Mödrarnas dag i Svedja

Igår var det mors dag och jag tog tåget hem till Svedja för att gratulera min mor på hennes dag.

Mamma är numera inte ensam mor på gården, så jag passade såklart på att besöka syster, Ronnie och Henry som firade sin första mors dags någonsin också.

Jag fick tid att bekanta mig med min nya släkting också, han var trött lille Henry och var sover man bättre än på morbrors arm?

Efter en stunds sovande vaknade han till.

Då fick hans mor ta över honom en stund igen.

Jag såg givetvis till att umgås lite med lillebror också. Han var piggare än bilden ger sken av.

Dagens låt: Band of Horses - Compliments

CM-snack

Igår hade vi en grabbkväll på Cheers, vi hamnade där för att fira CSKA Gorbatjovs premiärvinst i fotboll den här säsongen. Jag är inte med och spelar i år, eftersom min rygg inte är helt stabil, men jag stöttar dem från sidan så gott jag kan. Ett samtalsämne som kom upp under kvällen var det klassiska spelet Championship Manager. Jag och Den Gamle Franken har lagt många timmar på det spelet genom åren, något som även en av Frankens kollegor, lagets senaste nyförvärv, hade gjort. Trots att jag inte spelat på flera år nu har jag starka minnen av vilka spelare som var viktiga att ha i sitt lag på spelet. En spelare som alltid kommer upp när man diskuterar spelet är Maxim Tsigalko, en spelare så bra att min gode vän Dino döpte om honom till Maximus Tsigalko på sitt spel. Tsigalko var en vitrysk anfallare, hans siffror på spelet var inte så höga, men han gjorde hur många mål som helst. Det är nästan så att man funderar om inte de som gjorde de här spelen var vitryssar, för om man ville vara säker på att värva spelare som presterade kunde man alltid kolla upp de bästa spelarna från det landet. CM var ett beroendeframkallande spel, inget snack om den saken, det gick inte att spela lite grann. Nu är det, som sagt, länge sedan jag spelade och jag tror inte att jag kommer att spela det speciellt många gånger till i mitt liv heller, men jag är samtidigt säker på att om jag en gång sätter mig vid spelet skulle jag komma ihåg namn som Tsigalko, Nikiforenko, Mike Duff, Andrei Milevskiy, Eldar Hadzimehmedovic, Vaschuk, Okoronkwo, Taribo West, Kerr, Chiotis och alla de andra storspelarna som garanterade framgång.

Dagens låt: The Perishers - My heart

Total Rappakalja

Vi har den senaste tiden återupptäckt ett mycket roligt sällskapsspel, nämligen Total Rappakalja. Vi lånade spelet av syster och Ronnie innan de flyttade från stan och har nyttjat det ganska så flitigt på sistone. Det är alldeles för sällan som man tar sig för att samla ett gäng kompisar och spela spel, men den senaste tiden har vi vid två tillfällen spelat detta mycket underhållande spel och det är ingen tvekan om att det är bra träning för fantasin. I det här spelet finns det fem kategorier, förutom två ordkategorier även "Vem var XX?", "Vad hände den XX?" och "Om vad handlar filmen XX?". Svaren är oftast lika oväntade som sjuka, allra mest underhållande är filmkategorin. Jag kan inte riktigt förstå hur man kommer sig för att knåpa ihop manus av den sort som man läser upp i det här spelet, positivt är dock att man aldrig kan skriva ett för konstigt alternativ själv, det riktiga svaret är alltid minst lika annorlunda. Det kommer nog att bli fler omgångar av det här spelet inom en inte allt för avlägsen framtid. En annan sak som inte heller ligger så långt fram i tiden nu är sommarlovet, om två veckor är det dags för min semester och om en vecka vid den här tiden är det dags för skolavslutning. Den här terminen har gått sanslöst fort och jag har nu jobbat som lärare i fyra och ett halvt år, precis lika länge som jag gick på högskolan och utbildade mig.
Det gör förresten lösa rykten om att Shearwater är aktuella för Way Out West, det vore för bra för att vara sant. Lineupen är redan otroligt bra och om man bokade Shearwater skulle den förstärkas med ett av världens just nu bästa band.

