SVT:s temakväll

Ikväll på SVT har man en temakväll om fotboll, det hette något i stil med: Fotboll - mer än en sport. Att fotboll är mer än en sport kan jag verkligen skriva under på. Fotboll är som en religion, det kanske låter lite töntigt för en som inte är intresserad men efter mitt besök i Liverpool förra månaden så är jag absolut övertygad om att den känsla man får i kroppen på läktaren när Liverpool kommer in är en känsla som överträffar alla känslor som en religiös person kan få på något möte. Religion är en tro på något som man inte kan vara säker på, tron på en gud. Inom fotbollen tror vi också på gudar, men det är livs levande gudar som gör saker med en fotboll som är helt omöjliga.
Jag gör ingen hemlighet av att jag dyrkar Maradona, kanske inte som en gud men som den allra största idrottsman som någonsin existerat. Personligen har jag full förståelse för att man startat en kyrka i Maradonas ära, för om det är någon som givit hopp till de fattiga i Argentina så är det Diego. Han kommer från en väldigt fattig uppväxt, de bodde trångt och hans pappa jobbade väldigt hårt. Han gick från det till att bli den mest inflytelserika personen i hela Argentina, han visade alla att man kan bli någonting trots tuff bakgrund. Diego är ett levande bevis på att fotboll är mer än bara en sport.
För min del betyder fotbollen väldigt mycket. Liverpool är en given del av min vardag, det har både för- och nackdel. Men fördelarna är klart övervägande. De enda nackdelarna jag kan komma på är att jag blir på dåligt humör när vi förlorar och att jag ibland går miste om saker pga att jag måste se matcher. Fördelarna är många, dels förbrödrar fotbollen. Jag har fått många vänner genom mitt intresse för Liverpool och det är jag väldigt glad för. Dessutom är fotbollen som en verklighetsflykt. Även om man känner sig lite nere så kan fotbollen råda bot på det, när det är match kan man glömma bort alla problem och försjunka sig i matchen. Om det då skulle bli vinst har man fått någonting att glädja sig över och en anledning att vara på gott humör. Fotbollen blir som en terapi.
Den allra största fördelen är givetvis nerven när Liverpool spelar och lyckan man känner vid vinst, det går inte att beskriva hur det är att vara en inbiten fan. Många sitter och är nervösa när Sverige spelar landskamper, då är de nervösa för ett lag som de bara intresserar sig för när det är matcher och stora mästerskap. Jag följer Liverpool 365 dagar om året, ibland 366, och för mig är varje ligamatch viktig. Jag är övertygad om att det är en annan känsla att vara klubbsupporter än landslagssupporter. I landslaget kan det vara med spelare från klubbar jag ogillar, de som står på planen när Liverpool spelar är spelare som gör sitt yttersta för att mitt lag ska gå bra. De lever för Liverpool och ger allt för dom. Det är ingen tvekan om att Liverpool för mig är mycket större än landslaget. Jag tar hellre än seger i PL än jag tar ett VM-guld för Sverige.
CL-finalen ifjol är ett bevis för att fotbollen är mer än en sport, den stämning och den känsla som infann sig under den matchen liknar ingenting annat. En sport kan inte ge en sådana känslor, men det kan fotbollen.

Dagens låt: Pelle Carlberg - Go to hell Miss Rydell

Festivalsommar

De senaste åren har jag jobbat på Arvikafestivalen, det har varit ett stående inslag i mina somrar. Nu har Bocken, som fixar jobbet, annat för sig så det kommer inte att bli någon resa ner till Nästannorge i år. Egentligen gör det inte så mycket, visst är det en del band som jag skulle vilja se men det är inget stort band som jag är speciellt intresserad av. Jag har länge trott att Clapton i Globen skulle vara den enda konsert jag skulle får se i sommar, men härom dagen bestämde jag och syrran att vi ska se till att komma iväg på en annan festival. Man skulle kunna tro att vi är avskräckta från att åka på festival i Dalarna efter vårat besök i Säter. Folket som man såg där gav inte direkt mersmak, snarare tvärtom.
Trots det har vi nu bestämt oss för att åka till Borlänge på festival och det ser jag redan nu fram emot. Det är några band på festivalen som jag verkligen inte hade räknat med att få se i sommar. The Cardigans spelar på festivalen och det ska bli väldigt kul att se dom. Jag såg dom två gånger på förra turnén, bland annat här i Gävle. Den spelningen var grymt bra, men publikmängden var pinsam. Det bevisade att folk i Gävle är helt smaklösa när det gäller musik. Det ska bli intressant att höra Super Extra Gravity-låtarna live.
Thåström ska också spela i Borlänge, nu har jag knappt hört hans nya skiva men det är alltid kul att se en sådan legend live. Man vet ju inte hur mycket han tänker turnera framöver, det gäller att ta varje tillfälle i akt.
Den kanske största anledningen till att åka till Borlänge är ändå Dia Psalma. Jag dyrkade dom när jag gick på högstadiet, Gryningstid var den enda skiva jag lyssnade på under en hel sommar. Jag såg dom två gånger i mitten av nittiotalet och har inte räknat med att få se dom igen, men nu ges chansen och då måste den tas. Det blir till att damma av dom gamla punkskivorna och återväcka gamla minnen innan det är dags för konserten. Jag hoppas att de fortfarande håller den kvalitet de höll på nittiotalet, då kan det bli en väldigt bra spelning.

Dagens låt: Kris Kristofferson - Me and Bobby McGee

Veckans lista v.21

1. Kelsey Grammer - För ett år sedan hade det känts ganska otroligt att jag skulle placera Grammer på första platsen på en lista över någonting positivt. Jag har aldrig varit något större fan av Frasier, även om jag intresserat mig lite mer av serien under det senaste året. Anledningen till Grammers plats på listan är givetvis insatsen i X-men, som jag nämner mer om i inlägget innan det här Grammer som Beast känns så naturligt, han är gjort för rollen och det känns otänkbart att någon annan skulle kunna göra rollen lika bra. Att Wolverine är överlägsen visste man redan och att Colossus skulle se cool ut hade man fått se smakprov på i förra filmen, därför ser jag Grammers insats som det mest positiva med X-men - The last stand. Jag kommer alltid ha respekt för Grammer.

2. Conan O´Brien - Det är något som saknats i mitt liv det senaste halvåret, igår förstod jag vad det var. När jag pluggade var Conan O´Brien en given del i min vardag, varje kväll såg jag hans show innan jag gick och lade mig. Nu när jag jobbar är det för sent för att jag ska orka sitta uppe. Nu när jag är ledig några dagar passade jag på att kolla på Conan och dte är precis lika bra fortfarande. Skämten är precis lika sjuka som de var när jag kollade senast och Conan är fortfarande världens bästa programledare.

3. Fernando Morientes - Igår blev det klart att Morientes lämnar Liverpool. Att han var ett misslyckat köpt av Benitez är det ingen tvekan om, han har inte alls gjort den mängd mål som jag kräver av en spelare av hans kaliber. Jag trodde verkligen på honom när han kom till klubben, han kändes som just den spelartyp som vi saknat, nämligen en notorisk målskytt. Nu blev det inte alls som jag trodde och Morientes lämnar oss som en flopp. Han ska dock ha en eloge för att han aldrig gnällt och hela tiden jobbat när han varit på planen, hans självförtroende har varit i botten och det har märkts. Hans sista mål för klubben kom i matchen jag bevittnade live mot Aston Villa, jag förstod redan då att det skulle komma att bli hans sista mål för oss. Jag hoppas han får en bra tid i Valencia. Lycka till Fernando!

4. Pelle Carlberg - En ny bekantskap. Jag hade inte hört en låt med honom när jag beställde hans skiva, men jag blev inte besviken. Som en lite mer driven version av Jens Lekman och väldigt intressanta texter. Att upptäcka ny musik är bland det bästa jag vet och nu har jag fått vara med om det igen.

5. Jerzy Dudek - Ännu en spelare som säkerligen kommer att lämna Anfield under sommaren men han förtjänar även han ett omnämnande här. Anledningen är det som utspelade sig i Istanbul för ett år sedan. Igår var det på pricken ett år sedan miraklet i Champions League-finalen och där var Dudek den store hjälten. Han har gjort många tabbar under sin tid hos oss och jag är väldigt glad att det är Reina som står mellan stolparna nu och inte Dudek. Men Jerzys insats i CL-finalen ska aldrig glömmas, jag är honom evigt tacksam för de räddningar han gjorde. Först räddningen på frisparken i början av andra halvlek och sedan räddningen på Schevchenkos läge i förlängningen. Mest kommer jag ändå ihåg straffräddningarna och Grobbelaar-benen. Dudek kommer förbli en hjälte och jag hoppas han lyckas i den klubb han hamnar. Tack för allt Dudek!

