Sista april

Förra året vid den här tiden var jag i Liverpool, det var utan tvekan den bästa sista april jag någonsin upplevt. Jag förväntar mig inte att den här dagen ska bli lika bra som dagen i Liverpool, men med tanke på att hela gänget ska umgås hemma hos Hasse Holmqvist ikväll så kommer det säkert att bli en mycket trevlig afton. Sista april har aldrig riktigt varit något för mig, hela den här grejen med smällare och raketer var inget jag fastnade för när jag var mindre. En av anledningarna till att jag inte gillade smällarna var nog att jag var(och är) ganska feg när det gäller sånt, jag var inte en av dem som höll i smällarna tills stubinen nästan var slut och sedan kastade. Jag kastade iväg mina smällare så fort stubinen börjat visa tendenser till att vara tänd. Ett år när jag och Ante smällde smällare hemma på gården hos oss lyckades vi med konststycket att sätta eld på ett träd, det hann aldrig riktigt börja brinna, men det började ryka som från storstenarna i Skutskär. När detta hände var vi kanske 8-9 år, så vi blev givetvis tokskraja och höll oss efter det borta från träden när vi smällde. En sak jag ångrar bittert med mina sista aprilar är att vi övergick från att smälla träd till att smälla StarWars-leksaker. I mellanstadiet var det inte längre coolt med StarWars, så mina Luke Skywalkers, Han Solos och Chewbaccas kom fram när det skulle smällas Storkinor. Efter några timmar var det inte mycket kvar av leksakerna. När jag blev äldre och började köra moped(om man nu kan kalla min FS-1 för moped) så brukade jag alltid vara inne i Kilafors på sista april. Där hade de alltid en stor kase vid fotbollsplanen och den eminenta manskören sjöng, nu var det varken kasen eller manskören som lockade, alla mina fotbollskompisar var där, så givetvis skulle jag också vara där. Det var under en sådan kväll som jag körde av kedjan på min moped, i tron att jag ägde en bra moped fick jag för mig att köra upp på trottoaren från vägen. Min moped tyckte inte att det var någon god idé. Det hela slutade med att farsan fick komma ner till Kilafors med syrrans gamla hästbur och hämta min stackars moped.
De senaste åren har jag mest stört mig på att alla måste skjuta raketer i flera dagar innan sista april och även ett par dagar efter, det är en sak att man smäller under rätt dag, men när de drar ut på det blir det drygt.
Ikväll blir det i alla fall varken kase, manskör eller smällare och det känns tryggt.

Dagens låt: Bright Eyes - Middleman
So I have become the Middleman
The gray areas are mine

Veckans lista v.17

1. Conor Oberst - Precis som förra veckan har jag lyssnat väldigt mycket på Bright Eyes den här veckan, både nya skivan och lite äldre låtar. No one would riot for less är nog den låt jag lyssnat på mest den senaste veckan och den är fortfarande riktigt, riktigt bra. Texten är, som vanligt när det gäller Bright Eyes, mycket bra skriven och melodin är riktigt skön. Om ni inte upptäckt Bright Eyes än är det bara att införskaffa så många skivor som möjligt, ni kommer inte att ångra er.

2. Laleh - Igår såg jag Laleh live här i Gävle och det var en mycket bra spelning, detta var tredje gången jag såg Laleh spela live här i Gävle och det är verkligen ovanligt att artister kommer hit så pass ofta. Moneybrother har också varit här tre gånger sedan jag flyttade hit, Weeping Willows också, men annars är det väldigt sällsynt med band som kommer tillbaka hit. Många band brukar till och med tycka att det är lite jobbigt att åka norr om Stockholm, så artister som kommer norrut uppskattas verkligen av mig. Att Laleh dessutom är en skicklig artist som skriver bra musik gör hennes besök här i stan än mer uppskattade. Laleh gör allt på sitt eget sätt och det hör inte till vanligheterna bland de artister som slår igenom idag.

3. Jose Reina - Vi gjorde en riktig skitmatch i onsdags när vi mötte ryssarna, inte en enda utespelare kan känna sig nöjd med sin insats. Vårat passningsspel var stressat och slarvigt och de få gånger vi anföll saknades spetsen. Om det inte varit för Reina hade den här semifinalen varit avgjort redan, två kanonräddningar och stabilt spel i övrigt gjorde att förlustsiffrorna stannade vid 0-1 och det är inte omöjligt att vända i returen på tisdag. Reina inledde säsongen väldigt darrigt, men de senaste månaderna har han visat prov på ett väldigt bra spel. Det allra viktigaste är ändå att man märker att backlinjen känner sig trygg med spanjoren i mål, det är en väldigt skillnad om man jämför med när Dudek vaktade målet. Reina kommer förhoppningsvis att bli ännu bättre nästa år, han är fortfarande ung, och jag tror att vi har hittat en målvakt att lita på i många år framöver.

4. Jonas Karlsson - Jag ser väldigt sällan på svensk film, men i veckan såg jag en film som var underhållande. Filmen jag menar är Offside. Det är ingen överdrift att påstå att filmen hade inslag som verkligen passade mig, Liverpool spelade en viktig roll i filmen och för musiken stod Weeping Willows. Under en fest i filmen spelar WW live och Magnus sjunger "Try it once again", samma låt som jag fick tillägnad mig på konserten här i Gävle för några år sedan. Klimax kom under sluttexterna, då spelade Weeping Willows "You´ll never walk alone". Mitt favoritband sjöng mitt favoritlags låt, det blir inte mycket bättre. Filmen i sig var rätt underhållande, några bra skämt. Jonas Karlsson gjorde en bra insats i huvudrollen och lite träffande var det att se honom sitta vid datorn och avvakta CL-lottningen, även om jag skulle vetat bättre än att göra det på sportal, det finns många sidor som är mycket bättre.

5. Will Oldham - Om veckan innehållit mycket Bright Eyes, så har helgen gått i Bonnie Prince Billys tecken. Hur en artist kan skriva så otroligt mycket bra musik är för mig oförståeligt, allt jag hört med denne man har varit i min smak och jag får nya favoriter hela tiden. Det började med upplyftande I see a darkness på en blandskiva jag fick för något år sedan och fortsatte med låtar som The Way och A king at night. Will Oldham är en av de skickligaste låtsnickrarna jag stött på i mitt musiklyssnarliv.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - May it always be
By example you showed me, livings alright,
Stay here with me, stay here with me, stay with me tonight

Min drömelva

Då var det dags, nu ska jag försöka få ner min drömelva med fotbollsspelare som varit aktiva under min tid som fotbollsintresserad. Det här är inte nödvändigtvis de elva bästa spelarna jag sett, men det är mina favoritspelare på respektive position. Systemet är 4-4-2 där en av mittfältarna får spela i en ganska fri offensiv roll.

Mv: Sergio Goycoechea - En av anledningarna till att Argentina gick till final 1990 var att Pumpido bröt armen i gruppspelet, då kom nämligen Goycoechea in i spelet. Han stod för kanoninsatser rakt igenom hela turneringen och såg bland annat till att Argentina tog sig förbi två straffsparksavgöranden.
HB: Albert Ferrer - Sommaren 94 var väldigt speciell, det var kanonväder och på tv visades kanonfotboll. VM90 hade varit ett trist, defensivt VM, nu blev det mer positivt spel. Förutom Sverige höll jag på Spanien i den här turneringen, anledningen till det var att min familj skulle åka till Spanien på semester längre fram på sommaren, och i Spanien var min favorit Albert Ferrer. Han var en stabil högerback som skötte sitt jobb på ett bra sätt. Ferrer är kanske inte den bästa högerback jag sett spela fotboll, men den här sommaren var han min favorit och den här sommaren satte sina spår.
MB: Jamie Carragher - Större hjärta finns inte i fotbollsvärlden, Carra offrar allt för Liverpool. Han blev min favorit redan när han spelade som ytterback och konkurrerade ut alla spelare som köptes in för att ta hans plats. Ytterbacksplatsen var inte hans bästa, men hans vilja och slit gjorde att han höll sig kvar i startelvan. Nu är han mittback och på den positionen är han ovärderlig för Liverpool. Carra är kung.
MB: Fabio Cannavaro - Jag är inget stort fan av fotbollen i Italien, men det går inte att låta bli att imponeras av Cannavaro. Det spel som han visade upp senast i VM var nog det mest imponerande mittbacksspel jag sett. Cannavaro spelar tufft och lite småfult, men han gör det med glimten i ögat och gnäller väldigt sällan. Italien har haft många skickliga försvarsspelare, allt från Baresi och Bergomi till Nesta och Maldini, men den som jag uppskattat mest är Cannavaro. Han och Carra tillsammans skulle kännas väldigt säkert, där skulle det göra ont att försöka komma förbi.
VB: Paolo Maldini - Det är otroligt imponerande att se hur pass bra Maldini spelat uner så pass lång tid, han var väldigt bra i början av 90-talet och han gör fortfarande starka insatser. Maldini har väl aldrig varit någon stor favorit för mig, men jag hade rätt svårt att komma fram till någon vänsterback som gjort något intryck på mig. Jag gillade Björnebye när han spelade i LFC, men det kändes lite väl att plocka in honom i en drömelva. Det vore dessutom bra att ha en defensivt skicklig back som Maldini bakom den ganska offensive Hagi.
HM: Steven Gerrard - Det här är fel plats för honom att spela på, men han måste ha en plats i den här elvan och precis som i Liverpool får han ta högerkanten för lagets bästa. Dessutom spelade han på högerkanten under stora delar av förra säsongen och då stod han för den kanske bästa fotboll han presterat för oss. Gerrard gör viktiga mål(3-1 mot Olympiakos, 1-3 mot Milan, 3-3 mot West Ham för att nämna några) och när han är i form driver han på laget precis som en lagkapten ska göra. Hans utspel om att han skulle lämna oss efter CL-vinsten gör att han aldrig kommer att kunna hamna allra högst upp på listan över mina favoriter, men att han är en av världens bästa spelare är det ingen tvekan om och det finns inte en spelare i världen som jag skulle byta honom mot.
MM: Diego Maradona - Fri, offensiv roll. Världens genom tiderna bästa idrottsman, det räcker egentligen som motivering. Maradona lade grunden till mitt fotbollsintresse och har varit min favorit genom alla år, trots hans snedsteg vid sidan av planen. Världen kommer aldrig mer att få skåda en så bra spelare, det är jag säker på.
MM: Jamie Redknapp - Den av de två innermittarna som får ta defensivt ansvar. Redknapp blev aldrig riktigt den stora spelare han borde ha blivit, det satte skadorna stopp för, men han hade ett passningsspel som borde inneburit en lång och framgångsrik karriär. Redknapp slog igenom i Liverpool som ung och blev genast en av mina största favoriter, bra skott, bra passningsspel och en reko spelare på planen.
VM: Gheorge Hagi - Denne rumän var suverän att se, när han var på topp under VM94 var han kanske turneringens bästa spelare. Han hade en vänsterfot som alltid träffade rätt, både med skott och passningar. Hagi var underhållning och vackra mål, given i min elva.
F: Marco Van Basten - En otrolig målskytt, numera förbundskapten för Holland. Van Basten är kanske den vassaste målskytt jag sett, jag har inga minnen av hans EM 1988, men jag har sett bilder från turneringen som vittnar om hans storhet. Mina egna starkaste minnen av Van Basten kommer från matcher han gjorde i Milan, bland annat en Europacupmatch mot Göteborg där han ensam sänkte motståndarna med ett hattrick. När EM gick i Sverige 1992 var Van Basten min stora idol, tyvärr var det han som missade straffen som gjorde att Holland åkte ut mot Danmark. När jag skulle spela in EM-krönikan på tv bestämde jag att jag inte ville minnas det, så jag stoppade inspelningen när Van Basten gick fram till straffpunkten och satte igång den igen när Danmark satt den avgörande straffen.
F: Robbie Fowler - Ännu en klinisk målskytt. Fowler är inte lika bra idag som en han en gång varit, men när han slog igenom hos oss var han helt makalös. Han gjorde mål på allt och visade samtidigt upp det där Liverpoolhjärtat som jag vill se hos spelarna. Han och Van Basten vore kanske inte någon klockren kombination, men med tanke på vilken kapacitet mittfältarna har att spela fram så tror jag nog att de båda skulle få sina chanser att göra mål och mål skulle de göra.

