Punch Out

Igår var jag hemma hos Kusen och spelade lite tv-spel, förutom NHL spelade vi ett spel som verkligen väckte gamla minnen till liv, nämligen Punch Out. Det var den nya versionen vi spelade, men karaktärerna gick att känna igen från det gamla goda Mike Tysons Punch Out. De var med allihopa, från Glass Joe till Super Macho Man. De flesta hade kvar sina gamla tricks, det kändes helt enkelt som en upphottad version av det gamla spelet och det var riktigt roligt. Spelet var svårare än det gamla, men det kan också ha berott på att jag inte spelat ett boxningsspel på många år. Lite stolt blev jag i alla fall när jag lyckades vinna mot Piston Honda i nyversion, att jag slog Von Kaiser kändes inte lika svårt, han var precis lika dålig som på det gamla spelet. En sak som jag inte gillade med nya Punch Out var att man inte längre hade kvar Mario som domare, men eftersom man hade med den klassiska springsekvensen utanför frihetsgudinnan fick man ändå ha kvar den gamla känslan. Den Gamle Franken lyckades spöa så pass många motståndare att jag fick se alla karaktärerna utom Sandman, det var faktiskt Kusens Wiis fel att vi inte kom längre eftersom det fick för sig att strula när vi skulle slå ner Super Macho Man. Ett roligt spel var det, nu är det bara att hoppas på en nyversion av Gunsmoke, tidernas kanske roligaste nintendospel borde gå att få till snyggt på Wii, förhoppningsvis kan man få till musiken lika bra också.

Dagens låt: Parken - Uppsalas gränder
Är förlorad sen den första gång jag såg sid

Missuppfattning

Jag höll på att bli utpekad som CS-spelare härom dagen, anledningen till det var min t-shirt. Jag hade en tröja med symbolen för den klassiska serien Thundercats, jag köpte den i Stockholm senast och är mycket nöjd över den. Hur som helst var det en elev på skolan som sade att det var en symbol för något känt CS-lag och trodde att jag gillade dem, inget kunde vara mer fel. Jag visste inte ens att det fanns sådana symboler och nu när de uppenbarligen snott en symbol som jag gillar har jag fått ett nytt fenomen att ogilla. Ska du nu starta sina lag kan de hitta på egna symboler också, inte ta våra, så det så.
Vi tittade lite på film härom dagen också, eftersom betygen i princip är klara såg vi en lättsam film, nämligen Hot Shots. Det är visserligen lite fel att kalla filmen lättsam, för man skrattar så att man får träningsvärk de första gångerna man ser den. En av mina elever fällde en kommentar som gjorde mig överraskad, när filmens stjärna, Charlie Sheen, kom in i filmen sade nämligen eleven "Åh, det är han i Two and a half men". För mig, och de flesta andra i min generation, kommer Sheen alltid att vara "Han från Hot Shots", därför blev jag lite förvånad över kommentaren, tydligen är den där halvtaskiga serien på sexan större än jag trodde.
Idag har det blivit en till omgång tårtor, men jag var ganska duktig och höll mig till en av dem, hittills bör tilläggas.

Dagens låt: Deportees - Under the pavement, jag har alltid tyckt att de varit bra, men den nya skivan är på en ny nivå. Det blir nog ett ganska snart inköp på den.

Skadeglädje

Skadeglädje är onekligen underskattat, det märkte jag igår. Jag hade först inte tänkt titta på finalen i Champions League, men det slutade med att jag satt där vid sexan när de sparkade igång matchen i Rom. Liverpool borde ha varit i den där matchen, därför har jag varit lite för bitter för att se så mycket av turneringen sen vi åkte ur. Igår tittade jag dock och jag njöt av att se hur otroligt bleka United var, de hade inte en chans och spelade på ett sätt som jag inte sett dem göra på mycket länge. De var usla och uddlösa och det var riktigt roligt att se. Jag har inga känslor för Barcelona längre, under en period gillade jag dem då de hade spelare som Romario, Stoichkov och Hagi i truppen, men numer är jag likgiltig kring deras resultat. När de möter United är det annorlunda, mitt favoritlag efter Liverpool är alltid det lag som United möter och igår var det just Barca. Jag såg inte hela matchen, men när jag stängde av tv:n efter drygt 60 minuter var jag ganska säker på att United skulle åka på en svidande förlust och det är något man kan somna ganska gott på.

Dagens låt: A Place to bury strangers - I know I´ll see you

Tårttider

Idag är det snudd på storm här i stan, det blåser så att skatorna flyger baklänges, som Malin beskrev det. Träden svajar rejält och jag förbereder mig på en skaplig motvind när jag ska promenera hemåt. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite grand i alla fall, annars kommer min vandring hemåt att ta längre tid än den borde göra.
Det är tårttider på jobbet nu, våra nior bakar tårtor som avslutning på hemkunskapen och det som blir över ställs in i lärarrummet. Jag överdriver inte om jag säger att jag provat fem eller sex olika tårtor under de senaste två veckorna, det har nästan kommit till den nivån att jag inte riktigt uppskattar hur goda de här. Ofta blir jag lite småhungrig framåt eftermiddagen, vanligtvis brukar det bli en frukt, men när det står tårtor i mängder framme är det svårt att låta bli. På tal om tårtor så börjar det närma sig min bakinsats för i år, det är nämligen bara en dryg vecka kvar till Malins födelsedag och då ska hon givetvis få en tårta. De tårtor som jag fått av Malin har varit makalöst goda, så jag har en hel del att leva upp till när jag börjar leta recept. Jag vet lite vad jag ska titta efter för att den ska bli populär, men hur mycket jag än letar tror jag inte att jag kan bräcka de tårtor som jag fått av henne. Jag ska göra mitt bästa, så får vi se hur långt det räcker.