Dagens låt 2: Laleh - Water

X-men - The last stand

Att säga att jag längtat efter den här filmen är en rejäl underdrift, varenda gång jag varit på bio det senaste året har jag tänkt att det börjar närma sig X-men. När man längtar så mycket efter en film piskas förväntningarna upp till en nivå som är väldigt svår att uppnå. När jag kom ut från biografen efter att ha sett X-men 2 hade jag ett leende på läpparna och var lycklig över att ha sett den kanske bästa film jag någonsin sett på bio, när jag kom ut från bion igår var jag nöjd, men känslan var inte lika magisk som förra gången.
Jag börjar med det positiva och då måste jag börja med att nämna Kelsey Grammer. Grammer spelar Beast och det är verkligen som om han är född till att göra den rollen. Jag skulle aldrig kunnat tänka mig Frasier i en actionfilm, men när jag hörde att han skulle spela Beast kändes det genast klockrent. Beast och Frasier har en del drag gemensamt och detta sköter Grammer helt perfekt. Han ger Beast precis de drag han har i serien och hans röst är precis den röst jag tänkt mig att Beast skulle ha. När han sedan slåss är det hur coolt som helst, det kanske inte ska tillskrivas Grammer så mycket, men karaktären är perfekt.
Wolverine är som vanligt den stora behållningen i filmen. När han löper amok i skogen känns det verkligen X-men, just det är mitt allra första intryck av X-men, en galen Wolverine. Jackman är som vanligt kanon i rollen, men han ser lite äldre ut än tidigare. Det är iofs bra, Wolverine i serien är ju ingen ungdom. Det var skönt att man inte givit honom för många komiska kommentarer, jag vara orolig för det innan.
Jag gillade verkligen danger room, det var bra gjort och såg ut precis som jag föreställde mig det. Att man dessutom hade med Wolverines och Colossus specialare var väldigt bra. Colossus skulle dock haft en liten större roll för att jag skulle vara riktigt nöjd med den karaktären.
Storm fick vara med och slåss lite på allvar i den här filmen och det var på tiden. Hon är en av seriens viktigaste karaktärer, men i förra filmen kom hon i skymundan.
Iceman åkte aldrig isbana, men han blev i alla fall helt till is och det var mycket positivt. Han som spelar Iceman ser lite mesig ut och han höjde sig rejält när han förändrades. Konflikten mellan Pyro och Iceman kunde dock utvecklats.
Nu kommer jag till de bitar som jag var lite besvikna på:
Ben Foster var perfekt som Angel, men han fick ju ingen plats alls i filmen. Hans tid på duken var inte speciellt stor och en sådan karaktär hade man kunnat göra mycket mer av. Nu gjorde han varken från eller till i handlingen och det var synd. Man borde givit honom några minuter till och givit honom tid att utvecklas. Detsamma gäller för Shadowcat.
Juggernaut var en besvikelse. Jag tyckte Vinnie Jones var en perfekt skådis att spela honom, av den anledningen att Vinnie Jones alltid håller käften i sina filmer. Därför blev jag besviken på några av de töntiga kommentarer som Juggernaut var tvungen att säga, nu blev han lite töntig i stället för att bli cool.
Jag tycker också att man behandlar några av de mest legendariska karaktärerna respektlöst, men fokuserade så mycket på Phoenix att några andra nästan kastades bort. Nu var Famke Janssen perfekt som Phoenix, men jag tycker man gick lite fort fram på vissa håll. Jag saknade också elden kring Phoenix, det är en av de saker som gör henne häftig men fanns inte alls med i filmen.
Nu låter det kanske som om jag inte gillade filmen, men det gjorde jag. Jämfört med alla andra actionfilmer som gjorts de senaste 15 åren är den ett mästerverk, men jämfört med de två första filmerna i den här filmen är den inte riktigt lika bra. Mitt betyg till X-men - The last stand blir: TTTT

Dagens låt: Pelle Carlberg - Go to hell Miss Rydell

Jubileum

Det här en speciell dag på flera sätt, inte nog med att det är dags för X-men det är även årsdagen av en viktig händelse. Idag är det nämligen ett år sedan miraklet i Istanbul. i stället för att skriva ett långt inlägg om den kvällen tänkte klippa in vad jag skrev om kvällen i min dåvarande dagbok. Detta skrevs dagen efter den makalösa finalen:

"Jag trodde det skulle hjälpa att sova på det här, men jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad som hände igår. Det här var en av de mest osannolika matcher jag sett. Först mardrömsstart med insläppt mål i första minuten och sen en katastrofal första halvlek där exempelvis Traore är helt vilse i försvarsspelet och vi förlorar mittfältet totalt, trodde aldrig det här skulle kunna ske. Andra halvlek var helt sanslöst, efter 1-3 hade man knappt hunnit börja hoppas på en reduceringen förrän vi hade kvitterat. Att ta in 0-3 mot Milan på sex minuter finns inte.
Det var väldigt speciellt att se matchen, eftersom man nu upplevt både hur det känns att vinna en final och hur det känns att förlora en final, för i halvtid hade jag gett upp. Jag var helt inställd på torsk och jag bara hoppades att vi skulle hålla siffrorna nere i andra halvlek, dessutom förbannade jag beslutet att slänga in Smicer som inte haft ett rätt på två år. Det fanns inget som tydde på att Gerrard skulle få lyfta pokalen, inget. Imponerande av spelarna att verkligen ge allt för att komma ikapp trots att de måste känt sig utspelade i första halvlek. När vi får straff vid 2-3 får man också ryckas från gjädje över att få straff, till ilska över att Alonso missar, tillbaka till lycka över att han slår in returenJag trodde det skulle vara kört om det blev straffar också, alla som sett oss spela de senaste åren vet att vi inte brukar vara speciellt bra på straffar och missar fler än vi sätter, därför kändes frisparken vi fick i sista minuten av förlängningen som sista chansen, och då gör vi en usel variant som inte var i närheten av att fungera. När sedan Serginho missade redan första straffen började man förstå att det kanske inte var omöjligt att vinna straffarna, och när sedan Pirlo också missade kändes det riktigt bra. Men när sedan Riise missade och Smicer klev fram för den fjärde straffen började jag misströsta igen, visserligen hade Smicer gjort ett mål under ordinarie tid, men han har inte gjort många Liverpoolfans glad de senaste åren så jag var säker på att han skulle bränna nu också. Men hans straff var hur säker som helst. Sen kliver Schevchenko fram, världens kanske bäste anfallare, det fanns inte i min värld att han skulle missa straffen och jag satt bara och väntade på att få se vem av Alonso och Gerrard som skulle få lägga den sista straffen. Men Dudek räddar och allt var bara över. Det vars vårt att veta hur man skulle reagera, men efter att ha skrikit ut glädjen så sjönk man bara ihop, fy fan vilken pärs.
De som var rädda för en tråkig match mellan två defensiva lag måste ha blivit ganska förvånad över 6 mål under ordinarie speltid och en del målchanser även under förlängningen.
Vi är bäst i Europa!"

