Peace and love Dag 1 och 2

Torsdag:
Då var det äntligen dags för sommarens musikhöjdpunkt, Peace and love i Borlänge. Jag, Liv och Coop-Per hade haft våra biljetter länge och var väldigt taggade.

Liv värmer upp inför helgen med en kycklingsallad från Coop, det blir inte mycket mat på festival så det gäller att fylla på innan man ger sig in på området.

Salem Al-Fakir inledde festivalen, hade inte hört honom tidigare, men det var en helt okej spelning. Vid ett tillfälle spelade han en låt som lär lite Placebo, det gillade jag. Musiken var annars inte riktigt i min smak, men den stora publiken verkade gilla honom och det gjorde att spelningen blev lyckad.

Pen Experts hade potential, de hade bra tryck i musiken och sångaren hade en röst som passade musiken, men de klarade inte av att leverera riktigt. Sångaren överdrev sitt agerande på scenen och musiken blev lidande, jag tror de är bättre på skiva.

Sophie Zelmani bjöd på festivalens första riktiga höjdare, trots att jag såg henne ganska nyligen var det roligt att få se henne igen. Hennes röst är så fruktansvärt bra att man inte kan sluta att lyssna på den, kombinera det med Lars Halapis magnifika gitarrspel och ni har en given kanonkonsert. Kanske lite fel speltid för att hon ska komma till sin fulla rätt, men jag var nöjd.

Norska Christel Ansos var en trevlig bekantskap, dyster och långsam pop som föll mig i smaken. Att hon liknades vid Jeff Buckley kan jag förstå, även om hon inte riktigt var lika bra. Hoppas Ansos fortsätter att utvecklas, det fanns potential. Hon lät precis så ledsen som man ska låta när man spelar den här typen av musik.

Damien Rice, en suverän spelning. Jag har lyssnat en hel del på denne irländare innan festivalen och han levde upp till mina höga förväntningar. Låtar som I remember, Amie och Blower´s daughter(som fick sällskap av Radioheads Creep under en kort stund) var ännu bättre live, imponerande.

Där står Dia Psalma(det är fan så svårt att få bra bilder när det blir mörkt ute). Jag lämnade deras konsert med blandade känslor, lika glad som jag känner mig när de spelar sina gamla klassiker, lika likgiltig och uttråkad känner jag mig när de kör sitt nya material. Jag förstår att de måste spela lite nytt för att kunna fortsätta att existera som band, men det är inte alls samma sak att höra det om att höra Hon får eller Tro rätt, tro fel. De körde i alla fall en Strebers-låt den här gången och det var väldigt roligt.

Där nere står Shout Out Louds, de gjorde en överraskande bra spelning. Jag hade knappt hört dem innan, men en glad publik och ett taggat band gjorde att jag uppskattade det de spelade. Sångaren lät inte helt olik Robert Smith i The Cure och det är inget dåligt betyg.

Jag är 190 cm lång, då kan ni kanske tänka er att det här inte var den skönaste plats jag sovit på i mitt liv. Baksätet på min kära volvo gav mig i alla fall några timmars sömn, men det var rätt skönt att slippa köra hem.


Fredag:
Efter att ha halvsovit i bilen hela natten tog vi oss till Kupolen, där fixade vi frukost och gjorde oss redo för dag 2 av denna festival.

Chilénaren Joe Vasconcellos inledde festivalen på fredagen, och som han gjorde det. Det var en kanonspelning med musik som jag vanligtvis inte lyssnar på, men som man inte kan låta bli att uppskatta. Ett stort band backade upp Vasconcellos, som själv bytte instrument mellan varenda låt och visade upp en bred reportoar. Jag satt och njöt där på asfalten.

Hur ofta får man se ett tvärflöjtssolo på en festival? Det bjöds dessutom på mungiga, dragspel och andra roliga instrument. En underbar inledning på dagen.

Deportees såg vi från öltältet, jag som körde drack Loka, men mina medpassagerare behövde klämma in en öl i det späckade schemat. Deportees gjorde en helt okej spelning, även om det aldrig riktigt lyfte. Lite roligt att höra att sångaren bott i en stuga i Iste de senaste veckorna, det ligger inte långt ifrån mitt jobb.

Vid poeten Bob Hanson stannade jag inte speciellt länge, även om han verkade vara en ganska intressant person, i stället gick jag och såg...

...Marit Bergman. Hon levererar alltid och publiken var med på noterna under den del av spelningen som vi såg. Bra fart och god stämning, även om jag inte är något jättefan av Marits musik så är det roligt att se henne live.

Sedan var det dags för The Concretes, ett band som jag ganska nyligen såg här i Gävle, men bra musik kan man inte få för mycket av.

Det märktes på Lisa Millberg att hon vant sig lite mer vid att stå i centrum nu, inte lika blyg som hon var när jag såg bandet i Gävle nyligen. Det var ännu bättre den här gången och jag kan inte fatta vad bandet ska behöva göra för att locka till sig en större publik, de är bra både på scen och på skiva och får alltid bra kritik, trots det sviker publiken. Hoppas fler snart fattar vilket kanonband Sverige har i The Concretes.

Bra drag på både publik och band var det när Sahara Hotnights spelade, första gången på sju år som jag såg dem, så det var roligt att se att de utvecklats. Eftersom jag inte lyssnat speciellt mycket på dem så var det gamla låtar som Quite a feeling och Drive, dead, slow som jag uppskattade mest. En bra konsert var det i alla fall.

Jag hoppade över Mando Diao och såg Peps Persson i stället, eller såg är väl kanske fel att skriva, snarare hörde. Det var väldigt mycket folk på spelningen, så jag och Coop-Per satt ner och lyssnade. Spelningen var inte speciellt minnesvärd, låtarna svävade ut och blev hur långa som helst, men det blev ett rätt skönt gung i alla fall.

Sen var det dags för Alice Cooper och då blev det packat framför stora scenen i Borlänge kan jag säga. När denne legend steg fram på scenen kom festivalens hittills största jubel.

Spelningens avslutning var riktigt häftig. På bilden ovan ser ni mitt försök att fota när Alice blev hängd, därefter följde klassikerna School´s out och Poison. Det gjorde det värt att stå och se den första halvan av konserten, som var lite småseg. Höjdpunkten tycker jag ändå var Only women bleed, det är en skön power ballad.
Efter Alice blev det bilfärd hem till Gävle för en natts sömn i säng. Man vill ju vara utvilad på lördagen när det väntar spelningar med Nationalteatern, Stefan Sundström, Iggy & the Stooges och sist men störst Weeping Willows!

Dagens låt: Weeping Willows - Broken promise land
You sit and wait, for my prescious heart to break

Leno och reptiler

Igår lyckades jag äntligen hålla mig vaken fram till Conan O´Brien, det var längesen jag lyckades se ett helt avsnitt av denna underhållande talkshow. Det var verkligen tur att jag såg det igår, för de hade återinfört en gammal favorit, nämligen Chuck Norris-spaken. Man lyckas alltid välja ut klipp från Norris filmer som är enormt roliga och Conan har alltid någon bra kommentar efteråt som gör klippet ännu roligare. Intervjuerna igår var inte speciellt roliga, men shownumret var ganska intressant. Det var en illusionist som uppträdde och han såg verkligen ut som urtypen av en illusionist, det är troligen det enda yrket där det fortfarande är inne att ha blonderad 80-talshårdrocksfrisyr. Dessutom sprang han omkring som en galning när han gjorde sina tricks, jag blev andfådd bara av att titta på honom. De trick han gjorde var mil från nyskapande, till och med jag som inte gärna ser illusionister hade sett de där trolla-bort-tjej-tricken många gånger tidigare, så jag fattar inte vad som var speciellt med honom. När jag hörde honom prata hörde jag i alla fall hans storhet, han var österrikare och lät precis som Arnold.
Efter Conan slog jag över och tittade på Jay Leno. Jag vet inte om det är jag som har dålig tajming eller vad det är, men varje gång jag tittar på den showen har de en besökare som är djurskötare och har med sig en reptil av något slag. Det ser likadant ut varenda gång, reptilen ska krypa runt lite på Lenos skrivbord så att han kan dra några halvkassa vitsar om den, sedan ska den givetvis sitta lite på den andra gästen. Igår var Samuel L Jackson den andra gästen och han såg lagomt road ut av att tvingas ha en leguan som åt banan på sin svindyra, vita kostym. Jag förstår inte riktigt det roliga i att plocka fram de där djuren i ett, har man inte nog med känt folk i USA för att fylla programmen? Någon gång ibland kan det vara kul med ett djurinslag, men det känns som om det är mer än någon gång ibland när det gäller Lenos show.
Nu ska jag packa och åka till Borlänge, Dia Psalma och Damien Rice idag, sämre kan man ha det.

