Lidingölöpande

I morgon är det dags för en riktig prövning, jag ska ta mig igenom de 30 kilometerna som slingrar sig runt Lidingö i Lidingöloppet. Jag har tyvärr inte sprungit så mycket de senaste veckorna, men jag hoppas kunna ta mig igenom det här ändå. Anledningen till att jag från början anmälde mig var att jag köpte deltagande i loppet i julklapp till Ronnie, nu kan han inte vara med pga skada, men jag ska såklart ställa upp ändå. Det är såklart några saker som oroar mig en aning runt det här evenemanget. Dels starten, jag tycker inte om att trängas och det kommer jag säkerligen att få göra då, dels distansen, jag har aldrig sprungit längre än 2,1 mil och nu ska jag alltså lägga till en mil på det, men det som kanske oroar mig mest är att jag i och med loppet kommer att missa Liverpools otroligt viktiga match mot Norwich. Om jag gör riktigt bra ifrån och hamnar på runt tre timmar är jag i mål lagom till halvtid, men efter att ha sprungit så länge tror jag inte att jag kommer att vara så mottaglig för fotbollsresultat på en stund. Trots de här orosmolnen ser jag faktiskt fram emot utmaningen, det är alltid spännande att prova vilka gränser man har och jag gissar att man kommer känna av dem under morgondagen. Efter loppet blir det i alla fall god middag och hotellnatt i Stockholm, verkligen inte fy skam.

Dagens låt: Mumford & Sons - I will wait

Oberst i vinter

Veckorna går fort fram nu, vilket inte direkt är ovanligt den här tiden på året när jobbet kommit igång på allvar. En annan sak som är vanligt på hösten är att det kommer ut en hel del nya skivor och precis som jag nämnt här tidigare är det flera av mina favoriter som släpper nytt material. I veckan bokade jag biljetter till en artist som släppt nytt material, samtidigt som han har en samling låtar bakom sig som både är stor och sanslöst bra. Det är Conor Oberst jag menar, som trots att han bara är ett par år äldre än mig har släppt mängder av album i olika uppsättningar och hans alster håller alltid en hög nivå. Han har dessutom visat upp en enorm bredd, från den lite skramligare indiemusiken han slog igenom med till den countrydoftande musik som han idag mest fyller sina skivor med. Oberst är en makalös textförfattare och har dessutom en röst som inte låter som någon annans, att han dessutom är duktig på att snickra ihop låtar gör det såklart inte sämre. Det är i januari som jag och Malin ska se honom spela i Filadelfiakyrkan i Stockholm och jag hoppas såklart på en hel del gammalt material, det är ju ofta så att det är de låtar man först fastnade för som man vill höra, men även om han lägger tonvikten vid de nya låtarna kommer jag att vara nöjd. Band of Horses i november, Rickey Gervais i december och Conor Oberst i januari, vintern kommer inte att bli speciellt jobbig den här gången.