Alltså:
Goycoechea
Ferrer-Carragher-Cannavaro-Maldini
Gerrard-Maradona-Redknapp-Hagi
Van Basten-Fowler


Bänk:
Sami Hyypiä, b
Hristo Stoichkov, f
Matthew Le Tissier, mf-f
Jorge Campos, mv
John Barnes, mf
Cafu, b
Josep Guardiola, mf

Bräck det laget om ni kan.

Dagens låt: Mano Negra - Santa Maradona

Från mjölkbrist till Laleh

Det här har varit en ovanligt hektisk lördag, den började riktigt illa, men slutade mycket bra. Den dåliga inledningen som dagen fick har jag mig själv att skylla för. I morse när jag klev upp blev jag smärtsamt påmind om att mitt minne inte alltid är på topp, jag hade nämligen glömt att köpa mjölk när jag handlade. Mjölk är nödvändigt om jag ska överleva. Jag behöver min mjölk både till gröten och oboyen och om min frukost inte är bra fungerar jag inte riktigt. Nu fick jag ta till en nödlösning, jag hade en liter mjölk med ett bäst före-datum som passerats för tre dagar sedan och hellre dålig mjölk än ingen mjölk. Som tur var smakade det helt okej, jag fick min frukost och slapp straffas för att jag slarvat i min handling. Det första jag gjorde sen jag ätit frukost, och gått runt i morgonrocken i två timmar, var att gå bort till ica och köpa på mig mjölk, en sån här morgonchock slipper jag gärna uppleva fler gånger. Knappt hann jag komma hem från ica-besöket innan det var dags att lämna lägenheten igen och åka iväg och kapa ved hos Rajraj. Hur det gick och såg ut har jag redan skrivit om här, så det ska jag inte ta en gång till.
När jag kom hem från Rajraj såg jag Liverpool stå för en riktig plattmatch, man ställde visserligen upp med ett b-betonat lag, men bättre än så där måste man spela ändå.


Väldigt god mat...


...har de på Don Peppino.

Direkt när matchen slutat var det dags att åka ner på stan, jag och syster skulle se Laleh och passade på att äta lite innan konserten. Jag åt en otroligt god pastarätt på Don Peppino, gudomliga musslor ingick i maträtten.
Sen var det Laleh. Det var femte gången jag såg henne och det var precis lika bra som det brukar vara. Hennes spelningar är speciella och låtarna låter ofta annorlunda jämfört med hur de låter på skivorna, men hon får alltid ihop det bra och trots att många av hennes låtar är lite sorgsna så lämnar man alltid på gott humör. Jag är väldigt svag för hennes allra lugnaste låtar, som Hide away och Mamma, men jag gillar även de som går lite snabbare, som Storebror och Bostadsansökan. Höjdpunkten i kvällens spelning var November, den hade jag inte hört live tidigare, men den gjordes väldigt bra. Det är tydligt att folk här i Gävle inte är riktigt vana vid att gå på konserter, det här är andra spelningen i rad som jag stört mig på fulla människor som pratar högt under lugna partier på låtar. När det ska vara som mest stämningsfullt i lokalen slipper man helst höra nån överförfriskad gubbe prata högt med sina bänkgrannar. Om jag fick bestämma skulle det vara straffbart att prata på konsert, höga böter vore en lagom bestraffning. Hur som helst, en bra konsert.


Ingen höjdarbild, men det är Laleh i alla fall.

Dagens låt: Laleh - November

Vedklyvning

När Rajraj gifte sig fick han som present av oss att vi under en dag skulle hjälpa honom ute vid familjens nyköpta hus, denna dagen var idag.


Det som skulle göras var vedklyvning och stapling. Vi slet verkligen hårt för att få så mycket som möjligt gjort.


Den Gamle Franken bar.


Gorbatjov, som faktiskt hade skogsarbetare i släkten, svingade yxan som en äkta stadsbo.


Rajraj själv skötte motorsågen, det var nog säkrast så.


Det hann bli en redig hög innan jag var tvungen att lämna för att hinna hem till Liverpools match. Även om det inte är några bilder på mig som arbetare kan jag lova att jag också var delaktig i vedarbetet. Jag bar ved mellan huggkubben och Livs staplande i ett sällan skådat tempo, ni hade blivit imponerande om ni sett mig.

Dagens låt: Bright Eyes - When the president talks to god

No One Would Riot For Less

Bästa låten på nya skivan, högklassigt.

So love me now
Hell is coming
Kiss my mouth
Hell is here

Trafik

Idag när jag åkte hem från jobbet var det ganska varmt ute, samtidigt kändes det som om det skulle börja åska eller regna när som helst. Det var första gången i år som det var sånt väder och tydligen påverkade det mina medtrafikanter en del, för maken till irriterande bilförare har jag sällan varit på vägen samtidigt som. Det hela började när jag skulle åka igenom en rondell i Bollnäs, jag var precis på väg ut ur den när en tant i en bil svängde in framför mig, givetvis utan att se efter om det kom några bilar. Jag fick bromsa in för att inte köra rakt på henne, det finns vissa problem när det finns trafikanter som tog körkort innan rondellen uppfanns, de har inte riktigt koll på hur man kör i en.
När jag sedan tagit mig ut ur rondellen så råkade jag ut för nästa pucko, den här gången var det en bil som körde ut rakt framför bilen framför mig så att den var tvungen att tvärbromsa. Jag låg en bit bakom, så jag behövde inte bromsa så tvärt, men det var likväl irriterande.
Jag diskuterade trafik med någar elever idag, de verkade ha bättre koll på vilka regler som gäller än de som ställde till det för mig i Bollnäs idag.
Som vanligt efter en förlust har jag fått förklara mig för ganska många idag, men det finns inte många sätt att förklara varför Liverpool torskade. Förklaringen är ganska enkel: Vi spelade dåligt. Alla underpresterade, utom möjligtvis Reina, och om det inte blir bättring på tisdag blir det ingen final. Det är för övrigt ganska precis ett år sedan jag var till Liverpool nu, den här säsongen har det inte blivit någon resa. Innan jag åkte hem idag studerade jag en karta över England tillsammans med några elever och då insåg jag att det var alldeles för längesen jag var dit. Man behöver besöka Liverpool en gång per säsong, synd bara att det är så dyrt. Nästa år ska jag iväg i alla fall.

Dagens låt: Bright Eyes - Arienette So don't leave me here with only mirrors watching me

Fotboll och sånt

Ikväll är det årets match, hittills i alla fall. Vi möter ryssarna borta i CL och det vore inte helt fel med en bra insats. Jag är nöjd om vi fixar ett kryss, men blir väldigt glad om vi vinner. Blir det förlust får jag räkna med ett antal syrliga kommentarer från både elever och lärare på skolan, men jag börjar bli van vid det efter de två skitmatcherna vi gjorde mot United tidigare under säsongen.
Jag ska, på uppmaning av en kollega, försöka få ihop min drömelva med fotbollsspelare genom tiderna på den här sidan. Det komemr nog att ta några dagar innan jag är färdig med mitt lag, Maradona kan ju inte spela på alla positioner, men jag har som mål att få ihop det innan helgen i alla fall. Halva laget har jag färdigt, men ska det vara en drömelva ska det vara perfekt och inget hastjobb.
Det är samma sak som när man ska få ihop sina tio favoritlåtar eller tio favoritfilmer, alltså något som man måste lägga lite arbete bakom. Jag minns när jag listade mina favoritlåtar på LFC-forumet förra året, det var verkligen inte helt enkelt och den listan skulle säkert se helt annorlunda ut om jag gjorde den idag. När det handlar om musik handlar det mycket om känsla och humör, så den listan förändras nästan dagligen. Det görs mycket bra musik och det finns gammal musik som är tidlös, så att skära ner alla låtar till bara tio stycken är i princip ogörligt. Elva fotbollsspelare ska jag nog kunna fixa i alla fall.

