2011

Då börjar året lida mot sitt slut och som vanligt är det dags för mig att lista lite av det som skett under de senaste tolv månaderna:

Årets skiva: Bon Iver - Bon Iver

Årets mest efterlängtade skiva: Ryan Adams - Ashes & fire

Årets konsert: Weeping Willows i Uppsala

Årets affär: Diego 10 i Glasgow

Årets häftigaste: Okkervil River på Way Out West

Årets ritual: Titta på Liverpool-affischerna med Henry

Årets whisky: Bruichladdich Octomore

Årets dryck: Whisky i Skottland

Årets upptäckt, musik: Mattias Alkberg

Årets film: Drive

Årets återkomst: Weeping Willows, för första gången fick jag och Malin se världens bästa band tillsammans.

Årets mest spelade: Avett Brothers - I and love and you

Årets återseende: Band of Horses på Annexet

Årets kaffe: Diablo.

Årets skräll: Basel mot United i CL, skadeglädje på hög nivå.

Årets tårta: Min födelsedagstårta, i år igen.

Årets trailer: The Avengers

Årets reklam: Gevaliareklamen med Loa Falkman

Årets flytt: Malins häst Erins stallbyte

Årets spelning i Gävle(efter Weeping Willows såklart): Håkan Hellström i Gasklockorna

Årets mäktigaste musik: Broken Promise Land i Uppsala, hade glömt känslan.

Årets sämsta service: GävleTaxi, som såg till att vi nästan kom försent till bröllop

Årets återförening: Radioaktiva Räker

Årets blötaste: Hemmamatchen mot Sandarne 2

Årets avsked: Petter & Lottas, för evigt saknad

Årets trevligaste: Skottarna

Årets kändisspotting: Bill Clinton i Gamla Stan

Årets kallaste: Råsunda under Sverige-Moldavien

Årets kändismöte: Jag och Glasvegas gitarrist i Glasgow

Årets serie: Six feet under

Årets kafé: Tyvärr inget i Gävle, saknaden efter Spegeln är stor.

Årets klubb: King Tut´s Wah Wah Hut

Årets varmaste: Salen på gymmet i somras.

Årets program: Euro-Talk på Fan-tv, igen.

Årets klantigaste: Tandläkaren som skulle fixa mina sönderskjutna tänder.

Årets godaste: Haggis, en maträtt i min smak

Årets väckningsmelodi: Nån konstig melodi på mobilen, inga låtar längre.

Årets avsked: Petter & Lottas, otroligt saknad affär

Årets sämsta: Lida Pin på Nebraska, utan tvekan.

Årets uppflyttning: CSKA Gorbatjovs fotbollssucce

Årets mest deprimerande: Bandyfinalen

Årets häftigaste: Bollnäs avgörande mål i SM-finalen, ett ögonblick vi blev bestulna på.

Årets match: 2-1 borta mot Chelsea eller 3-1 hemma mot scums

Årets jag-var-där: Prince.

Årets publikhav: Kanye West på WoW

Årets biovisning: Utomhusbion i Boulognern.

Årets återupprättelse: Lucas Lleiva, från hackkyckling till nyckelspelare.

Årets skott: Liv, i öppet mål från halva planen.

Årets utskåpning: Bollnäs-Sandviken 10-3

Årets bästa idiot: Karl Pilkington

Årets programledare: David Fjäll, EuroTalk.

Årets mest frustrerande: Domarinsatsen i bandyfinalen.

Årets stjärna: Diego Maradona, som vanligt.

Årets besvikelse, film: Universal Soldier Regenaration.

Årets återkomst: King Kenny

Årets kändisfoto: Leif Pagrotskys kort på mig och Malin

Årets oj: 30000 personer samtidigt i Bollnäs under Grillnatta

Årets fågel: Joe Laberos örn, deltog i hälften av Ryan Adams låtar.

Årets festivalmat: Godisremmar.

Årets frihetskämpe: Hasse "William Wallace" Holmqvist

Årets mest avlägsna nagelbitare: Den Gamle Franken som följde SM-finalen i bandy från Thailand

Årets comeback: Ryan Adams

Årets uppköp: Min Iphone

Årets mest onödiga fluga: 3D-bio

Årets mat: Olis och Karins bröllopsmat, riktigt flott

Årets tidning: Offside

Årets mest hatade: Den där spanjoren i Chelseas anfall, eller snarare på Chelseas bänk

Årets optimist: Shotsdrickande norrlänningen på Old Saints

Årets film, Norden: Trolljegeren

Årets sommarsyssla: Lyssna till sommarpratare

Årets skådespelarinsatser: Christian Bale i The Fighter och Natalie Portman i Black Swan

Årets upptäckt, sport: Rugby, oerhört intressant sport.