Jag kommer aldrig att glömma den matchen.
YNWA

Dagens låt 2: Pelle Carlberg - Musikbyrån makes me wanna smoke crack

Äntligen

Idag är det dags, den här dagen har jag väntat på i åtminstone två år. Idag ska jag nämligen se X-men 3 och det ska bli väldigt intressant.
Mina förväntningar är skyhöga, de två första filmerna var hur bra som helst och jag kräver att den här filmen ska vara på samma nivå. Det här ska tydligen vara den sista filmen i serien och den måste få avslutas på ett lika bra sätt som den inletts. Som jag nämnt här tidigare är jag lite orolig för vad den nya regissören ska föra in i filmen. Bryan Singer gjorde ett grymt bra jobb i de första filmerna, men han hade en bättre historia än Brett ratner. Ratner kommer från Rush Hour och det var två riktiga skitfilmer, men med ett X-men-manus ska man inte kunna misslyckas.
Jag skulle tro att Storm kommer få en större roll i den här filmen, annars hade knappast Halle Berry ställt upp igen. Å andra sidan så har Storm en stor roll i tidningen så det känns bara logiskt att hon får en viktigare del av filmen också.
En karaktär som ska bli väldigt intressant att se är Colossus. Han var med en kort stund i tvåan, men i trean verkar det som om hans roll kommer vara större och det är väldigt positivt. Jag har alltid gillat Colossus och ser fram emot att se honom i filmen.
Kelsey Grammer som Beast kommer vara klockren, jag har sett några klipp och precis som jag trodde så passar han perfekt i rollen. Det är visserligen inte så oväntat, varenda skådis i filmserien hittills har varit perfekta i sina roller. Hugh Jackman som Wolverine är helt perfekt, jag trodde inte att man skulle kunna hitta någon som kunde ta hand om den rollen på ett så bra sätt att jag blev nöjd. Patrick Stewart och Ian MacKellan är precis lika passande som Xavier och Magneto och Halle Berry och Famke Janssen är perfekta som Storm och Jean Grey.
Filmen ikväll måste vara suverän för att jag ska vara nöjd, men jag litar på X-men.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - I am drinking again

Gårdagens intryck

Igår hade vi middag och tv-kväll hemma hos mig, som jag nämnde tidigare var det hockey och schlager som stod på schemat och det var en intressant kväll.
Sverige lyckades vinna i hockeyn, men det var ändå inte utan att man satt lite och skämdes efter matchen. Hannulas påhopp på Sidney Crosby var fruktansvärt fult och precis en sån grej som vi svenska brukar anklaga kanadensarna för. Det var grymt fegt och hade kunnat sluta riktigt illa. Än mer skämmigt blev det att läsa tidningen efteråt och se att Bengt-Åke tyckte synd om Hannula om han skulle missa finalen, jag fattar inte hur han kan säga. Det är inte det minsta synd om Hannula, Bengt-Åke borde peta honom även om han inte blir avstängd. Han hade kunnat sabba hela matchen för Sverige med den tacklingen och han hade dessutom kunnat sabba karriären för en supertalang, det är skamligt och hör inte hemma inom någon idrott. Näe, jag hoppas verkligen att Hannula har spelat sin sista match i det här mästerskapet.
Schlagern bjöd på många skratt, men så var det en hel del konstiga inslag igår.
Moldaviens bidrag var fruktansvärt uselt, men de hade ett inslag i sin show som var enormt roligt. Man hade en rappare med sig på scenen, han skulle antagligen föreställa den coola killen i gänger där hans tod i sitt linne och spände sig. När det blev dags för honom att köra sin lilla rapslinga sprang han in bakom ett skynke och kom ut på en sparkcykel. En sparkcykel! Han körde fram till scenkanten och dorg igenom sin rap, sen åkte han tillbaka. Han gjorde inga trix eller någonting, han bara åkte. Det var ett helt oförklarligt inslag, ser man verkligen på sparkcykeln som något coolt i Moldavien?
Sen kom Lettland och även dom hade en mycket underlig del med i sin show(om man nu kan kalla en Real Group-kopia för show). Mot slutet av låten plockade man fram en streckgubbe i plåt som kunde röra på benen, jag fattade aldrig vilken funktion den fyllde. Det var som om man fått en viss budget att röra sig med till sin show och med tanke på att man bara stod och lät på scenen så kostade den inte så mycket, därför lade man alla pengarna på en streckgubbsrobot.
Och så har vi Litauen. Egentligen är alla kommentarer om deras framträdande överflödiga, men freak-outen som flinten kör är bland det fulaste som någonsin visats i tv. Låten är plågsamt dålig, men på något sätt lyckades man komma sexa. Litauen fick till och med en tolva av ett av länderna, man fick dessutom poäng av Sverige. Det är tydligt att det räcker med en Van Halen-slinga i låten så får man poäng, att resten är skit är det ingen som bryr sig i. Jag kan inte riktigt smälta att de fick så många poäng, stackars Malta som kom över 100 poäng efter Litauen, det måste svida enormt.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - You will miss me when I burn

Schlager och hockey

Ikväll är det en fullspäckad tv-kväll, det är nämligen både hockey-VM och schlagerfestivalen. Dessa två arrangemang har faktiskt en hel del saker gemensamt. Till att börja med arrangeras de varje år. Dessutom kan man lugnt säga att det inte är eliten som är med i någon av tävlingarna, i alla fall inte som jag ser det. Det är inte de bästa hockeyspelarna som spelar i VM och det är verkligen inte de bästa låtarna som ställer upp i schlagertävlingen. Dessutom är det tävlingar som jag har liknande inställning till. Varje år när det är hockey-VM så känns det ganska segt, jag kan inte påstå att jag bryr mig speciellt mycket om hur det går. Likt förbannat sitter man där vid tv:n och ser varenda match, det har blivit något av en tradition att se på hockey-VM. Samma sak gäller med Schlagern, jag är långt ifrån något schlagerfreak som syrran och jag tror inte jag hört en låt i tävlingen som jag skulle klassa som riktigt bra, men ändå sitter man där varje år och ser på finalen.
Jag tror dock att Sverige kommer att få det tufft i både hockeyn och schlagern, men det är förluster som jag kan ta. Jag kommer nog ändå att sitta vid tv:n vid den här tiden nästa år och titta och då kommer jag att ha glömt hur det gick året innan.

Dagens låt: Johnny Cash & Rosanne Cash - September when it comes

Min morgontidning

Det är tur att jag vet att min morgontidning åtminstone har en riktigt bra journalist i sin stab, för de andra börjar gå mig på nerverna rejält. De är helt enkelt okunniga.
Första gången jag verkligen störde mig på morgontidningen var i början av bandysäsongen, man hade hypat World Cup i Ljusdal och skrev om att det var en chans att mäta sig med de bästa eftersom även de ryska lagen var med. När turneringen var färdigspelad hade deras gullegrisar i SAIK blivit utslagna mot Giffarna. Helt plötsligt skrev man i en krönika att World Cup var en Kalle Anka-turnering. Lite längre fram på säsongen skrev man om några lag i norrserien, ett av dom var Broberg. Man kallade i den krönikan Broberg för blåbärslag, omgången efter slog Broberg SAIK.
En annan gång som tidningen skrivit väldigt idiotiska saker var när Moz nya skiva släpptes, i recensionen gav man den betyget ett av fem. Det är helt oförklarligt hur man kan ha så dålig smak att man ger årets bästa skiva ett sådant betyg, det stog inte ens med någon förklaring till varför man gav så dåligt betyg. Det fanns med ett taffligt försök till att klaga på barnkörerna, men det var det enda. Inkompetensen lyste igenom. Idag förstod jag dock att de som jobbar på min morgontidning helt enkelt har sådan dålig smak att de inte borde få yttra sina åsikter offentligt. I dagens tidning har man nämligen betygsatt kvällens finalister i Schlagerfinalen och det som stod att läsa där gav mig verkligen rysningar. Det finns gränser för hur dålig en schlager kan vara, men det är inte ofta man reagerar över att en låt är så dålig att den gränsen brister totalt, men i år är det en sådan låt med. Litauens bidrag är nämligen en av de absolut sämsta låtar jag någonsin har hört och den dans som flinten i gruppen utförde på scen var skrämmande. Jag vet inte om det var tänkt att vara roligt eller något åt det hållet, men det var bara så dåligt att man blev rädd. Det framträdandet har man i min morgontidning givit en fyra i betyg. Jag tar det igen: Det framträdandet har man i min morgontidning givit en fyra i betyg!
Det borde finnas en gräns för vad man får tycka om musik, för det är fanimej obehagligt att läsa sådana saker. Tänk om någon vilsen människa läser det där och blir så manipulerad av tidningen att dom ringer och röstar, det kan sluta med att Sverige ger Litauen poäng. Jag bryr mig egentligen inte om hur det går ikväll, men jag vill verkligen inte att Europa ska tro att vi i Sverige tycker att sån där musik är bra. Får Litauen poäng av oss kommer jag att skämmas.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - One with the birds

Veckans lista v.20

1. Steven Gerrard - Tack för cupvinsten!
Tack för målen!
Tack för assisten!
Tack för straffmålet!
Tack för en suverän säsong!
Tack för att du spelar i Liverpool!