Dagens låt: Shearwater - Rooks

Favorit i repris

Mumford & Sons spelning på Debaser Slussen var briljant, jag och Malin var oerhört nöjda när vi lämnade lokalen. Nu är det klart att det blir en favorit i repris på Way Out West i sommar. Mumford & Sons presenterades idag tillsammans med Iggy & The Stooges, Broken Bells och Soundtrack of Our Lives, som ska spela tillsammans med en symfoniorkester. Oj, vilken grym helg det där kommer att bli. Paul Weller, Local Natives, Xx, Beach House, Girls, The Drums, Jens Lekman, National, Pavement, Tallest man on Earth och nu alltså även Mumford, Iggy, Broken Bells och Soundtrack.

Dagens låt: Mumford & Sons - White blank page, från den briljanta spelningen i Stockholm.

Säsongsavslutning

Idag såg jag säsongens sista avsnitt av EuroTalk, det absolut bästa fotbollsprogrammet som går att se. Precis som vanligt var det ett högkvalitativt program och det blev onekligen inte sämre av att Erik Niva var med. Trots att den här säsongen har varit hemsk för mig som Liverpool-fan har jag följt snacket om de europeiska ligorna i fan-TV:s program och jag tror inte jag missat ett avsnitt den här säsongen heller. Härom dagen såg jag att David Fjäll ska vara med i SVT:s team till fotbolls-VM, en mycket god nyhet, även om han tyvärr inte får ta lika mycket plats när han är i SVT som han får i EuroTalk. Förhoppningsvis får han gör något annat än åka runt och göra reportage, han ska sitta i studion och prata fotboll. På tal om studio och prata fotboll, nästa säsong av PL, när det sänds i Viasat, kommer Erik Niva att sitta i studion och det är en stor anledning till att jag inte tycker att övergången från Canal+ till Viasat sport känns så jobbig, trots de kassa kommentatorerna i den blivande PL-kanalen.

Dagens låt: Broken Bells - Vaporize

Löparpremiär

Idag var det premiär i löparspåret i Hemlingby för mig och Malin, för min del var det första gången sedan midsommardagen förra året som jag beträdde spåren. Det var riktigt skönt att springa de fem kilometer som slingan var på och det var inte så jobbigt som jag hade fruktat. Vädret var perfekt för att ta en runda, det märktes också i spåret, vi var nämligen långt ifrån ensamma där ute. Det var allt ifrån tanter med hundar till mer aktiva löpare och det var tydligt att fler än vi tyckte det var en passande afton för motion och frisk luft.
Igår var vi inte lika aktiva, då höll vi oss hemma och såg en film i stället, en ganska bra film. Den hette Nollpunkten, eller Day Zero, och handlade om tre kompisar som blev inkallade till den amerikanska armén i Afghanistan. Man fick sedan följa deras dagar från meddelandet tills dess att det var dags att åka iväg. Det var en tänkvärd film och roligt att se Elijah Wood i en mer seriös roll, han kan mer än bara agera hobbit. Inget mästerverk, men helt klart en sevärd film.
Det har kommit en hel del ny kvalitetsmusik till vår lägenhet den senaste tiden. Förra veckan var det Band of Horses, The National och Okkervil River som dök upp i brevinkastet, för de två förstnämnda var det helt nya skivor som jag inte hört. Idag kom Middle Easts skiva, den var, precis som de andra tre, riktigt bra och bidrar till att cd-spelaren fortsätter att gå varm här hemma. Inte helt fel.

Dagens låt: Florence Valentin - Spring Ricco

Vi mötte Henry

Idag fick jag träffa Henry och Henry fick träffa Onkel Tomas och Tant Malin. Som ni ser på bilden tyckte jag att det var väldigt roligt att få träffa min nya släkting. Syster och Ronnie skulle lämna BB idag och åka hem till Svedja, där mormor och morfar antagligen väntar spänt på att få träffa sitt barnbarn. Vi åkte upp och träffade Henry med familj innan de lämnade staden och det var, minst sagt, en häftig upplevelse. Vi satt i 5-10 minuter och tittade på den lilla krabaten.

