Gott nytt år!

Snart nyårsfest och dags att lägga 2012 till handlingarna, ett av de absolut mest minnesvärda år jag varit med om, mest positivt men även negativt. Det ska bli spännande att se vad som väntar under 2013, det inleds i alla fall med en nyårskonsert med Bollnäs Blås i morgon.

Gott nytt år!

Dagens låt: The Black Keys - Lonely boy

2012

Då börjar året lida mot sitt slut och som vanligt är det dags för mig att lista lite av det som skett under de senaste tolv månaderna:

Årets skiva: Jens Lekman - I know what love isn´t

Årets konsert: Weeping Willows i Freluga

Årets affär: Skivaffären runt hörnet

Årets whisky: Ardberg Lord of the Isles

Årets dryck: Guinness på The Albert

Årets upptäckt, musik: Magnus Ekelund & Stålet

Årets film: Moonrise Kingdom, Dark Knight Rises tätt därefter.

Årets mest saknade: Morrissey, börjar bli dags för lite nytt snart.

Årets mest spelade: Magnus Ekelund & Stålet - Utan er

Årets kaffe: Diablo.

Årets roligaste: TSKNAS

Årets händelse i Gävle: Thåström i Gasklockorna

Årets mäktigaste musik: The Funeral på Hovet

Årets gåshud: YNWA på Anfield, såklart.

Årets serie: The Wire

Årets varmaste: 30 grader i Tjernobyl med varm, långärmad tröja

Årets program: Euro-Talk på Fan-tv, igen.

Årets upptäckt: Podcaster

Årets godaste: Luncherna på Feskekörka under WoW

Årets sämsta: Yngwie Malmsteen på Getaway, fruktansvärt dåligt.

Årets häftigaste: Tjernobylresan

Årets jag-var-där: Zlatans volleymål mot Frankrike.

Årets 3D-publikhav: Kraftwerk

Årets programledare: David Fjäll, EuroTalk.

Årets spel: Songpop i mobilen.

Årets mest frustrerande: Liverpools straffbrist.

Årets återseende: Hobbit med Ljung och Bolinder

Årets stjärna: Jan-Ove Waldner, större ön störst.

Årets festivalmat: För dyr fruktsallad

Årets souvenir: Henrys Liverpool-ställ

Årets fulaste plagg: 3D-glasögon

Årets åldringssyssla: På spåret varje fredag

Årets tidning: Offside

Årets spel 2: Quizkampen

Årets sämsta självinsikt: Lotta Engberg på Sandviks jubileumsfest.

Årets läsning: Steven Gerrards självbiografi

Årets oljud: Gorbatjovs snarkningar i Kiev

Årets comeback: Refused

Årets kändismöte: Den Gamle Frankens möte med Glenn Hysén

Årets sämsta film: Psych 9

Årets tv-program: Bragden, om det svenska pingisundret

Årets jubilar: Steven Gerrard, 100 landskamper

Årets restaurang: Bistro nord

Årets löpare: Jag, tre mil i Lidingö avverkade.

Årets pass: X-fit

Årets skådespelarinsats: Michael Fassbender, Shame

Årets middag: Lunchen i Tjernobyl

Årets rundtur: Elland Road

Årets titel: Ligacupvinsten

Årets nytändning: Jakob Hellmans insats i Uppsala

Årets energiknippe: Henry Rollins

Årets avslut: Andreas Dackell avslutade hockeykarriären med att fira SM-guld

Årets mest inkompetenta: Bandydomarna

Årets överraskning: 30-årsresan, såklart

Årets närkontakt: Jag och ligavinstmedaljen i Leeds

Årets mastodontfilm: The Avengers

Årets viktigaste: Hillsboroughavslöjandena, Justice for the 96

Årets mest känslosamma sporthändelse: Brad Jones straffräddning

Årets sportprestation: Pekings starka allsvenska säsong

Årets pynt: Den handmålade Marilyn Manson-affischen på väggen i Kiev

Årets taxichaufför: Dr Alban-mannen i Kiev

Årets blötaste: Eldkvarns spelning i Furuvik

Årets arbetssyssla: Skolresorna

Årets farligaset: Segwayåkandet

Årets turbo: Henry, såklart

Årets klättrare: Malin i Göteborg under WOW

Årets duell: Jag vs. Den Gamle Franken på Songpop

Årets mest onödiga: Amazing Spiderman

Årets tyngsta: Raised Fist på Getaway

Årets feelgood-film: The Expendables 2

Årets mest overkliga: Not forever, live med Andreas Mattsson i Rengsjö

Årets filmvisning: Utomhusbion i Boulognern

Årets gåta: Varför besöker inte fler Club Nebraska?