2. John McDougall - Efter en hård arbetsvecka är det skönt att komma hem till lägenheten och slappna av. När man slappnar av en kväll finns dte inget som går upp mot en liten whisky och jag har efter månader av testande kommit fram till vilken som är min favorit, det är Ardbeg. Enligt de fakta jag hittat om deras destilleri så var det John McDougall som etablerade det och det är jag väldigt tacksam för. Ardbeg har precis de egenskaper som jag vill att en whisky ska ha och det är en njutning att dricka. Tidigare har jag varit väldigt svag för Bowmore, men sedan jag började dricka Ardbeg känns Bowmore som en blek kopia. Det tog några år innan jag lärde mig att dricka whisky, närmare bestämt 23 år, men nu är jag fast. Att sitta och smutta på en whisky framför tv:n en fredagkväll är verkligen inte helt fel.

3. Peter Settman - Jag såg på TV-huset i söndags, jag vet inte riktigt varför jag alltid hamnar framför det programmet men den här gången är jag glad att jag gjorde det. Gäst var nämligen en av mina barndomsidoler, Peter Settman. För dagens ungdomar kanske han är främst en programledare i tv, men för min generation är han en given del av barndomen efter rollen som Ronny i Ronny & Ragge. Den serien är tidlös, den går inte att ogilla. Jag dyrkade den så mycket att jag köpte deras skiva när den kom och den blev nästan sönderlyssnad under det följande året. Jag skulle tro att jag fortfarande kan låtarna utantill. Förutom Ronny & Ragge var Settman med i Snutarna och Tratten & Finkel, skitbra båda två de också. Peter var tillsammans med Fredde Granberg de jag skrattade mest åt i min ungdom och jag tycker fortfarande att de är väldigt bra. Sketchen från bilprovningen är en av de absolut bästa sketcherna som nåonsin spelats in, åtminstone om man frågar mig. När deras sammarbete var över gick karriärerna åt olika håll för Peter och Fredde. Fredde Granberg började umgås med Markoolio och det kan jag inte påstå var speciellt lyckat. Peter Settman däremot är mycket framgångsrik som programledare på SVT och hans besök i TV-huset var väldigt underhållande. När han är i tv kan man vara säker på att få skratta, inget snack om den saken.

4. Den Gamle Franken - Frank måste med på listan en sån här vecka, den här veckan fick vi nämligen biljetterna till fotbolls-VM och hade det inte varit för Gamle Franken hade jag aldrig kommit iväg. Jag pratade mycket om att vi borde anämla oss, men som vanligt så blir det bara prat när något stort ska göras. Gamle Franken tog tag i det och såg till att vi anmälde oss på listan för att få en chans att vinna biljett och det var en jävla tur, för ett tag senare fick vi bekräftat att vi fått tre biljetter till Sverige-England. Henke, Zlatan, Ljungberg och Mellberg mot mina Liverpoolhjältar Gerrard och Carragher, suveränt. Tänk om Sverige åker ut ur VM efter mål av Crouch när jag står på läktaren...
Hur som helst så ska Gamle Franken hyllas för att vi kommer iväg.

5. Brett Ratner - Nästa vecka avgörs det huruvida Ratner ska få vara en person som jag gillar eller en person som jag för alltid kommer att hata. Då går nämligen X-men 3 upp på biograferna i Sverige och som mina läsare vet har jag sett fram emot den här filmen ruskigt länge. Jag skrev mitt första inlägg om filmen här för snart ett år sedan och nu börjar det närma sig. Bryan Singer gjorde ett enastående jobb med de två första filmerna och nu är det upp till Ratner att ta över, han har en jävla press på sig. Det jag sett av filmen verkar i alla fall lovande.
På vems sida står du? Än så länge är jag på Ratners sida.

Dagens låt: Morrissey - Now my heart is full

Säsongsutvärdering, forts

Säsongens spelare: Steven Gerrard. Runner-up: Kung Carra

Säsongens match: Liverpool-Chelsea, FA-cupsemin. Runner-up: Liverpool-West Ham, FA-cupfinalen.

Säsongens mål: Steven Gerrard, 3-3 mot West Ham, FA-cupfinalen. Runner-up: Steven Gerrard, Aston Villa hemma i ligan.

Säsongens överraskning: Värvningen av Robbie Fowler. Runner-up: Carraghers mål i CL-kvalet.

Säsongens värvning: Jose Reina. Runner-up: Robbie Fowler

Säsongens återfödelse: Harry Kewell, äntligen kvitt skador och helt plötsligt bra på planen. Runner-up: Momo Sissoko, från att nästan tvingas sluta till att spela ordinarie på kort tid.

Säsongens besvikelse: Fernando Morientes. Runner-up: Florent Sinama-Pongolle.

Säsongens minst saknade: Salif Diao. Runner-up: Josemi

Säsongens hjärnsläpp: Steven Gerrard mot Everton. Runner-up: Luis Garcia mot West Ham.

Säsongens genidrag av Rafa: Steven Gerrard i fri roll på högerkanten. Runner-up: Traore utanför startelvan.

Säsongens tyngsta förlust: Benfica i CL. Runner-up: United på Old Trafford

Säsongens skadeglädje: United i CL. Runner-up: Everton i CL-kvalet.

Säsongens mest hatade: Arjen Robben. Runner-up: José Mourinho

Säsongens förnedring: Birmingham 7-0. Runner-up: Arsenal 1-0, förnedring spelmässigt.

Säsongens ålderman: Sami Hyypiä. Runner-up: Dietmar Hamann

Säsongens ynglig: Momo Sissoko. Runner-up: Daniel Agger

Säsongens mest tjatade rykte: Simao till LFC. Runner-up: Jermaine Defoe till LFC.

Säsongens stabilaste: Kung Carra. Runner-up: Steve Finnan

Dagens låt 3: Kris Kristoffer - Please don´t tell me how the story goes

Säsongsutvärdering

Då var det dags att sammanfatta årets säsong, jag börjar med spelarbetygen:

Målvakter:
Jose Reina - TTTT
Reina har gjort en mycket bra säsong, jag känner mig säker med honom i målet. Finalen igår kunde blivit en plump i protokollet, men han räddade oss på straffarna och blev hjälte i stället för syndabock. Han har gjort några småmissar under säsongen, men med tanke på att det är hans första säsong i PL så är det kanske inte så konstigt. Jag är glad att vi har Reina i målet.

Jerzy Dudek - TTT
Svårbedömd eftersom han inte spelat speciellt mycket, men då han spelat har han gjort det bra. Dudek är för bra för att sitta på bänken hos oss och jag hoppas för hans skull att han hittar en ny klubb i sommar. Dudek förtjänar att få stå match varje helg och det kommer han inte få göra hos oss. Jag tror han lämna i somamroch jag kommer alltid minnas honom för hans magnifika final i Istanbul.

Scott Carson - TTt
Har inte stått speciellt mycket för oss och gjorde ingen stor insats när han fick chansen mot Luton. Han ska tydligen ha spelat väldigt bra sedan han blev utlånad och här har vi sparkapital.

Backar:
Sami Hyypiä - TTTT
Jag tycker Sami har varit en av våra allra bästa spelare den här säsongen. Innan säsongsstarten trodde jag vi skulle värva en ny mittback som skulle få kampera tillsammans med Kung Carra i mitten, men så blev det inte. Hyypiä börjar bli till åren nu och jag tror inte han kommer göra lika många matcher nästa säsong, men han kommer att saknas. De senaste åren har man kunnat räkna med att Hyypiä ska finnas där och nicka bort bollar och bryta anfall, den dagen han inte är med längre kommer han att lämna en stor lucka efter sig.

Jamie Carragher - TTTTT
Carra är kung. Han har ett hjärta för klubben som är enormt och han kämpar som om varje match vore hans sista. Carra har kanske inte varit lika dominant i år som förra året, men han har bevisat att han är en stor spelare. I mina ögon är Carra given i startelvan i Englands landslag, men som tur är för Sverige så tror jag inte att Svennis tycker lika.Carra är Kung.

Daniel Agger - TTT
Denne dansk tycker jag verkar mycket intressant. Han spelade inte speeciellt många matcher den här säsongen, men de han spelade gav en väldigt positiv bild av honom. han verkar spelskicklig och brytsäker, här har vi kanske Hyypiäs arvtagare.

Djimi Traore - Tt
Jag blir nervös varje gång jag ser Traore i startelvan. Den här säsongen har han inte spelat från start lika ofta som förra säsongen och det rä en av anledningarna till att vi varit ett stabilare lag i år. Med Traore utanför förstaelvan slipper man alla snedsparkar och markeringsmissar. Jag hoppas ha set Traores sista match i vår tröja nu.