Årets roligaste klipp: Mikael Hjort från Ingen bor i skogen, listan över de bästa djurfamiljerna att växa upp i.

Årets hur-fan-tänkte-ni-här: Evertons målvaktströja

Kiev

Idag har jag och Den Gamle Franken suttit och letat boende i Kiev, vi har lyckats få biljetter till fotbolls-EM och ska åka ner till Ukraina tillsammans med Kus och Gorbatjov. Det kommer tveklöst att bli ett äventyr, vi har biljetter till två matcher och ska dessutom försöka ta oss iväg en dag till Tjernobyl. Boende var ingen lätt match att hitta, det fanns platser i tolvpersoners sovsal som kostade närmare tusen kronor per natt och det är ingen summa jag betalar för att dela rum med åtta snarkande främlingar. På något sätt lyckades vi dock hitta ett otroligt billigt vandrarhem inne i Kiev, det såg visserligen mycket simpelt ut, men vi ska å andra sidan bara sova där och har inte tänkt spendera så mycket tid på rummet. Kvar har vi nu att boka resan dit, med tanke på hur billigt både boende och biljetter blivit kommer vi nog att unna oss en flygresa dit, i stället för att bila hela vägen ner. Staden Kiev verkar väldigt häftig, med många gamla ryska byggnader och intressanta museer. Om vi hittar flyg blir det nästan en vecka där nere, mitt första besök i ett land från gamla Sovjet sedan jag besökte Riga med familjen när jag gick i högstadiet. Då var det vinter och kallt, nu kommer det förhoppningsvis att vara sommarvärme när vi kommer ner. Spännande ska det bli i alla fall, frågan är bara hur man löser det med valutan, då forex inte verkar ha den inne än.

Dagens låt: Band of Horses - No one is gonna love you(more than I do)

Jul

Nu så, mitt internet är äntligen igång min nya dator och det är onekligen lite ovant att sitta vid en maskin som inte får benen att svettas när man har den i knät. Jag är tillbaka i Gävle efter några trevliga dagar hemma i Svedja. Eftersom jag inte hunnit/kunnat uppdatera de senaste dagarna ska jag försöka mig på en snabbresumé:

Juldagen: Malin kom på besök och vi firade en andra Julafton. Det blev en mycket bra dag och jag fick bland annat öka på min garderob med två tjusiga tröjor och dessutom blev jag ägare till en hel låda av världens godaste öl, Hälsinge rököl. Malin åkte hem på kvällen och då blev det lite kortspel med mor och far, samtidigt som vi njöt av ännu ett avsnitt av En idiot på resa.

Annandagen: Den stora sportdagen, då både bandyn och fotbollen alltid krockar. I år hade jag tänkt lösa krocken med att ha Liverpools match igång på viaplay i mobilen, samtidigt som jag tittade på bandyn live. Tyvärr krånglade viaplay, så jag fick nöja mig med att följa Liverpool via livescore medan jag tittade på Edsbyn-Bollnäs. Annandagsbandyn har varit tung de senaste åren, Giffarna hade inte vunnit på flera år innan årets match, men nu blev det ändring på det. 7-2 till Bollnäs visade siffrorna när matchen var över och det var en härlig uppvisning, det blev aldrig riktigt spännande, giffarna var helt enkelt för bra. Tyvärr gick inte fotbollen lika bra, men man börjar bli van vid poängförluster mot skitlag nu. På kvällen var det dags för bio, jag, mamma, Malins mamma och Malins pappa besökte Kilafors Biograf för att se The Girl with the Dragon Tattoo. Anledningen till att den visades i Kilafors var såklart att delar av filmen spelades in i byn och i en av grannbyarna. Filmen som helhet var ungefär som den svenska, något sämre, men det var väldigt roligt att se Daniel Craig på in på Järnhandeln i Kilafors för att få ledtrådar. Det fanns dock några saker jag störde mig på i filmen, all produktplacering t.ex och att alla i filmen var tvungna att prata med konstlad ful brytning bara för att den utspelas i Sverige. Jag har dessutom rätt svårt att förstå anledningen till att man gör samma film en gång till bara ett par år efter orginalet, fast på ett annat språk, det är väl därför som textningen uppfanns? Rooney Mara var i alla fall, trots sitt osympatiska förnamn, en bra Lisbeth Salander. Dagen därefter, som alltså bör ha varit igår, åkte jag tillbaka till Gävle, efter ha hunnit med lite spring med Hempa, ännu mer god julmat och en skön sovmorgon. En mycket bra jul är över för den här gången, nu har jag två veckor ledighet innan jobbet kör igång igen.