Dagens låt: Babyshambles - A rebours
How your love gives me so much more
I am free again, I can see again..

Sjusovaren

Igår gjorde jag något som jag inte kan minnas när jag gjorde senast, jag sov till klockan elva. Jag brukar vara bra på att kliva upp i hyfsad tid på helgerna, så att det inte ska kännas som om man sovit bort hela dagen, därför blev jag lite chockad när jag vände mig mot klockan och såg att den var 10.57 när jag vaknade. Inte nog med att jag sovit bort halva dagen, det medförde också att jag var pigg när jag skulle försöka sova vid tiotiden. Jag var så pigg att jag klev upp och lade mig och tittade på NHL-hockey i stället, det medförde i sin tur att jag var riktigt trött i morse när klockan ringde. Nästa helg ska jag vara duktig på att vakna, det blir inga sovmorgnar till elva i alla fall.
Det börjar bli varmt nu och det utnyttjade jag och Malin genom att ta en långpromenad igår kväll, Boulognern är rikigt mysig den här tiden på året och speciellt framåt kvällen när det börjat bli lite lugnare där, inte lika många barnfamiljer och frisbeekastande ungdomar. Det blev nästan två timmars promenad, men det var så väldigt skönt ute att det inte alls kändes så långt.
Under min korta dag igår hann jag också med att se delar av Liverpools sista match på en pissig stream på en sida på internet, den hackiga bilden och det dåliga ljudet gjorde att man inte riktigt uppfattade de stora hyllningarna för Sami Hyypiä. Förhoppningsvis fick han dock den uppskattning han förtjänar, det är en legend som lämnar. Han kommer att saknas.

Dagens låt: Peter Doherty - Lady don´t fall backwards
Then I will sing you a song
And I will love you forever

Säsongen 2008/09

Säsongens spelare: Steven Gerrard. Runner-up: Xabi Alonso.
Det är svårt att utse årets spelare i år, det hade lika gärna kunnat bli spelare som Kuyt och Reina också, men det går inte att komma ifrån Gerrard. Han har gjort mängder av mål och visat prov på stort spel.

Säsongens match: Manchester United-Liverpool på Old Trafford. Runner-up: Liverpool-Manchester United på Anfield.
En vinst mot United slår det mesta, när det dessutom är med 4-1 och på deras hemmaplan kan man inte göra annat än njuta.

Säsongens mål: Fernando Torres 1-0 mot Blackburn på Anfield
Om Torres inte varit skadad så ofta i år tror jag att tabellen sett annorlunda ut, det här målet var ytterligare ett bevis på El Ninos storhet.

Säsongens överraskning: Agger skrev på nytt kontrakt.
Jag trodde att dansken var förlorad för oss, men som tur var hade jag fel.

Säsongens värvning: Sammy Lee.
Våra värvningar i år var verkligen inget att minnas, därför hamnar Sammy Lee som årets värvning. Han hör hemma i vår klubb och det är riktigt trevligt att se honom på bänken.

Säsongens oturligaste: Fernando Torres. Runner-up: Philip Degen
Alldeles för många skador på honom för att det ska kännas bra. Degen borde väl egentligen vara etta, men när man varit skadad så mycket som han varit måste det vara något annat än bara otur.

Säsongens besvikelse: Robbie Keane. Runner-up: Andrea Dossena.
Sällan har väl två dyra värvningarna slagit sämre ut än de här två stolpskotten. Jag trodde på Keane, men oj så fel jag hade.

Säsongens minst saknade: Harry Kewell.
Lämnade plats åt Philip Degen i sjukstugan.

Säsongens tyngsta förlust: Chelsea hemma i CL-kvarten. Runner-up: 4-4 hemma mot Arsenal.
Vi var i så jäkla bra form när vi skulle möta ryssarna, men med facit hand hade vi nog för bra självförtroende. Efter Torres 1-0 trodde vi att det skulle gå för lätt, det gjorde det inte.

Säsongens skadeglädje: Chelseas uttåg mot Barcelona i semifinalen.
Det borde varit vi som spelade i den semin mot Barca, så de förtjänade att åka ur.

Säsongens mest hatade: Federico Macheda. Runner-up: Didier Drogba
Hade inte den där fjunisen dykt upp från ingenstans och räddat United två gånger om kanske vi varit mästare, det räcker för en förstaplats här.

Säsongens förnedring: Real Madrid hemma, 4-0.
Det finns några matcher att välja mellan här, vi var i en ruskig målform under en period.

Säsongens avsked: Sami Hyypiä.
En legend lämnar oss.

Säsongens genombrott: Emiliano Insua
Har gjort det bra de gånger han fått chansen, han kommer att ge Aurelio en riktig kamp om startplatsen nästa år.

Säsongens stabilaste: Dirk Kuyt.
Vår holländare är sorgligt underskattad, gör aldrig en dålig match.

Säsongens idiot: Charles Itandje
Hans agerande på minnesstunden för Hillsborough var bedrövligt, bort med honom från klubben tack.

Säsongens mest frustrerande: Alla kryssmatcher hemma
Stoke, Hull, West Ham, Fulham, det var där vi tappade titeln.

Säsongens låt: Fields of Anfield Road, säsongen 20 år efter Hillsborough.

