Resa

I morgon bär det av till fjälls, jag ska på min första skolresa som lärare och det ska bli riktigt skoj. Det var några år sedan jag var iväg på skolresa senast, närmare bestämt 12 år sedan, när jag gick i sjätte klass. Då var jag ner till Göteborg tillsammans med klassen på Kilaforsskolan, vi hade då samlat pengar, pantat burkar och sålt en massa trams för att komma iväg, rätt jobbigt. Tack vare en fond kommer vi lättare undan i morgon. Vi var i alla fall ner till Göteborg för tolv år sedan, vi bodde i en skolsal i närheten av en skola(de flesta skolsalar ligger iofs i närheten av skolor) och vårt huvudmål med resan var att besöka Liseberg. Liseberg är inte ett ställe som passar mig speciellt bra, jag är skamligt feg när det gäller att åka i karuseller. Jag är feg nu och jag var ännu mer feg då. Det värsta som jag vågade mig på var lilla berg-och-dal-banan som låg bland de andra knatteåkturerna. Den åkte jag tillsammans med en klasskompis, som var lika feg som jag, och ett gäng småbarn som troligen tyckte att vi var rätt mesiga. Jag och min klasskompis höll mest till vid radiobilarna, de var både roliga och ofarliga, vilket är en bra kombination. Förutom besöket på Liseberg har jag inga starka minnen av våran resa ner till Göteborg. På högstadiet kom vi aldrig iväg på någon resa, troligtvis för att vi helt enkelt inte orkade börja samla burkar och pengar igen. Vi tog oss i alla fall med traktor till Lenninge(2 mil från skolan) när vi slutade nian, alltid nåt. Nu sörjer jag inte att det inte blev någon resa med klassen, jag kom ändå iväg utomlands med mina bästa kompisar från klassen några år senare och då hade vi så roligt att det täcker ganska många klassresor. I morgon bär det i alla fall iväg till fjälls med min nia och det känns väldigt bra att vi får komma iväg, det hade varit surt om det inte hade blivit något. Hur jag ska gå ihop med fjällen är det för tidigt att svara på, men det är bara att hoppas att jag kommer hem utan några större skador.
Jag klagar ofta på att jag aldrig hinner med att följa några serier, idag fick jag en liten kompensation för det. Blandskiveeleven gjorde nämligen en turboresumé av OC för mig idag efter en lektion. Nu vet jag att Marissa dog bara för att hennes före detta pojkvän, med drogproblem, blev bitter när hon skulle iväg på college och därför prejade henne av vägen, precis när allt höll på att ordna upp sig för henne. Det påminner lite om när Bimbo dog i busskraschen i Tre Kronor, den serien följde jag i alla fall, även om det var ett gäng år sedan den gick nu.
Läste i skvallerpressen att Maradona blivit inlagd på sjukhus igen, de älskar verkligen att gotta sig i hans problem. Han är Gud vad som än händer.
Det är fortfarande 23 Till som spelas i bilen, "Det känns så fel, men det är verklighet".

Dagens låt: Nick Cave & PJ Harvey - Henry Lee

Avslöjande

Igår råkade jag nämna för en av mina klasser att jag hade ett punkband i högstadiet, vi gjorde visserligen bara en(kort) spelning, men vi existerade i alla fall. Givetvis kom då frågan vad vårat band hette, dit hade jag hoppats slippa komma. Vårat bandnamn var inte direkt det bästa man kan tänka sig, det tror jag Den Gamle Franken skulle skriva under på. Jag lovade att berätta vad bandet hette om de gjorde bra redovisningar, vilket de gjorde. Så numera vet en hel klass om vad vi kallade bandet. Spelningen vi gjorde, i blåställ och solglasögon, på avslutningen i åttan gick inte direkt till historien som en av de bästa spelningar som gjorts. Vi var i alla fall väldigt effektiva, vi spelade fyra låtar på kanske två minuter.
Har lyssnat på 23 Till i bilen idag, skönt med lite trallpunk ibland. "Det finns så mycket jag vill berätta, men varje gång saknas ord, men du ska veta att jag tänker mycket mer än du tror".

Dagens låt: Magnus Carlson - Vi kommer ses igen"Hur kan nåt som är fel kännas så perfekt?"

Nya vrår

Jag är rätt ny på mitt jobb, har bara varit där i drygt ett år och det är jag rookie med om man jämför med mina kollegor. Förra läsåret satt jag alltid i samma klassrum, så är det i år också. Detta gör att jag inte är någon expert på att hitta på skolan, klassrumsnumren är jag kass på, men jag vet på ett ungefär i alla fall. Idag har jag upptäckt vrår på jobbet som jag inte visste om, nere i källaren. Jag höll på att fixa med en dator till några av mina elever, vi har fått in en extra till klassen och då blev det en över. Till att börja med kan jag säga att jag faktiskt lyckades koppla ihop alla delar så pass att datorn kom igång och det är en framgång för en teknikanalfabet som jag. Nu var tangentbordet och musen som hörde till datorn inte i bästa skick, de var snudd på trasiga och dessutom hade någon roat sig med att byta lats på ett gäng av tangenterna, vilket gjorde det rätt komplicerat att använda. Jag gav mig nu ut på en upptäcktsfärd för att hitta nya grejer till datorn, jag gick ner på nedervåningen och forskade lite. Där fanns det saker som jag inte upptäckt tidigare. Bland annat hade vi tydligen en dusch där nere, såg rätt fräsch ut faktiskt, dessutom fanns det två toaletter och massvis med gammalt material. Nu vet jag vart jag kan gå om det är fullt på toaletterna på övervåningen, vilket iofs aldrig hänt under min tid på jobbet, men man vet ju aldrig.
Nu har jag i alla fall lärt mig lite mer om bottenvåningen på jobbet, inte för att jag kanske kommer att ha nytta av det så väldigt många gånger, men jag kan i alla fall känna att jag har lite koll.

Dagens låt: Gene McDaniels - Another tear falls. "My love for you will never die" är inte med i Walker Brothers version, men annars är de rätt lika.

Gamla godingar

En av mina klasser är på prao nu, det gör att jag har lite extra tid till rättning och planering. Detta hade jag inte en tanke på när jag åkte till jobbet i morse, så jag glämde bort att ta med mig musik att lyssna på. Lyckligtvis har jag tidigare plockat med mig massor av gamla blandskivor som jag har liggande i en hög i klassrummet, dessa kom väl till pass idag. Det var en hel del låtar på skivorna som jag glömt bort att jag lyssnat på, men det var väldigt kul att höra dem igen. Goldfrapp hade jag inte lyssnat på på väldigt länge, jag har bara en skiva med dem och den är ganska ojämn. Black cherry är i alla fall en riktigt skön låt och passade rätt bra att jobba till. All mixed up med Red House Painters var även den med på skivan och det är fortfarande en av de bästa låtar jag vet, det går inte att få nog av den. Jag minns första gången jag hörde den, på ett blandband jag fick av ett Cardigans-fan, det är inte ofta man fastnar så för en låt första gången man hör den. José Gonzalez Crosses spelades rätt ofta hemma hos mig när den kom, men jag fastnade aldrig så pass mycket för hans musik att jag köpte skivan. Live har han dock gjort några spelningar jag minns väl, bland annat den på UH-båten, dagen efter att Kusen smällt igen dörren för honom när han var på väg in i våran hytt. Frankes skiva köpte jag dock på en gång, jag väntar fortfarande på en uppföljare från detta intressanta band. Jag såg dem live nere i Arvika för ett gäng år sedan, då tyckte jag att de var rätt trista. När jag sedan hörde en av deras låtar på tv fastnade jag helt, de var starkare på skiva än live, eller så var det jag som inte var mottaglig för musik vid halv fyra på natten efter tre dagars jobb. Angel, angel, down we go together är en av mina Moz-favoriter, men det var ett tag sen jag lyssnade på den, så när den inledde den här blandskivan blev jag väldigt glad. Rocky Dennis låt Black cab hade jag glömt, men det är nog mest för att det blev lite väl mycket Rocky Dennis och Jens Lekman ett tag, man hängde inte riktigt med i allt som hände kring denne artist. All lovers hell är även det en låt som man inte kan få nog av, därför är det konstigt att jag inte lyssnat på den på mycket länge, Kristoffer Åström är bra, mycket bra.