Dagens låt: Smiths & Burrows - When the Thames froze

God Jul

Tänkte bara passa på att önska alla en god jul, så God Jul allesammans!

Dagens låt: Weeping Willows - Christmas in prison

Julhandel

Jag gillar julen skarpt, det är kanske min absoluta favoritperiod under året, vore det inte för att boxing day-fotbollen och annandagsbandyn alltid krockar skulle valet vara ännu enklare. Det finns dock en sak med den här tiden, förutom sportkrocken, som jag inte är speciellt förtjust i, nämligen julhandeln. Idag var jag ner på stan i kanske 30 minuter och det räckte gott och väl. Folk i mängder fyllde köpcentret, de gick långsamt, i bredd, framför, bakom, kort sagt i vägen. När jag är på stan utan sällskap har jag bara som mål att göra det jag ska och sen gå hem, allt som gör att mitt uppdrag tar extra tid gör mig irriterad. Idag gick jag dessutom runt med Plummers julklapp, ett paket som är ungefär en meter långt, och det gjorde att det blev än mer komplicerat att ta sig fram. Till slut lyckades jag dock utföra det jag skulle, sedan satte jag av hemåt i högsta möjliga fart. På eftermiddagen lyssnade jag färdig på Patrik Sjöbergs bok, tvättade och tog mig även iväg och tränade en sväng. Om det var mycket folk på stan var det raka motsatsen på gymmet, jag var näst intill ensam nere bland vikterna och det är aldrig fel. I morgon bär det av hemåt Svedja, för rimstuga och julfirande. På juldagen kommer Malin efter, för ännu en dags firande. Sedan väntar annandagen och sportkrocken, för min del blir det bandy på plats och Liverpool i mobilen och i år är det dags för vinst för båda mina lag.

Dagens låt: Damien Jurado - Ohio

Det du inte såg

Igår var det sista dagen på terminen och idag sitter jag således i soffan och har jullov, det känns inte helt fel. Gårdagen bjöd på en trevlig avslutning och en mycket lyckad fest på kvällen. Det blev en hel del god mat under dagen, eftersom det var julbord på skolan och en fin buffé på kvällen. Nu väntar knappa tre veckors ledighet, någon dag måste jag nog in till jobbet och dona lite. Idag har jag lyssnat en hel del på en ljudbok som jag lånat, nämligen Patrik Sjöbergs Det du inte såg. Hela boken inleddes med ett citat av Maradona och redan där insåg jag att det här antagligen skulle vara bra lyssning, nu är jag halvvägs in i boken och det är bitvis riktigt intressant. Jag var lite för ung när Sjöberg var stor för att ha några stora minnen av honom som hoppare, mitt starkaste minne är i stället intervjun Kurt Olsson gör med honom på ett tak i Göteborg, där han bland annat får svara på frågor om hur lågt han kan hoppa. Viss koll på hans karriär har jag såklart, men det är intressant att få höra lite mer om honom och det verkar vara en mycket egensinnig envis idrottsman. På en del punkter tycker jag att han påminner om Zlatan, speciellt genom hans bestämdhet att göra på sitt sätt och inte låta sig styras av förbund eller sponsorer. Att döma av hans hårda leverne måste han ha varit ruggig talang inom höjdhopp, då han hoppat högre än alla dagens aktiva, trots att han verkar ha levt på ett sätt som jag inte tror dagens idrottare skulle vilja ta efter. Jag har aldrig lyssnat på en ljudbok tidigare, men det fungerar bra, dock kan jag störa mig på att läsaren, Jakob Eklund, inte pratar göteborgska, det är ju den dialekten man förknippar med Patrik Sjöberg.