Dagens låt: Conor Oberst - Cape Canaveral

JFT96

Varje gång jag besöker Liverpool brukar jag också besöka minnesplatsen för de som satte livet till i den hemska läktartragedin vid Hillsborough. Jag själv minns inte händelsen, jag var bara sju år och hade precis börjat få ett sportintresse, men som Liverpool-fan har jag både hört och läst massvis om händelsen. Jag har läst vittnesmål från händelsen, jag har hört släktingar till offren prata om hur den där dagen kändes, jag har läst om Steven Gerrards känslor kring förlusten av sin tioårige kusin och jag har sett klipp och bilder från de årliga minnesstunderna som är i Liverpool varje år. Samtidigt har jag också läst om vad som skrevs i tidningar, vad poliser sade och hur tragedin sköttes av myndigheter, det finns inte ord nog att beskriva de misstag som gjorts och med tanke på hur jag känner, som var för liten för att minnas händelsen, kan jag inte föreställa mig hur de anhöriga till offren har mått under de senaste 23 åren. I veckan offentliggjordes utredningen och det fastslogs bland annat att 41 av de 96 som dog hade kunnat räddas om sjukvårdarna fått tillgång till planen i tid, det fastslogs också att det hade sagts mängder av lögner i samband med händelsen, allt för att poliser och myndigheter skulle rädda sina egna skinn. The Suns behandling av händelsen är för vidrig för att ens nämna. Det finns såklart många anledningar till att den här händelsen berör mig, men en tanke som alltid slår mig när jag hör om händelsen är att det kunde varit jag. Kanske inte i den bemärkelsen att jag och pappa åkte från Kilafors till Liverpool när jag var sju år, men om jag varit uppvuxen i Liverpool hade jag garanterat varit där, precis som många av mina klasskamrater. Jag har stått på idrottsarenor i olika sammanhang i drygt 20 år och varje gång man beträder en arena måste man kunna lita på att arrangemang och säkerhet håller den nivå som krävs för att alla besökare ska vara säkra. De misstagen som begicks vid Hillsborough var förödande och lögnerna som följde var vidriga. Förhoppningsvis kan de anhöriga till offren känna lite lättnad nu när de som begick misstagen avslöjats, ett steg närmare rättvisan. Det är många matcher kvar att spela av säsongen på planen, men Liverpool FC har redan tagit säsongens viktigaste seger.

Dagens låt: Fields of Anfield Road

Lekman

Det är en del efterlängtade skivor på gång nu, som Band of Horses, The Xx, Fatboy och The Vaccines. En av de mest efterlängtade är dock redan här, nämligen Jens Lekmans nya alster. Jag har älskat hans två tidigare fullängdare och har sett fram emot den här skivan otroligt mycket. Efter att ha lyssnat igenom I know what love isn´t är jag fast, det här är en lite mer avskalad skiva än det som Lekman gjort tidigare, men har man hans unika röst gör det inte så mycket att musiken inte tar lika stor plats. Texterna är så jäkla bra att man inte kan sluta att lyssna på de ord Lekman sjunger, det finns ingen som gör låtar som han gör dem. Tidigare var jag säker på att Loosegoats skiva skulle vara årets bästa svenska album, men nu är jag lika säker på att Jens Lekmans skiva ska få den utmärkelsen av mig. Jens Lekman är tillbaka och det är härligt.

Dagens låt: Jens Lekman - I know what love isn´t

Helgaktiviteter

Jag och Malin har i helgen besökt två trevliga gratisevenemang här i Gävle, två evenemang som besvisar att det finns att göra i stan bara man håller sig uppdaterad. Det första var på fredagkvällen i Gasklockan, där man bjöd på skräckfilmsmaraton. Första filmen inleddes vid 21.00 och den fjärde, och sista, filmen avslutades strax före klockan sju på morgonen. Vi orkade inte med alla filmerna, efter en veckas jobb är inte direkt fyra filmer i rad realistiskt att klara av på en fredagkväll, men vi såg i alla fall en och en halv film. Rosemary´s baby var den film vi såg färdigt, en gammal klassiker som jag inte hade sett tidigare. Det var en ganska speciell, men bra, film. Nu var egentligen inte filmerna det som gjorde det här till en extra trevlig kväll, det var såklart inramningen. Att sitta i en skön soffa inne i en så pass häftig konstruktion som en gasklocka och titta på skräckfilm var häftigt och jag hoppas det blir av fler gånger.
Det andra evenemanget var igår kväll, då det arrangerades gratiskonserter på Musikhuset. Vi såg två lokala artister som spelade akustiskt, mellan spelningarna kunde vi gå runt på stan och titta på alla brinnande ljus i stan, då det dessutom var lyskväll inne i centrum. Vi har alltså fått både film och musik i mysiga inramningar utan att behöva lägga en enda krona, förutom på kaffet i serveringarna då, och man kan inte annat än vara glad över att det finns driftiga människor här i stan. Vi kanske inte får hit de största artisterna, men det händer en hel del roliga saker bara man håller ögonen öppna.

Dagens låt: Jens Lekman - Erica America