Maradona 51!

Idag fyller tidernas störste idrottsman 51 år. Ett stort grattis till Diego Armando Maradona!

Dagens låt: Diego Maradona - La mano de dios

TV-underhållning

Det blev en skön hemmakväll igår, med slappande i soffan och SVT:s tv-underhållning. Skavlan var kvällens huvudpunkt, men innan det tittade vi på Doobido, ett program som jag egentligen har ganska svårt för. Igår var dock Tommy Körberg med och det är sångare som jag fattat tycke för de senaste åren, det går inte att komma ifrån att han är en makalöst duktig sångare och har gjort en hel del bra musik under sin karriär. Mitt intresse för Körbergs musik kommer från att jag läste om att Morrissey gillade honom och om Moz gillar något måste det såklart kollas upp. Igår blev det tyvärr inte så mycket sång, Kronérs program är mest stimmigt och rörigt och ger inte utrymme för några längre sånginsatser, men det räckte som underhållning i väntan på Skavlan. Under Skavlan var det en gäst som gjorde ett mycket bättre intryck än jag väntat mig, nämligen Egil Drillo Olsen. Att han står för makalöst tråkig fotboll och dessutom tränar Norge har gjort att jag alltid haft lite svårt för honom, men igår visade han sidor som jag uppskattade. Hans enorma nördighet kring geografi imponerade och sådana kunskaper tycker jag är häftiga, hur man kan sitta på sådana detaljkunskaper, samtidigt som man är förbundskapten i fotboll är oförståeligt. Efter gårdagens Skavlan kommer jag att hålla en halv tumme för Drillos Norge i nästa kval, han har ju trots allt Riise i truppen också.

Dagens låt: Arctic Monkeys - 505

Down in a hole

Idag hörde jag något som måste vara, om inte den bästa så åtminstone en av de bästa covers som någonsin gjorts. Låten var Alice in Chains gamla hit Down in a hole och den som sjungit in låten igen är Ryan Adams. Tydligen gjordes den här inspelningen till Easy Tiger, men kom med först på en alternativ utgåva som jag missat. Nu när den nya skivan kommit ut ordnade jag en playlist med Ryan Adams på mitt spotify och då kom den här låten med, idag när jag gick hem från jobbet hörde jag den för första gången och känslan i låten grep tag i mig efter bara några toner. Nu är orginalet redan en briljant låt och jag håller Alice in Chains högre än de andra banden inom grungen, deras unpluggedversion av låten från MTV unplugged är ett mästerverk, men även om Adams version påminner mycket om den tycker jag att låten får ännu en dimension när han sjunger den. Att spela in en version av en redan briljant låt måste vara väldigt ångestladdat och misslyckandena i covervärlden är många, det här är dock raka motsatsen och än en gång bevisar Ryan Adams att han är en av musikvärldens största.

Dagens låt: Ryan Adams - Firecracker

All Blacks

Idag har jag fått ett favoritlag i en sport som jag knappt förstår, men efter att ha sett Nya Zeeland All Blacks krossa Australien i rugby-VM:s semifinal kunde jag inte undgå att fastna för det här laget. Från hakadansen innan matchstart till inställningen och glädjescenerna de visade under matchen, allt var otroligt underhållande att se. De första poängen de tar, när en nedtacklad spelare i luften lyckas få fram en passning i magen på en spelare som kommer i fart och lyckas passera linjen, var imponerande. Styrkan de visade i närkamperna fick spelarna i Australien att se ut som veklingar och den mentala styrka som Piri Weepu, som för övrigt är oerhört lik Joaquin Phoenix, visade när han satte de viktiga sparkarna var andra delar i den här matchen som gjorde att jag drogs med mer och mer i All Blacks spel. NÄsta helg är det final mot Frankrike och det tänker jag verkligen inte missa. Det känns lite trist att jag inte insett vilken spännande sport det här är förrän nu, med bara två matcher kvar av hela VM. Nästa gång ett mästerskap visas i svensk tv tänker jag vara med från början.

