25 år sedan Palme

Idag är det 25 år sedan Olof Palme blev mördad och i tidningarna har man kunnat läsa hur flera kändisar uttalar sig kring vad de minns av den där vinterdagen 1986. Jag minns faktiskt också lite av den där dagen, trots att jag bara var nyss fyra år fyllda. På den tiden, det var så längesen att det känns helt okej att kalla det "På den tiden", visades inte alls lika mycket tecknat i tv som nuförtiden, det var inte heller så att man kunde sätta igång en videofilm om man var sugen på tecknat, videobandspelare fanns nämligen inte i många hem och inte heller i vårt. Därför var en av veckans höjdpunkter när de visade Bananmannen på God morgon Sverige på helgerna. Den här dagen hade jag som vanligt bänkat mig vid tv:n för att se veckans avsnitt, när jag fick reda på att man inte skulle visa tecknat med anledning av Olof Palmes död. Jag visste nog inte vem Olof Palme var, jag visste säkerligen inte heller vad en statsminister gjorde, men när man ställer in veckans tecknade film visar man tydligt även för alla små att något allvarligt har hänt och det har bidragit till att jag än idag minns dagen för Palmes bortgång, trots att jag egentligen var på tok för ung för att göra det.

Dagens låt: The Smiths - What difference does it make?

Spelkväll

Igår hade vi spelkväll här hemma. Det var jag, Malin, Malins syster och Malins systers Magnus som var samlade kring bordet i vårt nymöblerade matsalsrum och spelade vi spelade hette Arkham nånting och gick ut på att rädda världen från fula monster med roliga namn. För mig och Malin var det första gången vi spelade och det är ingen överdrift att påstå att det var komplicerat att sätta sig in i. Det var luck, lore, will, horror check, gates och grejer och i början kändes det som rena grekiskan. Karaktären jag fick var inte speciellt upphetsande, en tant som skrev böcker är inte direkt vad man hoppas på att bli när man ska döda monster och rädda världen. Tur var att spelet inte gick ut på att man skulle slå varandra, utan i stället vinna mot ett monster, som man drog i inledningen av spelet, därför kunde våra rutinerade medspelare hjälpa oss med aktionerna under de första timmarna. Vi behövde visserligen hjälp därefter också, men då började man förstå varför man gjorde som man skulle göra på vissa sätt i vissa lägen och ju mer vi spelade, desto fler av spelets regler blev tydliga. Min tantkaraktär visade sig vara en riktig tuffing till slut, jag lyckades döda nästan en handfull monster innan vi pga tidsbrist och trötthet avbröt spelet. När man väl kommit in i spelet var det riktigt roligt och nästa gång vi spelar ska jag se till att sänka ännu fler hemska monster.

Dagens låt: David Bowie - Life on Mars

Slutspelet igång

Bandyslutspelet är igång och efter förlusten på Studenternas i onsdags var gårdagens match för Bollnäs mot Sirius otroligt viktig. Det var ett tag sedan jag besökte Sävstaås, varenda gång jag tänkt åka har det varit 25 minusgrader eller kräksnö, men det hade krävts mer än så för att hålla mig borta nu när det börjar dra ihop sig. Matchen igår blev oerhört spännande och man slets mellan hopp och förtvivlan. Under en treminutersperiod hann man först bli överlycklig över Bollnäs 4-3, sedan förkrossad över Sirius slumpmässiga kvittering, för att sedan återigen drabbas av glädjerus då Pär Törnberg gav Bollnäs ledningen med 5-4. Matchens mest känslosamma stund var dock hörnan som Sirius fick i matchens allra sista minut. Där och då på läktaren känns det som om det enda i världen som är viktigt är att skottet som kommer inte går igenom Bollnäs rus och hamnar i nätmaskorna och pulsen är på ohälsosamma nivåer. Den här gången gick det bra, ruset kom i vägen för skottet och Bollnäs gick segrande ur duellen. Nu är det 1-1 i matcher och i morgon har giffarna chansen att ta greppet om kvartsfinalserien. Det vore otroligt roligt om det kunde bli en repris på fjolårets slutspel, så att vi får åka på en tur till Studenternas om ett par veckor. Matcherna framöver kommer nog inte att vara mindre spännande än gårdagens drabbning.