Dagens låt: Embrace - Fireworks
I work all day and I won't fight
When it feels right and its wrong

And I won't need convincing
I've seen enough to want to try and change things

Bright Eyes

Det har blivit mycket Bright Eyes de senaste dagarna, nya skivan är riktigt bra. Mitt starkaste minne av konserten i Arvika var när Conor sjöng den här låten, det var riktigt mäktigt. Av alla de låtar som Bright Eyes gjort är det här en av mina absoluta favoriter, det är dessutom en mycket bra video. Eftersom jag inte har något bra uppslag(för övrigt ett av sjuornas ord den här veckan) så bjuder jag på videon, titta, lyssna och njut.

i never let it get me down
but i can't help it now

Fikabröd och avslutningspapper

Idag har jag, som vanligt, haft en bra dag på jobbet, men jag blev samtidigt påmind om att det börjar närma sig slutet nu. Slutet kanske är lite väl drastiskt att kalla det, men det kommer onekligen att kännas väldigt knepigt när den här terminen är över och jag ska lämna ifrån mig min klass. Vi fick idag en lapp där det stod vilka datum och tider som gäller för avslutning och sånt sista veckan, det är bara en dryg månad kvar och det är mycket som ska göras på vägen. Det här året har varit bättre än jag hade vågat hoppas på när jag tog jobbet och bestämde mig för att pendla ett år till, det har gått väldigt, väldigt fort och tyvärr kommer det nog att gå lika fort ända fram till avslutningen också. Allt från lektioner till orienteringsdagar, fjällresor och pulkåkningsdagar har varit saker som jag kommer minnas länge. Min klass har firat min födelsedag, försökt lära mig åka skidor(utan större framgång), försökt lära mig sticka, utbytt musik, utmanat min vighet, utmanat min överlägsenhet i UNO, givit mig Liverpool-affischer, varit trevliga och gjort sitt bästa i klassrummet. Idag visade de än en gång att det är en mycket sympatisk grupp elever, de hade nämligen hemkunskap igen. Det är inte första gången vi får upp en leverans från eleverna när de lagat godsaker, det har varit allt från varma mackor till lassekatter och kladdkaka. Precis när jag kände att jag nog inte skulle orka få mer jobb gjort den här dagen så kom några av mina elever in i klassrummet och drog med mig in i arbetsrummet, där stod ett stort fat med massvis av olika sockerkakor. Några bitar delikat pepparkakssockerkaka senare hade jag energi att ta ifrån när jag skulle förbereda lite jobb. Alla säger att den första klassen man har är lite speciell att släppa ifrån sig och med tanke på vilken klass jag fått som förstaklass så tvivlar jag inte en sekund på det påståendet, det kommer som sagt att kännas väldigt knepigt och jag vet inte riktigt hur jag ska fixa det. Det är hur som helst ofrånkomligt så det är väl bara att passa på att njuta av den tid som är kvar, vad som händer efter den här terminen är fortfarande osäkert.
Cassadaga växer fortfarande, Bright Eyes har återigen knåpat ihop en grymt bra skiva. Singeln Four windsär en högklassig låt och även om det kanske inte finns nån Perfect sonnet eller Haligh, haligh, a lie, haligh på skivan så är jag väldigt nöjd. Bright Eyes har nu blivit så pass stora att man faktiskt hade med ett citat om Conor Oberst i BollnäsNytt, det är inte illa. Oberst är faktiskt bara två år äldre än mig, ändå har han skrivit massvis av högkvalitativ musik. Jag hoppas verkligen han fortsätter på samma nivå och inte gör en Ryan Adams. De första skivorna Ryan Adams gav ut som soloartist är bland de absolut bästa skivor som gjorts, men det han presterat de senaste åren har verkligen inte varit imponerande.
Ikväll ska jag fixa min deklaration, behöver jag nämna att en elev sett till att jag fått hjälp med det?

Dagens låt: Bright Eyes - Make a plan to love me
Some things you lose
You don't get back
So just know what you have

Vuxentest?

Idag ställdes jag inför en tuff utmaning, min syster hade nämligen fått en Mina vänner-bok för vuxna och den skulle jag fylla i. Det var inte direkt igår som man fyllde i en sådan bok och den här var ännu knivigare än de man hade som barn. Bara en sån sak som att man skulle fylla i hur många barn man skulle vilja ha och vad man skulle döpa dem till tog mig ett ganska bra tag att få ner, jag har inte börjat fundera på sånt riktigt än. En annan av frågorna var vad jag skulle vilja uppfinna, den frågan var faktiskt ganska lätt. Jag skriver väldigt snett när jag skriver på tavlan på jobbet, speciellt när jag ska göra raka linjer, mina elever har sagt att jag borde uppfinna en whiteboardpenna som bara gör raka streck. Denna penna skrev jag ner som min önskeuppfinning, den vore oerhört praktisk och skulle hjälpa mig mycket. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga för att uppfinna den, men det är ett framtida projekt. En sak man skulle fylla i var några personer man inte klarade av, det skulle jag kunnat sitta med fortfarande. Allt ifrån dåliga artister till alla spelare som spelat i Manchester United under min tid som LFC-supporter. Två namn som jag fick ner snabbt var i alla fall Per Gessle och Ben Affleck. Jag tål inte Gessles Gyllene Tider och jag gillar verkligen inte hans röst. Visst, han har skrivit några låtar som på något sätt blivit klassiker här i Sverige, men han har fått mycket mer uppmärksamhet än han förtjänar. Ben Affleck behöver egentligen inte motiveras efter hans insats i Daredevil, han drog min barndomsidol i smutsen och det förlåter jag inte.
Favoritfilm var inga problem(Gudfadern), inte heller favoritserie(The Office), favoritlag(Liverpool) och favoritland(England). Sedan skulle man fylla i sin favoritreklam, det var svårare. Jag kan inte se reklam, så fort det blir reklam byter jag kanal. Jag sitter hellre och zappar i fem minuter än tittar på reklamfilmer, därför var det rätt svårt att välja ut en favorit. Den reklam jag då kom att tänka på var en gammal reklam som brukade visas på bio när jag var mindre. det var reklam för nåt försäkringsbolag där en kille står i en telefonkiosk och ska försäkra sin bil, då en grävmaskin slår av taket på bilen. När jag var liten tyckte jag att den var rätt fyndig, därför fick den bli valet idag.
Favoritmusik var en annan kategori som var svår att fylla i, av den enkla anledningen att man skulle sammanfatta den i ett ord. Som tur är för mig så har mina elever namngivit min musiksmak och detta tog jag hjälp av nu. Som svar på den frågan skrev jag helt enkelt Självmordsmusik. Favoritlögnen skulle också fyllas i, för mig som är usel på att ljuga var det också ganska svårt. Till slut kom jag på ett ganska bra svar, men det håller jag för mig själv, annars kan jag inte fortsätta använda den.
Därefter var det dags att samla vuxenpoäng. Jag vet inte vem som kommit på det där testet, men enligt resultatet jag fick så är jag inte riktigt vuxen än. För att vara vuxen skulle man ha 16 poäng, jag fick 15. Testet fungerade så att det stod en lista med saker som hör till att vara vuxen, sen skulle man ringa in alla som stämde in på en själv. Det som jag kunde ringa in var jobb, konferens, lån, bil, storhandlar(om än väldigt sällan), pensionssparar(det gjorde jag tydligen), ICA-kundkort, morgontidning, väljer att inte svara i telefon(men vem svarar egentligen när man ser att det är en försäljare?), whisky, kaffe på maten och Allsång på Skansen(jag hade sett två hela avsnitt i mitt liv och då uppfyllde man kvoten). En endaste liten futti poäng fattades alltså, om bara jag fått morgontofflorna jag önskade mig när jag fyllde år hade jag alltså kunnat kalla mig vuxen enligt det där testet. Nu fick jag i stället resultatet: Klipp dig och skaffa ett jobb. Om jag bara putsat fönster eller ägt en symaskin så hade jag klarat mig.

Dagens låt: Bright Eyes - First day of my life
Yours is the first face that I saw
I think I was blind before I met you
Now I don’t know where I am
I don’t know where I’ve been
But I know where I want to go

Veckans lista v.16

1. Conor Oberst - I veckan köpte jag Bright Eyes nya skiva, det kanske inte var hans bästa skivsläpp, men den var ändå väldigt bra. Jag upptäckte Bright Eyes när jag fick en blandskiva av en av syrrans kompisar, där fanns Perfect sonnet med och har man en gång hört den låten är det svårt att inte fastna. Det tog inte lång tid innan jag började köpa på mig de skivor som Bright Eyes släppt, sedan fick jag chansen att se honom live i Arvika och det var verkligen en upplevelse. I tidningarna fick han lite knackig kritik, men jag var mycket nöjd med spelningen, trots att det var många låtar som jag inte kände igen. Låtar som Lua, Easy/Lucky/Free oxh Sunrise, sunset går det inte att tycka illa om och så är det med det mesta som Oberst gjort. Hans texter är grymt bra, väldigt egna och personliga. Han får mycket sagt i sina låtar och det gillar jag. Förhoppningsvis får jag chansen att se Bright Eyes live någonting i år, en gång känns lite för lite.