Dagens låt: Arctic Monkeys - If you were there, beware
I don't know what it is that they want
But I haven't got it to give

Peace and love 2007

I morgon bär det av till sommarens festival, nämligen Peace and love i Borlänge. Festivalen är i tre dagar och vi har inte riktigt bestämt huruvida vi ska sova i bilen eller åka hem på nätterna, ingen av oss är mycket för camping och tält. Så här har jag tänkt lägga upp min festivalhelg:

Torsdag

15.30-16.15 Salem Al-Fakir - Jag har aldrig hört honom, men han har fått bra kritik och är ensam om att spela den här tiden, så jag tänker gå och se om det är något för mig.
16.15-17.00 Pen Expers - Jag har inte hört speciellt mycket av det här bandet heller, men eftersom de tydligen ska påminna en hel del om Interpol tänker jag gå och se dem. Interpol är riktigt bra och om de bara är hälften så bra som dem kommer det att bli en bra konsert.
17.00-18.00 Sophie Zelmani - När jag såg henne här i Gävle blev jag imponerad, även om det här kanske inte är den perfekta speltiden för henne är jag övertygad om att det kommer bli kanon.
18.00-18.45 Christel Alsos - Beskrivs som en kvinnlig Jeff Buckley, så det får inte missas.
19.30-20.45 Damien Rice - Behöver egentligen inte kommenteras, en av festivalens höjdpunkter. Ska bli otroligt spännande att se honom live.
21.45-23.15 Dia Psalma - För andra sommaren i rad får jag se mina tonårsidoler live, kommer bli häftigt. Dia Psalma är alltid speciella att se.
23.15-00.00 Shout Out Louds - Jag har inte hört speciellt mycket av det här bandet, men jag har några bekanta som tipsat mig om att jag borde se dem, så det gör jag.
00.00- Inget jag bestämt mig för att se, får se om det blir hemfärd eller slötittande på något intressant band.

Fredag
15.15-16.15 Joe Evasconcellos - Chilensk artist som verkar väldigt intressant, blir nog en bra inledning på dagen.
17.00-18.00 Deportees - Deras första skiva var helt okej, har inte hört något av deras senaste material, men det blir säkert en bra spelningg.
18.45-20.00 Marit Bergman - Marit Bergman är alltid bra live och även om jag sett henne ett par gånger ska jag gå och se henne igen. Jag har inte hört så mycket av nya skivan, men det blir säkert bra ändå.
20.00-20.25 Thomas DiLeva - Givetvis ska jag se Gävles stolthet också, men inte hela spelningen.
20.30-21.30 The Concretes - Deras spelning här i Gävle var kanon och det ska bli roligt att få se dem igen, får inte missas.
21.30-22.45 Sahara Hotnights - Det var många år sedan jag såg dem nu, tror det var i Östersund 2000, så det ska bli intressant att se hur de är live nu.
22.45-00.00 Mando Diao - Jag är inget stort fan av dem, men jag har blivit tipsat om att de är bra live så det är väl bara att gå och se efter. Jag har inte sett dem på ett par år nu så de är säkert bättre nu än då.
00.00-02.00 Alice Cooper - Han må ha sett sina bästa år för ganska längesen, men att höra klassiker som Poison och School´s out live kommer att bli riktigt häftigt.

Lördag
16.15-18.00 Stefan Sundström - Alltid underhållande och en perfekt inledning på sista dagen, kanske går iväg och se lite på The Plan på slutet, men det brukar vara svårt att slita sig från Sundströms spelningar.
18.00-19.15 Weeping Willows - Tolfte eller trettonde gången jag ser dem, men det blir ändå festivalens höjdpunkt. Weeping Willows är störst.
19.15-20.00 Johan Johansson - En gammal trallpunksfavorit, bara han kör Va!? så är jag nöjd.
20.00-20.45 Bo Kaspers Orkester - Jag lyssnade en hel del på dem på gymnasiet och de brukar vara bra live, så jag ska försöka klämma in en stund av deras spelning efter Johansson.
20.45-22.00 Nationalteatern - De gjorde en bra spelning ifjol och låtar som Barn av vår tid kan man inte få nog av.
22.00-23.30 Iggy & The Stooges - En sån här legend får man bara inte missa, jag hara aldrig lyssnat speciellt mycket på honom, men jag vet att han gjort mycket bra och det här kommer bli en av festivalens höjdpunkter.
23.30-00.30 Timbuktu & Damn! - Grym underhållare live, kommer bli en bra spelning.
00.30- Här får vi se vad det blir, kommer kanske vara lite trött då, men det finns säkert nåt intressant att se. Som ni märker blir det en späckad helg, men det kommer bli fruktansvärt roligt.

Dagens låt: Damien Rice - I remember
I remember it well
The first time that I saw
Your head around the door
'Cause mine stopped working

Mallorca

Här kommer en kort sammanfattning av min Mallorcaresa, med hjälp av några av de bilder jag tog under resans gång. Vi kom till Mallorca vid lunch på tisdagen, efter att ha varit upp i över ett dygn. För att ta igen oss lite tog vi en tupplur på hotellet innan vi begav oss ut. Denna suveräna vecka får sammanfattas i dessa bilder:


Från våran balkong såg vi rakt in till ett annat hotell, där det snart flyttade in tonvis med högljudda fransmän.


Stranden där vi badade första dagen, det var så pass skönt i vattnet att till och med en badkruka som jag kunde komma i utan några större problem.


När värmen blev för tryckande kunde man alltid gå in på någon spelhall och spela Virtua Tennis, mycket roligt spel. Jag grämer mig fortfarande lite grand över att jag förlorade finalen mot Magnus Norman, men jag var aldrig riktigt nära.


Stranden var riktigt fin, men sanden var stekhet.


Sista dagen kom David och hämtade upp oss på hotellet och tog oss på en tur i Palma, där såg vi bland annat katedralen, riktig pampig byggnad.


På kvällen var vi hem till Davids familj och åt tapas och drack hemmagjord Sangria, det var fruktansvärt gott. Jag hade inte varit hem till dem på kanske tio år, så det var roligt att vara tillbaka. Längst ut till höger står Davids pappa Andy.

Dagens låt: Arctic Monkeys - Only one who knows
And I hope you're holding hands by new years eve,
They made it far too easy to believe,
That true romance cant be acheived these days

Hemma igen

Nu är jag tillbaka hemma i Gävle efter en underbar vecka på Mallorca. Det är en del att göra här hemma nu, med uppackning och sånt, så en resumé av resan dyker upp i morgon. En bild kommer det i alla fall idag, det är jag och min gamle klasskamrat David som tar en öl inne i Palma. Det var första gången på fem år vi sågs, så det var verkligen ett roligt återseende.



Dagens låt: Arctic Monkeys - 505
In my imagination you're waiting lying on your side

Grillpremiär

Jag brukar grilla ganska många gånger under en sommar, vid den här tiden brukar det vanligtvis ha gått åt ett par engångsgrillar. Den här sommaren har jag dock inte varit lika aktiv vid grillen, men igår kom i alla fall premiären. Grillmiddagen var hemma hos Panzer, jag och YWNK, som var här på besök från huvudstaden, var ditbjudna och det var mycket trevligt. Grillmat hör sommaren till och även om vädret var halvtaskigt så kändes det verkligen som sommar när vi satt där kring bordet och åt. Efter maten satt vi och pratade, samtidigt som vi spelade ett fotbolls-TP, mycket underhållande spel. Det blev rätt sent innan vi kom hem, men det har en tendens att bli så när man har trevligt.
Idag har jag varit på min första match för säsongen här i Gävle, det var mot AIK. Spelet var inte speciellt upplyftande, ganska taffligt försvarsspel från båda lagen vid ett par tillfällen. Vi hade bra platser på sittplatsläktaren, bara två rader nedanför självaste förbundskaptenen, som av någon anledning valt att besöka den här matchen. 0-0 blev det i alla fall och jag tror inte att något av lagen var speciellt missnöjda med det resultatet, även om AIK hade några hyffsade lägen att avgöra i slutet.
Jag läste förresten i en av skvallerblaskorna att Die Hard blivit utsedd till tidernas bästa actionfilm, det tycker jag låter helt galet. Tidernas bästa actionfilm är utan tvekan Terminator 2, den är klasser bättre än Die Hard. Visste är Bruce Willis film en underhållande actionfilm, men T2 är en smartare och mycket bättre gjord film. Dessutom är Arnold mycket coolare än Bruce Willis.
Det här blir det sista inlägget här på ett tag, i natt går nämligen färden mot Mallorca.Jag har inte varit iväg på den här typen av semester de senaste sex åren, jag, Den Gamle Franken, David och Hep Stars var till Bulgarien då, så det känns som att det är på tiden att man får komma ner till värmen en sväng igen.
Det känns väldigt skönt att ha en veckas sol och semester framför sig, dels för att vädret här blivit lite sämre de senaste dagarna och dels för att allt inte riktigt gått min väg i helgen. Om en vecka kommer en rapport från min och Kusens semester på Mallorca, väl mött då!

Dagens låt: Säkert! - Det kommer bara leda till något ont
Den där skogen, gör nånting med mig jag blir alldeles för ärlig, säger:
Kyss mig inte, det kommer bara leda till nåt ont, ändå

Säkert!

Annika Norlin var bra redan som Hello Saferide, men den här låten slår det. En text värd att lyssna till också.

Veckans lista v.24

1. Jeff Buckley - Jag har fått tag på en del nya låtar med Buckley och de är mycket bra, kanske inte klass med låtarna från Grace, men inte långt ifrån. Det har blivit otroligt mycket Buckley för mig den senaste månaden, men det går inte att få nog av hans suveräna musik. Hans melodier är bra och texterna är högklassiga, bara att sitta och läsa hans texter är givande. Det är synd att det aldrig kommer att komma nytt material med Buckley, men härom veckan kom i alla fall en samlingsskiva ut, den bör finnas i varje skivsamling.

