Veckans lista v.17

1. Conor Oberst - Precis som förra veckan har jag lyssnat väldigt mycket på Bright Eyes den här veckan, både nya skivan och lite äldre låtar. No one would riot for less är nog den låt jag lyssnat på mest den senaste veckan och den är fortfarande riktigt, riktigt bra. Texten är, som vanligt när det gäller Bright Eyes, mycket bra skriven och melodin är riktigt skön. Om ni inte upptäckt Bright Eyes än är det bara att införskaffa så många skivor som möjligt, ni kommer inte att ångra er.

2. Laleh - Igår såg jag Laleh live här i Gävle och det var en mycket bra spelning, detta var tredje gången jag såg Laleh spela live här i Gävle och det är verkligen ovanligt att artister kommer hit så pass ofta. Moneybrother har också varit här tre gånger sedan jag flyttade hit, Weeping Willows också, men annars är det väldigt sällsynt med band som kommer tillbaka hit. Många band brukar till och med tycka att det är lite jobbigt att åka norr om Stockholm, så artister som kommer norrut uppskattas verkligen av mig. Att Laleh dessutom är en skicklig artist som skriver bra musik gör hennes besök här i stan än mer uppskattade. Laleh gör allt på sitt eget sätt och det hör inte till vanligheterna bland de artister som slår igenom idag.

3. Jose Reina - Vi gjorde en riktig skitmatch i onsdags när vi mötte ryssarna, inte en enda utespelare kan känna sig nöjd med sin insats. Vårat passningsspel var stressat och slarvigt och de få gånger vi anföll saknades spetsen. Om det inte varit för Reina hade den här semifinalen varit avgjort redan, två kanonräddningar och stabilt spel i övrigt gjorde att förlustsiffrorna stannade vid 0-1 och det är inte omöjligt att vända i returen på tisdag. Reina inledde säsongen väldigt darrigt, men de senaste månaderna har han visat prov på ett väldigt bra spel. Det allra viktigaste är ändå att man märker att backlinjen känner sig trygg med spanjoren i mål, det är en väldigt skillnad om man jämför med när Dudek vaktade målet. Reina kommer förhoppningsvis att bli ännu bättre nästa år, han är fortfarande ung, och jag tror att vi har hittat en målvakt att lita på i många år framöver.

4. Jonas Karlsson - Jag ser väldigt sällan på svensk film, men i veckan såg jag en film som var underhållande. Filmen jag menar är Offside. Det är ingen överdrift att påstå att filmen hade inslag som verkligen passade mig, Liverpool spelade en viktig roll i filmen och för musiken stod Weeping Willows. Under en fest i filmen spelar WW live och Magnus sjunger "Try it once again", samma låt som jag fick tillägnad mig på konserten här i Gävle för några år sedan. Klimax kom under sluttexterna, då spelade Weeping Willows "You´ll never walk alone". Mitt favoritband sjöng mitt favoritlags låt, det blir inte mycket bättre. Filmen i sig var rätt underhållande, några bra skämt. Jonas Karlsson gjorde en bra insats i huvudrollen och lite träffande var det att se honom sitta vid datorn och avvakta CL-lottningen, även om jag skulle vetat bättre än att göra det på sportal, det finns många sidor som är mycket bättre.

5. Will Oldham - Om veckan innehållit mycket Bright Eyes, så har helgen gått i Bonnie Prince Billys tecken. Hur en artist kan skriva så otroligt mycket bra musik är för mig oförståeligt, allt jag hört med denne man har varit i min smak och jag får nya favoriter hela tiden. Det började med upplyftande I see a darkness på en blandskiva jag fick för något år sedan och fortsatte med låtar som The Way och A king at night. Will Oldham är en av de skickligaste låtsnickrarna jag stött på i mitt musiklyssnarliv.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - May it always be
By example you showed me, livings alright,
Stay here with me, stay here with me, stay with me tonight