Jag känner väldigt starkt för fotbollen, men det är inte sällan som jag blir förbluffad över beslut som tas inom den här sporten. Strax innan startelvan släpptes inför matchen igår kom det besked om att vår mittbackskugge Joel Matip inte skulle få spela, trots att han var frisk, trots att han tränat med laget i flera dagar, trots att hans tränare ville att han skulle spela, trots att hans arbetsgivare ville att han skulle spela. Anledning ska ha varit att Liverpool inte kunde få klara besked av FIFA kring huruvida det var okej för honom att spela när han valt bort att spela afrikanska mästerskapen med Kamerun. Jag har så oerhört svårt att se vilka som tjänar på det här beslutet. Liverpool förlorar givetvis på det, Matip förlorar på det, Kamerun förlorar på det då det knappast kommer gynna deras chanser att få tillbaka honom till landslaget, fotbollen förlorar på det här då det än en gång får oss fans att misströsta kring hur FIFA egentligen sköts. Som det ser ut nu är det oklart huruvida vi kommer att kunna använda Matip under den kommande månaden, trots att klubben bett om besked från FIFA vid flera tillfällen. Den här soppan är oerhört konstig, ibland förstår jag mig inte på den här sporten.
En annan sak som gjorde mig förbluffad igår var inramningen på Old Trafford igår, inte publiken, inte sångerna, inte trycket på arenan, utan den där konstiga reklamen som vevades på skyltarna runt planen. Hur en klassisk klubb som Manchester United kan nedlåta sig till att göra reklam för en hashtag, för en emoji, för en spelare som kostat klubben en miljard, men inte bidragit med mer än att det hårdsatsande laget ligger på en sjätteplats efter halva säsongen är för mig en gåta. Jag kan förstå att man vill få sin stora investering att bli en storstjärna, men jag kan tycka att ett sådant arbete ska börja på planen i första hand och det är inget snack om kläderna som Pogba ska fylla än så länge är för stora för honom. Personligen ser jag gärna att det fortsätter så och jag önskar av hela mitt hjärta att min klubb aldrig kommer att sätta en enda spelare i fokus på samma sätt som United gjorde igår.
Det spelades såklart fotboll igår också och för vår del var det ett steg i rätt riktning, om den assisterande domaren också tagit ett steg i rätt riktning i matchens slutskede hade vi lämnat arenan med tre poäng, men trots den snöpliga kvitteringen hade jag en ganska bra känsla efter matchen. Trots avsaknaden av flera ordinarie spelare stod vi upp som ett lag och visade att vi kan så mycket mer än vi visat de senaste veckorna. Nu fanns det glöd i laget igen, en spelare som Emre Can visade oss tvivlare att det finns en fotbollsspelare i honom. I Clynes frånvaro klev en relativt oprövad 18-åring in mot ligans dyraste offensiv, Trent Alexander-Arnold gjorde ingen felfri insats, men han gjorde tillräckligt, han gjorde precis vad vi kunde kräva av honom. Det var skönt att se den hjälp han fick av sina lagkamrater, det var mycket sällan han lämnades ensam mot Martial på sin kant, det fanns allt som oftast ett understöd till honom. Klopp fortsätter att få vårt lag att prestera på topp när vi möter de andra lagen i toppen, det kommer vi att behöva den kommande månaden, då vi stöter på ytterligare tre konkurrenter. Poängen igår gjorde att vi har fortsatt grepp om en plats bland de fyra första, det greppet ska vi inte släppa.

Att ställas mot ett vilt kämpande bottenlag på bortaplan knappa två dygn efter en rejäl urladdning i ett toppmöte är såklart en tuff uppgift, ben och huvud måste hinna återhämta sig och ställa in sig på en helt annan matchtyp. Det är inte konstigt att prestationen inte når upp till samma nivå, men det betyder inte att den här typen av poängtapp är något man har råd med om man vill hänga med i kampen om Premier League-titeln.

