Det en av de sista bilder vi ville se, Phillipe Coutinho med en smärta som inte gick att ta miste på. Ansiktsuttrycket hos honom när han låg där i straffområdet gjorde ont att se, efter en seg inledning på matchen hade det som inte fick hända hänt. En skadelista som redan bestod av Adam Lallana, Danny Ings och Daniel Sturridge blev i samma stund längre och vår matchtrupp blev med det det tunnare. Frågetecknen kring hur länge han blir borta och hur vi ska spela utan honom i laget kvarstår, men spelarna på planen visade att de har den mentala styrkan att resa sig efter en sådan smäll som en skada på lagets stjärna kan innebära.

Att parkera bussen börjar bli ett slitet uttryck i fotbollsvärlden och jag tycker inte riktigt att det räcker som beskrivning för det som Sunderland visade upp under gårdagen, det var verkligen en extrem defensiv som Moyes hade givit direktiv om till sina mannar och det var något de följde. Det kändes ganska länge som att de skulle kunna försvara sig till en poäng, de sista passningarna gick inte hem och avsluten tog sig inte igenom. När den som är inblandad i flest chanser är Dejan Lovren vet man att offensiven inte riktigt klickar, vilket såklart inte är så konstigt när man saknar två av de spelare som varit mest drivande i spelet kring straffområdet. Vi har klarat oss utan Adam Lallana, nu stod vi också utan Coutinho. Utan dessa två försvann en del av finessen i anfallsspelet, men det finns andra sätt att skapa målchanser på. Divock Origi kom in med sin kraft, styrka och en hunger efter mål, det kändes fullt logiskt att det var just han som gjorde de förlösande första målet.

En hemmaseger mot ett bottenlag ska såklart vara något att bara bocka av, men sättet som den här matchen utspelade sig på tror jag gjorde att det här kändes extra viktigt. Vi hade 0-0 mot Southampton i ryggen, en skada på vår viktigaste offensiva spelare och var på väg mot ytterligare en 0-0 match, trots det fortsatte spelarna att pumpa på och tro att ett segermål skulle komma. Extra viktigt kändes det att det var just Origi, som kom in för Coutinho, som avgjorde. Då visade han att vi har bredd, att vi inte står och faller med en spelare. Frågan nu är bara hur många skador vi klarar av innan det börjar påverka vår poängproduktion, vi har ett ganska angenämt spelschema fram till jul, men det finns som bekant inte några lätta matcher och vi kommer behöva prestera på hög nivå för att plocka poäng.

Coutinhos och Sturridge skador är fortfarande så pass nya att deras återkomst i laget inte fått något officiellt tidsschema, Firmino haltade av matchen under slutskedet, Lallana har en bit kvar och Ings är inte tillbaka förrän nästa säsong. Med dessa skador i minnet kan vi ha i åtanke att Mané försvinner i januari. Vår trupp är satt under hårt prov just nu och så kommer det att vara ett tag framöver. I veckans panel diskuterade vi vad som skulle kunna hindra oss från att nå en framskjuten placering, att skador på enstaka spelare inte skulle vara ett problem var vi ganska överens om, men skador på många spelare samtidigt skulle vara ett problem för alla klubbar. Jag var personligen delad till att värva i januari innan helgens match, men skulle det visa sig att Coutinho är borta en längre tid behöver vi få in lite nytt blod. Samtidigt kan det här vara chansen som spelarna strax där bakom väntat på. Origis inhopp igår visade att våra avbytare inte sitter och tjurar, de kommer i stället in på planen som frustande tjurar. Vi har Ojo på väg tillbaka från skada, antagligen extremt spelsugen och i en ålder då ett genombrott inte är omöjligt. Jag vill minnas att Raheem Sterlings stora genombrott kom under en period då vi hade skador på hans konkurrenter, kanske är det Ojos tur nu?
Personligen tror jag att en lyckad värvning i januari på sikt kommer att vara ersättare i truppen till Daniel Sturridge, han kommer inte att stanna i klubben i den roll han har idag och det känns lite typiskt att han drar på sig en skada nu när en plats i elvan öppnar sig.