Årets intervjuare: Kristoffer Triumf i Värvet

Årets serie, svensk: Torka aldrig tårar utan handskar

Årets serie, utländsk: Being Liverpool

Årets efterfestställe: Garaget på Söder

Årets mysigaste: Magnus Carlson och Augustifamiljen i Majorna

Årets gubbe: Tommy Körberg, fortfarande makalös röst.

Årets för-stor-för-lokalen: Magnus Betnér på GASTA

Julen slut

Julen är slut och jag är tillbaka i Gävle igen, efter att ha spenderat en knapp vecka hemma i Svedja. Det har varit fem stycken otroligt bra dagar, med allt ifrån annandagsderbyvinst och sparktur till kortspel, lek med systerson och god mat. Jag har dessutom gett och fått julklappar, bland alla fina gåvor jag fick fanns en utmaning, nämligen en anmälan till Tjurruset. Tjurruset är ett lopp där man ska ta sig igenom lera, kärr, gyttja, diken och annat trevligt, i kombination med vanlig löpning. I år har jag sprungit mina två första lopp, Vildmarks15 och Lidingöloppet, nästa år ser det alltså ut att bli fyra stycken, då jag förutom de jag sprang i år och Tjurruset dessutom är anmäld till Stockholm Maraton. Jag vet inte om jag tagit mig vatten över huvudet, men jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot alla loppen och det är något som är konstigt. Under den sista milen i Lidingö hade jag inte en tanke på att göra om det, precis samma känsla hade jag under Vildmarks15, men några timmar efter målgång har jag båda gångerna varit övertygad om att jag vill göra om det och nu några månader i efterhand har jag bara positiva minnen från båda loppen. Nu kommer jag att få vara med om den där känslan fyra gånger under 2013 och det kommer säkerligen att bli en rejäl kamp, men samtidigt otroligt motiverande. Träningen blir lite roligare när man har något att träna mot och med tanke på att jag fick en del nya löparkläder i julklapp också har jag tänkt mig försöka komma ut i spåren så fort den förkylning jag dragit på mig försvunnit.

Dagens låt: Jens Lekman - Erica America

Januarifönster

Det börjar närma sig öppnandet av transferfönstret och det råder ingen tvekan om att vi kommer att vara en ganska aktiv klubb under januari. Vi behöver få in spelare, speciellt i offensiven och det verkar också vara där som det mesta krutet läggs. Daniel Sturridge är ett namn det pratas mycket om och enligt vissa tidningar ska affären vara i princip klar. Han kommer säkerligen att vara en förstärkning för oss, även om jag har svårt att se honom som en spelare som tar oss till någon titel, samtidigt är det inte riktigt realistiskt för oss att satsa på de allra största spelarna i dagsläget. Om Sturridge kommer och bidrar med mål till vårt lag är jag nöjd, ett köp av honom skulle dessutom innebära att Sterling får vila lite grand och det är verkligen behövligt. Thomas Ince är ett annat namn det pratas om, det är spelare som vi hade i klubben för bara två år sedan, men strul med kontraktet gjorde att han gick till Blackpool. Där har han tydligen utvecklats en hel del och nu är han aktuell för en comeback hos oss. Ince känns mest som en truppspelare i dagsläget, förhoppningsvis ett starkare kort än Cole, Assaidi och Downing, som inte visat speciellt mycket under året. Det tredje namnet som verkar vara aktuellt är ett namn som väcker en hel del frågor, nämligen Jack Butland. Han är en ung, brittisk målvakt, som provat på landslagsspel redan. Med tanke på att Brad Jones nyss skrev på nytt kontrakt skulle en värvning av Butland verkligen innebära frågetecken för Pepe Reinas framtid i klubben. Jag tror inte Butland kommer till oss för att sitta på bänken, det skulle inte vara speciellt bra för hans utveckling och Reina är inte heller en målvakt för bänken. Vår spanske burväktare har varit darrig det senaste året och kanske är det så att Butland är på väg in för att ersätta honom, i sådana fall vore det en mycket intressant affär. Reina har stått i vårt mål sedan 2005/6 och är fortfarande ung för att vara målvakt, men hans status som världsmålvakt har dalat i takt med de tveksamma insatser han stått för på sistone. Jag gillar Reina, han har varit i klubben länge och verkar vara en sympatisk person, men tanken på att vi behöver en bättre målvakt har slagit mig vid flera tillfällen på sistone och kanske är det nu i januari som det smäller.

