Barnhemmet och Clas Ohlsson

Igår såg jag och Malin en film som jag sett fram emot, nämligen den spanska rysaren Barnhemmet. Personalen på videohallen försäkrade oss om att vi skulle bli rädda och den garantin skriver man också om på framsidan till filmens omslag. Visst finns det en hel del obehagliga partier i filmen, den är mycket välgjord och bygger upp handlingen på ett bra sätt. Barnhemmet är dessutom en rysare som håller hela vägen, annars brukar många filmer i den här genren bygga upp en spänning och sedan sabba den. Jag tror också att filmen vinner på att den är spansk och inte en traditionell Hollywood-film. Jag hade väntat mig den bästa rysaren på många år och det var ungefär vad vi fick, en spännande film som verkligen kan rekommenderas.
Annars spenderade jag stora delar av gårdagen på stan och det var jag långt ifrån ensam om. Det var löning i veckan och dessutom första advent och bockinvigning nu i helgen, så det var trångt inne i centrum. Jag skulle ta en kaffe med Den Gamle Franken, men innan det skulle jag passa på att lämna tillbaka en sak på Clas Ohlson. Köerna inne på Clas Ohlsson var inte vad man var van vid, de sträckte sig genom halv affären. Jag passade på att köpa en stickpropp till en lampa när jag ändå var där, sedan ställde jag mig i kön redo att lämna tillbaka min andra vara och köpa den nya. Precis när jag kom fram, efter lång tids köande, såg jag att man inte kunde återköpa varor i kassan, det skulle i stället ske i en liten kassa vid affärens ingång. Jag betalade stickproppen och gick bort till den andra kassan, där var det inte lika lång kö, däremot var det en person framför mig som var mycket pratglad och uppehöll mannen i kassan ganska länge. När jag väl kom fram lämnade jag in varan som jag skulle återköpa. Jag var inställd på att jag skulle få de där 39 kronorna i handen, men så enkelt var det inte. I stället fick jag ett kort med Clas Ohlssons logga på, det innehöll 39 kronor och gick att lösa ut i den andra kassan. Jag kastade ett snabbt öga mot kassorna och de köer som var långa när jag stod där senaste hade inte blivit kortare. Att ställa mig i de där köerna igen, bara för att lösa ut 39 kronor kändes inte så lockande, därför gick jag i stället och drack kaffe.

Dagens låt: Arcade Fire - My heart is an apple
That’s how I know I love you
That’s how I know I trust you

Klantighet och kalender

Igår var jag klantig, väldigt klantig till och med. Jag var på väg hem från jobbet och hoppade in i bilen för att åka hem, då märkte jag att jag inte såg någonting ut genom rutan, det var alldeles för mycket is. Jag startade bilen, lade ur växeln och gick för att börja skrapa. När jag gjort färdigt framrutan och stod och jobbade med rutan på passagerarsidan kände jag att min sko började fastna, jag tittade ner och märkte att bilhjulet helt plötsligt hade hamnat på min fot. Jag kom snabbt loss, bilhjulet fortsatte nämligen bakåt, tillsammans med resten av bilen. Då insåg jag vad som var problemet, jag hade glömt bort att lägga i handbromsen och min bil rullade sakta bakåt mot en container. För att rädda mitt åk var jag tvungen att springa efter, öppna dörren och kasta mig in i bilen, för att genast dra i handbromsen och hoppas på att marken inte var för hal. Bilen hann rulla några meter innan jag fick stopp på den, i framtiden kommer jag att vara mycket noggrann när jag ska kliva ur min bil.
Det är första advent i helgen, vilket innebär att min favorithögtid närmar sig med stormsteg, nämligen julen. Jag fick faktiskt min första julklapp redan igår, av Malin. Hon har gjort en kalender åt mig där jag får öppna ett paket per dag, med start på måndag. När jag var liten hade jag en liknande kalender, där mamma och pappa hängde upp 24 små paket så att jag kunde öppna ett varje dag fram till julen, jag älskade den kalendern. Nu har jag alltså fått en ny sådan, jag är milt uttryckt mycket nöjd. Nu har jag både en paketkalender och en chokladkalender med Spindelmannen på, som jag också fått av Malin, min väntan på julafton kommer nog inte att bli speciellt jobbig i år.