2. Daniel Bamberg - Peking är verkligen på gång nu, först krossade man Sundsvall med 5-0 och sedan slog man ut Hammrby ur cupen. Bamberg gjorde båda målen när Bajen besegrades och mot Sundsvall stod han för en väldigt stark insats. Bamberg är en klasspelare, håller utan tvekan allsvensk klass. Om Peking behåller spelare som honom, Gunnlaugsson, Blomberg, Thordarsson och Magnusson och lägger till en eller två bra nyförvärv kommer man att kunna lyckas bra om man tar sig till allsvenskan. Jag tycker Rönneklev var en positiv överraskning mot Sundsvall också, jag var inte så imponerad av honom när han spelade på mitten, men som ytterback gjorde han ett bra jobb. Peking ska upp!

3. Edward Norton - Norton är en skådespelare som jag alltid uppskattat, det är väldigt sällan man ser honom göra svaga insatser. De senaste åren har han inte gjort lika många filmer som han gjorde under de åren då han verkligen slog igenom. Nu har han skrivit på för rollen som Bruce Banner i den kommande Hulkenfilmen. När jag såg den förra filmen, med Eric Bana i rollen som Bruce Banner, blev jag väldigt besviken. Filmen var töntig och alla animationer gjorde att det kändes nästan som ett dataspel i fightingscenerna. Jag hoppas verkligen att nästa film håller högre klass, med Norton i rollistan kan man vara säker på att Bruce Banner kommer spelas på ett övertygande sätt i alla fall.

4. Eric Idle - Igår såg jag på talkshowen Parkinson på SVT, eller såg och såg, jag sov halva programmet. Den del jag såg innehöll i alla fall en intervju med Eric Idle, medlem i den suveräna komedigruppen Monty Python. Han var underhållande att lyssna på och kom med många roliga kommentarer. Monty Python har gjort precis hur mycket roligt som helst, både filmer och sketcher, så att länka till några roliga här känns onödigt, gå in på youtube och sök, ni kan inte misslyckas. Nu är Parkinson inte det enda gången jag stött på Idle den här veckan, han var med i Shrek 3 också. Där spelade han Merlin och han gjorde det bra, hans röst passade bra till Merlins yra uppträdande och det var en av anledningarna till att filmen blev bra. Idle är väldigt skicklig, inget snack om den saken.

5. Jerzy Dudek - Nu verkar det som om Dudek ska lämna våran klubb, jag har väntat på det i ett par säsonger nu. Sedan vi värvade Pepe Reina har Dudek inte varit nära att få en startplats hos oss och eftersom han inte verkar trivas som andremålvakt måste han bort. Dudek var inte tillräckligt bra för att ha en ordinarie plats hos oss, tavlorna var för många och han ingav inte det förtroende som Reina gör. Dudek gjorde dock några riktiga stormatcher, han kunde spika igen ibland. Den match jag kommer minnas honom mest för är givetvis finalen i CL mot Milan 2005. Det här glömmer jag aldrig. Lycka till i fortsättningen Jerzy.

Dagens låt: Jeff Buckley - Lover you shold´ve come over
It's never over, my kingdom for a kiss upon her shoulder
It's never over, all my riches for her smiles when i slept so soft against her
It's never over, all my blood for the sweetness of her laughter
It's never over, she's the tear that hangs inside my soul forever

Vilodag

Lördagen har varit en riktig vilodag. Jag låg i sängen och drog mig till elva, kände att jag behövde ta igen mig. När jag klivit upp gjorde jag mig redo för en promenad ner på stan för att luncha med syrran, David, Kusen och Liv. Lunchen hade vi på Sombreros, precis som vanligt blev jag jättemätt. De har väldigt bra mat där och när det är buffé är risken för att man ska gå därifrån hungrig obefintlig. Det finns dock en negativ sida med Sombreros också, nämligen kaffet. Restaurangkaffe brukar inte vara någon höjdare, men kaffet som serveras på Sombreros är sämre än det brukar vara på andra restauranger. Det har en jätteknepig eftersmak som nästan är lite sur, inte alls gott. Huvudsaken är ändå att maten är bra och det är den. Efter maten köpte jag jordgubbar, sedan blev det en film hemma hos Kusen. Vi såg Black snake moan, det var en helt okej film.
Vilodagen var behövlig, i morgon kommer YWNK på besök. Vi ska grilla hemma hos Panzer, sedan är det fotboll på måndag. På tisdag åker jag till Mallorca och blir borta i en vecka, jag hinner sedan vara hemma en dag innan det är dags för festival. Bäst att återgå till vilandet så att jag orkar med det som komma skall.

Dagens låt: Bo Kaspers Orkester - Hon är så söt
Hon är så söt när hon sover
Själv har jag inte fått mig en blund

Matinköp

Jag har inte bott i min lägenhet mer än på helgerna under det senaste året, detta har medfört att jag alltid handlar de saker jag behöver i matväg på vägen hem från jobbet på fredagarna. Jag har aldrig köpt mer än jag behövt under de två dagarna jag varit hemma, under resten av veckan har jag ätit hos mina föräldrar. Nu har jag sommarlov och ska spendera två månader här i Gävle, då räcker det inte riktigt med det jag har i kylskåpet(senap, öl, kikärtor, yoghurt, mjölk) och skafferiet(ris, müsli, couscous, bulgur), det behövs påfyllning. Därför begav jag mig idag till Willys för att fylla på med det som var nödvändigt att ha. Jag har aldrig gillat att handla och idag blev jag påmind om varför det var så. Till att börja med var det bilköer i korsningen där jag svänger ut på vägen mot affären, jag vet inte varför det bildats köer, men det var väldigt irriterande. När jag sedan hämtat upp Kusen fortsatte jag min färd mot maten.
Det första problemet vi stötte på när vi skulle handla var den förhatliga pantmaskinen. Den påminner mig om kopiatorn på jobbet, den krånglar nämlgen varenda gång jag är i närheten av den, likaså den här gången. Det var Kusen som skulle panta flaskor han sparat ihop under de senaste månaderna och jag ställde upp som medpantare. När jag stoppat in tre flaskor började det att hacka i maskinen, sedan stod det att man skulle kontakta personal. Efter ett par svordomar(jag har lov nu, så jag får svära) lyfte jag luren som man skulle lyfta för att få kontakt med personal, givetvis var det helt tyst. Det kom ingen hjälp, men vi lyckades lösa problemet ändå efter lite bankande. När pantandet var färdigt gick vi in i affären. Nu var det så pass längesen jag handlade att jag nästan glömt bort vad jag brukade köpa när jag gjorde mina matinköp. Jag tror i alla fall att jag fick med de viktigaste varorna. Dagens andra problem dök upp när jag skulle köpa frukt, precis samma problem som jag alltid har när det är dags för den delen. Om det inte vore för att jag är fruktfanatiker skulle jag aldrig ge mig på att köpa, anledningen till det är naturligtvis de överjävliga påsarna som man ska använda för att stoppa ner frukten i. Jag blir alltid stående med de där plastpåsarna i minuter innan jag lyckas få fram en öppning på dem och när jag väl får fram öppningen är jag så irriterad att jag sliter upp påsen, med följden att påsen går sönder och sedan måste vaktas i korgen under resten av tiden, så inte all frukt ramlar ut i korgen. På tal om korgar så är det också en av de delar som alltid stör mig när jag handlar, inte själva korgen, men att jag alltid måste ta en korg. Vagnarna på Willys kräver en femma eller en tia för att lossna från de andra vagnarna utanför, jag har aldrig småpengar på mig. Jag vet inte hur många gånger jag vandrat runt på willys med en korg i vardera hand bara för att jag inte haft pengar med till en vagn. Idag hade jag tur, Kusen skulle bara köpa en engångsgrill, så han fick bära lite åt mig också. På vägen ut från affären fick jag i alla fall ta del av en av de positiva saker som finns med affärer, nämligen tuggummiautomaterna vid utgången. Jag brukar alltid köpa tuggummin på vägen ut, men eftersom jag är alldeles för ensam om det blir de ofta gamla och i och med det även stenhårda. Nu hade de tydligen nyss fyllt på automaterna vid willys och det tuggummi som kom ut ur maskinen när jag stoppade ner min enkrona smakade mycket bra. Den goda smaken satt inte i speciellt länge, men den lilla stund den gjorde det var värd den krona jag betalade och gjorde att jag lämnade affären med positiva känslor.