Dagens låt: Warpaint - Shadows

Band of Horses

För nästan tre år sedan var jag och Malin för första gången på konsert tillsammans i Stockholm, bandet som spelade var Band of Horses och det var snudd på overkligt bra. Igår var det äntligen dags för oss att få se bandet igen och det var något som vi sett fram emot väldigt länge. Uppvärmningen stod First Aid Kit för, en mycket trevlig bekantskap. Vacker stämsång och melodier som fastnade, jag ska nog kolla upp det här bandet mer. Sen kom Ben Bridwell och de andra i Band of Horses in på scenen. Det har hänt en del sedan vi såg Band of Horses för första gången, både arenan och publiken var större. Det är ingen tvekan om att Band of Horses växt i popularitet och även om jag håller de två första skivorna högre än den senaste var det många låtar som växte när man fick höra dem live, Compliments till exempel. Ben Bridwell är en suverän sångare och dessutom en underhållande frontman. Hans skägg var aningen kortare än senast och bandanan var borta, men energin och inlevelsen fanns kvar. Jag saknade visserligen banjon från förra spelningen, men annars var han lika briljant som vanligt. Man fyllde ut den större scenen på ett bra sätt och en del i det var backdropen, som blandade vacka naturbilder med turnéfilmer och andra animationer.

Ett klipp från en av spelningens höjdare.

Bland de sista låtarna fanns Funeral och den var, såklart, helt fantastisk. Strax efter halv elva var spelningen över och vi lämnade Annexet efter att för andra gången uppleva detta otroliga band än en gång. Det blir säkerligen fler gånger.

Kalas igen

Igår var det sista delen av mitt tjugonioårsfirande, den här gången var det kompisgänget här i Gävle som var på plats för kalas. Det var en hel del folk och mycket trevligt. Vi var förberedda på många gäster, därför hade jag och Malin gjort ordning i matsalen, efter att ha haft den som avlastningsplats det senaste året. Efter att ha fått ner en hel del grejer i förrådet hade vi ett helt nytt rum bredvid vardagsrummet och plötsligt hade vår lägenhet blivit ännu ett snäpp bättre. Rummet kom väl till pass under gårdagskvällen och har dessutom öppnat möjligheter för oss att bjuda på middag utan att behöva sitta i köket och äta.
Nu väntar en hektisk vecka innan Sportlovet. Band of Horses i morgon, om Malin hinner bli frisk, antagligen bandy i Uppsala på onsdag, hockey här i Gävle på torsdag och sedan bandy igen, fast i Bollnäs, på fredag. Veckorna går fort fram annars, så den här kommer antagligen bara att försvinna. Det ska bli skönt med lite ledighet sen, innan slutspurten av vårterminen drar igång på allvar.

Dagens låt: Band of Horses - Detlef Schrempf

Mitt kalas

Jag fyllde ju år nyligen och dagen innan min dag hade vi ett litet kalas här hemma, då min familj och Malins familj kom besök. Det här var också första gången som Hempa var med och firade mig, något han verkade gilla nästan lika mycket som jag gjorde.

Syster, Malins syster och min far tar för sig av delikata tårtan som Malin snott ihop.

Malins föräldrar och min mor diskuterandes dansbaneserien på SVT.

Henry var inte så intresserad av att läsa min gamla Max kaka.

Dagens låt: Band of Horses - Funeral, på måndag smäller det.

+1 år

Nu är jag ett år äldre än senast jag skrev, jag blev nämligen 29 år gammal i måndags. Det betyder också att jag nästa år vid den här tiden uppnått 30 år, mitt sista år som tjugoplus har således börjat och det har börjat bra. Idag fixade jag biljetter till Glasvegas spelning på Annexet i maj och bara minuter efter det att jag ordnat den bokningen släppte WoW Thåström som artist till sommarens festival. På måndag är det dags för Band of Horses, så mitt liv tjugonioåring kommer fortsätta att vara händelserikt. Avslutningen som 28-åring var även den mycket bra. I söndags var min familj och Malins familj på besök och firade mig, det kommer lite bilder senare. Födelsedagsfirandet har bland annat säkrat mig besök på Way Out West och en whiskyprovning på valfri plats. Dessutom är jag nu ägare av ett par stiliga hängslen, Batmankalsonger, Offsideboken, Parkens nya skiva, en StarWars-nyckelring, en ny whisky, diablokaffebönor, ett tjockt X-men-album och en sjätte Wolverine-pez, så jag kan inte vara annat än nöjd med mitt kalas. Min födelsedag blev dessutom lite extra rolig av att Torres och Chelsea gick mållösa ännu en match och den där halvmiljarden som ryssen betalade oss för spanjoren väger nog mycket tungt på axlarna. Härligt att se.

