Nästa års mästare

Årets upplaga av Mästarnas Mästare är i full gång och precis som under Så mycket bättre kan jag inte låta bli att fundera på vilka idrottare jag skulle vilja se i tävlingen. Efter en stunds grubblande har jag kommit fram till en bra uppsättning: Jan-Ove Waldner - Behöver väl egentligen inte motiveras, den största idrottsman som Sverige haft. Man skulle kunna spendera en hel säsong bara på att visa upp hans framgångar. Sverige förstår inte hur ofantlig stor J-O är, i min värld är han större än Borg, Stenmark, Ingo, ja större än alla. Håkan Björne - En sak väldigt få vet om mig är att mitt idrottsintresse grundlades under EM i volleyboll, tror det var 1989. I Sverige hade man då en spelare som blev min favorit tack vare sitt namn, Håkan Björne hette nämligen samma sak som björnen i mitt favoritprogram, Björnes Magasin. Jag trollbands av sporten, intresset för volleyboll gick över, men mitt sportintresse kommer alltid finnas kvar. Magdalena Forsberg - En idrottare som var imponerande, tog massvis av segrar och de gånger det gick dåligt kom hon aldrig med några pinsamma bortförklaringar utan var ärlig. En sak jag gillade hos henne var när hon svarade tillbaka åt journalisten som antydde att ett OS-brons inte var bra nog. Otroligt duktig idrottare, som dessutom väckte en hel nations intresse för en väldigt ologisk sport. Glenn Hysén - Hysén har brister som expert i tv, men han har varit kapten i Liverpool, spelat massvis av matcher inför The Kop och dessutom stått för en av de häftigaste backinsatser som en svensk spelare gjort. Skulle dessutom bidra med en hel del göteborgshumor i serien och det kan man ju inte få för mycket av. Pia Sundhage - Är det någon kvinnlig idrottare som kan prata om att ta plats i en mansdominerande värld så är det Pia Sundhage. Jag lyssnade på hennes sommarprat i somras och det var intressant, hör gärna en fortsättning i nästa säsong av Mästarnas Mästare. Hans Åström - Hans mäjestät var en otrolig bandyspelare och tog dessutom Bollnäs GIF till SM-final två år i rad, han är den bandyspelare jag helst skulle se i serien. Magnus Andersson - När Sverige var bäst i handboll var Magnus Andersson bäst i Sverige, han hade ett makalöst skott och dessutom en blick som borde göra alla avundsjuka. Han vann många stora turneringar och har haft en framgångsrik tränarkarriär, skulle säkert göra mycket bra ifrån sig i Mästarnas Mästare också. Kajsa Bergqvist - Var nära att slå världsrekord i höjdhopp, tog många mästerskapsmedaljer och har dessutom en del tragiska skadehändelser att prata om. Jag tror hon skulle vara ett intressant tillskott i serien. Tomas Sandström - Har spelat med Wayne Gretzky, vunnit Stanley Cup och gjorde det legendariska målet mot Sovjet 1987. En stor svensk hockeyspelare som inte riktigt har den status han förtjänar. Therese Alshammar - Vinner OS-guld i sommar, slutar sedan och kan därför vara med redan nästa säsong av serien. En idrottare som hållit hög nivå under en lång tid och har aldrig varit rädd att ta plats och vara kaxig Dagens låt: Loosegoats - There´s a hurricane