Dagens låt: Morrissey - Life is a pigsty
Can you please stop time?
Can you stop the pain?
I feel too cold
And now I feel too warm again

Shrek

Idag har jag utnyttjat min ledighet till att vila, det har inte blivit många ansträngande saker. Dagen började med en liten miss, jag hade bestämt mig för att se MacGyver på femman på morgonen, men så blev det inte. Jag vaknade väldigt tidigt, eftersom jag inte kan ligga kvar i sängen när jag har vaknat klev jag upp och åt frukost. När jag ätit klart var det en timme kvar innan programmet skulle börja, så jag lade mig i soffan och inväntade starten. Helt plötsligt var jag inne i en av slutscenerna av MacGyver, utan att jag sett en sekund av resten av avsnittet. Jag hade somnat och sovit igenom alltihop, jag kanske inte skulle ha varit så snabb med att kliva ur sängen. När jag sett de fem minuter som var kvar av programmet när jag vaknat gjorde jag mig redo för en tur ner på stan. Kusen har semester nu, så vi hade bokat in ett besök på Waynes, stans bästa café(åtminstone de som har störst kaffekoppar). Det var nästan fullt när vi kom dit, men lyckligtvis fanns det ett bord ledigt och jag fick den kaffe jag var i behov av.
Jag har hunnit med att se en film idag också, Shrek 3. Den var inte lika bra som de första två, som jag tyckte var överraskande bra. Den första filmen såg jag tillsammans med syrran och Bolinder när vi var på festival i Umeå. Det var en matinéföreställning med svenskt tal och massvis med små barn på stolarna runt oss, trots det var det en positiv händelse. Vi skrattade inet alltid åt samma saker som de små barnen, men både vi och de skrattade en hel del och det är tecken på att man lyckats med en film. Även den tredje delen fick mig att skratta några gånger, bl.a var det en väldigt rolig scen där pepparkaksgubben ser sitt liv passera förbi, men den var inte uppe på samma nivå som de tidigare filmerna. Det kan även vara en nackdel att jag numera tänker på Wayne Rooney när jag ser Shrek och det förstör upplevelsen en hel del.

Dagens låt: Jeff Buckley - If you see her, Say hello
Sundown, yellow moon, I replay the past
I know every scene by heart, they all went by so fast
If she's passin' back this way, I'm not that hard to find
Tell her she can look me up if she's got the time

Avslutningssånger

Då var man hemma igen då, efter ett läsårs arbete är det dags för en lång ledighet här i Gävle. Arbetsåret avslutades igår med en middag tillsammans med alla arbetskamrater på en restaurang i Bollnäs, det var trevligt och en lämplig avslutning. Bara att åka hem till Gävle känns lite som att åka på semester, jag hade nämligen en resväska och en stor kasse fulla med kläder med mig. Eftersom jag bara tillbringar helgerna här annars har jag haft nästan alla mina kläder hos föräldrarna, nu ska jag vara här under hela lovet och då behövs det lite mer. Det fanns dessutom en baktanke med resväskan, jag ska till Mallorca på tisdag och då kommer den att komma väl till pass.
I morse när jag läste tidningen läste jag en artikel om avslutningssånger i skolan. Man skrev om vilka låtar som varit mest populära här i trakten, tydligen hade flera skolor roat sig med att sjunga låtar av Jimmy Jansson. För mig är det helt oförklarligt hur man kan vilja avsluta ett läsår med att sjunga "Vi kan gunga". Det är en sak att man sjunger Tomas Ledin-låtar, han är ändå härifrån och "Sommaren är kort" har blivit en populär låt att sjunga vid avslutningar, men varför sätta in en Jimmy Jansson-sång i det hela? Nu kanske det finns barn som uppskattar denna artist, men det kan omöjligt vara en majoritet av barnen som vill sjunga hans låtar offentligt. Mina nior har smak, de sjöng nämligen Beatles i kyrkan. Att välja ett band från Liverpool att sjunga låtar av när man ska sluta skolan är genialt. Eleverna sjöng "Let it be", den låt som man på Anfield kan få höra som "Stevie G", och även om de kanske inte sjöng jättehögt så lät det bra i mina öron. Jag minns väl när min klass skulle sjunga i kyrkan på avslutningen, vi sjöng två låtar: Yesterday och Wild thing. Det blev en aning pinsamt när vi skulle sjunga Yesterday, ingen av oss kände för att ta första tonen när det var dags att sjunga, resultatet blev att det enda som hördes var våran lärares gitarrkomp. Det var bara till att börja om, på andra försöket var det några som tog tag i saken och satte igång sången. Personligen tillförde jag inte speciellt mycket, jag är inte mycket för att sjunga i kyrkan, något mina elever också lagt märke till. När vi hade adventsfirande påpekade de att jag faktiskt inte ens hade rört på läpparna när de andra sjöng och samma sak fick jag höra i fredags på avslutningen. Jag kanske skulle ta och börja träna på mitt mimande igen, något jag försökte med när jag var väldigt liten. Vi hade nån avslutning i kyrkan när jag var 6-7 år, då försökte jag mima. Tyvärr hade jag missuppfattat hur det hela gick till, jag trodde man kom undan bara man stod och gapade lite, men eftersom jag inte gapade i takt med de andras sång så märktes det ganska tydligt att jag inte var med och sjöng. Det här är inget jag minns själv, men jag har blivit påmind om det ett antal gånger genom åren kan jag säga.

Dagens låt: Jeff Buckley - Lilac wine
It makes me see what I want to see
and be what I want to be
When I think more than I want to think
Do things I never should do

Lov

Nu har gjort min sista arbetsinsats för det här läsåret, det är bara en personalmiddag kvar innan jag åker hem på sommarlov. Lov firar man givetvis med bra musik, i det här faller Cold water med Damien Rice.

Lord, can you hear me now?
Or am I lost?

Sommarledighet

I morgon jobbar jag min sista dag för det här läsåret, förhoppningsvis får jag fortsätta efter sommaren, men det är inte helt klart än. Mentalt slutade jag nog i fredags, när eleverna slutade. Jag har nämligen varit väldigt passiv de här dagarna och det som brukar gå fort att göra tar nu tid. Min motivation är inte på topp, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att dagarna ägnas åt att fixa papper och byta gardiner. Idag tömde jag i alla fall vårat klassrum, det var svårt. Ett problem var att jag inte ville slänga någonting, det känns fel att kasta bort minnen. Därför har jag nu väskan full av saker som jag tänker spara för att bli påmind om det här året. Klassrummet är i alla fall tomt nu och tavlan är utsuddad, det känns konstigt. Det ska hur som helst bli skönt att få sommarledigt ett tag nu, till skillnad från när jag pluggade ska jag vara helt ledig i sommar och inte sommarjobba någonting. Jag brukade oftast jobba åt farsan på somrarna, men jag måste erkänna att jag inte var den mest aktiva arbetaren. Mina arbetsdagar var ganska korta och då det var fint väder kunde jag ibland ta ledigt helt. Det var ändå väldigt skönt att ha ett sommarjobb, som student hade man ju ingen inkomst på somrarna och att då ha ett garanterat jobb, som dessutom var utomhus var inte helt fel. En sommar jobbade jag vid kyrkan i grannbyn, jag fick mest rensa rabatter och kratta grus. Det var inte riktigt min grej. En sommar jobbade jag på mammas jobb, med att flytta brädor som blivit mögliga. Själva jobbet var ingen höjdare, men jag tjänade ganska bra och hade roliga arbetskamrater. I sommar jag i alla fall inte jobba, i stället ska jag vila och ta igen mig. De första veckorna är rätt fullbokade. I helgen får jag besök av YWNK, på tisdag åker jag till Mallorca en vecka och när jag kommer hem är det dags för festival i Borlänge. Lite ovant kommer det att bli att helt plötsligt bo hemma i lägenheten under en längre period igen, jag måste börja tvätta själv och laga mat varenda dag. Nu ska jag se till på egen hand att jag får i mig två mål mat om dagen, helst ska jag variera mig också. Jag var rätt duktig på att laga mat när jag pluggade, men nu har jag nästan glömt bort vad jag brukade äta på den tiden.

Dagens låt: Jeff Buckley - Last goodbye
This is our last embrace
Must I dream and always see your face

Dags för byte

Jag har en parkering på mitt område som jag betalar för, men den ligger så pass långt ifrån min lägenhet att jag inte orkar använda den om jag inte är absolut tvungen, jag är rätt lat av mig. Absolut tvungen att använda den blir jag när alla parkeringar kring min lägenhet är upptagna, något de ofta blir under vintern. Nu under sommaren finns det oftast någon plats att ta och jag har en speciell plats som jag alltid brukar ställa mig på. Det är på kortsidan, där det inte står så många bilar. När jag står där har jag kortast möjliga väg till min lägenhet och det är väldigt praktiskt när man är lat. Nu har jag dock märkt att jag måste leta upp en ny parkering, det finns nämligen en nackdel med platsen jag använder. Bredvid vägkanten står det ett träd, det trädet har börjar släppa ifrån sig en massa fröer och det gör att min bil, som tidigare var ren, nu ser ut ungefär som en tunnsådd åker. När jag kommer till Gävle nästa gång måste jag hitta en ny favoritplats eller acceptera att åka runt i en bil som är mindre ren, jag tror det blir en ny plats. Eftersom min bil nu är väldigt fin på insidan, med rattmuff och allt, kan jag ju inte gärna ha den skitig på utsidan. Jag tvättade bilen förra veckan och mina elever tvättade den igen under vattenkriget, därför känns det lite surt att den nu är gulröd.
Det är i alla fall sista arbetsveckan nu och det är den absolut segaste veckan av dem alla, det är nämligen inga elever i skolan utan tiden ägnas helt och hållet åt papper och planering. Det kändes lite knepigt att gå runt i klassrummet och plocka ner saker som vi i klassen haft uppsatta, jag tänke sudda ut alla saker de skrivit på tavlan också, men det spar jag. Jag kan inte med att sudda ut deras avskedshälsningar och deras bilder, det får någon annan göra.