Lördagshändelser

Igår hade vi verkligen en fullspäckad dag, både dop och spelningar. Dopet var ute i Hille Kyrka och det var Familjen RajRajs dotter som döptes. Det var en riktigt trevlig tillställning, själva dopet i kyrkan tog kanske en halvtimme, sedan åkte vi vidare mot tårtätande och doppresentöppnande. Vi hade gått ihop ett stort gäng och köpt en sandlåda i form av en sköldpadda och en riktigt cool gungdinosaurie. Jag tror Herr RajRaj blev lite avundsjuk när han insåg att den inte var tillräckligt stor för att han skulle kunna testa den, han var inte ensam om den känslan, den såg riktigt rolig ut. Förhoppningsvis kommer Emma, som barnet fick heta, leka för oss alla.
När dopet var över åkte vi iväg till stallet och matade hästar, sedan åt vi mat innan vi begav oss till Sjömanskyrkan där det vankades spelningar. Det var en tillställning för Global rättvisa och tre olika band/artister som uppträdde. Först var den en kort, akustisk spelning som var helt okej, sedan kom kvällens lågvattenmärke. Det var en grupp från Bollnäs som spelade och när det kommer musik från mina hemtrakter blir mina krav genast högre, tyvärr infriades de inte alls. På scen stod ett band som bestod av alldeles för många medlemmar, den ena mer onödig än den andra och det kändes mer som ett plojuppträdande på en skolavslutning än en konsert. Musiken var väl bitvis ganska okej, men sångaren sjöng inte speciellt bra och alldeles för många i bandet kändes onödiga. Det första jag tänkte på när jag såg bandet var Lost Patrols spelning på Carlslundsrocken för 5-6 år sedan, de var också så många att scenen såg liten ut, men det var ett klart bättre uppträdande. Vi gick ifrån lokalen efter ett par låtar och kom tillbaka lagom till kvällens huvudakt, umebandet Masshysteri. Det var punk på svenska och det var riktigt bra. Bitvis påminde det en del om den musik som lyssnade på när jag var yngre och det gillade jag, dessutom fanns det en spelglädje på scenen som spred sig, de såg ut att ha oerhört roligt och det gjorde att man som publik också hade roligt. Masshysteri var en trevlig bekantskap.

Dagens låt: Morrissey - First of the gang to die, det här har varit extranummer på de senaste showerna och om en månad är det vår tur att få se honom.

Lyxfrukost

I morse sov vi till klockan nästan var halv tio, sedan gick vi upp, klädde på oss och gick ut. Vi gick över till bageriet som ligger bara någon minut bort och köpte nybakat bröd att äta till frukost. Sedan gick vi hem igen och åt, därefter blev det en kaffe i soffan. Onekligen en riktigt skön morgon, nybakat bröd från bageriet ger verkligen en lyxkänsla till frukosten och det är något som man borde utnyttja oftare. Tyvärr har vårt bageri stängt på helgerna och det gör att man inte kan handla där de dagar som oftast vill göra det, men nu när det börjar närma sig sommarlov kommer man snart att få fler vardagsmorgnar med tid till lyxfrukost. Än så länge är det lite för kallt på balkongen för att man ska kunna äta frukost där ute, det går egentligen nu också, men det är inte så skönt som man vill att det ska vara. Att fixa till balkongen är vårt projekt i sommar och Malin är redan på god väg i det fixandet, den ser redan nu mycket mysigare ut än i fjol och det kommer nog inte dröja länge innan den ser än mer inbjudande ut.
I morgon ska vi på dop, det är familjen RajRajs barn som ska döpas. Jag kan inte minnas att jag varit på speciellt många dop i mitt liv, något har jag säkert varit med på, men det är inget som jag minns. Det ska bli lite spännande att se hur det går till.

Dagens låt: Morrissey - The Loop, den här har han spelat på de senaste spelningarna, ser fram emot att få höra den på Hovet. Idag blir Moz 50, grattis!

Däckbyte

Idag har vi skaffat nya sommardäck, våra gamla var tydligen inte tillräckligt bra och det stämde nog. Jag har väldigt dålig koll när det gäller bilar och däcken är inget undantag. Det var ganska intressant att se hur det gick till när man tog bort däcken från fälgarna, jag hade inte en aning om att det krävdes så många olika maskiner. Jag trodde att det räckte med en kofot eller något liknande, men så var det verkligen inte. I början förstod jag inte riktigt vad de olika maskinerna var till för, speciellt den sista maskinen som däcken fick hänga på där det kom upp olika siffror på en skärm. Till slut förstod jag på ett ungefär vad också den hade för funktion. Det var ganska roligt att se hur snabbt och enkelt det gick för däckbytaren, det märktes att han hade gjort det här många, många gånger och jag är ganska säker på att jag inte hade klarat av det hur många försök jag än skulle få. Jag har bytt däck någon gång hemma, med viss hjälp av pappa, och det tycker jag är lagomt avancerat.
I morgon fyller Moz 50 år, en stor dag. Det börjar närma sig spelningen i Stockholm nu, på söndag är det exakt en månad kvar och det känns verkligen att det börjar bli dags. Jag har kollat lite på nätet om vilka låtar han spelat på turnén hittills och det verkar vara en bra blandning av gammalt och nytt. Inleder han med This Charming Man på Hovet också kommer jag att vara mycket nöjd.

Dagens låt: Morrissey - This Charming Man, 50 år och fortfarande bäst.

