och det lät mycket intressant, speciellt ska. Ska-musik kan man inte undgå att bli glad av och en kväll med sådant på dansgolvet kunde inte gärna bli fel. Fel blev det visserligen inte igår, men det blev ingen ska. Under de timmar vi var på plats fick vi inte höra en endaste ska-låt, inte ens Specials.
Han som agerade DJ njöt i fulla drag av den musik han spelade, men några planer på ska fanns det uppenbarligen inte. I stället fick man känna sig lite som en besökare i Boogie woogie night på VH-1, roligt var det i alla fall.
När klockan började närma sig två stängdes musiken av och DJ:en skrek ut att han skulle spela världens bästa låt. Vi väntade spänt på att få höra vilken låt han menade, jag måste säga att jag blev lite förvånad när jag insåg att låten var Sara med Mauro Scocco, kanske inte vad jag skulle kalla en av tidernas bästa låtar. När musiken hade tystnat ställde vi oss och hämtade våra jackor, det pratades lite om avsaknaden av ska under kvällen. När DJ:en kom var det någon som frågade honom om varför han inte hade spelat ska när det stod så i reklamen, hans svar var mycket ärligt, han sa: Jag gillar inte ska, jag gillar Mauro Scocco.
En trevlig kväll var det i alla fall, vi var långt ifrån missnöjda när vi pumsade ut i snön vid stängningsdags.

Dagens låt: The Jam - Fly
Trust in you love, be with me then,
That's when i want you, that's when i need you the most

Långfredag

Första delen av min påskledighet har jag firat hemma i Svedja. Jag och Malin åkte dit igår och åkte hem proppmätta idag. Vi kom iväg en aning senare än vi tänkt oss, på vägen dit råkade vi nämligen hamna mitt i ett rån. Malin gick in på en pizzeria för att köpa vatten och märkte att lokalen var tom, plötsligt kom en person springande upp från källaren, efter honom kom en skrämd ägare. Tydligen hade ägaren blivit knivhotad av den andra mannen och blivit av med pengar, eftersom vi såg en del fick vi stanna och lämna fakta till polisen innan vi kunde åka vidare.
Hemma i Svedja var det trevligare, det har blivit mängder med mat och godis, precis som det ska vara i påsktider. Vi har även besökt fåren i ladugården, det har nämligen börjat dyka upp lamm nu och det är mysigt. De allra minsta kom i natt, de såg mycket bräckliga ut när vi kom ut för att titta på dem och de lät nästan ännu mer bräckliga när de försökte få ur sig någon typ av ljud. Får är i allmänhet ganska söta djur, men det finns få djur som ser så dumma ut när de äter. De rör bara på underkäken, fram och tillbaka i sidled, det ser mycket roligt ut.
Vi har även hunnit med promenad med Plummer och en prestigefylld vinst i TP under besöket hemma i Svedja, men nu är vi tillbaka i Gävle och ikväll väntar en ska-kväll på Goa, det kommer säkert att bli roligt.

Dagens låt: Mercury Rev - You´re my queen
Serpent with your blue planet eyes
Passing like a ship through my sleep