Dagens låt: Phosphorescent - The mermaid parade

Viktig match

Idag är det en av årets viktigaste matcher, nämligen hemmamatchen mot svinen från Manchester. Under de dagarna vi möter våra rivaler förvandlas mitt hat mot dem från mycket stort till ohälsosamt stort. Vinner vi matchen idag är vi bara tre poäng bakom svinen, skulle det bli förlust är avståndet alldeles för stort. De här matcherna betyder dock så mycket mer än bara tre poäng. Förra säsongen gick det äckliga laget om oss i antalet ligatitlar, trots att vi mosade dem på hemmaplan, och det sved verkligen. Nu är vi på väg att bygga upp ett nytt lag, efter det att våra förra ägare förstört mycket i föreningen, medan de har en sedan lång tid etablerad idé att bygga laget kring. Vi kommer inte att komma före dem i tabellen den här säsongen, det vore en stor skräll, men i en match har vi alla chanser att slå dem och det vore oerhört skönt om det kunde ske idag. Skulle det, Maradona förbjude, bli förlust idag vore det såklart väldigt tungt och det skulle göra min måndag på jobbet mycket svårare, då alla mina elever vet vad Liverpool betyder för mig och de är inte sena med att påpeka när det går lite knackigt. Jag hoppas verkligen att vi bjuder på en bra match idag och att vi visar svinen vilket lag som är Englands härskare.

Dagens låt: John Power - Poor scouser Tommy

Seagal som fredagsunderhållning

Jag råkade zappa fram en serie jag inte sett tidigare när jag slötittade på tv nyss, serien hette True Justice och jag hade antagligen zappat vidare om det inte vore för att en av mina gamla barndomsidoler hade huvudrollen, nämligen Steven Seagal. Han var något rundare än i ungdomens dagar och den stiliga hästsvansen var avklippt, men annars var han sig lik. Det första jag såg var ett kort slagsmål, där han såklart inte fick ett slag på sig och avslutade med att bryta av armen på sin motståndare, precis som under storhetstiden. Seagal har aldrig varit någon skådespelare, men hans insatser i actionfilmer som Dödlig hämnd, Under belägring och Hard to kill tilltalade mig i ungdomen, ungefär samtidigt som jag dyrkade Van Damme och Dolph Lundgren. Nu när både jag och Steven har blivit äldre är det lättare att se bristerna, speciellt med tanke på att hans rörelsemönster begränsats en aning. Den här serien var, snällt uttryckt, bedrövlig. De intensiva scenerna var filmade som en musikvideo på MTV, på den tiden de visade musik, med snabba klipp och otydliga fighter, man fick inte ut speciellt mycket av dem. Karaktärerna i serien var precis de som man brukar hitta i såna här serier, det fanns med både den tokiga killen med "roliga" kommentarer och den smarta, mogna tjejen som suckar åt honom. Fallet, en droguppgörelse på en raveklubb, kändes väl inte direkt banbrytande heller. Seagal gick mest runt med sina bekymrade ögon och delegerade uppgifter, inte alls den enmansarmé han var förr i tiden. Nej, det här var verkligen ingen upplyftande fredagsunderhållning, även om det var rätt underhållande att se att Seagal i stället för att springa ifatt skrukarna tydligen blivit världsmästare på att hitta genvägar och helt plötsligt stå framför dem. Jag reagerade förresten också på att hans hår var väldigt tjockt, är det månne en tupé eller en Wayne Rooney-transplantation som räddat honom?