Dagens låt: Bright Eyes - Shell games

Stockholmsvistelse

Hemma igen, efter 24 timmar i Stockholm. Anledningen till resan var, för ovanlighetens skull, inte en konsert, utan ett födelsedagsfirande. Malins pappa fyllde 60 igår och det firades alltså med en resa till huvudstaden, hotellvistelse, god mat, musikal och shopping. Resan började mycket bra, jag och Malin hamnade nämligen vid en kaffeprovning när vi tog en kort tur i Söderhallarna. Förutom tre smakprov och en hel kopp kaffe fick vi oss en liten genomgång i hur Robert Pauligs verksamhet ser ut och jag köpte dessutom med mig 750 gram med Espresso Habanero, en av mina absoluta favoriter. Maten åt vi på en restaurang på Söder och det var onekligen högklassig mat. Jag åt något jag inte provat tidigare, nämligen struts. Konsistensen var intressant, som en halvfärdig kyckling ungefär, men riktigt gott var det och tillsammans med en smaskig kantarellsås gjorde det mig både mätt och mycket belåten. Musikalen vi såg var Romeo & Julia, den hade både bra och mindre bra inslag, men som helhet var den underhållande och med tanke på att jag bara sett en musikal i hela mitt liv var det roligt att få se en till. Måns Zelmerlöv är väl kanske inte min tekopp, men dansarna var imponerande och Loa Falkman kan man ju inte ogilla. En mycket trevlig kväll, som idag följdes upp med en underbar hotellfrukost och några timmar på stan. Efter några serietidningsaffärer, ett par klädaffärer och lite kaffe satte vi oss på tåget hemåt. Det blev ett händelserikt och trevligt dygn i Stockholm, i morgon får jag födelsedagsbesök, det kommer säkerligen också att bli trevligt.

Dagens låt: Band of Horses - Older

Tv-licensen befogad

Jag har den senaste tiden blivit påmind om varför jag betalar min tv-licens, svt är nämligen inne i en riktigt bra period nu, med en hel del kvalitets-tv. En idiot på resa har jag skrivit om här tidigare och dagens avsnitt ger mig ingen anledning att sluta hylla denna fantastiska serie. Man kan inte annat än gilla Karl Pilkington, som i detta avsnitt bland annat via telefon förklarar hur dvd:n fungerar för sin fru, samtidigt som han halvslött besöker Chichen Itcha. Maskätandet till tequilan var en annan av avsnittets höjdpunkter, inte direkt så att man blev sugen att prova på kan jag säga.
Pilkingtons program är bjuder på en hel del skratt, det gjorde verkligen inte Dear Zachary. Det är en dokumentär som SVT visade i tisdags och att kalla den gripande är väl ungefär som att kalla Hot Shots 2 för rolig eller CL-finalen 2005 för spännande, alltså en otillräcklig beskrivning. Det hela gick ut på att filmaren ville göra en dokumentär om en vän som blivit mördad, för att sedan kunna visa för vännens son när denne växt upp. Sonens mor var den som låg bakom mordet, men hon kom aldrig att fällas. Genom filmen fick man träffa personer som kände Andrew, som den mördade mannen hette, de berättade om honom, hur han varit som person och vad han betytt för dem. Filmen fick en otäck vändning mot slutet och det blev i slutändan inte som jag trodde. Man mådde riktigt dåligt efter att ha sett den här dokumentären, men bra var den och jag kan tänka mig att den fungerar som ett starkt debattinlägg i frågan man belyser i slutskedet av filmen.