Påsk

Jag är svag för högtider, t.ex är julen min favorittid på året. Nu är det dags för en av våra stora helger, nämligen påsk. Påsken har mycket av det som är bra med julen, god mat och massor av godis, dessutom har man som lärare en hel del ledighet. Att man inte får påskklappar kan jag ta, det vore inte lika roligt vid jul om man gav vid påsk också. En sak gör dock att påsken hamnar en bit nedanför julen i min ranking och det är pyntet. Vid jul är det mysigt med rött pynt och stearinljus när det är mörkt ute, det ger stämning, men jag kan inte fatta hur man resonerat med pynten kring påsk. Fjädrar i de mest skräniga färger man kan tänka sig och hårdkokta ägg som man målat i konstiga mönster, att jag dessutom inte är något större fan av ägg gör inte saken bättre. Det känns som om de färger som aldrig kommer till användning annars får sin tid i rampljuset i de här tiderna. God mat, tid med familjen, ledighet och avkoppling gör att jag gillar påsken, men den kommer aldrig att ge samma stämning som julen så länge det ses som nödvändigt att sätta upp knallgula fejkfjädrar i varenda affär på stan.
Mitt inhopp som innebandycoach idag måste ses som godkänt, mitt lag kämpade ikapp ett underläge i sista gruppspelsmatchen och visade vid ett flertal tillfällen under dagen att man var ett gäng att räkna med. Nu vet jag inte hur långt det räckte, jag var en dålig coach framåt eftermiddagen och begav mig hem till Gävle när det vankades slutspel, men de gjorde säkert bra ifrån sig.
Jag såg Terminator 2 tillsammans med Malin under kvällen, hon hade inte sett den tidigare och så kan man ju inte ha det, den filmen måste man ha sett. Att T2 är tidernas bästa actionfilm är givet, trots att den börjar få en del år på nacken är den fortfarande riktigt, riktigt bra. Arnold är grym i huvudrollen och Linda Hamilton gör en av de hårdaste kvinnliga rollerna jag sett på film, att dessutom Robert Patrick är klockren som T-1000 gör inte saken sämre.

Dagens låt: Nick Cave - Into my arms
And I don't believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that's true
But if I did I would summon them together
And ask them to watch over you

Lov

I morgon börjar påsklovet, men först ska en hektisk dag klaras av. För att hinna med alla uppdrag ska jag ta bilen till jobbet, jag hoppas verkligen att den vinter som fick för sig att komma härom dagen inser att ingen vill ha den här och försvinner innan jag ger mig iväg. Jag blev mycket förvånad när jag klev av tåget igår och märkte att marken här i Gävle helt plötsligt hade blivit vit, jag som hade börjat använda både sommarjacka och sommarskor, nu blev det ändring på det. När jag kommer till jobbet ska jag hinna med både möte och prov innan klockan är halv tio, sedan är det en lektion till innan jag ska åka in till Bollnäs och agera innebandycoach. Det är nämligen dags för den årliga Hönan Agda-turneringen för mina nior, en turnering som fanns redan när jag var högstadieelev. Huruvida jag klarar av att coacha mina elever i innebandy låter jag vara osagt, men att döma av säsongens resultat med CSKA är jag ingen garanti för succé. CSKA:s säsong avslutades igår och det gjorde den med ännu en förlust, vi har nu tagit två vinster på de två senaste säsongerna, inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Min säsong har inte heller blivit vad jag hoppades, inte alls lika många mål som i fjol, i stället har det blivit blåöga och en avslagen klubba. Nästa säsong ska det bli ändring på den saken.
Efter innebandyn i morgon ska jag i alla fall åka hem till Gävle, sedan är det lov. Tio dagar fri från arbete känns inte helt fel.

Dagens låt: Weeping Willows - Pretty little babies
I know that I was born to live
and not just to survive

Två månader kvar

Har egentligen inte tid att skriva ett inlägg idag, men det slog mig just att det bara är knappt två månader kvar innan jag och Malin ska ner till Stockholm och se Nick Cave. Nya singeln växer verkligen och hela skivan blir bara bättre och bättre. Den skivan blandad med alla gamla klassiker och det bästa från Abbatoir blues kommer säkert att innebära en underbar konsert. För oss blir det en hel weekend i huvudstaden, onekligen något att se fram emot.

Dagens låt: Nick Cave - Nature boy
She moves among the flowers
She moves something deep inside of me