Dagens låt: Feist - Graveyard

Årets bästa skivor

Det börjar dyka upp topplistor lite varstans nu, som vanligt är det spännande att läsa alla olika listor över årets bästa skivor. Som vanligt har jag tänkt att göra en likadan lista här. Så, här kommer min lista över årets tio bästa skivor:

1. Bon Iver - Bon Iver
2. Ryan Adams - Ashes & fire
3. Okkervil River - I am very far
4. Josh T Pearson - The last of the country gentlemen
5. Deportees - Island & shores
6. Girls - Father, son, holy ghost
7. Mattias Alkberg - Anarkist
8. Bright Eyes - The people´s key
9. Glasvegas - Euphoric heartbeat
10. Head & the Heart - The head and the heart

Strax under topp tio:

My Morning Jacket - Circuital
Fleet Foxes - Helpnessless blues

Dagens låt: Bon Iver - Beth/Rest

Hockeydebut

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort och inte heller trodde att jag skulle göra, jag spelade nämligen hockey, eller spelade och spelade, jag var med på isen när de andra runt mig spelade hockey. Anledningen till att jag iklätt mig full brynäsmundering var att vi hade lärarmatch mot eleverna och eftersom mina klasser går i nian nu var det de som stod för motståndet, utan en bra bortförklaring var jag således tvungen att ställa upp. För min del var det andra gången på skridskor sedan högstadiet, senast var en lärarmatch under min första termin som lärare, då var det rinkbandy som spelades och en femteklass som stod för motståndet. I år var det alltså hockey som gällde och det var idel tv-puckare som ven förbi på kanterna om mig. Inte nog med att skridskorna var svåra, jag hade aldrig tidigare spelat med hockeypuck och hockeyklubba och det var verkligen ingen barnlek, den där platta gummigrejen var inte lätt att få tag på. Det gällde att man fick passningen precis på klubban för att det skulle gå att få ordning på allt, allt detta strul gjorde att det dröjde till den andra perioden innan jag för första gången nuddade pucken med klubban. Halvvägs in i den andra, av fyra perioder hade jag mitt första skott på mål, i den sista perioden lyckades jag skjuta i stolpen. Det var väl mina mest minnesvärda insatser. Som tur var hade jag ganska högkvalitativa lagkamrater, två f.d. landslagsspelare, en f.d. elitseriespelare och svensk mästare, två f.d. allsvenskanspelare och tre aktiva division 2-3-spelare. Deras kunnande vägde upp mina brister med råge, så det blev en bekväm seger med 18-5. En sak är säker, jag kommer aldrig någonsin mer att säga "Den där hade jag också satt" i samband med en målchans i hockey, för nu vet jag hur förbannat svårt det är att få ordning på den där runda grejen.

Dagens låt: Paus - Kärlekens tunga

Så mycket bättre

Den andra säsongen av Så mycket bättre börjar lida mot sitt slut och det har återigen varit hög kvalitet på underhållningen. Det är svårt att göra det lika bra som den första säsongen, men jag tycker att den här omgången har stått sig riktigt bra. Musikmässigt har Laleh varit den mest imponerande, där hennes version av Here I go again är höjdpunkten. Gårdagens program bjöd även det på en riktig höjdarlåt, nämligen Flickan & kråkan, tolkad av Timbuktu, som var så bra att Laleh började gråta. En person som växt i mina ögon är E-type, inte musikaliskt, men han verkar vara en mycket sympatisk person med god självinsikt. Tomas Ledin har inte heller han hållit någon större klass i sina framträdanden, har för mig att hans E-type-låt var ok, men jag hade å andra sidan inte förväntat mig något av honom heller. Precis som E-type har han dock visat sig från sin bästa sida mellan musikinslagen, hans roll som maffiaboss i Lalehs lilla film var minnesvärd. Mikael Wiehe har varit stabil, gjort bra låtar och bitvis varit riktigt rolig. Eva Dahlgren har varit precis den person jag trodde hon skulle vara, men hade de klart tristaste aktiviteterna under sin dag. Lena Ph har gjort en version där hon överraskade och det var när hon spelade piano till Timbuktus Alla vill till himlen, hon var dessutom ganska rolig när hon försökte spela saxofon, annars har hon varit ganska ointressant. Jag hoppas verkligen att det blir en till säsong av serien, några önskemål på artister till den vändan: Thåström, Tommy Körberg, Annika Norlin, Stina Nordenstam, Jakob Hellman, Håkan Hellström och Robyn. Den här säsongen avslutas nästa lördag, får se om det blir fyrverkerier i år också.