Dagens låt: Band of Horses - Laredo

9 februari

Idag är det den nionde februari och det innebär att det är min fars födelsedag, en dag som bland annat firades med en vinst för Bollnäs mot Vetlanda. Grattis pappa!
Dagens låt blir en gammal goding, med en artist som släpper nytt album nästa vecka. Artisten är Bright Eyes och vilken låten är kan ni se nedan, det är onekligen få artister som gjort så många bra låtar som Conor Oberst.

Dagens låt: Bright Eyes - Lua

Ännu en önskning satt

Det verkar som om arrangörerna till Way Out West lyssnade när jag kom med mina önskemål till årets festival. Idag kom det andra släppet och precis som förra gången hade man med ett band som jag önskade på den här sidan förra månaden, nämligen Ariel Pink´s Haunted Graffiti. Dessutom överraskade man med att släppa Pulp, som verkligen kommer att bli roliga att se. Av de fem band de släppt till Slottsskogen hade jag med två på min önskelista, så det ser onekligen bra ut hittills. Fem band släppta, fyra band som jag verkligen inte vill missa, det här kommer bli en kanonfestival.

Dagens låt: Ariel Pink´s Haunted Graffiti - Round and round

Förträngd skräpmusik

Mitt gym är bra på väldigt många sätt, men när det kommer till musiken finns det en hel del övrigt att önska. Idag påminde de mig om ett av musikens riktiga lågvattenmärken, ett band som var populärt kring millenieskifter som hette Crazytown. Jag hade helt förträngt detta vidriga band, men idag spelade man deras hit Butterfly på gymmet och genast kom jag ihåg deras två urusla låtar som spelades outhärdligt ofta för 10-12 år sedan. Videon till Butterfly är otroligt töntig, med den tatuerade och piercade sångaren som lågvattenmärke. Jag vet inte riktigt vad som gjorde den här gruppen populär, de får ju trots allt Limp Bizkit att fråmstå som genier och det vill inte säga lite. Det allra sämsta med den här gruppen var de makalöst pinsamma texterna, i deras andra hit, Revolving door kunde man hitta denna intelligensbefriade refräng:

Now Ladies come, ladies go,
Out my revolving door
Some ladies never come back,
Most come back for more.
I’ve got a house in the hills
With a door that spins.
Goes in and out,
Out and in,
‘Round and ‘round again.

Jag behöver kanske inte påpeka att deras kvinnosyn var, minst sagt, patetisk. Det var onekligen skönt att den här skräpgruppen försvann från musikvärlden.

Dagens låt: Glasvegas - Take my hand

Årets vinst

Jag kan inte påstå att jag led med spanjoren när han satt där på bänken i sin nya klubb och fick se oss avgöra matchen. Vi är ett bättre lag utan honom och det har vi visat de två senaste matcherna. Aggers tryckare och Meireles mål var två riktiga höjdare och nu är det många positiva känslor kring vår fina förening.

Dagens låt: The Tallest man on earth - Dreamer

Högkvalitativ tv-underhållning

Igår hade vi en högkvalitativ tv-kväll hemma i soffan. Vi inledde med att se det tredje avsnittet om Karl Pilkington och hans resa runt till de sju underverken. Platsen han besökte igår var staden Petra i Jordanien och det var precis lika underhållande som det brukar vara, även om det samtidigt var lite obehagligt att se alla vapen i Israel. Pilkington hann även med att besöka Jesus födelseplats. Han får onekligen vara med om en del denne britt, men hans otacksamhet för allt det här är påtaglig och det gör mycket av seriens storhet. Ett av de bättre program som SVT sänt på länge och det är fortfarande flera avsnitt kvar, härligt.
När vi sett klart på Pilkington slog vi igång dvd:n och såg ännu ett avsnitt av Six Feet Under, vi är snart halvvägs igenom den tredje säsongen och det blir verkligen inte mindre underhållande. Det börjar dyka upp en del nya karaktärer. På sistone har Angel från X-men kommit in i serien, fast här som klasskompis och potentiell pojkvän till Claire. Dessutom har en av skådespelarna från amerikanska The Office hoppat in som praktikant och inneboende hos familjen Fisher, han har haft en liten roll än så länge, men han har redan bidragit till att göra serien mer intressant. Även av den här serien har vi mycket kvar, så det finns goda chanser till ännu fler högkvalitativa tv-kvällar framöver.