Volym

Ingen uppdatering i helgen, jag hade helt enkelt för mycket att göra för att hinna med. Lördagen spenderade jag strax utanför Avesta, jag var med Malin på hopptävling. Det här var första gången som Malin tävlade på 1.10-hinder med sin häst, så det var spännande. Den här gången lät jag inte hungern gå före min roll som banvandrare, så jag var duktig och åt efter vi hade gått banan. Detta gav givetvis resultat, det blev inte enda rivning trots att hindren alltså var högre än tidigare.
Efter hoppandet var det dags för födelsedagsfirande, Malins syster fyllde 25 och sådant ska givetvis uppmärksammas. Vi firade detta genom en utekväll på ett av stans nya ställen, Klubb Volym på Goa. det kändes onekligen mycket konstigt att gå ut på ett ställe i Gävle och upptäcka att man spelar bra musik. Under de timmar som vi var där fick vi höra både Pulp, två gånger till och med, A-ha och hel del annan bra musik. Höjdpunkten var ändå när de första tonerna till Love will tear us apart kom ur högtalaran, det trodde jag aldrig att jag skulle uppleva i Gävle. Det är trots allt en av de bästa låtar som gjorts och att få höra den på ett dansgolv i en stad som Gävle, där man oftast får lyssna till 50 Cent och annan icke-musik när man är ute, kändes väldigt bra. Klubb Volym var en positiv överraskning, trevlig lokal också. Jag borde visserligen ha insett att det skulle vara bra, i baren hängde nämligen en Liverpoolhalsduk och har man sådant uppsatt kan det inte sluta illa. Det var inte heller som på olearys, där Liverpool får trängas med andra lag om platserna på väggen, här hade man bara en halsduk uppsatt och det var just LFC. När baren är så stilig kan jag ta att whiskyutbudet var mycket begränsat.
Nu är den sista arbetsveckan innan påsklovet påbörjad, den kommer nog att gå undan.

Dagens låt: Jakob Hellman - Vackert väder
Åh, de finns ingen vackrare än du
i din vanliga tröja och i ditt våta hår

Tågsömn

Jag har lärt mig något som jag aldrig trodde att jag skulle lära mig, jag har lärt mig hur man sover på x-tåget. När jag hade min första praktik, 2002, åkte jag tåg tidigt på morgonen och var då mycket ovan vid att kliva upp så tidigt. Jag kände mig tvingad att sova en stund varje morgon, detta tyckte jag att jag gjorde på bästa sätt halvliggandes över bordet man har framför sig. Det sovsättet ledde till både ryggont och märken i pannan, sedan dess har jag inte kunnat sova på tåget. Nu när jag kliver upp tidigt varje dag har jag känt att det kanske vore bäst om jag fick mig en tupplur på tåget ibland, men jag har inte riktigt hittat något bekvämt sätt. Den här veckan har jag dock hittat ett skönt sätt och nu kommer jag fram till jobbet utvilad varje dag, inte helt fel. Tågresandet är inte alls så jobbigt som man skulle kunna tro, det är riktigt avkopplande och nu när jag också kan få lite sömn på vägen är det än mer behagligt.
Nu ska det i alla fall bli skönt med helg, bara en eftermiddags arbete kvar innan det är dags att ta tåget hem till Gävle.
Jag börjar mer och mer inse att mitt nya sätt att dricka kaffe på jobbet är en riktig vinstaffär, jag gör inte av med alls lika mycket pengar och jag får ett kaffe som är många klasser godare än pisskaffet i automaten. Jag dricker nu gevalias intensivo, idag öppnade jag ett nytt paket och bara lukten man möts gör att man inser vilken lyx det är att dricka sådant på jobbet. Det är inte som mina hemmalda bönor, men gott är det

Dagens låt: Nick Cave - Lime tree arbour, igen.
The wind in the trees is whispering
Whispering low that I love her
She puts her hand over mine
Down in the lime tree arbour

Rockweekend i hemtrakterna

Hultsfred, Arvika, Roskilde, Lindesberg, dessa orter har nu fått sällskap i festivalsverige och det sällskap de fått måste vara rätt överraskande. Det är nämligen Kilafors som tagit sig in på Sveriges festivalkarta, Kilafors Herrgård ska vara värd för en hårdrocksfestival under två dagar i juli. När jag var yngre och växte upp i Kilafors fick man se fram emot saker som majkasen på Knöttas, julskyltningen, klöverloppet eller Bonden i byn, det var inte i närheten av att annordnas någon festival. Det närmaste festival vi kom var när vi själva spelade med Disorienterad Morot på julshowen, men nu blir det alltså ändring på det. Till Kilafors i sommar kommer t.ex Alice Cooper, Helloween, Entombed, Europe och Mustasch. Jag lyssnar inte på något av dessa band och inget av dem känns väl som de mest intressanta att ta till en festival, men med tanke på att det här arrangemanget går av stapeln bara en dryg kilometer hemifrån gården där jag levde mina nitton första år gör att jag nog måste se till att köpa biljett. Nu kommer alltså Alice Cooper att sjunga Poison på samma ställe som jag, David och Den Gamle Franken utkämpade våra tennisfighter om somrarna. Herrgården, vars musikaliska höjdpunkter tidigare varit spelmansstämmorna, kommer att fyllas av hårdrockare, för mycket folk kommer det att bli. Om man ska annordna en festival för en speciell grupp är det otroligt smart att vända sig till hårdrockarna, för de är mycket hängivna, att dessutom förlägga det hela strax utanför Bollnäs är även det smart, det är nog en av Sveriges mest hårdrockartäta städer. Jag är verkligen ingen hårdrockare, snarare tvärtom, ju långsammare desto bättre, men det här tänker jag inte missa.

