Läsarreaktioner

Mitt inlägg här på sidan angående den stackars elev som misslyckats så kapitalt med sin uppväxt att han supportrar Broberg, Djurgården och främst Manchester United har väckt reaktioner. Jag har mest fått positiv respons av visa män som förstår min situation fullt ut, men igår dök det även upp ett brev från en man som påstod att det jag skrev var fel. Inte helt oväntat var mannen unitedsupporter, så, som jag sa till eleven i skolan: Eftersom du är unitedsupporter ska jag ta det en gång till för dig så att du förstår.
Att man som journalist har united som favoritlag är visserligen inte helt oförståeligt, finns det något lag som dränkt media med skandalrubriker de senaste åren så är det United. Roy Keane bryter spelares ben med flit, tidernas mest endimensionelle fotbollsspelare Beckham får skor i ansiktet och byter frisyr en gång i veckan, Rio dopar sig och Wayne Rooney, ja om man ska skriva alla skandaler han varit inblandad i kommer hela mitt sportlov att gå åt och dte känner jag inte att han förtjänar. Alla har de i alla fall givit media spännande saker att skriva om och det uppskattar säkert journalisterna. Ett ganska intressant påstående som kom fram i brevet var att fotbollen skulle ha sin vagga i Manchester, i såna fall jobbar barnmorskan i Liverpool. Beviset för det är att vi tog vår första ligatitel redan 1900-1901, United tog sin 1908 då vi redan var uppe i två titlar. Sedan dess har united varit efter oss och så kommer det alltid att vara. Houllier var snäll och såg till att de kunde närma sig lite grand, men under Benitez kan jag garantera att vi kommer ta en PL-titel innan United tar sin nästa.
Vi är bättre på alla fronter, både i England och i europa och om United påstår sig haft stora spelare genom tiderna kan jag börja med att nämna namn som Kevin Keegan, Kenny Dalglish, Ian Rush, John Barnes, Alan Hansen och tränarlegender som Bill Shankly och Bob Paisley. Det är nog bäst jag slutar rabbla upp legender där, annars får jag sitta fram till sommarlovet. Brevförfattaren ska dock ha en eloge, det är väldigt modigt att argumentera för ett lag som har John O´Shea som mittfältsankare, men man ska ju följa sitt lag i motgång också.

Dagens låt: Echo & the Bunnymen - Seven seas(ännu en bra grupp från Liverpool)

VM-låten

När det är viktiga fotbollsmatcher på gång ska adrenalinet pumpa, pulsen höjas och spelarna ska känna publikens fulla stöd. En del i publikens stöd är sången på läktaren, och när det vankas fotbolls-VM blir dte även aktuellt med en sång i media som ska peppa landslaget till stordåd. Jag kan tänka mig ett flertal lämpliga artister som älskar fotboll och som skulle kunna göra en kanonbra hejarlåt, eller åtminstone en låt som man slipper skämmas över. Nu är det klart vem som fått äran att skriva Sveriges låt till sommarens fotbolls-VM och de kunde fanimej inte hittat en artist som är värre än det valet de gjorde. Det är nämligen Sandvikensonen Tomas Ledin som ska få ner sin mesiga röst på en skiva som ska hjälpa landslaget på vägen mot VM-framgång. Nu har ju ärligt talat VM-låten aldrig varit en speciellt bra låt, men de spelas ändå mycket i radio och tv och förknippas då med VM och med landslaget. Jag fattar inte hur man kan önska att en sådan hopplös artist som Tomas Ledin, som hade sin "storhetstid" för 20 år sedan ska skriva den låt som hela landslaget förknippas med. Det kommer säkert bli någon trallvänlig medlodi med en lalalalala-refräng och den kommer med stor sannolikhet att bli usel. "När vi gräver guld i USA" var väl ingen större låt, men den förknippar man med det härliga VM i USA 94 och därför väcker den glada minnen när den spelas. Men sedan dess har det gått utför med VM-låtarna och man borde fattat att det skulle sluta så här när man redan avverkat mindre talangfulla artister som Magnus Uggla och Markoolio. Men Tomas Ledin, kunde man inte ha hittat någon lite mer intressant artist? Ingen har brytt sig om Ledin på hur länge som helst och det enda som möjligtvis kunde varit värre hade varit om man låtit Gyllene Tider spela in låten, de är ungefär lika menlösa men Gyllene Tider är dessutom så fruktansvärt överdrivet uppskrivna. Det skulle inte skada om man tog en artist som också den yngre generationen fotbolls-fans kan lyssna på och det är svårt att säga vilka artister som skulle ställa upp på att göra en sån här låt. Jag skulle inte vilja att någon av mina idoler spelade in en VM-låt, men ajg vill ändå att låten ska vara lyssningsbar. Ett namn som jag kommer att tänke på är Dogge från Latin Kings. Han är ofta med vid fotbollsgalan och skulle säkert inte tacka nej till att spela in en låt, då skulle det dessutom bli en låt som alla kan sjunga med i refrängen på eftersom han själv inte sjunger speciellt bra.
För mig finns det bara en fotbollslåt och det är givetvis You´ll never walk alone, men man vill ju inte skämmas över att vara svensk när det är fotbolls-VM och det kommer man få göra nu, varje gång VM-låten spelas.