2. Jermaine Pennant - Jag tjatade länge om att vi skulle värva Pennant, jag har sett honom som det perfekta alternativet på högerkanten i många år. När vi äntligen fick honom till klubben i somras blev jag mycket nöjd, tyvärr har han inte kommit upp i den klass som jag vet att han håller. De senaste veckorna har han dock tagit ett steg framåt och hans insats i veckan mot Boro var imponerande, när ingen annan i laget ville framåt tog han sitt ansvar och började skapa chanser från sin plats på kanten. Jag tycker Pennant har fått lite för lite speltid under säsongen, han har inte fått chansen att spela flera matcher efter varandra utan har i stället fått hoppa ut och in i startelvan. För en spelare som tar mycket chanser och dribblar en hel del kan det vara påfrestande att spela med den vetskapen att man åker ur startelvan om man gör bort sig. Nu verkar i alla fall Pennant ha kommit igång och jag tror att vi kommer få se en riktigt bra säsong av honom när det är dags att peta ner United och Chelski från toppen igen 2007/08.

3. Jon Heder - Jag gillade Napoleon Dynamite, det var också första gången jag såg denne skådespelare i en roll. Hans insats som Napoleon var mycket bra och filmen i sig var en positiv överraskning. Igår såg jag en ny film där Heder hade en av huvudrollerna, det var Blades of glory. Will Ferrell brukar inte vara en av dem som jag räknar upp först när jag ska räkna upp mina favoritkomiker, men han och Heder var faktiskt riktigt bra i den här filmen. Det var ganska enkel humor, men det är ganska skönt med sådan ibland. De senaste komedier jag sett har varit ganska ojämna, rentav dåliga, men den här filmen skrattade jag åt vid ett flertal tillfällen och några av skämten var riktigt bra. En bonus var att jag fick se hur Brian Boitano såg ut, sedan jag såg South Park har jag alltid undrat vem det egentligen var. En sak är i alla fall säker, konståkning har aldrig varit så roligt som i Blades of glory.

4. Henry Rollins - Igår lyckades jag hålla mig vaken fram till halv tolv, då visades Henry Rollins show i tvåan. Att man visar det en så pass dålig tid är för mig helt oförståeligt, han har mer att säga än många av de program som visas på bästa sändningstid, dessutom är det väldigt underhållande. Han har åsikter om Bush, USA och hans intervjuer är onekligen väldigt speciella. Det här programmet borde visas vid åtta eller nio i stället, då skulle fler se det och fler skulle inse hur bra det är.

5. Andreas Dackell - Bäckström gjorde nog sin sista match i Halstablettshallen på mycket länge när han spelade för Tre Kronor i förrgår, han kommer att bli väldigt saknad i Brynäs. Personligen anser jag att det fanns en spelare som var klart viktigare än Bäckis under förra säsongen och det var Dackell. Hans insats i slutspelet var nog det bästa jag sett honom prestera i Brynäs och även under grundserien visade han upp ett spel som låg på en hög nivå. Nu har Dackell skrivit på för två nya säsonger hos Brynäs och så länge han är kvar i laget är jag inte orolig för att Bäckström ska saknas. Det har kommit några intressanta nyförvärv till klubben redan och med tanke på att man verkar få ordning på laget så pass tidigt kan det nog bli en mycket intressant säsong när elitserien drar igång igen.

Dagens låt: Bright Eyes - Haligh, haligh, a lie, haligh
But I talk in the mirror
To the stranger that appears
Our conversations are circles
Always one sided
Nothing is clear

Intryck

Igår såg jag min första hockeylandskamp på mycket länge, den spelades i Halstablettshallen här i Gävle. Sverige mötte Ryssland och även om inte Rysslands allra bästa spelare var med var det intressant att se matchen. Spelet i sig var i ett helt annat tempo än det man är van vid från elitserien, men det var inte bara spelet som gjorde intryck på mig. Till att börja med kan jag inte låta bli att störa mig på all musik och allt oväsen som måste spelas vid precis varenda avblåsning, man behöver inte dunka igång med en Markoolio-låt så fort målvakterna håller i pucken. Inte konstigt att de släpper många returer, det skulle jag också göra om jag visste att det väntade skitmusik om jag höll pucken för länge. Nu är jag ändå rätt van vid musikskränet, det är lika på Brynäs matcher också, men igår hade man dessutom ett uselt intro innan Tre Kronor kom in på isen. Det är svårt att beskriva vad det där introt gick ut på, men det innehöll Börje Salming, nån typ av rymdfarkost, en hockeyspelarfabrik och Bengt-Åke Gustafsson, dessutom var det säkert 3-4 minuter långt. Man han tröttna på det ganska många gånger innan det var över och lagen äntligen kom ut på isen. När introt äntligen var över var det dags för nationalsångerna och det går inte att låta bli att imponeras av den ryska, den är väldigt pampig och klart mäktigare än den svenska.
När matchen började märkte jag att jag och farsan hamnat framför någon som tydligen tyckte att han var tvungen att skrika konstant, det var allt från skrik om att ryssarna skulle krossas till att svenskarna spelade som mesar. Jag kan ta att folk i publiken skriker, det gör jag när jag kollar på Liverpool också, men de behöver inte skrika precis hela tiden. Det gick inte en minut utan att den där mistluren skulle skrika ur sig visdomar och visst har det väl gått för långt när man sitter högt upp en läktare och skriker som en dåre när det blir icing? Att denne person dessutom ropade efter frilägesutvisning på en ryss visar hur pass kunniga hans utrop var. Tur att hockeyn var underhållande, annars hade ylandet där bakifrån blivit jobbigt att stå ut med.
Köpte förresten Bright Eyes nya skiva härom dagen, Cassadaga innehåller många bra låtar och som vanligt när det gäller Conor Oberst så är det en fröjd bara att läsa texterna i häftet. Mycket bra skiva är det, kanske inte hans bästa, men en skiva som bör finnas i en skivsamling är det helt klart.

Dagens låt: Bright Eyes - Perfect sonnet
But as for me I'm coming to my final failure
I've killed myself with changes trying to make things better
But I ended up becoming something other than what I had planned to be

Hockey

Ikväll ska jag på hockey, därför hinner jag inte skriva något här. I stället bjuder på en video med bandet som jag igår såg till att jag ska se i Gävle i maj, The Concretes.

Gymnasievalet

Idag hade vi besök på jobbet, det var några av gymnasieprogrammen som var där och informerade mina elever inför nästa år. Jag minns väl när jag skulle söka till gymnasiet, det var inte helt okomplicerat. På den här tiden ägnade jag nästan all min tid åt pingis, det var min fritid och speciellt mycket annat hann jag inte med. Det var anledningen till att jag tänkte söka pingisgymnasium, jag var helt inne på det långt in på vårterminen. Någonstans på vägen insåg jag dock att jag inte var tillräckligt motiverad för att lägga ner ännu mer tid på en sport, dessutom kände jag mig inte mogen att flytta hemifrån. Sedan tänkte jag söka in på dataekonomisk inriktning, då jag insåg att det där handlade mycket om företagsekonomi och dataarbete kopplade jag bort de tankarna. I stället sökte jag samhällsprogrammet utan krångliga inriktningar på gymnasiet i Bollnäs och det ångrar jag verkligen inte. Klassen jag började i bestod nästan bara av elever som jag inte gått med tidigare, vi var två killar från min klass som sökte och vi kom i olika klasser. Detta ledde till att jag lärde känna nya människor, samtidigt som jag kunde hålla kontakt med mina gamla kompisar genom att vi åkte buss tillsammans i en timme varje morgon. Tilsammans med Ljung, Halvgren och Bocken hade jag väldigt många roliga lektioner under åren på gymnasiet, jag hann även med att lära mig en del. Jag fick läsa precis de ämnen som jag gillade, och idag undervisar i, och jag slapp många av de ämnen som jag ogillade. En av de som pratade för mina elever idag sade att de skulle välja det programmet för där skulle man lära sig att vara sig själv, för mig var det precis vad som hände när jag gick på samhäll. Där insåg jag vad jag ville syssla med och då förstod jag vad jag tyckte om att göra. Jag har full förståelse när den här personen sade att man lärde sig att vara sig själv på hans program, men det handlar inte om att man gör det på bara ett program, det gör man rätt program. Jag är inte avundsjuk på mina elever som nu ska göra sitt val, det är inte enkelt. En sak är dock säker, de som gör rätt val har en väldigt trevlig tid framför sig.

Dagens låt: Bright Eyes - Lua And I’m not sure what the trouble was that started all of this
The reasons all have run away but the feeling never did
It’s not something I would recommend, but it is one way to live
Cause what is simple in the moonlight, by the morning never is
What’s so simple in the moonlight, now is so complicated

Flugan

Det har varit bra väder i ett par dagar nu, de sista dagarna av lovet var nästan som sommardagar. Jag är ingen sommarmänniska, visst uppskattar jag värmen när den kommer, men lyckan över solen gör att man lätt glömmer bort de negativa sidorna. Det gör inte jag. I natt blev jag påmind om en av de absolut värsta sakerna som hör sommaren och våren till, nämligen flugor. Jag hade lite svårt att somna igår, så jag läste en stund. En lampa som lyser i ett mörkt rum var tillräckligt för att locka fram årets första störande fluga. Jag hörde den komma och sedan var den i full gång med att störa mitt läsande genom att upprepade gånger köra in i lampan. När jag släckte började den i stället att köra in i fönstret och den gjorde det rejält, det lät som om någon kastade en boll på rutan varje gång det lilla irritationsmomentet fick för sig att den skulle störa min sömn. På vintern har man väldigt sällan problem med dessa småkryp och på hösten vet man att man snart kommer att slippa dem, tänk på det nästa gång ni hyllar sommaren som årets årstid. Samma sak gäller getingar, humlor, bin, myggor och andra insekter vars enda uppgift är att irritera och störa, på vintern ser man inte skymten av dem.