Dagens låt: Nick Cave - Lime tree arbour
Through every breath that I breathe
And every place I go
There is hand that protects me
And I do love her so

Kvartsfinalklart

Det är verkligen inga problem att gå till jobbet dagen efter vinst, jag får mängder av gratulationer och det är bara att suga åt sig. Liverpool gjorde en stabil insats igår och för en gångs skull slapp man vara riktigt orolig. Torres mål i den andra halvleken säkrade avancemanget, även om det redan då kändes ganska säkert. En spelare som fortsätter att imponera på mig är Mascherano, han är enorm. Jag har svårt att tänka mig att det kan finnas en bättre spelare i världen på hans position. Igår visade dessutom Reina än en gång att han är en målvakt i världsklass, några riktigt högklassiga räddningar. På fredag är det lottning och jag skulle gärna se att vi hamnar mot något icke-engelskt lag, helst Fenerbache, därför blir det säkert United vi får möta.
Jag såg matchen igår hemma hos mor och far, tillsammans med pappa och min gamle kamrat David. Det var ett tag sedan jag träffade David, det var nog någon gång i somras senast och det är några månader sedan nu. Han är, precis som jag, ett stort Liverpool-fan och det skadar inte att ha någon lika enögd person med sig när man ser på fotboll. Pappa, som håller på Leeds och har tuffa tider fotbollsmässigt, ser lite mer öppet på matcherna och håller inte med mig om att alla frisparkar Liverpool får mot sig är tveksamma. Nu fick jag lite medhåll i mitt klagande på både filmande motståndare och okunniga kommentatorer och det gjorde att det inte kändes lika obefogat att gnälla som det kanske egentligen var vid ett par tillfällen.
En som inte var speciellt intresserad av matchen var Plummer, jag har inte lyckats få honom till ett Liverpool-fan än och det märks ganska tydligt. Den tiden under matchen som han var vaken stod han bredvid soffan och stirrade rakt på David, det är alltid otroligt intressant med besökare och dessa måste han givetvis kolla in ordentligt. Han var än mer påträngande när han var ung. Första gången Den Gamle Franken träffade Plummer var annandag jul för något år sedan, Franken var hos mig för att se på den klassiska derbymatchen mellan Bollnäs och Edsbyn. Han fick finna sig att ha en tung, svart hund i sitt knä under stora delar av matchen. Jag har inte givit upp hoppet om att Plummer ska bli en fotbollshund än, men det verkar onekligen bli en tuff uppgift att få honom intresserad.

Dagens låt: Johnny Cash - The first time ever I saw your face
The first time ever I saw your face
I thought the sun rose in your eyes
And the moon and the stars were the gifts you gave