Dagens låt: The Smiths - Last night I dreamt that somebody loved me

Friluftsliv

Jag är alltid i Gävle på helgerna, kanske inte så konstigt eftersom jag faktiskt har min lägenhet där. Sedan jag fick mitt jobb är det bara på helger och lov som jag kommer hem till min tvåa, men jag ser alltid till att åka dit när tillfälle ges. Det ska till något väldigt speciellt för att jag ska hålla mig borta från Gävle, nästa helg händer det något sådant speciellt. Jag ska då iväg med mina elever på en hemlig resa, resmålet är inte direkt något som jag vanligtvis brukar besöka på mina lediga dagar. Destinationen för vår resa är, som sagt, hemlig, men om man tittar på packningslistan så märks det ganska tydligt att det inte är en resa specialdesignad för mig i alla fall. Skidor står tidigt på listan, skidåkning är inte min starka sida. Min morfar var en riktig skidfantast och åkte ofta run här ute på åkern, det är inga spår som jag följt i mitt liv kan jag säga. Jag har tidigare på den här sidan skrivit om hur dålig jag är på skidor, både slätt och utför, men jag tror inte att reseplanerarna läser här. Senast jag åkte skidor slätt var när jag gick i femman eller sexan och jag saknar det verkligen inte. Efter alla gånger som farsan fick knuffa mig uppför mördarbacken när jag var liten tappade jag liksom sugen. En annan sak som stod högt upp på listan över saker som jag skulle ta med var fiskespö. Jag tycker inte om att åka skidor, jag tycker ännu mindre om att fiska. Senast jag fiskade var när jag och Törnblom bodde ute i hans släktingars stuga, måste vara nästan tio år sedan. Vi fiskade ett par dagar i rad utan speciellt stor succe. Jag lyckades dock med en sak som måste ses som ganska ovanlig, trots att vi fiskade på en sjö lyckades jag med bedriften att kasta fast ett drag i ett träd. Jag minns inte varför jag fick för mig att fisken skulle nappa inne vid land, men jag minns att jag inte fått till ett sånt rent kast varken förr eller senare(vilket är rätt svårt eftersom det här var senast jag fiskade) och draget gick i en fin bana rätt upp i ett träd. Vi kastade bort tre drag under de här dagarna, men vi fick inte en enda fisk, så att jag gav upp min fiskekarriär då känns rätt logiskt. Kläder för utebruk stod högt på listan, efter orienteringsdagen där jag gick runt i spöregn med tygskor och var tvungen att låna torra strumpor av en elev för att inte bli förkyld har jag lärt mig det här med att klä mig. När vi var iväg på teater innan jul glömde jag vantar, då fick jag låna av en elev som inte behövde sina, det hade jag i minnet när vi skulle iväg på en konsert med samma elever härom veckan. Jag hade med mig mina vackra LFC-vantar, nu var det tyvärr så pass varmt ute att jag inte kunde ha vantarna på mig utan att börja svettas om händerna, men jag frös i alla fall inte. Sovsäck stod också på listan, det är inte mitt favoritsätt att sova. När man är 190 cm är det inte alltid helt enkelt att klämma ner sig i en sovsäck, åtminstone så att det blir bekvämt. Trots att den här hemliga resan uppenbarligen inte är någonting för mig så ser jag fram emot den, det kommer bli roligt att umgås med klassen utanför skolan en gång.

Dagens låt: Thåström - Ingen neråtsång

Veckans lista v.12

1. CSKA Gorbatjov - Hela laget hamnar på första platsen den här veckan, anledningenn är att vi nyligen avslutat vår andra säsong och nu går in i den hektiska silly season. Det finns en del oklarheter inför nästa säsong.
-Kommer det några nya spelare till truppen?
-Kommer några spelare att försvinna?
-Kommer vi att inleda säsongen med ett nytt, fräscht matchställ?
-Kommer Gorbatjov att återuppta sitt pannbandsanvändande?
-Kommer Den Gamle Frankens smeknamn att få plats på de nya tröjorna?
-Kommer jag att orka byta ut tejpen på mitt klubbskaft?
-Kommer vi att ordna uppvärmingsmusiken vi pratat om i två år?
-Kommer det att bli någon barmarksträning?
-Kommer Fugelsang och Jeppe på Berget orka fortsätta med sitt pendlande?
-Kommer vi att komma ihåg målvaktskläderna varje match?
-Kommer jag att få in matchrapporten innan nästa säsong börjar?
-Kommer gammeluvdomarna ge oss en snällare bedömning än i år?

2. Sophie Zelmani - Gårdagens konsert var riktigt bra, precis vad jag behövde just nu. Det är trevligt att man numera får chansen att se spelningar av hög kvalitet här i Gävle, det har man inte varit bortskämd med de senaste åren. Jag trodde att hoppet var ute när man började dra hit band som Arvingarna, Rednex och Da Buzz, men Skottes har gjort musiklivet i Gävle värt att leva. Att få höra Zelmanis röst live var en upplevelse, det finns ingen som sjunger som hon, den saken är säker.

3. Kris Kristofferson - Jag har redan skrivit det mesta som finns att skriva om spelningen jag och Gorbatjov besökte i måndags, men han måste ändå få en plats på veckans lista. Att en gammal man med gutarr och munspel kan trollbinda tusentals människor under två timmar är fascinerande. Att munspelandet inte fungerade så bra gjorde inte någonting, Kris skötte allting enormt bra ändå. Från det första akordet till det sista satt man och njöt, en riktig höjdarkonsert.

4. Fredde Granberg - Jag ser väldigt sällan på tv, men i fredags bänkade jag mig vid Så ska det låta. När vi diskuterat tv i klassrummet har jag hela terminen tjatat om att jag skulle se Så ska det låta när Fredde Granberg var med, och det var han i fredags. Anledningen till att jag ville se honom var givetvis att han tillsammans med programledare Settman spelade Ronny & Ragge i min ungdom. De var, tillsammans med Svullo, de komiska inslag som jag minns bäst från min uppväxt. Ronny & Ragge var otroligt stora och jag minns hur avundsjuk jag var när syrran åkte till Ljusdal och såg dem, medan jag fick stanna hemma eftersom jag var för liten för att åka. Jag fick i alla fall en fin t-shirt i present efter spelningen, alltid nåt. Rara söta Anna spelades väldigt många gånger på min stereo sommaren då de var som mest populär och alla högklassiga avsnitt som gick på tv var som högtidsstunder. Att få se Peter och Fredde tillsammans i tv igen var en höjdare, även om jag gärna sett att de tagit lite mer plats. De andra tre gästerna var rätt trista.

5. Magnus Carlson - Nu är Weeping Willows inbokade även till Bollnäsfestivalen, detta betyder att jag får se dem åtminstone två gånger i år, inte helt fel. I helgen har jag lyssnat väldigt mycket på Magnus första soloskiva, blivit mycket av den de senaste helgerna, den är förbannat bra. Det värsta av allt är fortfarande en otroligt bra låt och Genom natten är absolut en av de bästa låtar som gjorts på svenska.

Dagens låt: Magnus Carlson - Vi kommer ses igen, "för hur kan nåt som är fel kännas så här rätt"

Zelmani

Skottes musikteater är det bästa som hänt Gävle på länge, igår fick man ännu ett bevis. Det var nämligen på Skottes som Sophie Zelmani bjöd på en riktig kanonspelning, en spelning som verkligen levde upp till mina förväntningar. Sophie Zelmani har en de bästa röster man kan höra, hennes sång är väldigt egen, hon låter inte som någon annan. Hennes sätt att nästan viska fram texterna är underbart, det går inte att ogilla. Jag har lyssnat på Zelmani i flera år nu och har de flesta av hennes skivor, men innan gårdagen hade jag aldrig sett henne live. Det är alltid speciellt när man får se en artist live för första gången, man vet inte riktigt vad man har att vänta sig. En sak som överraskade mig med konserten igår var att den innehöll mer fart än jag trodde den skulle göra, många av låtarna kändes tyngre live än på skiva och det passade dem bra. Zelmanis röst var precis lika bra live på skiva, om inte ännu bättre, och Halapi som spelade gitarr var bara han värd inträdet, när han körde solot på sista låten blev jag mycket imponerad. Det var glädjande att se att det kom så mycket publik till spelningen, det var helt fullsatt, det borde betyda att arrangemanget gick med plus och ger de som annordnade spelningen möjlighet att fixa fler konserter framöver.


Syrran när vi värmer upp för konserten på Sombreros, V-tecknet är för att fira hennes nya anställning.