Steve Finnan - TTTTt
Säsongens överraskning. Finnan var absolut inte dålig förra säsongen, men han kändes absolut inte lika stabil som i år. Finnan gör aldrig en dålig match och den här säsongen har han dessutom följt med upp i offensiven en hel del. Han har bra inlägg och en bra blick för spelet. Finnan är PL:s bästa högerback.

John Arne Riise - TTTT
Jag gillar Riise, han gör aldrig dåliga matcher och är ofta med som ett hot framåt. Det är många som klagar på Riise, det kan jag inte riktigt förstå. Riise är stabil defensivt, missarna mot Grönkjaer är glömda för längesen. Riise garanterar också ett antal mål varje säsong, hans skott med vänsterns håller världsklass. Att Riise dessutom kan användas både på mitten och i försvaret gör honom oerhört värdefull.

Stephen Warnock - TTt
Warnock inledde säsongen bra, men snart kunde man tydligt se att det var Riise som var den vänsterback som skulle spela när det väntade svårt motstånd. Warnock har en hygglig offensiv och tar initiativ under anfallen, men i defensiven finns det massor att jobba på. Hans passningsspel är inte heller något som imponerar.

Jan Kromkamp - TTt
Kromkamp har haft en svår inledning hos oss, han har oftast fått spela på mittfältet och det är en ovan position för honom. När han fått spela högerback har han varit ojämn, något som delvis kan förklaras av just det att han inte fått spela där speciellt ofta. Jag måste ändå säga att jag är lite besviken på hans första tid i klubben, jag hade väntat mig mer av honom. Han verkar inte ha någon större teknik och är inte så brytsäker. Men han kommer säkert spela upp sig under nästa säsong, med andra förutsättningar än i år. Bytet där han kom och Josemi försvann var positivt.

Mittfält:
Luis Garcia - TTTt
Garcia har haft en svår säsong, han har fått börja många matcher på bänken och inte fått lika mycket speltid som förra säsongen. Då han har spelat har han oftast gjort det bra, även om han är en aning ojämn. Garcia är en matchvinnare och gör alltid viktiga mål, hans 2-0 mot Chelski är ett exempel på det. Jag tycker det är synd att Garcia inte fått så många chanser bredvid Crouch i anfallet, jag tror vi skulle gjort fler mål då.

Momo Sissoko - TTTt
Det här är en svårbedömd spelare, jag vet inte riktigt vad jag tycker om Sissoko. Hade jag satt betyget kring jul hade han fått mycket lägre, men jag tycker han spelat upp isg rejält på sistone. Han slår inte alls bort lika många passningar längre och han är väldigt viktig för vår defensiv. Alonso och Gerrard får mer tid när Sissoko finns på planen och jag tror att Momo kommer vara en viktig del av vårat lagbygge framöver.

Dietmar Hamann - TTT
Hamann börjar bli gammal och får inte lika mycket speltid som tidigare. när han är med gör han det bra, man vet var man har den gode tysken. Det är tveksamt om han blir kvar en säsong till, det är nog helt upp till honom själv. Hamann har gjort mycket för Liverpool. Respekt!

Steven Gerrard - TTTTT
Gerrard har gjort en suverän säsong, ingen tvekan om den saken. Han har gjort massor av mål och en hel del assist. Han driver på laget på ett sådant sätt som man vill se en kapten göra. Bitvis har Gerrard varit blek, men det har inte varit under några längre perioder och när det verkligen behövs är det han som kliver fram. I mina ögon är Gerrard världens bästa fotbollsspelare.

Xabi Alonso - TTTTt
Alonso har gjort en stor säsong, han ligger bakom mycket av vårat anfallsspel med sina precisa passningar. Hans defensiv har förbättrats mycket den här säsongen och Alonso är den perfekte spelaren på den positionen. Vi kommer att få slåss mot de spanska storklubbarna om att få behålla honom, men jag tror och hoppas att Xabi blir kvar hos oss i massvis av år.

Harry Kewell - TTTt
En positiv överraskning i år, jag tror inte jag var ensam om att ha räknat bort honom från startelvan när den här säsonge inleddes. Kewell har varit småskadad ändå sedan han kom till oss, men den här säsongen har han varit hel och har fått starta de flesta matcherna. Kewell har gjort många viktiga mål och varit ett hot på sin vänsterkant. Det ska bli intressant att se hur bra han kan bli nästa säsong då han dessutom får konkurrens på positionen.

Boudewijn Zenden - TT
Blev tyvärr skadad tidigt på säsong och hann inte riktigt komma in i vårt spel. Han imponerade inte i de matcher han spelade innan skadan, men å andra sidan spelade hela laget ganska dåligt då så det var inget han var ensam om. Jag är dock tveksam till att Zenden kommer att tillföra laget speciellt mycket nästa år.

Anfallare:
Fernando Morientes - TT
Säsongens stora besvikelse, jag trodde verkligen på Morientes när han kom till oss men han har inte alls lyckats. Han ser inte alls ut att trivas och han agerar helt utan pondus i straffområdet. Dagens Morientes är för dålig för att spela hos oss och jag tror han spelar någon annanstans nästa säsong.

Djibril Cissé - TTT
Cissé är svårbedömd, han har fått spela de flesta matcherna som mittfältare trots att han egentligen är en utpräglad anfallare. Jag tycker ändå att han gjort klart godkända insatser på mittfältet och när han spelat som anfallare har han gjort en del bra insatser. Cissés avslutning på säsongen har imponerat och jag tror att han spelat till sig en fortsättning hos oss. Det var kul att se honom springa bort till publiken och kasta upp sin matchtröja bland fansen efter matchen mot Villa.

Robbie Fowler - TTTT
Betyget kanske är lite högt, men bar att få se Fowler göra mål hos oss är värt mycket. Han har presterat klart bättre än jag trodde och om han kommer i form till nästa säsong kan det bli riktigt bra.

Florent Sinama-Pongolle - TT
Pongolle är för dålig för att spela hos oss, så enkelt är det. Han har varit lovande länge, men någon gång måste man sluta vara lovande och ta steget, jag tror inte att Pongolle kommer att ta det steget någon gång.

Peter Crouch - TTTt
Crouch har varit mycket bättre än jag trodde, men det är å andra sidan ingen större prestation med tanke på att jag var enormt negativ till den här värvningen. Crouch har dock hjälp vårat anfallsspel en hel del och Benitez påstående om att Crouch skulle förbättra vårt bortspel har stämt. Crouch har dock missat lite väl många målchanser, speciellt under första halvan av säsongen, och vissa matcher har han varit helt osynlig. Positiv överraskning, men jag är fortfarande tveksam till att han är den anfallare som kommer att ta oss till titeln.