Dagens låt: Johnny Cash - First time ever I saw your face
The first time ever I saw your face, I thought the sun rose in your eyes.
And the moon and stars were the gifts you gave

Plättlaggen invigd

Igår invigde jag och Malin ett av våra nya redskap i hushållet, nämligen plättlaggen. Det var inte så jättelänge sedan jag lärde mig att göra pannkakor, något som jag nu behärskar fullt ut, men det här med plättar verkar ännu svårare. Igår var det dock Malin som gjorde plättarna, medan jag fixade pannkakor. Det är tur att det är gott med plättar, för det är verkligen mycket jobb för lite mat och om det inte smakade så bra skulle man aldrig komma på tanken att göra några. En plätt är en tugga och om man ska äta sig mätt krävs det en väldig mängd, dessutom gäller det att inte kasta i sig dem för snabbt, då får man en redig magknip. Igår gjorde vi alltså både pannkakor och plättar, det gör det lättare att hålla koll på mättheten. Malin visade sig vara en riktig expert på att göra plättar och det var precis så goda som jag hade för mig att de brukade vara. Jag tror inte jag hade ätit på plättar sedan jag var riktigt liten och bodde hemma hos mor och far. Mamma brukade då få göra både plättar och pannkakor samtidigt för att se till att mätta mig och min syster. Syster är ingen storätare, men när det vankades pannkakor och plättar var hon nästintill lika glupsk som sin lillebror och det medförde att mamma fick en hel del att göra de gångerna. På den tiden var det konkurrens om maten, så då var det bara att kasta i sig maten för att få äta så mycket som möjligt, därför var magknipen ganska vanligt förekommande. Jag är dock lite tveksam till huruvida mamma hann med att äta sig mätt, eftersom pannkakorna tog slut ungefär lika snabbt som de blev gjorda, men det tänkte jag inte på när jag var liten och satt där vid bordet. Så här i efterhand tror jag ärtsoppan som man åt innan var till för att mor och far skulle ha en chans att äta sig mätta också.
Igår var det alltså bara jag och Malin som åt, då kunde man ta det lugnare, gör man sex portioner till två personer blir det kvar hur mycket man än äter. Otroligt gott blev det och eftersom vi gjorde så mycket blev det en otroligt god matlåda idag också, inte helt fel kan jag säga.

Dagens låt: Morrissey - Sing your life
Walk right up to the microphone
And name
All the things you love

Extras

Ricky Gervais är något av ett geni, det stod klart redan i och med The Office och bekräftas än mer i Extras. Jag och Malin låg igår och tittade på de två första avsnitten från första säsongen av serien och den är verkligen underhållande. Ben Stillers gästspel är riktigt bra, jag har altid gillat honom, trots att han gjort ett par riktigt dåliga filmer. Det är hans insats i Royal Tenenbaum som har medfört att jag har respekt för honom och han visar i Extras att det är välförtjänt, även om hans roll inte är jättestor ser han till att göra avsnittet extra roligt.
Mitt favoritavsnitt i serien är det när Orlando Bloom gästar, det är verkligen inte en skådespelare som jag har mycket till övers för. Visst var Sagan om Ringen bra filmer, men jag har aldrig riktigt förstått hur de kunde göra honom till en högbetald skådis, så bra agerar han inte och han är minst sagt grå i de filmer han gjort efter genombrottet. I Extras tycker jag ändå att han gör bra ifrån sig. Ett annat höjdaravsnitt är det när Kate Winslet gästspelar och man får inte heller missa avsnittet med David Bowie. Som ni märker är det här en utmärkt serie, tveklöst en av de allra bästa komediserier som spelats in. Office och Seinfeld är de bästa som gjorts, men Extras är inte så långt efter. En smart och rolig serie, dvd-boxen med alla avsnitten har en given plats i vår hyllvägg.

Dagens låt: The Killers - A Dustland Fairytale, nytt från Killers. Låter lovande.

