Orutin och omslag

Nu har jag ätit min dyrkade mannagrynspudding och en sak står klart för mig, det är att jag äter det alldeles för sällan. Dels skulle jag gärna äta det oftare eftersom det är otroligt gott, men nu har jag också ätit det så pass sällan att jag igår inte kom ihåg hur man åt det. Alla med koll vet att man äter mannagrynspudding med sked, igår när jag ställde mig i matkön tog jag upp en kniv och en gaffel och lade bredvid min tallrik. Ett riktigt nybörjarmisstag, som dessutom följdes av att jag tog en plattallrik i stället för en djup. Jag blev lätt chockad när jag upptäckte vad jag hade gjort, men jag återfick snabbt fokus och bytte ut både tallrik och bestick, sedan fortsatte jag mot målet, nämligen maten.
Det var precis lika gott i år som tidigare år, men tydligen är det inte lika gott på alla skolor. Jag fick under dagen ett sms från en av mina gamla elever som besviken konstaterade att gymnasieskolan där hon går inte alls serverar lika god mannagrynspudding som på min skola. Nu är det några månader kvar till nästa gång det slevas upp pudding i tallrikar på jobbet, men den är väl värd all väntan.
Tänkte passa på att tipsa om nätets kanske roligaste sida också. Sidan jag menar är Katastrofala omslag. Här kan man se misslyckade skivomslag tillsammans med väldigt fyndiga kommentarer. Sidan uppdateras ganska ofta och varje uppdatering är ett givet skratta. Gå dit och titta, ni kommer inte att ångra er. Min favorit är nog skivan med Ludgo-Pelle som är inlagd den fjortonde maj.

Dagens låt: Morrissey och Siouxie Sioux - Interlude
Time is like a dream
And now, for a time, you are mine
Let's hold fast to the dream
That tastes and sparkles like wine