Dagens låt: Mattias Alkberg - Politix

Greenkast

Jag såg en reklam på tv igår som jag störde mig lite på, det var den nya reklamen för Risifrutti. Huvudrollen i deras reklamer har numera tagits över av Emma Green, i den nya reklamen ska hon spela basket, det är något som hon uppenbarligen inte gjort tidigare. Man får först se henne dribbla, då hon med raka armar dunkar bollen i marken, men det var inte det som störde mig mest. Strax därefter kom nämligen ett baklängeskast. Med dagens teknik kan man såklart se till att kastet går i, åtminstone kan få det att se ut som om kastet går i, men den här gången fick man det inte att se speciellt trovärdigt ut. Kastet som Green gjorde landade antagligen någonstans tio, femton meter utanför planen, men nu får man alltså det att se ut som om bollen går i. Just bollbanan störde mig lite, eftersom det är helt uppenbart att kastet är mil från att gå i och nog hade man kunnat offra en omtagning för att det skulle se någorlunda realistiskt ut. Jag minns att man härom året gjorde en liknande reklam, där Ronaldinho stog och sköt bollen i ribban flera gånger i rad. Då uppkom en het diskussion huruvida det var äkta eller ej, den diskussionen kommer garanterat inte att uppkomma efter den här reklamen.

Dagens låt: Boris & the Jeltsins - Gud vad har vi gjort

Snart terminsslut

Det finns många fördelar med mitt jobb. De senaste dagarna har några av fördelarna varit extra tydliga. Igår hade en av mina klasser hemkunskap, samtidigt som jag tittade på film tillsammans med en annan av mina klasser. En stund in i filmen knackade det på dörren, utanför stod en av mina elever med en riktigt genomarbats muffins till mig. Jag har sen lunch på onsdagar och det gjorde ju inte direkt gåvan mindre populär, jag slukade den ganska snabbt och kunde sedan fortsätta se filmen utan en kurrande mage. En annan fördel så här i betygstider är alla komplimanger man får, även om de är med glimten i ögat är de bra för självkänslan. De flesta av mina elever vet att jag snart fyller 30, men så fort det kommer på tal är det någon som säger att de inte alls skulle tro det om de inte visste. "Inte en dag över 20" hörde jag senast idag och när det inte är min ålder det talas om brukar de säga att jag ser otroligt vältränad ut, eftersom de vet att jag tränar. Jag låtsas som om de menar allvar och suger åt mig. Det är bara en knapp vecka till betygssättningen nu och sedan har jag bara en termin kvar med mina klasser, det känns onekligen tråkigt. Den största nackdelen med jobbet är att man måste släppa ifrån sig sina klasser, det hade jag gärna sluppit.

Dagens låt: New Division - Starfield

Svenska idrottare

Bragdguldet delades ut igår och i samband med det listades som vanligt de tidigare vinnarna. När jag gick igenom listan började jag fundera över vilka som är de skickligaste svenska idrottare som jag sett live, eftersom jag är ett stort fan av listor började jag fila på en topp 5, så här fick det bli:

1. J-O Waldner. Det är ingen tvekan om vem som ska hamna längst upp på den här listan. Jag såg J-O vid flera tillfällen under hans karriär och blev alltid imponerad. Bl.a såg jag honom en gång vid en elitseriematch i Söderhamn. Då hade han glömt sin racket hemma och fick därför låna av en lagkamrat, mellan matcherna satt han på bänken och åt banana skids. Trots de här omständigheterna så stod han för en otrolig pingis. J-O är en den störste idrottsman vi haft och jag är väldigt tacksam för att jag fick chansen att se honom när han stod på topp.

2. Peter Forsberg. Jag var i Läkerol Arena och såg Foppas comeback härom året, han var då båda matchotränad och ny i laget. Trots det var det som om han höll på med en annan sport än de andra på planen. I sitt första byte spelade han fram till tre målchanser och det fortsatte sedan i samma anda. Han var helt enorm, trots att han som sagt inte ens var i form. Jag har sett honom några andra gånger också och det är ingen tvekan om att han är en spelare utöver det vanliga.