Underhållning

Härom dagen såg jag och Malin ett mycket intressant program på sexan, nämligen Hål i väggen. Jag hade sett ett halvt program tidigare och visste lite om vad det gick ut på, men att det var så pass underhållande det visste jag inte. Vi skulle bara titta på första minuterna eftersom Malin inte sett detta speciella program tidigare, men det slutade med att vi tittade färdigt på hela avsnittet. Själva idén är så dum att den blir bra, en vägg kommer emot de tävlande och de tävlande ska försöka forma sin kropp efter det hål som finns i väggen. Om de misslyckas åker de ner i vattner, om de klarar det kan de inkassera poäng. Inte nog med att idén är dålig, programledaren är medioker och de tävlande kan inte direkt stå överst på listan när man ska ha in kändisar i tävlingar. Av de tävlande i programmet jag och Malin såg kände jag igen en av sex deltagare, det var Ola Lindholm som var programledare i melodifestivalen var några år sedan. Som sagt, idiotisk programidé, dåliga gäster och dålig programledare, men programmet var riktigt roligt.
En annan typ av underhållning stod på programmet igår när jag och Malin var på hockey här i stan och såg Brynäs möta Södertälje. Om Hål i väggen var mer underhållande än det borde vara så var det tvärtom med hockeyn. Det var riktigt dåligt spel och under de 60 minuterna man spelade gjordes det bara ett enda mål, ett par träffar i ribba och stolpe men något spel att prata om var det inte. Nu vann ju Brynäs, så då gjorde det inte så mycket att spelet inte höll någon högre nivå. En sak man fastslå i alla fall, Jakob Markström kommer inte att stanna i elitserien i många år.

Dagens låt:Stone Roses - Sally Cinnamon
Sent to me from heaven

Poker, innebandy och tuggummi

Igår hade vi pokerkväll här hemma, det var Gamle Franken, Jeppe på Berget, Kus, Feg-Per, Pokervinstförstöraren, RajRaj, Liv och jag som deltog i spelet. Jag vet dock inte om jag kan påstå att jag deltog i spelet, för jag har aldrig varit med om maken till skitkort tidigare i min pokerkarriär. De andra spelade, medan jag mest kastade in mina kort i mitten och svor lite lätt över hur dåliga de var. Trots att jag knappt spelade lyckades jag ta mig fram till heads-up, mest genom en tursam all-in där jag fick en stege som jag knappt märkte att den fanns. Trots att jag inte fick de kort jag önskade var det en trevlig kväll.
Tidigare under dagen hade vi tagit ännu en vinst i innebandyn, vi har nu tangerat vårt poäng rekord från den första säsongen, trots att det återstår fyra omgångar att spela. Det finns alltså stora chanser till en rekordsäsong av oss.
Idag har jag och Malin varit och handlat, vi brukar vara duktiga och veckohandla på söndagar och det är verkligen praktiskt. Där vi handlar har man en hel drös med tuggummiautomater vid ingången, jag brukar alltid köpa ett när vi går in, eftersom det är ett av få ställen där tuggummina inte är stenhårda. Idag hade vi tyvärr inga enkronor löst, så jag kunde inte köpa något. När vi handlat färdigt kom Malin på att vi glömt bort att lösa in panten på våra pet-flaskor, hon sprang därför in i affären igen. När hon kom tillbaka en liten stund senare hade hon med sig pantpengarna, dessutom hade hon, till min lycka, med sig ett tuggummi till mig från en av automaterna. Mycket gott och till skillnad från många av de tuggummin som finns i automaterna höll det smaken riktigt länge. Jag har en snäll sambo.

Dagens låt: Neil Young - Such a woman
Love is a healer
And I love you.

Mina rockbjörnar

Precis som vanligt så här års ska omröstningen till aftonbladets rockbjörn börja, eftersom de bästa aldrig har en chans att vinna en sådan omröstning tänker jag nu dela ut mina egna priser till de som verkligen varit bäst:

Årets svenska manliga artist: Christian Kjellvander - Hans akustiska skiva som släpptes tidigt i år räcker för att ta hem priset. Joel Alme hade kunnat vara en konkurrent om han inte tappat min respekt på spelningen i Sandviken.

Årets svenska kvinnliga artist: Sophie Zelmani - Jag kan erkänna att jag inte hunnit lyssna på hennes nya skiva än, men den låter säkert som de tidigare, bra alltså.

Årets svenska grupp: Fatboy - Äntligen tillbaka med sin härliga rockabilly/country/pop.

Årets svenska nykomling: Parken - Kan ärligt talat inte komma på någon annan värdig vinnare.