Målskyttet lossnar sent

En dag på jobbet, så hade Liverpools insats igår beskrivits om det här hade varit en bra säsong. Att ta en bekväm seger mot en nykomling är något man ska kunna räkna med om man ska vara med i toppskiktet av tabellen. Men det är just matcher av den här karaktären som vi lyckats tappa poäng i under den här säsongen, kanske ännu mer på Anfield än på bortaplan, men det är få gånger man har kunnat sitta avslappnad och titta på våra matcher. Ligaspelet har varit en katastrof i år, det tror jag alla Liverpool-fans håller med om och en stor anledning till det är att målskyttet inte har stämt överhuvudtaget. Igår visade Luis Suarez upp en effektivitet som vi verkligen inte varit bortskämd med tidigare och jag överdriver inte om jag säger att vi varit med i striden om CL om han visat upp det här tidigare. Suarez är en otroligt skicklig spelare, men har haft förtvivlat svårt att få in bollen i mål, det lossnade med råge igår och även om det sista målet var makalöst vackert var det må nummer två som gjorde mig mest glad. Hans hårda och placerade avslut i hörnet ur svår vinkel var ett riktigt klassmål och just ett sådant mål som en anfallare ska göra. Suarez har visat klass som avslutare både i Ajax och i Uruguays landslag, men när han spelat med oss har det knutit sig för honom, det kanske är att dra för stora växlar av en enda match, men jag hoppas verkligen att det här får det att lossna för Suarez. Nästa säsong måste våra anfallare producera, vi har inte råd att missa så ofantligt många chanser som vi gjort i år och om Suarez börjar stänka in sina lägen är mycket vunnet. Jag tror på honom och Carroll som anfallspar nästa säsong, kan vi bara se till att leveransen blir bättre finns det hopp. Stewart Downing däremot, igår lyckades han vara osynlig i en match vi vann med 3-0 och om jag fick välja tog vi bästa bud på honom och lät honom spela i ett lag för spelare av hans kaliber, dvs Aston Villa eller liknande. Dagens låt: Imperiet - Fred

Avengers

Äntligen var det dags för premiär av The Avengers, en film jag väntat på sedan den dag det blev klart att filmen skulle göras. Nästan två och en halv timme av högkvalitativ action var vad filmen bjöd på och jag var riktigt nöjd när jag lämnade salongen. Det var givetvis en del saker att störa sig på, men förutom att Captain America pratar om gud var det egentligen bara en stor sak jag reagerade negativt över och det var att Hulken oftast användes som ett sätt att locka publiken till skratt. Hulken är egentligen en av de mest tragiska karaktärerna i Marvel, men skulle i den här filmen tydligen vara den roliga delen. För en gångs skulle var Hulken i alla fall välgjord och inte så uppenbart dataanimerad. Hawkeye var ett välkommet tillskott, även om jag saknade masken, och Jeremy Renner passade bra i rollen som den coole prickskytten. Scarlett Johansson fick ta mer plats som Black Widow den här gången och även hon gjorde det bra. Thor, Iron Man och Captain America har haft egna filmer tidigare och det gjorde att jag redan innan filmen visste att skådespelarna som gjorde de rollerna skulle passa bra. Actionscenerna var något ojämna, jag gillade skarpt när kampmomenten var på marken, då påminde det mycket om hur jag minns tidningarna. Ibland blev det dock lite för mycket fighting i luften för att jag skulle vara helt nöjd. Filmen som helhet var i alla fall bra, hade jag varit 10-12 år hade jag nog gått ut och köpt en biljett till nästa visning direkt efter. Trots att det var en del skämt med i filmen var det inte för mycket och det var bra. Det som dock gör att filmen inte når upp i samma nivå som X-men-filmerna är, förutom att storyn inte har samma djup, att skurksidan är för profilfattig. Loke i all ära, men han väcker inte samma intresse som Magneto, Sabretooth och de andra som gör livet surt för X-men. Just att ha starka och intressanta skurkar gör att filmerna får en extra dimension och den får aldrig riktigt The Avengers. Dagens låt: Mark Lanegan - Gravedigger´s song

Säsong två slut

Igår såg vi klart på den andra säsongen av briljanta The Wire och serien bara växer och växer för varje avsnitt man ser. Det är inte ofta man ser en serie med så starka karaktärer, där man dessutom känner sympati även för de som ska vara de kriminella. Den andra säsongen var bättre än den första, jag tror det hänger samman med att man lärt känna alla personer i serien bättre och numera är det idel bekanta ansikten som dyker upp under avsnitten. Det var bra att langarna och droghandlarna från den första säsongen fick fortsätta att ta plats, deras del gav det hela en till dimension och även om bara det som hände nere i hamnen var spännande nog för en hel säsong tycker jag att bredden i serien var en stark anledning till kvaliteten på det visades. En karaktär som svävar lite utanför är Omar, en Robin Hood för knarkvärlden, som jag på förhand hört min syster tala varmt om. Nu när jag sett två säsonger förstår jag varför. En av de bästa stunderna hittills är när han förhörs kring några brott som han sett, en mycket underhållande stund. Bubbs får inte vara med lika mycket under säsong två och det är synd, han är omöjlig att inte gilla, även om han är en mycket tragisk typ. En av seriens allra starkaste sidor är, förutom karaktärerna, att det är oförutsägbart. Karaktärer kan gå från osympatiska till sympatiska på några avsnitt och man vet aldrig riktigt själv hur man vill att det hela ska sluta. Säsong tre kan inte börja fort nog, vi kanske kommer klämma in något annat innan vi kör igång med den, för att få lite omväxling, men det ska bli oerhört spännande att se vad som väntar i Baltimore under de kommande tolv avsnitten. Jag gissar att droghandeln som togs upp i slutet av säsong två kommer att ta plats. Dagens låt: Jakob Hellman & Magnus Ekelund - Utan er