Dagens låt 2: Kris Kristofferson - From the bottle to the bottom

Säsongen över

Igår tog säsongen slut för LFC och den tog slut på ett sätt som jag aldrig kommer att glömma. Finalen i CL mot Milan i fjol är den mest spännande match jag sett, men matchen igår var inte långt efter. Skillnaden var att vi igår inte spelade speciellt bra, speciellt inte i defensiven.
FA-cupfinalen är stor och jag hade laddat för matchen hela dagen, därför kom det som en rejäl kalldusch när Kung Carra gjorde självmål halvvägs in i första halvlek, hans första miss på två säsonger. Det fortsatte med att Reina gjorde en tavla som ledde till 2-0 till West Ham, då såg det mörkt ut. Strax efter fick Crouch ett mål felaktigt bortdömt för offside, det kändes inte som att det var våran match, det mesta studsade mot oss. Men innan första halvlek var över hittade Gerrard Cissé med underbar passning, Cissé drog till på volley och ställningen var 1-2 i halvtid.
Andra halvlek var bara tio minuter gammal när Gerrard själv satte 2-2, då väntade jag bara på att vi skulle ta ledningen och ta över matchen, men så blev det inte. Ett misslyckat inlägg av Konchesky ställde Reina helt och helt plötsligt stod det 2-3 och återigen fick vi jaga. Vi skapade ingenting, Morientes var lika blek som vanligt och det kändes verkligen inte som att vi skulle kvittera. Då klev världens bäste fotbollsspelare fram, Steven Gerrard. Skottläget han fick var inte en målchans, åtminstone inte för någon annan spelare, men Gerrard drog till med ett skott som jag aldrig sett maken till. Hislop var chanslös och ställningen var 3-3.
Det blev förlängning och förlängningar i fotboll är alltid spännande, men aldrig välspelade. Våra spelare sprang runt med kramp och föll ihop nästan varje gång de slog en passning, men de slät trots smärtorna och det var underbart att se.
Matchen gick till straffar, precis som i Istanbul, och det är inte hälsosamt när man är supporter. Med tanke på att halva laget hade kramp fanns det inte så många straffskyttar att välja mellan. Precis som i Istanbul lade Hamann vår första straff och precis som i Istanbul gjorde han mål, sen klev en spelare som inte var med i Istanbul in i handlingen, Jose Reina. Hans räddning på första straffen var riktigt svettig, det var en bra slagen straff, men Reina hann ner och rädda. Sen klev Hyypiä fram mot straffpunkten och inte helt oväntat så missade han, Hyypiä är ingen målskytt och jag skulle tro att det här var första straffen på jäkligt länge som han lade. Straffen var dålig och Hislop räddade. Nästa straff satte Sheringham för West Ham, Reina var chanslös, men det var sista gången under säsongen som han var det. Gerrard klev fram efter Sheringhams straff och utan att tveka satte han bollen i mål bakom en chanslös Hislop. Gerrard har aldrig känts som en stabil straffskytt, men straffen igår var klinisk. Sedan började Reinas show. Straffen efter Gerrards skulle läggas av Konchesky, han som slog ett inlägg i mål tidigare under matchen och höll på att göra Reina till syndabock. När de nu ställdes mot varandra igen var det Reina som gick segrande ur duellen, det var ingen bra straff som Konchesky slog och Reina räddade enkelt. Sen var det Riises tur, Riise som missade i Istanbul. Den gången försökte han placera straffen, den här gången gick han på kraft och resultatet blev bättre. Bollen gick mitt i mål, men eftersom Hislop slängde sig blev det mål. Nu låg all press på West Hams Anton Ferdinand, på mållinjen stod en taggad spanjor och väntade på att få bli matchhjälte. Reina räddade Ferdinands straff och FA-cupen var vunnen.
Det är inte hälsosamt att vara Liverpool-supporter, vi spelar aldrig en normal final. Matchen igår var en stor upplevelse, man känner sig en aning töntig när man sitter ensam hemma i lägenheten och tittar och ändå skriker som en galning vid varje mål, mina grannar måste tycka att jag är konstig. När Gerrard satte 3-3 så flög jag upp ur soffan, det kom så oväntat och var så förbannat jäkla snyggt. Gerrard var kung igår, han var omänsklig på planen. Han kommer, den dag han slutar, att gå till historien som en av de stora spelarna, han kommer bli en legend.

Dagens låt: Hank Williams - Ramblin man

Tomas hos barberaren

Idag var jag ner på stan för att klippa håret, har inte fått det gjort på snart tre månader så det började bli lite väl långt på skallen nu. Det finns många ställen i stan där man kan få en drop in-tid, men många av ställena är ganska så kassa och tar väldigt mycket betalt. Det tog mig fyra år att hitta ett ställe som är bra, så jag försöker få en tid där de få gånger jag tycker det är nödvändigt att korta av håret. Idag hade jag turen att få en tid precis när jag kom dit och så brukar det inte vara ofta.
En sak som jag tycker är lite jobbig när man klipper sig är när frisören ska stå och småprata med en hela tiden, det känns alltid konstlat och onödigt. En gång råkade jag berätta för en frisör att jag kom från Bollnäs, han började genast att fråga mig om jag sett Victoria Silvstedt i verkligheten någon gång. Sen pratade han om henne hela klipptiden, det var väldigt påfrestande. Jag slipper gärna bli påmind om att Silvstedt är från Bollnäs och jag slipper helst höra frisörens rövarhistorier om vad han hört om henne. Den frisören gick jag inte till fler gånger kan jag säga.
Frisören jag hade idag var bra, han var tyst nästan hela tiden. Det enda han sade var "Blir det här bra?". Det är ganska intressant att bli klippt, varenda gång börjar det med att frisören stoppar fingrarna i skallen på en, håller upp lite hår och säger "Ska jag ta så här mycket?". Tror de verkligen att det säger någonting när de håller upp ett par hårstrån, jag får då i alla fall ingen uppfattning om hur kort det kommer bli. De är ju proffs så jag brukar alltid säga "ja" utan att titta, oftast så sköter de sitt jobb rätt bra. När man blivirt färdigklippt ska de alltid fixa till någon riktig innefrilla på en innan man går ut, de står och pillar och fixar i skallen på en i tio minuter innan man får gå. När jag kommer ut från salongen brukar jag alltid ta på mig luvan på jackan och gå därifrån, jag antar att jag skulle kunna säga åt dom att inte fixa någon frisyr på mig men det glömmer jag alltid bort.
Dagens frisör var i alla fall bra, han var tyst och klippte snabbt och bra, precis som det ska vara.

Dagens låt 2: Kris Kristofferson - Loving her was easier

Veckans lista v.19

1. Diego Armando Maradona - I dagens skvallerpress går det att läsa att det ryktas om att Diego ska komma till Sverige tillsammans med några vänner från VM-laget 1990 och spela en uppvisningsmatch. Om så skulle vara fallet så ska jag göra allt för att få se den matchen live, bara tanken av att få se Diego spela fotboll live ger mig gåshud. Diego är tidernas störste idrottsman och den störste idol jag någonsin haft. Diego var min inkörsport till fotbollen, han var den förste fotbollsspelare jag kände till och han har alltid varit min överlägset största favorit.
Jag har alltid drömt om att få se Diego live och om det nu skulle ges möjlighet så ska jag göra allt för att vara på plats.

2. Sonny Chiba - Idag såg jag "Return of the Street Fighter", den var nästan lika bra som den första filmen. Dessa filmer har givit mig ett nytt sätt att se på fightingfilmer, de har stat en helt ny standard. Chiba är den coolaste fightingskådis jag sett, kan man annat än gilla en karaktär som:
1. Slår skurkarna i bakhuvudet så att ögonen ramlar ut.
2. Ligger för döden i tre dagar, vaknar upp, tar en banan(!) och ger sig iväg för att ge igen. Inget fjantigt healing-te eller något sånt, för Sonny Chiba räcker det med en banan. Outstanding!

3. Scott Walker - Walker Brothers är ett av mina absoluta favoritband, men ärligt talat vet jag inte speciellt mycket om dem. Bland annat så trodde jag att de var döda hela högen, det var ju längesen de höll på och jag har inte sett något nytt material på länge. Därför blev jag ena ning förvånad när jag läste skvallerpressen härom dagen att Scott Walker hade släppt en ny skiva. Även om den säkerligen inte håller samma klass som låtar som "Another tear falls" och "Where´s the girl" ska det bli väldigt spännande att höra hur han låter nuförtiden.

4. Zlatan Ibrahimovic - I veckan togs VM-truppen ut och det var väl inte speciellt många överraskningar i den. Det enda som förvånade mig var att Alexandet Östlund inte var med i truppen, han har trots allt spelat nästan varje match i kvalet och spelade även den sista träningsmatchen. Även om han inte varit övertygande på sistone så är det lite konstigt att ta bort honom helt ur truppen.
En som däremot är med i truppen är Zlatan och han kommer att bli helt avgörande för hur bra det ska gå för Sverige i VM. Är Zlatan bra kan Sverige gå hur långt som helst, är Zlatan dålig kan vi ryka i gruppspelet. Den senaste veckan snadaler i Juve kan nog vara bra för Zlatan, det kan nämligen leda till att han får lämna klubben och kanske får komma till ett lag som spelar fotboll. Zlatan är alldeles för sevärd på planen för att spela i ett trist skitlag som Juventus.

5. Robbie Fowler - Fick nyligen ett nytt kontrakt i Liverpool och det var verkligen välförtjänt. Fowlers comeback i Liverpool har varit klart bättre än jag väntat mig och han avslutade säsongen på bästa sätt genom att måla mot Pompey förra veckan. Det är grymt kul att se en anfallare med ett sådant hjärta för klubben prestera, Fowler hör hemma i Liverpool och jag tror han kommer göra en kanonsäsong nästa säsong. Det är synd att inte Robbie får spela i FA-cupfinalen idag, det är bara att hoppas att Crouch och Cissé gör sitt jobb och ser till så att Gerrard får lyfta ännu en pokal.