Dagens låt: Jeff Buckley - Lover you shouldn´ve come over
So i'll wait for you... and i'll burn
Will I ever see your sweet return

Minigolf och myggbett

Den senaste veckan har det hänt en del konstiga saker. Till att börja med har jag tagit en lyra den här veckan, när vi spelade brännboll med klassen, dessutom har jag vunnit i kubb den här veckan, tre gånger dessutom. Jag brukar väldigt sällan ta lyror och jag brukar väldigt sällan vinna i kubb, igår vann jag i något som jag aldrig brukar vinna i, nämligen minigolf.
Minigolf är något som jag är emot, det finns få saker som kan göra en så irriterad som de där små bollarna man puttar runt på banorna. Igår var jag, Gorbatjov, Kusen och Bengtsson nere i Boulognern och solade. Jag hade knappt sovit någonting kvällen innan, så jag hade inga problem med att ligga och slappa på gräset, men de hade varit ute kvällen innan, så de orkade inte riktigt med att ligga och steka sig i solen. Gorbatjov kom med idén att vi skulle köra en omgång minigolf, jag sade genast att jag tyckte att det var en väldigt dum idé, men jag blev nedröstad och tvingades bort till de där förhatliga banorna. När Kusen kommit på vilket håll han skulle slå åt satte vi igång. Efter den första banan hade jag intagit sistaplatsen, en stolt Gorbatjov hade tagit ledningen. Sedan hände något, jag började nämligen träffa där jag siktade och det är en ny upplevelse för mig. Då nio hål var spelade hade jag bara en sjua och låg i täten, tillsammans med Kusen som hade tre slag på alla hål utom två under de första nio. Gorbatjov hade lagt beslag på jumbopositionen efter att bl.a ha slagit ut bollen från banan vid några tillfällen. Bengtsson hade hamnat i ingenmansland, han hade en bit upp till mig och Kusen och en bit ner till Gorbatjov. Jag och Kusen följdes åt i protokollet, men när vi hade två hål kvar hade jag tagit ledningen med några slag. Kvar att spela var två precisionsbanor, sådana där banor när man antingen får en etta eller så blir man förbannad och får en sjua(något som hänt mig ett par gånger genom åren). Mot alla odds lyckades jag med bedriften att få en etta på båda de avslutande hålen och segern var ett faktum. Det här var min första vinst i minigolf på otroligt länge och det var bara en gång under hela spelet som jag kände att jag ville knöcka klubban på mitten och kasta ut den i Gavleån.
Ännu en av sommarens negativa sidor har gjort sig påmind nu, nämligen myggorna. Som jag berättade i gårdagens inlägg så var vi med klassen på avslutningsmiddag i fredags. Vi spenderade mycket tid utomhus, det gjorde myggorna också. De var överallt, åtminstone var de på alla ställen där jag var. Min hårbotten fick ta emot en hel del angrepp från de mest onödiga varelser som existerar och idag kliar det redigt i skallen. De passade på att lämna minnen precis vid byxkanten också, så att det kliar när jag går i jeans, rätt irriterande det också. Det var tur att jag tillbringade sista timmen nere vid grillen tillsammans med några elever, där fanns det inga myggor. Jag kan inte fatta vad de där hemska krypen fyller för funktion annat än att de är påfrestande, när de dessutom är så små som de var i fredags får man ingen ärlig chans att slå dem heller. Trots myggorna var det en suverän kväll och mina minnen kommer sitta kvar längre än myggbetten.

Dagens låt: Damien Rice - I remember
I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want

Veckans lista v.23 - 9.2 Edition

Det blir en annorlunda variant av veckans lista den här veckan, anledningen är att jag igår tog farväl av de elever som jag haft det senaste året. Det 9.2 som jag jobbat med sedan augusti gick ut ur kyrkan och med det även ut ifrån högstadiet. I stället för att jag listar fem personer, som jag vanligtvis brukar göra, kommer jag att lista fem av mina starkaste minnen av klassen. Det är ingen rangordning, då det är helt omöjligt för mig att avgöra ordningen.

9.2-minne 1: Gårdagen - Igår var det alltså skolavslutning, mitt livs första avslutning som mentor för niondeklassare och inte vilka niondeklassare som helst heller. Dagen inleddes i kyrkan, efter diverse sång och tal var det dags för betygsutdelning. Jag och mina två arbetskamrater delade ut betyg till våra egna mentorselever, tio stycken för min del. Jag har sällan känt mig så stolt som jag gjorde när jag fick stå där och överlämna de papper som bevisar att mina elever gjort en grym arbetsinsats under året. Inte nog med att jag hade äran att få dela ut betyg, jag fick dessutom en present där framme i kyrkan. En av mina elever hade sytt en rattmuff åt mig som hon överlämnade. Det var inte vilken rattmuff som helst, den var i Liverpools färger, röd och vit. I den var ett meddelande skrivet, väldigt fina ord som än en gång bekräftar vilka fina människor jag har fått jobba med det senaste året. Meddelandet avslutades med Youl´ll never walk alone, Liverpools talesätt, och det har sällan passat in så bra som här. Med den här klassen kan man inte känna sig ensam och den trygghet de givit mig har varit makalös. De gånger som det varit lite jobbigt på jobbet har de varit duktiga på att göra mig på gott humör igen och de gånger det varit problem har det alltid funnits elever som gjort att man kan låta bli att tänka på problemen. Rattmuffen sitter nu i min bil och jag kan garantera att den kommer att sitta där tills den dagen jag byter bil, då kommer den att föras över till den bilen. En av mina elever(jag tänker fortsätta att kalla dem mina elever trots att de inte är det på pappret längre) frågade mig om jag inte var nära att börja gråta i kyrkan, det hade tydligen sett så ut. Gråten kanske inte var så nära, men det var ett par gånger som jag fick svälja väldigt tungt, det var en ny och väldigt speciell upplevelse. När det var slut i kyrkan samlades alla utanför kyrkan för fotografering och blomutdelande. Efter många kort sprang mina nior bort till sin traktorvagn och hoppade upp på den för att göra sig i ordning för det stundande vattenkriget mot den andra nian. Vi lärare åkte bort till skolan för att äta lunch. Jag hade precis klivit ur bilen när jag hörde ett motorljud och starka röster som skrek: "Tomas bil, Tomas bil", det var givetvis mina elever som kom. Jag hann snabbt in i bilen innan den bombarderades med vatten, det kändes lite som att sitta i en biltvätt när vattnet började rinna ner över bilen. När bilen var färdigdränkt åkte de ut på byn, jag började planera en liten hämnd. Med lite hjälp av badhusarbetarna fick jag tag på en vattenslang, sedan ringde jag till traktorföraren och bad honom komma tillbaka till skolan en sväng. När de kom tillbaka stod jag där med vattenslangen och dränkte dem med en redig mängd kallvatten, de blev ganska så blöta. Sedan fick de fortsätta vattenkriget utan mig. Vi lärare år lunch tillsammans på skolan innan dagen med niorna fortsatte. Vi åkte till en friluftsanläggning ute i skogen och hade klasskamp mot den andra nian. Min nia vann givetvis den här prestigefyllda tävlingen, precis som de vann brännbollen som spelades senare på kvällen. Vi hann även med en trerättersmiddag under kvällen. När det började bli mörkt ute så började det också gå upp för mig att det här var den sista gången jag träffade hela klassen, det kanske även var sista gången jag träffade några av eleverna. Det kändes väldigt konstigt. Sista timmen spenderade jag inne vid grillen tillsammans med några av de elever som jag haft som en del av min vardag det senaste året. Vi satt och pratade och grillade korv medan vi förberedde oss för hemfärden. När klockan blev tolv skulle bussen vända hemåt och lämna av eleverna på sommarlov, det blev många avskedskramar innan alla tog plats på bussen. Min första nia åkte sedan iväg och säger det återigen, det kändes väldigt konstigt. Jag satte mig i bilen och åkte först till skolan, där jag lämnade av elever, sedan vidare till min lägenhet i Gävle. I bilen lyssnade jag på en skiva jag fått av tre elever i klassen under kvällen. Den här kvällen kommer jag alltid att minnas och just stunden när alla satt inne i bussen och dörrarna stängdes kommer sitta i.

9.2-minne 2: Orienteringsdagen - Jag har alltid hatat orientering, men orienteringsdagen vi hade under det här året var en mycket trevlig händelse. Det var ganska tidigt under terminen och jag hade inte riktigt kommit in mig i gruppen än, men efter den här dagen förstod jag vilka bra elever jag hade att göra med. Vädret var uselt och min klädsel ännu sämre, jag var dyblöt från tidigt på morgonen. Några av mina elever frågade mig om jag ville följa med och gå en av banorna, det ställde jag givetvis upp på. Vi var ute i ungefär en timme och under den timmen förstod jag att orientering bli mycket roligare om man inte springer, utan i stället går och pratar när man ska hitta kontrollerna. När vi gjort klart banan och skulle sluta kom en av eleverna fram till mig med ett par torra strumpor som jag fick låna, för att inte bli förkyld. Jag blev inte förkyld, men jag förstod då att den klass jag fått ta över var något speciellt.

9.2-minne 3: Fjällresan - Det är omöjligt för mig att skriva kortfattat om den här resan. Det var två dagar fullspäckade med roliga händelser, allt från snöbollskrig från skotern till solande på renskinn. Den mesta delen av tiden spenderade jag nog vid UNO-bordet tillsammans med några av eleverna. Den sista kvällen spelade vi i åtminstone 5-6 timmar och vi hade väldigt trevligt. Den här resan är nog det starkaste minne jag kommer ha av klassen, vi fick umgås utanför skolan och även om jag har några elever som jag haft mycket kontakt med både mellan och efter lektioner så var det roligt att få umgås i en annan miljö.

