Intryck

Igår såg jag min första hockeylandskamp på mycket länge, den spelades i Halstablettshallen här i Gävle. Sverige mötte Ryssland och även om inte Rysslands allra bästa spelare var med var det intressant att se matchen. Spelet i sig var i ett helt annat tempo än det man är van vid från elitserien, men det var inte bara spelet som gjorde intryck på mig. Till att börja med kan jag inte låta bli att störa mig på all musik och allt oväsen som måste spelas vid precis varenda avblåsning, man behöver inte dunka igång med en Markoolio-låt så fort målvakterna håller i pucken. Inte konstigt att de släpper många returer, det skulle jag också göra om jag visste att det väntade skitmusik om jag höll pucken för länge. Nu är jag ändå rätt van vid musikskränet, det är lika på Brynäs matcher också, men igår hade man dessutom ett uselt intro innan Tre Kronor kom in på isen. Det är svårt att beskriva vad det där introt gick ut på, men det innehöll Börje Salming, nån typ av rymdfarkost, en hockeyspelarfabrik och Bengt-Åke Gustafsson, dessutom var det säkert 3-4 minuter långt. Man han tröttna på det ganska många gånger innan det var över och lagen äntligen kom ut på isen. När introt äntligen var över var det dags för nationalsångerna och det går inte att låta bli att imponeras av den ryska, den är väldigt pampig och klart mäktigare än den svenska.
När matchen började märkte jag att jag och farsan hamnat framför någon som tydligen tyckte att han var tvungen att skrika konstant, det var allt från skrik om att ryssarna skulle krossas till att svenskarna spelade som mesar. Jag kan ta att folk i publiken skriker, det gör jag när jag kollar på Liverpool också, men de behöver inte skrika precis hela tiden. Det gick inte en minut utan att den där mistluren skulle skrika ur sig visdomar och visst har det väl gått för långt när man sitter högt upp en läktare och skriker som en dåre när det blir icing? Att denne person dessutom ropade efter frilägesutvisning på en ryss visar hur pass kunniga hans utrop var. Tur att hockeyn var underhållande, annars hade ylandet där bakifrån blivit jobbigt att stå ut med.
Köpte förresten Bright Eyes nya skiva härom dagen, Cassadaga innehåller många bra låtar och som vanligt när det gäller Conor Oberst så är det en fröjd bara att läsa texterna i häftet. Mycket bra skiva är det, kanske inte hans bästa, men en skiva som bör finnas i en skivsamling är det helt klart.

Dagens låt: Bright Eyes - Perfect sonnet
But as for me I'm coming to my final failure
I've killed myself with changes trying to make things better
But I ended up becoming something other than what I had planned to be