Nerver

Det har gått fem dagar sedan Band of horses spelning och jag fortfarande inte riktigt smält hur otroligt bra det var, som tur finns det numera chans att återuppleva lite av magin genom filmer på youtube. Här är nästan hela Funeral och här är det som nog var konsertens höjdpunkt. Den som filmat det här måste ha stått alldeles bredvid mig och Malin i publiken, för det är ungefär samma vinkel som på den korta film som vi filmade också. Riktigt jäkla bra var det i alla fall.
Idag är jag lite nervös, det är nämligen returmöte mellan Liverpool och Inter ikväll. Vi leder med 2-0 från den första matchen och har goda chanser att ta oss vidare, men jag är rädd att det kommer bli en riktig nervpers ikväll. Om det är något jag lärt mig av våra äventyr i CL de senaste åren så är det att man aldrig kan andas ut. Det började 2005 när varenda match, från gruppspel fram till final, var mentalt påfrestande och fortsatte i fjol, då vi slog ut både Barcelona och ryssarna efter tuffa matcher. Det skulle inte förvåna mig om vi släpper in ett tidigt mål och på så sätt ser till så att man inte får koppla av en sekund under hela kvällen. Jag hoppas verkligen att vi håller det här, då dör inte säsongen så tidigt som den riskerar att göra annars. Spelar vi som vi gjort de senaste matcherna ska det mycket till om Inter ska rubba oss, men å andra sidan kändes det precis tvärtom innan förra matchen och då skrällde vi. Hoppas verkligen inte på ombytta roller ikväll. Torres får gärna sätta 1-0 i första halvlek, då kanske man kan få luta sig tillbaka och njuta lite av CL-fotboll utan att ha en onödigt hög puls för en gångs skull.

Dagens låt: The Streets - I wouldn´t have it any other way
But as I watch the big screen
I know I will quite miss
Me and her roaching a spliff
Watching the TV again

No country for old men

Fullspåckad dag idag, så det blir inget långt inlägg. Igår såg jag i alla fall äntligen No country for old men. Jag, Malin och Malins syster var på bio och såg denna oscarsbelönade film och jag kan inte säga annat än att de priser filmen fått är välförtjänta. Bra film med storartade skådespelarinsatser, speciellt roligt var det att se Tommy Lee Jones i sin roll. Filmen var ganska våldsam, men inte på ett överdrivet sätt. Jag var mycket nöjd när jag lämnade salongen, ännu ett bra biobesök.

Dagens låt: Nick Cave - Nature boy
And she moves among the sparrows
And she floats upon the breeze
She moves among the flowers
She moves something deep inside of me

Positivt

Min extralånga helg är snart över och nu väntar en fullspäckad arbetsvecka, med utvecklingssamtal, prov och grejer. Helgen har varit bra, äntligen har Liverpool börjat komma igång och det gör verkligen ingenting. Igår blev det ännu en säker seger, 3-0 mot Newcastle. Jag brukar aldrig tycka synd om motståndare, men det går inte att låta bli att tycka synd om Newcastles fans. De är otroligt hängivna och stöttar laget på ett imponerande sätt, det måste verkligen göra ont att se sitt lag uppträda på ett sådant sätt som Newcastle gör just nu. Igår var det inte en spelare som visade rätt inställning och det hade kunnat bli mycket mer än 3-0 om inte Liverpool dragit ner på takten sista halvtimmen. Newcastle har ett lag som, på pappret, ska kunna bjuda på tufft motstånd, men den här säsongen har det varit två av de lättaste segrarna vi tagit. Hur som helst är vi bra nu och Torres och Gerrard visar upp ett samarbete som lovar väldigt gott. På tisdag är det retur mot Inter, hoppas spelet följer med dit också.
Med Band of horses-resan avklarad har jag och Malin nu börjat planera inför Nick Cave, både hotell och tåg har fixats i helgen, så nu är det bara att börja räkna ner till 17 maj.
Igår var jag hemma hos Den Gamle Franken och Pokervinstförstöraren och åt middag och såg film. God mat, fläskfilé, och bra film, Blood Diamond, precis lagom för en lördagkväll.