Dagens lå: Barbro Högberg - Vaggvisa för vakna

Soffdag

Jullovet är igång, jag har idag haft min första dag av ledighet och det känns verkligen skönt. Jag har inte gjort speciellt mycket under dagen, tvärtom har jag varit otroligt passiv och mest spenderat tid i soffan. En av de sakerna jag gjort i soffan har varit att titta på de avsnitt av julkalendern som jag inte hunnit med tidigare i veckan, det är ju bara tre avsnitt kvar nu, så det börjar dra ihop sig. Som helhet är det här kanske inte någon höjdarkalender, men en del roliga inslag har det funnits i den. Det är faktiskt tredje året i rad som jag och Malin följer julkalendern i tv, det har blivit en mysig tradition som bidrar till att höja julstämningen. Jag kommer antagligen att bli kvar här i soffan under resten av kvällen, På spåret drar igång om en timme och det tänker jag inte missa. Även om det är lite för svårt ibland i år är det ett mycket underhållande program, som dessutom alltid innehåller bra musik av bra artister. Den här säsongen har Plura och Jonatan Johansson var med redan och jag vet att både Edith Backlund och Jens Lekman kommer att dyka upp längre fram. Fredrik Lindström och Kristian Luuk är perfekta som programledarpar och de flesta av årets deltagare är roliga att följa. Så det får nog, som sagt, bli soffan i några timmar till.

Dagens låt: Jens Lekman - Become someone else´s

Två giganter

De två senaste dagarna har varit väldigt späckade, jag har hunnit se både världens roligaste man och Sveriges genom tiderna störste idrottsman i aktion. I söndags var jag nämligen i Stockholm tillsammans med Kus och såg Ricky Gervais på Globens scen. Jag har varit en stor beundrare av Gervais sedan The office och varje gång han kommer med nya saker växer min uppskattning för hans humor. Det finns inget som Gervais räds på scenen, inget ämne är för känsligt för att han ska hitta roliga vinklar på det. Showen han bjöd på i Globen innehöll det bästa från det material han spelat i England, där bland annat den ohälsosamt roliga delen om Noaks ark dök upp. Jag tror inte jag skrattat så mycket under nittio minuter tidigare, trots att jag hört många av skämten tidigare var det otroligt roligt. Gervais är den mest begåvade komikern och tveklöst även den roligaste.
Vem som är Sveriges störste idrottsman är det såklart ingen som hyser någon tvekan om, det finns ingen som kan mäta sig med Jan-Ove Waldner, inte inom någon sport. Igår var J-O i Söderhamn och spelade elitserieomgång med sitt Spårvägen. Det var väldigt länge sedan jag såg J-O spela och då var han dessutom både yngre och mer vältränad, men trots att han passerat 40 med bred marginal och inte är i närheten av de träningstimmar som hans mycket yngre motståndare avverkar håller han en hög nivå och är fortfarande underhållande att se. Han rör sig sämre, vilket inte är så konstigt, men är så pass bra och rutinerad att han ändå vinner fler matcher än han förlorar. Drar folk gör han också, igår var det fullsatt i sporthallen i Söderhamn och det kommer det säkert att vara på de flesta ställen han spelar, att se J-O spela pingis är en stor upplevelse och alla som får den möjligheten bör ta den.