Årets svenska låt: Magnus Carlson/Elin Sigvardsson - Saviour - När Magnus är inblandad betyder det högklassigt.

Årets svenska album: Christian Kjellvander - Santiago Alquimista Et Al-Live - Högklassigt livealbum

Årets utländska artist: Nick Cave - Otroligt enkelt att utse, Bon Iver och Conor Oberst är andra starka namn, men Caves album är riktigt bra och spelningen på Annexet var magisk.

Årets utländska grupp: Last Shadow Puppets - Det här bandet har gjort en kanonskiva och gjorde dessutom en kanonspelning på Cirkus.

Årets utländska låt: Glasvegas - It's My Own Cheating Heart That makes Me Cry - En låt man inte kan få nog av, mäktig.

Årets utländska album: Nick Cave & the Bad Seeds - Dig Lazarus, Dig! - Otroligt bra album.

Årets svenska liveakt: Christian Kjellvander - Liveskivan är, som sagt, grym och om några veckor ska jag få en chans att återigen se honom live, det ser jag fram emot.

Dagens låt: Christian Kjellvander - When the mourning comes
I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy

Ingen Orvar i år heller

Återigen gör SVT ett tråkigt val när det gäller årets julvärd. Lasse Kronér känns långt ifrån spännande. Jag har förespråkat Filmkrönikans gamle kung Orvar i flera år nu, men det kommer nog aldrig att bli av. Han skulle vara perfekt som presentatör av programmen och ljuständare, men det verkar inte SVT tycka.
Det börjar så smått att närma sig jultider nu och igår betalade jag många av de julklappar som jag handlat på internet, snart är jag färdig med mina inköp och kan börja fundera på rimmen.
Det är andra jultraditioner på mitt nya jobb om man jämför med hur det var på min förra skola. En del av traditionen här gör mig en aning orolig, nämligen hockeymatchen mellan lärare och elever. Min skola är en idrottsskola och de som går i nian här håller tv-pucksklass, medan jag bara stått på skridskor en gång de senaste tio åren. Jag är en fara för mig själv när jag är på en is och när man dessutom har motståndare som kommer försöka tackla omkull en kan det inte sluta med annat än massvis av blåmärken. Min räddning är att jag inte har några skridskor och således inte kan spela om jag inte börjar leta efter några att låna i tid, det tänker jag inte göra. För mitt eget och lärarlagets bästa kommer jag försöka missa matchen, så slipper jag gå skadad till jullovet. De kommer säkert behöva någon till sekretariatet och det är perfekt för mig som svensklärare.

Dagens låt: Oasis - Lyla
She's the queen of all I've seen
And every song and city far and near

Ingen X-men

Jag är lite bitter, anledningen är en tidning som kom på posten härom dagen. Det var knappa två månader sedan jag återupptog min prenumeration på X-men/Wolverine, eller Marvel Special som tidningen kallas. Jag har köpt numren det senaste året, därför tyckte jag att det var på tiden att skaffa prenumeration igen. När tidningen för andra gången ramlade in genom mitt brevinkast härom dagen fick jag en liten chock, på framsidan var nämligen en bild av Hulken. När jag tittade igenom den insåg jag att hela tidningen bestod av Hulken-serier, när jag sedan läste infon såg jag att de två kommande tidningarna skulle innehålla Iron Man. Inget ont om Iron Man, det är en bra serie, men jag skaffade tidningen i tron att jag skulle få läsa spännande X-men eller Wolverine-avsnitt varje månad. Jag känner mig lite lurad. Tyvärr är det så att väldigt få köper marvels tidningar nu och därför provar man att ge ut de serier som är mest filmaktuella, men jag tycker det är skittrist. Det är X-men och Wolverine som är de bästa serierna, de som verkligen förtjänar en egen tidning och det var en sådan tidning jag trodde att jag började prenumerera på.
Förhoppningsvis återgår man till Wolverine nästa år, när filmen om honom kommwe ut på bio. Om så blir fallet kommer jag inte att ångra de pengar jag lade på tidningen, men fortsätter man med Hulken kommer jag fortsätta att vara bitter.