Dagens låt: Weeping Willows - I was the one

Sköna söndag

I morse låg jag i soffan och tittade på tv. Jag zappade mellan kanalerna och kunde njuta av högkvalitativa tecknade serier som Inspector Gadget och Transformers. De som är unga nuförtiden måste verkligen ha ett himmelrike med alla serier man kan se på helgmorgnar, förutom de serier jag nämnde innan har jag ofta tillbringat morgontimmarna med att se X-men, Justice League, Batman och He-Man. Jag uppskattar serierna nu som vuxen, och jag kan garantera att jag skulle varit lyrisk om helgerna om jag hade varit 8-10 år. När jag var i den åldern fanns det verkligen inte samma utbud av serier på tv. På helgerna var det oftast så att man hade ett morgonprogram för de vuxna och så slängde man in en tecknad serie på tio minuter(som kändes som tio sekunder) så att ungarna skulle kunna sitta still och titta också. Exempel på sådana program var God morgon Sverige och Skönda söndag.
God morgon Sverige var ändå ett rätt okej program, har för mig att det var lite tävlingar och sånt som inte var helt urtrist för serietokig knatte men väntan på den tecknade delen var ändå jobbig. En serie som man visade som tecknat på GMS var Bananmannen. Det var en cool serien(då i alla fall) om en liten pojke som blev till en superhjälte när han åt en banan. Han blev stor, stark och kunde flyga och var en perfekt hjälte att följa på helgerna. Men tiden var så kort och det kändes verkligen som att serien var över på tio sekunder, sen fick man stirra på Belfrages trista nuna igen och lyssna på helt ointressanta samtal. Ett av mina minnen från det här programmet var när jag var riktigt ung, fyra år, och hade satt mig på plats för att invänta veckans tecknade höjdare, då var det inte Bananmannen men det var säkert något skitbra. När programmet började möttes jag av en hemsk nyhet, det skulle bli ett specialprogram eftersom någon gubbe blivit skjuten på stan i Stockholm, jag blev väldigt besviken och minns att jag inte riktigt kunde fatta hur det kunde vara viktigare än min tecknade serie. Nu när jag blivit lite äldre har jag en viss förståelse för att man valde att prata om mordet på Olof Palme i stället för att visa tecknat.
Det andra programmet som visade tecknat på helgerna var Sköna Söndag och om GMS var trist så var Sköna söndag en plåga. Jag har inga starka minnen av själva programmet annat än att det var fruktansvärt tråkigt och att inredningen i studion gick i rött. Det enda som fick en att stå ut med skräpet var Dundermusen och Super-Ted som var de två serier som man visade under olika perioder i programmet. Super-Ted var grymt bra, jag minns att morsan fick sticka en tröja åt mig med bild av denne hjälte. Om jag skulle se serien idag skulle jag nog tycka att den var lite töntig, en teddybjörn i blixtendräkt med en prickig kompis är inte direkt coolt, men på den tiden var jag lyrisk under de få minuter som tanten i Sköna söndag kunde avvara till oss stackars barn. Jag fattar inte varför man var tvungen att slänga in de här tecknade kvalitetsprogrammen i vuxenprogram, hade de inte kunnat ge dom en egen tv-tid på några minuter så man slapp se allt de ointressanta som man tvingades igenom för att få uppleva veckans dos av tecknat? Man var ju tvungan att se hela programmet utifall att Super-Ted eller Bananmannen var flyttat och inte visades på sin vanliga tid i programmet, dessutom kunde den tiden variera och eftersom snuttarna som man visade inte var speciellt långa fanns det en risk att man kunde missa dom. Dagens barn har det enormt bra som har tecknat i flera timmar på morgnarna, dessutom på flera kanaler så att man kan välja vilken serie man vill se. Annat var det när jag var ung.