Dagens låt: Radiohead - Fake plastic trees

Vita vinter

Det verkar inte riktigt vilja sluta snöa här i stan, vallarna vid vägarna börjar bli så stora att de de dubbelfiliga vägarna inne runt centrum snarare får klassas som enkelfiliga. Alla försök man gör för att gena på vägen till jobbet slutar med att man har snö upp till låren, i bästa fall. Kylan har dämpat sig en aning i alla fall och det känns som det allra viktigaste. Det var en väldig tur att jag kom för mig att köpa nya vinterskor i tid, det var i princip dagen innan snön började vräka ner som jag tog tag i det och slutade att gå till jobbet i mina halvtrasiga gympaskor. Att det tar lite längre tid att ta på de nya skorna är ett billigt pris att betala för att varken behöva frysa om fötterna eller bli blöt om strumporna. Jag har varit lite för snål för att köpa fina vinterskor de senaste åren, men jag förstår nu att det är pris väl värt att betala. När man klätt på sig ordentligt är faktiskt morgonpromenaden till jobbet skönare nu än på hösten, luften är frisk och man vaknar verkligen till på vägen fram. Har man dessutom en bra podcast i öronen blir det snudd på en njutning, det kanske var att överdriva det lite, men i alla fall väldigt behagligt. Mitt i allt närmar sig dessutom julen med stormsteg, i övermorgon är det lucia och sen är det snart dags att börja fila på julklappsrimmen. Så att vintern är är här gör mig när jag tänker efter inte speciellt mycket.

Dagens låt: Skansros - Ett sätt att se på saker

2012 snart över

Det börjar närma sig årsslut och jag har så smått börjat fundera över årets lista, jag har haft den som en tradition här sedan starten och innan dess hade jag det faktiskt som tradition i min dagbok på Lunarstorm. Antagligen har det blivit över tio år i rad som jag listat årets händelser och jag tror faktiskt att det här har varit ett av de allra mest händelserika åren av de jag gått igenom. Det blir en tuff uppgift att få ihop en ranking, hur jämför man en resa till Anfield med en resa till Kiev? Hur jämför man en suverän festival med uppskattningen man får när man släpper iväg sina klasser? Och mitt i allt det här ska jag försöka få in den häftiga känslan som det faktiskt var när man min lille systerson sade mitt namn första gången, för att inte tala om den mysiga sommarvecka som vi hade hemma i Svedja, med Weeping Willows magiska föreställning i Freluga som avslutning. Tre mils löpning i Lidingö ska såklart in på listan också, då det är en av de prestationer i år som jag är mest stolt över. Två skolresor har jag hunnit med, en jubileumskväll med Band of Horses verkligen inte att förglömma. Under det här året har jag också hunnit fylla 30 år, med en otroligt trevlig fest och en överraskande och skitrolig resa som present. Ja, det har som sagt varit ett hektiskt år, med massvis av händelser. Året har inte bara varit positivt, för inte så längesen förlorade jag min käre vän Plummer och det är en händelse som jag absolut kommer att ha med mig från det här året. Jag trodde inte att det kunde vara så jobbigt att förlora ett djur, men med honom har jag förstått att det inte är så enkelt som att säga att man förlorar ett djur, det är en familjemedlem, en glädjekälla, ett stöd och en vänskap som inte går att greppa om man inte varit med om det själv. När min katt dog för runt tio år sedan blev jag otroligt ledsen, men Plummers bortgång gjorde ont på en nivå som jag inte hade kunnat föreställa mig. Saknaden har varit fruktansvärd, men samtidigt har jag mängder av fina minnen från den tiden jag fick tillsammans med honom och det är minnen händelser som skulle kunna fylla de här årslistorna. Att Plummer inte finns med oss längre är en stor sorg, men om jag skulle göra en lista med det här decenniets bästa saker skulle han hamna otroligt långt upp på den listan det är en sak som är säker.