Dagens låt: Songs: Ohia - Farewell transmission

Pingis

Igår gjorde jag något jag inte gjort på mycket länge, jag tittade på pingis. Det är inte ofta de visar denna vackra sport i tv längre, Sveriges storhetstid är förbi sedan många år och det gör såklart att intresset för att visa sporten svalnar. Igår hade i alla fall Sveriges herrar tagit sig till lag-EM-final mot Tyskland, en liten skräll med tanke på att det var många år sedan sist och laget man hade kanske inte såg så skrämmande ut. Det blev förlust i finalen, men det var oerhört roligt att se de tre matcher som spelades. Jörgen Persson bjöd på underhållande spel, som vanligt, i sin match mot Tysklands etta Timo Boll. Persson var aldrig nära vinst, men lyckades i alla fall ta hem ett set och att visa upp ett sådant spel som han gjorde igår vid 45 års ålder är fruktansvärt imponerande. Per Gerell spelade Sveriges andra match, där han föll i tre raka set mot en tysk, som faktiskt hade en serve som liknade den jag hade när jag var aktiv. Han gick ner oerhört djupt i benen innan han drog iväg sin backhandserve och att han dessutom, precis som jag, gick runt och spelade backhand från forehand vid ett par tillfällen gjorde att han föll mig i smaken. Sveriges tredje och sista match spelades av Jens Lundqvist, en spelare jag mött och förlorat mot flera gånger. Han gjorde en bra match och hade lite oflyt när han inte lyckades vinna i tre raka set, i stället blev det torsk med 2-3 och lagmatchen var över. Det är inte utan att man blir lite sugen på att spela när man ser pingis på tv, jag vet att jag inte skulle ha orken att träna flera gånger i veckan och har därför absolut inga comebackplaner. Men jag kan sakna nerven som finns i jämna matcher, det är så ohyggligt små marginaler i pingis, en spänd arm kan leda till att man förlorar. Jag saknar också känslan när man spelar bra och allt sitter på bordet, den där känslan när man inte kan förlora. Det var några gånger per säsong som det kändes så och det är sådana dagar som man alltid kommer att minnas. Pingis är en rolig sport att se på tv, men den var ännu roligare att spela.

Dagens låt: Ryan Adams - Ashes & Fire

Damien Jurado

För ungefär tio år sedan fick jag en blandskiva. Det var en bekant till min syster som gjort den till mig, för att visa upp ny musik som jag borde gilla. På den skivan fanns bl.a Bonnie Prince Billy, Tindersticks, Bright Eyes och Embrace. Man kan lugnt säga att den skivan öppnade upp musikvärlden ordentligt för mig, många av de artister som var med på skivan har spelats oerhört flitigt här hemma sedan den dagen och flera av banden rankar jag fortfarande mycket högt. En låt som var med på skivan var Ohio med Damien Jurado. En fantastisk låt som kanske inte framstod som en av de bästa under de första lyssningarna, men för varje gång växte den mer och mer. Trots det har det inte blivit av att jag lyssnat in mig på Jurado, jag skaffade skivan som Ohio fanns med på, men sedan blev det inget mer. Nu har jag, mest av en slump, återupptäckt denne skicklige singer/songwriter genom hans album Saint Bartlett, ett härligt höstsoundtrack med stämningsfulla låtar. Jag förstår inte riktigt varför jag inte hållit fast vid Jurado under alla dessa år, visserligen är hans musik inte lika bred som Bright Eyes, inte lika stark som Bonnie Prince Billys och inte lika mäktig som Tindersticks, men han har ändå något som gör att han känns mer intressant än många andra i samma genre. Bra texter, mysiga melodier och en mycket stark sångröst gör att Damien Jurados musik ger mersmak.

Dagens låt: Damien Jurado - Arkansas

Översovd

Igår höll jag på att försova mig och det är verkligen inte någonting som hör till vanligheterna. När klockan ringer brukar jag alltid stänga av den och kliva upp, igår stängde jag av den, men i stället för att gå upp vred jag mig en extra gång i sängen. En kvart senare tittade jag på klockan och insåg att jag hade legat längre än tänkt. Det tog mig ungefär tjugo minuter att flyga upp ur sängen, klä på mig, äta frukost, borsta tänderna och kliva ut genom dörren för att gå mot jobbet. Det hela slutade med att jag var på jobbet tio minuter innan jag brukar, så jag börjar inse att jag nog är ganska så långsam i vanliga fall. Morgnarna blir dock mycket mer behagliga om jag hinner med att koka mina ägg, läsa tidningen, äta gröt och dessutom kunna ta det lugnt på toaletten. I morse klev jag upp i rätt tid, skötte alla mina sysslor i lugn takt, läste igenom tidningen ordentligt och gick i vanligt tempo till jobbet, trots att jag kom fram senare än igår fick jag en bättre inledning på dagen och det kändes bra. Det är för övrigt jäkligt kallt på morgonen nu, det och den nya musiken jag har i mobilen gör att höstkänslan verkligen är påtaglig och det gör mig ingenting. Hösten är en mysig tid, det blir lite mörkare ute och kvällarna är enkla att fylla, med all sport som är igång. I morgon kommer dessutom Ryan Adams nya skiva, så att hösten är här är långt ifrån jobbigt.