Larm

Den här högen av kuddar och filtar lade jag upp i soffan igår innan vi skulle gå och lägga oss, anledningen till det var Malins klocka. När vi var ute och sprang härom dagen råkade Malin på något sätt ställa in ett larm på klockslaget 00.00, något vi inte märkte förrän klockan blev det natten efter. Mitt i natten vaknade vi båda av ett larm som vi inte kände igen, men Malin förstod till slut vad det var och stängde av det. Nu finns det ett problem med Malins klocka, den är väldigt avancerad. Att ställa om till sommartid kräver en manual som ganska svårförståelig, att få bort ett larm är tydligen lika svårt. Igår när vi skulle gå till sängs försökte Malin på alla sätt hon kunde komma på att få bort larmet, så att inte samma sak skulle hända igen, men det gick inte. Jag är väldigt lättväckt och vet att om något börja låta i lägenheten så väcker det mig, därför bestämde jag mig för att ta det säkra före det osäkra och verkligen få bort allt ljud från det där larmet. Längst nere i hörnet av soffan, med alla kuddar som fanns tillgängliga i en hög ovanpå den, lade jag klockan. Arbetet var lyckat, ingen av oss vaknade när klockan ringde i natt och idag har Malin varit iväg till urmakaren och tagit bort larmet. Nu är vi säkra från nattväckning igen.

Här ligger den lilla odågan, innan den blev övertäckt.

Dagens låt: The Enemy - No time for tears, nya skivan verkar, efter ett par lyssningar, riktigt lovande.

Förkylning

Igår gick jag hem från jobbet tidigare, anledningen till det var att jag kände att jag hade en förkylning i mig. Den har fortfarande inte gått över och därför sitter jag nu hemma i soffan i morgonrock i stället för att vara på jobbet. Att vara hemma sjuk är långtråkigt, men förhoppningsvis räcker det med en dags vila för mig.
Min syster sprang Vårruset igår, fem kilometer här inne i stan och det är verkligen inte illa. För ett år sedan hade jag svårt att tänka mig min syster springa fem km med en nummerlapp på magen, dessutom med en bra tid. Hennes hälsoprojekt på tidningen har onekligen varit nyttigt och inte bara för henne, det har dragit igång mig också. Förra sommaren sprang jag inte mer än en gång, i år har jag snart kommit upp i tio varv i slingan i Hemlingby och med tanke på att Malin och syster nu pratar om att ta nästa steg, Tjejmilen, kommer det nog att bli fler besök i löparspåren framöver. Först måste jag dock bli frisk och det planerar jag bli så fort som bara möjligt.

Dagens låt: Nick Cave - Into my arms
And I don't believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that's true

Fakta om PL:s tuffaste spelare

Fakta jag hittade om allas vår Martin Skrtel:

Martin Skrtel doesn't tackle forwards. He stares them down until they give the ball to him.

When Skrtel makes a tackle god winces.

A comet didnt wipe out dinosuars, it was Martin Skrtel arriving on Earth.

If two Martin Skrtels tackled each other at the same time, time would collapse and the Earth would cease to exist.

Martin Skrtel does not run. He jumps on the spot and the earth moves into position

Einsteins original theory of relativety was: if Martin Skrtel kicks you your relatives will feel it.

There is no ctrl button on Skrtel's keyboard. Skrtel is always in control.

Before he goes to sleep, the bogeyman checks the cupboards for Martin Skrtel.

Martin Skrtel doesnt shave; he kicks himself in the face. The only thing that can cut Martin Skrtel is Martin Skrtel.

Skrtel can sneeze with his eyes open.

They once made a Martin Skrtel toilet paper, but there was a problem - it wouldn't take shit from anyone.

Martin Skrtel was once in a knife fight, and the knife lost

Skrtel can kill two stones with one bird.

When Skrtel breaks his arm or leg he saws it off and it grows back straight away.

Martin Skrtel is allowed to talk about Fight Club.

When he jumps in the ocean, he doesnt get wet, the sea gets Skrtled.

Martin Skrtel sees dead people, then kills them again.

Martin Skrtel was the first MAN on the Moon.

Martin Skrtel doesn't read books. He stares them down until he gets the information he wants.

Skrtel does not sleep. He waits.

When Bruce Banner gets mad, he turns into the Hulk. When the Hulk gets mad, he turns into Martin Skrtel.

There wasn't 300 Spartans, there was just 1 Martin Skrtel.

Can lead a horse to water AND make it drink.

Martin Skrtel doesn’t wear a watch, HE decides what time it is.

Martin Skrtel dies two years ago but Death is too scared to tell him.

When Martin Skrtel does a pushup, he isn’t lifting himself up, he’s pushing the Earth down.

When Martin Skrtel walks through a metal detector at the airport and it beeps,he frisks the security guard.

Jedis and Sith use the Force. Martin Skrtel IS the Force.

Martin Skrtel can draw a straight line with a compass.

Skrtel makes onions cry.

Martin Skrtel is the reason why Wally is hiding in all of his books.

When Martin Skrtel pays for a meal in New York,the waiter tips him.

Martin Skrtel can beat rock with scissors.

Skrtel is suing Myspace for taking the name of what he calls everything around you.

Martin Skrtel crossed the road. No one has ever dared question his motives.

He has looked into the abyss, laughed, then had some dinner.

Martin Skrtel uses a night light. Not because Martin Skrtel is afraid of the dark, but the dark is afraid of Martin Skrtel.

Martin Skrtel makes hurricanes when he blinks.

Martin Skrtel leaves messages before the beep.

Aliens DO indeed exist. They just know better than to visit a planet that Martin Skrtel is on.