Dagens låt: Bright Eyes - Lila

Säsongsavslutning i morgon

I morgon är det dags att avsluta säsongen för LFC och det gör man med FA-cupfinal mot West Ham. Om det blir seger i morgon kommer det vara en suverän avslutning på en mycket bra säsong. Vi har tagit ett stort steg uppåt i serien, visserligen bara två placeringar men sett till antal poäng så är det en riktigt stor förbättring. Jag kommer att skriva en rejäl säsongsutvärdering här i helgen, men jag avvaktar cupfinalen innan jag sammanfattar den gångna säsongen.
Jag hoppas givetvis på vinst i morgon, West Ham ska inte kunna slå oss i en final. Vi är helt enkelt bättre än dom och det hoppas jag kommer synas från start i morgon. Det är lite oroande att Alonso har varit skadad sedan matchen mot Pompey, kan inte han spela är det ett rejält avbräck. Hamann skulle säkert göra ett stabilt jobb på Alonsos plats, men han har inte samma spetsegenskaper som vår magiske spanjor. I anfallet hoppas jag få se Crouch tillsammans med Cissé. Morientes är inte bra just nu, han kämpar och sliter men känns helt ofarlig i straffområdet. det går för sakta för honom och han verkar inte trivas på planen. Cissé däremot har spottat upp sig rejält den senaste månaden och jag tycker han förtjänar en startplats i finalen. Att jag skulle se Crouch som given i den här matchen hade jag knappast trott före säsongen, men han har överraskat mig på ett positivt sätt och ska starta.
Backlinjen är given, Finnan, Hyypiä, Kung Carra och Riise har varit oerhört stabila hela säsongen och det finns ingen som helst anledning till att ändra på det i morgon.
Vi SKA slå West Ham i morgon, jag tippar på 2-1 till oss och vilka som gör målen skiter jag fullständigt i så länge jag får fira en cupvinst vid sextiden i morgon!

Dagens låt: Morrissey - Speedway

Street Fighter

När jag var i Liverpool i helgen gjorde jag ett riktigt fynd på en filmaffär, jag hittade Street Fighter-trilogin med Sonny Chiba till rejält nedsatt pris. Idag såg jag första filmen och jag blev väldigt imponerad. Det enda jag sett med Sonny Chiba innan den här filmen är Kill Bill och där är han gammal ch slåss inte, det gjorde han i Street Fighter, och det rejält.
Jag är ett stort fan av fightingfilmer och har sett väldigt många, men inte så mycket asiatiskt. Det har mest blivit amerikansk fighting för mig eftersom jag är uppvuxen med Van Damme-filmer, men jag är rädd att all amerikansk fighting kommer kännas lite b-ig från och med nu. Fightingscenerna i Street Fighter var hur coola som helst och Sonny Chiba är den tuffaste fighter jag sett. Till skillnad från de flesta andra fightingfilmer jag sett så var inte filmens hjälte en riktig "good guy", snarare tvärtom. Även om han hjälpte till att vakta och rädda en tjej så var många av hans gärningar mindre sympatiska, det var många som fick kroppsdelar krossade som egentligen inte gjort honom speciellt mycket. Men sånt är skitsamma när man ser en sån här film, för min del hade han gärna kunnat få slå ner varenda karaktär i hela filmen, han slogs nämligen så fruktansvärt häftigt. De tillagda ljudeffekterna i slagsmålen var faktiskt bra och dte är det inte ofta man upplever. I Chuck Norris filmer brukar det exempelvis låta som de kör en lastbil in i en bergsvägg när han ger någon en örfil, så var det inte i Street Fighter. I morgon blir det till att strecktitta på de andra två delarna, ser redan fram emot det.

Dagens låt 2: Kris Kristofferson - From the bottle to the bottom

Veckans lista v.17-18

Förra veckan utgick listan eftersom jag var på helig mark och inte hade tid att skriva, därför kommer veckans lista att baseras på de senaste två veckorna.

1. Steven Gerrard - Vår kapten har gjort en kanonsäsong och krönte den med att att bli utsedd till årets spelare i Premier League. Det var en välförtjänt utmärkelse. Vi har gjort en mycket bättre säsong i år än förra året, speciellt i PL, och det är Gerrard en bidragande orsak till. Men jag tycker att den kanske största orsaken till vår utveckling är ett vi inte längre är lika beroende av Gerrard som tidigare. Nu kan vi vinna matcher när han är dålig och vi kan vinna matcher utan honom. Ett bra exempel på det är matchen på Anfield mot Everton. Gerrard böev då utvisad tidigt i matchen, när han var borta klev Alonso fram som en gigant på mitten och tog över ledarrollen. Gerrard är fortfarande vår viktigaste spelare, men med dagens lag har även han råd att vara dålig ibland.
En annan anledning till att ha med Gerrard på listan, förutom utmärkelsen, är att han gjorde två mål under mitt besök på Anfield och det andra målet han gjorde var oerhört vackert.

2. Orvar Säfström - Jag läste om Nils-Petter Sundgrens klagomål på Orvar, något som kallades "ordkrig" av skvallerpressen. Som jag fattade det handlade det hela om att Nils-Petter tyckte att Orvar gjort Filmkrönikan till ett allt för oseriöst program genom att exempelvis klä ut sig i programmen. Jag tycker det är rent skitsnack. Orvar har gjort Filmkrönikan till ett program som är väldigt underhållande, hans reportage är oftast intressanta och man pratar även om filmer som inte är så "fina". I stället för att sitta i en soffa och slänga sig med en massa fina termer och ord som ingen fattar så har orvar tagit ner Filmkrönikan på tittarens nivå och att han nu ska sluta är verkligen ett bakslag för programmet.

3. Magnus Carlson - Förra gången jag var hemma i Gävle plockade jag fram min husguds soloskivor och de är fortfarande förbannat bra. "Allt är bara du, du ,du" är en underskattad skiva som också jag brukar glömma bort när jag ska lista mina favoritskivor, det finns låtar på den skivan som håller hög WW-nivå. "Genom natten" är en fruktansvärt stark låt, liksom "Sagoland" och "Repig sjutumssingel". "Ett kungarike för en kram" är lite gladare men också den skivan är mycket bra. Det ska bli intressant att se om Magnus tänker släppa några fler soloskivor, kanske kommer det en tredje efter nästa WW-skiva, det hoppas jag i alla fall.

4. Ian McKellan - Nu är det bara 20 dagar kvar till den tredje och sista(?) delen i filmserien om X-men och jag har börjat uppladdningen på allvar. Jag har följt den här filmen ända sedan det blev klart att den skulle göras och jag är ganska säker på att det kommer bli en kanonfilm, även utan Bryan Singer vid rodret. Den kommer dock att lämna ett stort tomrum efter sig, jag har ju gått och väntat på dne länge och sett fram mot fortsättningen på X-men och efter dne här filmen är det slut. Tur är det då att det verkar bli några spin-offs framöver. Att Hugh Jackman ska delta i en film om Wolverine har det ryktats om länge och det verkar som att den kommer att bli av, det är väldigt positivt. En annan lite med oväntad spin-off är den som tydligen ska komma om Magneto, det brukar ju vara hjältarna man gör filmer om och inte skurkarna. Nu verkar det ändå som att Magneto ska få en egen film, med Ian McKellan i huvudrollen. McKellan är klockren som Magneto och det ska bli mycket intressant att se vad filmen kommer kretsa kring och om det kommer vara fler karaktärer från världens bästa serie med i filmen.

5. John Nettles - Jag läste i veckan om vilka serier som SVT ska visa i sommar och till min stora förtjusning ska man visa ännu en omgång av "Morden i Midsomer", för mig är det en viktig del för att det ska kännas som sommar. John Nettles spelar kommisarie Barnaby och är kanon i den rollen. Serien är inte alltid helt realistisk och Barnaby är verkligen på gränsen till omänskligt smart, men det spelar ingen roll, det känns ändå trovärdigt. En sommar ut "Morden i Midsomer" hade inte varit en riktig sommar, därför känns det bra att det redan nu är klart att man ska visa flera avsnitt under sommaren. Fotbolls-VM och "Morden i Midsomer", det kommer i alla fall bli en bra tv-sommar.