Dagens låt: The Enemy - Happy birthday Jane
Wake Up The Sun Is Shining,
Shining For You

Bra Band

Det är nu ganska precis ett dygn sedan jag och Malin kom hem från den underbara spelningen som Band of horses genomförde i torsdags. Jag är fortfarande lite lätt lyrisk över konserten, den var tveklöst en av de bättre jag varit på de senaste åren. Bandet är bra på skiva, det är inte alltid en garanti för att det ska fungera live, men det gjorde det. Låtarna höjde sig en nivå och drivet som finns i många av dem blev än mer medryckande. Resan och spelningen var väldigt bra för mig, det förde bort tankarna från en mindre rolig sak som inträffade på morgonen samma dag, då gick nämligen min mormor bort. Det känns väldigt konstigt att hon inte längre finns. De senaste åren har jag inte träffat henne speciellt mycket, åldern hade börjat ta ut sin rätt och hon var inte riktigt samma mormor längre, men när jag var liten var hon en del av min vardag. På gården där jag bodde under hela min ungdom låg nämligen två hus, i ett bodde vi och i det andra huset bodde mormor och morfar. Detta gjorde att man sågs dagligen och man var van vid att se mormor ligga där i solstolen när man kom hem från stranden om somrarna, man var van vid att mormor och morfar sitta i hörnet och fika, man var van vid att se dem komma hem från promenad, man var van vid att få en dubbelnougat om man var utomhus. Allt det här har trappats av mer och mer med åren, av naturliga skäl, men eftersom jag flyttade hemifrån innan orken verkligen började tryta hos mormor är det fortfarande de här bilderna som är kvar starkast i mitt minne.

Dagens låt: The Enemy - You´re not alone
Don't let the sun go down,
On an Empire,
It's too much to waste

Band of horses!

Malin...

...och jag besökte Band of horses spelning igår. Platsen var Debaser Medis i Stockholm.

Vi var tidigt på plats och lyckades knipa bra platser redan från början. Lokalen var schysst, säkert en bra klubb när det inte är spelningar.

Inledde gjorde Tyler Ramsey, en man i skägg.

Det var en helt okej konsert, de instrumentala bitarna en aning tråkiga, men han hade en bra röst och ett par starka låtar. En bra inledning.

Det andra förbandet hette Cave singers, tre herrar i skägg.

Vi var måttligt imponerade, även om det tog sig mot slutet. Gitarristen ska ändå ha en eloge, han var bättre än resten av bandet.

Sedan kom äntligen Band of horses in på scenen och man inledde med två låtar där sångaren Ben Bridwell stod för det mest intensiva steelguitarspel som jag någonsin sett. Ett underskattat instrument steelguitar. Redan första låten var så bra att jag kände att jag fick det där konsertleendet som jag bara får på riktigt bra spelningar.

Sedan kom gitarren fram. Band of horses är ett riktigt bra band, men det är svårt att inte vara det med en frontfigur som Ben Bridwell. Hans stil när han sjunger är svår att slå, han ser lite smågalen ut när han står där på scenen, men det känns väldigt äkta.

När jag insåg att alla som stått på scen under kvällen haft skägg eller åtminstone antydan till skägg kände mig lite utanför med min kala haka. Jag tror aldrig jag varit på ett skäggtätare ställe än Debaser Medis igår. Inte nog med att alla på scenen hade skägg, det var ovanligt många i publiken också.

Bridwell visade verkligen energi och spelglädje på scenen, otroligt cool.

Ben Bridwells sång backades upp bra av Tyler Ramsey och den skicklige keybordspelaren, vars namn fallit ur mitt minne. Också de hade skägg.

Precis när man trodde att det inte kunde bli så mycket bättre åkte banjon fram.

Vi stod några meter från scenen och njöt i fulla drag, något man kan se på min lätt galna blick.

De kom ut en andra gång och rev av några till klasslåtar, svetten flög av Ben Bridwell, men han hade ork kvar.

Sedan lämnade Band of horses scenen för sista gången den här kvällen. Vi var trötta och småslitna när vi lämnade den varma lokalen, men mycket, mycket nöjda. Det här var den bästa spelningen jag sett på mycket länge.