Ronnie från Sombreros, V-tecknet är för att fira syrrans nya anställning


Jag och min Zelmani-biljett på Sombreros, V-tecknet är för att fira syrrans nya anställning


Där nere i mörkret står Sophie Zelmani, men fota på konserter är inte min starka sida.

Dagens låt: Sophie Zelmani - I can´t change

Weeping Willows till Bollnäs

Det här trodde jag verkligen inte att jag skulle få skriva på min sida någon gång, men nu är det verklighet. Bollnäsfestivalen ska väckas till liv i sommar, innan nyheten jag såg i morse hade jag inte en tanke på att åka dit. Man har bokat band som Nordman(hua), Mora Träsk(hua), Marie Serneholt(hua) och Tommy Nilsson(hua), det enda band jag varit lite sugen på att se är Asta Kask, men de är inga jag tänkt betala flera hundra för att se. Nu är Weeping Willows bokade till festivalen, jag upprepar, nu är Weeping Willows bokade till festivalen. Jag ska se Weeping Willows i Bollnäs, staden Bollnäs borde vara väldigt tacksamma. Det här är det bästa som hänt staden på enormt länge.

Dagens låt: Weeping Willows - Shiver in the morning light

Kort från Kris

Gorbatjov med sin Kris-biljett.


Jag med min Kris-biljett och en vattenflaska.


Kris Kristofferson!!!!!


Kris Kristofferson, igen!!!!

Dagens låt: Morrissey - Why don´t you find out for yourself

Solbrillor och målbrott

Efter en jobbig söndag med pissväder är nu våren återigen igång med att få bort all snö här i trakten. Solen lyser på rätt bra och det gör att snön byts mot vattenpölar, även om jag inte är något större fan av vattenpölar så har jag hellre såna än jag har snö och is. Solen medför också en till positiv sak, nämligen att jag nu får anledning att använda mina stenhårda pilotbrillor i bilen. En av de saker jag gillar med sommarb och vår är att man får chansen att använda solglasögon utan att man behöver känna sig töntig, då fyller de en funktion och det är bra.
Mina nuvarande solglasögon köpte jag förra sommaren, efter att ha nött ut de som jag köpte mitt första år på Arvikafestivalen(vilket var medan jag gick i gymnasiet, så det var dags att byta). Nu har de legat i bilen bland alla parkeringshuskvitton hela vintern, men äntligen har de fått komma fram och ta plats i mitt ansikte i stället. Inte en dag för tidigt.
Min förkylning har börjat försvinna nu, det har medfört att jag fått ett återfall in i målbrottet. Jag hade problem med halsen i några dagar och nu när det bättrat sig har halsen börjat att skära sig, precis som den gjorde på den gamla goda tiden när vi vandrade in i tidernas kanske mest falsksjungande luciatåg när vi gick i sexan. Förhoppningsvis blir den här målbrottsperioden kortare än den förra, det är ingen höjdare att prata som en tolvåring när man undervisar tonåringar.

Dagens låt: Moneybrother - Brännö serenad

Dag på jobbet

Det här inlägget skulle egentligen ha kommit igår, men eftersom nätet strulade här blev det aldrig så. Hur som helst är det tisdagen som behandlas.

Egentligen skulle jag ha haft sovmorgon i morse, men eftersom min mentala väckarklocka är ställd på tio över sex blev det inte så mycket av den saken. Då jag ändå var vaken kunde jag lika gärna bege mig till jobbet och fixa lite planeringar. Jag trodde att jag skulle vara trött på jobbet eftersom jag inte kom i säng förrän efter klockan två igår, men när jag kom fram kände jag mig ganska pigg. En sak som inte var pigg var min hals, den hade tagit tydlig inspiration av gårdagens konsert och blivit klart raspigare än vanligt. Jag kände inte av min förkylning alls lika mycket som dagen innan, så jag brydde mig inte så mycket om att rösten inte var på topp. Mina uppmuntrande kollegor passade dock på att påpeka att influensan som går nu börjar i halsen, som tur är jobbar jag med lärare och inte doktorer så jag litar mer på min kropp än på deras diagnoser. Jag är på god väg att bli frisk nu, så det så.
Jag ställdes inför en tuff uppgift idag. Jag fick femton sekunder på mig att svara på vad jag skulle önska mig om jag fick önska mig precis vad som helst av allt i hela världen. Att få fram ett svar på den frågan på så kort tid var, milt uttryckt, svårt. Det finns ett gäng saker jag skulle tänka mig, men nu kunde jag alltså bara välja en. Det första som kom ur mig var att jag skulle vilja att man bytt språk till svenska i England, så att jag kunde jobba som svensklärare i Liverpool. Så här i efterhand kan jag komma på lite roligare alternativ, t.ex att jag skulle bli grymt bra på engelska och kunde på så vis jobba som engelsklärare i Liverpool. Det vore inte alls samma sak att vara där om inte språket och dialekten fanns där. En av mina visa elever kom dock med en smart lösning, nämligen att man faktiskt kunde börja med att önska sig massvis av önskningar. När jag var mindre och man läste om att man fick tre önskningar av andar brukade jag fundera över om man verkligen fick göra så(om man nu råkade smeka en lampa och få fram en ande gällde det ju att vara förberedd på reglerna). Nu hade jag helt glömt bort det alternativet och om det är giltigt vore det helt klart det smartaste att göra.
En sak som gick upp för mig idag var att de lagt ner den gamla paradgrenen Kast med liten boll i skoltävlingarna som arrangeras varje år. Det var verkligen inte ett år för tidigt, en förhatlig gren går i graven och ingen sörjer. Jag avskydde Kast med liten boll av den enkla anledningen att jag var kass på att kasta och jag hatar att vara dålig på saker som har med sport att göra. Hur jag än tog i hamnade jag alltid efter de andra grabbarna och det sved i min vinnarskalle. När jag gick på lågstadiet hade vi inte heller samma förutsättningar som de andra skolorna att utveckla vår teknik i denna knappt existerande idrottsgren. Vår fotbollsplan var nämligen för kort och om man kastade lite snett riskerade man att träffa ett par stackars hästar som hade sitt hem bredvid planen. Nu var detta aldrig något problem för mig, jag kastade sisådär 25 meter och då var hästarna inte i fara. De stora killarna i sexan, som hade både kraft och teknik fick däremot välja mellan att hålla igen eller att riskera utskällning av våran lärare, när han var färdig med dikningen av planen förstås. Nu valde de oftast det senare alternativet, men jag tycker ändå att det fungerar som en godtagbar ursäkt till varför jag hamnade bland de sista när det var dags att kasta den där jävla bollen över grusplanen. Dum gren var det och ingen kommer sakna den, det är jag säker på.

Dagens låt: Thåström - Fanfanfan

Irrfärd till Kris

Igår var jag och Gorbatjov till Stockholm och såg Kris Kristofferson, en makalöst bra konsert, men vägen dit var allt annat än enkel.
Jag slutade jobbet strax efter två, sedan var det raka vägen till Gävle som gällde. Där plockade jag upp en förväntansfull Gorbatjov, sedan åkte vi till Maxi för att möta upp vårat färdsällskap, Panzer med vänner. Det här var första gången i mitt liv som jag skulle ta bilen till ett ställe i Stockholm, så jag var lite nervös när vi gav oss iväg, men det gick snart över. Tanken var att jag skulle följa efter Panzer, han hittade mindre dåligt än jag, så jag tog rygg på honom och satte kurs mot Uppsala, där första stoppet skulle ske. När vi kom in i Uppsala skulle vi leta oss till universitet för att plocka upp Fru Panzer, förutom några missförstånd i korsningar som ledde till sura bilister runtomkring klarade vi oss fram till platsen där vi skulle plocka upp henne.
Det var i Stockholm som det blev lite struligt. I början gick det oväntat smärtfritt, jag följde Panzer som i en äkta follow-that-car-scen ur en actionfilm. Efter ett tag svängde vi av in på en väg, då trodde jag att det var över, så var det inte. När jag efter en liten stund tittade åt höger såg jag centralstationen, det betydde att vi alltså var mitt inne i centrala Stockholm. Panzer var inte helt hundra på hur vi skulle åka, så det blev några oväntade filbyten. Ett fint byte vi gjorde var när vi korsade en heldragen linje, bara för att hamna mitt i en bussfil. Bussfilen tog oss i alla fall till rätt väg igen och efter en stund var vi framme vid Cirkus, där konserten skulle vara. Min första infärd i Stockholm var avklarad och volvon hade inte en skråma.
Cirkus var en väldigt fin konsertlokal och jag och Gorbatjov hade fått suveräna platser bara ett tiotal meter från scenen. Det kändes lite overkligt när Kristofferson kom in på scenen, helt plötsligt stod han bara där med sin akustiska gitarr och ett munspel. Sedan följde en spelning som jag tveklöst aldrig kommer att glömma. Det ena guldkornet efter det andra spelades och det hela kändes så äkta och levande. Kristofferson kunde stanna upp mitt i vissa låter och slänga en syrlig kommentar till Bush eller berätta en anekdot kring textens historia. Rösten var fortfarande suverän, munspelandet blev det inte så mycket av, men det gjorde inte så mycket. När låtar som "For the good times", "Sunday morning coming down" och "Loving her was easier" spelas kan man inte annat än sitta och njuta. Jag saknade "I´d rather be sorry" och "From the bottle to the bottom", men det kunde jag ta en kväll som denna. Konserten varade i ungefär två timmar, med en paus i mitten, och jag var lyrisk när jag lämnade lokalen. Jag tog lite bilder också, men de får vänta med att läggas ut till helgen, jag kan inte lägga in dem på datorn här i Svedja. Nu har jag i alla fall fått se en till av mina idoler live och det var precis så bra som jag väntat mig.