Dagens låt: Skansros - Men inte ikväll

Jag hade fel

Det är väldigt att jag har fel, än mer ovanligt är det att jag erkänner felen, men jag tror att det nu är dags för ett sådant unikt tillfälle. Igår var jag och Malin på bio och såg Argo, en film som behandlar ockupationen av den amerikanska ambassaden i Iran i slutet av 70-talet. Handlingen kretsar kring fritagningen av sex stycken arbetare vid ambassaden, som lyckas fly och gömma sig hos två kanadenare. Filmen var otroligt välgjord, snyggt filmad, spännande och med bra skådespelarinsatser rakt igenom. För regi och huvudrollsprestation stod Ben Affleck, samme Affleck som torterade mig med sin insats i Daredevil och förstörde, visserligen tillsammans med Josh Hartnett, allt hopp som fanns om att göra en bra film om Pearl Harbour. Bland mina första inlägg här på bloggen finns ett om just Ben Affleck, där jag sågar hans kunskaper inom filmskapande och agerande, det är nu helt uppenbart att jag hade fel. Gone baby gone var väldigt bra, The Town var väldigt bra och i Argo har han tagit sitt filmskapande till ännu en ny nivå, jag är mycket imponerad. Affleck har gått ifrån att vara en halvan av Bennifer och att spela in filmer med Michael Bay, till att spela in politiska, gripande och tankeväckande dramafilmer. Den begåvning som man kunde se i Good Will Hunting börjar verkligen träda fram och det är lika roligt som oväntat. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva att jag såg fram emot Ben Afflecks nästa film, men så är det faktiskt nu, det ska bli intressant att se vad hans nästa skapelse blir. Så, jag erkänner, när det kommer till Ben Afflecks kapacitet hade jag fel. Jag vidhåller dock att Daredevil är en film som borde förbjudas att visas.

Dagens låt: Skansros - Drömmen om Amerika

Bullhead

Vi såg en film i helgen som jag glömde nämna när jag uppdaterade härom dagen, det var en belgisk film som hette Bullhead. Filmen utspelades under dem period då djuren i Belgien pumpades med tillväxthormoner och gjorde att köttindustrin i landet blev mycket smutsig, i huvudrollen fanns en trasig man som själv tog de hormoner som var tänkta för tjurarna, anledningen till hans mentala instabilitet fanns i en tragisk händelse i barndomen som skadade honom för livet. Bitvis var filmen långsam, men efter ungefär halva filmen drar man nytta av den långsamma inledningen och låter de tongivande karaktärerna växa, samtidigt som man gör konflikterna tydligare. Huvudrollen gjorde av en belgare, som jag inte hört talas om tidigare, visserligen inte så oväntat då den enda belgiske skådespelare jag känner till är Mussels from Brussels, och den insats som denne okände man stod för var otroligt imponerande. Han påminde väldigt mycket om Tom Hardy och det är ett gott betyg, då det är en skådespelare som imponerat på mig under det senaste året. Porträttet som görs av den här uppumpade, sorgliga man är omöjligt att inte beröras av och man känner en stor sympati för honom, samtidigt som han visar sig vara en både instabil och farlig person. Hur som helst, Bullhead var väldigt bra, en film man verkligen bör se.

Dagens låt: The Civil Wars - My father´s father

Advent

Första advent idag och bocken här i stan är invigd, tror jag i alla fall, för det skulle göras idag. Tydligen hade det varit ett attentat mot den redan igår, då någon tyckte att det vore en bra idé om den brändes upp innan den ens vaknat från sin vintervila. Som tur var klarade sig bocken från den första attacken och jag hoppas verkligen att den får stå åtminstone över julen, till skillnad från i fjol då den inte fick stå mer än bara några dagar innan det var dags att skrapa bort askan efter den utanför biblioteket. Det året hann jag inte se bocken, men det tänker jag se till att göra i år, då den faktiskt bidrar till att skapa julstämning. En annan sak som bidrar till stämningen är julkalendern på tv och att döma av det vi sett av den hittills kommer den säkert att göra det även den här gången. Ett annat säkert kort under julen är att Liverpools spel börjar gå i stå, vintermånaderna brukar vara den allra värsta tiden på året för vårt poängsamlande, men december månads första match blev en trepoängare och det var otroligt glädjande. Trots att poängen inte kommit i den utsträckning som jag hoppats på i förhand har spelet varit bra i nästan varenda match och det är flera gånger som otroligt små marginaler(omskrivning av inkompetenta domare) gjort att vi blivit utan segrar vi förtjänat. Hur som helst, december inleddes på bästa möjliga sätt och det får gärna fortsätta på samma sätt månaden ut. I morgon kommer kylan, men det gör inte speciellt mycket, är det december ska det vara kallt och med tanke på det rika snötäcke som ligger ute verkar det blir en riktig julmånad i år. Det tycker jag verkar bra, så länge inte väglaget förstör bandyhemresorna.

Dagens låt: Of monsters and men - Slow steady