Martin Skrtel's calendar jumps from March 31st to April 2nd....because nobody fools Martin Skrtel"

Dagens låt: Christian Kjellvander - Two souls
You can only ever die in two arms and I like yours the best

Söndagssysslor

Igår var jag och Malin hemma hos hennes föräldrar och åt mat och tvättade däck. Vi ska köpa nya däck snart och då kan det vara bra om de vi byter in är jätteskitiga. Vi delade upp jobbet så att Malin, med hjälp av sin far, tog av däcken, tvättade ren dem och satte tillbaka dem, medan jag var kvar inne och skar sallad och dukade. Det är nog inte den vanligaste uppdelningen, men Malin är händigare än jag är och jag gillar att fixa med mat, så för oss föll det sig ganska naturligt.
Vi hann se färdigt Deer Hunter igår också. Den filmen är verkligen hur bra om helst, den sista halvtimmen är otroligt stark. Rysk roulette-scenerna i avslutningen tillsammans med den sista scenen där alla är samlade i baren efter Nickys begravning är filmhistoria, när de sitter runt bordet och sjunger nationalsången med dämpade, sorgsna röster kan man inte annat än känna med dem.
Nu är det en kortvecka på jobbet innan torsdagens Kristi Himmelsfärd, det känns inte helt fel. Det är bara tolv dagar kvar av terminen här nu, satan vad tiden har gått fort de senaste månaderna. Nu är det snart bara en månad kvar till Morrissey och Peace & Love, jag längtar.

Dagens låt: The Rakes - Open book, hoppas min leverans från ginza kommer idag.

Hemåt

Lördag idag och det är dags för en tripp hem till Hälsingland. Malin ska få övningsköra hem till mor och far, där fåren ska släppas ut på grönbete. Det brukar vara rätt underhållande att se hur lammen reagerar när de kommer ut i Svea(vår hage) för första gången. Vi ska försöka hinna med lite loppisar under dagen också, kanske en promenad med lillebror också.
Härom dagen fick jag en avancerad grej på posten, nämligen en pulsklocka. Jag skaffade en prenumeration på en träningstidning för en dryg månad sedan, det här var den bonus man fick för att göra det. Man fick med en liten instruktion till hur man använder den på bästa sätt för att träna upp konditionen, men det verkade både tråkigt och svårt. T.ex ingick det intervallträning och även det är effektivt är det så tråkigt att man inte gör det om man inte har en tränare som står och skriker åt en. Jag kommer nog mest att använda klockan som tidtagar ur när jag är ute och springer, det kan ju faktiskt vara rätt roligt att se hur mycket man kan kapa i tid på en sommar, men pulsen kommer jag nog inte att ha koll på lika ofta.
Vi började kolla på Deer Hunter igår, vi kom igång lite sent så vi kunde inte titta färdigt, sista timmen är kvar till ikväll. Hur som helst är det en otroligt bra film, en av de absolut bästa som någonsin gjorts. Christopher Walken och Robert DeNiro är suveräna. Mycket bra film är det och med sista timmen kvar vet jag som sett den en gång redan att det återstår en hel del starka scener.

Dagens låt: Dirty Pretty Things - Hippy´s son, de blir bara bättre och bättre.

Genvägar

Igår var jag, Malin, syster, Ronnie och Den Gamle Franken ute och sprang i Hemlingby, det blir faktiskt mindre jobbigt för varje gång vi är iväg och det känns bra. Det är inte första gångerna som jag och Den Gamle Franken är ute och springer, innan vi flyttade till Gävle hade vi några rejäla löprundor i hemtrakten. Den mest spännande vändan var när vi sprang upp till en stuga vid en sjö på ett berg i närheten av där vi bor, Bältbostugan heter den. Den Gamle Franken, som är gammal skidåkare, kunde alla genvägar dit, men en gång visade det sig att han inte hade sån koll på läget. Vi skulle ta en genväg över en äng, mycket bra väg enligt min gode vän, men när vi kom fram märkte vi att det var ett elstängsel draget runt ängen och bland det blöta, höga gräset såg vi att det gick en häst och betade. På den tiden hade jag inte samma hästvana som jag har nu, så jag var inte helt säker på om man skulle våga sig in under stängslet över ängen. Vi vågade i alla fall och sprang fort över ängen till den andra sidan. Eftersom gräset var blött hann vi med att bli rätt våta när vi kröp under stängslet, genvägen var alltså inte så bra som det var tänkt. Vi kanske fick springa lite kortare väg en beräknat, men den väg vi sprang fick vi springa med blöta byxor och skor.
Därför känns det skönt nu när vi har bra spår att springa i, inga genvägar, inga stängsel och inga stora djur.

Dagens låt: Dirty Pretty Things - You fucking love it, jag är väldigt svag för den här gruppen.

Motvind

Idag hade jag en makalös motvind när jag gick till jobbet, det kändes som om det blåste till och med nere i gångtunneln nere vid stationen. Det var snudd på ett träningspass att ta sig fram till skolan, men det gick i alla fall till slut. Alltid när jag går i motvind brukar jag tänka på ett kort på mig från när jag var liten och var på semester med familjen i Danmark. På kortet står jag i motvind på en strand, det syns att det blåser för mitt hår ligger bakåt och jag gör en min som verkligen visar hur mycket jag ogillade att vara med på den där bilden. Jag hade precis tappat en av mina framtänder, så det är en rejäl glugg jag visar upp när jag står där och spänner varenda muskel i ansiktet. Som ni förstår av beskrivningen är det ingen speciellt vacker bild, men den visar verkligen hur det känns att befinna sig i motvind. Förhoppningsvis har vinden lugnat ner sig nu när jag snart ska ta och bege mig hemåt, men om jag hade motvind hela vägen hit borde jag kanske kunna ha lite medvind hem, det skulle inte göra så mycket.
Om jag får välja tror jag dock att jag tar medvind ikväll, då ska vi nämligen ut i spåren i Hemlingby och bättra på konditionen en aning igen. Nu var det några veckor sedan vi var iväg sist, så lite hjälp av vinden skulle inte skada.

Dagens låt: Dirty Pretty Things - Deadwood, börjar närma sig P&L nu.