Dagens låt: Oasis - Live forever
I think you're the same as me
We see things they'll never see
You and I are gonna live forever

Skadad, igen

Återigen har jag råkat ut för en olycka på jobbet och den här gången var det, om möjligt, än mer klantigt än förra gången. Det var under dagens första lektion som olyckan var framme. En av mina elever behövde ett sudde, jag hade för mig att jag hade ett i min bakficka, så jag körde ner handen där för att ta upp det. Jag blev då smärtsamt påmind om att jag också hade en nyvässad penna där bak. Min tumme, som precis börjat hämta sig från blånageln i förra veckan, hamnade precis på udden och började givetvis blöda. Det kom inga enorma mängder blod, men det gjorde ont. Precis som förra gången var jag tvungen att göra mitt allra bästa för att hålla masken och inte börja skrika och svära, det var dessutom alldeles i inledningen av lektionen och det vore lite trist att börja med att svära en ramsa inför oskyldiga elever. Det här är andra gången på kort tid som jag skadar mig själv på jobbet, det börjar bli dags för mig att se mig för när jag arbetar.
Igår såg jag och Malin det andra avsnittet av säsong tre av Heroes, hittills ser det riktigt lovande ut. Vi har tyvärr bara två avsnitt kvar innan vi måste vänta ett tag på fortsättningen, men det är bara att härda ut.
Mycket Oasis och Glasvegas i mina öron nu, It´s my own cheating heart är fortfarande en briljant låt, med en liten Oasisreferens i sig.

Dagens låt: Oasis - Who feels love?
Thank you for the sun the one that shines on everyone
Who feels love
Now there's a million years between my fantasies & fears
I feel love

Ny säsong, komplett samling och monstertårta

Igår såg jag och Malin första avsnittet på den tredje säsongen av Heroes. det kändes verkligen att det var längesen vi såg klart andra säsongen, jag mindes nämligen inte alls hur den slutade, mer än att Sylar låg i gatuhörn. Nu blev man påmind om förra säsongen på ett par ställen under det första avsnittet, så lite av förra säsongen hann komma tillbaka medan jag tittade. Familjen Petrelli verkar stå i fokus även denna säsong, åtminstone om man ser till det första avsnittet. Det känns skönt att Sylar är tillbaka, lika elak som under den första säsongen, han tog alldeles för lite plats under säsong två. Jag ser verkligen fram emot att se nästa avsnitt.
Idag blev min Weeping Willows-samling komplett, det blev den i och med köpet av Singles Collection, inte Singles again som kom för något år sedan alltså. Jag har nu allt som de släppt på cd och även ett mycket ovanligt kassettband med låtar som kom ut innan Broken Promise Land. Det blev inte så dyrt med den här skivan, den är värd bra mycket mer än jag betalade och det gör inte saken sämre direkt. Jag har följt Weeping Willows i drygt tio år och det har betytt oerhört mycket för min musiksmak, det känns skönt att nu vara stolt ägare till allt de givit ut.
Vår lägenhet har blivit än mer färdig i helgen, nu har vi hatthylla, skohylla, telefonhylla, speglar och affischer uppsatta. Det blir riktigt snyggt.
Malin gjorde förresten en riktig monstertårta i helgen, monster på ett positivt sätt. När jag fyllde år fick jag en enorm chokladtårta, det här var något liknande. Malin gör världens godaste kladdkakor, den här tårtan bestod av två sådana ovanpå varandra, mellan och ovanpå kakorna bredde hon på samma, otroligt goda glasyr som på min födelsedagstårta. Att den var god förstår ni nog och hur god den var kan jag inte riktigt beskriva i ord, det måste upplevas. Man tar inga stora bitar av den, så den räcker länge också. Hittills har tio personer ätit av den, jag och Malin flera gånger, ändå är nästan en femtedel kvar. Den femtedelen ska minska än mer ikväll.

Dagens låt: Oasis - I´m outta time, det här kommer man få uppleva i januari.
In my heart you grow
And that's where you belong

Musiktips

Hinner inte riktigt skriva något idag, men jag tänkte i alla fall passa på att ge ett lite musiktips. Gruppen heter A Place To Bury Strangers och låter väldigt mycket som Joy Division, det är verkligen ingen dålig kritik. Klicka er in här och lyssna, ni kommer inte att ångra er.

Dagens låt: Oasis - Sunday morning call, briljant låt.