Dagens låt: Band of horses - Ode to LRC
The world is such a wonderful place
The world is such a wonderful place

Tidig helg

En ovanligt kort arbetsvecka tog slut idag, eftersom det vankas konsert i morgon är jag ledig under de två dagar som återstår. Den här dagen har flytit på bra. Jag var lite orolig när jag åkte hem igår, dels var mitt kaffe slut och dels var mitt knäckebröd slut. Knäckebrödet brukar jag ha på skrivbordet och äta av när jag känner att det är lite för långt till lunchen. Kaffe kom jag ihåg att köpa, så det problemet slapp jag handskas med, men bröd glömde jag och stod således utan det när arbetsdagen började. Jag var inställd på att få gå runt och hungra lite innan lunch, men som tur är har jag snälla elever, den här gången var det två av mina nior som var snälla nog att göda mig med russin när jag behövde något i magen. På så sätt klarade jag mig fram till lunchen.
På eftermiddagen var det dags för skolbio, filmen som visades var This is England. Shane Meadows, som gjort filmen, hade redan gott rykte hos mig sedan Dead man´s shoes och det blev verkligen inte sämre av den här filmen. This is England var en mycket stark film med duktiga skådespelare, att filmen dessutom avslutades med en cover på en Smiths-låt gjorde inte det hela sämre. Som lärare får man åka iväg på en hel del teater, film och musik, det är inte alltid bra, men This is England var en kanonfilm, både för mig och mina elever.
I morgon är det äntligen dags, min väntan är över, i morgon är det Band of horses på Debaser. Biljetterna ligger på sängen, bredvid vägbeskrivningen till våra sovplatser, skivorna har snurrat i cd:n mängder av gånger, kameran är laddad för att ta ännu fler misslyckade konsertbilder. Strax efter lunch i morgon påbörjar jag och Malin färden ner mot Stockholm, det är inte direkt en överdrift att påstå att jag längtar.
I maj ska vi ner igen, då på Nick Cave. Just nu ligger jag i soffan och lyssnar på Caves nya skiva, den skiljer sig en del från mina favoritskivor med honom, men den är trots det mycket bra. Att den spelningen också blir bra tar jag för givet. Men nu är det Band of horses som gäller.

Dagens låt: Bright Eyes - Make a plan to love me
Life is too short
To be a fool

Gårdagen

Igår blev jag lite imponerad av min syster, det i sig är väl kanske inte så konstigt, men den här gången imponerade hennes sportkunskaper och det är lite mer annorlunda. Vi satt samlade vid middagsbordet och åt pasta, pastaförpackningen hade Glenn Strömberg på framsidan. Anledningen till att vi åt den pastan var att mamma fyllde år och skulle få Strömbergs kokbok av mig i present, därav den mycket passande maten. VM 1990 var Strömberg med i den svenska truppen och det var ett VM som jag följde mycket ingående, det var det första VM jag följde och min stora idol, Diego Maradona, var med. Sveriges insats i mästerskapet var inte mycket att hurra för, men Strömberg lyckades i alla fall göra mål med en stilig hästspark i Sveriges andra gruppspelsmatch. Jag visste att syrran kom ihåg sparken, därför frågade jag på skämt vilket lag det var man mötte när det inträffade. Jag var övertygad om att hon inte skulle komma ihåg det, hon började med att gissa på Kamerun och Brasilien, vilket var fel. Precis när jag skulle berätta svaret sade hon: Skottland. Skottland var rätt svar och det är ingen överdrift att påstå att jag blev förvånad, och givetvis även imponerad. Det finns nog många sportintresserade som inte skulle klara det, min systers enda koppling till händelsen är en sportgalen lillebror, men hon mindes det.
Anledningen till att familjen var samlad igår var att min mormor har blivit mycket sjuk och troligtvis inte kommer att finnas med så länge till. Vi satt vid henne fram till kvällen innan vi åkte hem. Det är en väldigt konstig känsla när man lämnar ett rum och vet med sig att man troligen inte kommer att träffa personen fler gånger, inte roligt.
Snart är det i alla fall dags för en humörhöjare, på torsdag ska jag och Malin till Stockholm och se Band of horses. Jag har sett fram emot det länge, något som ni som läser den här sidan antagligen märkt av, och nu är det äntligen dags.