Dagens låt: Kris Kristofferson - Sunday morning coming down

Soundtrack of my life

Jag har inte gjort många knop i helgen, den förkylning som jag gått och dämpat med mediciner under veckan har gjort sig påmind. Det har mest blivit arbete vid datorn och lyssnande på musik. Helgens soundtrack ser ut ungefär såhär:

Aimee Mann - Humpty dumpty

Aimee Mann - Wise up

Yvonne - Bad dream, eller kanske mest Started out från samma skiva.

The Perishers - Trouble sleeping

The Perishers - Sway

The Streets - Dry your eyes

Paul Weller - English rose

Dagens låt: Magnus Carlson - Genom natten

Veckans lista v.11

1. Kris Kristofferson - På måndag smäller det, äntligen är det dags för konserten- Det var ett tag sen jag var iväg på en spelning nu, så det känns verkligen som det är på tiden igen. Det blir till att åka raka vägen från jobbet ner till Cirkus i Stockholm och sedan ta plats framför scenen för att bevittna en äkta countrylegend. Tidsmässigt passar det mig perfekt, jag missar bara en lektion på tisdagmorgon och den löser de bra utan mig. Konsertern som Kris gav i Malmö fick mycket bra kritik av skvallerpressen och jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer att få en mycket bra kväll i Stockholm. Han kommer nog inte att köra "From the bottle to the bottom", men vad han än väljer för låtar så kan man vara säker på att det kommer att vara högklassigt. Det känns som om jag behöver det här nu, ska bli riktigt skoj.

2. Andreas Dackell - Igår var han kung på planen igen, även om han för andra matchen i rad spelade fram till HV:s första mål så var han dominant på isen matche igenom. Han låg bakom två av Brynäs tre mål och när det hettade till som mest i slutet av matchen var det Dackell som slängde sig och täckte skott, Sperrle slapp ingripa. Jag tror inte att jag sett Dackell bättre än han är nu och om Brynäs ska kunna slå HV i den sjunde och avgörande matchen i morgon så måste han fortsätta att vara precis lika bra. Om inte Dackell får plats i Tre Kronors trupp till Vm är det ett tjänstefel av ledningen, inget snack om den saken.

3. Herkuliska hemkunskapselever - Före jul fick jag säkert 30 lussekatter från hemkunskapen när mina elever varit där nere och bakat, de smakade väldigt bra och räckte väldigt länge. I måndags fick jag en ny leverans från matlagningslektionen nere på bottenvåningen. Jag hade precis varit in i lärarrummet och hämtat papper som jag hade glömt när jag möttes i dörren av Anna-Gretas fans, med sig hade de en varm macka som de snott ihop nere på hemkunskapslektionen. Den kom mycket väl till pass den här dagen eftersom jag skulle stanna kvar sent på jobbet och vara med på ett möte. Jag kunde spara matlådan ett tag utan att bli hungrig och det känns inte speciellt påfrestande att jobba över för elever som behandlar sina lärare på ett så bra sätt.

4. Timo Oksanen - Timo är en riktigt hjälte, trots att giffarnas spel hållit väldigt varierad kvalitet under hans tid i klubben har han troget stannat kvar och skött sina uppgifter som sista utpost. Han har spelat bakom darriga sörsvar utan att lämna klubben och han har kastat perfekta utkast till anfallare utan teknik utan att klaga. Oksanen är en av världens bästa målvakter och skulle kunna spela i vilket lag som helst, ändå väljer han att stanna med Bollnäs och hjälpa dem mot toppen. Den lagkänsla som Oksanen visar upp är inte direkt vanlig i dagens idrottsvärld, där många sätter sitt eget bästa före lagets, om Oksanen gjorde det hade han lämnat för flera år sedan. När nu Oksanen valt att skriva på för två nya år hos Bollnäs sänder det signaler ut till andra spelare att giffarna blir ett lag att räkna med nästa säsong och det borde kunna locka fler spelare till klubben under silly season. Tack Timo!

5. Jason Alexander - Det är inte första gången som Alexander är med på min lista och det är säkerligen inte sista gången heller. Jag sitter och plöjer igenom femte säsongen av Seinfeld nu och det här är bland de bästa säsongerna som gjorts. I morse såg jag avsnittet om den fettfria youghurten, ett avsnitt som George stjäl helt. Han är suverän när han lurar sin gamla granne att han har sådana ryckningar i armen att han inte kan hålla den stilla. Det är absolut i klass med Bubble-Boy-avsnittet.

Dagens låt: Weeping Willows - Shiver in the morning light, äntligen finns det klipp med WW på youtube.

Musikresa

Slutet av veckan har bjudit mig på två nostalgiska musikhändelser. Den första var när Guns N Roses klassiker Sweet child o´mine spelades på VH1. När jag gick i slutet av lågstadiet, kanske tredje klass eller nåt, var jag frälst i Guns N Roses, det var det enda jag lyssnade på och då menar jag verkligen det enda. Min favoritlåt med dem var You coold be mine, en bidragande orsak till det var givetvis att den var med i Terminator 2, som var min absoluta favoritfilm på den tiden. När Guns N Roses var som störst hade även Metallica nått den absoluta toppen, men det var lite grand så att man helt enkelt fick välja sida. Det fanns tröjor med Guns N Roses där det stod Fuck off Metallica och vise versa, det valet var inte speciellt svårt för mig. Även om jag tyckte Metallica var okej var det GnR som gällde, för syrran var det tvärtom. Hon lyssnade på GnR i början, men blev sedan ett inbitet Metallica-fan. De som fick lida av det här var våra föräldrar. Jag och syrran hade våra rum på samma våning, mellan våra rum hade morsan och farsan sitt rum. Det var alltså ganska ofta som de fick lyssna på både Metallica och GnR samtidigt, volymen var också ganska hög, man var ju tvungen att överrösta sin motståndare på andra sidan hallen. Guns N Roses var mina första musikidoler, jag köpte allt som gick att ha med dem, allt från bootlegs till tröjor och affischer. När jag var 9-10 år köpte jag min första t-shirt med dem på Bollnäsfestivalen. Tyvärr fanns den bara i XL(inte riktigt en nioåringsstorlek), men försäljaren påstod att den skulle krympa i tvätten så jag köpte den. Jag väntar fortfarande på att den tröjan ska krympa i tvätten, den är nämligen fortfarande på tok för stor, den har snarare blivit större nu än den var när jag köpte den. Härom veckan hade jag med GnR i en övning med mina elever, det var ingen som hade klarade av Don´t cry i den övningen, lite oväntat faktiskt. Det är utan tvekan en av de bästa power ballads som gjorts, den är en nivå över de andra, tillsammans med November rain givetvis. November rain var nog den låt som spelades flest gånger på en kväll när jag och Anders agerade dj:s på våra mellanstadiediscon, när man hade satt igång den behövde man inte bekymra sig över stereon på tio minuter, ytterst lämpligt. De sista två minuterna på låten är suveräna. Det är väldigt tråkigt att det blev som det blev med Axl och GnR, men inget kan ändra det faktum att de är ett av de band som betytt mest för mig under min uppväxt.
I slutet av mellanstdiet lämnade jag GnR, det gjorde jag efter att ha fastnat för Dia Psalmas "Gryningstid" med låtar som Tro rätt, tro fel och Kalla sinnen. När jag hört den skivan var jag såld, sedan väntade några år av konstant trallpunkslyssnande. Detta var något jag blev påmind om i veckan när jag hade SO i skolan, för att liva upp lektionen om atombomberna en aning hade jag tagit med en punklåt som handlar om händelsen. Jag kom att tänka på låten när jag satt hemma och pysslade med lektionsplaneringen och kände att jag var tvungen att ta med och spela den för mina elever, dessutom var jag väldigt sugen på att höra den själv också. De flesta av mina elever visste inget om mitt förflutna som punkfantast, de har bara hört mig lyssna på självmordsmusik, så de blev nog en aning förvånade när jag inledde lektionen om Hiroshima med att spela punk. En av eleverna frågade mig efteråt hur jag kunde ha gått från punk till depp och det är en väldigt bra fråga. Övergången var ganska snabb, när jag upptäckte Weeping Willows i nian lämnade jag punken bakom mig och gick in i den musikdel av mitt liv där jag fortfarande befinner mig. Det som jag tycker känns bra är att jag fortfarande kan stå för att jag lyssnade på musiken. Det är fortfarande låtar som jag tycker är väldigt bra, även om jag inte skulle dra igenom hela "Appetite för destruction" hemma i lägenheten.