Mer gnäll

Jag tänkte fortsätta på samma bana som igår, nämligen med att gnälla om att jag har ont. Idag är det träningsvärken som kommit, jag hade lite redan efter innebandyn och fyllde igår på den med ett pass på gymmet. Tempot på min gång har därför varit ovanligt låg idag och när jag hade min pingisundervisning på förmiddagen var det påfrestande varenda gång jag var tvungen att böja mig ner och ta upp bollen. Det har blivit lite bättre framåt kvällen, men jag kände mig inte speciellt atletisk när jag vankade fram genom korridoren i förmiddags.
Som tur är har jag min planeringstid på torsdagar, så jag har inte behövt gå så väldigt mycket fram och tillbaka på jobbet. Förutom någon tur till kaffeautomaten och ett par svängar ner till skrivaren har jag hållit mig på samma plats, nämligen i stolen vid mitt skrivbord.
Jag har förresten äntligen insett hur bra Glasvegas är, skivan kom på posten igår och den är utan tvekan en skiva som gå varm hos mig ett tag nu. Tillsammans med Glasvegas kom även Oasis nya, den fick följa med till jobbet, även den riktigt bra. Trevliga musiktider nu.

Dagens låt: Oasis - I´m outta time
In my heart you grow
And that's where you belong

Skottmärken och blånagel

Igår mötte vi det bästa laget i korpserien. Det finns en nackdel med att möta lag som är för bra, förutom att man förlorar, det gör nämligen ont också. Det är inte så att de spelar fulare än andra lag, men de skjuter mycket hårdare och som back står man i vägen för en hel del skott under en match. Igår när jag kom hem hade jag 4-5 röda märken på mina ben, dessutom hade jag en blånagel på min vänstra tumme, den kom precis när jag blivit av med den jag hade på pekfingret. Som tur är svider bara skottmärken precis när man blir skjuten, men blånageln kommer jag nog att störa mig på i några dagar. Det allra värsta med att ha en på tummen är att det är ett finger som ofta används, jag hade t.ex vissa prblem att ta på mig skorna i morse eftersom tummen inte var i toppform. Vi förlorade givetvis matchen igår, men förlusten blev inte så otroligt stor, med tanke på hur bra de var höll vi siffrorna nere ganska så bra, vi lyckades till och med ha ledningen under matchens första 6-7 minuter. När jag kom hem hade jag lyxen att få dricka smoothie, Malin gjorde en omgång i förrgår och det fanns precis lagom mängd kvar för att mätta mig efter matchen. Det har blivit en hel del smoothies gjorda i vårt hem sedan Malin skaffade en stavmixer, det är onekligen ett väldigt praktiskt redskap att ha i hemmet. Ett annat praktiskt redskap, som jag haft länge, användes för första gången i vårt hem igår. Det är min pannkaksspade jag menar, att vända pannkakor blev klart mycket enklare när man använde den. Jag har haft sedan jag flyttade hemifrån, men det har aldrig blivit av att jag använt den förrän nu. Det är ingen tvekan om att jag tänker fortsätta vända mina pannkakor med denna klipska uppfinning.

Dagens låt: Magnus Carlson - Heroes, bra Bowie-cover.
I, will be king
And you, you will be queen

Klappar

Det har varit lite klent med uppdateringar här den senaste tiden, men jag har haft ganska fullt upp och då inte hunnit med att skriva. I söndags hade jag och Malin lägenhetsvisning för syster och Ronnie, bilder från det kan ni se på min systers sida, som länkas här bredvid.
På lördagskvällen såg jag, Malin och Malins syster en bra film, nämligen Valley of Elah, med Tommy Lee Jones i huvudrollen. Tydligen blev Tommy Lee Jones oscarsnominerad för sin insats och det har jag förståelse för, med tanke på att han också gjorde en grym insats i No country for old men var det verkligen på sin plats att han fick en nominering till oscarsgalan.
Det börjar närma sig jul nu och jag tror aldrig jag haft så svårt att skriva ner en önskelista. När jag var liten räckte det inte med en sida när jag skulle skriva ner vad jag ville ha, en sida blev det med action force-figurer, sedan fyllde jag resten med andra saker. Numera börjar det alltså bli svårare att komma på saker, förutom de saker som jag alltid vill ha, exempelvis årets Liverpool-tröja med Carragher på ryggen och Sporten Idag, som jag fått varje år sedan jag var sju år. För ett par år sedan kunde jag fortfarande få ner en sida med saker som jag ville ha, men i år när mamma ville ha tips fick jag inte ihop mer än kanske tio saker. Det känns lite ovant, men samtidigt blir det än mer spännande på julafton när alla mina klappar ska delas ut. När det gäller inköpen av klappar är jag i år ganska sent ute, jag brukar vara klar i början av november, men nu har jag faktiskt fortfarande ett par saker kvar att komplettera med innan jag kan börja fila på rimmen.