Sedan tyckte Henry att det var dags att röra på sig och han var onekligen tydlig att visa sina känslor.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Two souls
You can only ever die in two arms, and I like yours the best

Välkommen Henry!

Jag hade svårt att somna igår när jag gick till sängs, anledningen till det var att jag visste att jag inom kort skulle ha en ny släkting. Någon gång innan tolv fick jag telefon från mamma, hon hade precis pratat med Ronnie, han hade meddelat att hans och min systers barn hade kommit ut. Det blev en Henry och jag är numera en mycket stolt morbror. Otroligt häftigt och otroligt roligt.

Dagens låt: Rollins Band - Low self opinion

Lyxsöndag

Igår hade jag och Malin en riktigt lyxig morgon, vi åt nämligen hotellfrukost. Vi bor granne med stans finaste hotell och igår bestämde vi oss för att utnyttja de frukostcheckar som vi fått av Malins föräldrar. Det kändes oerhört lyxigt att få nybakat bröd, med massvis av olika pålägg, fil, med massvis av goda flingor, plättar, kaffe, juice och frukt till frukost och dessutom bara kunna lämna tallrikarna på bordet och gå när man ätit färdigt. Kaffet var kanske inte det allra godaste, men eftersom vi hade så nära hem så kunde jag ta en kopp av mitt eget kaffe efter i stället. En oerhört bra inledning på en söndag, det var inte sista gången vi utnyttjade närheten till hotellet.
I övrigt igår hann jag med att se lite fotboll på Strömvallen, Gefle mötte IFK Göteborg i en match som inte nådde upp i några imponerande höjder. Ett par målchanser var det enda som Gefle lyckades skrapa fram och Göteborg hade inte ens ett skott på mål. Det var roligt att se Thomas Olsson in action, även om han blev utbytt efter en timme. Pappa, Onkel Franken och David var med på läktaren och det var ingen av oss som var speciellt nöjd med spelet i matchen, men vi hade tur med vädret i alla fall, solen värmde rejält på vår läktare. Det var så pass hett att jag köpte en Loka i stället för kaffe i halvtid, det händer inte ofta kan jag säga.

Dagens låt: The National - Bloodbuzz Ohio

Hyllväggen är tillbaka

Vår kära hylvägg är tillbaka. De senaste dagarna har Malins far varit här och hjälpt oss få upp väggen, eller hjälpt oss kanske är en underdrift, det är han som satt upp den. Filmerna är redan på plats i väggen och ikväll kommer vi med stor sannolikhet att börja med skivorna. I vår förra lägenhet hade vi tre rader till skivor, men i och med att vi flyttat skivspelaren kan vi nu unna oss hela fem rader i hyllan till samlingen. Till att börja med tror jag att vi kommer klara oss med fyra, men det är bra att det finns möjlighet att utöka. Hyllväggen var ett suveränt inslag i den förra lägenheten och den kommer garanterat att lyfta vardagsrummet även i denna, nu kan vi dessutom packa ur de sista lådorna i matsalen och påbörja inredandet där. Sakta men säkert börjar lägenheten ta form och det blir bara bättre och bättre. Jag fick förresten ett bakinfall igår, det är inte många gånger i mitt liv jag fått det tidigare, men igår var det dags. Jag gjorde fyra limpor, två fillimpor och två gjorda på lättyoghurt. Mamma brukade baka en fillimpa när jag bodde hemma och eftersom jag inte ätit den på länge bestämde jag mig för att testa på att göra en egen. Det blev riktigt gott och med tanke på hur enkla de var att göra är det inte omöjligt att jag gör dem en gång till.