Dagens låt: Dia Psalma - Gryningsvisa i D-moll

Hockey igen

Det har varit ett riktigt rännande på hockey senaste tiden, under grundserien såg jag bara en match i halstablettshallen, men nu i slutspelet har jag sett två stycken. Även dagens match slutade med seger för Brynäs, det har alla matcher jag sett i år gjort. Det är några saker jag stör mig på när det gäller matchandet i arenan, dels nationalsången. Var de hittat den där balladjojkversionen av nationalsången kan jag inte fatta, den är hursomhelst inte en version som hör hemma på en hockeymatch när man vill få en publik taggade till match. I halstablettshallen har man i slutspelet haft ett annat knep att få igång publiken, nämligen att kasta in en publikuppvärmare som vinglar sig fram på isen och försöker få igång vågen. Han har även den intelligenta taktiken att han skriker hejaramsor i sin mikrofon, sen blir han lite butter när han inte hör publiken. Hur ska den kunna höras som han ylar i mikrofonen? Bra publik behöver inte någon som åker runt och sjunger "We will rock you", den sätter igång och hejar ändå. Visst är det berömvärt att Brynäs testar något för att få fart i arenen nu när det är slutspel, men om inte slutspelet i sig är tändvätska nog för publiken då förtjänar de inte någon extra ansträngning heller. Nu har Brynäs vunnit sina tre hemmamatcher i slutspelet och alla har varit med stöd av den där Så ska det låta-sångaren som stämningsskapare, så även om jag stör mig väldigt mycket på det hela så kanske det har någon slags effekt. Kanske HV spelarna blir lika irriterade som jag och inte kan koncentrera sig på hockeyn?

Dagens låt: The Smiths - I want the one I can´t have

Kris på måndag

Nu börjar det närma sig en konsert som jag väntat på enormt länge, det var redan i september som jag och Gorbatjov skaffade oss våra biljetter till Kris Kristoffersons spelning på Cirkus. Jag har nu börjat ladda med hans låtar i bilen, jag låter bli att spela honom i klassrummet, jag är ganska övertygad om att mina elever inte skulle uppskatta att höra hans nedstämda texter på rasterna. Det här blir den första riktiga countrykonsert som jag besöker och det ska bli väldigt intressant. Det ska dels bli intressant att se och höra Kris live, men det ska också bli intressant att se vilka åldrar det är på konsertbesökarna. Jag misstänker att jag kommer vara bland de yngsta på plats, men man vet aldrig, Kristofferson kanske har en ung fan-skara också. Nu spelas in Kristoffersons musik speciellt ofta på tv eller radio, å andra sidan är det nästan ingen bra musik som gör det, men det gör honom rätt svår att uptäcka om man inte hört honom tidigare. Av den anledningen borde jag egentligen låta mina elever ta sig igenom hans alster, de kommer säkert att fastna till slut. Jag har haft en nästan för bra arbetsvecka hittills, allt flyter på som det ska och dagarna går riktigt fort. Måndagen blev lite sen pga ett möte, men när man har elever som kommer upp från hemkunskapen med mellanmål kan man inte gärna klaga. Jag skulle gärna frysa skoltiden nu, och ha kvar min tjänst och mina elever länge. Tyvärr kan jag inte gärna kräva av mina elever att stanna kvar på skolan efter det att de slutat, det skulle de nog inte gå med på. Jag kan inte heller känna mig säker på att ha kvar min tjänst, så jag har börjat sondera terrängen i Gävle. Det är inte direkt en överdrift att påstå att chansen att jag ska hitta något där är liten. Som det såg ut nu fanns det två tjänster som jag kunde söka, en som lärare på en bagarlinje och en som hemkunskapslärare. Man behöver inte känna mig allt för väl för att inse att det inte vore något för mig. Det är bara att hålla tummarna för fortsatt förtroende på mitt nuvarande jobb och för att tiden fram till sommaren går fruktansvärt långsamt.

Dagens låt: Kris Kristofferson - Loving her was easier, briljant.

Snön på väg bort

Det har börjat tina rejält här i skogarna nu, den snö som låg i vägen i början av veckan har nu förbytts till leriga vattenpölar. Det kommer säkert att vädermässigt bakslag, men att snön försvunnit en gång är i alla fall ett gott tecken. Även om höst är min favorittid på året, så är våren helt okej också. Sommar och vinter är alldeles för extrema tider för att jag ska trivas, det är bäst när det är någonting mellan varmt och kallt.
Nu när jag flyttat min parkeringsplats på jobbet får jag gå några meter mer än tidigare när jag ska till och från bilen, det är lite jobbigt nu med tanke på allt plaskande på vägen mellan bil och skola.
En som verkligen uppskattar att våren är här är Plummer. Idag när jag kom hem från jobbet möttes jag av en hund som såg helt galen ut, han hade hittat en stor pinne som han hade i munnen och sprang runt med som en galning på gården. När snön är borta är det han som regerar ute på gräsmattan, ingen tvekan om den saken. En gång i tiden var det jag och Ante som hade makten över gräsmattan. Vårat ihärdiga fotbollsspelande ledde till att den tidigare så gröna matten fick men som satt i väldigt länge, det ledde dessutom till att hallonbuskarna bakom det som vi använde som mål fick finna sig att bli bollstoppare i stället för bärskapare. De antal timmar som vi spenderade där ute går knappt att föreställa sig idag, vi gjorde ingenting annat om dagarna under ett par somrar. På den tiden var sommaren den absolut bästa tiden på året, jag vet inte riktigt var någonstans på vägen jag ändrade mig.

Dagens låt: The Smiths - I know it´s over, en av de bästa låtar som någonsin gjorts.

Näe...

...jag orkar inte skriva något idag heller. Kommer tillbaka med nya krafter i morgon.

Dagens låt: Moneybrother - Bara ett fån gör så mot sig själv

Tomas lagar veg del 5

Då var det dags för del fem i den här följetongen. Det som serverades hemma hos mig idag var:

Enkel och lätt grönsaksgratäng med fil och cayennepeppar

Ingredienser
1 paprika
200 g fryst broccoli
150 g körsbärstomater
2 dl A-fil 3%
2 ägg
Oregano
Basilika
Grillkrydda
Cayennepeppar

Tillagning
Sätt ugnen på 250 grader Celsius.

Kärna ur paprikan och skär den i små bitar. Lägg den i ugnsfolie i en form och krydda den med kryddorna nämnda ovanför.
Sätt in formen på ett galler i mitten av ugnen i cirka 10 min.

Tina den frysta broccolin i kokande vatten som kryddats med örtkryddorna.

Skölj körsbärstomaterna och dela dem i halvor.

Vispa samman filen med äggen och krydda med kryddor efter smak och tycke.

Sänk ugnsvärmen till 200 grader Celsius efter att paprikorna är klara. Sprid ut grönsakerna i en form, häll över äggblandningen och grädda i cirka 25 min.