Dagens låt: Fleet Foxes - White winter hymnal

På väg åt rätt håll

Det har varit mycket fotboll här den senaste tiden, men det är ofrånkomligt då den senaste veckan varit mycket speciell för alla oss Liverpool-supportrar. Igår spelades den första matchen för vår del sedan fönstret stängdes och ett av våra nyförvärv presenterade sig direkt. Luis Suarez hade bara varit på planen i en kvart när han gjorde sitt första mål för vår fina klubb. Han visade många positiva sidor under den halvtimme han spelade, de första bollträffarna överarbetade han en aning, med klackar och svåra skarvar, men när han kom igång visade han att han kommer att bli en tillgång. Han såg riktigt kvick ut och visade prov på god spelförståelse, förutom målet var han inblandad i två halvchanser och det hela kändes mycket bra. Vi vann matchen med 2-0 och har tack vare tre raka segrar tagit ett mycket välbehövligt steg uppåt i tabellen. För första gången på länge känns det positivt kring klubben. King Kennys ankomst har givit den boost man hoppades på och fortsätter det så här skulle jag vara mycket förvånad om han inte får sitta kvar över nästa säsong också. Suarez gjorde ett bra första intryck och så fort vi får in Carroll i spel kommer nog den där spanjoren att vara glömd. Visst, på söndag kommer vi nog att gå på en nit mot ryssen, men för första gången den här säsong spelar vi nu som ett lag och det gör att man kan se positivt på framtiden. Oron när vi spelar är inte lika stor nu som tidigare, känslan av att vi ska vika ner oss är inte lika stor som i inledningen av säsongen. Vi är på väg åt rätt håll.

Dagens låt: Fleet Foxes - Helplessness blues

Deadline

Det var en hektiskt dag igår, sista dagen på transferfönstret innehöll nämligen det mesta. Att det skulle hända saker var givet, eftersom spanjoren kommit på att han ville lämna. Dagarna mellan hans besked och det att fönstret stängde i natt har varit som en dokusåpa, från den att han tränade ensam på Anfield under söndagen till det att han i natt skrev på för ryssen. På diverse twittrar runt om i England hade man mer och mindre sanna påståenden kring övergången och det publicerades bilder på en helikopter som skulle ta Torres till London, så fort klubbarna kommit överens. Mitt i allt det här började det komma rykten om att vi lagt ett bud på Newcastles Andy Carrol, fått det accepterat och att han var på väg till Liverpool för en läkarundersökning. Under en period sades det att Charlie Adam också var på väg mot Liverpool för att skriva under. Det hela slutade med att spanjoren gick till ryssen för 50 miljoner och att vi värvade Andy Carrol för 35 miljoner, Adam blev kvar i Blackpool, mot sin vilja om man ska tro media. Jag är nöjd med den här utvecklingen. När det blev klart att spanjoren ville lämna fanns det inget annat alternativ än att sälja honom och att få så pass mycket pengar för en spelare som är skadad halva säsongerna och dessutom visat upp en mycket dålig attityd på planen det senaste halvåret är en bra affär. Priset vi betalar för Andy Carrol är ett överpris, han är fortfarande relativt oprövad, men han har de egenskaper som vi behöver. Han är bra på huvudet, stark, tuff och en riktig målskytt. Tillsammans med Luis Suarez, som lite i skymundan blev klar i fredags, kommer han att kunna bilda ett spännande anfallspar. Vi har fått en nystart med King Kenny vid rodret och jag tror vi kan få en boost av att sälja Torres. Vi får in två riktigt bra spelare, som dessutom vill spela i Liverpool, och vi blir av med en storstjärna som surat under en längre period. Det blir inga mirakel den här säsongen, en plats kring 6-10 känns ganska trolig, men vi har fått in två, relativt unga spelare att bygga vår offensiv kring och nu när Meireles börjat vänja sig vid spelet i England kommer han fortsätta att växa. Förhoppningsvis är det det här som Gerrard behöver också. Spanjorens agerande kommer jag dock aldrig att förlåta, sättet han lämnar på och de kommentarer han fäller idag gör mitt hat mot honom oerhört stort och jag hoppas innerligt att hans tid hos ryssen blir en katastrof. Vi kommer att må bra utan honom.

Dagens låt: Pains of being pure at heart - Teenager in love