9.2-minne 4: Fredagseftermiddagarna - Vi har varje vecka haft en lektion som är lite speciell, nämligen sista timmen på fredagarna. På schemat står det där 40 minuter SO, men när man har 40 min kvar till helg är man kanske inte alltid så motiverad till arbete, så här har vi vid ett flertal tillfällen fått lägga in lite andra saker. Jag minns väl en lektion strax efter jul då några av eleverna kom i klassrummet och sade: Nu tänker inte vi jobba. Då kände jag mina elever så väl att jag visste att om de säger så så är det sant. Vi spelade i stället det beryktade spelet Frank. De här lektionerna har blivit ett tillfälle då de tre mentorsgrupperna fått tävla mot varandra i diverse olika tävlingar som jag kommit på. Min grupp har vunnit i princip varenda gång och det är inte pga att det är jag som gör tävlingen och även dömer, de har varit väldigt duktiga. När de här lektionerna slutat har det ofta varit så att några elever stannat kvar i klassrummet och pratat. Det har lett till att jag lärt känna mina elever väldigt bra och de har lärt känna mig. De här fredagseftermiddarna har gjort att jag alltid har varit på gott humör när jag åkt hem till Gävle och ha helg, det är ovärderligt. Att åka hem med positiva känslor är en lyx, den lyxen har 9.2 givit mig nästan varenda helg.

9.2-minne 5: Min födelsedag - Det här är även det ett oerhört speciellt minne som jag tar med mig från tiden med klassen. Jag kom från en helg där mina vänner givit mig den finaste fest jag någonsin upplevt och blev av mina elever firad på ett sätt som jag aldrig glömmer. På morgonen var det en elev som sade grattis, vid lunch fick jag en muffin, när det var dags för samling var klassrummet tomt. Min kollega kom och hämtade mig och sade att något hade hänt. När jag kom i klassrummet där det påstods ha hänt något möttes jag av 29 elever som skrek grattis och sedan sjöng för mig. På bordet stod två fina tårtor som de bakat, det fanns även annat fikabröd som de bakat själva hemma på fritiden. Jag kan säga att jag fick svälja ganska hårt den gången också. Den födelsedagen blir enormt svårslagen, det råder det ingen tvekan om.

Jag skulle kunna rada upp minnen från det här året hur länge som helst. Harry Potter, Liverpool-Man Utd, Kommunhus/Kommunalhus, pekpinnsövningen, blandskivor, självmordsmusik, innebandymatchen, beachdagen, mentorsdagen, teaterresan då jag fick låna vantar för att jag frös om händerna, julavslutning då jag fick utmärkelse, betygsättningen, veckans ord-meningarna, vik-och-skriv-vidare-sagorna, listan över minnen jag har med den här klassen kan göras hur lång som helst. Även om jag haft min sista lektion med dem kommer de säkert att dyka upp här framöver också, jag kommer i alla fall aldrig att glömma den här klassen. Jag har sett fram emot att åka till jobbet varje dag det här året och så tror jag inte att det kommer att vara under hela min lärarkarriär. Som lärare umgås man mycket med sina elever och om de är bra har man ett bra jobb, jag har i år haft elever som gjort att jag orkat pendla utan problem. Jag är tacksam för att jag fått ha den här klassen under året och jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra för dem i framtiden, det förtjänar de, alla 29. Tack för allt 9.2!

Dagens låt: Liverpool-fans - You´ll never walk alone
When you walk through a storm
hold your head up high
And don't be afraid of the dark.
At the end of a storm is a golden sky
And the sweet silver song of a lark.
Walk on through the wind,
Walk on through the rain,
Tho' your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart
And you'll never walk alone,
You'll never, ever walk alone.
Walk on, walk on with hope in your heart
And you'll never walk alone,
You'll never, ever walk alone

Värme

Det har varit väldigt varmt de senaste dagarna, både på jobbet och hemma i Gävle. Sommaren verkar köra igång på allvar nu, det är bra, då är jag inte helt ovan vid värme när jag beger mig till Mallorca med Kusen om knappt två veckor. Idag har jag varit med min klass på en strand utanför Arbrå och umgåtts för sista gången bara vi. I morgon kommer alla nior att åka iväg och fira tillsammans, vi lärare är med då också, men då är det inte bara mina nior utan även den andra klassen. Därför var det extra roligt att vi fick bra väder och en trevlig dag på stranden idag. Jag tog mitt första dopp för året idag, men det var inte riktigt frivilligt. Några mina elever tyckte att jag gjort mig förtjänt av ett dopp och de var alldeles för många för att jag skulle kunna hålla emot när de drog mig mot vattnet. Det var fruktansvärt kallt i vattnet, men jag är å andra sidan en badkruka så att jag säger att det är kallt behöver inte betyda så mycket. Jag lyckades förresten med bedriften att ta en lyra idag, det brukar verkligen inte hända ofta. Vi hade en brännbollsmatch mellan eleverna i klassen, men när en av eleverna klev av fick jag hoppa in. Jag fick två chanser att ta lyra och lyckades med en av dem, det är ett bra facit för att vara jag.
Jag fick även förlänga min svit i kubb, det var samma lag som i tisdags då vi spelade på en annan strand. Resultatet blev detsamma som senast, idag lyckades jag få ner kungen på första kastet, jag börjar få in det där med att kasta pinnen bakvänd.
Vi avslutade dagen med att spela lite beachvolleyboll, det slutade på samma sätt som det gjorde senast jag spelade volleyboll mot elever, nämligen med att jag gjorde illa ett finger. Jag är oerhört klantig när jag spelar, det är nog bara att försöka inse det. När dagen var slut åkte jag till jobbet och klistrade igen betygskuverten till mina mentorselever, för i morgon är det nämligen dags för avslutning. Tidigt i morgon ska vi infinna oss vid kyrkan för att fira våra elever som slutar på skolan. Det kommer kännas väldigt speciellt att stå där och lämna över betygen till mina elever, de har gjort en suverän insats i år och går mot ett välförtjänt sommarlov. Ni som läst den här sidan det senaste året vet att jag har en underbar klass och de kommer att lämna ett stort tomrum efter sig.
Idag var det förresten studenttåg i Bollnäs, min egen studentdag minns jag som en av de varmaste upplevelserna i mitt liv. Vi hade bra väder den dagen, solen låg på rejält. Traditionsenligt höll rektorn ett tal i aulan innan vi gick ut, i den aulan var det fruktansvärt hett och det fanns nästan ingen luft alls i byggnaden när vi skulle börja gå ut. Alla vi killar som satt där i kostym svettades friskt och det var inte helt fel att komma ut genom dörren när talet var slut. Dagens studenter hade tur med vädret de också och jag skulle gissa att det var lite småljummet i aulan innan de kom ut. Hoppas vi får fint väder i morgon också, mina elever förtjänar solsken.
Ikväll är Peking på tv, ska bli intressant att se om de är bättre nu än när de spelade mot Sylvia förra månaden. Vinst ikväll och det ser väldigt bra ut inför resten av säsongen.

Dagens låt: Eldkvarn - Kärlekens tunga
Allt det där om att va på väg nånstans
när man är tillbaks där allt började

Hittat rätt

Jag skrev härom dagen om hur jag hade problem med att hitta rätt i den problematiska juicedjungel som numera existerar i varenda ICA-affär, nu tror jag faktiskt att jag hittat min favorit. Igår var jag in och handlade på vägen hem från jobbet, då köpte jag dels min gamla vanliga, tråkiga bravojuice, men jag behövde även en mindre förpackning som jag kunden dricka i bilen. Mitt val blev Brämhults färskpressade exotiska nektar, den var rätt dyr, men den såg god ut. Det är ingen tvekan om att den var värd varenda krona, det är den godaste juice jag smakat på mycket, mycket länge. Vanligtsvis brukar jag ha svårt för att dricka när det är fruktkött i, det ger en äcklig känsla i munnen och gör att man inte kan fokusera fullt ut på smaken. Den här juicen innehöll ganska mycket fruktkött, men det gjorde inget, den smakade så gott att man inte tänkte på hur obehagligt det egentligen är med de där små bitarna som finns i. Den enlitersförpackning som jag köpte med mig var slut innan jag passerat Bollnäs, det tog alltså cirka tio minuter. Under den tiden hade jag också hunnit med att äta ett äpple och en macka, så jag drack inte bara juice under den vägen. Juicen var både god och törstsläckande, något som är nog så viktigt när man spenderat en dag på stranden och i princip bara druckit kaffe. Hoppas verkligen att den här exotiska drycken finns på mitt ICA här i Gävle också, i sådana fall vet jag vad som kommer att stå bredvid min oboyförpackning på frukostbordet i sommar.
Jag har tidigar på den här sidan hyllat Paus skiva, en av de bästa svenska skivor som gjorts. Låtar som Sårbar(Jag önskar jag var) och Mitt samvete din hämnd är klassiker som bör finnas i varje skivsamling. Paus medverkade även på en hyllningsskiva till Plura i Eldkvarn, där sjöng man Kärlekens tunga. Om Paus skiva är en av de bästa skivor som gjorts på svenska så är Kärlekens tunga en av de bästa låtar som skrivits på svenska. Jag är inget fan av Eldkvarn annars, men den här låten är suverän. En stor anledning till att jag gillar låten är att Paus gör en så otroligt bra verion av den, jag hörde den versionen innan orginalet. Även när Eldkvarn gör låten är den mycket bra, skön melodi och en höägklassig text. Klicka på dagens låt, lyssna, njut.