Veckans svårigheter:

1. Valet av broccoliförpackning. Innan dagens datum hade jag ingen aning om att det fanns en sådan enormt mängd med företag som gör frusen broccoli, jag hade väntat mig att hitta en sort och kunna ta den utan att fundera, så var det inte. I kyldisken fanns det säkert 6-7 olika sorter och storlekar, det tog ett tag innan jag hittade den bästa(billigaste) förpackningen.
2. Minnet. Det här problemet har kommit upp tidigare, men den här gången lyckades jag rädda maten genom att komma på vad jag glömt när jag stog i kassan. Precis när jag började ställa upp varorna på bandet på ica kom jag på att jag inte hade köpt någon paprika, det var bara att med raska steg jaga efter produkten innan den värsta pöbeln bakom mig i kassan började ilskna till.
3. Formen. Jag har en hel del olika ugnsformar, därför kunde jag inte bestämma mig för vilken form jag skulle ha. Efter att ha gjort i ordning en av formerna kom jag på att jag hade en annan som fungerade bättre, så jag bytte. Detta ledde till mer disk innan jag ens kommit igång med matlagningen.
4. Ugnsluckan. Jag har fobi för ugnar, jämt när jag håller på med ugnen är jag rädd att bränna mig. Det är bra med respekt för värmen, men jag är på gränsen till feg. Därför har jag grytvantarna på mig redan när jag ska öppna ugnsluckan, det är faktiskt rätt svårt att klara av med stora vantar på händerna. Till slut gick det bra, men om jag bara intalade mig att ugnen bara är varm på insidan och inte på handtagen så skulle det hela gått mycket smidigare.

Dagens låt: Pink Floyd - Wish you were here

UNO och hockey

I fredags invigde jag mitt nya UNO-spel tillsammans med syrran, Ronnie och Lars. Det var längesen jag spelade UNO, men precis som förr i tiden, när jag spelade mot mormor och morfar, var det jag som vann. Jag har talang när det gäller UNO, den saken är klar. Dessutom blir det hela mycket roligare när Gambit är på 4+ och Wolverine på byt-alla-kort-kortet. Nu har jag både ett X-men-UNO och ett marvelmonopol, nästan på gränsen till nördigt.


Jag försökte fota mig själv i matchtröjan som jag fick av Hep Stars när jag fyllde 25, jag invigde den igår och kände att det borde förevigas. Knäppa kort på sig själv var svårare än jag trodde, men det blev en bild i alla fall.


Den Gamle Franken har bytt att titta på Hot Shot mot att vara en hotshot, han jobbar nämligen på ett företag som har en egen loge i Halstablettshallen. Igår hade jag den turen att bli medbjuden när det vankades slutspelsmatch. Som ni ser är logen rätt lyxig, lite mer rymlig än en plats på läktaren.


Signerade tröjor prydde väggen i logen, trevligt inslag.


Jag är rookie när det gäller att knäppa kort och hockey är inte direkt något som är lätt att fota. Bättre kort än så här blev det inte, men det är egentligen skitsamma, huvudsaken är att Brynäs vann. Det var längesen jag såg dem spela så bra som de gjorde igår, första perioden var de riktigt bra. Att det var över 8000 personer på plats gjorde stämningen bättre än vanligt. Jag brukade alltid klaga på att det bara var yngre i klacken och att de knappt hördes, nu verkar de ha växt upp, för igår hördes de verkligen. Brynäs kan slå ut HV om man fortsätter att spela så här bra, semifinaler vore roligt att uppleva igen, det var ett tag sedan.

Dagens låt: Johnny Cash - Ghost riders in the sky

Veckans lista v.10

1. Rafa Benitez - I veckan stod Liverpool för säsongens insats, då man slog ut de regerande mästarna Barcelona ur Champions League. Det var en väldigt strong insats av oss, vi inte bara slog ut dem, vi gjorde det rättvist också. Vi var bättre än Barcelona och förtjänade avancemang, en prestation som gör att man kan känna sig stolt över att vara LFC-fan. Rafa har fått ta emot mycket kritik sedan han kom till vår klubb, men jag är väldigt glad att vi har denne man som ledare för våra styrkor. Vi har än så länge inte fått till det ordentligt i ligan och det är något som jag hoppas kommer att hända inom de närmaste åren. Vi utvecklas ständigt under Rafa, men det saknas fortfarande lite innan vi kan mäta oss med United och Chelski över en hel säsong. Jag är övertygad om att vi nästa år kommer att vara med i ligatoppen längre än vi var i år. De insatser vi stått för ute i Europa sedan Rafa tog över har varit imponerande, om man bortser från matcherna mot de filmande portugiserna förra säsongen så har vi varit omutliga. Nu blir det en kvartsfinal mot PSV, vi har goda chanser att ta oss till semi, men det kommer inte att bli någon enkel uppgift.

2. Jamie Carragher - Kung Carra var just kung i tisdags. Han dominerade straffområdet totalt och tillät inte någon av Barcas spelare komma i närheten av några målchanser. Carragher är i en makalös form just, han var precis lika bra mot svinen förra helgen också, men då hade vi missflyt. Det finns inte många spelare i världen som har ett större hjärta för sin klubb än Carra, han skulle offra allt för klubben och sådant kan man inte köpa. För några säsonger sedan fick Carra frågan av skysports om han skulle kunna tänka sig att flytta till en större klubb, det svar han gav då bevisar hur stor han är. Han svarade:
"Who´s bigger than Liverpool?"

3. Henry Rollins - SVT har nu börjat visa en riktigt bra talk show, nämligen Henry Rollins show. Den visas fredagar klockan 22.30 och den är verkligen underhållande. Ledare för showen är Henry Rollins(därav showens namn) och han är inte den typen av programledare man är van vid från de shower man vanligtsvis brukar få se i tv. Rollins var tidigare med i punkbandet Black Flag, den bakgrunden tror jag inte Letterman och Leno har. Nu behöver det givetvis inte betyda att man är bra programledare bara för att man är en gammal punkare, men Rollins är verkligen perfekt i sin roll. Han brinner verkligen för det som diskuteras i intervjuerna och han säger rakt ut vad han tycker, hela tiden. Det är mycket underhållande, 22.30 på fredagar, bänka er vid tv:n.

4. Romeo Stodart - Jag har upptäckt Magic Numbers ganska nyligen, fick tips om dem av en bekant och jag ångrar inte att jag började lyssna på dem. Deras musik är skön och deras texter håller hög klass. Som jag fattat det är det Romeo Stodart som skriver de flesta texterna, dessutom är det han som sköter det mesta av sången. Han har en mycket bra röst, men Magic Numbers är som allra bäst när han och hans syster Michelle, som också är med i bandet, växlar i sången. "Mornings eleven" är en sådan låt, de delarna där de turas om att sjunga är oerhört bra. Kolla upp Magic Numbers, ni kommer inte att ångra er.

5. Andreas Dackell - Min gamla hjälte är verkligen i toppform nu. Det spel han presterat hittills under slutspelet har varit mycket imponerande. I torsdags hade Brynäs oflyt som inte fick till det med HV, idag är det chans till revansch och jag kommer finnas på plats för att heja fram dem till seger. Jag trodde det skulle bli en sportlös helg nu när LFC vilar, men det blev hockey i stället, inte helt fel.

Dagens låt: Morrissey - I want the one I can´t have, live.

Soffliggande

Dagarna går undan nu, veckorna likaså. Snart är det en månad sedan jag fyllde år, det känns verkligen inte som om jag varit ett kvartssekel så länge. Jag har så smått börja vänja mig vid att det är 2007 i alla fall, men det tog tid det också. Jag lämnade ut en hemtenta till niorna efter jul som skulle vara inlämnad i slutet av januari 2006, det var mindre smart gjort. De senaste veckorna har jag hållit mig till rätt år, det är jag lite småstolt över. Jag har varit lite glömsk i veckan, speciellt i måndags. Under samma dag glömde jag matlådan och kaffetermosen hemma, jag glömde bort att knäppa på kaffebryggaren när jag skulle göra kaffe och av någon anledning hade jag glömt tandborsten i tvättstugan. Jag skyller alla dessa fadäser på att jag helt enkelt sov lite för lite under helgen i Stockholm, det tog några dagar att komma tillbaka i full koll. När jag när på jobbet har jag full koll(försöker jag intala mig i alla fall), men när jag kommer hem och kopplar av finns det risk att vissa saker blir lidande.
Jag hade ställt in mig på en slapparhelg i soffan nu när det vankas lördag och söndag, men nu blir det inte riktigt som planerat. Ikväll tänker jag lägga mig i soffan, se en film och koppla av, i morgon blir det annat. Nyss ringde nämligen Den Gamle Franken och erbjöd mig en gratisbiljett till Brynäs slutspelsmatch i morgon, efter lång betänketid(ungefär en halv sekund) bestämde jag mig för att tacka ja. I stället för att tillbringa hela dagen i soffan med Seinfeld och lektionsplanering blir det alltså ett trevligt avbrott med en hockeymatch, inte helt fel.
Nu börjar soffan se väldigt inbjudande ut, med tanke på att jag dessutom har städat för inte speciellt länge sen ser hela mitt tv-rum väldigt trevligt ut, så jag tror jag ska ta och lämna datorn.
PSV i kvarten är en bra lottning, men det finns inga enkla matcher kvar nu. Vi kan gå hela vägen, men vi kan åka ut mot PSV också.