Bandybomb

Gårdagens bandybomb var milt uttryckt en trevlig nyhet. Per Hellmyrs och Pär Törnberg till Bollnäs GIF och det kommer verkligen att höja bandyintresset ännu mer i mina gamla hemtrakter. Giffarna borde kunna få ett riktigt bra lag nästa år, de borde kunna ha det bästa laget under min tid som bandyintresserad. Det hela blir ännu roligare av att Edsbyn samtidigt blir mycket, mycket sämre. På vissa forum skriver man nu om det som Bollnäs gör som något oerhört fult, alltså köper spelare från lokalkonkurrenten, men det är tydligt att minnet är kort i bandyland. Edsbyn tog både Granberg och Åström från Bollnäs, man har dessutom plockat Hedqvist, Jonsson och Lampinen från Broberg, men det har man tydligen glömt nu. Hur som helst, riktigt roligt för Bollnäs. Det kommer bli många besök på Sävstaås i vinter, förhoppningsvis kan man också få besöka Jernvallen, eller Göranssonska Arena som den kommer heta, och se Bollnäs ge SAIK en riktig match.
Det här är den roligaste värvning giffarna gjort på fruktansvärt länge, de är mycket sällan de värvar namn som man kommer igen och nu värvade man världens kanske bästa spelare. Efter några tråkiga säsonger utan slutspel kan man nu se fram emot en mycket spännande säsong. Kanske kan det bli lite dans på Sävstaås i vinter.

Dagens låt: Dirty Pretty Things - Gin & milk, bra musik.

Blair Witch Project

Igår hade vi filmkväll och såg en gammal goding. Det var jag, Malin, Johan och Evelina som tittade på rysaren Blair Witch Project. Jag minns väl första gången jag såg den och det gör nog min syster också, vi var båda ganska skakade när vi gick ut från biosalongen i Umeå efter att ha sett den. Det är få rysare jag sett som varit så obehaglig första gången. Det gäller att man är inne i filmen för att man ska uppskatta den, men när man väl dragits med är den riktigt bra. Sättet filmen är inspelad på är smart och de sista minuterna i filmen är mycket jobbiga att se. Nu var det andra gången jag såg den, så den var inte lika jobbig som första gången, men jag blev överraskad av hur bra den var även den här gången.
Jag förstår inte riktigt hur filmen kunde få så pass dålig kritik som den fick när den kom, om jag inte minns helt fel fick den till och med utmärkelser på Razzie award, alltså oscarsgalans motsats. Personligen håller jag nog Blair Witch Project som den mest obehagliga rysare som gjorts, kanske inte den bästa, men det är få filmer som får en att sitta som på helspänn på samma sätt som den här filmen.

Dagens låt: The Rakes - 1989, bra låt det här.

Barn med koll

Vem är du kär i?
Den frågan mötte mig när jag kom till jobbet härom dagen, det var några av eleverna på lågstadieskolan som undrade det när jag gick förbi, på väg upp mot kontoret. Jag blev en aning förvånad av frågan, men svarade att jag inte kunde berätta sånt för dem. När jag gått några meter längre bort hörde jag hur de ropade något efter mig, som gjorde mig en aning överraskad. De ropade:
-Jo, du är kär i Malin.
Hur de där barnen, som jag inte har en aning om vilka de var, kunde veta att jag och Malin är tillsammans kan jag inte riktigt förstå. Antagligen är det några som har koll på Malin från ponnyklubben och sett mig där någon gång, men eftersom jag blev så överraskad kom jag mig inte för att stanna och fråga hur de kunde veta vem jag var kär i. Det är tydligt att de där små knattarna hade bättre koll än jag trodde.

Dagens låt: Dirty Pretty Things - You fucking love it, bra musik det här.

Tack för allt Sami

Det är bara tre omgångar kvar för oss av PL nu och idag är det match mot West Ham borta som gäller, tyvärr ligger vi lite för långt bakom United för att det ska kännas som ett läge på titeln. De måste förlora två av sina fyra sista matcher, samtidigt som vi måste gå fullt. Om titeln uteblir i år innebär det att en av de största spelare vi haft under min tid som fan lämnar klubben utan någon ligatitel, det är nämligen klart att Sami Hyypiä går till en ny klubb efter den här säsongen. Hyypiä kom till oss 1999 och har sedan dess varit en nyckelspelare i laget. Innan dess hade vårt försvarsspel inte varit mycket att skryta med, men i och med värvningen av finnen hade vi helt plötsligt en av ligans absolut bästa mittbackar. Jag skrev ett inlägg för ett drygt år sedan om hur Sami börjat tappa och att han inte var sig själv på planen, i år har han dock gjort kanoninsatser varje gång han fått spela. Jag har full förståelse för att Rafa håller Kung Carra, Skrtel och Agger före Hyypiä nu och eftersom Hyypiä själv känner att han vill ha mer speltid förstår jag att han bestämt sig för att lämna oss. Det är en legend som lämnar, han var en viktig del i vår CL-vinst 2005 och det är inte den enda titel han varit en del av hos oss. FA-cup, ligacup och UEFA-cup har det också blivit för Sami, det enda som saknas är alltså Premier League.
Det har alltid känts tryggt att ha Hyypiä där bak och med honom på planen har vi också varit ett hot på fasta situationer, de som slagit honom i huvudspelet är väldigt lätträknade. Jag hoppas Hyypiä för en ligatitel i Tyskland nu i stället, jag vet inte hur resten av Leverkusens lag ser ut, men den tyska ligan verkar inte vara omöjlig att vinna. Tack för allt Sami!