Dagens låt: Oasis - The importance of being Idle
As long as theres a bed beneath the stars that shine
Ill be fine

Jubileum

Igår kväll när jag kom hem var jag otroligt mätt, anledningen till det var att jag och Malin varit på Högbo Hotell och ätit middag. De har väldigt god mat där, men eftersom man får ganska små portioner var det inte anledningen till min mätthet. Till efterrätt får plocka av ett dessertbord och det är inte litet kan jag säga, nästan 30 olika desserter att välja mellan och man får äta hur mycket man vill. För mig och Malin, som är chokladfantaster, var det svårt att hålla igen när det första vi såg var skålar med vahlronachoklad, till och med en vit som vi inte sett tidigare. Det fortsatte med fruktsallad, praliner, mousser och massvis av andra delikatesser. Det slutade med att jag satt och stirrade på två små bitar vit choklad, som egentligen inte fick plats i min dessertmage, men till slut lyckades jag ändå klämma i mig dem. Det är inte ofta man har den lyxen att man kan äta sig mätt på dyr choklad, men det är onekligen mycket trevligt när det händer. Anledningen till att vi åkte ut och åt en så pass fin middag var att det i helgen är ett år sedan jag och Malin träffades, tiden har gått väldigt fort, men det har samtidigt hunnit hända en hel del under det här året. Ett otroligt bra år har det varit.
Maradona besökte Liverpools träning härom dagen, när man läser intervjun som Benitez gav dagen efter får man en liten inblick i hur stor Gud är:

Journalist: We saw the big black car outside, Diego Maradona is here - how have the players reacted to seeing him?

It was difficult to speak with him because when we were talking, two of our 'stars' came over and got his autograph. Then maybe after another 15 players came in saying they wanted to have a photo with him, but he was very good, very nice, patient with everyone so it was a very good experience.

Journalist: So all of your players wanted their photos taken with Diego Maradona?

Yes several of them. There was Gerrard, Carra, Keane, Alonso - his father played with him when he was with Barcelona, Pepe Reina and also some young players. You could see Insua, Spearing, Flynn - all sorts of players.

Dagens låt: Band of Horses - No one´s gonna love you(more than I do)
Anything to make you smile

Tiger Lou

Igår var jag på en överraskande bra konsert. Bandet som spelade var Tiger Lou, vet inte om namnet kommer av att musiken har klös eller att man inte har något mellansnack. Jag har sett dem tidigare, men då har Rasmus Kellerman, som är huvudfiguren i det hela, haft med sig andra musiker. Tidigare har man spelat ganska lugn indiepop med dystra texter, igår lät det annorlunda. Jag hade inte hört något av den nya skivan när jag satte mig på mitt säte i Spegelns förträffliga lokaler, därför kom det som en överraskning när musiken visade sig vara riktigt tung. Texterna och sången påminde om det gamla materialet, men musiken var annorlunda och det på ett positivt sätt. Det som tidigare kunde bli en aning långtråkigt blev nu mer intressant och omväxlande. Man spelade den nya skivan från start till mål innan man gick av scenen den första gången, när man kom in bjöd man på några av de gamla verken och till min stora glädje avslutade man det hela med War between us, min favorit från de gamla skivorna. Positivt var det också att se att lokalen var ganska välfylld, det är väldigt roligt att många går och tittar när Spegeln arrangerar konserter, det behöver Gävle. Nu är det bara en knapp månad tills det att Kjellvander ska spela här i staden också, på Spegeln, precis som för ett år sedan. Det blir ett trevligt återseende.