Dagens låt: David Bowie - Heroes

Cup

Idag är det innebandycup i Kilafors som står på programmet för mig och mitt högkvalitativa korplag, CSKA Gorbatjov. Turneringen går i min gamla gympasal från högstadietiden, kommer verkligen att bli ett kärt återseende. Om någon timme kommer niostycken vinsthungriga innebandykrigare från Gävle att dyka upp här på gården för att ta mig med till turneringen och påbörja resan mot segern. Det här blir våra sista matcher för den här säsongen, eftersom serien är avslutad och jag tycker verkligen att vi gjort en klart godkänd insats under vår debutsäsong. Vi slog ett par lag som var bra och lyckades även kryssa i några matcher där det såg tufft ut på förhand, är väl egentligen bara en match som vi gjorde ett bottennapp i och då var 75% av laget bakfulla så den räknas nästan inte.
Den största bravaden vi gjort under säsongen måste ändå vara tryckandet av tröjorna. Det började med att jag och Gamle Franken gick till en lågprisaffär nere på stan och köpte tolv stycken tröjor i den vackra färgen lingon-med-mjölk. Sedan såg vi till att skaffa oss färg och ett papper där man kunde klippa ut chabloner(eller hur fan det nu stavas klockan halv åtta på morgonen). När allt var införskaffat spenderade vi flertalet kvällar med att få tröjorna klara. Det första problemet var att skriva ut bokstäver som vi kunde använda som mallar, min bläckpatron var slut efter allt skrivande jag gjort i skolan, därför var jag tvungen att skriva ut alla bokstäver i snorgrönt. Det tog en väldig tid att få ut alla bokstäver ur skrivaren, och det slet en hel del på färgpatronen, men till slut så hade vi i alla fall skaffat oss en början på arbetet.
Nästa problem var att få tag på siffror i rätt storlek, men där hade vi genast nytta av mitt sjukliga fotbollsintresse. Tack vare alla mina olika matchtröjor som hänger i garderoben fick vi mallar att rita efter till alla siffror utom sju och fyra, även om kanske inte alla var exakt lika stora så var de i alla fall hyfsat lika.
Sen var det bara att plocka fram chablonpappret och börja rita av bokstäver och siffror till alla tolv tröjor, utan att överdriva kan jag säga att det tog ett tag. Tröjans framsida där det bara står CSKA var ganska snabbt avklarad, men när det vara dags att börja fixa med tröjans baksida flög tiden framåt. Vi insåg ganska snabbt att detta inte var något man fixade på bara en kväll, snarare på ganska många kvällar. Vi gjorde allt detta i min nya lägenhet och grannar mittemot måste ha undrat vad jag var för en mysko typ som hade en massa killar i lägenheten som stod och strök med strykjärn varje kväll, man var nämligen tvungen att stryka på trycket efter en stund för att det skulle fastna ordentligt. Efter fem kvällars arbete var i alla fall tröjorna färdiga och man kan inte annat än imponeras av vårat precisionsarbete. Det enda jag ångrar är att vi tog min tröja först, den blev nämligen bra mycket sämre än alla de andras eftersom jag provade mig fram lite med trycket på baksidan.

Dagens låt: Morrissey - You know I couldn´t last

OS

Sverige sköter sig riktigt bra där nere i Turin, idag blev det en till medalj utdelad till en svensk och en finalplats klar för hockeygubbarna. Det var kul att hockeyn äntligen lyckades i en turnering där de bästa är med, brukar mest sluta i något slags plattmatch då men nu blir det i alla fall final.
Söndagen blir riktigt fullspäckad med både femmil och hockeyfinal, dessutom det allra viktigaste som självklart går före dessa två händelser: Liverpool-Manchester United. Perfekt att inleda sportlovet med en sådan söndag.