Dagens låt: The Rakes - We danced together, ny, spännande grupp som jag upptäckt.

Packet på Spegeln

Igår såg jag och Malin Perssons Pack här i Gävle och det var verkligen en trevlig upplevelse. Persson blandade gamla klassiker med låtar från den nya skivan och publiken, som hade lite högre medelålder än man är van vid på Spegeln, var med på noterna från första tonen. Musiken bandet spelar blir ännu bättre när den framförs live och det märks att de har roligt på scenen, dragspelaren ville knappt gå av scenen. Per Persson är en väldigt duktig låtsnickrare och de texter han skriver är riktigt bra, inlevelsen på scenen är det inte heller något fel på när han står där med sin snusläpp och sjunger. Hälsingedialekten är mysig och det är svårt att inte gilla en spelning som avslutas med ett klockrent: Häj mä er!
Höjdpunkterna under gårdagens spelning var Tusen dagar härifrån och Hanna, men även nya låtar som Ikväll tar vi över stan och Stenad i Stockholm(eller Stenad i Gävle som den hette igår) höll bra.
De senaste månaderna har varit starka hos Spegeln, med spelningar av Hello Saferide, Freddie Wadling, Miss Li och nu alltså Perssons Pack. Som gävlebo kan man inte annat än vara glad över att den här lokalen finns och de som arrangerar borde få något slags pris av staden, för de har verkligen fått musiklivet att leva upp på ett sätt som inte gick att föreställa sig under de första åren jag bodde i staden. Annika Norlin hade tydligen berättat för Persson att Spegeln är Sveriges bästa konsertlokal och det är bara att hoppas att hon fortsätter att sprida det till sina kollegor.

Dagens låt: Dirty Pretty Things - Tired of England, nu när Barat kommer till P&L kanske man får höra den här låten live i sommar.

Packet

Ikväll ska jag och Malin se Perssons Pack på Spegeln, jag gillar deras nya skiva skarpt och är därför väldigt spänd inför kvällen spelning. Det är faktiskt inte första gången jag ser packet, men det var onekligen mycket länge sedan förra gången. Första gången jag såg bandet var nog en av mina allra första konserter, på Bollnäsfestivalen i slutet av 80-talet eller början av 90-talet. Den gången var jag inte där för att se Perssons Pack, det var Pontus & Amerikanerna som jag laddade för och deras hitlåt God morgon Columbus, men eftersom det var en festival fick jag med både packet och Joe Cocker på köpet. Mina minnen av spelningen är minst sagt vaga, men några saker minns jag från festivalen. Till att börja med minns jag att resten av min familj plus min moster hade en hemsk färd i Virvelvinden, som tur var stod jag bredvid när de snurrades runt som mest. De var rätt slitna när de åkt färdigt.
Jag köpte också min allra första Guns N Roses-tröja på den festivalen. Det var en vit tröja med deras symbol och en döskalle på, men den var stor. Jag var lite tveksam till att köpa den, eller jag och jag, det var nog mamma som köpte den åt mig, men mannen som sålde den sa att den skulle krympa i tvätten. Idag är jag 27 år och jag har under hela min livstid alltid varit för liten för den där tröjan och den har snarare blivit större än krympt genom åren, den är så stor i halsen att man nästan kan kliva ut genom den öppningen också. Nu använder pappa den när han går ut i ladugården och den är alldeles för stor för honom också. Även om den aldrig blev i min storlek så är jag nöjd med köpet, jag hade den trots att den var för stor och den har onekligen överlevt mycket länge.

Dagens låt: Perssons Pack - Tusen dagar härifrån, den här kommer säkerligen att spelas i afton.

Arbetsskada igen

Då var det dags för ännu ett avsnitt i serien om mina skador på arbetsplatsen. Läraryrket är som bekant mycket mer riskabelt än man kan tro och idag var olyckan framme igen.
Jag var nere i kopieringsrummet för att göra i ordning ett häfte om svensk grammatik till mina åttor när jag skulle plocka bort en häftklammer från orginalhäftet.
Först böjde jag upp den ena sidan, sedan satte jag min tumme mot den uppböjda sidan och skulle trycka ut den ur pappret, det gick inte så bra. Visst, jag fick ut klammern ur pappret, men jag började också blöda ur tummen av den vassa delen. Det gjorde inte speciellt ont, men det blev en liten blodfläck på ett av de papper som jag skulle kopiera.
Det svider fortfarande lite i tummen, men det finns inget tydligt märke som jag kan visa upp som bevis på min skada.

Dagens låt: Glasvegas - Daddy´s gone, från i förrgår, mäktigt, som sagt.