Dagens låt: James - Sometimes

Fireworks

Jag hinner inte skriva något idag, mor och far firar jubileum så jag ska in på stan och äta med dem. I stället för att skriva bjuder jag på en fruktansvärt bra låt och återkommer i morgon.

Tomas lagar veg del 6

Efter några veckors uppehåll var det dags för mig att ge mig på ännu en vegetarisk rätt, det som jag tillagade den här gången var:

Pad Thai

Nudlar (snabbnudlar eller bandnudlar)
Böngroddar
Kinesiskt salladskål
Olja
Sojasås
Söndermalda jordnötter
Vitlök
Lite chilli och andra kryddor

Pad Thai - Koka nudlarna. Skär kinakålen i strimlor. Hetta upp oljan i en wokpanna/stekpanna och lägg i vitlök, fräs den snabbt. Så i med lika delar böngroddar, salladskål och nudlar. Rör om och på med soja. Fräs snabbt under omrörning.
Upp med måltiden på ett fat och toppa med kryddor efter smak (chilli eller andra kryddor). Garnera med de krossade jordnötterna.
Det går även alldeles utmärkt att ha i räkor i måltiden. Fräs dem i så fall med de andra ingredienserna.

Veckans svårigheter:
1. Jordnötternas placering i affären. Det logiska vore om jordnötterna låg på samma ställe i affären som de andra nötterna, de är ju alla nötter, men så är det inte. Jag trodde att jag skulle hitta jordnötter i närheten av Cashewnötterna, men de var så långt ifrån varandra man kan komma. Cashewnötterna var precis vid ingången, jordnötterna hittade jag vid chipsen, precis där man går ut.
2. Jordnöttskrossandet. Jag ville inte ta fram min mixer baar för att krossa jordnötter, så jag följde Ronnies råd och tog en fryspåse. Min insats som jordnötskrossare var inte helt klockren. Det började med att jag råkade slå ett litet hål i påsen där nötter ramlade ur, sen glömde jag att hålla för öppningen när jag skulle slå, då ramlade det ut ännu mer nötter. När jag var klar fanns det en hel del nötter på bänken och de som låg i påsen var inte speciellt krossade.
3. Ingrediensblandningen. När man har så mycket ingredienser i en wokpanna blir det problem när det ska blandas, jag spillde rätt mycket kål på spisen, men jag måste ändå säga att jag klarade det rätt hyfsat. Det såg inte hoppfullt ut när alla ingredienserna var i pannan och jag skulle blanda, men det mesta höll sig kvar i.
4. Musikvolymen. Jag pratade i telefonen när jag började laga maten, därför hade jag sänkt musiken. När jag pratat klart var det full fart på nudelkokandet, därför kunde jag inte lämna köket för att höja igen. Det tog säkert flera minuter innan jag kunde vrida upp volymen till en duglig nivå igen.

Dagens låt: Isolation Years - Landslide

CSKA-avslutning

CSKA Gorbatjovs andra säsong har nyligen avslutats och hur avslutar man bättre än med en middag tillsammans? Igår intog vårat lag en av Gävles finare restauranger och firade säsongens insatser, här är några bilder:


De flesta ur truppen var på plats. Ogo, Kusen, Hasse Holmqvist, Gorbatjov, Kenneth, RajRajs, Jeppe, Liv, Dronten, Choken, Den Gamle Franken och jag.


Liv och Dronten.


Gorbatjov poserar.


Ogo och Kusen.


RajRaj, Jeppe och Liv


Jag var med också.


Choken och lagkapten Gamle Franken.


För Dronten och Jeppe räckte det inte riktigt med maten på restaurangen.

Dagens låt: Morrissey - Why don´t you find out for yourself I´ve been stabbed in the back so many, many times I don´t have any skin

Justice

Idag är det 18 år sedan den fruktansvärda läktartragedin som inträffade på Hillsboroughstadion.

Gerard Bernard Patrick Baron (67)
John Alfred Anderson (62)
Raymond Thomas Chapman (50)
Henry Thomas Burke (47)
Eric George Hughes (42)
Arthur Horrocks (41)
David Hawley (39)
Thomas Howard (39)
Brian Christopher Mathews (38)
David George Rimmer (38)
Inger Shah (38)
Michael David Kelly (38)
Patrik John Thompson (35)
Roy Harry Hamilton (34)
Vincent Michael Fitzsimmons (34)
Eric Hankin (33)
Stephen Francis Harrison (31)
Peter Reuben Thompson (30)
Alan Johnston (29)
Anthony Peter Kelly (29)
Christopher Edwards (29)
James Robert Hennessy (29)
Joseph Clark (29)
Martin Kenneth Wild (29)
Alan McGlone (28)
Barry Glover (27)
Christine Anne Jones (27)
Francis Joseph McAllister (27)
Gary Harrison (27)
Nicholas Peter Joynes (27)
Andrew Mark Brookes (26)
Barry Sidney Bennett (26)
Christopher James Traynor (26)
Paul Anthony Hewitson (26)
Paula Ann Smith (26)
David Steven Brown (25)
Richard Jones (25)
Derrick George Godwin (24)
Graham John Roberts (24)
Peter Andrew Burkett (24)
Colin Andrew Hugh William Sefton (23)
David Leonard Thomas (23)
Tracey Elizabeth Cox (23)
William Roy Pemberton (23)
David John Benson (22)
David William Birtle (22)
Gary Collins (22)
Tony Bland (22)
Carl William Rimmer (21)
Joseph Daniel McCarthy (21)
Marion Hazel McCabe (21)
Paul David Brady (21)
Peter Francis Tootle (21)
Peter McDonnell (21)
Thomas Steven Fox (21)
Gordon Rodney Horn (20)
Ian Thomas Glover (20)
Stephen Paul Copoc (20)
Colin Mark Ashcroft (19)
Colin Wafer (19)
David William Mather (19)
Gary Christopher Church (19)
Ian David Whelan (19)
James Philip Delaney (19)
Paul William Carlile (19)
Sarah Louise Hicks (19)
Carl Brown (18)
Carl David Lewis (18)
Christopher Barry Devonside (18)
Gary Philip Jones (18)
James Gary Aspinall (18)
John McBrien (18)
Jonathon Owens (18)
Paul Clark (18)
Carl Darren Hewitt (17)
Graham John Wright (17)
Henry Charles Rogers (17)
Keith McGrath (17)
Simon Bell (17)
Stephen Francis O'Neill (17)
Steven Joseph Robinson (17)
Stuart Paul William Thompson (17)
Kester Roger Marcus Ball (16)
Martin Kevin Traynor (16)
Nicholas Michael Hewitt (16)
Kevin Daniel Williams (15)
Kevin Tyrrell (15)
Peter Andrew Harrison (15)
Philip John Steele (15)
Victoria Jane Hicks (15)
Adam Edward Spearritt (14)
Lee Nicol (14)
Paul Brian Murray (14)
Philip Hammond (14)
Thomas Anthony Howard (14)
Jon-Paul Gilhooley (10)

You´ll never walk alone!

Justice for the 96

Veckans lista v.15

1. Diego Maradona - För mig som avgudar Maradona är det en jobbig tid just nu, det är idel negativa nyheter om hans hälsa och om hur han åker ut och in på olika sjukhus. Det är verkligen inte värdigt världens genom tiderna bäste att leva så här, jag trodde att det var på väg åt rätt håll när Diego och hans vänner åkte runt i världen och spelade uppvisningsmatcher, tydligen var det inte så. Det liv som Maradona haft de senaste 10-15 åren har satt sina spår och det är tydligen väldigt svårt att komma ur det, all sprit, all mat och alla droger har gjort Diego till en missbrukare. Tyvärr är det också så att media tar varje chans att visa "chockbilder" på Diego på väg in eller ut ifrån sjukhus, det finns inte en chans att han gör något utan att tidningarna får nys om det. Det är inte roligt att behöva läsa allt tragiskt som Maradona utsatt sig själv för, han är den största idol jag någonsin haft och han är även den som fick mig intresserad av fotboll. Jag har en dokumentär om honom hemma hos mina föräldrar, den spelade jag in när jag var sju år och det bara var ett år kvar till fotbolls-VM i Italien 1990. Med stor säkerhet kan jag säga att det är den film jag sett flest gånger i mitt liv och den är inspelad innan allt negativt började komma fram. Den dokumentären visar upp en bild av Maradona som fattigsonen som via fotbollen tog sig bort från slummen och ut i världen, han var en person som gav hopp till alla som växte upp fattig och drömde om framgång. Maradona visade världen att det är möjligt, Maradona blev en gud för alla dessa och att man numera har en kyrka i hans namn är inte något som jag är förvånad över. Jag hoppas att Diego tar sig ur problemen, men jag är tveksam till om han kommer att klara av det. För mig spelar det egentligen ingen roll vad han gör, på min lista kommer han alltid att vara nummer ett!

2. Stuart A Staples - Jag har lyssnat väldigt mycket på Tindersticks under min lediga vecka, de blir bara bättre och bättre. Musiken är nedstämd och texterna är ofta väldigt dystra, det är fruktansvärt bra. Låtar som Another night in och Tiny tears skulle utan tvekan vara aktuella om jag skulle lista topp 10 med låtar som någonsin skrivits. Staples har en väldigt speciell röst, man hör direkt att det är han som sjunger och han passar perfekt till att sjunga de texter som bandet skriver. Det är riktigt, riktigt dåligt av ginza att inte ha en endaste skiva med Tindersticks till salu, de är ändå så pass stora att man bör ha deras musik om har en sådant stort företag som ginza nu är. Nu har jag i princip allt de gjort redan, men alla måste få chansen att höra detta underbara band.