Dagens låt: Kris Kristofferson - I´d rather be sorry

Himlen tur och retur

Här följer min reserapport från Liverpool:

Dag 1: Klockan var kring tio när vi landade med vårat plan mitt i fiendeland, nämligen i Manchester. Det är inte spciellt långt mellan himmel och helvet i England, det är nämligen inte mer än kanske tio mil mellan Liverpool och manchester. Eftersom det inte går några flyg från Sverige direkt till Liverpool får man flyga till Manchester och sedan ta tåg till Liverpool. Det är tur att Morrissey är född i Manchester, det gör den korta vistelsen där klart enklare, man slipper tänka på alla vidriga spelare som spelat i deras klubb. I stället kan man tänka på att en sådan viktig med person som Moz faktiskt är uppvuxen i den här staden. När man ser stadens utseende från tåget är det inte svårt att förstå hur Moz texter kan vara så dystra och nedstämda, det är verkligen ingen vacker stad. Vi hade tur den här gången, det gick nämligen ett tåg direkt när vi kom fram så vi slapp spendera onödig tid i Manchester och satte direkt kurs mot Liverpool.
Resan från Manchester till Liverpool tog ungefär en timme, den tiden går ganska snabbt eftersom på att det är intressant att titta på byar och landskap på vägen. England ser verkligen ut precis som man det ser ut i alla tv-serier man ser, dte måste gått åt massvis med tegel när man byggde det här landet.
När klockan var kring lunch var vi så äntligen framme i Liverpool. Det är, milt uttryckt, väldigt speciellt att komma till staden. För mig är Liverpool nämligen inte en stad, det är ett fotbollslag och en väldigt stor del av min uppväxt. Jar brukar alltid reagera när jag ser namnet Liverpool i texter och liknande, och när man är i staden ser man namnet överallt. Det första som jag såg när jag klev av tåget den här gången var dock en vidrig reklambild med den avskyvärda idioten Jose Mourinho, jag tål honom inte. Vi begav oss snabbt från tågstationen till närmaste taxi och åkte till hotellet. När vi kom till hotellet, som trots sin tvästjärnighet var riktigt fint, slängde vi in grejorna på rummet och beställde en ny taxi. Jag var nu fast besluten att ta mig till Anfield och det så fort som möjligt. Det tog inte lång tid att få en taxi och nu var vi på väg mot en av mina absoluta favoritplatser. Framme vid Anfield möts man genast av alla statyer, bilder och platser som man ser och hör om nästan dagligen som Liverpool-fan och det är en väldigt speciell känsla. Eftersom det här var min andra gång på Anfield kändes det inte lika stort som förra gången att se själva arenan, men den här gången väntade museet som jag inte var på förra gången. Det kostade bara fem pund att gå in och jag hade lätt kunnat betala tio gånger mer än det för att få vara med om den upplevelsen. Inne i museet fanns massvis av pokaler, bilder och tröjor från klassiska spelare, allt var givetvis häftigt men det var en sak som var häftigare än allt annat där inne. På museet finns nämligen Champions League-bucklan som vi spelade hem ifjol. Att helt plötsligt stå och titta på den pokal som Gerrard höjde mot skyn i Istanbul var tamejfan bland det häftigaste jag varit med om. Det gick väldigt mycket film till kameran under vår tur på museet.
Efter besöket där inne gick vi in i Liverpool-shopen och det är en affär som helt enkelt är för mycket. När jag ser Liverpoolsouvenirer på stan brukar jag alltid ha svårt att välja, även om det kanske bara är tre saker att välja mellan. Inne på Liverpool-shopen finns det precis hur mycket som helst och det är omöjligt att gå därifrån utan att känna att man borde köpt något mer. Jag köpte inte så jättemånga saker den här gången, sparade pengarna till resten av resan och jag visste att vad jag än köpte så skulle jag ångra mig att jag inte köpte något annat.
Efter besöket på Anfield åkte vi in till stan och käkade lite. Till maten drack jag en Carlsberg. Att dricka Carlsberg i Liverpool är stort, jävligt stort. Sedan åkte vi till hotellet för att vila upp oss. På kvällen blev det en god bit mat på vårat stamställe från förra resan, Bella Italia. Där hade de en otroligt god öl som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på nu, om det är någon som vet om någon italiensk öl får ni gärna tipsa mig så att jag kan kolla upp om det är den. Efter maten satte vi oss på en pub och tog en öl och laddade inför morgondagen.

Sen var det matchdag. Det innebär att jag är så uppspelt att jag inte kan sitta still och det innebär att jag inte kan sova på morgonen. nu vaknade iofs min resekamrat innan mig, men det är ingen man ska jämföra sig med då det gäller morgonpigghet. Det blev en rejäl frukost med mjölk, flingor och toast. Jag upphör aldrig att förvånas över hur i helvet britterna kan käka vita bönor, bacon och korv till frukost. Det satt några kring oss vid frukosten som åt den brittiska varianten av frukost och jag får nästan avsmak av frukost bara av att se deras flottiga korvar och hela tallrikar med vita bönor, deras magar måste gå på högvarv hela dagarna. Till frukost kunde man även få hur mycket espresso man ville och det utnyttjade jag fullt ut.
När frukosten var avklarad började vi att traska mot Anfield, vi gick via den vackra hamnen vid Albert Dock, som den här gången var en enda stor arbetsplats. Liverpool ska vara europas kulturstad 2008 och de är i full gång med att fixa staden tills dess, och det behövs verkligen. Liverpool är inte direkt en vacker stad, många hus står förfallna och det kommer att krävas en hel del jobb om man ska kunna visa upp sig 2008 och vara stolta över sin stads utseende.
Vi kom upp till Anfield kring lunch och gick direkt in på den kända Liverpool-puben The Albert. Upplevelsen att vara med om matchuppladdningen där inne är tamejfan bland det häftigaste jag varit med om. I början var det ganska så lugnt där inne och det var inte överdrivet mcyekt folk, men när det var en och en halv timme kvar till matchstart gick det knappt att röra armarna. Det var enormt mycket folk där inne och nästan alla sjöng med i sånger om klubbens spelare. Det var, som sagt, en enormt häftig upplevelse. Carlsberg har aldrig smakat så förbannat bra som den gjorde inne på The Albert, med alla sångerna ringandes i öronen. Jag var alldeles knäsvag när jag och gick ut från puben 45 minuter innan avspark och det hade inget med ölen att göra.
Vi gick sedan upp och satte oss på läktaren och våra platser var mycket bra, vi satt alldeles bredvid The Kop och jag var inställd på en mäktig upplevelse, men att det skulle bli så mäktigt hade jag inte kunnat tro.
Under uppvärmningen kunde man se vilka spelare Benitez tagit ut till matchen och jag var nöjd med startelvan, även om jag gärna sett Fowler från start. Det var dock väldigt skönt att se att Carragher startade, jag fick inte se honom förra gången eftersom han var skadad, men den här gången var han alltså med.
När klockan var tre var det dags för match och "You´ll never walk alone" började spelas i högtalarna. Publiken reste sig upp, höjde sina halsdukar och stämde upp i en sång som tamejfan var bland det häftigaste jag varit med om. När man står där bland de andra fansen med halsduken i skyn och hör sången ljuda över arenan, då känns det helt overkligt. När det hela är över känns det som om det bara är någonting man drömt, det är en upplevelse som en icke fotbolls-fan inte kan föreställa sig, det är helt enormt.
Första halvlek var ganska underhållande, och det började bra med ett mål av Morientes redan efter tre minuter. Vi styrde matchen ganska bra och det kändes stabilt, trots att Traore var med på planen.
I halvtid hyllades ungdomslaget, som lyckats vinna deras variant av FA-cupen. Sedan var det dags att dela ut priser till månadens ungdomsspelare i föreningen, prisutdelare var en riktig Liverpoollegend, nämligen John Barnes. Barnes var en av mina första favoriter i Liverpool och det var en mycket rolig överraskning att han var på plats för att dela ut priser.
I andra halvlek föll det hela tre mål, först kvitterade Villa men sedan vände Gerrard matchen till vår fördel. Först satte han 2-1 på hörna, sedan satte han 3-1 med ett mäktigt skott som kan vara årets mål på Anfield. Det var riktigt snyggt.
När matchen var över tackade spelarna av publiken tillsammans med sina familjer och barn. Återigen spelades YNWA och återigen sjöng publiken så mycket att jag fick gåshud.
När spelarna gick av planen lämnade vi arenan och det var nästan omänskligt glad Tomas som började vandringen tillbaka in mot staden. Jag hade sett fram mot den här dagen ända sedan jag var här förra gången och det var helt underbart att få vara tillbaka på Anfield.
Liverpool tog tre poäng och gav mig en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.


Dagens låt: Gerry & the Pacemakers - You´ll never walk alone