Dagens låt: Weeping Willows - If you know what love is, tre av WW:s nya låtar finns att avnjuta på den här länken, ta för er.

Avundsjuk på Plummer

I morse när jag vaknade var jag riktigt trött. Jag brukar inte ha några problem med att komma upp på morgonen, men eftersom det blivit sena kvällar med CL-fotboll de senaste dagarna låg jag lite efter med sömnen. Lägg till det att jag inte såg fram emot den här dagen på jobbet, studiedagar utan elever men med diskussioner brukar bli lite sega.
När jag lyckats kravla mig upp ur sängen och letat fram kläder fumlade jag ner för trappen och gjorde frukost, den tillagar jag i alla fall själv. Farsan och Plummer hade redan tagit sin dagliga morgonpromenad, så Plummer låg på köksgolvet och sov. När jag kom ner tittade han lite slött på mig, sedan somnade han om. Jag fick i mig frukosten och gjorde mig sedan redo att åka. Då jag tagit på mig skorna för att bege mig ut mot bilen hade Plummer bytt plats, han låg nu på dörrmattan och sov. Det finns inget annat djur som kan se ut att ligga så jäkla skönt som hundar gör och nu när jag själv kände mig rätt trött kändes det inte speciellt upplyftande att se honom ligga där och mysa. Jag stannade en sväng och klappade honom innan jag gick, då gjorde han en patenterad suck, en sån där suck då det låter som om han släpper ur all luft som han har i sig för att verkligen somna in. Det var längesen jag kände mig så avundsjuk som gjorde då, han fick ligga där och må skönt medan jag var tvungen att knalla ut till bilen i snövädret och åka till jobbet.
I morgon är det en vanlig jobbdag igen, dessutom kommer jag nog i säng tidigare ikväll än de senaste kvällarna, så då kommer det inte kännas lika jobbigt att se honom ligga och slappa när jag drar iväg till jobbet.
Fick förresten en leverans från ginza idag, två Magic Numbers-skivor, en Stone Roses-skiva och säsong fem av Seinfeld. Den närmaste framtiden är räddad.

Dagens låt: Magic Numbers - Love me like you

Inga Pärlor för svin längre!

Förra veckan möttes jag av den underbara nyheten att man börjat ha med serien Affe & Egon i min morgontidning i Gävle, det gjorde mig mycket nöjd. Nu när jag är tillbaka i skogarna har jag en annan morgontidning, där har de gjort en förändring som inte är lika positiv. Fram tills idag, då en av mina elever kom med nyheten, var jag lyckligt ovetande om att man plockat bort Pärlor för svin i tidningen här. Det är en skandal.
Pärlor för svin har varit en garanti för skratt varenda morgon sedan den kom med i tidningen, men nu har man alltså beslutat sig för att ta bort den. Helt plötsligt tappade tidningen en dimension och jag kan inte fatta hur man kan välja att ha kvar en simpel skitserie som Hälge och ta bort den briljanta Pärlor för svin. Humorn i Pfs är otroligt låg, men samtidigt genial. Skämten var ologiska, oväntade och omöjliga att inte uppskatta. Det kan inte vara möjligt att det är fler som gillar Hälge, det kan inte vara så många som har fel. Visst, Nemi är okej och Ernie är bra, även om den gör sig bättre i serietidning, men de är inte lika bra som Pfs. Zits är inte i närheten och Hälge är, som sagt, inte alls på samma nivå. Eftersom det inte är jag som betalar prenumerationen tror jag inte de blir speciellt ledsna om jag bojkottar tidningen som straff för att de tagit bort min favoritserie, men något skulle egentligen göras. Tur att det varit en bra dag, annars hade den här nyheten varit ett riktigt hårt slag.

Dagens låt: Hank Williams - Ramblin man

Skoltröjan

Idag fick vi våran efterlängtade skoltröja, även om jag är lärare och inte elev så köpte jag givetvis en. Tröjan är mycket stilig, kommer bli ett fint minne att ha kvar, även om jag inte kommer att behöva en tröja för att minnas den här klassen. Min senaste skoltröja var den jag köpte när nian jag gick skulle sluta, för nio år sedan. Den tröjan har jag inte använt många gånger jag kan säga, en vit t-shirt med en ganska trist text. Det här är en svart luvtröja, varm och skön. Jag kommer garanterat att använda den en del.
Ikväll gäller det för Liverpool att inte förlora mot Barcelona, annars kommer jag att få ett helvete på jobbet under resten av veckan. Jag tror inte jag haft en lektion under de här två dagarna där det inte kommit kommentarer om förlusten mot United i helgen, därför vore det väldigt skönt om vi kunde slå ut Barca ikväll. Vinner vi kommer jag vara väldigt stolt i skolan i morgon, om vi åker ut kommer jag försöka gömma mig från den värsta mobben. Det blir garanterat ingen lunch i matsalen i alla fall.
Nu ska jag ladda för match, låt oss alla hålla tummarna för att Liverpool gör en kanonmatch och slår ut de regerande mästarna. YNWA!

Dagens låt: The Magic Numbers - Mornings eleven, inte hela låten, men ett litet smakprov på en kanonlåt i alla fall.

Weekend i huvudstaden

Det är inte ofta jag besöker Stockholm, oftast är det i samband med någon konsert. Senast jag var i Stockholm och gjorde annat än bytte tåg var i juli, så det var verkligen på tiden i helgen när jag var ner och hälsade på YouWillNeverKnow och Emma.
Eftersom jag haft sportlov hela veckan innan kom jag ner pigg till huvudstaden tidigt på lördagen, redo för en rejäl helg.
När jag kom fram mötte YWNK upp mig på stationen, sedan begav vi oss inåt centrum. Dagens första hållplats var Dubliners, en brittisk pub. Där visades nämligen hatmötet mellan Liverpool och Manchester United. Att se brittisk fotboll på en brittisk pub, med engelska kommentatorer kändes en aning roligare än att sitta själv hemma i soffan och titta, med svenska kommentatorer. Vi var på plats när puben öppnade, för att få bra platsre och lite mat, men vi fick ganska snart sällskap av en hel del hängivna fotbollssupportrar. Vid vårat bord satte sig en gammal man med mustasch, han var nog i 60-årsåldern. Han satte sig ner, tittade på YWNK och frågade honom vilket lag han höll på(han var engelsman så han frågade på engelska). YWNK svarade att han givetvis höll på Liverpool, den brittiske mannen svarade:
-Bra, annars hade jag varit tvungen att döda dig.
Även om mannen kanske inte såg så mordisk ut, kändes det bra att han stod på vår sida.
Liverpool gjorde en bra match, men vi hade inte det flyt som krävdes. Vi förde spelet hela matchen, men likt förbannat var det United som avgjorde med ett riktigt skitmål i matchens sista minuter. Detta är något som jag blivit påmind om under hela min första arbetsdag efter lovet, först när jag kom till jobbet, sedan på morgonmötet, sedan på samlingen, sedan på de två första lektionerna, sedan på lunchen och slutligen även på den sista svensklektionen. Motgångarna är lite tuffare nu när man får höra det i ett par dagar efter.
När matchen var slut lämnade vi puben, givetvis mycket besvikna, för att åka hem till YWNK. Där firades Emmas födelsedag med en delikat smörgåstårta, som var en lika delikat frukost på söndagen. Efter en trevlig middag och en stund i soffan med bra musik gick vi mot pendeln för att åka ner till debaser. Det är ett ställe som jag sett fram emot att besöka mycket länge och nu fick jag äntligen chansen. När man går ut på ställen i Gävle får man träna på att skärma av musiken, eftersom allt som spelas är skräp. Utbudet i Gävle är väldigt begränsat, så när jag nu kom till att uteställe där man fick höra Morrissey, The Jam, Ramones, Iggy Pop, New Order och den typen av band så kanske ni förstår att jag var rätt nöjd. Även om YWNK påstod att det brukar vara ännu bättre musik, så njöt jag i fulla slag av det som strömmade ur högtalarna. Det var kanske lite tur att man inte spelade ännu bättre musik, då hade jag nog haft svårt att smälta hur bra det var. När "Town called malice" började spelas insåg jag att det skulle bli en kanonkväll, och det blev det.
När vi lämnade debaser, strax före tre, och satte oss på pendeln hem igen var jag trött, men jäkligt imponerad av det uteställe jag nyss lärt känna. Det var inte sista gången jag var där, den saken är säker.
Jag hade en kanonhelg i Stockholm, perfekt uppladdning för att börja jobba igen.
Förutom att jag blivit påmind om vår match i helgen har den första arbetsdagen efter lovet varit mycket behaglig, det var kul att komma tillbaka och träffa alla igen.
Nu är det bara en dryg månad kvar till Weeping Willows i Gävle, jag längtar.