Dagens låt: Morrissey - Irish blood, english heart

Rapport från veckan

Jag har skrivit alldeles för lite den senaste tiden, men tyvärr räcker inte riktigt tiden till nu när jag jobbar. Nästa vecka är det i alla fall sportlov och då kommer jag uppdatera lika flitigt som tidigare.
Det verkar nu som om jag kommer att få en ny, bättre tjänst efter sportlovet och det känns verkligen inspirerande. Jag kommer nu att få ha ett av mina huvudämnen på heltid och det kommer blir oerhört lärorikt. En annan sak som kommer falla in i mitt arbete blir betygssättning och där har jag redan funnit ett problem. Det står ju i bestämmelserna att man ska behandla alla elever lika, men det känns ganska omöjligt när jag tänker på en av eleverna jag har just nu. Den första lektionen som jag hade denne elev kom han till klassrummet i en Manchester United-tröja och en Djurgårdens-keps, att han håller på Djurgården kanske jag kan ta även om jag inte kan förstå honom, men att han har United som sitt favoritlag känns helt oförlåteligt och redan då sjönk han i akt hos mig. Jag trodde inte att det kunde bli så mycket värre, men när jag skulle ha hans klass i måndags kom han in i klassrummet med något riktigt vidrigt runt halsen, nämligen en Broberg-halsduk. Och detta dagen efter att de griniga söderhamnarna slagit ut mitt lag, Bollnäs GIF, ur bandyslutspelet. Det här blir en enorm utmaning för mig som lärare, att behandla denne förtappade människa på samma sätt som alla de andra blir tufft.

Dagens låt: The Smiths - Heaven knows I´m miserable now

Dags återvinna hedern

Idag är det sista chansen att ge Man Utd en smäll under årets säsong, det är nämligen cupmatch hemma mot dom i FA-cupen som står på dagens schema. Efter att bara tagit en poäng mot dem i ligan, och ännu inte gjort ett endaste mål så är det verkligen dags att visa vilka det är som bestämmer.
Jag har tidigare skrivit om mitt United-hat här, så jag behöver inte komma in mer på det utan nöjer mig med att skriva att jag hoppas vi spöar skiten ur dom!

Dagens låt: The Smiths - Reel around the fountain

Äldre

Idag är det alla hjärtans dag, vilket som vanligt betyder att jag fyller år. Jag byter nu ålder från 23 till 24 och nu börjar man få lite år bakom sig. Det känns inte som om det var speciellt längesen jag fyllde 20, men bevisligen är det ganska så längesen nu. Nästa år blir jag 25, dvs ett kvarts sekel och när man säger det så märker man hur pass mycket det är. Än så länge har jag inte börjat få någon åldersångest, det kommer nog att dröja ett tag, men det känns som att man måste börja betrakta sig själv som vuxen nu.
Eftersom jag har fullt upp med att fira mig själv just nu blir det här ett kort inlägg men jag har två saker att konstatera:
1. Vi fick biljetter till matchen mot England i VM, grymt häftigt.
2. Hur gammal jag än blir, kommer alltid syrran att vara tre år äldre.

Dagens låt: Morrissey - Angel, angel down we go together

Biljetter fixade

Idag släpptes biljetterna till årets konsert här i Sverige, nämligen Morrissey på Hovet. Att jag skulle missa den spelningen finns inte på världskartan, men problemet var att jag jobbade under hela dagen och eftersom biljetterna släpptes redan klockan nio skulle det bli svårt för mig att lösa. Jag började preparera morsan redan förra veckan när jag fick reda på att biljetterna skulle släppas under min arbetstid, visserligen under hennes arbetstid också men hon jobbar i alla fall vid en dator och det gör inte jag. Jag har dessutom sett till att syrran ska följa med på spelningen så att jag slipper gå själv, har inte speciellt många bekanta som lyssnar på Moz och då är det hennes jobb som syster att ställa upp. Det slutade med att syrran fick boka biljetterna också, mamma klarade sig undan köandet och allt annat skoj som man tvingas till när det är ticnet som är inblandade. Det viktiga var att jag fick biljetter och nu är jag minst sagt överlycklig. Jag har bara sett Morrissey en gång tidigare och det var några år sedan nu, jag hoppas tiden fram till den andra april går fort!