Matchen mot Sunderland var oerhört frustrerande att följa, det gjordes enkla misstag som vi inte sett skymten av på ett tag, både offensivt och defensivt saknades den rätta skärpan. Det är såklart lite oturligt att råka ut för två straffar, men båda dessa är straffar som enkelt hade kunnat undvikas om spelarna varit lite mer alerta i tanken. Det fanns täckning bakom Klavan vid den första straffen och Manés hands tror jag knappast hade hänt om han varit piggare. Även om jag själv förbannade domaren efter matchen, frisparken innan den andra straffen var en ren filmning, så är det bara att inse att om man sätter sig i en situation där ett tveksamt domslut kan kosta en poäng i slutminuterna har man helt enkelt inte gjort det tillräckligt bra i spelet på planen. Vi är ett så pass mycket bättre lag än Sunderland att vi ska kunna plocka tre poäng oavsett hur svag insatsen av rättsskiparen på planen är. Samtidigt gäller det att komma ihåg att vi gjorde klart fler matcher av den här typen under förra säsongen, där vi kastade bort givna poäng genom att tappa fokus på planen och slarva i aktionerna, vi kan nog inte vänta oss att de insatserna ska sluta komma på så kort tid. Mot Boro och Stoke fortsatte vi att pumpa på framåt när vi tog ledningen, mot Sunderland bjöd vi in dem i matchen efter Manés ledningsmål och det straffade sig. Men, halvvägs in i säsongen är vi nu sexton poäng från poängskörden vi hade under 2015/2016, vi har en bättre poängsumma än vi hade under inledningen av vår titelutmanande säsong under Rodgers, vi har en förlust på de senaste tjugo matcherna, vi går framåt. Att vi riskerar att hamna åtta poäng bakom Chelsea på onsdag beror på att de gör en extremt stark första halva av säsongen, det är väldigt svårt att leda PL när ett lag har deras poängtempo.

Klopp sade själv i intervjun efter matchen att han inte riktigt visste hur det skulle vara att spela en match så nära inpå föregående match och jag tror att han så här i efterhand hade agerat lite annorlunda i sin laguttagning om han fick chansen att ändra något, det var uppenbart att prestationen mot City hade satt sig i kroppen på vissa av spelarna. Wijnaldum som var briljant mot City kom inte alls in i den här matchen, Lallana var inte den spelare han varit på sistone, men den störste syndaren på mittfältet var Emre Can. Än en gång visade han att han inte riktigt kommer till sin rätt i Hendersons roll, där han ska ha mycket boll och vara spelfördelande på mitten. Det går för sakta för honom och han har svårt att slå de där enkla passningarna som gör att tempot dras upp, han har inte heller förmågan att slå de långa bollarna för att byta sida på spelet. En av de viktigaste egenskaperna som jag tycker Henderson utvecklat är att han vet när han ska slå en enkel och när han ska slå en svår passning, det gör inte Can än. Det känns också som att Can alltid har fler bolltouch innan han ger ifrån sig bollen, vilket såklart gör att speluppbyggnaden tar längre tid. Han är fortfarande ung, men jag tror att vi med tiden kommer att se honom spela lite högre upp i planen, där hans löpningar in i straffområdet och kraftfullhet kring straffområdet kan utnyttjas mer. De aktioner som imponerat på mig mest kring Can i år har varit när han haft en roll lite högre upp i planen och inte varit den som ska starta anfallen, frågan är om inte både Kevin Stewart och Lucas passar bättre i den rollen i dagens Liverpool?

Det var såklart inte bara på mittfältet vi underpresterade, att våra två mål kom efter något tursamma hörnsituationer säger en hel del om att offensiven inte klickade. Vi hade en hel del avslut, men det kändes inte så farligt som det gjort på sistone. En situation som jag tycker speglar lagets insats är när Sturridge avlossar ett skott med högern i första halvlek, en retur går rakt ut i straffområdet, men ingen av våra spelare är i närheten av att gå på den. I derbyt mot Everton gick Mané på returen redan innan den kommit ut och var därför först på bollen och kunde slå in den i öppet mål, det lilla extra som krävs för ett sådant mål fanns inte hos våra spelare mot Sunderland. Den enda som såg alert ut var Sturridge, det är bara att hoppas att hans skada inte var allvarlig, men skador på honom brukar ha en tendens att vara det. Jag räknar med att Klopp nu kommer att matcha ett helt annat lag i cupmatchen mot Plymouth och när det sedan vankas möte med United kommer spelarna att vara i en helt annan form än de var under måndagen. Vi kan trots allt se tillbaka på de fem senaste matcherna och inse att vi plockat 13 av 15 poäng, detta trots att vi i alla dessa matcher saknat både Matip och Coutinho, vi har visat att vi kan slå toppkonkurrenter genom en stark defensiv och vi har visat att vi kan kriga hem derbyvinster trots att spelet hackar. Det är skit att vi tappar poäng mot Sunderland, men i år känns det mer som en dålig dag på jobbet än som ett problem i truppen och den känslan tycker jag ändå är ett ljus i det lilla mörker som tornade upp sig när Defoe slog in sin andra straff.