Dagens låt: Band of horses - Ode to LRC
how could anybody not
look you in the eyes

Tveksamhet

När jag först hörde att man skulle göra film av serien Iron Man blev jag nöjd, när jag sedan fick höra att Robert Downey Jr skulle spela huvudrollen blev jag än mer nöjd. Nu har jag sett trailern och i stället för att känna mig nöjd känner jag mig ganska tveksam. Trailern innehåller både rockmusik och töntiga skämt, saker som funnits med i trailers till de dåliga marvelfilmer som gjorts tidigare. Jag har aldrig haft samma relation till Iron Man som till X-men, Daredevil eller Spiderman, men jag tycker att han är en intressant karaktär i marvelvärlden och det finns potential i serien till att göra en bra film. Nu är jag dock tveksam till att det kommer att bli på det sättet och jag tror vi får vänta till nästa år, då Wolverine kommer, med att få se en bra marvelfilm på bio. Iron Man får gärna bevisa mig fel.
Band of horses börjar verkligen närma sig nu, på torsdag smäller det och jag ser mycket fram emot det. Jag har tagit det lite lugnt med lyssnandet på dem de senaste veckorna, men nu ska jag sätta igång med det riktiga laddandet. Konserten är på Debaser Medis, jag har aldrig varit där tidigare och det gör det hela än mer intressant. Senast jag var på spelning i Stockholm var när jag och Ronnie såg Ryan Adams i november, så det är verkligen på tiden att jag ser någonting igen. Efter Band of horses är det bara drygt två månader innan jag och Malin ska ner igen, den gången ska vi se Nick Cave.

Dagens låt: Band of horses - Part one (Savannah)
to wake next to you in the morning
and good morning to you.
how do you do?
hey, good morning to you

Vasaloppstankar

I övermorgon börjar jobbet igen och idag har börjat rätta en del saker som ska vara färdiga tills dess. Det här lovet har jag, med god hjälp, varit duktig på att koppla bort jobb och det var nog nödvändigt, eftersom det var saftiga veckor innan sportlovet kom. Det som jag har att göra kommer jag att hinna med under lördag och söndag, utan några större problem. Efter rättningen idag väntar matlagning, jag ska laga Pad Thai åt Malin så hon har mat när hon kommer hem från sin tolv timmars-arbetsdag. Därefter blir det nog filmtittande, ska se Mordet på Jesse James(titeln är längre men jag glömmer bort den hela tiden).
Jag ska även försöka få tag på min smågalne kamrat idag, den smågalne kamraten är Den Gamle Franken. Han åkte nämligen företagsvasalopp igår och det ska bli väldigt spännande att höra hur det gick. I ungdomen åkte han mycket skidor, men nu hade han inte tagit ett stavtag på nio år, med de förberedelserna skulle han nu åka sista sträckan för sitt företag, sträckan mätte 19 kilometer. Jag hoppas verkligen han tog sig igenom det hela levande, jag har inte vågat ringa än eftersom han troligtvis ligger kvar i sängen och lider av träningsvärk. Ett annat problem han hade var att han skulle åka sista sträckan, om det var så att man fick åka ut till sina positioner redan från start hade han 6-7 timmar att döda i Hökberg och det låter onekligen som en utmaning. När jag var yngre sa jag att jag skulle åka Vasaloppet någon gång, men det känns mer och mer avlägset. Till att börja med har jag inte åkt skidor sedan sjätte klass och inte ens då var jag speciellt duktig på att ta mig fram i spåren, dessutom har nog min kondition förlorat en del på att jag inte längre är en speciellt aktiv idrottare. När jag var liten brukade jag åka en del skidor med familjen i en slinga som ligger nära min by, morfar var faktiskt elitåkare på sin tid och jag kunde ha haft lite av det i blodet, lägg till det att mamma en gång i tiden vunnit ett cykellyse i en skidtävling så förstår ni kanske att man satte visst hopp till mitt skidåkande. Nu hade jag inte kvalitet till varken elitåkning eller cykellysevinnande, inte heller temprament. När det blev för jobbigt för mig kastade jag stavarne och sen fick pappa eller mamma knuffa mig uppför de tunga backarna. Nej, skidåkning är nog inte riktigt min grej, varken slätt eller utför. På vintern ska man vara inomhus och jag ligger hellre i soffan med niornas textanalyser än jag stångar mig fram i ett plaskblött spår ute i Dalarnas skogar.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Two souls
We're both breathing
I hear your breath
You can only ever die in two arms
I like yours the best