Dagens låt: Dylan Leblanc - If time was for wasting

Rugby

De två senaste morgnarna har jag följt en sport som jag inte lagt så mycket kraft på tidigare, nämligen rugby. Jag greppar inte taktikerna och jag har inte full koll på alla regler, trots det är det mycket underhållande att följa. Närkamperna i den här sporten går inte att jämföra med något annat, det är hårt och tufft, men inte det minsta fult. Spelarna krockar, flyger genom luften, trycks ner i marken, men man ser aldrig någon som gnäller. De flesta på planen är byggda som tjurar och tröjorna ser ut som om de ska spricka, muskler är antagligen bra om man ska överleva den här sporten, eftersom skydden lyser med sin frånvaro. Man ser vissa spelare i Petr Cech-hjälmar, men annars verkar de flesta klara sig utan skydd. I morse spelade Australien och Sydafrika en underhållande och jämn match, efter matchen intervjuades en blodig, snednäsad lagkapten, mycket stolt över sina mannar. Om jag fattat det rätt är det semifinaler nästa helg, det ska jag försöka se lite av, för den här sporten blir mer och mer intressant för varje gång man ser den.

Dagens låt: Dylan Leblanc - LOW

Ingen bor i skogen

I veckan har jag och Malin tittat igenom Ingen bor i skogen, Klungans tv-serie som gick på SVT härom året. Helhetsintrycket var en ganska ojämn serie, men topparna var väl värda väntan. Mikael Hjort, mannen som vill tappa minnet och bli uppfostrad av djur, är oerhört rolig. Hans topplista över djurfamiljer att leva i, funderingar kring vad som händer när han blir upphittad och förklaringar kring hur hårt man måste bli slagen i huvudet för att tappa minnet var seriens absoluta höjdpunkter. Katla har jag däremot inte riktigt fattat tycke för än, bitvis är det en halvrolig karaktär, men mestadels ganska dryg. Delar av serien var ganska tragisk, fast på ett komiskt sätt, och berörde olika människoöden som på olika sätt har en lite trasslig relation till omvärlden. Även om det finns tragiska inslag är det som helhet en rolig serie som är väl värd att se, det når dock inte upp i samma nivå som deras radioprogram Mammas nya kille, trots att Mikael Hjort är en av de roligaste karaktärer de skapat.

Dagens låt: Ryan Adams - New York, New York

Majstorovic

Det var EM-kval ikväll och vi såg matchen mellan Finland och Sverige hemma hos Kusen. När vi skulle börja titta på matchen påminde Den Gamle Franken mig om att han var skyldig mig 60 kr, mest på kul satsade jag de pengarna på svenskaspel. Min satsning var på att Daniel Majstorovic skulle bli matchens sista målskytt, jag fick riktigt bra odds och hade en möjlig vinst på 1200 kronor att hoppas på. Sverige tog ledningen ganska tidigt och efter att lagen gjort ett varsitt mål till i matchen stod det 1-2 under en lång period. I 83:e minuten kom så chansen, Sverige fick en frispark högt upp på finländsk planhalva. Rasmus Elm slog ett välavvägt inlägg och man kunde tidigt se vem som skulle komma först på bollen, Majstorovic kom perfekt i sin löpning och befann sig snart mitt i bollbanan, ensam framför Finlands målvakt. Det kändes som om tiden stod stilla när den svenska mittbacken satte huvudet till bollen, men i stället för att sätta den i nätmaskorna nickade han utanför och mina 1200 kronor gick upp i rök. Sverige höll undan och vann matchen, men Majstorovic miss är det som kommer att vara mitt starkaste minne av den här matchen. Chansen kom ju, en huvudspelare av den kalibern måste träffa mål i det där läget, speciellt när mina storvinster står på spel.