3. Alvaro Arbeloa - Först kom Josemi, han misslyckades. Sen kom Kromkamp, han misslyckades. Sedan dess har Steve Finnan fått sköta högerbacksplatsen helt på egen hand, men nu har det blivit ändring på den punkten. När Arbeloa kom till oss från Deportivo hade jag inte speciellt höga förväntningar på honom, men han har visat sig vara en bra värvning. Det kanske är lite väl tidigt att höja honom till skyarna efter så pass få matcher, men han har visat upp ett vårdat spel och en stabil defensiv, fortsätter han så här har Finnan fått en tuff konkurrent och vi slipper fundera över vad som ska hända om vår irländske högerback drar på sig en skada.

4. Jamie T - Jag har ingen koll på vad han egentligen heter, men denna artist har varit den här veckans positiva överraskning. Det enda jag visste om honom var att han gjorde musik som påminde om The Streets, därför såg jag till att skaffa hans skiva. Med facit i hand är det inget jag ångrar, jag gillar Streets och jag gillar verkligen Jamie T. Det finns stora likheter mellan dem, men samtidigt finns det mycket som skiljer dem åt, detta gör att Jamie T:s musik känns egen och det uppskattar jag. Panic prevention är en skiva jag rekommenderar, den är värd varenda krona.

5. Christian Bale - Batmanfilmerna fick ett uppsving när denna skådespelare tog över huvudrollen, de som haft rollen tidigare har inte varit i närheten av att göra ett lika bra jobb. Den första filmen är mycket bra, men det är inte tack vare Michael Keaton, det är tack vare Jack Nicholson. De andra filmerna är inga höjdare, men Batman Begins är däremot en sådan. I veckan såg jag The Prestige, där spelar Bale mot Hugh Jackman(Wolverine) och han gör det mycket bra. Första filmen jag såg med Christian Bale var American Psycho, som film var den rätt medioker, men Bale gjorde en bra insats. Ett av de starkaste intryck han lämnat hos mig är huvudrollen i The Machinist, egentligen var det inte någon höjdarfilm, men man kan inte låta bli att imponeras av skådespelare som går in så seriöst för en roll som Bale gjort i den. Det kan inte vara hälsosamt att gå ner så enormt mycket i vikt som han gjorde för att fixa den rollen, han är bara skinn och ben, men han klarade ändå att bygga upp sig igen till Batman-filmen. Nu är en ny Batman på gång och jag är säker på att den kommer att bli bra.

Dagens låt: Tindersticks - Tiny tears, How can you hurt someone so much you're supposed to care for

2000-talets strumpor

Nu har jag testat dem, 2000-talets strumpor. Det var ungefär en månad som jag blev uppringd av en telefonförsäljare som försökte ge bort rakhyvlar till mig, jag sade att jag inte var intresserad, då lade han till att jag också skulle få 2000-talets strumpor. När han sa det var jag helt enkelt tvingad att testa, det lät alldeles för intressant för att motstå. Nu har de i alla fall kommit och jag har testat dem. En sak är säker, om det här är 2000-talets strumpor kommer jag att köra retro. De var inte speciellt bekväma, påminde mycket om sådana där tunna strumpor som man brukar ha till finskor, i alla fall brukar bara jag ha sådana strumpor till finskor. Dessutom var de fruktansvärt kalla, de gav ingen som helst värme. Kanske var det vad han menade med 2000-talets strumpor, klimatförändringarna gör ju att det börjar bli varmare och då kommer man kanske inte att kunna ha de här gamla sköna strumporna utan att plågas av fotsvett. Hur som helst var strumporna ingen bra kombination med mina converse, det gnällde i skorna när man gick och det var mycket irriterande.
Iklädd 2000-talets strumpor(givetvis andra kläder också) gick jag idag på min första matiné på väldigt många år. Det var jag och Gorbatjov som fick för oss att ta en eftermiddagstur till biografen här i stan, vilket bättre sätt finns det att bevisa att man har lov än att gå på bio en eftermiddag när man vanligtvis skulle ha jobbat? Filmen vi valde att se var Turtles, vi var absolut inte äldsta i salongen, men vi var nog de äldsta som var där utan att ha ett barn bredvid sig. Turtles var väldigt populärt när jag var liten och jag lekte en hel del med sådana leksaker, därför tyckte jag att det skulle vara lite roligt att se hur filmen om dem blev. Det var inte direkt en höjdarfilm, men jag skulle misstänka att jag inte tillhör den tänkta målgruppen heller. Ett barn som satt på raden nedanför mig var i alla fall lyrisk över filmen och det borde vara ett tecken på att filmen var rätt lyckad.

Dagens låt: Inspiral Carpets - This is how it feels, So this is how it feels to be lonely, this is how it feels to be small, this is how it feels when your word means nothing at all

Pokerkväll

Det var stor pokerafton hos mig under torsdagen, hela tio spelare hade kommit för att ta hem vinsten. Eftersom vi blev hela tio spelare, trots bortfall av Kusen och Hasse Holmqvist, fick vi dela upp oss på två bord.


Vid mitt bord satt Johan, Gorbatjov...


...syrran, Evalisa...


...och jag.


I köket placerades Pokervinstförstöraren, Ronnie, Liv, Choken och Den Gamle Franken.


Vi hade kanske tagit i lite väl med tilltugget, Salta pinnar har en tendens att aldrig ta slut.
Själva spelet är inte så mycket att prata om, men jag kan väl utan att överdriva säga att jag sköter mig bättre när jag spelar UNO. Det svider dock att förlora mot någon som sitter med kåk utan att riktigt veta om det.

Dagens låt: Jamie T - If you got the money

Säsongspremiär

Innebandysäsongen var ingen succé för oss, därför känns det bra att nu gå in i fotbollssäsongen i stället. Vi var med i korpen redan förra säsongen, men jag spelade bara en match, så jag kände mig inte speciellt delaktig i det hela. I år ska jag försöka vara med lite mer i spelandet, det kan jag behöva. Den senaste tiden har jag blivit lite lat när det kommer till idrottande. Vintertid spelade jag alltid pingis tidigare, rätt seriöst faktiskt, men sedan jag började jobba har det inet blivit mycket av den varan. Jag har spelat en gång efter jul och det var i januari. Förra sommaren gick jag en del på gym och hade planerat att fortsätta med det när jag började jobba. Det finns ett gym bara 2 kilometer från där jag bor, där hade jag tänkt fortsätta träningen. Två gånger tränade jag där, sedan blev det inte mer med det. Fotbollen har jag legat på latsidan med sedan jag flyttade till Gävle, förutom förra säsongens lilla inhopp i korpen, men i år hade jag faktiskt tänkt börja träna lite igen. Min gamla klubb ringde mig och frågade om jag ville komma och träna, jag sa att jag skulle dyka upp någon onsdag framöver. Det var nu två månader sedan jag sa det och jag har fortfarande inte tränat en gång. Jag har, som sagt, blivit lite lat på sistone, men jag promenerar i alla fall med Plummer nästan varje dag, så lite motion får jag i alla fall. Dock märktes det på konditionen igår när vi spelade att jag inte sprungit ihjäl mig de senaste månaderna, dessutom blåste det så mycket att man kände sig som Carola i Fångad av en stormvind(och vem vill känna sig som Carola?). Det kommer nog att krävas en del träning innan jag orkar springa som i fornstora dagar, men det är bara försäsong än så länge.

Dagens låt: Tindersticks - Desperate man, She sees the problem She understands the irony

För sent för MacGyver

När jag pluggade hade jag inga problem med att sitta uppe halva nätterna, det var mer regel än undantag att jag släckte framåt två, halv tre. Programmen på tv blir alltid bättre på nätterna, det är först då man börjar visa Conan, Seinfeld, Scrubs och andra högklassiga humorprogram. Scrubs och Seinfeld börjar nu kring elva, för några år sedan hade det inte varit några problem för mig att hålla mig vaken tills dess, men jag har uppenbarligen lagt av mig. Nu när jag har lov och verkligen har tid att se alla de här programmen så somnar jag i soffan precis när de börjar, jag är inte alls van att vara vaken fram till tolv längre och övergångstiden är längre än jag trodde. Det är snart en vecka sedan jag jobbade senast och jag är fortfarande trött om kvällarna, det kan visserligen ha att göra med att jag fortfarande vaknar vid ungefär samma tid som jag gör när jag jobbar. Jag hade det här problemet på sportlovet också, men efter en titt i tv-tablåerna är det än mer irriterande den här gången. Femman visar nämligen MacGyver kring halv tre på natten, det hade inte varit helt fel att få se den underbara serien igen. De brukade visa den på eftermiddagarna när jag pluggade, då brukade jag se den så ofta jag kunde, men nu var det ett tag sedan jag såg ett avsnitt. Det borde vara kriminellt att lägga en sådan högklassig serie så sent, inte många är vakna vid halv tre och är man vaken så är man det nog av någon anledning som hindrar en från att se MacGyver. Jag minns när MacGyver visades första gången här i Sverige, åtminstone första gången jag märkte att det visades, den blev ett stort samtalsämne bland mig och mina kompisar. Det måste ha varit i slutet av 80-talet som serien kom till Svedja, jag kanske gick i ettan eller tvåan, men jag minns att jag och en granne diskuterade huruvida det verkligen kunde vara möjligt att stoppa gasläckor med hjälp av choklad. Då var MacGyver veckans höjdpunkt på tv, spännande action som alltid slutade med att han löste problemen. Vi brukade till och med leka MacGyver om dagarna, vilket var rätt trist för den som inte fick vara MacGyver, det fanns inte så många andra coola karaktärer i serien och att kombinera MacGyver med Spindelmannen var rätt problematiskt.
Richard Dean Anderson var cool i huvudrollen, han passade perfekt. När jag såg serien igen för något år sedan var det inte lika bra som jag mindes, men det är absolut så pass bra att de förtjänar en bättre sändningstid än halv tre på natten. Tänk på alla ungdomar som missat MacGyver, de förtjänar att få se honom lösa problem på bästa tid.