Glasvegas, Bangers N Mash och shopping

Nu är jag tillbaka i Gävle efter ett par dagar i Stockholm, det har varit en mycket trevlig resa, som igår avslutades med en makalös spelning.
Jag och Malin kom, tillsammans med Malins syster och hennes karl, ner till Stockholm på eftermiddagen i lördags, vi begav oss direkt iväg på en affärsrunda. Till min stora glädje hittade jag mina kära kaffebönor Diablo i Hötorgshallen, godare kaffe går inte att hitta. Vi promenerade upp mot Söder, där vi fortsatte titta i affärer, på vägen dit fastnade jag i en serietidningsaffär, den hette Comics Heaven och var nästan jobbig att gå i. De hade precis hur mycket som helst, men priserna var inte riktigt vad jag hoppades på, så jag lämnade affären tomhänt. Efter en bit mat och ett skivköp, Babyshambles, gick vi till hotellet. Hotellet låg alldeles vid Globen, lagomt avstånd och lätt att hitta. Jag och Malin var bara upp och vände på hotellrummet innan vi vände tillbaka ut på stan. Vi mötte upp YouWillNeverKnow och Martin på Medis och stod och pratade där en stund innan vi drog vidare till ett annat ställe och umgicks. När klockan närmade sig elva gick vi till kvällens huvudställe, nämligen Bangers N Mash. Det är en klubb som drivs av en av mina husgudar, nämligen Weeping Willows Magnus Carlson. På dansgolvet spelades musik med artister som The Smiths, Stone Roses, Oasis och The Jam, det var alltså riktigt bra. De sista timmarna spelades mest soul, kanske lite enformigt i längden, men överlag var det en kanonkväll på ett mycket roligt ställe.
Igår var vi relativt tidigt uppe, för att ta del av hotellets frukost. Brödutbudet var kanske inte det bästa, men när ett hotell har tre olika sorters melon kan man inte gärna vara annat än proppmätt när man lämnar rummet. Sedan var det affärer som gällde igen, jag hittade en stilig Thundercatströja och Malin köpte ett par skitsnygga Converse. Vi hann också med att ta våra trötta-med-fika-kort på George som vi tagit nästan varje gång vi varit i Stockholm. 14.30 letade vi upp en pub som visade Liverpools utklassning av ett sorgligt dåligt Newcastle. Puben var brittisk och stämningen kanon, att Liverpool vann gjorde inte saken sämre heller.
Därefter blev det mer affärer innan vi delade på oss och gjorde oss reda för våra spelningar. Jag mötte upp YWNK och hans kompisar och åkte ut till Cirkus, där min konsert gick av stapeln.
Florence Valentin inledde kvällen och de inledde med en av mina favoritlåtar just nu, nämligen Spring Ricco. Den låten är nog en av anledningarna till att man fick äran att agera förband till Glasvegas, den påminner en hel del om skottarnas musik. Man spelade i dryga halvtimmen och gjorde det mycket bra, deras musik höjde sig en nivå live och publiken verkade överlag mycket nöjda med deras uppvärmning. Glasvegas klev på scenen strax före klockan nio och sedan följde en timme med högklassig musik. Bandet har en känsla i sina låtar som gör att man förstår att de blev fjolårets mest hyllade bandet och de lyckas få med sig alla känslorna från skivan upp på scenen. Melodierna är mäktiga och när man har en sångare med sådan röst kan det inta gärna bli annat än otroligt bra. Låtar som It´s my own cheating heart that makes me cry, Fuck you it´s over och Flowers and football tops kändes i hela kroppen och avslutningen med Daddy´s gone var verkligen minnesvärd.
Efter spelningen mötte jag upp Malin och hennes syster utanför Medis, där de hade sett Woven Hand. Vi tog sedan tunnelbanan tillbaka till hotellet där vi somnade snabbt, två händelserika dagar tar på krafterna. Det har varit en kanonhelg.

Dagens låt: Glasvegas - Geraldine, klipp från spelningen igår. Mäktigt var ordet.

Dagens låt 2: Glasvegas - It´s my own cheating heart that makes me cry, tre minuter in i den här videon kommer den kanske bästa låten under spelningen. Lyssna och njut.

Wolverine

Nyss hemkommen från Wolverine. Jag är nöjd med vad jag sett, även om den kanske inte levde upp till mina överdrivet högt ställda förväntningar. Filmen var knappt två timmar lång, men det kändes som om den nyss börjat när den tog slut, den hade mer än gärna fått vara längre. Hugh Jackman är fortfarande perfekt som Wolverine och jag tycker Liev Schreiber fungerade som Sabretooth, Taylor Kitsch är en klockren Gambit, som gärna fått tagit större plats. Det fanns en del saker som jag inte var helt nöjd med, men det var ändå en film som överträffade alla actionfilmer jag sett sedan X-men 2. Glädjande var det att slippa skämten som gjorde X-men 3 mindre bra än de första två filmerna, de små skämt som var med i den här filmen kunde jag köpa. Filmen är från 15 år och det gjorde att man slapp en hel del av de biobesökare som man brukar störa sig på när man är på film. Jag vill inte avslöja för mycket kring handlingen och de twister som finns, eftersom jag vet att några av mina besökare ska se filmen inom kort, men det är högklassig underhållning.
Gå och se Wolverine, det är en film som alla bör se. I morgon åker jag till Stockholm, på söndag är det Glasvegas.

Dagens låt: Glasvegas - It´s my own cheating heart that makes me cry, söndag, som sagt.

Grillpremiär

Igår hade vi grillpremiär, det var hemma hos Olis och Karin som den gick av stapeln. Förutom vi och värdparet var det Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren, Johan och hans Evelina som var med och åt. Det var en trevlig sista april och nu känns det verkligen som om våren är här, när man fått den första grillningen avklarad. Även om det var lite smådragigt ute vid grillen kändes det att sommaren snart är på ingång. Vi fyllde hela gallret med våra olika köttbitar och jag tror inte att det var någon i gänget som hade speciellt mycket plats kvar i magen när ätandet var avklarat.
Det blev ingen majkase för min del, tjejerna i sällskapet tog en tur till högskolan och tittade på kasen där(även om några av dem mest åkte iväg för att få köpa godisremmar), men vi andra stannade kvar och smuttade på en Laphroiag i stället, minst lika värmande som en kase kan jag säga.
Ikväll ska vi se Wolverine, så mycket som jag tjatat om den här på sistone kan det inte undgått någon som läser här att jag ser fram emot den väldigt mycket. 18.45 är det äntligen dags för mig att se den, jag förväntar mig en högtidsstund.

Dagens låt: Morrissey - All the lazy dykes, 24 juni, ja då jävlar är det dags igen.