Dagens låt: Sufjan Stevens - To be with you

Jag skulle också ha stannat hemma

Hockey-VM pågår för fullt nu, men det som mest diskuteras i tidningarna är alla spelarna som inte är på plats. Rekordmånga, som jag för övrigt tycker att de skriver varje år, spelare har tackat nej till landslaget den här gången. Personligen har jag full förståelse för alla nej, förutom att VM spelas alldeles för ofta och därför knappast är så lockande för NHL-spelarna har jag hittat många anledningar till att inte åka till turneringen:
1. Musiken i arenan. Hockey-VM brukar innebära återanvändning av gamla discolåtar, vid varenda avblåsning dunkar man igång låtar som Mr.Vain och Sandstorm. Har man precis avslutat en säsong där man plågats med det där vidriga orgelljudet som man använder i NHL vill man garanterat inte åka till Europa och lyssna till misslyckade musikskapelser på högt ljud. Näe, för att slippa musiken som spelas under matcherna skulle jag kunna tacka nej till turneringen i alla fall.
2. Intervjuerna. Inte nog med att de måste stanna för intervjuer i varje periodpaus, när intervjuerna dessutom görs av en avdankad innebandyspelare som fått jobbet genom sin inkompetente storebror har jag full förståelse för att man hellre stannar hemma. Ingen vill väl resa från USA för att tvingas prata med Niklas Jihde?
3. Maskoten. VM:s maskot är bland det konstigaste jag sett. Som en korsning mellan danoninodinosaurien och en flodhäst. Jag blir lika förvånad och fundersam varje gång jag ser den i tv-rutan, vad är det för någonting egentligen? Ful är den i alla fall och inget som skulle locka mig till någon turnering.
4.Kampsångerna. Förra veckan hade jag med några exempel på kampsånger som Tre Kronor fått lyssna till, ibland även sjunga med i, under de senaste åren. När man hör Nick Borgen, Carl Martindahl och alla andra som försökt sjunga fram hockeyspelarna mot ädla medaljer förstår man varför det inte är så många som reser långt för landslaget. Jag skulle också känna efter lite extra i knän och armbågar om jag visste att två veckor i Tyskland innebar lyssnande till usla kampsånger av bedrövliga sångare.
5. Håk-eye. Förutom att det är en fyndig ordvits är det ett mycket störande inslag i turneringen, kanske inget man skulle störa sig på som spelare, men jag tar med det här ändå. Behöver man verkligen klippa in Södergren var tionde minut för att han ska berätta att man inte bör tappa pucken på blålinjen i ett powerplay? Räcker det inte med en expert?
Jag har som sagt full förståelse för att spelarna stannar hemma i stället för att spela VM.

Dagens låt: Sufjan Stevens - Chicago

Dags för tredje skivan

Det är ett mycket spännande skivsläpp på gång nu, Band of Horses nya skiva kommer nämligen ut på måndag och det är en skiva jag väntat på i över två år. Deras två första album är inget annat än mästerverk, två utmärkta skivor utan svaga punkter. Spelningen jag och Malin såg på Debaser Medis i mars 2008 var magisk, en av de bästa konserter jag någonsin sett. Mina förväntningar på den kommande skivan är mycket höga, även om jag hört från säkra källor att den inte håller samma höga nivå som de två tidigare. Sångaren, Ben Bridwell, har en mycket egen röst och jag har svårt att tänka mig att låtar med hans röst till är annat än väldigt bra. Hur som helst ska det bli mycket intressant att höra hur den nya skivan låter och så länge den kommer i närheten av de gamla är jag mycket nöjd, om de, mot förmodan, skulle dyka upp på Way Out West i sommar, skulle jag bli än mer nöjd.
Samma dag får jag leverans på den nya skivan från ett band som redan är klara för festivalen nere i Göteborg, nämligen The National. Den skivan är redan släppt, men eftersom jag bokade dem samtidigt från ginza får jag invänta släppet på Band of Horses innan den skickas. Att döma av recensionerna, som man inte alltid kan lita på, är det ett mästerverk. Enligt en av skvallertidningarna är High violet årets bästa skiva hittills och det låter onekligen lovande. Det är således en hel del bra musik att vänta till veckan, underbart.

Dagens låt: Band of Horses - Is there a ghost

Säsongen 2009/2010

Idag tar helvetessäsongen slut och jag passar på att dela ut mina utmärkelser för 2009/2010:

Säsongens spelare: Pepe Reina. Runner-up: Javier Mascherano
Reina är en given vinnare för mig, den enda spelare som hållit en jämn hög nivå under hela säsongen. Han har räddat oss från en ännu värre säsongen än det nu blivit. Hans snabba reaktioner och välutvecklade spelsinne är hans absolut starkaste sidor, men han har utvecklats en hel del sedan han kom till oss och har numera få svagheter. Luftspelet kan bli bättre, men han är trots det en av världens bästa målvakter.