Jakob Hellman

Jakob Hellmans debutskiva är en skiva som jag lyssnat otroligt mycket på, först på kassettband när den kom, sedan på CD och på den senaste tiden mestadels på spotify. Det spelar ingen roll hur mycket man lyssnar, låtarna fortsätter hela tiden att vara lika bra. Igår hade jag och Malin nöjet att få se honom live, med sig hade han bandet Nerverna. Det var andra gången jag såg Hellman, förra gången var en ganska trött spelning på Kalasfestivalen, säkert tio år sedan. Då såg han mest plågad och ointresserad ut, igår var det annorlunda. Jag vet inte om det var Nervernas medverkan eller det faktum att han faktiskt har nya låtar att spela som var anledningen, men Hellman såg ut att trivas på scen och som publik var det bara att njuta. Att ha en sådan låtskatt som Hellman har efter att bara ha gjort en skiva måste vara unikt, när låtar som Tårarna, Hon har ett sätt, Vackert väder, Vara vänner och en otroligt bra Stora havet spelades gick ett sus genom publiken och det kändes som om alla som var där kunde alla låtar. Det nya materialet lät lovande, så skivan som tydligen kommer i oktober ska bli spännande att höra. Hellman vars bättre än väntat och då hade jag ändå väntat mig en jäkligt bra spelning. Det blev inte sämre av att Magnus Ekelunds insats Om uppvärmare höll väldigt hög nivå. En kanonkväll på Katalin i Uppsala. Dagens låt: Jakob Hellman - Vackert väder

Justice

Idag är det 23 år sedan den fruktansvärda läktartragedin som inträffade på Hillsboroughstadion.

Gerard Bernard Patrick Baron (67)
John Alfred Anderson (62)
Raymond Thomas Chapman (50)
Henry Thomas Burke (47)
Eric George Hughes (42)
Arthur Horrocks (41)
David Hawley (39)
Thomas Howard (39)
Brian Christopher Mathews (38)
David George Rimmer (38)
Inger Shah (38)
Michael David Kelly (38)
Patrik John Thompson (35)
Roy Harry Hamilton (34)
Vincent Michael Fitzsimmons (34)
Eric Hankin (33)
Stephen Francis Harrison (31)
Peter Reuben Thompson (30)
Alan Johnston (29)
Anthony Peter Kelly (29)
Christopher Edwards (29)
James Robert Hennessy (29)
Joseph Clark (29)
Martin Kenneth Wild (29)
Alan McGlone (28)
Barry Glover (27)
Christine Anne Jones (27)
Francis Joseph McAllister (27)
Gary Harrison (27)
Nicholas Peter Joynes (27)
Andrew Mark Brookes (26)
Barry Sidney Bennett (26)
Christopher James Traynor (26)
Paul Anthony Hewitson (26)
Paula Ann Smith (26)
David Steven Brown (25)
Richard Jones (25)
Derrick George Godwin (24)
Graham John Roberts (24)
Peter Andrew Burkett (24)
Colin Andrew Hugh William Sefton (23)
David Leonard Thomas (23)
Tracey Elizabeth Cox (23)
William Roy Pemberton (23)
David John Benson (22)
David William Birtle (22)
Gary Collins (22)
Tony Bland (22)
Carl William Rimmer (21)
Joseph Daniel McCarthy (21)
Marion Hazel McCabe (21)
Paul David Brady (21)
Peter Francis Tootle (21)
Peter McDonnell (21)
Thomas Steven Fox (21)
Gordon Rodney Horn (20)
Ian Thomas Glover (20)
Stephen Paul Copoc (20)
Colin Mark Ashcroft (19)
Colin Wafer (19)
David William Mather (19)
Gary Christopher Church (19)
Ian David Whelan (19)
James Philip Delaney (19)
Paul William Carlile (19)
Sarah Louise Hicks (19)
Carl Brown (18)
Carl David Lewis (18)
Christopher Barry Devonside (18)
Gary Philip Jones (18)
James Gary Aspinall (18)
John McBrien (18)
Jonathon Owens (18)
Paul Clark (18)
Carl Darren Hewitt (17)
Graham John Wright (17)
Henry Charles Rogers (17)
Keith McGrath (17)
Simon Bell (17)
Stephen Francis O'Neill (17)
Steven Joseph Robinson (17)
Stuart Paul William Thompson (17)
Kester Roger Marcus Ball (16)
Martin Kevin Traynor (16)
Nicholas Michael Hewitt (16)
Kevin Daniel Williams (15)
Kevin Tyrrell (15)
Peter Andrew Harrison (15)
Philip John Steele (15)
Victoria Jane Hicks (15)
Adam Edward Spearritt (14)
Lee Nicol (14)
Paul Brian Murray (14)
Philip Hammond (14)
Thomas Anthony Howard (14)
Jon-Paul Gilhooley (10)