Dagens låt: Tindersticks - Another night in, Tears swell, you don't know why For the love of that girl

Ineffektiv

Idag har jag försökt att få lite jobb gjort, men jag kan inte påstå att jag varit effektiv. Jag har gjort det jag hade som mål att fixa under dagen, men det tog längre tid än det borde ha gjort. I stället för att jobba har jag handlat, druckit kaffe, gått på promenad, letat jobb, vattnat blommorna, druckit kaffe, städat skrivbordet, lyssnat på massvis med gammal musik, druckit kaffe och pratat med bekanta på msn. Mellan allt det där har jag klämt in jobbet, å andra sidan har jag ju lov nu så lite slapphet måste jag tillåta mig själv.
Städningen av skrivbordet visade mig i alla fall att jag kanske inte behöver köpa en ny lypsyl varje gång mina läppar börja bli lite torra, jag hittade nämligen sju stycken på mitt skrivbord. Nu låter det kanske som om mitt skrivbord var väldigt stökigt, det var det också, men inte så stökigt som det låter, lypsyler är små och försvinner lätt.
Kaffedrickandet har varit intressant, jag testar nämligen en ny sort nu. Det är inte lika bra som Habaneron, men det är utan tvekan ett gott kaffe. Det är mörkrostat och starkt, precis som det ska vara.
Musiken jag lyssnat på har även den varit intressant. Förutom att jag fortsatt min Jamie T-lyssning har jag tittat bland musik som jag inte lyssnat på på länge och där fanns det en del godbitar. Nick Caves Murder ballads är fortfarande en suverän skiva, samma sak gäller Aimee Manns soundtrack till Magnolia.
Nu är i alla fall alla uppsatser rättade, så jag kan ändå vara nöjd med min arbetsinsats idag.

Dagens låt: Nick Cave - Into my arms And I believe in some kind of path That we can walk down, me and you

Konstrunda

Syrran fyllde alltså år igår och eftersom är en konstvetare så åkte vi runt på en konsttur i Gästrikland. Jag är ungefär lika intresserad av konst som syrran är av fotboll, dvs inte speciellt intresserad. Även om jag har konstblod i mina ådror och en konstvetare i syskonskaran så har jag aldrig fastnat för det där. Mitt eget konstnärskap stannar vid att jag ritade en zeppelinare på tavlan under en SO-lektion, jag ritade även taggtråd på tavlan under en annan lektion, men det var inte lika komplicerat. Bland det första jag sade på mitt jobb var att jag aldrig skulle sjunga för mina elever och att jag aldrig skulle rita, jag var tyvärr tvungen att rucka på mina pinciper en aning när jag ritade zeppelinaren, men annars har jag stått fast vid mitt uttalande. Anledningen till att jag inte vill rita är att jag, på jobbet jag hade innan, skulle rita en bil men fick göra om det till en barnvagn eftersom det inte gick att se vad det var. Jag har insett mina begränsningar när det gäller bildskapande, så jag undviker det.
Syrran uppskattade i alla fall resan bland konstverken och det var ju hennes födelsedag, så jag ska inte klaga. Jag kan i alla fall erkänna att det är bra mycket roligare att titta på konst än att försöka skapa konst.

Dagens låt: Jamie T - Calm down dearest

Syrran fyller år

När syrran fyller 19 för nionde gången tittar man givetvis på schlagers till kaffet.


Presenterna dög bra, trots att jag råkat köpa en film som redan fanns i hushållet.


Jag och Ronnie tittar intresserat på ännu en schlager.


Mamma dricker kaffe.


Pappa äter tårta.

Dagens låt: Jamie T - Sheila

George

Jag är fortfarande inställd på jobbtid, vilket innebär att jag vaknar tidigt varenda morgon. Förhoppningsvis kommer jag hinna ställa om mig hyfsat innan lovet är slut, så att jag kan sova åtminstone till klockan nio någon dag i slutet av veckan. En bra början om man vill sova längre är att stänga av väckningen, det hade jag glömt i morse. Klockan sex ringde min väckning, det var en aning irriterande. När man vaknar tidigt finns det inte mycket att göra, man kan ju inte gärna knalla ner till stan klockan halv åtta på morgonen, jag kan inte heller ringa till Gamle Franken, Gorbatjov eller Kusen och föreslå kaffe vid den tiden. Det som visas på tv på morgonen är inte heller det värt att spendera tid på, förr visade man i alla fall X-men, men inte nu längre. Att sätta sig och jobba före klockan nio på morgonen är lite överambitiöst och jag måste försöka komma ihåg att jag har lov. Somna om är ett alternativ som jag inte ens funderar över, det har jag aldrig klarat av. Hur gör man då för att få tiden att gå på morgonen? Min lösning de senaste dagarna har varit Seinfeld på dvd, jag har börjat köpa på mig de säsonger som släppts och är nu inne på säsong sex. Efter The Office så är Seinfeld den bästa komediserie som gjorts och mycket av det bör tillskrivas George. George är den klart bästa karaktären i serien, ju mer han är med i ett avsnitt, desto bättre är det. Han har många egenskaper som gör honom till min favorit. Hans tendens att alltid ljuga är en av egenskaperna, för mig som är så usel på att ljuga är det nästan fascinerande att se när George kommer igång med sina lögner. Nu är det inte så att jag försöker mig på att ljuga speciellt ofta, men efter att jag försökte övertyga min klass om att jag inte visste var skolresan gick har jag fått kvitto på att jag inte ljuger bra. George däremot, han ljuger som om han inte gjort annat i sitt liv, dessutom så överdriver han varenda gång. När han kan ta sig ur en situation med en enkel lögn, så drar han till med en avancerad historia som sätter honom i en ännu svårare sits än han var innan. George och Seinfeld är ett perfekt sätt att fördriva dagens första timmar, om jag fortsätter att vakna tidigt kommer jag snart att ha avverkat den här säsongen också.

Dagens låt: Minor Majority - If I told you you were beautiful "then I could sure use a girl like you would you come with me if I asked you to"

Från spelningen med Kris

Hittade denna underbara video från spelningen jag och Gorbatjov bevittnade härom veckan. Inte den bästa bilden, men bra ljud. Kris texter är världsklass.

Bra initiativ

Jag läste en väldigt intressant artikel i skvallerpressen idag, tydligen är Rednex till salu och nu har en grupp gått samman för att köpa och skrota bandet. Det är verkligen ett initiativ som jag uppskattar, jag skulle mer än gärna kunna betala någon krona för att detta förhatliga band skulle upphöra att existera. Frågan är bara om det kan rädda ungdomen, det finns ju redan "artister" som Basshunter, Mange Schmidt och Martin Stenmark som säljer. Att få bort Rednex är absolut ett steg åt rätt håll, men så länge RixFM och MTV existerar kommer det att bli svårt att få bort allt skräp från marknaden. Så länge vi tillåter artister sjunga att det är "Glassiiiiiigt" är ungdomarna i farozonen. Det är bara att titta på min morgontidning, här ges en spelning med Darin större utrymme än en spelning med Weeping Willows, då blir man inte annat än rädd. Ett rutinerat band som skapar egen musik ges mindre utrymme än en grabb som kommit fram i en tv-serie, riktigt illa.

Dagens låt: Faith No More - I´m easy

Förändring

Jag är inte i Gävle så ofta nuförtiden, därför händer det saker här utan att jag lägger märke till det. Förra gången jag var hem noterade jag att den lokala pizzerian bytt namn, men förändringarna slutar inte där. När jag åkte förbi min videohall i förrgår såg jag att de gjort om, man hade gått från att vara en renodlad videohall till att även sälja fika. Det har sett precis likadant ut där sen jag flyttade till min lägenhet, men nu har alltså det börja hända saker även där. Ska nog ta och besöka dem den kommande veckan och se om det har kaffe värt att dricka där, jag är tveksam. De kommer nog inte att slå waynes i alla fall, deras kaffe är klart bäst av alla stans fik.
Som om det inte vore nog med att videohallen gjorts om så har man även börjat riva vägen mellan mig och Kusen. I torsdags när jag var på väg hem från Kusen efter en sen afton märkte jag att vägen var försvunnen och numera såg ut som ett grustag. Det blir en väldigt omväg om man ska gå runt, så det alternativet fanns inte just då för mig, jag var alldeles för trött för att gå runt halva Gavleån. Jag lyckades ta mig runt det stora hålet, men det var lite krångligt. Det har varit väldigt lämpligt att ta sig till och från Kusen tidigare, men byggnationerna av de nya lägenheterna nere vid ån har gjort det mycket svårare.
Lite ovant att spendera så lång tid här i stan nu, även om det inte var så längesen det var lov senast så är jag inte riktigt van vid att vara här om dagarna. Jag har visserligen en hel del jobb jag kan ta tag i, men arbetet är inte alls lika roligt när man gör det hemma så det är svårt att komma igång. Nu har jag i alla fall rättat färdigt lite prov som jag hade med mig hem. En sak som jag inte riktigt kan fatta är hur det kan bli så dammigt i en lägenhet som står orörd, trots att jag inte varit här på två veckor så var jag tvungen att dammsuga när jag kom hit. Kanske kan det vara så att det inte var skinande rent när jag åkte, men så dammigt som det var när jag kom kan det inte gärna ha varit. Mina oskötta blommor har överlevt tiden utan mig, jag var lite bekymrad över dem under veckan som var och har beklagat mig över deras hälsa på jobbet. Lyckligtvis är de tåliga, det krävs för att de ska klara sig hemma hos mig. Det som är mest ovant med att vara i lägenheten är ändå matlagningen, jag har nästan glömt bort vad jag brukade laga för mat åt mig själv när jag bodde i Gävle konstant. Min fantasi är lika stor som min motivation, men jag ska försöka återuppliva mina matlagningstakter de närmaste dagarna. Det är rätt skoj att laga mat, men det ska mycket till innan jag ställer mig en timme vid spisen för att laga mat åt mig själv. Mitt skafferi är inte direkt överfyllt heller, när man bor på ett ställe, men ändå inte bor där är det svårt att hålla sig med varor utan att de blir gamla.