Dagens låt: Morrissey - November spawned a monster

NesCafé

Kaffe är något som är väldigt viktigt för mig, både på jobbet och på fritiden. Får jag inte mitt morgonkaffe blir jag ofta trött framåt nio och det försöker jag undvika. När jag skrev mitt examensarbete stod kaffebryggaren igång konstant och den mängd kaffe jag drack då skulle knappast klassas som nyttigt. Här hemma i Gävle har jag en egen kaffekvarn, jag har en ny fin kaffebryggare och en ny fin espressobryggare, så här kan jag således få det kaffe jag vill och den styrka och kvalitet jag vill. På den ena skola där jag jobbar har man en kaffebryggare och där gör man oftast riktigt gott kaffe, åtminstone två gånger om dagen får man en stadig kopp i lärarrummet, lägg till det kaffet på maten i matsalen så är det helt klart en godtagbar mängd kaffe under en dag på jobbet. På den andra skola där jag jobbar är det dock lite annorlunda, där har man nämligen en kaffeautomat. Automaten ser sympatisk ut på avstånd, den ser ny och fräsch ut och har en massa olika finesser. Tyvärr verkar det som om man lagt ner mer tid på finesserna än på det viktiga, nämligen själva kaffet. Det går visserligen att ställa in styrkan, men då handlar det snarare att stärka smaken från "färgat vatten" till "tendens tillkaffesmak". Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag inte är helt nöjd med det kaffe som serveras på den skolan, men jag har sett lärare som har något ännu värre som de intar under rasterna, nämligen NesCafé. Jag kommer aldrig att kunna fatta hur man väljer att köpa NesCafé, okej det går väl kanske fortare att göra än vanligt kaffe men dte är också den enda förtjänsten. NesCafé smakar inte bra, det är blaskigt och har varken samma lukt eller smak som vanligt kaffe. Att jämföra NesCafé med riktigt kaffe är som att jämföra Blåvitts drickchoklad med oboy, det kanske ser lika ut men när man väl smakar så märker man klasskillnaden. Om dte är så att folk dricker sånt där blask bara för att de är stressade så är det en skrämmande utvecklingen, har man inte tid att göra kaffe har man snart inte tid att sova heller. Jag kommer aldrig att vara så stressad att jag inte har tid för en kopp kaffe. Lukten som kommer upp ur bryggaren när det är dags att hälla upp nybryggt kaffe är något som alla NesCafédrickare aldrig får uppleva, de kan sitta där med sitt pulver som de försöker blanda med lite varmvatten.

Dagens låt: Morrissey - I will see you in far off places

Walk the line

En vecka efter övriga Sverige så hade äntligen filmen om Johnny Cashs liv premiär här i Gävle. Jag, Kusen, Hasse Holmqvist och Fugelsang var på plats för att bevittna den här omtalade filmen. Mina förväntningar var skyhöga, jag gillar Cashs musik och jag gillar Joaquin Phoenix som skådis. Det enda jag oroade mig för var Reese "Sweet home Alabama" Witherspoon, jag kan inte minnas att jag tyckt hon gjort bra ifrån sig i någon film tidigare så hon kändes som ett oskrivet kort i de här sammanhangen, dock tydde hennes oscarsnominering på att hon skulle göra en bra insats.
Filmen var väldigt bra, Joaquin Phoenix var skrämmande bra och musiken var givetvis värd inträdet bara den. Reese Witherspoon var jäkligt bra som June Carter, min oro var obefogad. Det borde kunna bli en varsin oscar till både Phoenix och Witherspoon, nu har jag inte sett alla andra nominerade skådespelarinsatser men jag har svårt att tänka mig att det kan finnas några som gör någon bättre prestation. Själva filmen påminde en hel del om "Ray" som jag såg i somras, även den gillade jag skarpt. Det här var en film som satt kvar i skallen när jag kom hem och jag kommer nog ha Cash-låtar i skallen under en bra bit framöver.
Betyg på Walk the Line: TTTTt