YNWA

Lekdag

Igår ägnade jag mig åt en av mina favoritsysslor, nämligen åt att vara onkel. Eftersom min syster sköter kameran och jag håller mig nära min systerson när det vankas lek har jag lyckats klämma mig in på alla bilderna, men de ger samtidigt n tydlig bild av hur roligt det är att leka med den lille krabaten. Förmiddagen spenderade vi på Leklandet här i Gävle, eftermiddagen på lekplatsen i Boulognern. En mycket rolig dag var det och att den sedan avslutades med ett besök på Läkerolen, där Brynäs vann i sudden i den andra SM-finalen mot SAIK gjorde inte dagen sämre. Påsklovet avslutas idag med Thåström i Gasklockorna, inte direkt läge att klaga idag heller alltså.

Dagens låt: Thåström - Beväpna dig med vingar

Galen match

Man blir inte klok på den här säsongen, allt som kan hända händer och det är oftast till vår nackdel. Gårdagens match inleddes bra, med två Maxi-mål under de för´sta 20 minuterna hade vi ett grepp om Blackburn, men det skulle ju såklart inte vara så att man kunde titta avslappnat. Efter 25 minuter slog, en för dagen helt obegåvad, Flanagan en hemsk bakåtpassning, som gav Blackburn ett friläge. Doni, som stod eftersom Reina var avstängd, fällde motståndaren, resultatet blev straff och frilägesutvisning. In i vårt mål kom Brad Jones och det är en spelare som har en hemsk historia bakom sig. Hans son dog i leukemi i november, givetvis en fruktansvärd tragedi. Det här var första gången han spelade i vår tröja sedan dess. Han klev in direkt för att försöka rädda en straffspark. Jag hade givetvis räknat in baklängesmålet redan, men det visade sig att jag hade fel. Jones räddade straffen, reste sig upp och pekade mot himlen, som en hälsning till den bortgångne sonen Luca. Jag tror att även Blackburn-fansen kunde känna någon slags sympati för straffräddaren i den situationen, man kunde tydligt se vad det betydde för Jones att få göra räddningen och någonstans blev man påmind om att det finns större saker i världen än fotbollen. Att han sedan gjorde en tavla vid kvitteringsmålet senare spelar egentligen inte så stor roll, det är stund efter straffen som jag kommer minnas från hans insats. Hur som helst, vi tappade såklart vår ledning, utan att Blackburn direkt behövde förta sig. Vi var tio man och hade tappat en tvåmålsledning, det var dessutom ganska långt kvar av matchen. Eftersom vi har cupmatch till helgen fanns inte Suarez eller Gerrard på planen, vårt offensiva hopp var hårt kritiserade Andy Carroll. Han gjorde en rätt bra match, fick inte speciellt mycket hjälp och lyckades därför inte heller skapa så många chanser. Med tio minuter kvar var Carroll mycket nära att avgöra matchen, för Blackburn. En frispark som lyftes in mot mål blev lite för hög för att han skulle kunna nicka undan den, i stället blev det en nickskarv mot eget mål som Jones lyckligtvis tippade till hörna. Klockan passerade nittio minuter och jag började känna ett visst hopp om att vi kanske skulle kunna hålla den poäng vi hade. Då slog Andy Carroll till, med precis ett sådant mål som han köptes in för att göra. Ett nickmål i boxen efter en nickpassning av Agger, ett målskyttsmål och precis den typen av mål som han inte gjort tidigare. 3-2 till oss och matchen tog slut strax efter. Fem mål, en målvaktsutvisning, två straffar, en straffräddning, 10-12 gula kort, en målvaktstavla, Jordan Henderson som högerback och ett avgörande av Carroll på stopptid, inte direkt den händelsefattiga uddamålsförlust som jag hade trott på förhand. Även om ligan är körd sedan länge var det viktigt med en seger, mest för att få tillbaka något slags självförtroende hos spelarna och jag hoppas verkligen att det här var den boost som Carroll behövde. Jag hoppas han startar tillsammans med Suarez i anfallet på lördag, det förtjänar han.