När jag såg Philippe Coutinhos mål mot Argentina i natt blev jag först både uppspelt och imponerad, det är en speciell känsla när man börjar inse att vi har en riktig världsklasspelare i laget. Strax därefter kommer dock de där frågetecknen upp i huvudet, hur länge klarar vi av att hålla honom i klubben? Vi har gått igenom det här tidigare, med Xabi Alonso, Fernando Torres, Javier Mascherano och Luis Suarez. Spelare som når upp till den absoluta toppnivån, lag högre upp i hierarkin börjar komma och knacka på dörren och därefter är det bara en tidsfråga innan vi är en världsspelare mindre i laget. Det tog inte många timmar efter vår lille brasses mål mot Argentina innan spansk press skriver om att Barcelona ser honom som sitt huvudspår bland alla möjliga nyförvärv, Neymar uttalade sig om att han gärna skulle spela med honom oftare, ja vi känner igen mönstret. Det är inget snack om att det kommer att vara många lag som rycker i Coutinho om hans spel fortsätter att se lika bra ut resten av säsongen, frågan är om vi är redo att ta ett kliv upp i näringskedjan, stå emot buden och se till att få våra bästa spelare att stanna kvar i klubben genom toppen av sin karriär?

Som supporter är det svårt att förstå hur det kan finnas något större än att spela i Liverpool, det kan också vara svårt att förstå hur det kan vara värt att flytta på sig bara för att få en höjning av en redan helt bisarrt hög lön, Tyvärr ser fotbollsvärlden ut så idag att om Real Madrid eller Barcelona är intresserad av en spelare slutar ofta spelaren där, våra motståndare i toppen av PL har dock varit skickliga på att hålla kvar sina toppspelare i laget. Hazard är kvar i Chelsea, Aguero är kvar i City, De Gea är kvar i United, trots att de under perioder visat upp en nivå som absolut skulle kunna räcka för en plats i de spanska giganterna. Är Jürgen Klopp nu mannen som kan ta oss upp på den nivån? Kan han få oss att bli en slutstation i stället för en språngbräda mot den absoluta toppen? Till att börja med kan vi nog enas om att vi behöver ta en plats i Champions League nästa säsong för att inte Coutinho ska börja spana mot Spanien, men räcker det? Jag hade en tro på att Luis Suarez skulle stanna när vi blev klara för CL, men så blev det som bekant inte.

Jag tror vi kommer att erbjuda Coutinho en fin löneförhöjning inom en ganska snar framtid, trots att han skrev på ett nytt kontrakt härom året som räcker fram till 2020, så pengar kommer nog inte att vara en anledning för honom att lämna. Vi behöver med andra ord få honom övertygad om att vi kommer att vara ett topplag under många år framöver, vi behöver få honom att inse att det är i Liverpool som han kan bli en av de största. Tittar man på hur vi spelar just nu och vilket samspel vårt anfall hittat tror jag att det roligt att spela i laget just nu och med Klopp vid sidan finns det en ledare som, åtminstone hittills, varit en mästare på att ta fram det bästa i spelarna. Klopp har dock varit tydlig med att han inte vill ha några spelare i laget som inte vill vara där, så han kommer inte att hålla kvar någon som har huvudet någon annanstans. Vi måste bli en klubb där de bästa vill spela och för att vi ska bli det krävs det framgångar på planen och en utveckling av laget som pekar uppåt.

Personligen är jag väldigt rädd att Coutinho är förlorad efter den här säsongen, oavsett utgången av det som är kvar att spela. Men Klopp har redan överträffat mina förväntningar, han har givit oss fans en tro på laget och en tro på en framtid i toppen, om det smittar av sig även på spelarna kanske vi får njuta av firma Coutinho-Firmino-Mané i många år framöver. Jag kommer hålla alla mina tummar för att så är fallet, men mentalt börjar jag inställa mig på ett halvår med artiklar där Barca-spelare pratar om hur bra Coutinho är och sedan ett jobbigt transferfönster framåt sommaren.