Säsongens match: Liverpool-Bolton på Anfield. Runner-up: Aston Villa-Liverpool.
Av den enkla anledningen att jag och Malin var på plats och såg matchen live. Segern med 2-0 var välförtjänt, även om vi inte gjorde någon stormatch.

Säsongens överraskning: Sotiris Kyrgiakos.
En värvning jag inte trodde på alls, hans första match för oss gjorde inte heller något för att ändra min inställning. Med tiden har han dock visat sig vara en god tillgång för oss, en begränsad mittback, men stark och med ett bra huvudspel. Greken var bättre än jag trodde.

Säsongens värvning: Glen Johnson
Glen är en bra högerback, speciellt offensivt. Hans defensiv har brister och det har kostat några baklängesmål, men hans offensiv har bidragit till mål framåt och sammantaget tycker jag att hans första säsong hos oss varit bra.

Säsongens oturligaste: Fernando Torres. Runner-up: Martin Kelly
Återigen har Torres dragits med skador under större delen av säsongen och det är en stor anledning till att vi hamnar så pass långt ner i tabellen som vi nu gör. Kelly gjorde en kanonhalvlek mot Lyon innan han skadade sig, med tanke på Johnsons skadeproblem hade det kunnat bli en hel del matcher för Kelly om han inte åkt på skadan vid Lyons kvittering.

Säsongens besvikelse: Laget
Det skulle vara väldigt fel att plocka ut en spelare till den här utmärkelsen en säsong när vi spelat bedrövlig fotboll under alldeles för stor del av säsongen. Laget har gjort mig besviken den här säsongen.

Säsongens minst saknade: Andrea Dossena
Försvann en bit in i säsongen och jag tror inte det är någon som vill Liverpool väl som saknar honom.

Säsongens tyngsta förlust: Liverpool-Aston Villa 1-3
Redan i den tredje omgången började det gå upp för mig hur den här säsongen skulle sluta. Vi åkte på en klar förlust mot ett lag som vi förnedrat i avslutningen av säsongen innan och Liverpool stod inte att känna igen. Jag var helt knäckt redan i halvtid och det kändes som om säsongen dog redan där.

Säsongens skadeglädje: Liverpool-Chelskij 0-2
En förlust som, förhoppningsvis, leder till att United inte går om oss i antalet ligatitlar, en lättsmält förlust.

Säsongens mest hatade: Diego Forlan
Hans mål sabbade vår sista chans till en titel den här säsongen, även om det hade varit en ganska värdelös titel hade det varit lite plåster på såren.

Säsongens mest saknade: Xabi Alonso. Runner-up: Sami Hyypiä.
Vårt spel var inte detsamma utan Alonso, inget snack om den saken. Hans passningsspel bidrog mycket till vårt kanonspel under delar av förra säsongen, när det helt plötsligt var Lucas som skulle fylla den rollen gick det långsamt och spelet blev fantasilöst.

Säsongens genombrott: ?
Jag kan inte komma på någon positiv överraskning under årets säsong, visst har David Ngog gjort en del bra insatser, men han är både för vek och för ojämn.

Säsongens gåta: Alberto Aquilani
Värvades dyrt, var skadad, blev frisk, sattes på bänken. När han spelat har han bidragit med både mål och assist, han måste vara ordinarie nästa säsong.