Dagens låt: Sophie Zelmani - I can´t change, hon kommer till Gävle innan WW, också nåt att se fram mot.

Veckans lista v.9

1. Magnus Carlson - Weeping Willows kommer till Skottes i april, underbart.

2. Forrest Whitaker - Hans insats i Last king of Scotland är imponerande, bland de starkare rolltolkningar jag sett på länge. Den oscar han tilldelades natten mot måndagen var verkligen välförtjänt. Det är fler skådespelare som gör ett bra jobb i filmen, men Whitaker är den som lyfter det hela till en annan nivå. Hans gestaltning av Idi Amin är något som alla bör se, och det så fort ni bara kan. Man blir rädd för Whitaker när man ser filmen, han spelar väldigt obehaglig och det finns några scener som man inte glömmer i första taget. Det är skrämmande att filmen är baserade på verkliga händelser, men det är bra att den uppmärksammas.

3. Steven Gerrard - Gerrard låg bakom det mesta i segermatchen mot Sheffield United förra helgen, även om jag är en aning skeptisk till hans agerande vid den första straffen så förtjänar han en plats på listan. De närmaste dagarna spelar vi väldigt viktiga matcher, till att börja med är det match mot det förhatliga Manchester United i morgon. Om det skulle bli förlust för oss i den matchen kommer det inte bli lika roligt att gå till jobbet på måndag, jag kommer med stor sannolikhet bli påmind om det ett antal gånger. Om det däremot skulle bli vinst har jag chansen att ge igen på alla som retades efter vår förra förlust mot United. Efter den matchen väntar returen mot Barca på Anfield och den matchen känns ännu viktigare. En plats i kvartsfinalen står på spel och om vi väl tar oss dit kan allt hända. Steven Gerrard är enormt viktig för oss i de här matcherna och nu måste han visa att han är rätt man att leda oss mot framgång. Gerrard är en av världens bästa spelare ochd et hoppas jag att han visar framöver.

4. Lännart Nilzon - Giffarnas säsong tog slut i onsdags, men allt annat hade varit en skräll. Bollnäs hade en väldigt turbulent försäsong, med spelare som lämnade och en tränare som först skrev på och sedan ändrade sig. Nilzon fick ta över laget ganska sent och fick inte de ideala förberedelserna, men jag tycker han har gjort ett bra jobb och tagit giffarna ett steg närmare topplagen.

5. Alejandro González Iñárritu - Babel var en mycket bra film, absolut i klass med 21 gram. Den här regissören gör verkligen högklassiga filmer och det ska bli intressant att se vad hans nästa insats blir. 21 gram hade mycket draghjälp av namn som Sean Penn och Benicio Del Toro, även om Brad Pitt och Cate Blanchett är med i Babel så tycker jag att det är de mindre kända skådespelarna i filmen som står för de bästa insatserna. Hur som helst är det en kanonfilm, se den.

Dagens låt: The Charlatans - The only one I know

Desperat försäljare

Jag kommer inte undan dem, de där envisa telefonförsäljarna. Personligen tycker jag att jag har varit ganska bra på att att tacka nej till alla otroliga erbjudanden jag fått den senaste tiden, igår ringde dock en säljare som var riktigt desperat.
Egentligen var det ingen försäljare, han ville göra reklam för en ny rakhyvel, jag skulle få några blad och en hyvel gratis av honom och det enda jag behövde göra sen var att säga upp de erbjudanden som följde med paketet. Jag är väl medveten om att jag ibland kan vara för lat för att ta tag i sådana saker och risken att jag skulle åka på ett till paket var därför ganska stor, därför tackade jag nej. Det hördes på rösten i den ändra änden av telefonen att han blev förtvivlad, sen plockade han in det tunga artilleriet. Han sade att de skulle skicka med två exemplar av 2000-talets strumpa, en strumpa som skulle vara väldigt speciell. Tydligen var den gjord av ett annat material än vanliga strumpor, han sade att man inte alls blev lika svettig i den eftersom den inte var gjord av bomull i samma utsträckning som strumpor brukar vara. Sen kom han in på växthuseffekten, jag lyssnade ärligt talat inte så noga på vad han sa, men på något sätt försökte han få det till att den här strumpan var otroligt skonsam mot miljön. Det var rätt nytt för mig att mina strumpor är ett hot mot växthuseffekten, men tydligen skulle jag ta ett steg i rätt riktning om jag valde att ta emot de strumporna som han erbjöd mig. Hans röst gick i 110 och det märktes att han var desperat, han ville bli av med de där jäkla hyvlarna till varje pris. När han började prata miljö för att få dela ut två par strumpor trodde jag först att han skämtade, men han var seriös. Jag ville inte göra honom ledsen, så jag tog emot de där gratistesterna på hyvlarna och 2000-talets strumpor. Det ska faktiskt bli rätt intressant att se vad som är så otroligt speciellt med de nya strumporna som kommer, jag kan i alla fall säga att jag är miljömedveten när jag går runt med dem i skorna.

Dagens låt: Morrissey - Ganglord

Last king of Scotland

Forrest Whitaker är en sån där skådis som man ser i många filmer, men inte riktigt förknippar med någon film. Nu när jag sett Last king of Scotland vet jag vilken film jag alltid kommer att förknippa honom med, han är suverän som Idi Amin i en av de bästa filmer jag sett på mycket länge. Att Whitaker fick en oscar för sin insats känns rätt givet, nu har jag inte sett de andra som var nominerade, men jag har svårt att tänka mig att de ska ha gjort bättre ifrån sig. Whitaker måste vara den enda skådis som gått från att spela mot Van Damme(i Bloodsport) till att vinna en oscar.
När jag läste tidningen idag såg jag en väldigt positiv nyhet, man har nämligen bestämt sig för att börja ha med Affe & Egon bland serierna. Jag gillade den skarpt när den var med i Larson!, men det var längesen jag läste något nytt med dem. Nu kommer jag att få läsa serien varje morgon, eller åtminstone kommer jag att ha ett kilo tidningar med dem i varje fredagkväll när jag kommer hem från jobbet. Dagens strip var inte en av de bättre, men det kommer säkert igång.

Dagens låt 2: Weeping Willows - Grains of sand

Uppsatser

Idag har jag spenderat största delen av min tid vid datorn, där har jag suttit och skrivit omdömen och betyg på än rejäl hög med uppsatser. Därför har jag inte speciellt mycket att komma med när det gäller intressanta händelser, däremot kan jag dela med mig av den musik som spelats i mina högtalare under rättandets gång.

Thåström - Fanfanfan

The Jam - Down in a tube station at midnight

Alice in Chains - Down in a hole

Tom Waits - Downtown train

The Magic Numbers - I see you, you see me

The Charlatans - Blackened blue eyes

Jeff Buckely - Hallelujah

Bonnie Prince Billy - A king at night

Ed Harcourt - God protect your soul

Christian Kjellvander - Portugal

Jag var förresten ner på Prix och köpte nya äpplen idag, nu vet jag att de är kinesiska och heter Fuji(kanske Fiji). De rekommenderas varmt, otroligt mycket äppelsmak.
Bandyn igår gick inte speciellt bra, men giffarna gjorde ändå en godkänd insats och hade med lite flyt kunnat få fram en avgörande match på Jernvallen.
Nåja, åter till uppsatserna.

Dagens låt: Weeping Willows - A man out of me