Dagens låt: Morrissey - You have killed me

Spännande halvår

Jag har nu gjort fem veckors arbete i min lärartjänst och det börjar kännas som att jag är inne i det. Att stå inför nya elever varje dag, som jag gjort den här veckan, kan vara lite jobbigt då man inte hinner få någon relation till eleverna, men när jag jobbat några veckor till kommer jag säkert börja kunna några namn och känna igen ännu fler ansikten, Hur som helst är det väldigt spännande och inspirerande att jobba.
Det kommande halvåret kan bli ett av de mest intressanta halvår jag upplevt, dels pga jobbet men även pga några andra saker. Jag har två stora intressen, det är fotboll och musik. Inom dessa två intresseområden har jag fyra händelser som jag är säker på att jag kommer minnas:

1. Morrissey på Hovet i april. Nu har jag visserligen inte kunnat köpa biljett än eftersom de inte släppts, men jag räknar kallt med att jag lyckas skaffa en plats i publiken på Hovet och får chansen att uppleva min andra konsert med en av mina husgudar.
2. Liverpoolresa i april. Om Liverpool inte går till semifinal i årets CL så att matchen mot Fulham flyttas, så ska jag bege mig till Anfield, mitt mecka, i april. Jag bokade resan för flera månader sedan och har sett fram mot den sedan dess. Det går nog inte att förklara för personer som inte är idrottsintresserade hur det känns att som Liverpool-fan befinna sig på anfield och känna atmosfären på och kring arenan när det vankas match. Jag har varit på plats en gång tidigare och det är på tok för få gånger, men nu är det altså dags igen.
3. Fotbolls-VM. Jag, Den Gamle Franken och Fugelsng fick härom dagen reda på att vi tilldelats biljett till en eller flera av Sveriges matcher i fotbolls-VM och det är något som jag inte riktigt smält än. Att uppleva ett VM på plats kommer bli så enormt häftigt att jag inte riktigt kan föreställa mig. Enorma arenor och människor med en sak gemensamt, nämligen att de älskar fotboll. För mig är det skitsamma om vi får biljett till matchen mot Trinidad eller matchen mot England(även om jag gärna skulle se Gerrard och Kung Carra) bara att få vara där kommer vara stort.
4. Clapton i Globen i sommar. Jag och farsan ska ner till Stockholm i sommar och se en av mina favoriter. Eric Clapton passar egentligen inte in i min musiksmak, men det är något speciellt med honom och det är något speciellt med hans musik. Jag kan närsomhelst ta fram en Clapton-skiva och sitta hemma och gunga i takt med hans gitarrspelande och att få se honom spela live så bli skithäftigt.

Som ni märker har jag en del att se fram emot nu och redan i morgon är det dags för ännu en konsert för mig. Då ska jag se Animals och Herman Hermits på konserhuset här i Gävle tillsammans med familjen och Panzerfaust, det kommer säkert också att bli bra.

Dagens låt: Morrissey - You have killed me

Dålig

Jag har varit en dålig skribent den senaste veckan, men här kommer min bortförklaring till varför det inte uppdaterats här sedan i söndags:
Jag jobbar just nu min första 8-16-vecka så jag är ganska så trött när jag kommer hem, dessutom blir klockan mycket innan jag hunnit äta och bråka med Plummer så det finns helt enkelt inte tiden som krävs. Jag lovar och svär att nästa vecka ska bli mycket bättre, jag har som mål att skriva minst fem inlägg i veckan och det missar jag den här veckan. Nästa vecka blir det andra bullar!