Dagens låt: Oasis - Live forever
I think you're the same as me
We see things they'll never see
You and I are gonna live forever

Arbetsskada igen

På mitt förra jobb råkade jag ut för en del arbetsskador, kanske inte så allvarliga, men likväl skador. Idag lyckades jag orsaka mig en skada på mitt nya jobb. Jag hade lektion med en av mina klasser när det knackade på dörren, jag gick dit och släppte in en elev som varit på toaletten. När han gick in vände jag mig mot klassen och tittade så att allt var lugnt, sedan tog jag dörren och smällde igen den. Tyvärr hade jag råkat glömma bort att ta bort handen från dörrposten, därför hamnade en av mina fingrar i vägen. Det gjorde riktigt ont, men eftersom jag hade 24 elever runt mig kunde jag inte gärna skrika ut de svordomar som flög genom huvudet på mig. Eftersom det hela var otroligt klantigt ville jag inte heller visa hur ont det gjorde, så jag bet ihop och gick ut i klassrummet för att hjälpa mina elever med ämnet. Svordomarna fick jag ta till när jag fick rast och kunde sätta mig vid skrivbordet, då hade jag nämligen fått en liten blånagel på mitt stackars pekfinger och det är ganska irriterande när man ska sitta vid en dator och skriva omdömen.
Annars har dagen varit bra, min kära mor såg nämligen till att ordna Oasis-biljetter till mig och Malin idag, jag kunde inte boka eftersom jag hade lektion. 28 januari i Globen kommer vi stå där på ståplatsområdet och njuta av bra musik, onekligen något att se fram emot.

Dagens låt: Oasis - Slide away
Let me be the one, that shines with you
in the morning,

Vandraren

Precis när jag trodde att jag inte kunde bli så mycket hurtigare fick jag idag för mig att gå till jobbet. Min idé att lämna cykeln hemma kan visserligen kopplas till att det var så pass halt att jag inte litade på min egen balans, men lite stolt kände jag mig när jag kom till jobbet till fots i morse. Jag ska försöka hålla i mitt promenerande, för jag var riktigt pigg när jag kom fram till min arbetsplats och inte nyvaken som jag varit ibland när jag åkt bil. Cykeln får nog vila så länge det är slirig mark utomhus.
Jag och Malin såg en bra film igår, det var Gus Van Sants Paranoid Park. En mycket speciell film om en ung skejtarkille som hamnar i trubbel. Snyggt filmad med många långa sekvenser och en handling som inte var lätt att förutspå. Musiken i filmen var en annan sak som höjde den över medel, när man lyckas hitta filmens stämning i musiken är mycket vunnet och det gjorde man onekligen här. Elliot Smiths musik är med vid ett par tillfällen och då kan det inte gärna bli annat än bra.
Jag har tidigare skrivit här och hyllat P3 Live och det finns det anledning till att upprepa. Idag har jag lyssnat igenom Nick Caves underbara spelning från Annexet och under kvällen sände man även en konsert med The Perishers från tidigare i år. Livemusik av hög kvalitet, inte helt fel.

Dagens låt: Nick Cave - The ship song
But when I crawl into your arms
Everything comes tumbling down

Träning

Idag är det sista dagen på höstlovet, i morgon väntar jobb igen. Det känns som om det är på tiden att jag kommer igång igen, jag var sjuk sista veckan som eleverna gick innan lovet, så jag har inte träffat dem på två veckor. Lovet har varit skönt och vi har fått mycket gjort här hemma. Igår testade jag ett nytt gym, det var väldigt längesen jag tränade nu och det kändes på alla sätt och vis. Allt var tyngre än senast och jag blev tröttare i kroppen än jag brukar bli. Nu har jag i alla fall skrivit upp mig på det där stället för ett år, så nu blir jag tvungen att träna och det är bra. Tydligen kan man få råd och vägledning på det här gymmet, så jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig få ordning på ryggen, som återigen börjat spöka. Ryggen kommer nog se till att jag missar dagens seriefinal mot Team Nintendo och det känns bittert, det är första gången i vår historia som vi ligger i täten av serien och spelar en match av den här kalibern och då vill man gärna vara med på planen, inte sitta vid sidan av den.
På onsdag ska jag och Malin försöka få biljetter till Oasis spelning i Globen, bara att hålla tummarna för att inte biljetterna försvinner innan vi hinner få våra platser.

Dagens låt: Oasis - Love like a bomb
am i reaching the world
that i want deep inside
girl i mean it
and you hold the key to the shrine