Dagens låt: Ryan Adams - This house is not for sale

Skivshop

Jag köpte en skiva härom dagen som var utformad på ett mycket intressant sätt. För att cd:n ska leva vidare krävs det nog en del nya tag, förutom prissänkning då, och Mattias Alkbergs Anarkist hade ett format som var nytt för mig. Förutom skivan, med briljant musik, fick man med en hel bok, dels bestående av låttexterna, men även innehållande andra texter han skrivit. Jag är en sådan som fortfarande köper skivor, en hel del sådana dessutom, och för min del krävs det inga förändringar för att jag ska fortsätta, men med tanke på hur mycket skivförsäljningen gått ner de senaste åren är Alkbergs initiativ något som jag gillar. Är man intresserad av honom och gillar hans musik går man miste om en hel del om man enbart lyssnar till hans skiva på spotify, genom att köpa skivan får man alltså med en bok, som säkert skulle kosta 200 kr om man skulle kunna köpa enbart den. Nu förväntar jag mig inte att artister ska börja skriva texter utöver låttexterna och ha med dem som böcker när de släpper sina skivor, men det vore intressant om fler försökte tänka i nya banor och göra sitt bästa för att bryta nedgången av skivförsäljningen. Visst, musiken ska vara det viktiga, men nu när man kan få tag på all musik gratis kommer det att krävas mer för att folk ska fortsätta köpa musiken i affärerna.

Dagens låt: Jens Lekman - Vem kan segla?

Derbyvinst

Viktig derbyseger för Liverpool igår, nu är vi med i kampen om platserna i Europa och fick dessutom en viktig boost i självförtroendet. Utvisningen var horribel, men vi har haft en hel del domslut mot oss den senaste tiden(Stoke borta t.ex), så det var bara på tiden att ett felaktigt domslut gick vår väg. Spelmässigt blev jag imponerad av José Enrique, vår nye vänsterback tar verkligen för sig på ett bra sätt och förutom assisten till det första målet visade han prov på stabilt försvarsspel. Vi har haft en hel del stolpskott på vänsterbacken genom åren, Traore, Dossena, Vignal, Konchesky, osv, men nu har vi äntligen fått in en trygg spelare, som plockar bort motståndarna med kroppen i stället för att göra yviga glidtacklingar. Av sommarvärvningarna är det Enrique som visat mest hittills och med tanke på att han är vår enda vänsterback så länge Aurelio är skadad, vilket han är nästan konstant, är det mycket viktigt.

Samtidigt förtjänade Everton ett rött kort, för sätter man på en målvakt en sådan tröja som Howard blivit påtvingad i år ska man utan tvekan bestraffas. Jag förstår inte hur man tänkte när man bestämde att lagets målvakt skulle ha en militärmönstrad tröja, det ser förjävligt ut och det måste man ju insett innan man skickade ut tröjan i offentligheten. Nog för att det gjorts många fula tröjor genom åren, men jag tror den här tar priset.

Dagens låt: Mattias Alkberg - Andra känner

Conan och Ryan

Jag har saknat Conan O´Brien, vars program jag alltid såg innan jag skulle sova under min studenttid. Igår såg jag, Kus och Liv denne briljante komikers dokumentärfilm Conan can´t stop. Filmen utspelar sig under Conans USA-turné, som han genomförde efter det att allt strul med Tonight show och Jay Leno lett till att han hoppat av och enligt avtal inte fick synas i tv under sex månader. Det var en bra och underhållande film med väldigt mycket Conan O´Brien, jag tror inte att man skuell få ut speciellt mycket av den om man inte följt hans tidigare show, men gillade man den har man en trevlig stund framför sig. Korta inhopp av Eddie Vedder, Jim Carrey och Jon Stewart var roliga att se, men det roligaste inslaget i inhoppsavdelningen var nog när Flight of the Conchords galna fan dök upp backstage för att ta ett foto av Conan. Hon såg exakt likadan ut som i serien, hon lät likadan som i serien, enda skillnaden var att hon inte gav ett lika galet intryck när hon var sig själv.
Igår köpte vi förresten biljetter till Ryan Adams spelning i Uppsala i november, det ska bli obeskrivligt roligt att få se honom igen. En av mina absoluta favoriter de senaste tio åren, hans Gold är lätt en topp fem-skiva genom alla tider. Nu ska han alltså uppträda bara några mil bort, mycket häftigt. Den senaste månadens biljettköp har nu gjort att jag inom det kommande halvåret kan se fram emot Ryan Adams, Magnus Betnér, Henry Rollins och sist men verkligen inte minst Liverpool-Arsenal.

Dagens låt: Mattias Alkberg - Asterism & Obelisk