Dagens låt: The Smiths - What difference does it make

Läraryrkets baksida

Jag har nu jobbat som lärare i en månad och jag trivs väldigt bra, även om det ibland kan vara väldigt jobbigt. I fredags blev jag dock varse om en av mitt yrkes baksidor. Den här veckan har sju av mina tjugoen elever varit borta någon dag, alla på grund av magsjuka. Själv har jag inte haft magsjuka på 6-7 år så jag funderade inte ens över risken att jag skulle smittas. På fredagen sade jag två skämtsamma saker i lärarrummet som jag numera ångrar bittert, det första var när jag hade skickat hem två barn som hade ont i magen. Jag sade då: "Nu får väl jag magsjuka ikväll också". Det andra var när jag kom in från en jobbig lektion, jag sade då till en kollega: "När jag kommer hem ska jag ta en whisky och sen lägga mig på soffan och ligga där till på söndag". Jag visste inte hur rätt jag hade i mina uttalanden.
När jag kom hem till Gävle på fredagen kollade jag på film med Gamle Franken, Gorbatjov och Fugelsang, till filmen tog vi en varsin whisky. När de hade gått hem började känna att någonting inte stod rätt till i magen, ska inte gå in på detaljerna men jag kan väl säga att mitt första uttalande visade sig stämma ganska bra. Gårdagen spenderade jag lidande i soffan, så mitt andra uttalande stämde nästan också. Nu blev det inte hela helgen i soffan, idag har jag piggnat till och mår rätt hyfsat. Jag antar att man får vänja sig vid att smittas av småbarnens alla sjukdomar. När rektorn för högskolan höll tal på min examen sade han att vi om några år kommer att vara immuna mot alla slags sjukdomar, men vägen dit kommer nog att kantas av många helger i sjuksängen.

Dagens låt: The Smiths - What she said

Lurad

Jag trodde jag bodde i en relativt stor stad. Jag är uppväxt i en liten by i Hälsingland där det i princip bara finns vårat hus och några höns, min första skola hör till den kategorin skolor som numera är nedlagda. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att vi i min klass var fyra stycken elever, på hela skolan var vi kanske trettio stycken. I femman bytte jag till en annan, lite större skola. Där gick jag fram till nian, efter det började jag i en skola i Bollnäs. Bollnäs kändes då som en ganska stor stad, det fanns ju bio med en film i veckan, bandylag i elitserien och en skivaffär som man faktiskt kunde hitta det mesta på. När jag slutade gymnasiet flyttade jag hit till Gävle, jämfört med Bollnäs är det här en storstad. I Gävle finns det kaféer, hockeylag, fotbollslag, affärer och restauranger. Det finns en högskola, en teater, ett konserthus och ett flertal konsertlokaler. Det finns flera olika uteställen, krogar och pubar, även om många av dem är ganska lika så finns det i alla fall flera ställen att välja mellan när det vankas fest. Jag har nu levt i tron att jag bodde i en ganska storstad, men idag blev jag plågsamt påmind om att det aldrig riktigt blir en storstad om det är i Norrland. Idag är det nämligen premiär för "Walk the line", filmen om Johnnys Cashs liv och jag och Kusen har pratat om att se den på premiären i några veckor nu. Därför började vi i veckan att leta på Astorias hemsida för att boka biljetter, men vi har inte hittat nåt. Idag gick jag in på sidan igen, de läre ju lägga ut biljetterna samma dag i alla fall. Till mina stora förvåning ser jag att filmen inte visas i Gävle i helgen, jag tänkte att jag kanske tittat fel när det gäller premiärdatum och tittade därför in på Astoria i Stockholms hemsida. Där fick jag se att de visade filmen, men i Gävle får vi alltså vänta några veckor. Hade Gävle varit en stor stad hade jag suttit i en biosalong och njutit av bra musik och troligtvis en mycket bra film, men tydligen kan man inte bo i Norrland om man vill hänga med.

Dagens låt: Johnny Cash - Walk the line

Tack Maradona

Jag har den senaste veckan gått och bett till Maradona om att han på något sätt ska se till att jag skulle slippa åka skridskor idag. Maradona är en gud man kan lita på, så han svarade på mina böner. De senaste dagarna har det nämligen varit massor av plussgrader här i Hälsingland och idag när jag kom till skolan var isplanen en vattenpoloplan i stället, det var verkligen skönt att se. Nu kan jag klara mig från den här matchen eftersom de kommer flytta fram den några veckor och om jag har tur jobbar jag på en annan skola vid just det tillfället. Min trovärdighet kommer alltså att bestå ett tag till.

Dagens låt: Weeping Willows - True to you