Dagens låt: Teenage Fanclub - When I still have thee

Jag och Fantomen

När jag var liten brukade jag låna ett kassettband på biblioteket i Kilafors, det var ett band med en spännande berättelse som Fantomen. Serietidningen med samme hjälte intresserade mig inte speciellt mycket, antagligen för att den var svartvit, men den här kassetten gillade jag skarpt. På den här kassetten hamnade Fantomen vid ett tillfälle i en tortyrkammare, där hade man bland annat en sträckbänk. Jag minns att jag tyckte att det lät som en hemsk skapelse, men Fantomen tog sig som tur var ifrån den där kammaren med livet i behåll. Idag fick jag själv stifta bekantskap med en sträckbänk, den här fanns dock inte i någon tortyrkammare, utan hos den sjukgymnast jag börjat besöka för att få bukt med min mediokra rygg. Han kallade den givetvis inte för sträckbänk, den hade något annat mer avancerat namn, men jag kände igen den från Fantomens beskrivning på bandet. Det här var dock en snällare bänk än den Fantomen råkade ut för, den här vände nämligen när det började sträna lite grand i ryggen och det var faktiskt ganska så bekvämt att ligga där och få ryggen utsträckt. Det återstår att se om den där maskinen kan göra min rygg bättre, men bara att få ligga och känna sig som Fantomen i fara vara värt den låga summa pengar jag fick betala efteråt.

Dagens låt: Fatboy - Knee deep in the blues

Påskhelg

Som ni kan se på bilden ovan tittade jag på Liverpools återigen dåliga insats på fotbollsplanen i helgen tillsammans med Hempa. Han såg inte hela matchen, men åtminstone en kvart i streck tittade han och det var onekligen intressant att titta tillsammans med honom. Han var inte så mån om själva fotbollen, han var dock väldigt bekymrad över att spelare skulle bli skadade. Strax efter att han satt sig ner åkte Suarez på en ful kapning, något som verkar tillåtet mot honom numera, när Liverpools stjärna åkte i marken ropade Henry: Neeej!
Jag försökte förklara för honom att det antagligen inte gjorde så ont och att han var uppe och spelade igen, då kom reprisen på tacklingen och som en repris kom Henrys kommentar: Neeej!
Det känns sunt att han redan knappt två år gammal är noga med att spelet på planen ska vara schysst och att man inte ska hålla på med fula efterslängar.
I övrigt har det varit en bra påskhelg. Jag har varit hemma i Svedja och hälsat på, igår var dessutom Malin, Kusin Dennis och Kusin Dennis Johanna med. Eftersom Malin skulle tävla idag åkte hon hem igår kväll, men kom tillbaka idag tillsammans med sin häst, som Henry bekantade sig lite med. Det har blivit mängder av både mat och godis under de här två dagarna, men även om jag känner mig lite uppsvälld nu har det varit värt det, då allt jag ätit varit otroligt gott.