Avkopplande helg

Nyhetsmorgon i tv-soffan är ett underskattat nöje, det kanske inte är så väldigt intressant, men det är mycket avkopplande. Till kaffet en söndagmorgon passar det bra som bakgrundsunderhållning. Det har varit en avkopplande helg överlag, men för den delen inte händelsefattig. I fredags såg jag och Malin bröderna Coens nya film, A serious man. En ganska långsam film, tragisk och komisk på samma gång. Jag tyckte inte riktigt att den nådde upp i samma klass som Coens tidigare filmer, men en helt okej film var det ändå och intressant att se Richard Kind i en annan roll än den som Paul Lassiter i SpinCity, även här var han passande i sin roll.
Igår såg jag Leeds ta steget upp i Championship, det höll på att sluta illa för pappas favoritlag, men trots underläge både i spelare på planen och i mål lyckades man reda ut situationen och vinna matchen med 2-1. Det var roligt att glädjen på läktaren, det var onekligen äkta känslor hos publiken när de stormade planen efter slutsignalen, för att fira segern.
På kvällen åkte vi ut till Hille för att fira herr och fru RajRaj, som båda hade födelsedagar nu i dagarna och därför hade ett gemensamt födelsedagskalas. Det bjöds på marängsviss, en mycket underskattad dessert, god whisky och trevligt umgänge. En bra kväll, som slutade med bilfärd hemåt vid tolvtiden.

Dagens låt: Canned Heat - Going up the country

Fotboll och kampsånger

Fredag igen och nu är det inte många veckor kvar innan det är dags för sommarlov, tiden går oerhört fort den här tiden på terminen.
Igår hade vi fotbollskväll här hemma, Onkel Franken var förbi och såg IFK Göteborg-AIK. För min del är allsvenskan ganska ointressant, även om jag tycker det är roligt när Gefle går bra, men Onkel Franken är ett fan av blåvitt och blev mycket nöjd över att se dem vinna gårdagens match med 4-0. Personligen njöt jag mest av att se den gamle pekingspelaren Thomas Olsson dominera på mittfältet. Jag gillade honom skarpt när han spelade för Norrköping och även om det var några år sedan presterar han fortfarade väldigt bra. Igår blev det två mål och en assist från honom, mycket starkt. På tal om fotboll, skvallerpressen skrev idag om en intressant undersökning som gjorts i en brittisk tidning. Man hade där utsett Ciao ciao Italia till den sjätte sämsta fotbolls-VM-låten någonsin. Det är onekligen en bedrift att hamna så pass högt upp i den listan, bara i Sverige har det gjorts massvis med usla låtar för att heja på landslag. Att konkurrera ut låtar som Vi är svenska fotbollsgrabbar från VM 74 och Tomas Ledins vidriga version av Vi är på gång säger en hel del om hur dålig man anser Galenskaparnas låt är, personligen tycker jag att den åtminstone är en aning mer charmig än Ledins försök. Det är något speciellt med låtar till landslag och det är inte bara inom fotbollen som försöken är bedrövliga. OS-låten från Salt Lake gjorde ju att man nästan ville emigrera, Nick Borgens Den glider in gjorde ont att höra och det är inte utan att man lider med Tommy Sjödin som inte lyckas gömma sig bakom de andra spelarna och därför tvingas försöka mima texten, de andra spelarna ser ganska rädda ut där bakom Borgen. Inte ens geniet Svullo kunde få till det bättre än så här med sin låt till VM2002, dock den minst dåliga låten på många år. Markoolio har byggt sin karriär det senaste decenniet på olika kampsånger till landslag och alltid med samma usla resultat. Damlandslaget har inte direkt lyckats bättre än herrarna i sina försök att få till en bra kampsång. Nostalgin kring VM94 gör att jag åtminstone får positiva känslor av den här gamla dängan. Näe, det var bättre förr, med klasslåtar som Nu tar vi dom, en underhållande video i alla fall, med falsksång och skridskodans. En sak kan man dock säga om alla de här videorna, obekväma landslagsspelare i musikvideor är mycket underhållande.

Dagens låt: Local Natives - Airplanes

Dagens låt:

Korsordsmisslyckande

Jag har gått bet den här veckan, på det korsord som jag alltid brukar lösa. Det är på helgerna som jag löser korsord, både på lördagen och söndagen kommer det nya i vår morgontidning och det är söndagens som jag alltid brukar lösa, eller åtminstone nästintill lösa. Den här gången var det svårt, riktigt svårt. Ibland löser man hela korsordet på en halvtimme, den här gången hade jag knappt börjat efter en kvart. Periodvis fick jag en del öppningar, men nu är jag helt låst och kommer ingenstans, mycket irriterande. Korsordslösande är en utmärkt helgsyssla, det hjälper en att koppla av, samtidigt som man får tänka till. Det var Malin som introducerade korsordslösande för mig härom året och sedan dess har det varit ett givet inslag i våra helger. Jag tror jag kommer att ge upp den här upplagan av korsordet och laddar för kommande helgs utmaning, så här svårt kommer det säkerligen inte att vara då. Visserligen är det roligare när det är för svårt än när det är för enkelt, de gångerna det bara är att fylla i är det ingen utmaning och därför inte heller speciellt givande.
Nu ska jag bege mig till konstgräsplanen här i närheten och se CSKA Gorbatjovs säsongspremiär i fotboll. Jag står på sidan den här säsongen, anledningen till det är min ryggs instabilitet, men jag ska göra mitt bästa för att stötta laget från sidlinjen i stället.

Dagens låt: Noah and the Whale - 5 years time

Kaffe eller varmvatten

Vi fick en ny kaffemaskin på jobbet för någon månad sedan, en maskin som gör både godare och billigare kaffe än den förra. Tyvärr finns det andra problem med den här maskinen, kaffebönorna tar slut väldigt ofta. Eftersom det blir skum längst upp i koppen när man gjort kaffe ser man inte att kaffet, när bönorna är slut, blir vattning och äckligt och märker således det först när man har kaffet i munnen. Varmt vatten med viss kaffenyans i smaken är inte någon delikatess kan jag säga och efter att bittert fått erfara det vid flera tilfällen har jag nu börjat hålla koll på kaffet när det kommer ur maskinen. Om man är med och tittar precis när kaffet kommer kan man se om det är rätt färg och i och med det också rätt smak, men missar man det finns det en risk att man möts av en otrevlig överraskning när man dricker.
Jag har förresten fått nya spotify nu, än så länge har jag inte sett speciellt många förändringar, förutom att man kan se sina facebookkontakters playlists. Just den funktionen är lite rolig, även om jag ändå bara lyssnar på min egen musik. De senaste dagarna har jag lyssnat en hel del på The Drums och ett nytt band jag upptäckt som heter Middle East. Det går att upptäcka precis hur mycket musik som helst med hjälp av spotify och det går inte en vecka utan att jag hittar något nytt spännande.

Dagens låt: Middle East - Blood

Tankar kring säsongen

Nu är det äntligen bara en omgång kvar av helvetessäsongen. Matchen mot Chelskij igår var den sista av våra matcher som tv-visas den här säsongen och jag kan inte säga annat än att det är skönt. Den här säsongen har varit ett helvete från första omgångens 2-1-förlust mot Spurs till gårdagens pinsamma torsk mot ryssarna. Vi har underpresterat i princip varenda match och det är ingen jag kan se tillbaka på med glädje, förutom den mot Bolton hemma, men det var av den enkla anledningen att vi var där och tittade. Jag är övertygad om att det kommer att hända en hel del kring vårt lag i sommar. Nya ägare är ett måste, det är jag också ganska säker på att vi kommer att ha inom några månader. Jag skulle inte heller bli förvånad om Rafa går i sommar och jag är inte främmande för att få in ett nytt ansikte på bänken, med nya idéer och tankar. Tränarfrågan känner jag mig ganska delad i, jag tycker det lagts lite väl mycket fokus vid Benitez i år, trots att flera av spelarna underpresterat och vi dessutom haft otur med skador. Samtidigt är det Benitez som värvat ihop laget och det är uppenbart att hans transfers de senaste åren inte riktigt lyckats i samma utsträckning som man önskat. Jag kommer inte att gråta om han lämnar och jag kommer inte att bli förbannad om han stannar, huvudsaken är att beslut i frågan tas snabbt. Tränarfrågan ska vara löst innan fotbolls-VM. Nya spelare krävs det, inget snack om den saken. Vår startelva, när den är skadefri, håller hög klass, men där bakom är det klent. Vi behöver få in en backup till Torres, en riktig vänsterback, en mer irrationell kantspelare och en backup till Glen Johnson som högerback. Detta förutsatt att ingen av våra viktiga spelare lämnar. Babel måste säljas, Degen likaså, om det nu är så att någon vill betala för honom. Aurelio kan även han få lämna, inte för att han är för dålig, utan för att han är skadad på tok för ofta. El Zhar är för dålig, han har inte i truppen att göra. Lucas har jag varit emot länge, men i en roll som bakup till Mascherano kan han få stanna, han har trots allt visat en bra inställning och faktiskt spelat upp sig en aning den senaste tiden. Han ska inte spela alls lika mycket som i år, men en plats i truppen kan han få. Ngog kan även han få stanna, men han ska inte heller spela lika mycket som i år. Om Agger håller sig skadefri kommer han och Carra hålla åtminstone en säsong till, en hel Skrtel är en högklassig backup och med greken där bakom tycker jag att det ser bra ut på mittbacksplatserna. Mascherano, Gerrard och Aquilani är centrala spelare som ska vara ordinarie, men jag vill ha tillbaka glöden hos Gerrard, den här säsongen har varit hans sämsta någonsin. På kanterna bör Maxi eller Kuyt kunna sköta den ena och Benayoun håller som backup till ett nyförvärv. Jag hoppas verkligen att våra stjärnspelare stannar och ger nästa års tränare en chans att bygga upp laget igen, för årets sjundeplats är en katastrof och nästa säsong är en plats i topp fyra ett måste. Med eller utan Rafa Benitez vid rodret.