3. Per Hellmyrs. Ännu en spelare utöver det vanliga, hade det inte varit för att bandy är en så liten sport hade Hellmyrs varit ännu mer respekterad än han är idag. Han är på en annan nivå än andra spelare jag sett, han gör i princip vad han vill på planen när han är i form. Han kan åka igenom hela lag, slå passningar så svåra att knappt medspelarna förstår och slå långa lyrar som landar på klubbladen hos medspelarna. Han brukar säga att han inte skjuter bra, men varje gång han provar bevisar han motsatsen. En artist som jag hoppas kommer att stanna hos Bollnäs i många år.

4. Tomas Brolin. Nu såg jag inte Brolin live under hans absoluta storhetstid, men jag hann med att se honom i början av 90-talet, när han nyss lämnat Norrköping, och det är inget snack om att han är en spelare som det inte talas om med den respekt som han förtjänar. Hans tid i England och hans insatser efter karriären har gjort att folk ibland skämtar om Tomas Brolin, men alla vi som såg honom när han var som bäst vet att han är en av de bästa, om inte den bästa, fotbollsspelare vi haft i modern tid.

5. Jörgen Persson. Ännu en idrottsman som inte fått riktigt den respekt han förtjänar. Om inte J-O varit svensk hade vi pratat om Jörgen Persson som en av våra största idrottsmän. Han har vunnit allt utom ett OS-guld och har hållit en imponerande nivå i tre decennier, det är egentligen overkligt bra. Mitt starkaste Persson-minne är ifrån en match i SOC, då jag såg hans möte med britten Matthem Syed. Syed var en defensivspelare som många hade svårt för, men Persson förnedrade honom totalt. Han väntade ut Syed och när läget kom avgjorde han poängen. Jag tror inte Persson kommer att plocka hem någon OS-medalj i London, men han kommer säkerligen att göra en bra insats.

Dagens låt: Bon Iver - Calgary

Fan Lucas!

Det har hänt en hel del i veckan. Bon Iver bokades in till Way Out West och jag bokade in oss på Slottsskogens vandrarhem. EM-grupperna lottades igår och till veckan ska det sökas biljetter. Jag och Malin har börjat titta på en lovande julkalender. Liverpool har slagit ryssarna på bortaplan för andra gången på tio dagar. Brynäs har gått upp i serieledning. Många positiva händelser således, trots det väljer jag här att ta upp veckans tunga nyhet. I matchen mot ryssarna fick Lucas Leiva en smäll på ena knät och det framkom snart att hans säsong är över. För några år sedan hade det här inte gjort mig så mycket, förutom att jag såklart aldrig vill se våra spelare skadade, men för dagens Liverpool är en skada på Lucas en katastrof. De insatser han stått för de senaste veckorna har varit enastående och det är verkligen ingen överdrift att påstå att han varit den bästa defensiva mittfältaren i hela ligan. Man blev alldeles varm av att se honom kliva in mot ryssarnas spanske anfallare, flytta på denne och ta med sig bollen, på ett helt regelrätt sätt. Lucas vinner boll, avstyr motståndaranfall och har på sistone även visat ett nytt tempo i passningsspelet. Han och Charlie Adam hade börjat hitta en perfekt kombination på mitten, men nu är det alltså slut på det för den här säsongen. Med Gerrard skadad kommer säkerligen Jay Spearing att ta Lucas plats till att börja med, men jag tror inte han är en lösning över hela säsongen. Om Gerrards ljumskar inte är vad de borde vara är vi nästan tvungna att värva en spelare på mitt i januarifönstret. Nu är helt plötsligt det centrala mittfältet, som var överbefolkat i somras, tunt. Vi har Adam, Spearing, Henderson, Shelvey och förhoppningsvis Gerrard. Med Lucas skadad och Meireles och Aquilani i nya klubbar har förutsättningar förändrats rejält och jag skulle gärna se att vi fick in en etablerad spelare som stärker oss. Så här i efterhand känns det trist att vi inte högg på Scott Parker innan han gick till Spurs, han hade varit en perfekt värvning, men vi kanske kan erbjuda Mike Ashley en öl och några miljoner för Cheik Tiote. Ashley har ju sålt spelare till oss förr, så kan gärna göra det igen.

Dagens låt: Glasvegas - Please come back home