Dagens låt: Jakob Hellman - Hon har ett sätt

Packet

Som vanligt när våren närmar sig lyssnar jag en hel del på svenskspråkig musik nu om dagarna, det är främst ett band som dominerar mina lyssningar och det är de hälsingska favoriterna Perssons Pack. När deras senaste skiva kom ut härom året gick det upp för mig hur mycket jag tyckte om deras musik, tidigare blev det alltid Traste Lindens Kvintett som jag satte igång när jag ville ha musik på hälsingemål, men numera är det Packet som är mitt förstaval. Dialekten, musiken och texterna, allt i deras musik gör en på gott humör, även om vissa texter är lite nedstämda. Det finns en hel del bra musik från Hälsingland, förutom redan nämnda band kom Mankku ut med en mycket bra skiva i fjol, som än en gång bevisade att vi kan mer än spela bandy. Att jag förknippar musiken med mina hemtrakter är säkerligen en sak som gör att musiken tilltalar mig extra mycket, men det är något med riktigt bra musik skriven på svenska som jag gillar också. Det är en konst att göra svenskspråkig musik utan att det låter töntigt, men när det kommer till artister som Packet, Traste, Mankku och icke-hälsinge-artister som Jakob Hellman, Magnus Carlson och Säkert!, är det otroligt långt ifrån att låta töntigt. Skriver man på ett personligt och eget sätt, samtidigt som man sjunger orden ärligt kan svenska vara ett otroligt fint språk att få ur sig orden på.

Dagens låt: Perssons Pack - Små små saker

Hockeykväll

Hockeyn igår blev en lyckad tillställning, Brynäs säkrade en plats i SM-finalen och det är såklart riktigt roligt. För en gångs skull var det ganska så bra drag i Halstablettshallen också, något som gjorde besöket roligare. En sak som inte var lika rolig var köandet i periodvilan. Jag var sugen på kaffe, kaffet i serveringarna är iofs inte speciellt gott, men det stillar i alla fall kaffesuget en aning och har en smakmässig touch av kaffe. Tillsammans med Adam, Anders, Anders, Gorbatjov, Kusen och Den Gamle Franken ställde jag mig längst bak i en ganska lång kö, för att få mitt kaffe. Efter att ha stått i fem minuter i kön såg jag en skylt där det stod att man bara fick betala kontant. Jag hade inget annat val än att byta till den andra kön, som var längre. Tio minuter senare var jag framme och fick mitt kaffe, men jag missade nedsläppet och kom till min plats lagom för att se Färjestad ta ledningen med 2-1, Brynäs vände som tur var på steken och vann med 3-2. Det är rätt skönt att se på en match och hålla på ett lag, men samtidigt kunna vara skapligt avslappnad. Jag tycker såklart att det är jätteroligt om det går bra för Brynäs, men en förlust slår inte lika hårt som t.ex en förlust för Bollnäs GIF gör. Anspänningen känns mer hälsosam och mina aggressioner mot domare och motspelarna är inte alls på samma nivå, de kan iofs ha en koppling till att domarna i hockeyn faktiskt gör något rätt ibland. Idag har jag skaffat biljett till de två första hemmafinalerna också, det ska bli spännande att se om jag får uppleva mitt tredje SM-guld för Brynäs.

Dagens låt: Perssons Pack - Äkta hjärtan

Allsvenska

Då var allsvenskan igång och där fick jag äntligen glädja mig lite åt ett fotbollsresultat, även om segern i dagens premiär mot Helsingborg inte kan ta bort smärtan som Liverpools usla inställning ger kan den i alla fall mildra en aning. Peking såg riktigt rappa ut och spelade en bättre fotboll än under förra säsongen, man började ganska bra även då, men föll sedan ihop och klarade sig med liten marginal från att behöva kvala sig kvar i serien. Jag hoppas på en mer stabil säsong i år, kanske till och med en placering någonstans i mitten. Andreas Johansson och den nye dansken i mittförsvaret kommer att vara till stor nytta och bara Thorvaldsson får vara frisk kommer det säkert att produceras en hel del mål framåt också. Det som känns mest osäkert är väl kanske målvaktspositionen, Abbas Hassan var darrig idag, men så länge han håller nollan känns det fel att klaga. Hur som helst, allsvenskan är igång och det är ett riktigt vårtecken, så trots att det föll snö så sent som i morse känns sommaren en aning närmare.

Dagens låt: Perssons Pack - Skålen för er

Hälsingevistelse

Igår var jag hemma i Svedja och hälsade på. Hempa var piggare än senast och höll verkligen igång undder de timmarna jag var hemma. Under några stunder kunde vi sitta lugnt i soffan och läsa böcker...

...men sedan blev det full fart, upp för trappen och runt i rummen på övervåningen, där vi givetvis tittade på Liverpool-affischerna. Det var, som vanligt, en trevlig vistelse där hemma hos mor, far, Plummer, syster, Ronnie(som dock jobbade igår) och Hempa.

Dagens låt: Perssons Pack - Hanna