Dagens låt: Weeping Willows - Nothing or all There´s so much I got to say, you´re on my restless mind everyday

Veckans lista v.14

1. Magnus Carlson - Weeping Willows är tillbaka i toppform och det visade man med spelningen igår, vid flera tillfällen nådde man upp till den där ultimata WW-känslan på scenen och då kan man som publik inte annat än njuta. Hela bandet verkade tycka att det var inspirerande att vara i Gävle och jag kan inte riktigt fatta hur tidningens recensent här i stan tänker när han påstår att det var publiken som var det roligaste under spelningen, personligen tyckte jag att den var störande och dryg, onödiga kommentarer som dödade stämningen mellan låtarna. Det ska vara dystert och nedstämt, det är det som ÄR Weeping Willows och igår var de dystra. Nu måste jag se till att komma iväg en dag på Bollnäsfestivalen också och jag hoppas verkligen att alla som har chansen åker och ser WW i Bollnäs när de kommer dit, bättre än så kommer det inte att bli i Bollnäs på mycket länge.

2. Rafa Benitez - Liverpool tog ett jättekliv mot semifinal i CL i veckan, PSV var inte i närheten av att kunna rubba oss. Mycket av segern bör tillskrivas Rafa som verkligen såg till att vi gjorde en taktiskt perfekt match, vi låg hela tiden rätt i positionerna och slog till när tillfälle gavs. Det finns inte en chans att vi tappar en ledning med 3-0 på Anfield, vi kommer att gå vidare. När jag var i fjällen med min suveräna klass slog Liverpool Arsenal med 4-1, det var väldigt skönt. Rafa har haft ett dåligt facit mot de andra topplagen sedan han tog över vårat lag, så det var välkommet med den vinst. Dessutom har jag ett par elever i klassen som håller på Arsenal, så om det blivit torsk hade jag nog fått höra det ett par gånger under helgen. Det kan komma att bli en spännande avslutning på den här säsongen också, hoppas att vi nästa säsong kan skapa lite spänning i ligan också.

3. Stuart A Staples - Jag har hyllat Tiny tears här rätt många gånger den senaste veckan och den kommer nog att dyka upp på sidan fler gånger, den är skrämmande bra. Tindersticks är en grupp som jag upptäcke genom en blandskiva jag fick av en av syrrans kompisar och det är jag tacksam för. Låten som var med på den skivan var Until the morning comes och den fick mig genast intresserad av bandet. Jag såg snabbt till att skaffa mig några skivor med dem, bland annat Can our love. Den skivan är underbar, precis min smak. No man in the world och Don´t ever get tired är starka kort på skivan, men de är i gott sällskap. Frågan är dock om de någonsin blir bättre än i Another night in på Curtains, kanske inte upplyftande musik, men det är enormt bra.

4. Pelle Carlberg - Ny, bra musik är alltid roligt. Den här veckan köpte jag Pelle Carlbergs nya skiva och den var mycket bra. Carlberg är väldigt speciell, han har underhållande texter och en musik som man rycks med i. I love you imbecile är en av de bästa låtarna på nya skivan, men ingen av dem når upp till Musikbyrån makes me wanna smoke crack från debutskivan som kom för några år sedan. På nya skivan finns en hel låt som handlar om när Carlberg mötte Mike Joyce, trummis i The Smiths, skriver man en låt om det måste man onekligen vara en väldigt sympatisk person. Jag hoppas Pelle Carlberg ger sig ut på turné, det vore kul att då höra hans musik live också.

5. Steve Carell - Jag har aldrig sett den amerikanska varianten av The Office, så jag vet inte hur Carell sköter sig i David Brent-rollen. Däremot så vet jag att Carell var underbar i Little miss sunshine, årets kanske bästa film. Dialogen i filmen är väldigt bra och vissa scener går att se hur många gånger som helst. Greg Kinnear gör även han en bra insats i filmen, men det är Carell som är allra bäst. Om ni inte sett filmen borde ni absolut göra det, ett av de bästa slut som gjorts.

Dagens låt: Weeping Willows - Somewhere

WW

Jag har sett Weeping Willows många gånger och jag har alltid varit nöjd när jag lämnat konsertlokalen, det var jag även efter att de sista tonerna av Endless night tystnat och kvällens konsert tagit slut. Det är alltid lite extra att höra Weeping Willows direkt efter en ny skiva, det är spännande att höra hur de nya låtarna funkar live. Jag var rätt övertygad om att man skulle inleda med en låt från den nya skivan, därför var det en rolig överraskning när man inledde med So it´s over från den allra första skivan. I slutet av den låten, när Magnus står och kramar mikrofonen med båda händerna och gråtsjunger på ett sätt som bara han kan, så att man bara väntar på att rösten ska skära sig, precis då finns det inget band som kommer i närheten av Weeping Willows. Det var precis den känslan i musiken som gjorde att jag fastnade för bandet för tio år sedan och det är den känslan som gör att de fortfarande är oerhört bra. Det där plågade ansiktet som Magnus visade när han sjöng idag har inte varit med lika ofta de senaste åren, därför kändes kvällens spelning lite extra. Den nya skivan är ett steg tillbaka till det gamla WW och det kunde man se även på scenen idag. Det var många sorgsna miner och uppgivna gester och det var så bra som bara Weeping Willows kan vara. De nya låtarna funkade bra live, Shiver in the morning light var till och med bättre live än på skiva. De gamla låtarna man valde att spela var verkligen en perfekt blandning, allt från oväntade låtar som By the river till den underbara While I´m still strong. Spelningen varade i kanske 90 minuter, men de hade gärna fått fortsätta hela natten, det var verkligen ett Weeping Willows i högform. Broken promise land, vad kan man egentligen skriva om en sådan låt. När de spelade den idag var det magiskt och avslutningen på låten när Magnus verkligen visar att han är krossad var så förbannat bra att det inte är möjligt att beskriva i ord, det måste upplevas. När WW är så här jävla bra kan man ta att det finns folk i lokalen som inte fattat att man ska hålla käften när det är lugna partier i en låt. Weeping Willows är ledsna igen och det är jag glad för.

Dagens låt: Weeping Willows - Touch me, även den var underbar idag.

Weeping Willows ikväll

Som jag har väntat på den här dagen, äntligen är det dags för mig att få se Weeping Willows live igen. Senast jag såg dem var i Uppsala november 2005, så det är verkligen på tiden. Den nya skivan växer mer och mer för varje lyssning, men jag har medvetet lyssnat lite mindre på den de senaste veckorna så att jag ska vara riktigt sugen på att höra låtarna ikväll. Det är alltid lika intressant att se vilka av de gamla låtarna som får plats på spellistan när de turnerar med en ny skiva. Jag gissar att While I´m still strong, Somewhere, Broken promise land och Stairs kommer att spelas. Om jag fick önska några låtar så skulle jag gärna höra Try it once again, Louisa och Emptiness, men egentligen spelar det ingen större roll vilka låtar de väljer, det kommer vara bra hur än spellistan ser ut. Turnépremiären de hade förra veckan fick lite knackig kritik av media, men de brukar å andra sidan inte så höga betyg på sina spelningar längre, trots det har i alla fall jag aldrig varit missnöjd när jag lämnat en konsert med Weeping Willows.
Weeping Willows är det band som betytt mest för mig under hela mitt liv, det finns inga jag lyssat på lika länge och lika mycket. En livespelning med WW är en högtidsstund, kvällen kommer att bli en riktig höjdare.

Dagens låt: Weeping Willows - Stay with me

Påsklov

Idag var min sista arbetsdag innan påsklovet, den var långt ifrån ansträngande. Nästan alla mina elever var borta pga innebandyn som jag skrev om igår, så det blev inte mycket arbetande. Jag passade i alla fall på att äta påsklunchen på jobbet, den var inte speciellt avancerad. Potatis, skinka och ägg var det som fanns att tillgå, tur att det fanns mycket sallad.
Dagens viktigaste händelse var innebandymatchen mot sjuan och åttan, vi lärare hade lyckats få ihop en trupp på sex personer. Tyvärr blev det en oturlig förlust i matchen, tur för mig att det blir lov nu, jag hade nämligen visat upp en ganska segersäker sida under dagen som var. Bara att hoppas att det gick bättre för mina elever som var iväg på turneringen inne i Bollnäs.
Nu väntar alltså en dryg veckas lov och det blir nog bra, jag behöver ta igen lite sömn och det kan jag förhoppningsvis göra nu. Dessutom är det i morgon dags för Weeping Willows här i stan och det har jag längtat efter mycket länge nu, det är inte mycket som slår en WW-spelning och nu var det över ett år sedan jag såg dem senast. Det blir nog bra med en konsert så man kan koppla bort allt ett tag, är mycket som snurrar nu och jag vet inte riktigt ut eller in, men det kommer väl visa sig antar jag. Hur som helst ska det bli väldigt kul med Weeping Willows, förra spelningen här i Gävle är ett väldigt fint minne. Om ni vill läsa lite om mina tidigare möten med WW kan ni klicka in på november 2005 och läsa igenom mina WW-minnen.

Dagens låt: Tindersticks - Can our love