Dagens låt: Middle East - The darkest side

Min Ubanana

I julas fick jag en present av Malin som jag har använt oerhört mycket, nämligen en Ubanana. Ubananan är som en iPod, med den skillnaden att man sätter fast den bak på huvudet, som ett par glasögon som sitter vända åt fel håll. Man kan höja och byta låt, man kan också ställa in den på shuffle. Det bästa av allt är att man slipper alla sladdar, det finns inget man kan fastna i när man tränar. Den här gåvan har medfört att jag slipper lyssna på den bedrövliga musiken som spelas i högtalarna och i stället får lyssna på min egen musik under hela träningspassen. Jag har märkt att den musik som är bäst att träna till är min gamla, svenska punk. Jag har en del brittisk pop i spelaren också, men mestadels är det låtar av band som Radioaktiva Räker, Räserbajs, Charta 77 och Strebers. Tempot i musiken är bra för att man ska hålla igång under träningen och det är perfekt när man ska köra konditionsövningar, om jag lyssnar på långsam musik blir det lätt så att jag sänker mitt eget tempo, men så blir det inte när jag lyssnar på punk. Traste Lindéns Kvintett är en annan grupp som tar upp stor del av min träningsmusik, nästan hela deras skiva Jolly Bob går i land finns med i min playlist. Träningen har blivit roligare med min Ubanana och jag tror faktiskt att den blivit mer effektiv också. En mycket bra present.

Dagens låt: Arcade Fire - My heart is an apple
That's how I know I love you
That's how I know I trust you

Sista april

Första maj betydde tydligen att gymmet inte har öppet, så nu är jag tillbaka i soffan igen och underhåller mig med SM-finalen i pingis på TV4 sport. Gårdagens firande var trevligt. Först var vi ute i Bomhus och grillade, sedan blev det en tur in till stan och majkasen vid högskolan. Vi avslutade med lite slappande här hemma tillsammans med Olis och Karin. Grillningen var en av de snabbaste jag varit med om, vi kom nämligen dit precis när grillen var som hetast och när vi lade dit våra grillspett tog det fart på en gång. På knappt fem minuter var allting färdigt och vi kunde gå in och sätta oss vid matbordet. Det var årets första grillning för vår del och nu känns det verkligen att det börjar bli vår.
Igår gjorde jag klart för ännu en sommarhöjdpunkt. Jag har nämligen skaffat biljett till Arcade Fires spelning i Dalhalla. Jag hade hoppats att de skulle hamna på Way Out West, men när det nu inte blev så var det här en perfekt lösning. Det sägs att det ska vara något alldeles extra att se spelningar på den här anläggningen i Rättvik och jag är övertygad om att Arcade Fires musik kommer att göra sig bra där. Bandets nya skiva ska släppas inom kort och det ska bli spännande att se om den håller samma klass som de två senaste.

Dagens låt: Arcade Fire - Wake up