Dagens låt: Eldkvarn - Kärlekens tunga
Jag älskar dig mer än du
nånsin kommer att få veta.
Lycka till med allt
men du kommer att få leta

En dag på stranden

När mina föräldrar köpte en riktig dator för första gången fick man med en cd-skiva där man kunde få instruktioner i hur man använde en dator, det programmet hette En dag på stranden. Det här inlägget kommer inte att handla om det programmet, i stället kommer det att handla om min dag på stranden idag. Vi hade nämligen Beachdag med skolan idag, eftersom min kollega har kontakt med vädergudarna fick vi givetvis kanonväder. Redan när dagen började var det varmt och det blev bara varmare ju mer tiden gick. Jag var satt på att sköta om Boulen, men den skulle inte börja förrän klockan tolv, så jag var med min klass på förmiddagen. Det första de skulle göra var att spela brännboll mot den andra nian. De visade ganska tidigt att de har kunskaper som inte jag har, de kunde nämligen ta lyra. Matchen vanns ganska komfortabelt, mycket tack vare vår säkra lyrtagning. Sedan var det dags för en dragkampsuppgörelse mellan klasserna, här deltog även jag och min vädergudsbekanta kollega. Vi började lite segt, men när vi väl kommit igång med dragandet fick ganska snart grepp om motståndet och drog omkull dem. När dragkampen var över spelades det beachvolleyboll, där förlorade min klass, men det skall sägas att det var mycket oturligt och efter några tveksamma domslut.
När trekampen mellan klasserna var över gick jag in på mitt arbete, nämligen boulen. Jag hade aldrig tidigare hållit i ett sånt där klot, men det var faktiskt rätt kul att spela. Det enda negativa med spelet var att jag förlorade varenda gång jag spelade, på slutet kom jag ändå igång lite grand och visade att mina bocchiatakter satt i. Med lite träning skulle jag nog bli lika oslagbar i boule som jag är i bocchia. Boulespelet var inte så populärt hos eleverna, så jag fick snart ganska långtråkigt. Som tur var kom några elever och föreslog en uppgörelse i kubb. Jag spelade tillsammans med en elev mot två av mina mentorselever i två matcher. Kubb brukar vanligtvis vara svårt, nu fick jag också lära mig en ny regel, nämligen att man var tvungen att kasta ner kungen genom ett kast mellan benen med ryggen vänd mot den. Som om det inte redan var svårt nog att få ner de där vedträna. Trots det vann mitt lag båda matcherna, en skön revansch eftersom jag förlorade i UNO mot en av motståndarna när vi var på klassresa och hade lite heder att återvinna. Eftersom jag hade glömt mina skor på stranden gick jag ner dit och hämtade dem efter kubben, men då mina elever började prata om att bada smög jag snabbt tillbaka upp till kubben. Bada i svenska vatten är något som jag sällan gör i juni, om jag gör det överhuvudtaget. Förra sommaren var jag ruggigt tidig, men då fick jag också känna på en kyla som jag inte trodde kunde existera utan att vatten frös till is. I stället för att bara avslutade jag i stället dagen med ytterligare två vinster i kubbmatcher, ett bra facit.
Förra året när man hade beachdag var jag ledig, det är jag glad att jag inte var i år. Kanonväder, roliga sysselsättningar och trevligt sällskap, inte mycket jag kan klaga på med den här dagen. Det enda negativa ska väl i sådana fall vara att min bondbränna nästan börjar gjutas in i kroppen nu, jag måste nog åka till någon ensam plats när jag ska sola i bar överkropp nästa gång, annars kommer folk titta konstigt på mig.

Dagens låt: Paul Weller - English rose
For nothing can ever tempt me from she

Jag ber dig

Mer Magnus på youtube, bara att lyssna och njuta.

Det värsta av allt

Magnus Carlsons soloskivor är sorgligt underskattade, den här låten är ett bevis på det. Bra video och en underbar låt.

Uppvisning

Ni som följt den här sidan ett tag kanske minns att jag fick utföra en konst med min pekpinne under förra terminen. Det var ett smidighetstest som en av mina elever visade att hon kunde utföra, eftersom jag försöker ge sken av att jag kan exakt allt så sade jag till henne att jag också skulle klara av att göra det. Sedan var det bara att åka hem till Gävle och träna, jag monterade nämligen ner en vägglampa som var lika lång som pekpinnen och övade tills jag klarade det. När jag kom tillbaka till skolan visade jag upp för några elever hur duktig jag var. Då trodde jag att utmaningen var över, jag hade fel. Idag var det nämligen avslutningsshow på skolan, som sig bör blev lärarna utsatta. Jag satt och skrattade gott år mina kollegor som fick dansa bugg och visa en uppvärming, sedan ropade eleverna upp mig på scenen. Jag fick då några aningar om vad som var på gång, sedan räckte en av mina elever över pekpinnen. Det är en sak att göra tricket inför tre elever i ett klassrum, en annan sak att göra det inför hela högstadiet och alla de andra lärarna. Nu var det dessutom flera månader sedan jag senast genomförde denna uppvisning i smidighet, så jag var lite osäker på huruvida jag skulle fixa det eller ej. Jag fick en av mina elever att dra en rolig historia medan jag stretchade lite och värmde upp mina, vanligtvis ganska stela, muskler. Sedan var det bara att ta tjuren vid hornen och stoppa in foten och snurra pinnen runt kroppen, till min stora förvåning gick det bättre den här gången än när jag gjorde det senast. Det hade varit en aning pinsamt om jag misslyckats med tricket inför hela skolan, så det var skönt att jag fixade testet.
Det är sista veckan på jobbet med eleverna nu och idag så lämnade vi klassrummet tillsammans för sista gången. Idag var det alltså sista gången jag satt med mina elever och småpratade på en rast, det var sista gången jag gav klassen instruktioner om vad som skulle gälla under slutet av veckan. Det känns fruktansvärt konstigt att jag inte ska få träffa dem där fler gånger, vi har spenderat otroligt mycket tid tillsammans i klassrummet och att det nu helt plötsligt är slut är vemodigt. Det är inte bara lektioner vi haft i klassrummet, mellan lektioner och till och med efter skoltid har jag haft några nior hos mig som stannat och pratat, det kommer jag att sakna väldigt mycket. Niorna är min första egna klass och det som jag fått vara med om tillsammans med dem det senaste året är något jag aldrig kommer att glömma. Jag har skrytit om dem här flera gånger tidigare och det kommer jag att fortsätta att göra. Fredag, när klassen är tillsammans för sista gången, kommer bli en jobbig dag, men jag kommer se till att hålla kontakten med dem, att bara bryta med personer som betytt så mycket skulle inte gå. Det är skönt att veta att jag kommer ha väldigt bra elever nästa år också, det gör separationen lite mindre svår.

Dagens låt: Damien Rice - The Blower´s daughter
I can't take my eyes off of you
I can't take my eyes off you

Törstproblem

Sommaren verkar onekligen ha bestämt sig för att stanna ett par dagar nu, det har faktiskt varit riktigt varmt här i två dagar. För att känna på värmen tog jag idag en promenad ner på stan och fikade med Den Gamle Franken. Waynes har en skön uteservering, även om det kanske inte är jättekul att ha utsikt över en asfalterad parkering. För en gångs skulle drack jag inte en stor kaffe, i stället blev det en dubbel espresso och en smoothie. Jag brukar alltid ha svårt att bestämma mig för vilken smak jag ska välja när jag köper smoothies, jag köper dem inte så ofta så jag hinner aldrig få någon favorit. Idag slapp jag det problemet eftersom det bara fanns hallon att välja, lite tråkigt, men väldigt enkelt för mig. När vi klämt i oss fikat gick vi bort till Konsum, jag behövde mer att dricka och kände inte för att betala 32 kronor för en till smoothie. I stället skulle jag köpa juice. Det är inte bara att köpa juice nuförtiden, det finns tusen olika märken och alla märken har tusen olika blandningar. Dessutom har alla de tusen olika märkena tusen olika saker som gör den till den bästa sorten att dricka, det är allt från att de är bra för magen till att de ger energi eller inte innehåller socker. Vanligtvis brukar jag göra det lätt för mig och köpa Bravos apelsinjuice, men det kändes en aning överdrivet att köpa två liter juice för att släcka törsten. I stället fastnade jag för ett knepigt märke, det hette ProViva eller nåt, som hade en juice med smak av vattenmelon och tranbär. Jag älskar vattenmelon och ogillar inte tranbär, så jag tänkte att det skulle vara en bra kombination. När jag betalat öppnade jag direkt förpackningen och tog en stor klunk, då fick jag snart klart för mig att kombinationen inte var så bra som jag trodde. Smakerna skar sig och det var inte heller den konsistens på juicen som jag hoppats på. Det är trist när man ser fram mot någonting så och sedan märker att det är ett misslyckande. Jag drack tillräckligt för att jag inte skulle känna mig jättetörstig längre, sedan åkta juicen ner i en plastkasse. Den kommer nog inte att drickas upp och jag kan garantera att jag aldrig kommer att köpa den en gång till. Det är bäst att hålla sig till de säkra korten när man ska köpa juice, antingen äpple eller apelsin. Om man någon gång ska vara riktigt vågad och köpa en blandning kan man ta ananas och apelsin, där skär sig inte smakerna.
Såg förresten Pirates of the Carribean 3 idag, den var inte bra. Roligt med Keith Richards i en liten roll, men annars var det inte mycket som gladde. Depp var inte lika bra i den här filmen som i de två tidigare och precis som vanligt är det omöjligt att ta Orlando Bloom på allvar. Den enda gången jag sett honom och blivit övertygad är när han var med i Extras.

Dagens låt: Damien Rice - Cheers darlin
What am I darlin'?
A whisper in your ear?

Veckans lista v.22

1. Quentin Tarantino - Film på bio är alltid trevligt, bra film på bio är ännu mer trevligt, suverän film på bio är en upplevelse. Death Proof var en suverän film och jag är glad att jag såg den på bio, det gjorde intrycken ännu starkare. Tarantino har återigen gjort en film som känns så rätt rakt igenom. Den är kanske inte lika bra som Kill Bill-filmerna eller Reservoir Dogs, inte lika bra som Pulp Fiction heller, men den är en av de bästa filmer jag sett i år. Tarantino väljer alltid att göra intressanta filmer, väldigt speciella filmer som man minns när man sett dem. Av det han gjort är det bara Jackie Brown som jag inte sett massvis med gånger. Min absoluta favorit är Reservoir Dogs, den innehåller den bästa filmscenen som någonsin gjorts. Kan man annat än njuta av Michael Madsens insats här, dansen, snacket, allt är klockrent. Scenen där Mr. Pink vägrar ge dricks är även den grym, se här. Det ska bli väldigt intressant att se vad som kommer härnäst från Tarantino.

2. Jeff Buckley - När jag sitter på jobbet på morgnarna brukar jag utnyttja youtube för att få musik i rummet, jag har börjat inse att jag är beroende av musik för att fungera. På youtube finns det väldigt mycket med Buckley och allt är skitbra, jag har länkat till flera olika låtar den senaste veckan, men det är en låt som jag alltid börjar med att lyssna på när jag kommer till jobbet och det är den låt som gjort starkast intryck på mig. Låten jag menar är Forget her, den är fruktansvärt bra och helt omöjlig att få nog av. Det är som för några månader sedan när jag satt och lyssnade på Tindersticks Tiny tears mellan kvart över sju och åtta på morgonen varenda dag i en vecka, det är beroendeframkallande bra. Det är synd att Buckley aldrig kommer att skriva mer musik, men man kan i alla fall njuta av det gjorde medan han levde.

3. Damien Rice - Irland verkar vara ett bra land, därifrån härstammar min favorittalkshowhost Conan O´Brien, därifrån härstammar PL:s bästa högerback Steve Finnan, där är Morrisseys pappa född och om jag inte minns helt fel är även Sinead O´Connor född på Irland. Damien Rice är också irländare och hans musik har jag ganska nyligen upptäckt. Anledningen till jag började lyssna på honom var att jag satt i mitt klassrum och lyssnade på Tom McRae när en elev frågade mig om jag lyssnade på Damien Rice, hon påstod att de lät väldigt lika varandra. Eftersom jag gillar Tom McRae och eftersom jag litar på mina elevers omdömen såg jag till att skaffa musik med Rice, det ångrar jag inte. Dyster, lugn musik med bra texter, precis som det ska vara. Blower´s daughter är ett bevis för hur skön musik han gjort. Rice kommer till Borlänge i sommar, det bör inte missas.

4. Neil Flynn - Det har blivit en hel del Scrubs den senaste veckan, har sett drygt en halv säsong och jag kommer nog att ha sett ännu mer innan veckan är över. Neil Flynn spelar vaktmästaren på sjukhuset där serien utspelas och även om hans roll är ganska liten tillför han väldigt mycket till serien genom sina kommentarer och sitt sätt. I början när jag tittade på Scrubs tyckte jag att han var en ganska meningslös karaktär i serien, men ju mer jag tittar desto mer förstår jag hur viktig han är för att det ska bli bra. Avsnittet med hans toalett på taket är ett av mina favoritavsnitt, likaså avsnittet när han försöker lura JD och Turk att han har en tvillingbror. Neil Flynn är perfekt i sin roll.

5. Kurt Russel - Ok, jag gillade Flykten från New York och Tang & Cash när jag var mindre, men jag har aldrig sett Russel som en skådespelare som tillför något positivt till filmer. Efter att ha sett Death Proof måste jag nog ändra mig lite i min åsikt om honom, han är prickfri i sin roll. Stuntman Mike är som gjord för att spelas av Russel och han fixar Tarantinos dialoger utan problem, det tvivlade jag på att han skulle göra. Nu har jag respekt för Russel.

Dagens låt: Damien Rice - Amie
Just a little older that's all
You know when you've found it,
There's something I've learned
'Cause you feel it when they take it away

Death proof

Tarantino har gjort det igen, en till film som man gjorde att man lämnade biografen leende. Det var inte riktigt samma rus som efter Kill Bill-filmerna, men det var utan tvekan suveränt att se Death Proof. Precis som vanligt när det gäller Tarantino är det klockren filmmusik, varenda låt kändes som gjord för att vara med i just den scenen den spelades till. Handlingen i filmen var ganska simpel, men det spelade egentligen ingen roll, det var otroligt underhållande ändå.
Kurt Russel var perfekt i rollen som Stuntman Mike, det bästa jag sett honom i, kanske ingen mördande konkurrens men i alla fall.
Tarantino har alltid hyllat sina egna favoritfilmer i sina egna filmer, nu börjar han även koppla ihop det han gör med sina egna gamla filmer. I Death Proof finns det med inslag från både Kill Bill och Reservoir Dogs och han gör det så coolt. Tarantino är en mästare på att skapa coola karaktärer, suverän dialog och snygga filmer, det har han gjort ännu en gång med Death Proof och det är bara för er som inte sett den att skynda till biograferna. Igår var det inte mer än 30 personer i salongen, skrämmande att en ny Tarantino-film inte lockar fler.
Jag påmindes för övrigt om Gävles två sidor igår när jag åkte till och från jobbet. På morgonen, när jag passerade Gavleån, möttes jag av den härliga doften från gevalia. Det finns inte mycket som slår lukten som kommer ifrån deras byggnad, när vinden blåser från rätt håll är det en njutning att vara utomhus här i stan. När jag kom hem från jobbet, framåt kvällen, möttes jag av en helt annan lukt. Vinden hade tydligen vänt och i stället för den härliga kaffedoften fick jag känna på odören från Skitskär. Lukten som kommer från Skutskär är inte att leka med, om det blåser fel är det hemskt att vistas utomhus här i stan. Det hade varit bättre om jag fått känna på Skutskär på morgonen och sedan mötts av Gevalia när jag kom hem, då hade det inte varit speciellt jobbigt att lämna staden och det hade varit mycket mysigare att komma hem.
Jag har förresten slagit rekord i bonnbränna i dagarna. För er som inte vet är bonnbränna när man är ute i solen i t-shirt och får en solbränna som tydligt visar det. Igår var jag ute i princip hela dagen, passande nog var det snudd på sommarväder. När jag kom hem kände jag att solen verkligen hade tagit, detta bekräftades när jag titta mig i spegeln. Jag var knallröd i ansiktet, knallröd på armarna och knallröd i nacken, men eftersom jag inte varit ute i solen tidigare i år var jag kritvit på resten av kroppen. Det var till och med så illa att jag var vit i pannen där min lugg varit, men runt luggen var jag röd. Det är tveklöst den fulaste bränna jag haft. Jag kunde knappt hålla mig för skratt idag när jag provade linnen till Mallorcaresan, röda underarmar och kritvita överarmar är inte stiligt.

Dagens låt: Magic Numbers - I see you, you see me
I never wanted to love you, but that's okay

Slutspurt

Om en vecka slutar eleverna, om en vecka måste jag lämna ifrån mig mina nior till gymnasiet. Jag tror aldrig att jag varit med om att ett år gått så fruktansvärt fort, men det är ytterligare ett tecken på att jag trivts oerhört bra. På jobbet inväntar alla avslutningen på olika sätt, en av mina kollegor har börjat spara slutspelsskägg. Några av mina elever tyckte att jag skulle göra samma sak, alltså inte raka mig förrän eleverna slutat. Detta är inget alternativ för mig, av flera anledningar. Dels har jag alldeles för ojämn skäggväxt för att det ska se mänskligt ut och dels har jag lovat några av mina elever att jag inte ska ha mustasch på deras avslutning. Tidigare under terminen nämnde jag att jag skulle tänka mig att ha mustasch om jag bara hade en jämn skäggväxt på överläppen, men där sa de emot. Nej, något slutspelsskägg blir det inte för mig.
Ikväll ska jag iväg och se Tarantinos nya film på bio, det ska bli ruggigt intressant. Tarantino är min favorit bland regissörerna världen över, jag gillar allt han gjort och räknar kallt med att jag kommer gilla den här filmen också. I morgon ska jag på begravning, inte lika upplyftande.

Dagens låt: The Killers - Read my mind
It’s funny how you just break down
Waitin' on some sign
I pull up to the front of your driveway
With magic soakin' my spine